Groupon använder nätet för att samla ihop många människor så att de kan förhandla fram bra erbjudanden hos en massa företag. Det kan tex. vara restauranger som vill utnyttja köket under fler timmar på dygnet och sålunda kan erbjuda billigare priser mellan lunch och middag, eller hotell som normalt bara har gäster på vardagar som har erbjuder bra priser på helgerna.

När jag har hör talas om Groupon tidigare har jag hoppats på att någon ska ta tag i konceptet här i Sverige och nu har det äntligen hänt. Jag hoppas verkligen att de får igång verksamheten ordentligt.

Nischat så det förslår och helt osannolikt var både spännen.se och spannen.se lediga.

Där kommer vi att sälja spännen, knäppen och kanske knappar. Främst för er som tycker om att sy lajv- och medeltidskläder, men gillar man att våra spännen passar får man så klart använda dem till vad som helst.

Det känns som lite mer beskrivande än brfadmin.nu som jag hade tidigare.

Jag har inte gjort jättemycket marknadsföring på nätet ännu och det finns egentligen inte så mycket textinnehåll på siten så det borde inte bli ett SEO-självmord.

Jag får väl helt enkelt var bättre på att använda ord som brf, och bostadsrättsförening i allt jag skriver om siten.

För att få lite textinnehåll som Google kan hitta så har jag flyttat in bloggen på sidan i stället för att ha den hos posterous.

Lobba hos styrelsen i din bostadsrättsförening!

När du skaffat ett domännamn behöver du någonstans att husera dina websidor. Du skulle förmodligen kunna göra det från din dator hemma, men det brukar vara en dålig idé.

Det finns mycket skrivet på nätet om webhotell och de flesta seriösa slutsatserna brukar vara att man inte ska snåla med sit webhotell. Själv tycker jag att man kan testa sig fram tills man hittat något man trivs med. Se bara till att du äger ditt eget domännamn så kan du byta webhotell hur ofta som helst.

Själv har jag goda erfarenheter av Manufrog vilket egentligen talar emot snålhetsklausulen ovan, men jag använde dem ett tag och är mycket nöjd. Jag kommer förmodligen börja använda dem mer igen. Just nu ligger de flesta av min sidor hos Dreamhost. De fungerar tillfredställande och har enormt bra villkor, men är ibland lite långsamma för svenska sidor.

En funktion jag börjat uppskatta på senare år hos webhotell är automatisk installation av progam på servern. Ta reda på vilka installationer du kan göra automatiskt. Det spar mycket tid om det redan från början finns stöd för de program du vill använda. Ska man ‘bara’ blogga finns det ingen anledning att man ska behöva lära sig PHP eller HTML först.

Andra hotell man kan tänka sig är:

• Loopia (min favorit för domäner)
• Go Daddy (billiga på .com)
• City Network (bra VPS)
• Manufrog (prisvärda)
• Crystone
• Sajthotellet
• Surftown
• One.com

Vad är ett domännamn?

Innan du skaffar ett kan det vara bra att veta vad det är. Ett domännamn är en begriplig adress till en websida. Den här sidan har tex domännamnet idstam.se. Utan domännamn skulle du behöva komma ihåg något som liknar detta: http://72.29.89.555/~idstamse/ i stället.

När du köper ett domännamn får du rätten att använda det så länge du betalar för det. Oftast betalar man för ett år i taget, men om du har en stabil verksamhet kan det vara en bra idé att betala för en så lång period som möjligt så att du inte blir av med domänen för att du glömer förnya registreringen.

Hur väljer man ett bra domännamn?

Ett bra domännamn ska vara väl sammankopplat med din verksamhet. Eftersom väldigt många domännamn redan registrerats kan det vara svårt att hitta ett ledigt som sammanfaller med din verksamhet. En idé kan då vara att hitta på ett ord som inte finns. Tex. Yahoo! och Google. Nackdelen med det är att det kräver lite mer marknadsföring.

Den lilla suffixet efter punkten, .se i mitt fall, kallas toppdomän eller TLD för top level domain. .se är sveriges topdomän. Många svenska sidor använder även .nu-adresser. Om man riktar sig till en engelskpråkig publik är .com-adresser att föredra.

Hur registrerar man domämnnamet?

För att registrera en domän tar man kontakt med en registrator.

Här är några, men de finns många fler:

• Loopia (min favorit för domäner)
• Go Daddy (billiga på .com)
• City Network
• Crystone
• Sajthotellet
• Surftown
• One.com

Tänk på att kontrollera att det är du som kommer att äga domännamnet. En det mindre seriösa webhotell erbjuder billiga domänregistreringar men ‘glömmer’ tala om att de själva äger ditt domännamn så om/när du vill byta webhotell blir det ofta en dyr och krånglig historia.

Själv använder jag Loopia för nästan alla mina svenska domäner och Go Daddy för de flesta .com, .net och .org

Du kanske känner till det gamla ordspråket, ”Rom byggdes inte på en dag”. För oss bloggare skulle det kunna skrivas så här, ”Din blogg görs inte på en dag”.

När du ger dig in i ett nytt bloggprojekt kan du inte förvänta dig att du redan efter en vecka skall ha flera tusen besökare om dagen och vara ekonomiskt oberoende. Nej, det tar tid att bygga upp en blogg. För det första skall det skrivas artiklar, sen skall du optimera bloggen ur SEO synpunkt, du skall göra reklamkampanjer och sen skall besökarna förhoppningsvis hitta din blogg. När du kommit så långt kan du inte heller räkna med att besökarna är så många att ditt webbhotell börjar klaga över för mycket trafik till din blogg.

Det tar tid att få en stabil läsekrets, att upptäckas av andra bloggar och få många besökare. Därför är det viktigt att du är uthållig i ditt bloggande och inte ger upp för att det tar emot att skriva ytterligare en artikel, för att du knappt tjänar några pengar på din blogg eller för att du bara har fem unika besökare om dagen.

Hur många gånger behöver jag uppdatera min blogg?

En viktig fråga som också kan påverka din uthållighet är hur ofta du bör uppdatera din blogg. Att det inte får gå flera veckor mellan uppdateringarna kan vi väl vara överens om. Ingen orkar komma tillbaka till en blogg och hela tiden mötas av samma innehåll. Personligen anser jag att en uppdatering om dagen är det ultimata. På så sätt får de återkommande besökarna alltid läsa något nytt och detsamma gäller för de som använder RSS. Naturligtvis beror det lite på vad du skriver om och hur mycket tid du har att lägga på din blogg. Finns möjligheten att uppdatera bloggen två eller tre gånger om dagen så gör det. Se dock till att inte skicka upp alla tre artiklarna samtidigt, utan sprid ut dem jämt över dagen. Samt bestäm dig inte för att uppdatera bloggen tre gånger om dagen om du inte kan hålla den takten.

Ytterligare en fördel med att uppdatera en eller fler gånger om dagen är att du ganska snabbt ökar antalet artiklar på din blogg, vilket i sin tur ökar chansen att hittas i sökmotorerna.

Underlätta genom att använda Timestamp funktionen

Om du använder WordPress finns det något som heter Timestamp, vilket är en funktion där du kan ställa in vid vilken tidpunkt du vill publicera din artikel. På så sätt slipper du gå upp mitt i natten om du vill publicera en artikel klockan tre på morgonen. Den största fördelen är att ifall det händer något oförutsett, du kanske måste jobba över, och du inte kan uppdatera manuellt så har du redan ordnat med uppdateringen genom Timestamp funktionen.

För att utnyttja Timesamp funktionen maximalt rekommenderar jag att du har ungefär fem artiklar färdigskriva, så du slipper skriva en artikel varje dag. Du kanske inte har tid att skriva något idag, du har skrivkamp eller idétorka, då är det bra att ha färdiga artiklar.

Som avslutning vill jag säga att ge inte upp om det går trögt, utan håll ut. Du måste ge din blogg en chans under minst ett år för att se om den kommer att bli en succé eller inte. Se till att uppdatera den regelbundet, har du sagt att det skall komma en ny artikel om dagen se till att det gör det också! Använd Timestamp funktionen för att underlätta uppdateringarna.

Den här artikeln var skriven av Mikael Widéen som äger Webmastern.se där du hittar tips på hur du kan tjäna pengar på din blogg.

I ett svagt ögonblick lovade jag någon på jobbet att skriva ‘HelloWorld’ med Microsofts olika metoder för dataaccess så det var klockrent att någon med koll på läget redan gjort det.

Jag lyckades inte googla mig fram till koden så jag epostade Chris och frågade om den fanns tillgänglig.

Han svarade ganska snabbt och meddelade att koden finns här: http://msdn.microsoft.com/en-us/data/ff707264.aspx

Redan innan internet och webben exploderade var det vanligt att man använde Microsoft Access för att bygga applikationer som skulle användas av flera personer samtidigt. Det tydliggjordes ganska snart att Access inte riktigt hängde med i svängarna när det blev mer än ungefär fem användare. Lite på skämt brukade vi säga att det blev för många redan vid två användare. Riktigt så illa är det inte, men ibland kan man undra… Jag misstänker i och för sig att nätverk och operativsystem hos de inblandade kunderna inte alltid var helt friska. (och 10Mbit var snabbt på den tiden)

Anledningen till att Access får problem i en nätverksmiljö är att databasen är en stor fil som hanteras av den dator som kör klientprogrammet, eller webbservern i fallet med en webbapplikation. Den hanteras alltså inte av en databasserver som MySql eller MS-SQL. När man har en ordentlig databasserver är den ett program som lyssnar på databasfrågor, letar reda på svaret i den stora filen och skickar sedan tillbaka svaret. Om man använder Access måste programmet som ställer frågan själv hämta hela, eller delar av, den stora filen över nätverket, leta efter data och sedan göra något med det. Om man då har flera användare utspridda över ett nätverk så öppnas databasfilen flera gånger och skickas runt till många på nätverket. Dessutom måste databasaktiviteter som förändrar databasen köas, eftersom flera användare inte kan skriva i samma fil på en gång.

Hos många ISP:er (Internet Service Provider) som erbjuder webbhosting på Windows-servrar kan man använda Access som databas. Man kommer då inte ha flera användare mot databasen, men många processer från samma användare, vilket ger nästan samma problem som med flera användare på ett nätverk.

Vad är alternativen?

Om du bygger en applikation med en central databas som ska användas inom ditt företags nätverk, oavsett om det är en webbapplikation eller skrivbordsapplikation, kan du använda Microsoft SQL Server Express. Det är en version av Microsofts flaggskepp med lite begränsningar. De två stora fördelarna med denna är att det är lätt att flytta upp till en större version av SQL Server samt att alla verktyg fungerar precis som med de stora versionerna. Det gör att man kan använda alla gratisverktyg från Microsoft utan problem. Verktyg som Netbeans, Eclipse och så vidare brukar också ha bra stöd för MS SQL Server.

Om du bygger en webbapplikation som ska ligga på ett webbhotell brukar MySql vara det bästa alternativet. MySql ägs nu för tiden av Oracle, men är fortfarande gratis och har öppen källkod. MySql finns nästan alltid installerat hos ISP:erna. Om du använder något programmeringsspråk som inte kommer från Microsoft brukar den exempelkod man hittar på nätet vara till MySql.

Både MySql och MS SQL Express går bra att installera på din egen utvecklingsdator om du vill testköra kod utan att koppla upp dig mot din ISP.

Det finns en massa verktyg för att konvertera Access till MySql. För att uppgradera Access till MS Sql Server finns det en Upsizing Wizard.

…så gör slag i saken- ta bort Access från dina webbapplikationer idag!

När man skapar en kolumn i en tabell i sin databas anger man, förutom datatyp, huruvida kolumnen får vara null eller inte.

Ett fält på en rad kommer att vara null om man inte talat om att det ska vara något annat. Antingen kan man ange ett standardvärde när man skapar tabellen, eller så får man ange ett värde när man lägger till en ny rad, eller så kan man uppdatera raden senare. För att lägga till och ändra rader i en tabell använder man SQL-kommandona INSERT och UPDATE som jag kommer skriva om senare.

När ett fält är null kommer alla jämförelser med det fältet också att bli null. Det betyder att null slår undan fötterna på all booleansk algebra:

• Sant OCH NULL är NULL
• Falskt OCH NULL är NULL

osv…

Vanlig matematik fungerar inte heller eftersom 4 + NULL = NULL

En rolig effekt av detta är att om man jämför två värden som båda är null så är resultatet inte Sant, det är null.

För att handskas med fält som kan innehålla null finns det ett par olika varianter. I både T-SQL (Microsoft SQL Server) och MySql kan man använda COALESCE() eller ISNULL().

ISNULL(): returnerar ett förutbestämt värde om det man egentligen letar efter är null. SELECT ISNULL(null, 1) kommer att returnera 1

COALESCE(): returnerar det första värdet i en lista som inte är null: SELECT COALESCE(a, b, c, d …)

I MySql finns det dessutom en nullsäker jämförelseoperator: a <=> b Den returnerar 1 om båda värdena är null och 0 om det ena värdet är null.

När man ska räkna rader i en tabell kan man också behöva tänka på hur null behandlas. SELECT COUNT(*) FROM TabellNamn kommer att returnera antalet rader i tabellen, men SELECT COUNT(Fältnamn) FROM TabellNamn kommer bara returnera antalet rader i tabellen där ‘Fältnamn’ inte är null.

Ganska ofta ser man att den som designat databasen slentrianmässigt har satt ett standardvärde på en kolumn, eller angivit att kolumnen inte får vara null. När man gör så tvingar man alla som använder databasen att hitta på ‘magiska’ värden när de egentligen inte har något vettigt värde att använda.

Anta att vi har en tabell för att lagra fordon och i den tabellen har vi en kolumn som anger respektive fordons bränsletyp. Vad ska man då ange för bränsletyp för en cykel? Om kolumnen tillåter null är svaret enkelt; eftersom det inte finns någon motor i en vanlig cykel finns det heller ingen bränsletyp att ange. Sålunda sätter man kolumnen till null på alla rader som representerar cyklar. Om databasdesignern i stället sagt att man inte får ha null i kolumnen för bränsletyp måste man hitta på ett värde. Om fältet är ett heltal kan man knaske sätta det till 0 för att representera ‘ingen’. Om man dessutom har alla giltiga bränsletyper i en separat tabell som man förväntas referera till för att hitta benämningar på olika språk måste man lägga till låtsasposter i den referarade tabellen för att databasservern ska kunna upprätthålla informationens dataintegritet.

Null är en bra konstruktion i databaser som många ‘vanliga’ programmeringsspråk saknar, men man måste hålla koll på var och hur det används.

Datatypen talar om huruvida kolumnen innehåller ett heltal, en text, ett datum och så vidare. Alla databashanterare erbjuder olika datatyper och har ibland olika namn på samma datatyper.

Nästan alla datatyper är olika varianter på heltal, text, datum, boolean och decimaltal. Utöver dessa finns till exempel datatyper för tider, identifikation, geografi och geometri. Av dessa är nog boolean den som man inte instinktivt vet vad det är. Det är ett värde som är antingen sant eller falskt.

I exemplet med persontabellen ovan skulle namnet vara en text och födelseår ett heltal. För telefonnummer och kön blir det lite knepigare att bombsäkert säga vilka datatyper det ska vara utan att veta något mer om hur de ska användas.

Man skulle kunna spara telefonnummer som en heltal om man struntar i var det ska delas i riktnummer och lokalnummer. Heltalen lagrar inte några inledande nollor eller blanksteg så det kan bli problem om man vill sortera telefonnumren. Ett annat alternativ är att spara telefonnumret som en text med bindestreck mellan nummerdelarna. Det finns säkert någon databas som har en egen datatyp för att representera telefonnummer. Det finns ett alternativ som utnyttjar relationer i databasen. Man kan lagra alla telefonnummer i en egen tabell och låta dem referera tillbaka till persontabellen. På så sätt kan man hantera ett en person har flera telefonnummer och man kan strunta i hur ett telefonnummer ska representeras när man funderar på persontabellen.

Kön kan också representeras på lite olika sätt. Man kan ha en boolean som talar om huruvida personen är man (sant=man, falskt=kvinna). Man skulle kunna ha en liten text där det står ‘man’ eller ‘kvinna’, fast då blir det svårt att översätta applikationen som använder informationen till flera språk. Texthantering är dessutom betydligt långsammare än booleansk algebra. Du kan säkert komma på flera andra sätt att representera kön i en tabell.

Datatyper används alltså för att tala om för databashanteraren vilka begränsningar som gäller för varje liten del av informationen som ska behandlas.