Bilden visar hur det skett en förskjutning mot högre Klout för de 285 #blogg100-bloggarna som finns på listan. För att göra det tydligare har alla bloggare med klout +70, 69-60, 59-50 etc samlats ihop.

För nästan 100 dagar sedan satte jag ihop en twitterlista med alla deltagare jag kunder hitta i #blogg100. Den listan tryckte jag in i Klout, räknade samman, och gjorde en graf. Den sammanställningen du se och läsa om i posten om ”världsrekord i Klout”.

Nu är det ännu mer världsrekord, för under de dagar som gått under bloggutmaningen #blogg100 har kollektivet blivit värt ytterligare nästan 700 poäng. Startläget var 13.051 poäng, mot slutläget 13.705.

Superkloutare med +70 har ökat från 5 till 8 och högkloutare med 60-69 har ökat från 51 till hela 68 personer. Den största minskningen har skett i spannet 30-39 som minskat med 10 personer.

Att hela kurvan har förskjutits mot högre Kloutscore hade jag räknat med, och hoppats på. Tyvärr går det inte att dra några slutsatser alls. Mitt i den här perioden började Klout nämligen mäta Instagram också, och mångas Kloutscore gjorde ett rejält skutt. Trist för sammanställningen, men kul för alla kloutare. Du får gärna lägga en kommentar och berätta vad – om något – som hände för dig runt den 28 mars på Klout.

Vill du fira världsrekordet rekommenderas #blogg100-finalen den 13 maj (jag är själv inte på plats, men skålar gärna på distans)

Vill du ha rådata för att gräva själv så…

Kontakta Joakim Jardenberg | Klout och #blogg100 – 100 dagar och 650 poängs ökning senare publicerades på: jardenberg unedited

Idag träffade skiten fläkten. Uber publicerade en bloggpost och stora delar av sociala medier-universum gick i taket. Bolaget har en alldeles utmärkt idé om hur vi ska ta oss fram i städerna, men den uppfattas som disruptiv och man har varit i blåsväder förr. Jag tar ingen ställning till tidigare händelser, och jag är ett stort Uber-fan själv. Kvittot i bilden ovan är från dagens färd, och förutom att bevisa att jag är en Uber-kund belyser det kvittot varför det finns ett problem här.

Men först Ubers argumentation. Man anser sig vara utsatt för en riktad attack från polisen, man anklagar transportstyrelsen för att vara korrumperad, påstår att tillstånd/undantag bara ges till de som kör ”kungafamiljer eller högt uppsatta företagsledare” och man publicerar namn och telefonnummer till ansvariga tjänstemän med tydlig uppmaning att kontakta dem.

Det är bisarrt. Som att läsa något en arg och förvirrad tonåring skriver i sin dagbok. Och det är fullt av hårt dragna halvsanningar blandat med orimligheter. I uppföljningen på twitter har man sedan fortsatt underblåsa ”konspirationen” genom att bland annat ”avslöja” möten mellan Transportstyrelsen, polisen och representanter för taxinäringen. Men sådana möten har pågått sedan minst 2012 och handlar om att försöka sätta stopp för svartåkarna.

Här är en artikel från CS om fler sidor av saken. Transportstyrelsen har också uttalat sig. Till och med infrastrukturministern har försökt få kontakt med Uber, uppenbarligen utan någon respons.

Jag blir så ledsen för jag gillar Uber och vill att de ska fortsätta köra så jag kan fortsätta välja dem. Men jag är allergisk mot osaklig argumentation.

Det centrala argumentet från Uber är att ”andra får undantag” från regeln om att det ska finnas en synlig taxameter. Närmast pekar man då på olika företag som bedriver limousineservice. Men det finns en avgörande skillnad: de bolagen slipper taxameter för att de inte kör på taxameter. Det är alltid på förhand överenskommet pris. Fast pris till en given destination, eller fast pris per timme. Aldrig ”löpande räkning”.

Men det har man i Uber, som bilden i toppen visar. Den är från idag, när jag beställde en Uber utan att ange min destination eller be om prisuppgift. Då åker jag på taxameter, som finns i chaufförens app. Ni ser kilometer och tid på kvittot. Glasklart. Jag har åkt på taxameter. Men taxametern är alltså inte synlig så som kravet ser ut idag.

Då kan man tycka att kravet är mossigt, och fel. Det kan jag hålla med om och det är en fråga vi skulle kunna driva tillsammans – alla vi som gillar Uber. Det rimliga första steget blir då att Uber försöker få sin app godkänd hos SWEDAC som svarar för certifiering av taxametrar (tipstack: @eangeor). OM de vägrar så har vi ett case. Om de inte vägrar så är saken klar och ingen kan hindra Uber-förare från att få tillstånd. Plättlätt.

Och under tiden kan Uber bara stänga av möjligheten att åka på taxameter, så har inte transportstyrelsen någon möjlighet att invända.

Bara som referens lägger jag in taxameter-turen här igen, och efter den ett exempel på en flatfee-tur. Om jag tolkar regelverket rätt är det alltså bara taxameter-trippen som är problem för transportstyrelsen.

Kontakta Joakim Jardenberg | Älskade Uber – vad sysslar ni med? publicerades på: jardenberg unedited

Ingen har väl undgått att den stora nyhetsbyrån AP hackades på Twitter, falska tweets berättade om explosioner i vita huset och att president Obama var skadad. Ingen missade väl heller hur börsen störtdök som ett resultat av den falska nyheten. Många utbrast ett närmast skadeglatt ”Titta så sårbara vi är”. Och det är klart att man bör fundera över hur det skulle kunna undvikas.

Men titta lite närmare på grafen i toppen. Den visar en högst normal börsutveckling för Dow Jones index, förutom den där djupa avgrunden kl 13:10. Men bara tio minuter senare är man tillbaka på vanlig nivå igen.

Det finns någon självläkande över den organiska maskin vi kallar för internet. Inte bara ur den rent tekniska aspekt som nätet en gång utvecklades ur, utan också när det gäller den information som färdas i sladdarna – och inte minst de människor som utgör dess kärna.

Jag har varit inne på det tidigare. And I’m still amazed.

Kontakta Joakim Jardenberg | Falska rykten, snabba sanningar och självläkande system publicerades på: jardenberg unedited

På Facebook postar Heléne Troedsson ett klipp från Metro. Troed Troedson gör en blixtsnabb och klockren genomgång av det journalistiska hantverket:

1. Valet av subjekt i rubriken är inte slumpmässigt. Alltså – Åkesson är subjekt, mötte är predikat och Ullenhag är förvisad till platsen som objekt.
2. Med det angivet övergår notisen till att visa att Ullenhags medhjälpare i huvudsak använde knallskott och fyrverkerier.
3. Objektet, den arme Ullenhag ställer uppenbarligen sedan en kort fråga till Åkesson. En fråga som vi alla vet är fel från början. Inte ens Åkesson är enfaldig nog att tro att invandringen är Sveriges enda problem.
4. Åkesson, som till skillnad från Ullenhag har en komplex världsbild svarar vänligt även även på denna nästan retoriska fråga.
5. Artikeln är slut.

Det är den här sortens notiser och artiklar som får mig att allt mer luta mot att ”Nej, vi ska inte ta debatten med Sverigedemokraterna”. De traditionella medierna, och till stor det det offentliga samtalet, reder inte ut att hantera situationen. Eller så sitter det någon på TT eller Metro just nu som är väldigt, väldigt nöjd med hur det här kom ut.

Jag vet inte vilken tanke som är mest skrämmande.

Tack Troed för de fem punkterna, och tack Heléne för att du uppmärksammade notisen. Bilden ovan är från tidningen, på nätet finns en längre och annorlunda vinklad text. 

Kontakta Joakim Jardenberg | Varför får Jimmie Åkesson det här utrymmet, Metro? publicerades på: jardenberg unedited

Jag är gammal luftvärnsofficer och i morse satte jag kaffet i halsen. På TV4 vevade man bilder på ryska stridsflyplan, uppenbart filmade med mobilkamera, som svepte fram på extremt låg höjd över land. Budskapet var ”Ryska bomb- och jaktplan övade anfall mot Sverige under påskhelgen.” Otroligt dramatiskt. Scary shit.

Men i text beskrevs det så här: ”Klockan 2 var de ryska planen utanför Gotska sandön, 30–40 kilometer utanför Sveriges territorialgräns.” – övningen skedde tydligen på natten och ute över fritt hav. Videofilmerna, inspelade i dagsljus och över land, hade alltså inget med händelsen att göra. Men om detta sades inget i reportaget.

Om man nu bara ville illustrera vad det var för sorts flygplan så finns det avsevärt bättre material än skakiga mobilinspelningar. Och vill man inte förvirra så kan man ju faktiskt ange att det är arkivbilder man visar.

Jag tycker det är för mycket sådant här nu. Precis som att det helt säkert finns fullgoda skäl att kritisera Nestlé så ska man inte skarva och slarva som Dagens Industri (artikeln är bortplockad från di.se nu) gjorde härom dagen. Och även om jag som gammal officer blir ledsen över vart det svenska försvaret är på väg, så vinner vi inget på den här sortens ”rapportering”. Om det inte finns en dold agenda som syftar till ett ännu närmare NATO-samarbete. Men jag vill verkligen inte spekulera.

Jag vill bara att traditionella medier ska fortsätta göra det som de faktiskt var ganska bra på. Att i alla fall försöka berätta sanningen.

BTW, jag ställde så klart frågan i så många kanaler jag kunde direkt i morse – tex här på TV4News egen facebook. Men än så länge ingen förklaring.

Kontakta Joakim Jardenberg | Ryssen kommer – och ännu ett journalistiskt haveri publicerades på: jardenberg unedited

Ingen har väl missat den högljudda debatten mellan traditionella kommersiella medier och Sveriges Radio. Jag håller till 100% på SR i den här frågan, det är upp till tidningarna att vara bra av egen kraft – och det är inte SR:s nya webb som kommer att bli deras undergång. Vi behöver en bra och stark public service, som får frihet att lösa sitt uppdrag på det bästa sätt de kan. Jag älskar public service. Men.

Är man stark måste man vara snäll. Den här tweeten från Morgonpasset var verkligen inte snygg.

Hej hej #nymo-tittare ! Nu är det reklam i er kanal, men på SVT 2 och i P3 fortsätter #mpip3 reklamfritt ända fram till kl 11!

— Morgonpasset i P3 (@MorgonpassetiP3) April 20, 2013

Förklaringar om tounge-in-cheek håller liksom inte i det inflammerade läge som råder i mediedebatten just nu. Man bör inte strö salt i sår. En hashtag är inte skyddad, men borde ändå respekteras. Att tagga #nymo för att försöka att locka folk från TV4 till sin egen kanal är halvfult. Att göra det med argumentet ”reklamfritt” måste vara direkt olämpligt för ett public service-bolag.

Jag vill inte strö salt i morgonpassets twitter-sår heller, däremot vill jag använda det här exemplet för att skicka en uppmaning till hela public service-sverige:

Är man stor måste man vara snäll.

Bara så.

Kontakta Joakim Jardenberg | Public service måste vara smartare och snällare än så här… publicerades på: jardenberg unedited

Lite trams, och lite allvarlig underfundighet. En gästblogg av Wiktor Södersten

Apropå en text som cirkulerat om Apple och bilar:

Om Apple gjorde bilar så skulle de vara snyggt designade i exklusiva material och utan problem ta en från punkt A till punkt B och var en njutning att köra. Men finnas i endast tre modeller; sportbil, sedan och minivan. De skulle införa flera revolutionerande nyheter som eldrift med lång räckvidd eller bränsleceller som gick på vätgas. De skulle dock inte vara avsedda att servas själva utan Apple certifierade märkesverkstäder skulle vara rekommenderade. Bilarna skulle också vara strypta så att de inte kunde färdas med än trettio kilometer över högsta tillåtna hastigheten i landet, så att det fanns marginal för en omkörning.

Många, framför allt de som jobbat med gamla bensindrivna bilar skulle dock rynka på näsan och påpeka att det inte är en riktig bil om den inte går på bensin och man kan ta fram verktygslådan själv och trimma motorn. Att meka med motorn och känna bensindoft var trots allt den viktigaste poängen med att äga en bil, inte att den skulle ta en från punkt A till punkt B – och inget kunde väl vara löjligare än att bry sig om hur snygg en bil var.

För att tillfredsställa denna publik så tillverkade andra företag en uppsjö av bilar där man inte kunde strypa hastigheten och där man ofta var tvungen att meka en hel del för att få bilen att rulla som den skulle. Ingen leverantör lyckades dock sälja någon större mängd av dessa bilar i bensindrivet utförande för även om kritikerna inte gärna erkände det så ville ingen klara sig utan den nya eldrift eller vätgasdrivna bränsleceller som Apple hade introducerat. Gemensamt för alla dessa konkurrenter var dock att de var byggda till stor del i plast och plåt utan någon större lycka i designen. Att de flesta olyckor skedde med bilar som inte hade sin hastighet strypt kört över hastighetsbegränsningen pratade man lågt om och hävdade att det bara var för att förarna inte varit försiktiga nog när de framförts bilarna över hastighetsbegränsningen.

De flesta delades dock upp i två läger, de som redan skaffat sig en iBil och de som ännu inte haft råd. Några hävdade att de aldrig skulle behöva något annat fortskaffningsmedel än hästen men de blev med åren färre och färre.

Copyleft Wiktor Södersten – låt raden stå kvar om du sprider texten!

Bilden i topp tog jag när min och Rikard Nilssons bilar möttes för första gången. Bilden är tagen med den HTC Hero som jag testkörde vid tillfället…

Kontakta Joakim Jardenberg | Om Apple gjorde bilar… publicerades på: jardenberg unedited

Läser Karin Pettersson som i Aftonbladet skriver angående näthatet att

”Därför måste polisen prioritera hot mot politiker och journalister [...]”

Citatet är kort, men beskriver andemeningen i hela ledaren som handlar om hur hatet hotar yttrandefriheten och hur det påverkar det demokratiska samtalet. Det håller jag självklart med om. Det är en utveckling som vi måste sätta stopp för. Här är vi i samma lag, på barrikaderna för det fria ordet.

Men jag förstår inte varför mitt liv, och mitt ord, skulle vara mindre skyddsvärdigt än hennes. Jag förstår faktiskt inte varför polisen ska prioritera hot mot hennes kollegor Anders Lindberg och Åsa Linderborg före hoten mot mina kollegor – som utanför journalistiken och politiken borde åtnjuta samma yttrandefrihet för att driva samma frågor.

Jag betraktar Karin Pettersson som en vän, även om det nu är länge sedan vi gjorde Makten och Öppenheten tillsammans. Jag vet hur smart hon är, hur mänsklig hon är, vilken kämpe hon är i frågor om öppenhet, insyn, yttrandefrihet och demokrati. Men här trampar hon snett, och glömmer bort vem yttrandefriheten tillhör, och vem den är till för.

Om rättsväsendet överhuvudtaget ska göra någon skillnad på folk och folk borde det kanske vara viktigare att prioritera den enskilde snarare än Aftonbladet-journalisten – för som Karin själv skriver:

”Det finns tillfällen man är extra glad över att jobba på Sveriges största tidning. Det här var en sådan gång”

Sedan får vi höra om säkerhetsföretag som kopplas in och dataavdelningar som spårar IP-adresser. Om en polis och åklagare som faktiskt agerar, och om ett fall som leder hela vägen in i domstol.

Den lyxen är det inte många av mina skrämda, och i vissa fall tystade, vänner som fått åtnjuta.

Karin, kan vi inte slåss för yttrandefrihet åt alla istället, utan prioritet – och därmed också utan diskriminering?

Kontakta Joakim Jardenberg | Varför är Anders Lindbergs liv mer värdefullt än mitt? publicerades på: jardenberg unedited

Du vet, sharing is caring. Så vad vore mer rätt än en hamburgare byggd för att delas med vännen, kollegan, kärleken. Det specialdesignad toppbrödet ser till att snittet hamnar precis rätt. Vetenskap och passion i skön kombination.

Klart att McMeet ska vinna #myBurger (twittra och facebooka gärna när du har lagt din röst – och du kan rösta en gång om dagen fram till den 29/4).

Jag har bläddrat igenom ett hundratal burgare och alla andra är sjukt ego. Lägg din röst på den enda moderna och mänskliga kandidaten – den sociala burgaren. Vinner jag så lovar jag att dela en McMeet med dig.

BTW, i ljuset av att Prime Burger nu tvingats stänga känns det ännu viktigare att få fram en värdig hamburgare…

(disclosure: jag är inte på något sätt inblandad i tävlingen och arrangören är inte kund hos mig. Jag tycker bara det är en kul grej)

Kontakta Joakim Jardenberg | McMeet – den sociala burgaren #MyBurger publicerades på: jardenberg unedited

[hoppa direkt till facit]

Vilken fantastisk respons det blev på mina fem frågor i bloggposten ”Får jag fotografera dig naken?”. Precis som det blev i klassrummet där jag ställde frågorna första gången. Och precis som i klassrummet fanns det stora tveksamheter, men också stora skillnader mellan de stensäkra svaren. Bra. Och det är skälet till att jag ville låta diskussionen leva ett tag innan jag publicerade facit (ett annat skäl var mitt diskbråck…).

Men nu är det dags för de rätta svaren, och det är inte utan viss ångest jag tar mig an den uppgiften. Alla riktiga jurister har nämligen alltid bara velat svara ”det beror på”. På samtliga frågor. Men i min värld duger det svaret inte alls. Om vi vill att samhället, och ungdomarna i synnerhet, ska kunna göra rätt – då måste vi anstränga oss att leverera en ledstång. Vi måste tolka lagar och regler så att de slipper, men vi måste också öppna för hela bredden i ämnet som borde rubriceras ”digital kompetens, juridik och mänskliga relationer”.

I mitt facit kommer jag sticka ut hakan och leverera ett kort, enkelt och rakt svar på varje fråga. Ja eller nej. Här räknar jag kallt med att en del kommer att försöka slå mig i huvudet med de undantag och komplikationer som finns. Fine. Läs vidare.

Till varje svar vill jag också leverera en bakgrund, som syftar till att vi ska förstå varför lagen säger som den säger. Det är egentligen den viktigaste effekten av en sådan här diskussion. Om vi tex förstår hur rätten att stå ute på gatan och fotografera dig naken i din egen lägenhet hänger ihop med yttrandefrihetsgrundlagen så är det mycket annat som trillar på plats.

Till sist tänker jag leverera ”tips från coachen” på varje fråga. Det är mer personliga reflektioner, som handlar om hur vi rimligen förhåller oss till människor och medier av idag. Relationsbiten. Be honest and do good shit-aspekten.

Innan jag sätter igång; det finns en omständighet som är mycket viktig att komma ihåg. Mänskligheten. Anständigheten. Respekten. Att inte rida på reglerna bara för att man kan. I flera fall är det garanterat stor skillnad på den allmänna rättsuppfattningen, eller vad du kan stå för i morgonsoffan, och vad lagen säger. Men betänk då att den extrema rätten att fotografera i stort sett vad vi vill, när vi vill, vem vi vill och hur vi vill inte har tillkommit för att du ska ha rätten att näthata din kamrat genom bilder som inte gillas av hen. Rätten finns där för att värna vårt demokratiska samhälle. Det är inte samma sak att avslöja maktmissbruk som att hänga ut din något överförfriskade kompis på Facebook. Fotografering ska aldrig användas för att mobba. Ok?

Svaren är också de som är giltiga i Sverige och per den 30 mars 2013. Saker ser annorlunda ut i andra länder, och situationen kan självklart komma att förändras här hemma också. Så, det var den sista disclaimern. Nu kör vi.

1. Får jag lov att fotografera dig utan att fråga om lov?

- Svar: Ja!

- Bakgrund: Rätten att fotografera i Sverige är oerhört stark. Det hänger ihop med grundlagen om yttrandefrihet. Citat: ”Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.”
Om du ska kunna utnyttja rätten att berätta något behövs en genomgripande rättighet att samla in information och kunna presentera den i olika tekniska format (alltså inte bara text). Du måste helt enkelt få lov att fotografera för att kunna dokumentera och avslöja det som grundlagen avser göra möjligt.
Det finns ett litet antal undantag som har med bland annat militära skyddsområden och domstolar att göra. Men det kommer vi sällan i kontakt med i vardagligt bruk. Det finns också i grundlagen ett undantag för pornografiska bilder, som gäller den under 18 år. Det borde vi också enkelt kunna undvika.
Men det finns ett svårare fall och det handlar om platser som inte är allmänna. Den som driver en affär, till exempel, får förbjuda dig att äta glass i affären, och på samma sätt är det med kan det vara ”förbud mot att fotografera” (se också filmen längre ner i inlägget). Mest relevant blir det här i känsliga miljöer, tex i skolan. Ofta har man ett ”fotoförbud” på skolan, men det är egentligen inte ett fotoförbud i lagens bemärkelse. Du får nämligen utgå från din rätt att fotografera tills skola gör dig uppmärksam på motsatsen. Och fortfarande får skolan bara lov att avvisa dig, om de kommer på dig med att fotografera. De får alltså inte lov att frihetsberöva dig, ta ifrån dig utrustning, bilder du tagit eller på annat sätt utöva ”våld” mot dig. Inte ens tillkallad polis får lov att radera din upptagning, vilket är en pinsamt utbredd uppfattning även hos polisen. Tänk på den banala jämförelsen med glassen igen – du kan bli utkörd från affären, men inte kastad i fängelse. Samma sak med fotografering. Skillnaden blir också tydlig om vi tittar på fotografering i hemmet. Hos dig själv får du plåta hur mycket som helst, men i någon annans lägenhet får du inte göra det. Däremot får du stå i ditt eget hem eller på allmän plats (ute på gatan) och fotografera in i någon annans hem. Upplevs av många som märkligt, men är helt sant.
En sista parentes, du får inte heller agera för närgånget med kameran. Det finns en gräns för när det kan uppfattas som ofredande.

- Tips från coachen: Det är uppenbart att lagen ser ut som den gör för att skydda demokratin, inte för att vi ska kunna kränka den enskildes privatliv. Men det går liksom inte att formulera på annat sätt. Fundera gärna på hur du tycker det skulle kunna beskrivas annorlunda, och jag lovar att vi kan hitta ett case där det skulle riskera den demokratiska yttrandefrihetens grundskäl – och själ.
Om du överväger att fotografera i skolan tex, så bör du vara helt säker på att du inte riskerar att skada någon av dina skolkamrater. Tänk även på att många har skyddad identitet. Men om du däremot uppmärksammar någon form av övergrepp, tex, så är det självklart att du ska strunta i skolans fotoförbud. Använd gärna Bambuser så att inte dokumentationer försvinner om skolan i strid mot grundlagen raderar din upptagning.
Coachen säger alltså; var medveten om din rätt att fotografera, men använd den med största respekt och förnuft.

[http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19911469.HTM]
[http://www.medievarlden.se/nyheter/2012/10/tidningarna-struntar-i-fotoforbudet]

2. Får jag lov att publicera bilden på nätet?

- Svar: Ja!

- Bakgrund: Det är i grunden viktigt att skilja på rätten att fotografera och rätten att publicera. Att skilja på inhämtning och tillgängliggörande för allmänheten. I samma ögonblick som bilden publiceras på nätet uppstår risken för att den till exempel kan anses kränkande. Och då kommer lagar som Personuppgiftslagen in i bilden. Inledningsvis när lagen kom övertolkades den och det spreds en myt om att man inte fick publicera bilder alls på nätet. Nu är det en rimligare tolkning som beskrivs så här (citat: ”Om personuppgifter publiceras i en löpande text på Internet, till exempel i en blogg, är publiceringen i princip tillåten så länge man inte kränker den som personuppgifterna handlar om.”)
Två uttalade svårigheter finns: dels fotografen och den fotograferade kan ha helt olika uppfattningar om vad som är en kränkning. Och dels att de kränkningar det kan bli tal om oftast inte faller under allmänt åtal. Den som känner sig kränkt måste alltså själv driva frågan om tex förolämpning eller ärekränkning civilrättsligt. Det finns bra juridiska initiativ för att försöka hantera det idag, men än så länge finns det få fall att dra lärdom av.
Vidare finns det undantag från de redan frikostiga reglerna för publicering om man hävdar journalistiskt syfte.

- Tips från coachen: Det hör är den enklaste frågan att svara på egentligen. Lagen ger dig oerhört stor frihet att publicera. Använd istället den moraliska kompassen och tänk på att inte vara en skitstövel. Om du har den allra minsta lilla misstanke att någon kan känna sig kränkt av din publicering: avstå. Däremot ska det beslutet ställas mot konstnärlig frihet, ev journalistiskt syfte, och yttrandefrihetens anda. För att ta förra exemplet igen, om en lärare utsätter en elev för övergrepp så är det mycket viktigare att det publiceras än att du ska ta ansvar för lärarens personliga integritet.

[http://www.datainspektionen.se/lagar-och-regler/personuppgiftslagen/publicering-pa-internet/]
[http://juridikinstitutet.wordpress.com/]

3. Får du lov att publicera bilden jag tagit av dig?

- Svar: Nej!

- Bakgrund: Du äger inte ditt eget ansikte, så länge det inte används för att göra reklam för en vara eller tjänst (se fråga 5). istället är det upphovsrätten som reglerar vem som bestämmer över hur bilden får nyttjas, och upphovsrätten tillfaller ensidigt den som tar bilden.
Däremot kan man avtala hur bilden ska kunna användas, antingen i varje enskilt och mellan specifika parter, eller mer generellt. Jag kan ange min bild får användas på olika allmänna sätt, lämpligen genom att definiera en licens. Kolla länkarna nedan för tex creative commons.

- Tips från coachen: Du har all rätt att hävda upphovsrätt och i praktiken skicka faktura till den som använder dina bilder utan lov. Men i praktiken skulle jag önska att fler delade med sig mer. Själv har jag CC BY på allt jag producerar och jag upplever det som en befrielse.

[http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Upphovsrätt_i_Sverige]
[http://www.creativecommons.se/]

4. Gör det någon skillnad (för fotograferingen eller publiceringen) om du är naken på bilden

- Svar: Nej!

- Bakgrund: För fotograferingen gör det – i princip – ingen skillnad alls. För publiceringen kan nakenheten givetvis göra att du kommer närmare den gräns där det kan utgöra en kränkning. Kom också ihåg den speciella betoningen angående barn under 18 år. Aktuella rättsfall har visat att frågan om barnpornografi är svårtolkad.

- Tips från coachen: Se till att ha otroligt god marginal när det gäller ”kränkande”, oavsett om motivet är påklätt eller inte. För att vara ännu tydligare, bete dig inte som en skitstövel mot tidigare pojk- och flickvännen. Logiskt. I allt övrigt se svaren på fråga 1-3.

[http://www.datainspektionen.se/lagar-och-regler/personuppgiftslagen/publicering-pa-internet/]
[http://www.datainspektionen.se/fragor-och-svar/personuppgiftslagen/min-kompis-har-lagt-ut-en-bild-pa-mig-pa-sin-facebooksida-far-han-gora-det-utan-att-fraga-mig/]

5. Kan jag sälja bilden av dig, när någon vill använda den i en annons?

- Svar: Nej!

- Bakgrund: Du har ett särskilt skydd till ditt eget namn och ansikte när det gäller kommersiella ändamål. Det regleras i ”Lag om namn och bild i reklam”. Den är glasklar i sin formulering: ”Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämställs annan beteckning som klart utpekar viss person.” Det som är problematiskt här är att det är den som vill använda bilden som ska veta att motivet är ok med det. Men oftast försöker man hantera det här samtycket redan hos fotografen, tex genom olika former av avtal, som brukar kallas ”model release form”. Komplicerat.
Förtydligande: Ansvaret ligger ytterst på den som använder bilden i marknadsföring. Men efter diskussion landade jag i ett nej på den här frågan så som den är formulerad. Om jag som säljare vet om att den ska användas i marknadsföring bör jag inte medverka till att det sker utan samtycke.

- Tips från coachen: Två svar. Om du vill använda en bild kommersiellt och det finns en identifierbar människa på bilden: se till att inhämta tillstånd från den som är på bilden. Om du är motivet: se till att vara tydlig med vilken form av tillstånd du medger för bildens användande. Var försiktig med de avtal du skriver på, och minns att du har en väldigt stark rätt till din egen identitet i kommersiella sammanhang.

[http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19780800.HTM]
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Modellrelease]
[http://www.sfoto.se/Modellrelease]

Puhh, svaren blev längre än jag tänkt mig – och ändå är de inte fullständiga. Det finns undantag, men jag skulle säga att de är sällsynta. Det säger också de jurister som jag kontrollerat det här mot. De skulle förvisso aldrig våga uttala sig så här kategoriskt, men det är ju därför jag skriver det – och inte en jurist ;)

Och även om det är långt, det tar inte någon längre stund att läsa igenom dem och ha en diskussion. Den tiden måste vi unna oss, det här är något som vi har runt omkring oss varje dag. Digital kompetens. Relationen människor emellan.

Spana också in bra info från Fotosidan och den här utmärkta filmen från Moderskeppet (det är härifrån jag hämtat glass-liknelsen, men notera att det är ett litet fel i filmen, polisen får inte lov att ta ditt minneskort eller rensa din kamera).

Därmed sätter jag punkt för nu. Men jag lyssnar gärna på era kommentarer och synpunkter – och uppdaterar givetvis efter hand.

Länklista:

• Det diskuteras just nu en ny lagstiftning mot kränkande fotografering. De flesta (inkl jag) är mycket skeptiska. Men det värsta är nästan att se särintressen från traditionella medier säga: peta gärna på yttrandefrihetsgrundlagen, bara det inte berör oss.

Uppdatering. På inrådan bytte jag bild här. Klicka nedan om du vill se första tanken…
Bildcred: 2007-08-16 E 23rd St 1.jpg – cc licensed ( BY NC ND ) flickr photo shared by NakedGuyNYC

Kontakta Joakim Jardenberg | Får jag fotografera dig naken och publicera på nätet? – raka svar och djupare funderingar… publicerades på: jardenberg unedited