Jess in the Middle East Mess

Katt i vårt hus

2009-12-06T13:46:00.008+02:00

Här om dagen kom George hem med en liten, så liten kattunge. Han är 6 veckor gammal och heter Kutcho... eller något. George tog sig friheten att döpa honom vilket jag brukar ignorera och kalla honom för vad som faller mig in. Han är ju en libaneskatt och förstår ändå inte vad jag säger.

Som ett barn av en husdjurs fri barndom är jag inte så bra på det här med djur så jag är inte helt säker men tror att den lilla trulsen var aningen rädd vid ankomsten till sitt nya hem.

4 dagar senare hade han dock blivit lite varmare i pälsen och börjat ta för sig mer.

För att var ett land där elektricitet är någon man importerar och som följdaktligen stängs av minst 3 timmar varje dag så snålas det inte när julen nalkas. Allt som kan dekoreras, pryds med blinkande lampor i alla julens färger. Detta i de kristna kvarteren vill säga. Så här der det ut utanför vårt hus.

Om man inte är en bank. Då lyser de upp natten oavsätt om det är någon högtid eller inte.

Förra helgen var vi i Amoiun på Thanksgiving middag hos Nabil och Rebeca.
Om sommaren har de vatten i den här poolen.
Då är det svårare att stå på botten.

Höst.
Eller vinter rättare sagt.
Fast det ser ut som höst när det är vinter här.
Det är fint.

Sondag i Beirut

2009-11-24T14:54:00.011+02:00

Nar det ar helg i Beirut kan vadret vara sa klart att jag, fran min balkong, kan skymta den forsta snon pa bergsopparna i Fareyah, se havet glittra anda till Byblos och jag kan promenera i t-shirt down town med en minimal risk att bli overkord.

I sondags tog Rami mig och Mika till en ny bistro i Gemmayze.
Ett stalle som var helt perfekt med trevliga och
kunniga servitorer (nagot som ar ratt ovanligt i Libanon),
soft jazz i hogtalarna (annars ar det garna lite for hog techno),
utmarkt mat och skon inredning.

Sen gick jag och Mika till Mohammad Al Amin Mosque of Beirut.
Jag har bott i Beirut i drygt ett ar nu och den har bilden tog jag i somras.
I sondags var forsta gangen jag gick dit. Jag ar en sa dalig turist.

Utanfor stod ett par och fick sitt besok forevigat.
"Det har ar jag framfor den stora mosken i Beirut",
kan hon glatt beratta nar de kommer hem.

Mika kande sig lite val turistig nar hon var tvungen att
satta sin sjal pa huvudet och lana en abaya.
Men golvet var mjukt och kistrallkronorna gigantiska.

For ovrigt tycker jag att det ar ratt skont att ga in i en religos byggnad
dar jag inte ar kosntant overvakad av diverse avbildningar.

Forra sondagen akte jag och Rami norr ut for att halsa pa hans foraldrar.
Jag lurade Rami att aka kustvagen som ar helt fantastiskt vacker.

Ramis pappa odlar bl.a. apelsiner i deras tradgard.
Kom fram till att oranga frukter i trad ar nog det mest exotiskt jag vet.

Mika en helt annan sondag i Hammra.

Mer Beirut i Bilder

2009-10-27T19:47:00.017+02:00

Hösten har kommit till Beirut. Då åskar och blixtrar det som om Tor flyttat Valhall till Mellis. Regnet fullständigt ÖSER regnet ner och då blir vägarna blir till mindre floder och brunnarna sprutar istallet för att svälja vatten.

Jag måste köpa ett par gummistövlar.
Annars har de senaste veckorna varit som följer...

Jag tog en mensdag från jobbet och åkte med Mika till Baalbek.

Mika och George vid de romerska ruinerna.

Mika kopte en tamburin. Var Lebanesiska van George var
den som blev palurad en sovenir for $5.

George fyllde 25 år.

Mika kramade Rafic Hariri
under en promenad i Beirut.

Flickan gillar ju att krama saker.

Rami och Ernesto ordnade en Funk fest och General Knas
fran Svenska Akademin drog av ett par reggae beats. Grym kvall.

Helena satt pa bakgarden och drack drinkar.

Mika, jag, Has'san och Helena
en helt annan lördag i Gemmayzeh.

Sen var det ju Halloween fest på Behind the Green Door.
Jag, Jennifer, Mika och Helena.

Jen var en klock, Mika Zigenare, Hel pirat
och Rami "The Dude".

Jag var en ihopsydd docka.

Beirut i Bilder 3

2009-10-17T20:43:00.008+03:00

Förra veckan var det Birut International Film Festival.
Som den post producer jag var av den lilla "festival logga filmen" hade jag VIP biljetter till öppnings filmen. Mika och jag satte på oss klackarna och tog plats på första raden för att få en ordentlig titt på Mr. Coppola. Sen såg vi "Tetro". Bra film.

Efteråt gick vi till Rami som spelade på Behind the Green Door och drack en rosa drink.
Det kändes liksom passande.

Omar, Nabil och Nayif

Förra lördagen drog vi ihop en kräftskiva hos Omar. I brist på kräftor grilade vi jätterakor och i brist av jobb på jobbet hade jag gjort både sånghäften i färg och hattar som jag tvingade alla att knyta fast under hakan. Det gick som sig bör på dessa tillställningar. Någon däckade innan 12, någon spydde på gräsmattan och någon slog huvudet i badkaret... eller det var kanske på förra festen?

Mika

I Libanon finns ingen lag på hur många billboards det får finnas inom ett område.

Som man skulle kunna tänka sig att ett hyreshus i Beirut ser ut.

Beirut i Bilder 2

2009-10-06T18:45:00.009+03:00

Jämnställdheten i Libanon kan väl diskuteras. I alla fall synen på kvinnan. Men en sak ger det mansdominerande samhället här ändå oss kvinnor: Ledigt första dagen vi har mens.
Är det inte helt fantastiskt!
Vet inte om det har med att göra att det är så tabu att tala om att det är lika bra att gömma dessa blödande, PMS skrikande kvinnor i hemmet. Eller så finns det någonstans en förståelse för smärtan och blodet och en respekt för källan till allt liv...
Oavsätt så tillämpade jag denna dag när Michaela kom. Vi hängde på stan och åt lunch vid havet.

Helena, vår room mate George och Mika

Hon ska vara har till jul och plugga filosofi på distans från Södertörn. Jag tycker det var en strålande idé.

I lördags åkte vill Pierre & Friends och tog ett dopp
i det fortfarande relativt varma vattnet.

Sen åkte vi till Amioun och Ramis föräldrar.
Rami gillar att klättra.
Jag tycker det var fint att han gjorde de i ett träd när fullmånen just gått upp.

Förra helgen var jag och Rami på bröllop i bergen.
Brudens far ledde sin dotter genom hela by
eskorterandes av lokala musiker och dansar.
Det var fint.

Kvällen innan bjöds det på förlovningsmiddag.

Eller det var egentligen ingen förlovningsmiddag eftersom Jennifer och Omar inte har förlovat sig, bara bestämt sig för att gifta sig nästa sommar. Middagen var för att deras föräldrar och syskon med respektive skulle träffas för första gången.
Det var oxå fint.

Beirut, berg och balkong

Beirut i bilder

2009-09-19T16:33:00.014+03:00

Ja, jag vet.
Jag är antagligen Mellan Österns sämsta bloggare. Men det är på tok för lite demostrationer, tårgas och krig här nu för tiden. Det är klart att jag skulle kunna skriva min vardag men den är liksom det samma som om jag vore någon annan stans.

Varje fredag spelar Rami skivor på Omars bar, Ferdinand i Hamra.
Has´san, Helena och Jennifer är där allt som oftast.

Ibland när alla har gått hem brukar Rami dra igång nån gammal grunge hit.
Efter ett par Jäger för många brukar vi andra så glada så vi ställer oss på baren och uttrycker oss.

En dag i veckan brukar jag och Helena passa på att utnyttja det faktum att vi faktiskt bor i en stad vid havet.

En lördag köpte vi badskor och gick på en havssafari längs den klippiga kusten i norra Libanon.
Hoppade lite från höga avsattser och badade i en sötvatten källa.
Den här bilden illustrerar dock delar av sällskapet.

Hisham har en helt fantastiskt ställe en bit upp i bergen.
En utmärkt plats att träna yoga på.

Omar bjuder ofta på grillad fisk i solnedgången med utsikt över havet.
Det är trevligt.

Här om veckan åkte vi upp till bergen ovanför Beirut och gick en tur under de
toma skidliftarna men i den ack så kyliga och friska luften.

Varje Onsdag spelar Rami på Behind the Green Door.
Jag är vid dessa tillfällen dock en rätt dålig supporter och är oftast hemma och kollar på TV.

Ja, det är väl det.
Jobba, äta, sova och så lite bad och fest.

Puss på er.

Bakom mina solglasögon

2009-06-26T17:18:00.011+03:00

Jag har fåt glasögon. Japp, en av många saker som hänt efter det att jag fyllde 30. Inte bara rynkorna kring mina ögon har blivit tydligare, det ena hårstrået efter det andra börjar även byta färg för att inte tala om den biologiska klockan som sjunger i kör varje månad. Men nu har jag alltså även köpt mig ett par läsglasögon.
Jag började ana för något år sedan att min annars perfekta syn började wobbla. Första tecknet var en oerhört påfrestande mörkerkörning hem från Dalarna, sen kom jag på mig själv att hur nära näsan jag höll böcker jag läste.

Sist jag gjorde en synundersökning var jag 18 år och skulle ta körkort så jag tänkte att det kanske var på tiden att göra en ny. Resultatet blev nåt plus på ena ögat och lite mer på det andra, och så är jag astigmatisk.
Så här om dagen hämtade jag ut mina nya glasögon. Några jag trodde att jag bara skulle behöva bära när jag läste, satt framför datorn eller kollade på TV. Men det var kärlek vid första klara ögonkastet. Det är helt sjukt hur mycket tydligare och renare världen blev. Så nu bär jag dem hela tiden.
Första dan kände jag mig full och kunde inte koncentrera mig på något annat än att jag hade nåt på näsan. Två dagar senare är jag fortfarande lite ovan med bågen som ramar in allt jag ser. Det får mig att tro att jag har solglasögon på mig och att ingen ser vad jag tittar på. Jag känner mig även lite osynlig vilket är mke roligt.

Annars är jag inne på min sista vecka som praktikant på AFP vilket känns helt okej. I brist på nyhetshändelser i det här landet har jag på egen hand fotat olika teman. Bilder som jag sen gått igenom med min redaktör för att få respons. Han tycker att jag blir bättre och bättre vilket är väldigt roligt.
Men jag behöver fortfarande mke övning och kommer nog fortsätta att åka till kontoret med jämna mellanrum för att få kritik på mina bilder.

Tema: Konsert

Tema: Beach

Tema: Byggarbetare

Tema: Hiphop konsert

Tema: Palestinsk kulturkväll

I väntan på ett bra, roligt och utvecklande jobb ska jag på egen hand fortsätta mina arabiska studier. Pratar på tok för lite arabiska vilket inte känns helt okej.

Yalla bye rabarber paj

Overexponerad Jimmy Carter

2009-06-05T15:01:00.015+03:00

Jag praktiserar just nu som fotograf pa AFP i Beirut.

Mmm, jag vet.

Hur hamnade jag har och vad ska nu det leda till?

Som vanligt har jag ingen langsiktig plan utan tyckte mest att det skulle vara roligt att fa springa runt pa stan men riktiga fotografer och fota hela dagarna.

Sa nu gor jag det.

Lite i brist pa annat men aven for att lara mig mer om valdens roligaste hobby fran nagra av de kanske coolast fotograferna som finns.

Jag hanger med ett gang sjukt duktiga och skona snubbar som lar mig allt de kan. Bade nar det galler att ta bra bilder och vid redigeringen och publicering.

I gar foljde jag med en av fotograferna och bevakade the pre election av det Libanesiska valet som officiellt halls pa sondag.

For att undvika fusk doppar valjarna sin

vanster tumme i black nar de avlagt sin rost.

Valarbetare

Valarbetare som tar en paus i skuggan

Jag hamnade aven mitt i motet mellan Druzernas ledare Walid Jumblatt och USA's ex president Jimmy Carter. Jag ar duktig pa att se bilder (som tex bilden ovan med de bla pojkarna) men behover sen tid pa mig att ta dem for att jag inte riktigt har den tekniska kunskapen. Nar jag hade 90 sek pa mig att plata Carter gick det inte alls lika bra. De flesta bilder blev overexponerade eller sa hade jag pa tog for lang slutartid. Skitsvart. Ar dock glad att jag fick en bild dar man i alla fall ser att det ar Mr. President.

Kanske inte min basta bild men lik val
ar det USA ex Prsident Jimmy Carter.

Min bildredaktor ville publicera 4 av mina bilder (darbland pojkarna i blatt) men tydligen kunde han inte gora det for att jag ar praktikant och da maste de ju betala mig. Sa nu ar mitt mal att en bild som de bara maste publicera (och projsa)

Like any other place

2009-03-13T17:35:00.002+02:00

Jag har typ borjat jobba.
Eller de senast tva veckorna har jag varit med Helena pa hennes jobb. Det har varit roligt att faktiskt gora nagot vattigt om dagarana. Det har aven varit roligt att jobba med Helena igen.
Den har veckan har vi jobbat med ett projekt som ska fotas nasta vecka. Det har resulterat i att vi har varit pa kontoret till kl. 11/1 pa kvallarna/natterna. Det var okej i borjan av veckan men i dag ar jag sa trott att jag bara vill ga hem. Men forhoppningsvis leder mina langa timmar har till en anstallning. Nasta vecka ska jag tydligen fa ett eget lite projekt att bevisa mina fardigheter pa.

Grejen ar bara att det kanns som om jag skulle kunna befinna mig vart som helst i varlden. Satt och laste Empa och Niklas Resedagbok http://www.resdagboken.se/?documentId=3&userId=250104&section=journey&journeyId=340688
och tankte att shit va harligt att vara ute och resa. Tills jag insag vart jag faktiskt ar. Skillnaden ar saklart att jag inte reser runt pa samma satt som de gor och jag vet inte om det kanske gjorde mig lite ledsen. I Palestina var ju typ varje dag ett aventyr. Har lever jag som vilket svenne liv som helst. Framforallt nu nar jag leker projekt ledare pa ett mediabolag. Skillanden ar bara att folk omkring mig pratar arabiska och att strommen gar lite nu och da.

Ah, jag vet inte. Den har veckan har varit galen och jag kanske skulle vanta med att skriva ett inlagg nar jag har med energi och glad i kroppen.

Men mina arabiska lektioner gar bra.
Laste pa lilebrors blogg om mal www.uppdig.nu. I januari var mitt anda mal att bli battre pa arabiska. En anledning till att jag akte hit och jag maste ju saga att jag lar mig mer och mer for varje dag. Aven om mina kunskaper mest kommer till pass nar jag aker taxi och da oftast for att snallt avvisa en ung snubbes telefonnummer.
Ett annat mal jag satt upp nar jag val var har nere var att publicera nagra av mina bilder.
Klicka pa lanken och vanta pa kamelerna www.toromoro.com. Kanske inte den basta av de bilder som jag gav dem men den ligger dar for den som vill kopa.

Pa sondag flyttar jag och Helena in i var nya lagenhet sa i morgon ska jag shoppa... typ allt som man kan behova till en tom 90 m2 stor lgh. Lovar att lagga upp bilder nar vi val ar inflyttade.

Getting there

2009-02-27T11:05:00.004+02:00

Att vara tillbaks i Beirut ar inte som att besoka till t.ex. Palestina for forsta gangen. Inget ar sa dar nytt och spannande och jag springer inte runt med min kamera och platar varje gathorn.
Och det mina vanner ar anledningen till min blyga narvaro pa den har bloggen. Det har liksom inte funnits nat skoj att skriva om.

I stallet har jag gjort mitt basta for att hitta ett jobb (mejla CV), bygga ett socialt natverk (dricka drinkar) och fa dagarna att ga (internetta) tills den dagen vi ska flytta ut fran den lagenhet som jag och Helena bor i nu (i morgon). I tva veckor kommer vi bo hos Helenas pojkvan och sen far vi forhoppningsvis tilltrade till var alldeles egna lagenhet. Tjohoo! Da kankse det aven borjar bli varmar har vid Medelhaves kust. Just nu regnar det mest samt askar och blixtrar sa till den milda grad att jag tror Tor (eller om det var Oden) ar lika arg pa Mellanostern som Bush.

Men i gar var det 20 grader och sol. Det var harligt. Jag och en kompis till Helena, George tog vara pa detta och gjorde en road trip till en av varldens aldsta stader, Byblos. Vi tittade pa de gamla stenarna och at vofflor i solen. Det var gott.

Nu sitter jag pa Helenas kontor (hon jobbar som producent pa en fotostudio) och vantar pa att ha ett mote med hennes chef. En kvinna som ev ar i behov av mina ringa kunskaper som fotograf.
Nasta vecka borjar inte bara min arabiska kurs utan jag har aven ett mote med en mindre NGO som behover volontarhjalp med att skriva och ta bilder till en brochyr om deras verksamhet. Alltid nagot tanker jag som hoppas pa att det kan leda till ett mer valbetalt jobb eller i alla fall till fler kontakter i branschen.

Ja, det borjar rora lite pa sig har nere. En dag i taget. Fokusera pa det goda. Allt tar sin tid men till slut brukar det losa sig. Eller vad det nu ar de brukar saga.

3 dagar senare

2009-02-12T13:54:00.003+02:00

Efter allt mitt resande det senaste halvåret trodde jag att visste vad det innebar att komma till en ny plats. Men tydligen behövde jag de klassiska tre dagarna för att komma in, komma i kapp och komma i fas för att känna mig bekväm i den här stan igen.
Sen jag lämnade Palestina så har allt gått i ett. Det var inte bara kulturchocken att komma hem, jul, nyår och födelsedagar utan även catching up med vänner, träffa nya bebisar och förhållanden att etablera. För att sen, på en pisskvart, riva upp allt, packa mina väskor å dra iväg igen. Så det kanske inte är så konstigt att jag varit trött och i går nådde jag rock bottom å ville bara gråta. Men som i ett trollslag eller med stöd från nära och kära så vände det. Vill här även passa på att tacka Carro för din kommentr här på bloggen. Mke fin.

Så med ny energi i kroppen åkte jag och tittade på en lgh som jag och Helena förhoppningsvis ska/kan flytta in i nästa månad. Den är jätte stor, mke fin och belägrad i ett område som jag inte bott i tidigare.
Jag gick till min vän Rana som driver en språkskola här i Beirut www.saifiarabic.com och skrev in mig på en 5 veckors kurs i arabiska. Trots min termin vid Birzeit University i Ramallah så kommer jag starta med A-kursen. Dels för att repetera men även för att fylla i de luckor som jag har. Kind of sad men nu kommer jag ju i alla fall förstå på riktigt och ha grunden för att kunna fortsätta till nästa nivå.
Och sen så har jag även styrt upp två möten nästa vecka så innan månaden är slut ska jag banne mig ha ett internship att gå till om dagarna. Khallas med detta dagliga Internetsurfande och kaffedrickande.

Back in Beirut

2009-02-10T14:17:00.002+02:00

Enligt mitt pass så var det tydligen sjunde gången jag ankom till Beirut, Libanon och det var sjukt skönt att inte behandlas som en terrorrist vid gränskontrollen. "Welcome back and enjoy your stay!"
Nu kanske du undrar vad jag gör här och för att vara riktigt ärlig så undrar jag det oxå.
Hälsar på Helena är en anledning. Ducka slask och enstaka plusgrader är en annan. Men främst skulle jag nog säga att jag är här för att påbörja det jag startade för typ ett år sen. Göra mig en karriär i Mellanöstern.

Det hela började ju med ett jobb jag söket i Afghanistan men som jag inte fick pga. bristande utlandserfarenhet. Min besöksresa till Kabul känns som jag gjorde för en evighet sen. Sen dess har jag inte bara spelat in barnprogram för UR i Mellanöstern, jag har även studerat arabiska i Palestina. En erfarenhet som jag nu två månader senare insätt var mer påfrestande än jag kanske trott. Också en anledning till att jag inte åkte tillbaks dit utan valde det trevligare och mer välkomnande Libanon. Något som dock grämer mig då det slog mig att det är precis vad Israel vill. Göra mitt inträde i deras land och min vistelse där så otrevligt som möjligt så jag inte vill åka tillbaks. Antar att de vann... For now.

Så nu sitter jag på ett fik i Beirut och tittar på regnet utanför fönstret och lyssnar på de åtta kvinnorna som äter en två timmars lunch vid borde bredvid mitt. Alla i perfekta sminkningar och oklanderliga hår, trotts vädret. Min ständiga undran är hur de gör för att ALLTID se så snygga ut. Oavsätt ösregn eller 35 graders värme. Amazing.

Cairo, oh Cairo

2008-12-02T21:34:00.009+02:00

Jag är i Kairo.

Det betyder fyra saker:
1. Jag är för första gången i Afrika...
2. Jag kan checka av ytterligare ett land på min Mellan Östern lista.
3. Jag är i en riktigt, riktigt stor storstad för första gången sen jag var i NY (1998).
4. Jag har uppnått en barndomsdröm.

Det coola med att resa runt i den här regionen är att jag, som typ kristen, har besökt platser som jag hört historier om enda sedan jag var barn. Allt från stallet dit de tre vise männen färdades, till stan där Jesus växte upp och vattnet som han med staven delade på och nu är jag där, där Moses åkte vasskorg.
Rena rama pilgrimsresan.
Och som vatten på huvudet har jag nu även besökt pyramiderna i Giza, strax utan för Kairo.

Jag har velat åka hit enda sen jag såg en bild på min farfar när han stod glad och lycklig under Sfinxens avskalade huvud.
För inte allt för länge sen trodde jag av någon anledning att jag aldrig skulle komma hit.
Att jag inte längre ville åka hit.
Men i dag har jag varit där.
Jag har sätt några av de absolut äldsta stenarna i världen.
Jag fick inte samma hisnande wow känsla som kände när jag klev in bland Balbaaks Romarruiner i Libanon men det där geometriska gravarna är fan coola.
Overkliga liksom.
Framförallt i Kairos morgon fogg.
Där stod de och var om inte mer magiska än vad de redan är.

Jag åkte dit med Omar och hans kusin som bor här i Kairo. Något som visade sig vara en strålande ide med tanke på allt hussel och all barging som är konstant i den här stan.
Efter mke om och men red vi in bland sanddynerna på diverse fyrbenta djur.

Japp, vi är såna turister.

Nu ska jag sätta på mig mina nya röda högklackade skor i zebra mönster och gå på opera.

Yalla Bye Palestine. Hello Cairo!

2008-12-02T16:48:00.000+02:00

För ett par dagar sen bytte jag ockupation, The Aparthed Wall och politik mot öppet hav, sandstrand och vindsurfare.
Ett byte som de första dagarna var jätte konstigt. Först var jag mest lycklig över att jag obemärkt tagit mig ut ur Israel. Man vet liksom aldrig med Israelerna, hur de ska behandla sina utresande turister sig vid gränsen. Men inga frågor frågades, inga väskor genomsöktes och inga datorer konfiskerades. Kan ha att göra med att vi åkte ut via Eilat till Taba i Egypten. Antar att de inte har samma hårda restriktioner att förnedra deras besökare som vid t.ex. Ben Gurion (flygplatsen i Tel Aviv). Sen tog det ett tag innan jag slutade undra vart alla blå/vita flaggor tagit vägen och tills jag släppte på garden som jag uppenbarligen omedvetet hållit upp när jag befunnit mig utanför Palestinas skyddande väggar.

Vad jag och Lovisa dock hade missat vid gränsen var att fixa visum till Egypten innan vi lämnade Israel. Men fördelen med länder där allt är lite som det är, kunde vi köpa oss varsitt visum vid gränsen för den nätta summan av 50 USD. 35 USD för mke men det man inte har i huvudet får CSN betala som vi brukar säga. Efter två timmar i en taxi som höll på att köra av vägen ett par gånger kom vi fram till den lilla beduin byn Dahab vid Röda Havets västra strand. I fyra dagar hängde vi på stranden, doppade oss i det lite för kalla vattnet, drack rom och jag hann även med en dag av en inte helt glad mage.

Vårt rum på Dolphine Camp

Bakom den första lucka in adventskalendern.

Vattnet var svalt och stranden mjuk men
hatten var så rolig när allt kom omkring.

Vi hittade även Omar som vi pluggade med i Ramallah.

Lovisa och Omar en dag då vi snikade på en resort vid Laguna.

I går tog vi bussen 9 h över Sinai halvön till Kairo.
I dag har jag shoppat å i morgon ska jag kolla in de där as gamla stenar som jag alltid velat se. Det ska bli roligt.

Hallas

2008-11-21T12:39:00.002+02:00

Känner mig rätt klar här nu. Hallas. Så jag kommer hem. Känns rätt bra att ha kommit så pass långt. Hade varit jobbigt att behöva åka hem fast jag inte ville. Fast då hade jag iofs stannat ett tag till.
De senaste veckorna har jag inte gjort något som jag har känt för att blogga om. Eller jag hade kunnat blogga om när jag var i Budrous och såg hur de producerade oliver, eller när jag var i Nil'lin veckan efter och såg killarna i byn spela cricket med tårgasen som militären sköt på dem.
Men jag känner det inte längre.
Har mina final exames i morgon i Classic Arabic och Colloquial. Men de senaste veckorna har jag gett upp på plugget oxå. Orkar inte lägga mer negativ energi på min cp lärare och lektioner som oftast blir inställda av strejk. Det får gå som det går. Eftersom jag inte behöver the credits for my exam spelar det inte så stor roll. Det viktiga var att jag inte gav upp tidigare. Att jag faktiskt har lärt mig något. Och det har jag. Skulle väl säga att jag nått upp till 85% av de mål jag satte upp innan jag åkte ner hit. Å i min värld är det mke bra.

Så på torsdag nästa vecka lämnar jag Palestina. Jag och Lovisa drar ner till Egypten. Börjar med att spendera ett par dagar på stranden i Dahab vid Röda Havet och sen åker vi vidare upp till Kairo. När jag tröttnat på smutsen och turisterna där flyger jag hem.
Jag har inte fåt något jobb än men för att vara ärlig har jag inte ens känt för att söka några jobb här.
Vill bara åka hem.
Så vad jag ska göra sen beror lite på vad jag känner för. Ge mig en månad med regn, kyla och mörker, jul, tristess och inrikespolitik så kommer jag nog bege mig ut igen. Men en sak i taget.

Oops. Hade tänket att infoga ett par bilder men nu när jag öppnade IPhoto så var det tomt... inte en bild i hela pgm... mke märkligt. Även om jag gillar att rensa så kan jag inte ha kastat alla bilder jag tagit under tiden jag varit här... Äh, de måste ju finnas någonstans.

Yalla bye

Ny lya

2008-11-01T15:44:00.005+02:00

Än en gång är jag rumskompis med en blond, lockig svenne brud. I vanliga fall heter hon Helena men nu är det Lovisa. Hana åkte tillbaks till Spanien i går så jag och Lovisa passade på att ta över hennes rum. Så nu har vi flyttat ut från det internationella kollektivet och in i en lägenhet som vi delar med en palestinsk tandläkare. Lägenheten ligger på den, enligt många, trevligaste gatan i stan.

Eftersom vi är i arbien finns det inte riktigt namn på gatorna så vi kallar gatan The Post Office Street och den ligger sjukt nära Al Manara aka Down Town Ramallah. Och området lutar mer mot det kristna så det är här alla (5) pubbar och spritbutiker ligger. Funderar ofta på hur människorna i det här landet hade mått om det hade varit tillåtet inom islam att dricka alkohol...

Den stora sängen är min, Lovisa fick den lite smalare i det andra hörnet

Vårt arbetsrum/torkrum då det är det enda rum
i lgh som är någorlunda varmt

Så nu när jag bara har en månad kvar här ska jag jobba stenhårt på att:
1. prata arabiska hemma
2. bli full så ofta som möjligt

Nä, inte då.
Men jag ska gå ut mer och socialisera av 2 anledningar:
1. jag har aldrig gått ut så lite i hela mitt liv
2. måste skaffa lite hook ups så att jag kan få ett jobb när skolan är slut

För nu när jag har grunderna i arabiska så tänkte jag att jag kanske inte behöver plugga lika hårt utan kan mest fokusera på glosorna å lägga mer tid på att hänga ute.
Mitt nya liv börjar dock inte förrän på måndag för då har jag Midterm Exam i Fosah. Och det är egentligen det jag ska göra nu. Plugga. Inte sitta här å bubbla på om mitt nya hem.

Yalla bye

Röda vita rosen

2008-10-28T17:08:00.001+02:00

Ibland känns den här konflikten som att ett gäng högstadieungar leker röda vita rosen och Land och rike (du vet när man har ritar upp land i en sandlåda, kastar en pinne å tar så mke land man kan från den andra).

- Men ni får inte vara här.
- Meh, det får vi visst. Man får bo vart man vill.
- Men asså vi bor ju här.
- Men en as gammal bok säger att vi får bo här.
- Men lägg av då.
- Okej om ni bor där, så bor vi här. Ska bara dra en sträck.
- Meh, det där är ju mitt.
- Muckar du eller? Akta så att jag inte ringer min brorsa å hans polare.

Här om dagen följde jag med Stop the Wall Campaing för att hjälpa en palestinsk familj att plocka oliver på deras mark som ligger nära en bosättning. På tok för nära tyckte bosättarna så dagen innan deklarerade militären området som en militärzon.
Bakgrunden till det hela är att bosättare, i en aktion att ta mer mark i från Palestina, clemade denna kulle som tillhör en palestinsk bonde genom att hänga på hans mark. Enligt lag får palestinier inte vistas närmre än typ 20 m från en bosättare. Så när bonden kom för att skörda sina oliver blev han bortkörd av militären som var där för att skydda bosättarna. Någonstans i allt detta deklarerades marken som militärzon. Vilket i praktiken ska betyda att ingen får beträda området men det var bara markägaren som blev bortkörd.

Sara tyckte inte att militärens förklaring till den utropade
militärzonen var helt logisk.

Så när vi kom till kullen var det värsta medieuppbådet. För första gången i mitt liv var jag på samma plats som världspressens utrikeskorrar (CNN, BBC, AFP, AL Jazeera osv).

Tänk dig så här. En familj med utländsk härkomst slår upp ett tält vid en sjö, i en glänta i de småländska skogarna.
Inga konstigheter tänker du. Turister som gillar att ta del av den svenska allemansrätten.
Men så vill familjen stanna lite längre så det bygger sig ett litet skjul som sedan blir ett hus. Tyskar köper sommarstugor i Sverige hela tiden så vad är grejen?
Jo, tricket är att familjen nu hävdar att marken där huset står på och den närliggande sjön tillhör det land där familjen kommer ifrån. Vi hade ju inte tyckt att det hade varit tippen toppen så som skydd från oss svenskar tar de inte bara in militärstyrkor från sitt helmand, de bygger sig även en 8 meter hög betongmur en bra bit bort från huset och runt sjön.
Här någonstans hade förhoppningsvis de svenska myndigheterna börjat anat oråd och vidtagit åtgärder. Men i brist på ett fungerande styre har familjen redan bjudit in sina polare som just nu bygger sig ett eget rött hus med vita knutar vid en annan sjö.

I dag finns det ca 130 bosättningar i Palestina.

Denna dag hände dock inte mke mer än att de upprörda bönder sjöng i kör för sin rätt till sitt land. Inga rubber bullets eller tårgas. När militären tröttnade på oss journalister (ja, jag räknade mig till dem he he) och aktivister började de fösa oss ner för kullen och ut ur militärzonen.

Allt gick väldigt lugnt till och militären försökte ha tålamod och vara vänliga mot oss men var inte nöjda förrän vi var ute på vägen och rörde oss bort från kullen. Jag var lugn så länge CNN var kvar.

För att fullfölja vårt uppdrag tyckte organisationen att vi skulle hjälpa en annan familj med deras skörd så vi gick ner i den närliggande dalen. Det hela var i min mening inte så lyckat för så fort militären såg att vi gick ner rörde de sig mot samma plats.

Den stackars familjen som i lugn och ro hade plockade sina små oliver blev fullständigt överbemannade av volontärer. En stund senare kom även militären som hotade med att konfiskera familjens mark om vi inte försvann. Så då gick vi tillbaks till vår buss medan bosättare passerade oss i tutande bilar och gav oss fingret.

Och bonden som ägde marken på kullen som blivit militärzon, han blev senare arresterad.

Palestina vs Jordanien

2008-10-27T14:39:00.011+02:00

I går spelade Palestina sin allra första landskamp i fotboll på hemma plan. Fram tills i går har de spelat alla sina "hemma matcher" i Jordanien men nu har de en alldelse ny och egen arena i Al-Ram, helt byggd efter FIFA's minumum standard. I en historiskt vänskapsmatch möttes Palestina och Jordanien (vars lag i praktiken består av palestinska flyktingar). Jag och Lovisa ville lekta pressfotografer så med hjälp av en kontakter och genom att vifta lite med våra presskort tog vi oss in.

Det Palestinska landslaget kysser marken som de för första gången får spela på.

Efter att ha hängt bland åskådarna ett tag tyckte vi att det var dags att beblanda oss med de andra pressfotograferna så med våra kameror på magen, lite charm och smidighet anslöt vi oss till dem vid sidlinjen.

Dagen till ära var inte bara Palestinas Prime Minister där utan även FIFA's, samt några andra män i dyra kostymer som jag borde veta namnet på.

FIFA's president Sepp Blatter.
Å, ja det är jag som har tagit bilden.

Bland andra FIFA's president och Palestinas Prime Minister Salam Fayyad

Eftersom det var den första matchen på Palestinsk mark ever hade personalen på arenen inte så stor erfarnehet att hantera giriga journalister vilket resulterade i att jag och Lovisa kunde springa runt och plåta tillsammans med alla andra, riktiga pressfotograferna. För ja, jag kände mig lite som en praoelev med mitt 18-55 objektiv. Men det var sjukt roligt å kan inte sluta tänka på hur jag nu någonsin kunna sätta mig bakom ett skrivbord igen...
Matchen slutade 1-1.

Visit Jericho

2008-10-25T19:14:00.010+03:00

Jag kan gilla att åka till städer utan att riktigt planera vad jag borde se där. Här om dagen åkte jag och Hana till Jericho. Det jag visste var att stan inte bara är typ den äldsta i världen, den ligger också nästan 400 under medelhavsnivån. Alltså, den ligger inte under havet utan bara väldigt långt ner i en dal där det var vatten back in the days.
Anyways, jag och Hana åkte dit och började vårt besök med att leta efter ett café för att bota dagens huvudvärk. Vi hamnade på en bar/cafe med en ung ägare som nästan genast berättade att hans dröm var att resa. Det som unga män i det här landet helst av allt vill göra eftersom de inte kan.

Sen traskade vi runt i den lilla stan som med sitt torg och låga byggnader är mke pittoresk och trevlig. Efter det att jag köpt ett par skor och vi gått på alla gator körde en taxi upp till oss och frågade om vi ville ha skjuts till the old city.
Hmm, tänkte vi. Kanske kan vara en bra idéer att se när vi ändå är här. Den korta taxiresan slutade med att han tog oss på en 40 min tur till de platser som Jericho mest är känt för. Men eftersom varken jag eller Hana är speciellt intresserade av as gamla stenar nöjde vi oss med att stanna på avstånd och ta de obligatoriska bilderna.

Monastery of Temptation

När vi kom tillbaks till centrum åt vi middag på en balkong med utsikt över stan medan det första höstregnet öste ner så som det bara gör i en typ ökenstad.

Vi avslutade där vi började med en arabiska kaffe och vid det här laget hade killarna slutat ropa Welcome efter oss (varpå jag gav respons på arabiska) eller frågade vart vi kom ifrån (varpå jag svarade Ramallah). En mke bra dag som dessutom slutade med en hemmafest hos en kompis och som i sin tur slutade med arak shots. Men det är en helt annan historia.

Å, by the way. Eftersom att plugga var min B-plan om jag inte skulle få ett jobb efter sommaren har jag nu kommit upp med en ny B-plan om jag inte får ett jobb efter jul.
Jag gör ju helt enkelt som jag brukar göra; åker till Beirut så klart å söker jobb där. Hem, fira jul å så, renovera min lgh i Sumpan, flytta ut från Engelbrektsgatan å in i Sumpan, hyra ut den och of to Beiruta baby. Känns lite för bra för att vara en B-plan så det kanske är en A-plan men det optmala vore ju att ha ett jobb...

Jo, jag hittade de här utanför en affär i Jericho. Hela världen i en hög.
Den gula lådan är Taybeh, utmärkt palestinsk öl.

70% bättre

2008-10-22T22:22:00.002+03:00

Nu är jag officiellt 70 % bättre på arabiska än vad jag var när jag kom hit. I dag hade jag Midterm Exam i Amiie (prat arabiska). I ca fem minuter satt jag och pratade med min lärare. Han frågade typ hur jag mådde, vart jag kommer ifrån å så. Han frågade även vad min pappa jobbar med. Eftersom jag inte vet vad förtidspensionerad konsthandlare heter på arabiska är han numera doktor och mamma är lågstadielärare.
Samtalet gick lite som jag hade trott och jag förväntade mig inte mer att få mer är än 60 % så jag är mke nöjd med mina 70 %. Framför allt var det en boost att sitta och faktiskt prata och jag insåg att jag har ju lärt mig lite i alla fall. Så nu måste jag bara släppa löken och bubbla på så fort jag får tillfälle. För när det är dags för Final Exams ska jag spotta ut mig arabiska så det sjunger om mig.

Jo, en bra sak i en tråkig. Min kompis Hana ska åka tillbaks till Spanien för att jobba. Det är tråkigt. Men jag och Lovisa ska flytta in hennes gamla lägenhet. Vi kommer närmre Ramallah och sparar 200 USD i hyra. Det är roligt.

Skit kurs

2008-10-20T18:02:00.005+03:00

Min lärare pratar rätt dålig engelska å ibland har jag svårt att förstår vad han säger. Framför hör jag nästan aldrig hans översättning på de arabiska ord som han skriver upp på tavlan. Varje gång jag ber honom upprepa översättningen tittar han på mig som att jag var dum i huvudet för att jag inte hörde hpnpm första gången. Ett bra pedagogiskt grepp skulle kunna vara att även skriva upp den engelska översättningen men jag tror inte han vet hur alla ord stavas. Eller att ordet i fråga fanns med i boken, med översättning.

Vår bok är ett häfte om 88 sidor som han, läraren skrev 1999.
Jag förstår att det är dyrt att köpa in och loss ordentlig kurslitteratur men om de ska bygga en kurs på en bok skulle det kanske vara bra om den var:
1. Pedagogisk
2. Strukturerad
3. Innehålla ett index över alla ord som tas upp i boken (inkl. översättning)
4. Ja, varför inte en sammanställning på alla verb oxå
5. Å hur man böjer de oregelbundna verben
6. Både i past and present kanske

Jag har Mid Term exam på onsdag i Colloquial Arabic (prat arabiska). Jag ska sitta och små prata med min lärare om hur jag mår, vart jag kommer ifrån å så samt böja verb i past, present och göra dem negativa. Inte en helt ologisk tenta kan man tycka eftersom kursen går ut på att jag ska lära mig att prata. Synd bara att vi inte får öva på att tala på lektionerna.
En anledning är säkert att vi är runt 30 elever och de gånger han faktiskt går varvet runt och frågar vad vi t.ex. åt i går så tar det väldigt lång tid. Men gör mindre klasser då. For fuck sake.

Jag försöker tänka på att jag trots allt är i Palestina. Att jag studerar på ett Universitet i ett ockuperat land och som följaktligen har sina begränsningar. Men yet betalar jag 550 USD per kurs och går ett internationellt program som ska vara på Universitetsnivå. Visst är tempot högt och det förmedlas mycket information under kort tid och förväntar sig läraren att vi ska kunna ett ord efter det att han har han sagt det en gång. Men det är fortafarande ett nytt språk på grundkursnivå som vi försöker lära oss. Jag anser mig vara relativt smart men i hans klasser känner jag mig som en 5-åring och skulle gärna vilja bli behandlad som en. Upprepa, låt oss härma, repetera, upprepa och repetera igen. Bitte.
Upprepning är dock inte riktigt en del av pedagogiken. "Listenen, you know this. I said it before."

Jag behöver inte göra tentan på onsdag eftersom den här kursen inte ingår i min examen men jag vill fortfarande testa mig för att se hur mycket jag har lärt mig. Men när jag inte förstår och inte kan hitta någon förklaring i "boken" blir jag så arg, förbannad att jag bara vill skrika.

Nej, jag rekommenderar ingen att plugga på Birzeit för att lära sig arabiska. Åk till Damaskus.
Okej, jag har lärt mig att läsa och att skriva men kan inte säga att pratet sitter där det kanske borde efter 2 månaders intensiva studier. Det är klart att det har varit mycket upp till mig själv men som jag skrivit tidigare så har jag aldrig pluggat så mycket i hela mitt liv som jag gör här.

Men det är ju inte bara därför jag valde att åka här. Mycket kan man läsa och många bilder kan man se men inget är som upplevelse. Även om jag i dag är sur på mina bristande kunskaper i arabiska så har jag fått ovärderliga kunskaper om landet, folket, kulturen och religion. För att inte tala om Israel, konflikten, ockupationen, muren, våldet, svårigheterna och livet här osv. osv. Erfarenheter som jag aldrig hade fått om jag inte hade bott här.
Så jag ångrar inte för en sekund att jag åkte hit. Önskar bara att kursen hade varit bättre.

Sten, sax, k-pist

2008-10-17T20:44:00.020+03:00

I går följde jag med Hana och en Röda Halvmånen organisation till byn Nil'lin. Vi åkte dit för att hjälpta till med att skörda de oliver som växer på tok för nära muren. Eller rättare sagt där Israelerna just nu håller på att bygg på sin 700 km långa mur. Med internationell närvaro gå det inte bara fortare att skörda oliverna utan vi visar även militären att omvärlden (eller valda delar i alla fall) ser vad som pågår samt för att skydda bönderna vi en ev. attack.

Till vänster, bygget av muren. Till höger, Israeliska bosättningar
vars invånare ska skyddas från ja, flickan i mitten.

I strålande sol och till sjungande bönder stod vi
och plockade svarta oliver för glatta livet.

Jag stod och små snackade lite med en man, som hade sett mig springa runt med min kamera, när han plötsligt uppmanade mig att gå och hämta den igen. På väg till min väska hörde jag ljudet från de första tårgaspatronerna och sen såg jag röken. Trodde dock inte att den skulle påverka mig för att den var en bit bort tills det börjar toksvida i ögonen och i ansiktet och tårarna börjar rinna. Allt jag kunde tänka på var att samla ihop mina grejer, få upp kameran och komma bort från gasen.

Teargas incoming

Tårar rinner, skinnet svider och det blir bara värre om du gnuggar

Varför de började skjuta tårgas är oklart men uppenbarligen ville de inte att vi skulle vara där. En man jag pratade med trodde att det fanns en spion bland Palestinierna som vid ett visst klockslag hade kastade en sten för att då kunna ge militären en anledning att börja skjuta tårgas.

Förhandlaren försöker prata med militären

Children of Palestine

För varje fredag efter fredagsbönen hålls demonstrationer i Nil'lin mot bygget av muren. Byinvånare, aktivister, studenter, internationella observers och liknande försöker ta sig till byggarbetsplatsen för att demonstrera. Men eftersom militären denna dag redan hade fåt en anledning att ta sig upp i olivlunden stoppades demostranterna långt ifrån bygget.

Även om militärerna inte var en speciellt hotfulla så har jag aldrig varit med om en liknande adrenalinpumpande situation. Det var mke folk, många var rädda och det fanns män (en tjej) med vapen som motade oss bort från träden och upp på vägen mot byn. Jag hängde på de andra fotograferna och försökte ta så mke bilder som möjligt. Så här i efterhand tror jag dock att jag inte hade behövt vara så rädd för att ta mer kort på militären men just då var jag osäker på hur långt jag kunde gå eftersom jag inte visste vad de skulle kunna göra. Att flasha ett presskortet funkar ibland men även journalister har blivit dödade här.

Fredagsbön bland olivträden för god skörd och vad jag antar
en akt i sig mot bygget av muren.
Dessa män deltog inte i demostrationen.

Efter fredagsbön i olivlunden kastade den första maskerade pojken sin sten. I frustration, uppgivenhet och ilska tar de vad de har kvar (av sitt land) och använder som vapen. Sen började det regna tårgas och tydligen gummi kulor.

Sten, sax, k-pist

Som skydd mot tårgasen och eftersom det enlig Israeliska lag är olagligt att kasta sten maskerar pojkarna sina ansikten. Allt som oftast leder en arrest till fängelse om de kan bevisa att du har kastat sten. I dagsläget sitter mer än 330 pojkar mellan 13 år och 17 år i israeliska fängelser. Var precis på en förläsning om palestinska fångar i Israel men det är en helt annan blogg.

Jag kan inte säga att jag i pressade och stressade situationer har dunder koll och inte alltid fattar de bästa besluten men i går visste jag exakt var jag hade de andra och vad som var på g. Jag var skarp och alert och had my shit toghether. Händerna darrade men jag såg och dokumenterade. Men efter som det var min första bevakning av en demostration av den här typen tog jag det försiktigt och med mammas "Var försiktig Jessica och gör inget dumdristigt" i huvudet stannade jag inte vara kvar i lunden utan gick/spran/duckade tillbaks med de andra till gatan i byn. Men jag önskade dock att jag var lika cool som AFP fotografen som försvann mot fronten med sin hjälm som det stod TV på och sin gasmask.

Tricket är att hålla koll på vart patronen kommer att landa
och sen se åt vilket håll gasen blåser.

Någonstans trodde jag väl att tårgasen skulle upphöra när de flesta av oss lämnat lunden men militären fortsatte att flytta fram sina positioner och skjuta tårgas som nu landade mellan husen. Och oftast slutar de tydligen inte där. Under kvällen fick säkert många familjer brutala besök av beväpnad militär som var på jakt efter stenkaster.

Som allt annat i det här landet är det lika läskigt som spännande och intressant. Det här är Palestina min vänner. Det är det här den vardag som dessa människor lever i och den miljö som deras barn växer upp i. Plötsligt förstår jag varför 4-åringarna på min lekskola får varje L-formad sak till att bli en pistol.
Och ja, nu vill jag bli krigsfotograf.

5 veckors fasen

2008-10-10T20:18:00.003+03:00

Visste du att hörlurar heter öretelefoner på norska. Hihi, är inte det jätte roligt?!
Jag bor med tre norskisar å de lär mig allt de kan, å jag bara fnittrar. När jag förstår vad de säger det vill säga.

Annars har jag varit inne i vad Lovisa kallar "5 veckors fasen". Jag har varit här så pass länge att allt är inte lika nytt och spännande längre. Jag har kommit in i egna rutiner där jag mest är i skolan, äter lunch, sover en stund , pluggar å sen går å lägger mig igen. Det är rätt tråkigt å jag längtar till och med hem ibland, lite. Eller jag längtar mest tillbaks Beirut.

5 veckor betyder även att det snart är halvtid. Så jag måste börja ta tag i jobbsökandet, samtidigt som jag är frustrerad över att jag inte gör det mesta av min tid här. Så i går var jag på en underground fest här i Ramallah. Vilket i realiteten betyder en DJ och en bar i en samlingslokal med ett litet ljuskit vid väggen. Men det var roligt och vi drack bärs, dansade å jag pratade med en kille som just släppts ut ut ett israeliska fängelse där han suttit i 6 månader som politisk fånge. Mer sånt.

I morgon ska jag till Hassan i Bodrous och hjälpa hans familj med att skörda deras oliver.

763 km i Israel

2008-10-05T14:03:00.018+03:00

Efter Ramadan var det ett par helgdagar så vi har varit lediga en vecka från skolan.

Tisdag.
Jag började min ledighet med att åkta till Döda Havet. Det är alltid lika skoj å ligga där å flyta. Å nu har jag badat både på Väst Banken (Palestina) och på Öst Banken (Jordan). Skillnaden är att på Väst Banken hänger det runt beväpnade soldater som passar på att dricka bärs å ragga på internationella brudar i bikini när deras Comander inte är i närheten.

Torsdag.
Jag, Lovisa (SWE), Hana (ESP), Micaela (AUS) och Omar (USA) hyrde en bil och drog på en road tripp i Israel. För att göra en lång resa kort började vi med lunch på stranden i Jaffa, Old City of Tel Aviv.

Omar och Lovisa efter ett dopp i Medelhavet.

Innan solen hade gått ner hade vi tagit oss en bit norrut till hamnstaden Haifa. Eftersom vi är fattiga studenter hyrde vi ett rum för fyra personer på Port In Hostel och åt middag på en Kina restaurang. Efteråt synkade vi upp med våra vänner som åkte i vad vi kom att kalla den norska bilen (även om Gabriel är från Tyskland).

3 av 4 från den norska bilen (Rikki, Nicolai och Cecile)
samt Lovisa och Hana at "The Garden" i Haifa

Fredag.
Efter en natt i skarven mellan Lovisas och Omars madrasser började vi fredagen med att gå en guidad tur genom The Bahá'i Gardens.

The Bahá'i Gardens med Haifa i bakgrunden.

Omar, Lovisa och Nicolai, Gabriel och Cecile

Med respekt för denna heliga plats fick vi (kvinnorna) inte visa våra axlar eller knän men den turistgrupp som tydligen hade hyrt (!) en egen vakt (?) fick gladeligen traska runt med sin lilla k-pis på axeln. "It's for your safety but mostly for show", svarade vår guide när jag frågade varför.

Inte helt tydligt om han är turist eller säkerhetsvakt.

En kaffe senare och vi åkte till Nasaret. Efter mitt besök i Betlehem här om veckan började mitt liv kännas som en pilgrimsresa. Vi spenderade dock mest tid med att äta och att shoppa och mindre tid i den kyrkan som byggts upp rund den plats där Ängeln Gabriel ska ha kom ner till jorden för att berätta för Maria att hon hade en bulle i ugnen, bakad av Gud.

När vi ändå var i gasen passade vi på att svänga förbi Tiberias som ligger vid Gennesarets Sjö. Planen var att endast stanna, ta kort och spendera natten i Safad men verkligheten fick oss att åka tillbaks.

I dessa berg har det hänt en hel del balla grejer.
Se Bibeln för detaljer.

Efter mörkrets inbrott körde vi in den gamla bergsbyn Safad och den var spökligt tom. Alla affärer var igenbommade och vi mötte inga bilar. Det enda vi såg var enstaka grupper av människor som gick på de svagt upplysta gatorna, iklädda sjalar och långa kjolar eller mörka rockar och höga hattar. Kändes lite som en dålig skräckfilm å jag väntade bara på att de skulle mobilisera sig och attackera vår bil. Anledningen till denna folktomhet var att den här fd. arabiska byn nu är bebodd av ortodoxa judar och vi körde rakt in i deras Sabbat. Den dag då de enligt Bibeln inte ska utföra några som helst aktiviteter. Allra minst kör bil. Så vår lilla hyrbil var den enda som cirkulerade runt på de mörka gatorna i tappra försöka hitta vårt hostel.

Safad är den by där Hanas pappa är född och uppvuxen men som hans familj var tvungna att fly ifrån 1948 och som de inte har kunnat återvända till sedan dess. Hon har ingen släkt kvar där och i det hus där hennes familj en gång bodde, bor det nu Israeler.
Hon tyckte att det var oerhört obehagligt att vara där och Omar, vars föräldrar kommer från Marocko var inte heller helt förtjust att sova över i en by där araber blivit bortkörda. Så vi åkte tillbaks till Tiberias, checkade in på samma hostel som de i den norska bilen och satte oss på en restaurang vid sjön och drack öl.

Hana vet fortfarande inte vad hon ska säga till sin pappa eller hur hon ska berätta för honom hur det nu är i hans hemby.

Lördag.
Vi körde upp till the Golden Hights. När vi passerade över Jordan River insåg jag, i all min okunskap, att Israel har inte bara tagit land från Palestina. För att komma åt viktiga vattenkällor och höga berg för Israelerna att semestra i har de även ockuperat land från Syren.

En sönderskjuten moské i fd Syrien

Efter att ha vinkat till Libanon begav vi oss väster ut till kusten igen och den gamla korsfarara staden Akka. Jag var vid det här laget helt slut å längtade bara hem till min säng. Får kanske skylla mig själv lite eftersom jag hade tagit beslutet att vara den enda chauffören av hyrbilen. Lite för att jag litar mest till min egna exemplariska bilkörning. Så trött som ett as kom vi till en stad där det var någon slags festival med människor, barn, hästar, ballonger och hög musik. Vi åt, drack en kaffe, tog ett par kort och började sen vår mödosamma resa hem till Jerusalem.

Efter en helvetes jobbig bilkörning med avspärrningar, bilolyckor (inte vi) och någon felkörning (jag) kom vi kl 23 tillbaks till Jerusalem. Eftersom bussarna till Ramallah hade slutat gå tog vi den norska bilen i handen och inackorderade oss alla på ett hostel vid Jaffa Gate. Vi gick ner på den sköna baren i den blå gränden och avslutade vår 763 km långa road tripp med att dricka Taybeh (Palestinsk öl) och håna Norge som bara hade avverkat 760 km.

Omar, Hana, Lovisa, Micaela och bilen strax innan Lovisa
sätter sig på en geting å hela hennes ben domnar bort.
Men de är en helt annan historia.

Trött

2008-10-01T22:22:00.004+03:00

Jag är allt som oftast trött. Jag gillar att sova å gör det gärna ofta å mke. Det är oftast det som jag prioriterar om jag får välja. Film eller sova, sova. Utgång eller sova, sova. Läsa bok eller sova, sova. Ja, du fattar. Jag kan väl säga att jag identifierar mig med att vara trött. En ursäkt jag ofta drar till med för att undvika saker jag inte vill eller orkar göra. Kommer i håg när jag var i tonåren och inte orkade prata om allt som var jobbigt i kroppen å så. Då sa jag alltid att jag var trött i stället för att säga att jag inte fattade ett skit av vad som pågick eller hur jag skulle hantera det.

Anyway, så chattade jag med Rami å insåg att jag allt som oftast påpekar att jag är trött. Det handlar helt om inställning tyckte han och jag fick lätt panik. Tänk om min trötthet is all in my head. Att hela mitt liv är en felinställning. Tänk om jag inte alls är trött? Men vad skulle jag vara då? Det är ju det jag är.
Funderade på om jag skulle ändra min inställning men tänkte att det skulle ju fucka up min plan på att jag en stund senare skulle gå å lägga mig (vilket jag sätt fram emot) å tänkte att jag kanske kan börja med den här nya inställningen vid ett senare tillfälle. Hör du vad jag säger?! Jag låter som en riktigt junkie. Trippi’n on sleep.

Eller så är jag bara en väldigt trött flicka som behöver sova mke...

Go natt!

Ps. jag var vid Döda Havet i går å flöt. Det var roligt.

Man skulle kunna tro att Lovisa gör något väldigt oPK men hon
försöker bara få den mineralrika leran på fötterna.
Jag kommer i fred.