Tio jobb på 200 studenter. Visserligen pratar Johannes om HR-branschen men det passar väl lika bra in på oss informationslogistiker, eller vilken bransch som helst för den delen. Därför måste vi bygga upp vårt informationslogistiska nätverk.

Förhoppningsvis får jag upp en portal för oss inom en vecka, men jag behöver hjälp. Av såväl nya som gamla informationslogistiker. Vilken typ av innehåll behövs för att vi faktiskt ska vilja besöka portalen?

Så jag slängde ut en fråga på Twitter igår:

På tal om skitjobb. Hur snabbt kan man sluta på ett jobb, utan att vara ”oschyst”?

Självklart, eftersom Twitter är ett av de bästa tingen på jorden, fick jag några svar:

@JohanWigmo Jag tycker det beror på vilket jobb och vilka omständigheter! – @jsundlo

@Uppsägningstid? – @DMRsweden

@JohanWigmo inom provanställningen. Det är det den är till för – @andreasnorman

@JohanWigmo hehe. är de tråkiga jobb där du ändå inte känner du vill komma tillbaka så spelar de ju ingen roll om du slutar snabbt! – @DMRsweden

@JohanWigmo om man känner att man hamnat fel (eller får erbjudande) är det inte rätt för någon part att dra ut på det. Bättre agera asap – @danrasmussen

Uppsägningstid och provanställning i all ära men man känner väl ändå ett visst ansvar gentemot företaget, även om man inte tänkt stanna där i alla evighet. På ett sätt tycker jag att det känns lite oärligt när man tar ett ”skitjobb” och vet med sig att man sticker så fort man hittar något bättre. Samtidigt skulle man aldrig få jobbet om man berättade hur det ligger till.

Även om man har ett visst ansvar gentemot sin arbetsplats är det alltid en själv man ska prioritera. Jag har dock blivit så kluven att jag drar mig för att söka jobb som jag egentligen inte vill ha, någonstans långt inne tror och hoppas jag fortfarande att någon av mina kontakter kan ge mig ett riktigt bra jobb. Skolan är ju faktiskt inte ens klar än, vi har fortfarande inte fått tillbaka någon respons på vår uppsats.

Så, nu frågar jag er också. Vad tycker ni? Är det ok att ta ett skitjobb medan man väntar på det där riktiga erbjudandet, som kanske bara ligger en vecka bort?

Men iPhone är inte bara en bra telefon, det är också en spelmaskin och en riktigt bra sådan. Det finns tiotusentals spel att välja mellan, om inte fler. Jag har försökt att inte gå bananas utan hålla en rimlig nivå. Just nu har jag ”bara” elva spel installerade, de flesta enkla men väldigt beroendeframkallande. Här har ni dem, utan inbördes ordning och med länkar till App Store (och ja, det är väldigt varierande kvalitet på klippen):

Flight Control

7:- i App Store

Harbor Master

7:- i App Store

Doodle Jump

7:- i App Store

JellyCar

Gratis i App Store (Jelly Car 2 kostar 7:-)

Tap Tap Revenge 3

Gratis i App Store

Unblock Me

7:- i App Store

Radio Flare

Du styr ett rymdskepp och skjuter sönder stenar och aliens för att komma fram.

22:- i App Store (finns även en gratisversion som jag inte testat)

Dark Nebula

7:- i App Store

Worms

38:- i App Store

Hoppy

7:- i App Store

Touchgrind

38:- i App Store

Tanken med bildhanteringen i iPhone är att bilderna du tar hamnar i Kamerarullen, när du sedan synkar med datorn så tömmer du samtidigt telefonen på bilder. De du vill behålla lägger du in i ett lämpligt album. Så här gör du, om du använder Mac:

Koppla in telefonen i datorn och öppna iPhoto. För över de bilder du tagit och töm telefonen när du är klar (om du vill). Högerklicka sedan i den vänstra kolumnen och välj Nytt album, markera de bilder du vill spara i din iPhone och dra dem till albumet.

Starta iTunes och gå in på din iPhone. Gå till bilder. Nu vill du synkronisera dina bilder från iPhoto. Om du inte vill ta med alla bilder som du har där väljer du det andra alternativet. Nu får du välja vilka iPhoto-album du vill föra över till den iPhone (det fungerar även Händelser). Synkronisera telefonen och du är färdig.

Klicka på bilden för att se den större.

Som alltid, är du osäker så ta en backup innan du testar. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt hur man synkroniserar bilder i Windows. Har någon en bra guide, eller liknande, så länkar jag gärna.

Jag tänkte börja med att ta tag i det fysiska – lägenheten ser ut som en katastrofzon, hej-kom-och-hjälp-mig. Efter det tänkte jag börja planera upp vårterminen, för det blir ju faktiskt en termin till för mig med lite kurser. Jag behöver ta reda på vilka böcker jag behöver, när inlämningsuppgifter ska in och om jag ens kommit in på den ena kursen.

Sen är det dags för kanske för det största steget på länge, ett steg som TDH väckte tanken till. Jag ska tömma hela min Google Reader, börja om på ny kula. Just nu har jag väldigt många flöden jag följer, en hel del bra innehåll men också väldigt mycket skräp. Så nu behöver jag er hjälp. Tipsa mig om sådant jag bara måste läsa. Tipsa om andra och tipsa om dig själv, annars finns risken att jag missar något.

I fredags, på examensfesten, bestämde jag mig för att prata med alla i klassen och berätta hur mycket jag tycker om dem. Tyvärr hann jag inte gå igenom alla, så er jag missade ska inte känna er bortglömda. Självklart är jag långt ifrån bästa-kompis med alla, vissa kommer jag säkert aldrig prata med mer, men alla har lärt mig något. Vi var en liten klass på 16 personer där alla kunde dra lärdomar av varandra tillskillnad från en föreläsning med 100 studenter.

Det jag kommer att komma ihåg

Det bästa med Ljungby är utan tvekan gemenskapen och småskaligheten, lite det jag nämnde ovan. Ljungby är en liten industristad, eller snarare en liten håla. Egentligen borde det inte finnas något att göra men med rätt sällskap är ingenting omöjligt.

Fest i Ljungby. Sug på den en stund. Jag antar att du likställer det med skräp. Ungefär så är det, faktiskt, men alla kompisar på CIL har ändå gjort det till något bra. Det finns inga fester som kan liknas vid Ljungby-fester. Kanske är det är just staden som gör det, att man kan släppa loss. Jag har varit på få fester som spårat ut så mycket som i Ljungby med efterfest som slutar långt efter soluppgången. Värt att nämna är också alla våra underbara tentafester dagen innan tenta!

Vår fina publokal är också svår att glömma. Jag blev ordförande för vår lilla pub, i princip enhälligt om jag inte minns fel, och så började festligheterna nere i spa-avdelningen. Efter ett tag fick vi för oss att det var för litet och flyttade till en enorm matsal. Vi fixade och donade och det blev bra. Jag hann uppleva både besöksrekord och tillrättaviselse av fastighetsägaren innan jag lämnade över till nästa ordförande. Nu har jag hört att de ska flytta tillbaka till spa-avdelningen igen. Lite tråkigt om jag ska vara ärlig.

Självklart är det inte bara fest i Ljungby, egentligen är det ganska lite fest faktiskt. Otaligt antal innebandy-kvällar har genomförts, liksom en hel del beachvolleyboll matcher. Flera kvällar med TV-spel, besök på gymmet och shoppingturer på Ica Maxi. Även om Ljungby är litet och ganska tråkigt så har vi haft en hel del skoj tillsammans.

Sist men inte minst, jag kommer aldrig glömma Garvet. Inget elakt menat, men det var underbart att komma till skolan och direkt gå till kaféet och köpa en kopp kaffe. En kopp Garvet-kaffe.

Vad som händer härnäst

Troligtvis har jag besökt Ljungby för sista gången. Är jag ledsen? Egentligen inte. Jag trivs bra i Göteborg och kommer troligtvis stanna här många år framöver. Frågan är bara hur mycket en kandidatexamen är värd ute i arbetslivet. Jag har bestämt mig för att plugga vidare, på distans, men får jag ett jobb så nappar jag troligtvis direkt. Jag har även lite vaga planer på att satsa på en magister eller en master och kanske till och med forska lite om jag får chansen, men jag behöver fundera lite mer på det först.

Under våren ska jag läsa första Medie- och kommunikationsvetenskap på Linnéuniversitetet (en sammanslagning av Växjö Universitet och Högskolan i Kalmar). Tycker jag att det är roligt så kommer jag fortsätta med två fortsättningskurser, möjligtvis även den sista och fjärde kursen om det går att lösa rent logistiskt (den är inte på distans).

Jag hoppas även komma in på Webbdesign som jag efteranmält mig till. Troligtvis kommer jag glida igenom den ganska enkelt, men den krävdes för endel andra kurser som jag tänkte läsa längre fram. Men som jag sa tidigare, får jag jobb så tar jag det troligtvis. Det vore trevligt med lite mer pengar att röra sig med, men jag kommer fortsätta med MKV-kursen vad som än händer.

Jag har även lite andra projekt, planer och egna tankar som jag skulle vilja ta itu med nu när jag kanske får lite mer tid över. Blir det något konkret så lär jag berätta mer om det vid ett senare tillfälle.

För att avsluta det här inlägget, som präglades av ganska mycket fest, vill jag återigen tacka min klass för att jag fick spendera 3,5 år med er. 2,5 år i Ljungby och ett år på distans. Det är något jag aldrig kommer att glömma!

Det går inte att sia in i framtiden, men några förhoppningar kan man alltid ha. År 2010 ska jag:

• skaffa mitt första riktiga jobb.
• fortsätta plugga på distans.
• komma tillbaka till matchvikten.
• göra ett ärligt försök att planera bättre.
• blogga mer.
• flytta till en egen lägenhet.
• ta tag i diverse sajter, som till exempel informationslogistiker.se.
• lyckas med minst ett nyårslöfte.

Gott Nytt på er!

Boplats är ett stort misslyckande

Det största problemet är självklart att det byggs för få lägenheter (eller att det bor för många människor) här. Det andra problemet, som jag retar mig mest på, är sättet man söker lägenheter på. Genom Boplats.

Normalt sett så sätter man upp sig i kö hos olika hyresvärdar. När det är din tur så får du en lägenhet. I Göteborg så samlas, nästan, alla lediga lägenheter på en plats dit du anmäler dig som lägenhetssökande. Så långt är allt bra, allt finns samlat. Problemet är att Boplats inte tillhandahåller en kö, utan en samlingsplats.

När du söker en lägenhet så är det din ”urvalsprofil” som bestämmer. Passar lägenhetens kriterier in på dig så går du vidare till hyresvärdens urval. Vilka de här kriterierna är vet man inte. Det är senare upp till hyresvärden att bestämma vem som får lägenheten, i teorin spelar det ingen roll hur länge du har stått i kön även om majoriteten av hyresvärdarna väljer den som stått längst i kö.

Jag kan ta min klasskamrat som exempel. Efter tiden i Ljungby har han nu flyttat hem till föräldrarna. Han gick till Boplats kontor för att fråga dem vad han ska göra för att få tag i en lägenhet. När han sa att han hade stått i ”kö” i ungefär ett år så skrattade de åt honom och sa att han kan komma tillbaka om några år.

Jag kan även tillägga att det i skrivande stund finns 67 lediga hyreslägenheter på BoPlats, och drygt 90 000 sökande. Skrämmande siffror? Väldigt!

Den onda andrahandsmarknaden

Självklart kan man hyra i andrahand, även om det kan kännas lite osäkert ibland. Det är inte tillåtet att hyra ut sin lägenhet för mer än den verkliga hyran (hyrs den ut möblerad får man dock lägga på lite för slitage), ändå så görs det. Vi har dock turen att få hyra av en gemensam kompis till ett hyfsat pris.

Vi söker efter en ny lägenhet, helst i förstahand, och jag har lagt ut en ”annons” här på bloggen tidigare. För ungefär två månader sen ringde en kille mig och erbjöd sin lägenhet. Kanon, tänkte jag. Han berättade sedan var den låg och det var bara ett stenkast från vårt hus. Helst vill vi flytta från det här området, men jag tänkte att det ändå var ok. Sedan sa han vad hyran låg på, ungefär det dubbla mot vår lägenhet.

Ok, den var lite större och det är inte omöjligt att den var i bättre skick än vår. Men dubbelt så mycket, i det här området, känns lite i överkant. Grejen är att alla vet att det är bostadsbrist i Göteborg och det finns studenter som måste få tag i en lägenhet och i princip blir tvingade till att betala hutlösa priser.

Så, vem behöver man egentligen ligga med för att få tag i ett förstahandskontrakt?