ITHMG

The true north strong and free

noreply@blogger.com (Yeahns) — Tue, 18 May 2010 20:16:00 +0000

Om jag för åtminstone denna tisdagsnatt flyttar fokus från min C-uppsats - varför inläggsfrekvensen från min sida avtagit eller i princip avstannat denna månad - till bloggen så kan jag passa på att tipsa om det album som förmodligen kommer att placera sig överst vid min sammanställning av årets bästa album. Det är ju så att Kanada varit i farten igen och musiken därifrån rycker lite extra i vissa nerver inom mig.

För några dagar sedan så läckte Wolf Parades tredje fullängdare på nätet. Expo 86 heter albumet och består likt de andra av geniala melodier/ackord/riff/whatever och stökiga svängar mellan gitarr och synth, fast lite mer genomarbetat nu. Man brukar ju prata om att folk är så galna att de blir genier. Wolf Parades låtar är så osynk-Bjarne att inget annat är mer självklart. Vad är Beatles för några taktlösa gynnare liksom? Givetvis delar både Handsome Furs frontfigur, Dan Boeckner, och giganten bakom Sunset Rubdown, Spencer Krug, på sången och man hittar helt klart likheter med deras sidprojekt. Dans låtar är mer ryckigt syntiga medan Spencers fortsätter på det sagolika spår han påbörjade i min personliga favorit från fjolåret. Där har vi också en intressant aspekt. Förutsatt att Expo 86 toppar albumlistan vid årsskiftet så har Spencer som delaktig individ tagit hem förstaplatsen två år i rad. Jag förstår om ni inte bryr er märkvärt men för mig är det en monumental bedrift! Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Han hade lätt varit mitt frikort om vi båda var homosexuella men det räcker inte, och nu diggar ingen av oss penis heller så...

Hur som helst, hela skivan finns uppe på YouTube så här får ni den låt som i mitt tycke är bäst, hittills ska tilläggas:

Wolf Parade - Cloud shadow on the mountain

Håller ni med? Är ni inte riktigt övertygade? Istället för att förgäves sitta och vänta på att Spotify ska få koll så kan ni dra hem hela albumet i mp3-format, tanki-tanki.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Kanadas nationalsång.

Musik, Indie, Kanada, Wolf Parade, Bäst, Expo 86

Bättre än originalet!

noreply@blogger.com (Yeahns) — Mon, 10 May 2010 15:36:00 +0000

För den som undrar om ITHMG-medlemmarna överlevde valborgsfestandet och/eller om vi kanske är för gamla för att dynga ner oss så kan jag meddela ett tveksamt ja på vardera fråga. Hur som helst, nu har vi en ny vecka att ta tag i och vi kan väl börja lite lätt.

För den som bott under en sten den senaste tiden så kan jag berätta att Lady GaGa befinner sig i Landet Lagom och det skapar ett mediauppbåd värdigt ett litet afrikanskt lands utplåning. Som sig bör enligt vissa, vedervärdigt enligt andra. Utbud och efterfrågan menar en tredje medan somliga frågar sig om det finns några alternativ? Nåväl, säga vad man vill om Lady GaGa och skvallerjournalistik men uppenbarligen har hon gjort något bra och så länge som hon tar medial uppmärksamhet från Green Day, Linkin Park, prinsessbröllop eller andra fekalievärdiga ting så är jag nöjd. Jag är inget fan av hennes musik men det är bättre än mycket annat. Dock finns det ju rum för bättring och nedan finner ni tre alternativ som Lady GaGa kunde ha valt om hon ville låta musiken tala istället för "showen":

Först har vi amerikanska Lissie som här gör en skönt minimalistisk version av Bad romance. Jobba lite på strängarna och trampa lite på en hi-hat och det blir rätt så jävla bra. Det ska dock tilläggas att det här kan vara den bästa låten Lissie fått fram.

Lissie - Bad romance
Högerklicka, spara-länk-som

Därefter ger vi oss in på Poker face och först ut har vi den magiske akustikern Orba Squara som nedan plinkar pokeransiktet fram till ett sprudlande leende. En slags variant på Sudda, sudda bort din sura min alltså.

Orba Squara - Poker face
Högerklicka, spara-länk-som

Vi sparar det sämsta till sist men likväl håller det högre nivå än den lättklädda blondinen. Poker face är återigen låten som gjorts om, denna gång av nordirländska Two Door Cinema Club som vanligtvis spelar en fartfylld och poppig indierock men som nu dragit ner på tempot en aning.

Two Door Cinema Club - Poker face
Högerklicka, spara-länk-som

Normalt sett så avskyr jag när någon hävdar att en cover är bättre än originalet - varför har jag dock lite svårt att argumentera för. Det har något med ordval och teoretisk omöjlighet att göra. Ett original är alltid ett original liksom. Däremot går det att göra andra versioner som tilltalar en mer - men i detta fall har jag inga invändningar. I stand corrected.

Ha det!
// Yeahns

Lady GaGa, Musik, Cover, Lissie, Orba Squara, Two Door Cinema Club, Bad romance, Poker face

Hylla fylla!?

noreply@blogger.com (Yeahns) — Fri, 30 Apr 2010 10:39:00 +0000

Egentligen hade jag tänkt skriva något om att jag inte förstår innebörden av Valborg och dess närmast obligatoriska svinerifester men då tiden runnit iväg snabbare än jag trott så gör jag en kovändning och publicerar istället ett klipp och två låtar dagen till ära. Viss stolthet har jag sväljt men det blev lättast så.

Först ut har vi en snubbe som anser att utdragna förfester är överskattat, hyvää:

Därefter ger vi oss in i musikens värld och låter Jävlaranamma berätta om sina prioriteringar...

Jävlaranamma - Surt sa' räven

...vilket mycket väl kan leda till en hotellvistelse utan varken minibar, telefonväckning eller rumsservice:

Virtual Voices - Hotell B52

De sistnämnda är faktiskt från ITHMGs hemtrakter vilket är både smickrande och avskyvärt. De har också en hel del låtar på Spotify vilket gör mig helt förundrad; hur kan Spotify missa mycket av den senaste musiken - som inte spelas på RIX FM - men låta diverse obskyra lokalband utgöra en del av deras bibliotek?

Ha det!
// Yeahns

Valborg, Fylla, Fylleromantisering, Alkohol, Fest, Jävlaranamma, Virtual Voices

Ring, ring, why don't you give me a call?

noreply@blogger.com (Yeahns) — Wed, 28 Apr 2010 17:27:00 +0000

22 april, torsdag: Telefonen ringer och fem minuter senare är jag uppbunden i ett år.
28 april, onsdag: Telefonen ringer och tjugo minuter senare är jag uppbunden i två år.
Vad är det som har hänt med mig?

Om inte det framgick så har jag accepterat två anbud från telefonförsäljare inom en vecka. Jag som normalt brukar lyssna vänligt på deras erbjudande men sedan tacka nej och förklara att jag föredrar att i lugn och ro sondera bland alternativen och därefter ta kontakt med företaget i fråga. Jag ser mig som en medveten konsument som vet vad jag vill ha och när jag väl bestämt mig så ser jag till att mitt val är det bästa för mig och min budget. Men nu har jag alltså inom en kort period lagt mina vanliga inköpsrutiner åt sidan för att bara ta emot och svälja som 10-årig korggosse. Jag känner mig smutsig, äcklig och vanhedrad. Jag hade säkert slagit till på en säck med fiskhuvuden om säcken var snygg och om jag inte bara fick ett utan två snören att knyta ihop säcken med. Det enda som gläder mig är att jag riktigt kunde höra hur glada försäljarna blev. Jag kunde nästan höra hur de efter samtalet skulle glida in hos detaljisten, greppa första bästa fläskfilé och lyxa till det med en flaska rött tack vare provisionen de får för mig. Ikväll får det bli annat än mac'n'cheese!

Jag har verkligen inget emot telefonförsäljare. Förmodligen så är det deras sista utväg liksom. Jag har svårt att tro att de trivs med att ringa och störa folk i deras fritid för att kränga varor så det är bara skitnödigt att vara otrevlig. Dock skulle jag aldrig kunde leva med mig själv om jag påbörjade eller ens uppmuntrade andra till den karriären, så likväl kvarstår det personliga nederlaget; jag har blivit en yrkesgrupp jag föraktars våta dröm.

Ha det!
// Yeahns

Apropå svälja och ta emot så bör ni veta var rubriken kommer ifrån.

Personligt nederlag, Telefonförsäljare, Konsumtion

En förlåtande rockskiva

noreply@blogger.com (Yeahns) — Tue, 27 Apr 2010 18:09:00 +0000

På grund av orkeslöshet och tidsbrist - Champions League snart - så får det bli en hederligt bäst just nu-inlägg med en YouTube-video och en liten förklarande text. Duger inte det så uppmanas du att surfa vidare!

Broken Social Scene - Sentimental x's

Detta kanadensiska "superband" - bestående av inte mindre än 19 mer eller mindre aktiva medlemmar - släpper den 4 maj sitt fjärde album Forgiveness Rock Record, vilket har funnits tillgängligt på Internet i en dryg månad nu och det finns även att strema i sin helhet på bandets officiella hemsidor. Hur som helst så är det en härlig resa i den där speciella indierocken som bara nordamerikanska band verkar kunna uppnå. Ibland är det bara skön rock, emellanåt spårar de ur lite grann och stundtals lyfter de musiken med elektroniska inslag. Oavsett vilket så är det alltid bra men ibland lite mer än bra, snudd på osannolikt men så är de ju från Kanada också.

Ha det!
// Yeahns

Broken Social Scene, Musik, Indierock, Kanada

Supply and demand

noreply@blogger.com (Albertazzi) — Sun, 25 Apr 2010 12:11:00 +0000

Skynda att fynda!

http://www.tradera.com/Min-gamla-miniraknare-anvand-almancka-auktion_280403_111000959

/Albertazzi

You play in dirt, you get dirty

noreply@blogger.com (Yeahns) — Fri, 23 Apr 2010 17:18:00 +0000

Ni vet hur man känner sig när man prövar på något fysiskt ansträngande som man inte gjort på ett tag? Helt plötsligt verkar kroppen ha fått muskler på okända ställen och träningsvärken sitter i flera dagar. Ungefär så känner jag nu fast då på ett emotionellt plan. Jag har känslomässig träningsvärk.

Alldeles nyss avslutade jag nämligen den femte och sista säsongen av The Wire. Nu är mitt tv-liv i princip slut. Det kommer aldrig någonsin att göras en serie som ens snuddar vid samma briljans så varför fortsätta? Jag kommer bara att bli besviken. Aldrig förr har någonting väckt liv i så många känslor inom mig; håglöshet, besvikelse, ilska, frustration, glädje, lycka (observera att det är ett kommatecken och inte ett likhetstecken där), lugn, spänning, förvåning, avsky, obehag, välbefinnande och allt däremellan. Jag vet att jag inte borde påverkas så mycket av en - relativt - fiktiv produktion. Jag försöker att distansera mig och intala mig att känslointrycken blott är chimära men det går inte. Allt känns så verkligt, så nära och så äkta att det inte går att ignorera det, som om man nu ville det.

Det finns så mycket som är bra med serien men det som fängslar mig mest är hur besvärlig den är att titta på. Med den invecklade handlingen och alla karaktärerna kräver serien att tittaren konstant är engagerad och uppmärksam för att helheten ska förstås, och tro mig det vill man. Det är då som serien verkligen etsar sig fast i en och får en att reflektera över ens värderingar och syn på livet. Världen är som myrornas krig. Samhället och individen kämpar för att göra världen till en bättre plats. Reformer genomförs och tillfälligt lindras bekymren men ny röta uppstår och i slutet vinner alltid det mörka. Eller som karaktären Prez uttrycker det: "No one wins, one side just loses more slowly".

Här får ni ett klipp där Avon Barksdale förklarar hur hopplöst och meningslöst livet kan vara, eller är om så önskas:

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är även det ett citat från The Wire, denna gång från huvudpersonen McNulty.

The Wire, Bäst, Kvalitet, Serie, Verklighet, Äkta, Genialt, Känslor

Face for the radio

noreply@blogger.com (Yeahns) — Thu, 22 Apr 2010 15:56:00 +0000

Börjar det inte bli väldigt tröttsamt med alla dessa morgonradioprogram som sänds på tv? Vakna!, RIX MorronZoo och snart drar TV6 igång med Rivstart, det ena mer livat än det andra. Alla kör de på samma koncept; två killar och en tjej som alla agerar som om de nyss tagit amfetamin och har en nyårsraket i röven. Det tjoas och det stojas. Någon speedad gäst kommer dit och berättar roliga historier och har kanske sex med dockor. Alltsammans för att man som lyssnare och tittare ska lockas till skratt och få en bra, glädjefull och fartfylld start på dagen, ungefär som en Red Bull-vodka och ett YouTube-klipp ska fungera på förfesten. Synd bara att det är så tradigt med folk som YouTubear på förgalajet och morgonradio fungerar likadant. Vad hände med radioansikte liksom? Jag avskyr det. Jag fungerar tvärtom.

Ge mig istället något riktigt deprimerande, något så nedstämt och ledsamt att man blir alldeles grå inombords. Låt någon få berätta om hur det är att vara HIV-positiv. Ge mig snyfthistorier om det hopplösa livet som paranoid stafettlöpare. Låt lärarna på Örebros kommunala musikskola berätta om sitt hopplösa arbete. Ge mig en utläggning om hur det är att vara 35 år och singel i Sveg. Låt Sparven berätta om sitt liv som bajare eller ge en frustrerad småbarnspappa med spya på axeln mikrofonen i en timme. Det är först då som jag kan bli pepp; när jag får höra om andras misär så inser jag att min egen tillvaro inte är så dålig utan ändå helt okej. Det är förmodligen därför som Helg igen är så förbannat bra.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt av The View.

Morgonradio, Morgon-tv, Depression, Misär, Lycka

Thunderstruck

noreply@blogger.com (Yeahns) — Mon, 19 Apr 2010 19:45:00 +0000

När ITHMG sammanställde en lista på världens åtta bästa länder så kom Island bara på sjätte plats. Då tyckte jag att de förtjänade bättre, nu tycker jag fortfarande samma sak. Jag har alltid gillat när det lilla ger sig på det stora - något som Albertazzi deklarerat tidigare - och just nu finns det inget land som bättre exemplifierar en omogen finne på skinkan.

Island - detta land som bokstavligt talat består till en tredjedel av is - var ett utav de grymma länderna som på vikingatiden cruisade runt på haven och muckade med allt och alla. De var små och de var kaxiga, som någon slags 800-talsmotsvarighet på Calle Schulman. Men sedan åkte Harald Hårdråde på däng vid Stamford Bridge och vips blev det ohett att dricka mjöd, att fläta skägget och att bära hjälm. Det känns som att islänningarna tog det hårdast. De är inte bäst på något men då fick de i alla fall respekt och det är förmodligen därför de knappt utvecklat språket sedan dess, som ett slags minne av forna glansdagar. Så vad göra? Jo de slappar i sina naturliga jacuzzifontäner samtidigt som de smider planer för att ånyo sätta skräck i Europa och helt plötsligt förlamas den moderna människan.

Jag kan inte annat än fascineras av denna mikronation som trots sin minimala storlek ändå kan forma ett så pass stort långfinger att en hel kontinent förpassas drygt 100 år tillbaka i tiden, och på vilket sätt de gör det! Först låter de hela landet gå i konkurs. Därefter blickar de med hundögon mot resten av världen och kammar in 1 150 miljoner kronor från Internationella Valutafonden utöver degen de tidigare fått från nyss nämnda, resten av Norden samt Polen (Hur sjukt är inte det? Att Norden hjälper lillbrollan är ju logiskt men när blev Polen den schyssta farbrorn som skickar flådiga presenter?). Några dagar efter att multilånet så gott som var fastställt så lackar de ur och pumpar upp ett askmoln som i princip skriver "In your face" i pannan på hela Europa. Om Island tvingas tigga allmosor så ska tamefan alla andra också få något att bita i. Island är lite som Nordkorea, fast mer kreativt och på ett skönt sätt.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är som ni alla vet en låt av AC/DC.

Island, Askmoln, Viking, Stolthet, Långfinger

Thank God it's friday mys

noreply@blogger.com (Yeahns) — Fri, 16 Apr 2010 14:30:00 +0000

Ha det!
// Yeahns

Fredag, Fredagsmys

The first song

noreply@blogger.com (Yeahns) — Wed, 14 Apr 2010 17:36:00 +0000

Albumet Teen Dream släpptes redan den 26 januari och har funnits på Internet ett par månader innan det så det är egentligen ingen nyhet jag ska dela med mig av nu, men eftersom albumet i allmänhet och öppningsspåret i synnerhet är så vansinnigt fenomenalt så kan jag inte låta mainstreamkretsarna gå miste om det (några låtar har dock spelats på P3 ett fåtal gånger men det är inte tillräckligt). Därför presenterar jag nu en av årets och historiens bästa låtar:

Beach House - Zebra

Hör ni hur fantastiskt det här är? Så melodiskt, så lugnande, så insvepande, så magnifikt! Detta är alltså förstaspåret från det tredje albumet från denna drömpopsduo från Baltimore och det är sannerligen deras bästa (de andra två är enligt mitt tycke lite lama men ändå bra). Förhoppningsvis får man höra låten live i sommar då de ska besöka årets Way Out West och bara den förhoppningen är ju värd att köpa biljett för.

Ett annat band som förtjänar uppmärksamhet är indierock/noisepop och kanske lite punk-bandet Love Is All. Kvintetten som är från en stad byggd på lera - men som främst verkar hänga i staterna där deras skivbolag är baserat, grundat på deras spelschema - släppte deras tredje platta Two Thousand And Ten Injuries den 23 mars och även den är fullständigt lysande. Här har ni deras singel som de facto är det svagaste spåret på albumet (är det bara jag som tycker att Josephine sjunger som en blandning mellan Honey Is Cool-Karin och tidiga Hello Saferide?):

Love Is All - Kungen

Bara för att få med något dagsaktuellt så bjuder jag även på den spanske folkrockaren Bigotts första singel från hans album This Is The Beginning Of A Beautiful Friendship som släpptes så sent som idag. Han verkar vara en riktigt skön snubbe med sina slappa klädstil och sitt yviga skägg och framförallt har han en röst som påminner om en vit Johnny Cash! Dessvärre går inte resten av skivan i samma stuk men den som letar belönas för "Under dom där tröser'a, där finns dä en del gött å hitta iblan'".

Bigott - Dead mum walking

För den som vill ha låtarna i mp3-format så finns de att hämta hem här, utom i Kungens fall då jag valde Bigger bolder istället. Då har ni förstaspåren från alla tre ovan nämnda plattor och därmed förstår ni också varför sverigeaktuella Band Of Horses låt titulerar detta inlägg.

Ha det!
// Yeahns

Musik, Beach House, Love Is All, Bigott

När broar till tryggheten bränts

noreply@blogger.com (Yeahns) — Tue, 13 Apr 2010 16:37:00 +0000

Våren är lite utav förälskelsens årstid, varför förstår jag inte riktigt. Tydligen så lockar solen, blomstringen och fågelkvitter fram behoven av närhet, ömhet och fjärilar i magen. Jag tycker att de behoven snarare borde framstå under hösten eller vintern då årstiden är som dystrast och ensamheten gör sig som mest påmind, det är väl då om som man behöver en ljusglimt i vardagen? Någon att längta till? Förvisso är det få saker här i livet som är logiska - allra minst känslor - så det är kanske inte så underligt. Hur som helst, nu är det som det är. Nu är det vår och det är dags att bli kär, men hur stor möjlighet är det att just du hittar kärleken? Ja det beror helt enkelt på vilken sexuell läggning du har. ITHMG sammanställde i vintras en lista med rubriken Bästa sexuell läggning:

8. Pedofili
7. Bestialitet (Tidelag)
6. Nekrofili
5. Asexualitet
4. Bisexualitet
3. Homosexualitet
2. Heterosexualitet
1. Objektumsexualitet

Nu var inte vårt initiala syfte att kartlägga vilken sexualitet som erbjuder flest möjligheter till känslomässig tillfredsställelse utan främst att skapa en sällsam lista som uppmuntrade till fyllediskussion, men det var ändå däri resonemanget landade vid topplaceringarna. Jag minns inte riktigt hur argumentationen löd men från plats fyra och nedåt (uppåt egentligen) så gjordes exemplifieringar med nattklubbsraggningar och hur stor chansen var att få napp. Varför bisexualitet då kom längst ner kommer jag inte ihåg nu men det är möjligt att vi kom fram till att man genom att stöta på båda könen ödelade sina utsikter hos både parterna, förutsatt att klubben inte är hypermegabautastor vilket ganska få klubbar är i detta land. Homosexuella är få till antalet (är det så att de på grund av sin läggnings numerär är mindre kräsna?) och därmed är tredjeplaceringen fastställd. Varför objektumsexualitet roffade åt sig förstaplatsen beror på att det är svårt att slå argumentet "att kunna ligga med allt" i detta hänseende.

Det ska också tilläggas att rubriken på listan är något missvisande då det egentligen bara är plats 2-4 som är vedertagna sexuella läggningar men ni förstår poängen. Vän av ordning frågar sig kanske då varför pedofili fick en plats när till exempel transsexualitet inte fick det? Det frågade vi också oss och jag kan bara säga att Elston Gunnn ruinerat sina chanser som gudfar åt mina barn då pedofili var hans nominering. Så här i efterhand kan jag dock ge honom viss upprättelse då transexualitet inte har så mycket med att få napp att göra utan främst är en fråga om könsidentitetsstörning och således har det inte på listan att göra. Å andra sidan drog asexualitet hem en femteplats så...

Sammanfattningsvis så är det alltså störst möjligheter att finna vårromansen om man koncentrerar sig på ting som inte rör sig per egen automatik. Chanserna är dock allra mest voluminösa om man är öppen för det mesta; "hål som hål" som en vän myntade.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är tagen från Ted Gärdestads klassiker Himlen är oskyldigt blå, en låttitel som jag för övrigt inte köper då oskuldens färg är vit.

Vår, Kärlek, Förälskelse, Sexualitet, Sexuell läggning, Lista

Biggest loser

noreply@blogger.com (Yeahns) — Fri, 09 Apr 2010 14:21:00 +0000

Varför måste överviktiga - alla från smått till mycket - personer alltid ha så mycket kläder på sig, oavsett väder? Är det för att dölja sin kroppshydda? Förstår de inte att folk ser det ändå, om inte annat på runda kinder och dubbelhakor? Särskilt i dessa tider när solen etablerat sig på Göteborgshimlen så blir jag än mer oförstående eftersom de på grund av sin storlek snarare borde klä sig mer lätt och avklätt då det tar längre tid att kyla ner fett. Lägg därtill att deras vikt kräver en större kraftansträngning som sedermera alstrar värme och att de antagligen har en halvtaskig kondition vilket gör förflyttningar från A till B extra utmattande. Det jag vill komma fram till är att de har lättare att skapa en odör av svett - och jag har svårt att tro att tjockisar drar ner på hygienen desto mer de väger - så varför beter de sig som de gör?

På bussen hem utkämpade jag nämligen ett inbördeskrig mellan mina empatiska neuroner och min reptilhjärna, alltihop utlöst på grund av den småmullige killen bredvid mig. Vårsolen gassade i typ 800 grader - ni kan lita på mig - på den fullsatta bussens fönster och där sitter snubben i svart t-shirt, mörkgrå collegetröja och grå vindjacka. Svett. Därutöver skymtade jag några centimeterlånga hårstrån klättra uppför hans hals; som om inte den mattan kunde generera tillräckligt med värme en dag som denna? Dessutom var han mörkt krullhårig. Jag har alltid tyckt att krullhuvuden luktar lite mer, som om lockarna försvårade hudens andning liksom. Särskilt mörkhåriga personer luktar. Det doftar grovt, mystiskt, prekärt och väldigt illa samtidigt som det är lite nyfiket engagerande. Man kan inte låta bli att vittra på något vis vilket gör alltsammans än vidrigare. Förmodligen så har lukten nog snarare med tjockleken på håret att göra men då jag varken är mörkhårig, har tjockt hår eller sitter inne på krull så vidhåller jag min åsikt tills motsatsen är bevisad. Lite argumentum ad ignorantiam måhända men låt gå.

Stanken till trots så var det värsta något helt annat. Snubben satt nämligen och log, och då log han inte på det där Jag-skäms-och-vantrivs-sättet utan mer på In-your-face-motherfucker!-sättet vilket gjorde inbördeskrigsdiplomatin än svårare. Det var som om han tänkte "Ja, jag luktar men det är du som lider mest", ungefär på samma sätt som man kan smånjuta av sin fis medan alla andra grämer sig. Lyckligtvis övertalade jag mig själv om att han antagligen satt och trivdes med tanken av hur han och två polare ska häva Falcon till någon live-dvd med Hammerfall eller att han ska kika på någon skräckfilm han tankat hem till kvällen, annars vet jag inte vad som hade hänt. Allt från näsrynkningar till lidelsefulla stön kunde ha utförts.

När han slutligen klev av bussen så log han fortfarande. Oset låg kvar men avtog allt eftersom bussen fortsatte sin färd och till slut var det helt försvunnet. Trots detta fanns det bara en tanke i mitt huvud; jag ligger säkert tjugo pannor under honom men ändå var det jag som var den största förloraren.

Ha det!
// Yeahns

Tjockisar, Fett, Svett, Värme, Vår, Förlust

Definition av självgodhet

noreply@blogger.com (Yeahns) — Thu, 08 Apr 2010 17:07:00 +0000

Det jobbigaste med att skriva uppsats är att man - utöver intervjuer, transkribering och analysering av policydokument och lagar - måste ta sig igenom så mycket litteratur som ändå knappt kommer till användning. Pärm till pärm, dag till dag utan större nytta. Jag har till exempel spenderat halva dagen med att läsa boken Det går inte att styra med mål! - en bok som handlar om målstyrning av offentliga organisationer - författad av Björn Rombach och jag har näppeligen reagerat mer än "Jaha, och?". Måhända hade jag kanske lite för höga förväntningar på författaren då han i egenskap av prefekt på min institution kort sagt ska vara the dude men framförallt tror jag att han ruinerade sig själv i slutet av tredje stycket på sida 35. Jag citerar:

Pihlgren och Svensson (1989:98) hävdar bestämt, dock utan att ange sina källor, att lite gjorts i praktiken på målstyrningens område. Pihlgren och Svensson (1989) tycks trots detta tro att målstyrning blir 90-talets ledningsform för offentlig sektor. Boken "Det går inte att styra med mål!" (Rombach 1991) talar för att det inte kommer att bli så. Vem som fick rätt vet vi säkert om tio år.

Noterade ni samma sak som jag? Rombach refererar i stycket ovan inte bara till sin egen bok utan just den bok som man för tillfället håller i handen. Är inte det självgott om något? Som om han förväntar sig att hans verk ska bli en klassiker i stil med Moby Dick, Bibeln eller Två nötcreme och en moviebox. Gjorde han en Steve Ballmer på nästa föreläsning månne? Kanske tillhör förtjänsten den lilla janten i mig men jag fick en sådan avsmak att jag genast försatte mig i konträr till hans resterande ord. Han hade kunnat nöja sig med att skriva "i den här boken menar jag på motsatsen" eller liknande utan att väcka mitt avog, men nu försatte han sig helt klart på minuskontot. Om jag även ska ta i beaktning att han i sin förutsägelse har fel - i och med New Public Management - så ter sig hans rader än värre.

Nåväl, nu är inte min avsikt att smutskasta eller överglänsa överhönan på min utbildning - jag har fortfarande över halva boken kvar så kanske kan bilden förändras - utan den var främst att definiera självgodhet, samtidigt som jag gavs möjligheterna till ett oförtjänt studieavbrott och att få gnälla över min tillvaro.

Ha det!
// Yeahns

Självgodhet, Uppsatsskrivande, Skoltrött

Tacka fan för all fri information men jag hittar min erogena zon utan slik, kalabalik, journalistik

noreply@blogger.com (Yeahns) — Mon, 05 Apr 2010 14:17:00 +0000

Förstår ni hur stort det här är? Aftonbladet har - exklusivt - bilder från parets "hemliga kärlekssemester" vilka finns publicerade i papperstidningen. Kanske får man se dem hålla i handen? En liten kindpuss? Kanske får man se dem skratta när de tar en promenad i dagsljuset? Jag kan bara spekulera men hur som helst så vore det oerhört förargligt om mitt Coop Nära har slut på tidningen. Då sätter jag mina förhoppningar till att de har rep istället. Kanske vore det en idé; "Köp Aftonbladet idag - rakblad på köpet"? Så man slipper leva med ångesten och skammen över nyfikenheten efteråt.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Babians Säger upp mig igen.

Skvaller, Journalistik, Aftonbladet, Blått blod, Vem bryr sig?

En av alla dem

noreply@blogger.com (Yeahns) — Wed, 31 Mar 2010 21:21:00 +0000

7190 lyckligt lottade fick förmånen att med frusna lemmar njuta av ett potpurri av felpass, studsbollar samt första-, andra- och tredjetouch värdiga en underkroppsförlamad. Alltsammans åtnjöts bakom en pelare.

Ha det!

// Yeahns

Kapstaden

noreply@blogger.com (Yeahns) — Mon, 29 Mar 2010 17:47:00 +0000

"Du kapade mitt hjärta men vi kapsejsade på kärlekens ocean. Du och jag - två kap som blev kaputt. Vi glömde trycka på Caps Lock..."

Dessa rader kruxade jag ihop sent på kvällen igår och därefter skrattade jag mig till sömns. Jag tycker att det är roligt ur flera perspektiv; (1) det är fyllt av ordvitsar, (2) det är så dåligt och slutligen (3) det finns förmodligen personer som tycker att det faktiskt är fina, poetiska rader. Jag ser framför mig hur en snyftande 17-åring med lång brun snedlugg, zip-tröja med krage, jeans och t-shirt med tryck - allt från JC - sitter under lampljuset från en skrivbordslampa och textar en känsloladdad dikt för att beskriva hans senaste uppbrott, allt till tonerna av Lars Winnerbäck. Naiv och patetisk tonårssmörja alltså. Antingen det eller Mats Wilander.

Ha det!
// Yeahns

Hitte på-poesi, Dikt, Ordvits, Tonårsångest, Mats Wilander

Trashy blonde and stitches

noreply@blogger.com (Yeahns) — Fri, 26 Mar 2010 17:51:00 +0000

Finns det något bättre än att spendera fredagskvällen med en lättfotad blondin och lite skön musik? Jodå, det kunde ha varit bättre; blondinen kunde ha varit verklig. Men har man inte tillgång till några lössläppta blondiner så går det att ordna på annat håll och vid min sida står just nu BrewDogs nya pale ale vid namn Thrashy Blonde (hyfsad, smakar mycket humle och beska som brukligt men den är värd sina pengar bara för texten på etiketten). Men det var inte det som jag var ute efter utan jag ville främst tipsa om en av årets bästa låtar:

The Morning Benders - Stitches

Här har vi ett San Francisco-band som lirat lite utav surf-pop men som nu blivit mer rockigare på det där bra och sköna sättet. Big Echo släpptes den 9 mars och är så pass bra att jag ångrar att jag inte tog mig tid att se dem på förra Way Out West.

Jag hade tänkt att slänga upp tre videor till som en replik på förra fredagens experimentell indie-inlägg och då bjuda på några indie-låtar åt det mer alternativa rock-hållet (med undantag för en även fast de kanske gått från experimentell till mer åt alternativ). Dessvärre finns inte de låtar jag har i åtanke på DuRör så jag tar helt enkelt och slänger ut dem i en fil, inklusive låten ovan. Mycket nöje!

Frightened Rabbit - Things
MGMT - Song for Dan Treacy
The National - Bloodbuzz Ohio

Ha det!
// Yeahns

Trashy Blonde, Brewdog, Öl, The Morning Benders, Frightened Rabbit, MGMT, The National, Musik, Indie, Fredag

Kung i baren?

noreply@blogger.com (Yeahns) — Thu, 25 Mar 2010 18:41:00 +0000

Idag är det den 25 och vips har siffrorna på kontoutdraget vuxit som om det vore trolleri. Från existensminimum till apanage, sådär bara. Bortsett från de uppenbara överdrifterna i bägge hänseendena så fungerar det ungefär så och livet känns ånyo värt att fortsätta. Det är dock en kortvarig lycka för snart minns man högen av räkningar man samlat på sig till detta datum. Samma sak varje gång. Idag var inget undantag, eller jo i den meningen att jag samlat på mig en extravagant stor hög.

Nationalencyklopedin definierar bidrag med följande ord "pengar som man kan få från staten eller kommunen för att kunna betala vissa utgifter". Jag skulle vilja göra ett tillägg där; "bidrag är pengar som man kan få (på lån) från...", för jag fick då inga pengar. Nej jag ska betala tillbaka det jag en gång fick. Försäkringskassan kom - i början av detta år - nämligen på att jag fick bostadsbidrag 2008 och det skulle jag då alls inte ha fått. Eller jo, ifall jag inte hade fått ett sommarjobb så skulle det ha varit lugnt. Jag tycker att det är lite lustigt. Det första halvåret då jag rättmätigt fick bostadsbidrag så förvärvsarbetade jag inte och allt var ordning och reda. Men när jag sedan fick ett semestervikariat och kom på att "Visstitusan, nu behöver jag inte bidrag längre" så ändrade jag mina uppgifter så att det blev indraget.

Nu är jag alltså återbetalningsskyldig för hela 2008 som om mitt dåtida framtida sommarjobb redde upp min livssituation det första halvåret. Jo, jag förstår ju att det är så det fungerar, bör fungera och hur det fungerar, men det var ju ändå inte så att jag levde loppan den sommaren. Visserligen tog jag ett Jisander-bad i Troppan, blev tjenis med Pepe och delade en Hummerlimousin med Noppe men det är väl mer eller mindre mänskliga rättigheter? Eller? Jag klippte mig ganska sent den sommaren; var det så att jag - undermedvetet - förvandlades till en helrörstörstande stekare och det var det som Försäkringskassan blev bruna på? Jag kan bara spekulera...

Hur som helst, jag har inte kvar några av 2008-års inkomster nu när jag ska göra 2008 rätt för mig. Kan de inte kolla upp det innan? Liksom "Nämen den här killen har ju bara en halvliter mjölk och Mission Impossible-trilogin i skattkistan, vi kan la vara lite piano med honom? Det gör ju ingen fattig rik det där". Nåväl, nu är det som det är och det är betalat och klart. Imorgon börjar helgen och den kvarvarande summa jag har kvar ska köpa lycka för. Inte ens kungen kommer att vara kung i den bar jag står vid; ty det finns bara en sann glädje här i livet, och det är kemisk glädje.

Ha det!
// Yeahns

Bidrag, 25, Löning, Försäkringskassan, Bostadsbidrag, Återbetalning

Påskölsprovning 2010

noreply@blogger.com (Yeahns) — Tue, 23 Mar 2010 18:18:00 +0000

Den 14 mars släpptes årets påsköl på Christer Petterssons tillika min favoritbutik Systembolaget (jag och Christer har fler likheter än man kan tro. Dräparen är en annan) men det var först i lördags som jag och mina gelikar samlades för årets provning. Förra årets provning utmynnade i en riktigt höjdarkväll, men dessvärre var det inte på grund av ölen utan delikatesserna som inmundigades innan. Så det var utan någon större förväntan som vi tog oss an drycken som till antalet var lika många som Jesus lärjungar, och i ärlighetens namn kom vi inte närmare himmelriket än så men innan betygen redovisas så ska jag berätta hur provningen gick till.

Påskölen - som alltså detta år var tolv till antalet (nio ale och tre mörka lager) om någon nu slumrade på religionen - delas broderligt - som om nu bröder delar lika - mellan deltagarna och betygsätts därefter i skalan 1-10 på både smak och lukt. Detta år bestod sällskapet av sju testpersoner (alla herrar varav två har professionella erfarenheter), tre damer som vackert tittade på och en hyfsat långhårig snubbe med en glädjesmittande västgötska. En salig blandning kan tyckas men öl förenar. För att ytterligare höja stämningen så spelades det även musik i bakgrunden, något som visade sig smälta in något alldeles fenomenalt mellan allt skål och skrål.

Vad karaktäriserar då påsköl? Överlag så är den lite mörkare och fylligare än vanlig öl och likheter med julölen kan göras fastän ölen vid julbordet är än mer smakfull, på gott och ont ska tilläggas. Det känns dock som att påsken är en bortglömd öl-högtid - trots nyss gjorda jämförelse - jämte vinterhalvårets bestar oktoberfesten och julen. Med det sagt så går vi över till betygen. Av bekvämlighetsskäl och för att bibehålla ert intresse så redogör jag endast årets topp-tre samt de två stackare som får dras med skammen. Däremellan var det inga som stack ut och förtjänar således inget omnämnande.

To-to-to-to-toppen:
1. Sigtuna Röd Påsk 27,90:- | 6,2% - Smak: 7,71 Lukt: 7,14 Totalt: 14,85

2. Mikkeller Hoppy Easter 34,90:- | 6,6 % - Smak: 7,14 Lukt: 7,14 Totalt: 14,28

3. Dugges Påsköl 29,80:- | 6,0% - Smak: 6,14 Lukt: 6,71 Totalt: 12,85

3. Sigtuna Easter Ale 26,90:- | 5,6% - Smak: 6,14 Lukt: 5,57 Totalt: 11,71

Bo-bo-bo-bo-botten:
11. Pumpviken Påsköl 29,10:- | 5,8% - Smak: 3,71 Lukt: 5,29 Totalt: 9,00

12. Jämtlands Påsköl 24,90:- | 6,0% - Smak: 3,57 Lukt: 2,43 Totalt: 6,10

I brist på underhållande kommentarer så avstår jag även från att presentera dessa. Det var mest beska, rost, strävhet, frisk, citrusinslag, ja sådär som öl smakar helt enkelt. Någon smiley skymtades här och där också men så muntert ska vi inte ha det här. Annars så var det ett år där omtanken bakom etiketterna verkar återspegla innehållet. Sigtuna knep även detta år förstaplatsen - trots att ölen inte är densamma - med en smått socialistinspirerad etikett. Därefter kom danska Hoppy Easter med den taskigt illustrerade men ändå glädjefulla kaninen, och på en delad tredjeplats - det är ju trots allt i munnen det ska smaka - har vi två etiketter som får en att tänka på Japan, Kina, Indien och andra länder som diggar solar och den gula färgen (det har inte med hudfärg att göra kanske bör tilläggas). Även i botten ville man visa sig kreativ och vad vore då mer passande än att släpa upp Storsjöodjuret från just botten? Jodå, Jämtlands intention var måhända att visa sig rolig och finurlig men såhär i efterhand funderar man mest på huruvida de låtit små storsjöodjur simmat runt i jästen eller ej. Det är även intressant att Jämtlands bryggeri - genom sin etikett - fastställer att storsjöodjuret inte är ett däggdjur.

Ha det!
// Yeahns

Påsköl, 2010, Provning, Öl, Manlighet, Hitte på-connoisseurer

Sunday bloody Sunday

noreply@blogger.com (Killamangiro) — Sun, 21 Mar 2010 22:17:00 +0000

Förmiddagen ägnades åt att diska och städa lägenheten…

Eftermiddagen cementerade det faktum att Allsvenskan har startat. Man går hoppfullt och längtar i en veckas tid för att sedan, efter slutsignalen, bara må dåligt. Åtminstone är det så den allsvenska verkligheten ser ut för en djurgårdare. Det sista vi behöver nu är en vedervärdig poängjakt, stress och otåliga supportrar som börjar ropa på att ändra spelsystem, på odugliga tränare och på uteblivna värvningar. Den sjätte april ska jag bevittna Blåvitt-DIF på Gamla Ullevi med Yeahns och Elston Gunnn. Jag har i ett par veckors tid rustat för att vara objektiv och lugn inför, under och efter denna match. Står DIF fortsatt poänglöst inför den dagen vill jag nog inte gå…

Man U vann över Liverpool… (Yeahns får ursäkta)

Sent på eftermiddagen började återbud regna in till kvällens träning för det lag där jag numera är (förutom spelare) tränare, kassör och nuförtiden, vad det verkar, lagledare (sedan den ordinarie gått och kärat ner sig och efter det konstant lägger över alla uppgifter på mig). Denna träning kunde jag dock till slut inte heller närvara på själv. Min ettåriga systerson, min älskade gudson, slog upp ett jack i pannan så blodet forsade. Såret gick ända in till benet. Kvällen fick ägnas åt att trösta mina systerdöttrar medan deras mamma var på Astrid Lindgrens barnsjukhus…

När jag kom hem tvingades jag bevittna hur en Zlatan helt utan självförtroende erbjöd en magnifik kavalkad i brända chanser… (En fågel viskar dock i mitt öra att han, efter att jag givit upp i 87:e, lyckades sätta en balja (på straff).)

Imorgon är det måndag.

Indiepassion

noreply@blogger.com (Yeahns) — Fri, 19 Mar 2010 17:23:00 +0000

Jag upptäckte att jag inte omnämnt ordet "indie" i ett inlägg sedan min Årets bästa album-lista och fredag som det är så känns ett kort och hattigt musikinlägg passande. Därför presenterar jag nedan tre låtar som både är aktuella och dugliga representanter för indie-begreppet:

Bradley - Monster

Bradley är detta års svar på The Clues fast det är ändå väldigt långt ifrån. Likväl är de båda experimentella, progressiva, schizofrena, alternativa och - givetvis - från Kanada.

Caribou - Odessa

Även här har vi en snubbe från Kanada och där hans andra skivor varit mer experimentella och psykedeliska så har han nu gått och blivit mer poppig, lite funkig och kanske finner man även house-inslag. Hur som helst så är hans nya skiva Swim ett album som kommer att gå runt i casajensa en bra tid framöver.

Keepaway - Yellow Wings

Liknas man vid Animal Collective så har man en del att leva upp till men det känns som att denna Brooklyn-trio kan motsvara en del av förväntningarna, eller hur?

Här har ni alla tre låtarna!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken var världens bästa musikblogg men som numera blivit nedstängd av blogger och har därför bytt namn till MAGISKA och har flyttat sig hit.

Bradley, Caribou, Keepaway, Musik, Indie

Goodbye sweet dreams

noreply@blogger.com (Yeahns) — Tue, 16 Mar 2010 17:27:00 +0000

Människan har alltid haft en tendens att drömma sig bort och önska sig saker när tillvaron stinker men på senare år har det blivit allt viktigare för henne att åstadkomma något med sitt liv. Det talas om att uppnå livskvalitet och efter det omnämns fallskärmshoppningar, jorden runt-resor, utbildningar, karriärer eller bara att lyckas samla hela familjen kring en måltid, allt till synes omöjliga bedrifter som är både resurs- och tidskrävande när man redan klurar på hur "livspusslet" ska lösas. Därför kan det vara bra att sänka kraven för att därvid kunna närma sig ett psykiskt Shangri-La och med det tänkte jag dela med mig av tre hyfsat oambitiösa mål som jag vill uppnå:

1. Börja laga mat med bar överkropp - Det känns så burdust, manligt och grisigt på ett sätt som gör att jag lockas av det. Tänk er hur överkroppen fläckas av stekfett. Det är smärtsamt och kladdigt men vilken kontakt man får till maten! Lite tillbaka till djungeln liksom.

2. Skaffa en Plura-kagge - Det är därifrån ovanstående "livsmål" kommer. Ni har väl sett Mauro & Pluras kök på den bortglömda kanalen TV8 där Plura inledningsvis alltid blottar sin mansprakt till kulmage. Den är så rund, harmonisk, jämn och fin att jag skulle vilja gjuta av den, sätta den på en piedestal och starta en religion. Detta önskemål har även uppstått som en följd av att Elston Gunnn trodde att det var omöjligt för mig att ens utveckla en tillstymmelse till bukutbukt så challenge accepted!
3. Besöka Blå Skåpet - Det finns en restaurang i Stockholm som har valt det enastående namnet Blå Skåpet, och vad vill jag då göra där? Jo leva upp till språkliga idiomer.

Därefter kan jag säga farväl med ett leende på läpparna och en buktande kista.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken har samma namn som en låt från Roky Erickson kompad av Okkervil River.

Livskvalitet, Drömmar, Mål, Plura, Kulmage, Blå Skåpet

Vi minns första gången som Änglarna sjöng; hur vårsolen värmde och vintern var glömd

noreply@blogger.com (Yeahns) — Sat, 13 Mar 2010 10:09:00 +0000

Allsvensk premiär idag. Jag läser Simon Banks geniala jämförelse vid Allsvenskan och syskonkärlek enligt dess ordagranna betydelse...

"Vi gillar serien som man gillar ett syskon. Blir man glad om ens syster blir snygg och framgångsrik? Absolut. Älskar man henne mindre om hon inte blir det? Nä, inte ett dugg."

..., konstaterar att mitt fotbollsliv varit fattigt under detta kvartal som både han och Niva gjort annat, frossar i YouTube-klipp från fjolårssäongen med dess förödande avslutning och i Örgryte har man visst hittat en naken man. Därefter kör jag allsång:

Joel Alme - Snart skiner Poseidon

Gåshud. Tuppaskinn. Ståpäls.

Kalmar FF - IFK Göteborg, 16.00, TV4. Hussfelt kommenterar, puh!

Bank pratar om kärlek;

"Den kommer lite tidigt i år, men det gör ingenting. Kliv på bara."

Ha det!
// Yeahns

Allsvenskan, IFK Göteborg, Simon Bank, Snart skiner Poseidon, Blåvitt, Änglarna, Joel Alme, Naken man

What else is there?

noreply@blogger.com (Yeahns) — Fri, 12 Mar 2010 15:13:00 +0000

Fredagsmys? Nä, fredagsomtz!

Röyksopp - What else is there? (Trentemøller Remix)

Ha det!
// Yeahns

Fredagsmys, Röyksopp, Musik, Trentemøller