För er som inte orkar vänta: Ja. De har lyckats. LG måste till slut själva ha insett hur undermåliga deras Optimus-produkter varit. På en stenhård mobilmarknad räcker det idag inte ens att vara någorlunda bra, man behöver ligga på topp. LG brottades snarare med problemet att ingen produkt motsvarade förväntningarna och att de helt enkelt ansågs dåliga. De var först ut med tvåkärnig mobil, en trött historia som aldrig fick den systemuppdateringen den så gravt behövde.

Men det är historia. Är man intresserad av LGs tidigare försök så kan man slå en sökning på LG på siten här och hitta lite gamla recensioner.

Optimus G är inte helt purfärsk, den kom redan i höstas. Den påstås också ligga till grund för den mycket omtyckta Google-telefonen Nexus 4, som också funnits på marknaden ett halvår. Androids jobbigaste resa är över, nu är inte en 6 månader gammal mobil på något sätt gammal, speciellt inte flaggskeppsmobilerna. Optimus G är en råsnabb mobil som äntligen ger det där flytet som vi iPhone-användare så ofta tar upp i de obligatoriska Android vs iPhone-diskussionerna.

En positiv bieffekt av att mobiler idag inte blir daterade lika snabbt är att prisbilden ändå fortsätter enligt samma kurva. Det betyder att du idag kan få en 6-12 månader gammal mobil till ett mycket attraktivt pris, utan att behöva göra avkall på prestanda.

Optimus G går i skrivande stund att få för 3.300,-. Det ger dig en rapp mobil med en Fyrkärnig 1,5GHz-processor, 2GB ram, 4G, ypperlig skärm på 1280x768px och egentligen allt man kan tänka sig av hårdvarufunktioner.

Om man ser till årets stora mobillanseringar, så är en sak tydlig. Prestandan är hög, den har varit hög ett tag. De försöker därför locka med annat än prestanda, för där finns det just nu antingen inte tekniska möjligheter eller behov nog av mer fart. Sony trycker på vattentätt i Xperia Z, Samsung trycker på sina ”smarta” appar med S4 och HTC One med en bra kamera och schyst byggkvalitet. De gimmickarna, om man så vill, kostar dig ungefär dubbelt så mycket som en Optimus G. Jag har mycket svårt att tänka mig att du skulle märka av någon upplevd prestandaskillnad mellan de fyra mobilerna.

Det har inte kompromissats särskilt mycket med denna telefon. Optimus G rullar senaste Android (Jelly Bean), med sitt egna, lite färggladare, gränssnitt. De har inte ändrat så fasligt mycket från Android-standard, men är det något jag behöver anmärka på så är det att dokumentationen om LGs extrafunktioner lyser med sin frånvaro. Jag har svårt att läsa (och prova) mig fram till varför LG:s egna Android-utseende skall eller kan bidra med något utöver original. Du har i allafall möjligheter att göra notiser på, över och i allt, som du sedan kan spara eller dela. Kameraappen är trevlig och har ett par intressanta funktioner som att den tar bilder innan du tar bilden, för att säkra att du inte missade ditt tillfälle. Du kan även säga åt kameran när den skall ta bilden. Tyvärr upplever jag den 13 mpixel starka kameran som högst medioker. Synd!

För mig personligen så är Eco Mode telefonens intressantaste funktion. Du slår på Eco Mode, och sedan sköter telefonen själv prestandan. Det låter som en liten grej, men gör stor skillnad i batteritid. Jag har utan problem klarat mig både två och tre dagar på en och samma laddning. Detta helt utan att se någon form av sänkt prestanda. Telefonen känns precis lika rapp med Eco Mode som utan. Man kan undra varför inte den inställningen, vad den än gör, är default i systemet.

En tumme upp också för att du kommer åt nästan alla inställningar i din notifikationslista. Så här borde fler göra.

Så, nästan bara ros? Ja, nästan. Jag kan bidra med lite småris:

• Designen lär inte på egen hand kittla till ha-begär
• Telefonen är en aning plastig
• Högtalaren sitter på baksidan, vilket på en platt enhet ger mycket dåligt ljud på slät yta
• On/Off-knappen sitter på sidan. Passa dig när du försöker höja och sänka, så du inte stänger av.

Kan du leva med dessa små irritationsmoment så har du här en mycket kapabel smart phone till ett riktigt bra pris!

The post LG Optimus G – flaggskepp till bra pris appeared first on Jezper.se.

Alla behöver inte backup. Vissa har helt enkelt inte datorn till annat än att surfa, andra har allt lagrat i molnet och har i och med det per automatik backup. Men jag vill påstå att majoriteten av vanliga människor definitivt har något på datorn de ogärna skulle vilja bli av med. Foton bör vara det vanligaste folk har lagrat på sin dator i och med digitalfotandes genomslag. Andra kanske köper musik via tjänster som inte tillåter omnedladdning. Du kanske sparar mail som du inte vill bli av med?

Backup var förr i tiden något stora företag gjorde, ofta över natten och på band, något som var både kostsamt och tidskrävande. Allt eftersom CD- och DVD-brännare samt USB-minnen gjorde intåg har även en del börjat göra backup på saker hemma. På senare år har däremot marknaden för backup via internet exploderat, vilket har gett två konsumentvänliga effekter: Mycket låga priser och bra funktioner. Idag är det varken krångligt eller dyrt att göra backup, och i min mening helt enkelt dumdristigt att inte göra någon om man har värdefulla filer. Jag tänkte tipsa om ett par olika tjänster som alla slåss om dig som kund, med olika funktioner och olika prismodeller. du avgör själv vad som passar just dig bäst. Se bara till att ta backup!

Tillägg:

Sitter du på oerhört mycket viktiga filer men lite risigt bredband så kanske inte molnbackup är alternativet för dig. Det kan ta flera månader att göra backup, och under den tiden är din data i farozonen. Om du vet med dig att din internetuppkoppling inte har kapacitet att hantera en backup genom uppladdning så får du göra det näst bästa, en lokal backup. Det kan göras mot extern hårddisk, bränna på DVD, eller mot en server i nätverket. Nedanstående tjänster är främst molntjänster, men just CrashPlan erbjuder även lokal backup, för att förenkla processen lite. Att göra lokal backup är inte särskilt krångligt, men du skall inte behöva sitta och kopiera filer manuellt med jämna mellanrum. Det finns flera risker med det, t.ex. att du glömmer bort att göra det, det görs för sällan, du vet inte vad du gjort backup på redan, du vet inte vilken fil som är exakt den du söker. Ett program som gör det åt dig är nästan alltid att föredra.

Men, låt oss nu titta på lite molnalternativ:

Mozy

Mozy är en backuptjänst som finns tillgänglig för både PC och Mac. Tjänsten riktar sig till både hemanvändare och företag. För privatpersoner heter tjänsten MozyHome. De erbjuder krypterad lagring i molnet med ett enkelt gränssnitt. Mozy jobbar i bakgrunden och laddar upp nya och ändrade filer utan att du behöver tänka på det. Du får också 30 dagars versionshantering, så skulle du vilja ha tillbaka en fil så som den såg ut innan d ändrat i den, så kan du gå tillbaka och hämta den. Mozy gör också backup på öppna filer samt låter dig säkerhetskopiera externa hårddiskar.

Tyvärr gör inte Mozy en systembackup, vilket betyder att om din dator helt och hållet krashar så kan du inte installera ditt system så som det var innan krashen, men all din data finns åtminstone säker, du behöver dock installera system och program själv. Det finns mobilappar för iOS och Android som också låter dig komma åt filer när du är på språng. Om olyckan är framme så har du flera olika återställningsalternativ. Antingen kan du ladda ner dina filer via webben, beställa dem på DVD eller hämta dem via Mozy Virtual Drive. Vad det innebär är att du kan bläddra i din backup på datorn och välja vad som skall återställas. Mycket smidigt! MozyHome  kommer dessutom med funktionen Mozy Stash, ett sätt att synca dina mest använda filer mellan flera datorer, helt enkelt deras egna variant på Dropbox.

MozyHome har två prismodeller:

• 50 GB lagringsutrymme för en dator kostar 39 kr per månad
• 125 GB lagringsutrymme för upp till tre datorer kostar 65 kr per månad

Skulle inte det räcka så kan du komplettera antalet datorer eller mängd utrymme. En extra dator kostar 12 kr i månaden, extra utrymme kostar också 12 kr per 20 extra GB. Du får också mängdrabatt om du betalar för ett eller två år åt gången. Mozy går att testa gratis, men då får du bara 2 GB utrymme.

CrashPlan

CrashPlan har funnits med några år nu och växt sig riktigt funktionsrikt. CrashPlan sticker ut lite i mängden genom att erbjuda ett kreativt backupalternativ utöver den traditionella molnlagringen. Kreativt hur? Jo, om man inte vill betala pengar för backup, och känner någon med gott om lagringsutrymme hemma (kanske en hemmaserver), så kan man göra backup mellan vänner. När du installerat CrashPlan så får du en kod du kan ge till vänner. Med den koden kan de ansluta mot din dator och göra backup mot den. Den personen i sin tur kan ge dig hans kod, och vips så gör ni backup mot varandra. Den sortens backup kostar ingen av er några pengar, men det är värt att tänka på att om båda sitter på bredband med låg fart, så kan backupandet ta en väldig tid. Speciellt om din vän inte alltid har igång sin dator (därav rekommendationen att backupa till en server som alltid är igång).

Har du flera datorer i hemmet så kan du göra samma sorts backup mot dig själv, och då använder du inte bredbandet alls, vilket resulterar i snabbare backup. Visserligen har du din backup i hemmet, vilket är ett problem om t.ex. din bostad skulle brinna ned. Lyckligtvis kan du köra CrashPlan-backuper mot flera ställen samtidigt. I princip skulle du kunna göra backup mot CrashPlan, i samma stil med MozyHome och BackBlaze, samtidigt som du gör backup mot egen dator, samt din kompis dator. Då har du backup på tre olika ställen, både hemma och utanför hemmet. Då har du verkligen säkrat upp dig.

CrashPlan finns till Mac, PC, Linux och Solaris, samt till Android och iOS. CrashPlan finns i både gratisversion och flera olika betalmodeller, lite beroende på vad som passar dig bäst. Backuperna görs i realtid, i bakgrunden och mot flera olika ställen om så önskas. Versionshantering finns också här och all backup är naturligtvis krypterad. Gränssnittet kan vara lite förvillande i början, men man vänjer sig snabbt.

CrashPlan har fyra olika prismodeller:

• CrashPlan Free är gratis om du vill köra kompisbackup eller backup mot egen dator.
• CrashPlan+ ger dig 10 GB lagringsutrymme för en dator och kostar 214 kr per helår. Köper du flera år åt gången kan du få ned priset till 156 kr per helår.
• CrashPlan+ Unlimited ger dig obegränsat lagringsutrymme för en dator och kostar 389 kr per helår. Köper du flera år åt gången kan du få ned priset till 308 kr per helår.
• CrashPlan+ Family Unlimited ger dig obegränsat med lagringsutymme för upp till tio datorer och kostar 973 kr per helår. Köper du flera år åt gången kan du få ned priset till 698 kr per helår.

CrashPlan.com

Personligen kör jag sedan ett par månader CrashPlan efter ett par år med BackBlaze. Anledningen till att jag bytte blev i slutänden att CrashPlan blev billigare. Då har jag ett flertal datorer så blev det mer ekonomiskt att samla alla under ett abonnemang snarare än att köpa flera hos BackBlaze. Alla tre alternativen ovan är bra och prisvärda tjänster, och vilken av dem du än skulle välja så kommer du bli nöjd. Det viktigaste är trots allt att du gör backup, så slipper du hänga läpp och klandra dig själv när all din köpta musik, dina PTS-rapporter och foton från semestern är försvunna.

Mobilt bredband?

Du kanske har mobilt bredband och funderar på om det inte är dumt att skicka så mycket data över det? De flesta mobila bredband har ju trots allt någon form av datagräns. Du behöver inte oroa dig, dessa gränser gäller nästan uteslutande nedladdning, ej uppladdning. Så om du inte skall återställa data ofta, så bör det inte vara några problem.  Vill du vara extra säker, så kontaktar du din bredbandsoperatör och frågar om du har någon begränsning på uppladdning. Uppdatering: Se kommentarerna för Telenor-specifik info.

Gör nu backup, innan det är för sent.

The post Gör backup – Tre bra tjänster appeared first on Jezper.se.

I skrivande stund erbjuder Hifi-klubben dig möjlighet att låna hem ett Sonos-system under två veckors tid (gäller till och med 30 december). Du har lite olika paket att välja mellan, och jag insåg snabbt att detta var min chans att testa Sonos i hemmet, innan jag slår till.

Sagt och gjort, jag tog mig till Hifi-klubben på Frölunda Torg och fick med mig en Sonos PLAY:5 och en Bridge. Jag var beredd på att de hade lite gamla skyltex som de lånade ut, men icke. Du får helt nya, oöppnade kartonger. De har gjort det smart, för du får en faktura som förfaller om 14 dagar, så vill du behålla grejerna så behöver du inte ens åka till butiken, bara betala in. Annars gäller att returnera prylarna i gott skick i originalkartong. En deal man sällan ser, så tumme upp för att de insett att folk vill testa.

Sonos är precis så där enkel att installera som man alltid hört, med ett litet undantag. För att installera bryggan så behövde jag blanda in en dator, något jag inte tycker skall behövas. Desktopappen verkar inte göra något som inte iOS-appen gör. Men men, väl gjort, så fungera resten väldigt enkelt. Just den medlånade Bridgen kanske inte fyller någon jättefunktion för mig som bara lånat med mig en enda högtalare. Den kommer mer till sin rätt med flera högtalare. Men den låter mig åtminstone ansluta PLAY:5 trådlöst, vilket lät mig testa högtalaren på lite olika platser.

Sonos PLAY:5 åter utmärkt. För att vara en liten, kompakt högtalare så är det faktiskt riktigt bra tryck i denna högtalaren. En högtalare ger ingen stereo, och jag insåg rätt snabbt att detta vore ett ypperligt system om man körde två PLAY:5 i stereogrupp, kanske kompletterat med Sonos Sub. Det blir dock en setup för 13 292,-, inget en normal svensk går runt med som växel i fickan. Det gäller helt enkelt att du vet vad det är du vill ha och att det passar just dig. För i viss likhet med Apple, har du väl börjat bygga dig in i Sonos-världen, så får du hålla dig där. Det finns en del in och utgångar i prylarna, men snarare som komplement än som del i ekosystemet.

Så Sonos verkar vara lösningen jag sökt. Men ändå kommer den snällt att packas ner och köras tillbaka till Hifi-klubben. Mitt problem heter AirPlay. Sonos-systemet är bra byggt, appen låter dig spela upp innehåll från alla möjliga sorters tjänster och man borde kanske vara nöjd där. Men har man väl vant sig vid att använda AirPlay, så blir begränsningen i att endast kunna spela upp innehåll från Sonos egen app alltför påtaglig. Spotify har ju numera en fantastisk iPad-app, likväl iPhone-app. Den får man lägga åt sidan, och i stället använda sig av Sonos egna inbyggda Spotify-app, en betydligt mer funktionsfattig version av originalet. Namnet iTunes syns här och var å Sonos site, och jag uppfattade det som att Sonos även kan spela upp från ett utdelat iTunes-bibliotek. Så är inte fallet, bara den musik du har lagrad i din enhet kan spelas upp. Visst är det en sorts iTunes, men inte den jag hade hoppats på. Mina största källor till musik är Spotify och iTunes, och just nu har jag inte möjlighet att spela upp musik från någon av dessa källor så som jag vill. Uppdatering: Du kan alltid spela upp från det lokala iTunes-biblioteket. Det betyder att du på iOS kan spela upp den musik du fört över till enheten, och på Mac spela upp den musik du har i ditt lokala iTunes-bibliotek. Förlitar du dig på ett iTunes-bibliotek  lagrat på en server (som inte agerar spelare), så kan du inte spela upp från biblioteket.

Det finns en lösning för att köra AirPlay via Sonos, men det är snarare en kreativ lösning med line-in. Du behöver skaffa en AirPort Express, ansluta till t.ex. en PLAY:5, sedan streama till Airporten, som förser högtalaren, som synkar med övriga högtalare. Det betyder att du behöver hålla koll på två appar när du spelar musik, först den med innehållet, och sen Sonos-appen för att ställa in zoner, samt bl.a. volym.

Visst, AirPlay saknar (ännu) stöd för att skicka samma stream till flera källor och synka. Det är Sonos paradnummer, och är det viktigast, så är den säkert det bästa lösningen på marknaden just nu. För mig hamnar möjligheten att spela upp samma sak i flera rum under både bra ljud och flera källor i prioriteringen. Men jag vill inte för gott låsa mig till en och samma app för att nyttja den fulla potentialen av ett Sonos-system, oavsett hur enkelt det är eller hur bra systemet låter.

Min jakt får helt enkelt gå vidare.

Är du själv intresserad av att testa? Gå till Hifi-klubbens sida här och anmäl dig för ett kit 14 dagar gratis.

The post Sonos – nästan lösningen appeared first on Jezper.se.

The post Spelrecension: VS Racing 2 till iPad appeared first on Jezper.se.

Innan vi går in på det som komma skall, så vill jag göra en delvis subjektiv snabbdykning i förra årets nykomlingar, och se vilka som stod ut som dom bästa och värsta.

Om nyligen avslutade Emmygalan är någon indikation på kvalitet, så är TV-serien Homeland årets stora vinnare. Med priser för bl.a. bästa drama, bästa manus, bästa skådespelare och bästa skådespelerska i kombination med stort intresse bland tittare så är serien om en amerikansk militär som återvänder efter åtta år av fångenskap i mellanöstern en given succé. Jag är villig att hålla med. Homeland är en av förra årets kanske bästa serier, och bättre än det mesta på några år.

För just gångna året fanns det för egen del egentligen bara en enda konkurrent till Homeland, och det är Newsroom. Denna serie lyckades jag missa i förra årets rapportering, så vi kan kalla det ett sent tips. Är man förtjust i tight, smart dialog av Aaron Sorkin, skaparen till West Wing, Studio 60 on Sunset Strip, mannen bakom manuset på Facebook-filmen, då får man inte missa detta. Newsroom är ett drama om livet på en redaktion till ett nyhetsprogram alá 60 minutes. Kan låta torrt, men låt det inte avskräcka.

New Girl, den romantiska komediserien med Zoe Deschanel var okej, men inte bra nog för att hålla mitt intresse uppe. Serien har dock förlängts, och har precis dragit igång på säsong två.

Sagodramat Once Upon A Time har också visat sig vara framgångsrikt, och har även den förlängts. En trevlig, udda serie som till skillnad från ganska många serier faktiskt rör sig framåt. De kom längre i storylinen i säsong ett än många serier gör på på en hel livscykel. Mer sådant.

Pan Am, om flygvärdinnor på 60-talet, förmodligen utvecklad efter att Mad Men från samma tidsepok visat sig vara en stor succé. Pan Am gick inte samma öde till mötes, och har lagts ner. Serien i sig var faktiskt ganska sval.

JJ Abrams nya serie Person Of Interest. Den var kass. Kort och gott. Däremot inte hälften så dålig som Alcatraz, som hade världens potential, men tappade bollen så ordentligt att den lades ner ganska snart efter premiär.

Terra Nova, det stora dinosarieprojektet, lyckades inte locka tillräckligt med publik, och i ärlighetens namn så var serien inte särskilt intressant. Idén var bra, men det blev alldeles för slätstruket, med story lines man sett tusentals gånger. Då spelar det ingen att det utspelar sig bland dinosaurier.

Grimm, som bygger på Bröderna Grimms samlingar, om Portlandpolisen Nick som får veta att hans släkt i århundraden har ägnat sig åt att jaga… odjur av allehanda slag. En udda serie, som faktiskt är rätt kul att följa. Den är lite campy till och från, men likt Once Upon A Time, så rör sig storyn framåt. Serien är förlängd och har precis startat sin andra säsong.

Sist men inte minst, en av mina personliga favoriter tillsammans med Homeland och Newsroom; Hell On Wheels. Serien om den amerikanska kampen att bygga tågräls från östkusten till västkusten. Våldsam, snygg och riktigt spännande. Blev förlängd för en andra säsong, som faktiskt redan har hunnit sändas i USA. Ibland går det snabbt.

TV-året 2012/2013

Men nu, över till det kommande årets TV-serier. Mitt blogginlägg är en aning försenat, vilket har resulterat i att flera nya serier redan har börjat sändas. Det kan saknas vissa serier, och om så är fallet så är det en oerhört liten och lokal serie, en ännu ej presenterad serie eller helt enkelt något jag helt godtyckligt inte tycker är värt att nämnas. Med det sagt, låt oss börja!

666 Park Avenue

Drama

En dramaserie om en byggnad (?) där rika och inflytelserika personer bor. En hel del skumma (övernaturliga) saker verkar drabba de boende. Trailern gör det lite svårt att få något grepp om vad det handlar om, men serien har beskrivits som Lost blandat med Desperate Housewives, vilket också avspeglar sig i rollbesättningen. Vi hittar skådisar från båda dessa serier, och även från andra nedlagda serier, som Dave Annable från utmärkta Brothers & Sisters. Ingen serie som kittlar mig tyvärr, men swischar den förbi på TV så lär jag åtminstone ge den en chans.

Last Resort

Drama

Last Resort handlar kort sammanfattat om en amerikansk ubåtsbesättning som ifrågasätter en order, och hamnar i siktet på sin egen nation. Detta tvingar dem på en flykt som tar dem till en ö att gömma sig på. Mer om denna serien orkar jag inte skriva. Jag har sett första avsnittet, och detta är TV när det är som sämst. Jag har förståelse för att en ny serie behöver slå på stora trumman direkt från start för att slå sig fram i det breda utbudet av TV-underhållning, men i detta fallet har allt gått fel. Manuset är obegripligt dåligt skrivet, skådespelarna är fullständigt urusla (här skall nämnas att flera skådisar ändå har ett förflutet med bra prestationer, så jag vågar påstå att det är regin av skådisarna som gör det så dåligt). Handlingen är osannolik, effekterna dåliga, klippning hopplös och hela serien är på alla sätt och vis så… lökig, billig, banal, fånig, tramsig, klichéfylld och kladdig, att jag knappt förstår hur denna serie någonsin tog sig förbi pilotstadiet. Det finns bara en sak som är mer obegriplig än den här seriens existens, och det är dess höga IMDB-betyg. Vad är det för fel på folk? Möjligen är det fel på mig, men jag vägrar nog acceptera det i fallet Last Resort. Är du av annan åsikt än min så förklara gärna i kommentarerna vad jag missar.

Nashville

Drama

Nashville är ett drama om Rayna, en countrysångerska vars stjärna börjat dala. Skivbolaget tycker hon skall göra en turné med Juliette, en yngre talang för att bättra på siffrorna. Detta utvecklar sig till en kamp där Juliette tar varje chans att sno Raynas spotlight. Detta verkar vara ett helt ordinärt back stabber-drama som ändå packar någon sorts feelgood-komedi. Kanske inte min sorts TV, men gillar man countrymusik (USAs motsvarighet till dansband?) eller tycker det är skönt att vila ögonen på Hayden Panettiere (från Heroes), så kanske man ändå bör ge det en chans.

Red Widow

Drama

När kvinnan Martas make mördas för sin inblandning i smutsiga drogaffärer vill  hon inget annat än att komma ifrån den kriminella världen. Med en pappa som under hennes uppväxt själv var inblandad i gangsterkretsar nappar hon till slut på FBI-agenten James ber henne hjälpa till att en gång för alla rensa upp i den undre världen. Detta ser ut att kunna bli en ganska tight thrillerserie, en riktig nagelbitare. Jag kommer definitivt ge det en chans, även om jag överlag är lite oförtjust i gangsters, maffia och den sortens handlingar.

Zero Hour

Drama

Zero Hour är ett övernaturligt drama om en försvunnen kvinna och hennes anhörigas jakt på att få henne tillbaka. Hennes intresse för religiösa, ockulta samlarobjekt leder dem in på en resa som enklast kan sammanfattas med att det ser ut att vara en blandning av National Treasure, Da Vinci-koden och Arkiv X. Det är något med trailern jag inte riktigt vibbar med, men så fort något övernaturligt är inblandad så hamnar det nästan villkorslöst på min ”att-se”-lista

The Family Tools

Komedi

En komedi om losern Jack, som när pappa Tony får en hjärtattack väljer att ta över familjens fixarbusiness i ett försök att äntligen göra sin pappa stolt. Med Kyle Bornheimer och J.K. Simmons i huvudrollerna kan det här bli riktigt bra. Definitivt på listan!

How to live with your parents

Komedi

Sarah Chalke (Dr. Reed i Scrubs) spelar unga mamman som av olika anledningar behöver flytta hem till sina föräldrar igen. Ser ut att vara en komedi i klassiskt format, och det hade kanske gått mig förbi om det inte vore för den ypperliga uppsättningen av skådisar. Elisabeth Perkins känner vi igen från Weeds, Brad Garrett från Alla Älskar Raymond, och naturligtvis är vi alla lite småkära i Sarah Chalke. Att se!

Elementary

Drama

Vi vet alla vad som händer när någon i England gör en bra TV-serie? USA gör en egen version. I år är det Sherlock Holmes som får en patriotifiering med för mig okända Jonny Lee Miller som Sherlock. Lucy Liu spelar sidekicken Joan Watson (see what they did there?). För att inte helt amerikanisera denna engelska klassiker så är åtminstone huvudrollsinnehavaren britt. Men i övrigt vet jag inte. Det kan vara bra, men förmodligen inte. Inte för att jag saknar tillit till amerikanska TV-serieskapare, men de har en ordentlig uppförsbacke om de skall mäta sig med förlagan. Är man dock ett Sherlock-fan, så har man väl knappast hunnit läsa ända hit, utan redan satt sig och börjat titta.

Made in Jersey

Drama

Jersey har på senare tid blivit ett hippt ställe att blanda in i populärkultur. I Made In Jersey har vi en gammal klassisk TV-grund i flickan out-of-town som använder sin street smart till att göra allmänt gott i en stad av skitstövlar. Allt satt i en advokatmiljö i New York. Jag gäspar nog lite. Gör du?

Partners

Komedi

Inget nytt TV-år utan lite nya sitcoms som försöker sig på att sticka ut. Partners handlar om två väldigt olika killar som varit kompisar sedan barnsben. Humorn ligger i de olika personligheterna, men jag ser i ärlighetens namn inte någonting här som lämnar något bestående minne. Visst, det är bara en trailer, men har de klippt ihop det roligaste från serien, så vet jag inte om detta har någon framtid.

Arrow

Drama

När miljadären Oliver Queen dyker upp som enda överlevande fem år efter en våldsam båtolycka har han förändrats fullständigt. Ett halvt decennium på en öde ö har förändrat hans sätt att tänka och se på saker. Han börjar sakta ta skepnaden som Arrow, ett alias där han försöker ställa orättvisor och brott till rätta. Trailern är lite underlig, men man blir ändå lite nyfiken. Så med reservation sätter jag ändå upp det på min lista över saker att se, trots att jag inte är ett stort fan av superhjälte-grejer (Avengers smakar fortfarande illa i munnen).

Beauty & The Beast

Drama

Nu var det ett tag sedan Hellboy och Sarah Connor gjorde den gamla TV-serien skönheten och odjuret. Sådana klassiker får inte ligga för länge, för då uppdateras de snabbt. Snygga Kristin Kreuk spelar mordutredare som kommer i kontakt med fulingen Vincent Keller, här nutidsbeastifierad av hans skador i kriget i Afganistan. Resultatet? En hunk med ett rivmärke på kinden. Bu I övrigt ser det inte särskilt intressant ut. Alldeles för generisk polisdrama. Medhåll?

The Carrie Diaries

Drama

Sex And The City, the teen years… Next!

Ben & Kate

Komedi

Ben och Kate är syskon. Ben är omogen loser som vägrar växa upp. Han flyttar in hos ansvariga syster Kate för att hjälpa henne med sin dotter. Syskonen är som olja och vatten, och resultatet blir en single camera-komedi modell feelgood. Ser faktiskt rolig ut. Eller ja, bättre än snittet. Värt att kolla in i alla fall.

The Goodwin Games

Komedi

Rik man går bort, hans dotter och två sönder tvingas tillbaka till sin hemort där det står klart att pappan i sitt testament skapat en liten tävling åt barnen, där vinnaren får hans förmögenhet. Alla barnen, mer eller mindre framgångsrika, har på något sätt förlorat sin väg genom livet, och pappans testamente skall se till att få dem på rätt köl igen. Serien är skapad av folket bakom How I Met Your Mother, men är inte en sitcom. Jag hittar ingen trailer till serien, bara en liten promo. Svårt att bilda sig en uppfattning, och då sätter jag hellre upp den på se-listan än inte. Man vill ju inte missa något potentiellt bra.

Då har vi avhandlat femton nya serier för i år. Fler kommer i nästa del, länk till den kommer du hitta här när den posten dyker upp.

The post Nya TV-serier 2012-2013 – del 1 appeared first on Jezper.se.

Lika ofta som Samsung målas ut som simpla Apple-imitatörer är motståndet mot Apples ekosystem och metoder. Man är självklart fri att tycka vad man vill, men sanningen är ofta mycket mer komplex än att en har rätt och en har fel, eller att en är god och en är ond. Vad man än tycker, så är detta bra läsning om Samsung, både före, under och efter iPhonen kom. Väl värd att läsas:

KernelMag – Samsung Power Corruption and Lies

The post Perspektiv på Samsung appeared first on Jezper.se.

Innan du läser vidare i recensionen så kan det vara värt att anmärka att jag är hobbyfotograf. Jag utgår ifrån mina egna kunskaper och behov. På nätet finner du många recensioner av G1X av riktigt rutinerade proffsfotografer, så vill du gräva ännu djupare så kan jag rekommendera DPreviews recension här. Min vinkel blir helt enkelt som den glada kameraamatören med någon sorts fotografisk ambition, vilket bör stämma överens rätt så bra med den förväntade målgruppen. G1X är inte för dig som vill ha en billig semesterkamera i bröstfickan. Kameran förväntas nog också bli ”riktiga” fotografers extrakamera.

G1X är som sagt enligt Canon en kompaktkamera. Det får anses vara en tolkningsfråga, för även om den är mindre än en systemkamera så är det fortfarande en ordentlig pryl. Den lånar en hel del funktioner och prestanda från systemkameror, som.t.ex. sökare, sensor och inställningar, men saknar både spegel och möjligheten att byta objektiv.

Hårdvara

Nästan 400 gram tung, knappt 12 cm bred, drygt 8 cm hög och över 6 cm djup i svart metall och plast. Den ligger bra i handen, och gummidetaljer gör den mycket greppvänlig. Tyngden bidrar till kvalitetskänslan utan att kännas svårhanterlig. På framsidan sitter det fasta objektivet (med inbyggt ND/gråfilter) med brännvidd 15,1-60,4 mm. (motsvarande 35 mm: 28-112 mm), vilket betyder att du har ett allround-objektiv med 4 gångers optisk zoom att tillgå. Max bländare ligger på f/2.8-5.8. Baksidan pryds till största delen av en 3 tum stor vinklingsbar färgskärm på en megapixel, dock ingen touchfunktionalitet. Ovanför skärmen finns också en riktig sökare, tyvärr varken bekväm att använda eller särskilt bra (en anmärkningsvärt stor del av objektivet syns i sökaren). I knappväg har du ett multifunktionshjul och flera multifunktionsknappar. Likt en systemkamera har alla knappar långt fler funktioner än en, beroende på vad du gör. Generellt påminner många av knapparna om systemkamerans diton. En stor dedikerad knapp för videoinspelning finns upp till höger, mycket bra.

Ovansidan pryds av avtryckaren, zoom-reglage, av/på-knapp, manuellt uppfällbar blix, multifunktionsratt, blixtfot samt två rattar ovanpå varandra. Den ena för att välja programlägen och den andra för manuell exponeringsjustering. Programratten kombinerar systemkamerans klassiska val manuell (M), bländarprioritet (Av), slutarprioritet (Tv) och Programläge (P) med kompaktkamerans inställningar för autoläge, scener och specialfilter. Här väljer du även filmläget. I anslutningsvägar finns MiniUSB, HDMI samt möjlighet att ansluta fjärrutlösare. Mikrofoningång saknas dessvärre. På undersidan sitter batteri och SD-kortplats samt gänga för tillbehör som t.ex. stativ.

Invändigt sitter en modifierad APS-C-sensor (enkelt förklarat en sensor från systemkamerans värld) med upplösningen 14 mpixel (4352 x 3264 pixlar) och du kan fotografera i JPG eller RAW-format. Denna sensor är större än vad som är normalt i en kompaktkamera, och är också del av anledningen till varför man skulle vilja ha en G1X. Sensorn ger genom sin storlek helt enkelt möjlighet till bättre foton. Objektivet på kameran är dessutom större än föregångaren G12, vilket också ger dig större möjligheter till bättre bilder. I teorin.

Mjukvara

G1X är proppfull av inställningsmöjligheter, och kan för en novis te sig skrämmande krångligt. Gränssnittet är likt det man hittar i Canons EOS-kameror, och får anses vara någorlunda logiskt. Det kan dock bli lite krångligt att veta vilken knapp som gör vad och när, men man vänjer sig snabbt. Du har, om du så väljer, full kontroll över de vanliga funktionerna som slutare, bländare, ISO och  mycket annat. Kamerans grundinställningar förutsätter dock inte att du som användare kan allt, utan visar info om vad du behöver göra. Detta gör att bildskärmen mest hela tiden är proppfull med information, vilket i sig kan te sig rörigt. I M, Av, TV och P är det mesta sig likt med en systemkamera, men i lägena Scen och Filter kikar kompaktkamerans gimmickfunktioner fram. Scener innehåller förinställningar för foto inomhus, utomhus, vintertid, i skogen, porträtt, barn, husdjur, panoramafoto, automatisk fotografering vid leende, kombinerat foto och film-läge och mycket mer. De flesta fungerar bra för den som inte vill pilla med inställningar själv, eller som inte har ambitioner att efterbearbeta bilder i bildbehandlingsprogram.

Filter erbjuder ytterligare några funktioner, såsom äkta HDR-fotografering, nostalgibilder (Hej Instagram!), fish eye-fotografering, miniatyrfoto och mycket mer. Dessa funkar överlag bra, men det är lite synd att HDR-fotograferingen är aningen långsam. Den tar tre bilder med olika exponeringar för att sedan kombinera dessa till en fin bild. Det kräver att motivet är stilla och att även kameran är stilla. Här hjälps man om bilderna tas så snabbt efter varandra som möjligt, men här faller G1X på en punkt. Av de tre blider som tas så är bara de första två snabba, för att sedan göra en kort paus innan tredje tas. Det kan resultera i en dålig HDR-bild. Miniatyreffekten (Tilt Shift) är inte äkta, utan en mjukvaruvariant, men ger fortfarande imponerande resultat och är mycket rolig att fotografera med. Genom att förse allt utom motivet med överdriven oskärpa så uppstår illusionen att du fotar miniatyrsaker. Du väljer själv om du vill köra miniatyr på höjden eller bredden, samt hur bred/hög skärpeområdet skall bli.

Bildkvalitet

Vi börjar med ISO. Enkelt förklarat så ger hög ISO mer brus, och låg ISO mindre brus. Skillnaden på en bra och mindre bra kamera när det gäller ISO är helt enkelt hur högt man kan gå innan bruset börjar bli ett problem. På G1X går ISO ända upp till 12800, och imponerar stort. Du kan utan problem köra upp till ISO 3200 innan det börjar brista, men även 6400 och 12800 är fullt acceptabla om du inte tänkt beskära bilderna ordentligt, eller förstora dem mycket.

Objektivet, i kombination med den alldeles ypperliga bildstabiliseringen, ger riktigt bra bilder. Skarpa och fina över nästan hela bilden. Längst ner i denna recension har du ett stort galleri av testbilder. Tyvärr lider kameran av ett par små problem. Bländare f/2.8 är lite tråkigt litet. De hade gärna fått kräma ur ett stopp eller två till, för de där riktigt fina bilderna med oskarp bakgrund. En andra sak är makromöjligheterna. Är du inte ute och fotar landskap så kommer du med jämna mellanrum springa på makrogränsen, som tyvärr är alldeles för långt ifrån. Utan att zooma så har du en makrogräns på ca 20 cm, och med full zoom så är gränsen på smärtsamma 85 cm. Det blir ingen blomfotografering med de värdena.

Utöver normalläget och  det undermåliga makroläget så finns det ett manuellt fokusläge. Tyvärr har inte objektivet några kontroller, så den manuella fokusen får du ställa med ratten på baksidan. I detta läget så får du en dubbel förstoring av ditt motiv i skärmen, för att ställa skärpan. Jag hade gärna haft möjligheten att välja ännu större förstoring, för att garantera skärpan. Canon förser dig dock med en annan lösning på eventuella problem med fokus i detta läge. Du har möjlighet att ställa in så att kameran tar tre bilder. En på den fokus du valt, samt två stycken närliggande fokuseringar, om du eventuellt har missat fokusen bara en aning. Det fungerar okej, men känns betydligt omständligare än möjligheten att själv kunna komma närmare och justera.

Filma

Föregångaren G12 hade videofunktion den också, men här har de skruvat upp specifikationerna. Du kan filma i kvaliteter från 640×480 upp till full-HD, och det blir riktigt snyggt. Du har dock inte så många möjligheter att påverka inställningarna för filmning. Du kan välja makro, normal eller manuell fokus, samt vilken vitbalans. Mycket mer än så är det inte, och manuella inställningar är bara att glömma. Å andra sidan, någonting måste ju skilja denna kameran och Canons filmande systemkameror.

Sammanfattning

Detta är en välbyggd kamera som har plockat vissa godbitar från systemkameran och vissa godbitar från den traditionella kompaktkameran. Det betyder inte att kameran är både ock, snarare ingen av dem. För den är inte kompakt och det är ingen systemkamera, det är ett mellanting i sin sanna bemärkelse. Har man en kompaktkamera idag, vill ta bättre bilder, men är lite rädd för systemkamera, så är G1X definitivt ett alternativ. Men då får man inte glömma det ganska så häftiga priset. G1X kostar i skrivande stund 6.500:-, vilket är en ordentlig näve pengar. Dessutom flera tusen kronor mer än vad en instegsvariant av en systemkamera kostar (även från Canon). Ransakar jag mig lite grann så är jag snarare inne på spåret att detta blir proffsfotografens extrakamera, och som det lär den knappast göra någon besviken, ett par småsaker till trots.

Alla bilder är fotade med G1X, utan efterbehandling (endast nerskalade). Bilderna genom sökaren och på displayen är fotade med iPhone, och bilderna på själva G1X är fotade med en Canon EOS 550d, så är det klarlagt.

[imagebrowser id=1]

Även M3 har kikat på kameran, om du vill läsa mer.

The post Recension: Canon G1X – den stora lilla kameran appeared first on Jezper.se.

The post Världens coolaste videoklipp appeared first on Jezper.se.

I videon nedan, där Jon för Tech Buffalo, gör en jämförelse mellan Android Jelly Bean på en Galaxy Nexus och Siri på en iPhone 4S med iOS 6. Siri har en del ny funktionalitet i nya iOS 6, men är i grund och botten likadan som innan. Google Search däremot verkar ha fått sig en rejäl uppdatering, och av alla tester Jon kör, så imponeras jag över både hastigheten och träffsäkerheten. Det dröjer nog innan någon av tjänsterna kommer på svenska, men av det här lilla testet så har Siri en bra bit kvar till Google Search, som faktiskt ger Siri spö på alla punkter.

The post Google Search vs. Siri appeared first on Jezper.se.

På Slashat.se har det blivit närmast tradition att sända live i samband med Apples produktlanseringar, ett mycket uppskattat tilltag. Vi kommer hålla full koll på allt som presenteras, visa bilder på vad som händer i lokalen, analysera och tycka till. Skulle Apple mot förmodan sända eventet med video så sänder vi självklart den också.

Så häng med, chatta loss och tyck till i realtid under kvällens Keynote. Vi värmer upp en en dedikerad Apple-spellista under eftermiddagen och börjar försnacket kl. 18:00 på:

live.slashat.se 

Relaterat: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

The post Apples Keynote ikväll – Vi kör live appeared first on Jezper.se.