Basekit har tidigare varit en stängd beta, där du får registrera dig och hoppas på det bästa. Nu är det dags att öppna upp för alla:

We really appreciate everyone who’s shown an interest, got involved, got in touch or started a BaseKit fanclub (okay, maybe not that last one) during our private beta stage. Everyone of you have helped us take BaseKit to the next level, making it easier to create a rich, dynamic websites without having to code. Coming later this month BaseKit will be go public beta, watch this space.

Under min tid i Ljungby studerade jag på heltid, plus att jag hade två extrajobb på runt 50%, plus att jag var studentambassadör, plus satt i studentföreningens styrelse, plus att jag var ordförande i den kommitté som krävde mest engagemang. Lägg där till att jag var en av CILarna som festade mest, och i mitt tyckte bäst, och missade aldrig en fest (förutom då jag jobbade kväll/natt).

Är det någon som tror att jag skulle klara det här om jag inte var strukturerad eller hade lite ordning på mig själv?

Utåt sett så kan jag dock hålla med om att jag är ganska rörig, mitt skrivbord är ofta ganska avslöjande (även om det på bilden ser skapligt ut).

Egentligen är det ganska enkelt, genom att använda en kalender, en ToDo-lista och ett anteckningsblock håller jag koll på det jag behöver.

Kalender

Jag har alltid haft det mesta i huvudet och inte nedskrivet någonstans. Jag har försökt flera gånger med en fysisk kalender, men aldrig lyckats. Under gymnasiet var vi till och med ”tvungna” att använda en kalender, men ni kan ju fråga min mentor hur ofta vi plockade fram den under våra PH-samtal.

Nu har jag i alla fall tvingat mig själv att faktiskt använda en kalender, risken är för stor att missa ett möte eller dubbelboka någonting annars. Nu är ju inte jag den som är speciellt uppbokad, som ni kan se, men det känns ändå skönt att vara på den säkra sidan. Jag skriver bara upp de tillfällen jag fysiskt är upptagen, alltså inte deadlines eller när olika skoluppgifter ska in.

Jag har Google Kalender som utgångspunkt, även om jag egentligen inte använder det. Jag använder iCal i datorn (eller Outlook för de som använder Windows) och synkar det till Google, därifrån synkas det till kalendern i Iphone.

Anteckningar

Egentligen är själva anteckningarna en ganska liten del av hur jag strukturerar, det är mer en mellanlandning mellan tanke och kalendern eller todo-listan.

För anteckningar använder jag programmet Evernote, men vilket annat program fungerar så klart bra. Fördelen med Evernote är att anteckningarna synkas från datorn till webben, som i sin tur synkar till min telefon. På så sätt är det enkelt att knappa in några få tankar i telefonen när man är på språng, för att sedan återkoppla när man är hemma.

ToDo-lista

Det här har blivit mitt viktigaste verktyg. Nästan varje liten sak som ska utföras hamnar i en lista, både stort och smått. Det som jag antar är lite ovanligt är att min ToDo-lista sträcker sig ungefär ett halvår framåt.

Självklart går det bra att använda vad som helst för att skriva att-göra-listor, som post-it-lappar, men ska du planera någorlunda långsiktigt skulle jag föreslå program i datorn. Själv använder jag OmniFocus som synkar mellan dator och telefon.

Antagligen använder jag en form av GTD, utan att jag egentligen är medveten om det. Jag delar upp större projekt till mindre projekt, och i sin tur till enkla uppgifter. De här uppgifterna ska vara så små som möjligt, helst ska det bara ta några minuter att genomföra dem.

För att ta ett exempel läser jag en MKV-kurs nu, som är ett eget projekt. Kursen består av två delkurser, Nyckelbegrepp och Strategisk kommunikation. Varje inlämningsuppgift i delkurserna blir också egna projekt, som till exempel Uppgift 2 – Bildanalys. Uppgiften styckas sedan upp i ”miniuppgifter”, i det här fallet Välj ut bild, Definiera begrepp, Analysera utifrån begrepp, Korrekturläs, Skicka in uppgiften.

Det blir sjukt övertydligt, men på så sätt vet jag hela tiden vad jag har gjort och vad jag ska göra härnäst.

Jag är inte direkt någon early adopter på Twitter, egentligen inte ens på den sociala webben. Ett par månader innan jag begav mig till Twitter hängde jag på Bloggy och tyckte att det var underbart. Tyvärr lever Bloggy på existensminimum nu. Detta, tillsammans med att jag fick mitt första bloggjobb på Nolog, var troligtvis ett stort bidrag till vårt uppsatsämne: Social Media Marketing.

På något sätt har jag också snittat nästan 21 tweets per dag, under mitt första år.

Och självklart, lite namedropping

Genom Twitter och vår uppsats har jag kommit i kontakt med ett gäng företag, bland annat Bokmässan, Capgemini, Tillväxtakademin (med Andrea, Alexandra och Anne-Sofie i spetsen) och Kreafon (med Lena).

I somras skulle Therese med familj till Liseberg, så Emma och jag var hundvakt åt fantastiska Atari. Jag har varit på ”WP-fika och träffat Karin, Stellan, Suzanne och Johan.

Dessutom besökte jag Bokmässan där jag träffade hela Pocketblogg-gänget, på ett hörn träffade jag också John. Dessutom fick jag även träffa Elin lite snabbt.

Jag har blivit en återkommande lunchgäst på Social Media Club Göteborg där jag träffat många personer, bland annat Carl Johan, Ulrika och Abbes pappa (med Heja Abbe). Och så får vi ju inte glömma underbara Maria och Anna-Carin.

En onsdag, efter ett Ljungby-seminarium, gick jag på musik-quiz och träffade ett hel del folk. Jag drack öl med bland annat Nikke, Björn och Brit. Det har också blivit öl med delar av Miami som Fredrik och Mathias.

Det är farligt att börja räkna upp namn, för man glömmer allt bort någon. Och självklart finns det fortfarande många fler jag väntar på att få träffa, bortom tangentborden.

Så, varför är du inte där?

Ibland har jag faktiskt lite svårt att förstå varför inte fler av mina ”andra” kompisar använder Twitter. Facebook i all ära, men det är inte alls samma fokus på att träffa nya människor.

Socialt TV-tittande är ett annat begrepp som vuxit fram hos mig. Även om du är ensam hemma och tittar på TV så finns det flera hundra andra som tittar på samma program. Melodifestivalen, Lets Dance och OS skulle inte vara detsamma utan Twitter.

Förutom alla olika kontakter man skaffar sig så är Twitter en sjukt bra informationskälla. Det finns så många olika typer av människor på Twitter att du kan fråga om precis vad som helst. Jag är ganska övertygad om att Twitter kommer vara ett av mina viktigaste verktyg i ett par år framöver, oavsett vad för jobb som väntar mig.

Behövs fler nätverk?

Facebook är utan tvekan det dominerande sociala nätverket på webben, och större lär det bli. Jag tror dock att vi kommer få se fler små och nischade nätverk. Även om det går att bygga mindre nätverk på Facebook, via grupper och sidor, så är det lite för generellt, det blir svårt att hålla isär sina olika roller.

Informationslogistik är ett litet område, som de flesta utomstående har svårt att förstå. För oss som pluggar och har pluggat informationslogistik kan det innebära lite problem, arbetsgivare kanske förväntar sig helt andra kunskaper än de vi faktiskt besitter. Att öka kännedomen om begreppet informationslogistik tjänar både vi och arbetsgivare på.

I takt med att yrket informationslogistik växer sig starkare (jag vet inte ens om man kan kalla det för en ny yrkesgrupp längre?) börjar också alternativa vägar att gro. En ny master är på gång och lite ordentlig forskning kan förhoppningsvis komma igång inom kort.

Genom att samla allt material på en plats kan yrket få ett starkare fäste hos arbetsmarknaden.

Vad är Ning?

Ning lanserades 2005 och idag loggar flera miljoner användare in varje dag (varje 30e sekund startar någon ett nytt nätverk). Ning är en plattform för nätverk. Det kostar ingenting att starta ett eget nätverk men om du vill kan du betala för premiumtjänster som att använda en egen domän eller få mer lagringsutrymme.

Det finns helt klart likheter med Facebook, som de flesta av oss kan referera till. I och med att du själv administrerar Ning så blir det lite mer flexibelt, både utseende- och funktionsmässigt. Utnyttja fördelarna hos forum, grupper, bloggar och sätt ihop det till något spännande!

Uppdaterat: På något sätt lyckades jag länka allting fel, men nu ska det vara rätt. Adressen är så klart: informationslogistiker.ning.com

TDH nämner fem huvudanledningar till varför han använder Disqus:

1. I wanted simple Twitter and Facebook login for commenters.
2. I wanted simple subscription alternatives without installing additional plugins.
3. Disqus in particular is used widely, that makes the commenters feel right at home.
4. I wanted to try a hosted comment solution on a public site.
5. I wanted to see how fast I could deploy something like Disqus on a site. The verdict? Real fast…

De två saker jag tycker är viktigast med kommentarer är att de blir trådade och att det är enkelt att få notifieringar ifall någon mer kommenterar. Kopplingen till Twitter och Facebook är bara ett plus.

Kommentarer är egentligen den viktigaste delen i en blogg, det är här posten har chans att utvecklas genom utomstående tankar. Se bloggposterna hos TDH eller Nikke Lindqvist där de diskuterar Disqus.

Det är dock två saker som irriterar mig.

Under rubriken står det hur många kommentarer inlägget har, och det vill jag kunna ändra eftersom det bitvis står på engelska. Jag vill också kunna ta bort ordet ”Reaktioner”. Nere i kommenterarer är alla länkar brandgula som de ska vara, men något verkar bli fel när man kör mouse-over – texten blir vit men bakgrunden ändras inte till brandgul som på resten av bloggen.

Om någon har tips på några enkla lösningar blir jag glad.

Bakgrund till det här inlägget

Som ni vet fick jag ut min examen nu i januari, i Informationslogistik. Jag funderade ett tag vad jag skulle göra, ut och söka jobb för fullt eller plugga vidare och kanske satsa på en master. Jag sökte några jobb, bara för att, men valde att fortsätta med studierna på heltid och distans.

Förra fredagen blev jag uppringd av ett bemanningsföretag, Randstad (jag har tydligen sökt ett jobb där, så de hade sparat min ansökan). De ville att jag skulle komma in samma dag på en intervju, tyvärr var jag i Norrköping på besök så vi tog den i måndags. Det enda jag visste om jobbet var att ett större företag sökte en IT-administratör, så jag hade inte så mycket att fundera på över helgen.

Tillbaka i Göteborg så gick intervjun ganska bra, även om det var tidigt på dagen. Jag fick veta lite mer om jobbet och det lät ganska intressant även om det fortfarande var ganska oklart. Företaget i fråga var AkzoNobel med ungefär 60 000 anställda fördelat på 80 länder och jag skulle vara placerad på Eka Chemicals, inget företag jag kände till. Hon skulle meddela mig senare under dagen ifall jag skulle få gå vidare, och i så fall träffa företaget dagen efter på tisdagen.

Så blev det och på tisdagen åkte jag ut till Eka Chemicals i Bohus för en intervju. Det kändes ok, varken mer eller mindre. Även om arbetsuppgifterna kändes ganska lika de jag redan nu har hos Landstinget i Östergötland och ganska passande för en informationslogistiker så kändes det ganska tråkigt. Dessutom var jobbet tidsbegränsat, 3-4 månader men troligtvis skulle det bli längre. Lägg till att jag skulle bli tvungen att pendla till Bohus.

Som jag skrev tidigare fick jag inte jobbet, troligtvis märkte de att jag inte var så entusiastisk och helt enkelt hittade någon som var bättre lämpad.

Mina tankar om att välja fel jobb

Jag hade en ordentlig huvudbry i ett par dagar, nästan så att jag mådde lite dåligt över hur jag skulle göra om jag nu skulle fått jobbet. Det var egentligen inget jobb jag ville ha men ett jobb är ett jobb och pengar är pengar, speciellt i dessa tider.

De flesta som känner mig vet att jag inte är den som pluggar mer än vad jag behöver, men under och efter uppsatsen i höstas har jag fått ett sug. Jag tyckte det var riktigt roligt att plugga när jag fick göra något som jag faktiskt tycker är riktigt roligt, så roligt att jag till och med funderar på en master.

Jag har hela mitt liv varit ganska osäker på vad jag vill jobba med när jag blir stor, men redan när jag gick i mellanstadiet visste jag att jag skulle läsa till civilingenjör. Så blev det ju inte, som tur var? Även om jag fortfarande är ganska osäker så har jag nu i alla fall hittat ett område jag är riktigt intresserad av, eftersom jag fortfarande är ganska ung känns det rätt att satsa. I alla fall i ett par år till.

Det senaste halvåret har jag skaffat mig många kontakter, och börjat bygga mig ett nätverk. Om jag väljer ”fel” jobb har jag alltså alla dessa kontakter till ingen nytta? 5-6 företag har under hösten hört av sig till oss för att de vill läsa vår uppsats när den blir publicerad. Företag har till och med hört av sig till mig personligen för att de är intresserade av mig. Jag kan lova er, DET är en oerhört behaglig känsla!

Att jobbet var tidsbegränsat gjorde det inte bättre. Under dessa månader hade jag gått över taket som CSN har och hade blivit tvungen att betala tillbaka de 20 000:- som jag fått ut den här terminen (20 000:- på två månader, och folk säger att studenter har ont om pengar…). Efter skatt hade det alltså inte blivit så många extra kronor kvar i kassan, plus att jag aldrig hade orkat med de två kurser jag nu läser. Hade det inte blivit någon fortsättning hade jag alltså varit tillbaka på ruta ett.

Slutsats

Jag är riktig glad att jag inte blev erbjuden ett jobb, ett för mig ”fel” jobb, för jag hade troligtvis tackat ja. Skulle jag däremot bli erbjuden ”rätt” jobb så skulle jag inte tveka att tacka ja. Om sanningen ska fram har jag redan blivit erbjuden ”ett par timmar” nu under våren och förhoppningsvis kan det leda till fler och kanske eventuellt en anställning.

Jag kan nu fortsätta med mina två kurser samtidigt som jag tjänar några extra kronor genom Landstinget. Medie- och kommunikationsvetenskap tycker jag hitintills är riktigt roligt och troligtvis kommer jag gå vidare med fortsättningskurserna (och skriva en master om CIL tillåter). Genom Webbdesign-kursen får jag äntligen det jag redan kan på papper.

Så, skulle du klara av att tacka nej till ”fel” jobb? Jag är tveksam att jag skulle göra det.

Hela presentationen av Buzz finns på YouTube, annars har Google lagt upp en kortare introduktionsvideo:

De flesta är överens om att Google har influerats ganska mycket av Wave när de tog fram Buzz, det finns helt klart ett par likheter. Google dementerar dock, under presentationens sista minuter, att de lagt Wave på hyllan.

Flera har också sett likheter med Jaiku, bubblans tillhåll för ett par år sedan. Detta bekräftar även Jyri Engeström, grundaren av Jaiku, både på sin blogg och Twitter.

Vad är Google Buzz?

Eftersom jag inte själv testat Buzz än utan bara utgått från vad jag läst och hört så är jag inte säker på vad Buzz är och vad jag ska ha det till. Men Google är en del av ”allas” liv, alla har vi något gång googlat, så det har alla möjligheter att lyckas.

För att göra det enkelt kan nog Buzz liknas vid nyhetsflödet i Facebook, eller ditt Twitter-flöde. Du skriver statusuppdateringar (det verkar inte ha någon teckenbegränsning á la Twitters 140 tecken) och länkar till artiklar, videoklipp, bilder och så vidare. Fördelen är att du kan titta på bilder och videoklipp direkt i Buzz, du behöver alltså inte öppna en ny sida.

Självklart går det att kommentera varandras buzz-uppdateringar (vad ska vi egentligen kalla dem? En buzz, flera buzz?) och även skriva direktmeddelanden till en eller flera av dina vänner, både publikt och privat. Alla dina publika buzz-uppdateringar syns även på din Google-profil.

Att Internet är mobilt blir mer och mer mainstream för varje dag som går. Google ligger så klart i framkant med mobilanpassade webbsidor, det mobila operativsystemet Android och nu senast deras mobiltelefon Nexus One. Att Buzz är mobilt är alltså inga konstigheter, utan snarare en nödvändighet för att kunna konkurrera.

Det mest intressanta vad gäller det mobila Buzz är nog geotaggningen som är integrerad med Google Maps. En direkt konkurrent mot Brightkite, Gowalla och Foursquare. Webbapplikationer i all ära, men förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge tills någon tagit fram en ordentlig iPhone-app.

Se Gizmodo för några skärmdumpar på Google Buzz.

Fem nyckelfunktioner i Buzz

• Vänner läggs till automatiskt (hämtas från de du skickat mail till i Gmail)
• ”Rich fast sharing” som kombinerar många olika tjänster som Flickr, YouTube och Twitter.
• Publik eller privat delning
• Integrerad inbox (istället för att få mail om uppdateringar, som Facebook, blir Buzz en del av Gmail)
• Rekommendationer (uppdateringar från vänners vänner dyker upp i ditt flöde vilket i viss mån går att ställa in)

Så, Buzz ska ta död på Twitter och Facebook?

Även om många målar upp Buzz som en Twitter- och Facebook-dödare tror jag att de har fel, möjligtvis kan Buzz utmana men åtminstone Facebook kommer finnas kvar ett bra tag till. Frågan är om inte Google är för sent ute, Twitter och Facebook har ett rejält försprång och nyligen rapporterades det om att Facebook är uppe i 400 miljoner användare.

Är det någon tjänst som ligger risigt till så är det troligtvis FriendFeed. Simon Sundén spår stora förändringar hos sök, som Google dominerar. Personliga sökresultat, realtidssök och Social Search som nu kombineras med Google Buzz.

Frågan är om det är bra eller dåligt att det är så integrerat med Gmail. Twitter är en naturlig del i mitt datoranvändande och ligger hela tiden öppen ”på sidan” av skrivbordet. Många kanske ser det som stressande, men det gör inte jag. Jag blir snarare stressad av att ha mailen öppen hela tiden – alltså fallerar realtiden i Buzz.

Jag kan bara hoppas på att det kommer något vettigt program som klarar av flera sociala tjänster, hittills har jag inte hittat något som jag trivs med. Men med tanke på att Gmail har 150 miljoner användare så får Buzz ändå en skaplig bas att börja jobba med.

Tio jobb på 200 studenter. Visserligen pratar Johannes om HR-branschen men det passar väl lika bra in på oss informationslogistiker, eller vilken bransch som helst för den delen. Därför måste vi bygga upp vårt informationslogistiska nätverk.

Förhoppningsvis får jag upp en portal för oss inom en vecka, men jag behöver hjälp. Av såväl nya som gamla informationslogistiker. Vilken typ av innehåll behövs för att vi faktiskt ska vilja besöka portalen?

Så jag slängde ut en fråga på Twitter igår:

På tal om skitjobb. Hur snabbt kan man sluta på ett jobb, utan att vara ”oschyst”?

Självklart, eftersom Twitter är ett av de bästa tingen på jorden, fick jag några svar:

@JohanWigmo Jag tycker det beror på vilket jobb och vilka omständigheter! – @jsundlo

@Uppsägningstid? – @DMRsweden

@JohanWigmo inom provanställningen. Det är det den är till för – @andreasnorman

@JohanWigmo hehe. är de tråkiga jobb där du ändå inte känner du vill komma tillbaka så spelar de ju ingen roll om du slutar snabbt! – @DMRsweden

@JohanWigmo om man känner att man hamnat fel (eller får erbjudande) är det inte rätt för någon part att dra ut på det. Bättre agera asap – @danrasmussen

Uppsägningstid och provanställning i all ära men man känner väl ändå ett visst ansvar gentemot företaget, även om man inte tänkt stanna där i alla evighet. På ett sätt tycker jag att det känns lite oärligt när man tar ett ”skitjobb” och vet med sig att man sticker så fort man hittar något bättre. Samtidigt skulle man aldrig få jobbet om man berättade hur det ligger till.

Även om man har ett visst ansvar gentemot sin arbetsplats är det alltid en själv man ska prioritera. Jag har dock blivit så kluven att jag drar mig för att söka jobb som jag egentligen inte vill ha, någonstans långt inne tror och hoppas jag fortfarande att någon av mina kontakter kan ge mig ett riktigt bra jobb. Skolan är ju faktiskt inte ens klar än, vi har fortfarande inte fått tillbaka någon respons på vår uppsats.

Så, nu frågar jag er också. Vad tycker ni? Är det ok att ta ett skitjobb medan man väntar på det där riktiga erbjudandet, som kanske bara ligger en vecka bort?

Men iPhone är inte bara en bra telefon, det är också en spelmaskin och en riktigt bra sådan. Det finns tiotusentals spel att välja mellan, om inte fler. Jag har försökt att inte gå bananas utan hålla en rimlig nivå. Just nu har jag ”bara” elva spel installerade, de flesta enkla men väldigt beroendeframkallande. Här har ni dem, utan inbördes ordning och med länkar till App Store (och ja, det är väldigt varierande kvalitet på klippen):

Flight Control

7:- i App Store

Harbor Master

7:- i App Store

Doodle Jump

7:- i App Store

JellyCar

Gratis i App Store (Jelly Car 2 kostar 7:-)

Tap Tap Revenge 3

Gratis i App Store

Unblock Me

7:- i App Store

Radio Flare

Du styr ett rymdskepp och skjuter sönder stenar och aliens för att komma fram.

22:- i App Store (finns även en gratisversion som jag inte testat)

Dark Nebula

7:- i App Store

Worms

38:- i App Store

Hoppy

7:- i App Store

Touchgrind

38:- i App Store