Jonasskriver

skriv ilja

2009-08-30T21:14:00.000+02:00

När jag läser folk som skriver bra vill jag skriva mer.

Music Television

2008-08-14T19:09:00.000+02:00

Idag såg jag en musikvideo på MTV. Det var säkert tre år sedan sist.

Saida

2006-09-25T07:38:00.000+02:00

Jag drömde att Italiens premiärminister dog i natt. Att han blev skjuten till döds i ett attentat. På aftonbladet.se kunde man se korniga bilder på en man i svart kostym och vit skjorta som föll ihop med ett smärtsamt grin. Det var en mobilkamerabild och ackompanjerades av en rubrik i stil med "Italien i chock" och proffstyckare som i krönikor frågade sig vart världen var på väg.

När jag satte mig framför datorn imorse var det mest för att få mina spågumme-kunskaper bekräftade. Men det fick jag inte. Italiens premiärminister verkar fortfarande må bra. Och på aftonbladet.se hotas Maj, 83, fortfarande av vräkning.

Legenden lever

2006-09-20T23:42:00.000+02:00

Idag var det dags för derby. Jag, W och G skulle gå. Det var länge sedan vi gick på derby tillsammans. Jag minns en ishockeymatch i Globen för länge sen. Nere på isen åkte AIK omkring och uppe på etage 7 satte ett gäng fjortonåringar och gjorde flygplan av matchprogrammet. En av herrarna i raden framför tröttnade på att få kraschande flygplan i nacken och sade med distinkt röst till oss att sluta. Hela gänget tystnade. Utom W. Han sade åt gubben att om han inte passade sig skulle han kasta ner honom också. Det är antagligen mitt bästa idrottsminne. Jag minns också en fotbollsmatch på Råsunda för inte så många år sedan. AIK spöade Göteborg och när gbg:arnas klack Änglarna satte sig på buss hem blev det småkravaller och stenkastning. Jag stod en bit ifrån och tittade på. G sprang längst fram med en sten i handen.

Det kunde alltså bli ytterst intressant att gå på derby med dem båda.

Men vi kom aldrig så långt. Biljetterna till Norra Stå var slut. Timmarna innan avspark gjorde jag ett tappert försök i Anders Limpars spelbutik vid Odenplan. Kanske hoppades jag att han skulle ha en hemlig låda med biljetter, bara för dem som visar tillräckligt med vilja. Men det hade han inte.
- Det finns biljetter kvar i Djurgårdsklacken, sa han där han stod bakom disken med gråstänk i håret och raksår på hakan. Men där vill du inte stå.
Nej, det höll jag med om. Där ville jag inte stå.
- Men åk ut ändå vet jag, det brukar alltid fixa sig. Stick fram ett par hundringar till vakten så släpper han in dig, det funkar säkert.

Sen avslutade han med att ge mig tummen upp. Jag nickade optimistiskt och gick hem. Det där med att muta vakter kanske gick bra när Limpar var knodd men kändes inte så aktuellt ett par veckor efter läktarstormning på Söderstadion. Limpars inställning påminner om G:s morfar. När G stod inför en arbetslös sommar tipsade hans morfar honom om att åka ner till Slussen. Där fanns det tydligen en dörr man skulle knacka på så fick man dagjobb bland båtarna i hamnen. Det var i alla fall så på morfars tid. Men G åkte aldrig ner till Slussen den sommaren, och vi åkte aldrig ut till Råsunda. Istället blev det en svettig källare på O´learys. Och det gick bra ändå.

Kattungen

2006-09-14T12:49:00.000+02:00

Försiktig har skaffat katt. Det började med att ett hemlöst par skulle slänga sina två kattungar och slutade med ett sms där han fick frågan om han inte ville ta hand om en av dem. En kattunge alltså. Det ville han och imorse 0600 vaknade han av en tass i ögat. Ganska oförsiktigt för att vara Försiktig men ibland chockerar han.

Iallafall. Katten måste ha ett namn, och de namnförslag Försiktig än så länge haft uppe på tapeten är:
Sheba, som tydligen var någon drottning i Jemen. (Han vill bejaka sitt arv)
Al-Sadr, som hans bror tyckte var ett bra namn. (Vet inte vad hans bror vill bejaka)
Käften, som är hans personliga favorit. (Enbart för att han ska kunna säga "Håll käften Käften" när katten jamar för mycket)

Till saken hör att Försiktig inte vet vilket kön katten har, och han frågade mig hur man tar reda på det. Rent spontant tänkte jag föreslå att han skulle ta en titt mellan bena, men sen slog det mig: Under de 13 år som familjens katt Bosse levde såg jag aldrig hans snopp. Så, rent teoretiskt, kan Bosse ha varit en brud.

Jag hoppas på Käften, för han har tjatat i många år att om han skaffar ett husdjur ska han döpa det till käften. Dessutom är det ett könsneutralt namn. Men jag trpr det blir Sheba. Sheba för att hon var drottning i Jemen. Och för att Sheba är ett kattmatsmärke. Försiktigs familjs katt, som för övrigt var Bosses morsa, hette nämligen Pussy. Och Pussy är också ett kattmatsmärke. Och vi vet alla att vanans makt är stor. Vi får se vad det blir. På söndag ska jag hem till Försiktig och kolla på valvakan och ta en titt på kattungen. Och kanske även mellan dess ben. Om den inte redan är döpt det vill säga.

Grannfrid

2006-09-11T20:54:00.000+02:00

Hela sommaren har grannen ovanför oss spelat trummor. Bongotrummor. En timme varje dag. På ett ungefär. Men nu har dadunk-dadunkandet tystnat. Istället har han, eller hon, köpt en flöjt som han, eller hon, gärna förgyller sin omgivning med. Fast han, eller hon, verkar lite mer osäker på sin blåstalang då träningsdosen har maximerats. Nu är klockan 20:51 och han, eller hon, har spelat i fyra timmar. Trevligt. Det känns som att man bor i en alvskog, eller möjligen i en kommunal musikskola. För det är väl bara dem som spelar flöjt. Hoppas jag.

Comeback

2006-09-10T18:53:00.000+02:00

Nu har det snart gått fyra månader sedan jag skrev någonting sist. Jag skyller de första två månadernas frånvaro på att min internetuppkoppling var trasig och Tele2 konsekvkent vägrade att fixa den. Sen skyller jag de andra två månadernas frånvaro på att min tidigare trasiga internetuppkoppling var en utmärkt ursäkt för att inte blogga. Men nu är det dags igen. Det är ju trots allt, någonstans, och på något sätt, ganska kul.

Jag skulle kunna berätta om allt som hänt under de här fyra månaderna, men det orkar jag inte. Inte för att det hänt så mycket, men det som har varit något kanske dyker upp vid ett senare tillfälle. Jag nöjer mig med att konstatera att jag numera är en arbetslös akademiker. Jag har alltså en fin examen, men inget jobb. Fast egentligen är jag frilansare, det heter ju så i mediabranschen. Men nu till det riktiga inlägget. Efter nästan fyra månaders karantän, börjar jag lite försiktigt med en mjukstart:

Idag var jag, Flickvännen och Bror på Moderna Museet. Vi skulle se Jens Assurs nya utställning som jag läst om i DN tidigare. Om den var bra?
Jag säger som Flickvännen sa så fort hon lämnat de två små rummen med inramade polaroidbilder från Stockholms nattliv:

"Tur att den var gratis"

Tågavlyssnat

2006-05-15T22:59:00.000+02:00

- Jag tycker inte att man ska gifta sig, säger mormodern till sitt barnbarn.
- Mm, säger barnbarnet.
- Kärleken ska bestå, men föremålen kan skifta.
- Mm.
- Det är bättre att leva fritt.
- Mm.
- Jag tror inte det är meningen att man ska leva med samma person hela livet.
- Som farmor och farfar gör?
- Ja. Och se så bittra de är.
- Mm. De pussas aldrig.

Det blir tyst.
Och tyst.
Och tyst.
Sedan frågar barnbarnet sin mormor.

- Vet du vad som är det bästa med farmor?
- Nej.
- Hennes kakor.
- Mm.
- Fast ibland är dem inte så goda.

The vilja takes it all

2006-05-06T19:09:00.000+02:00

Idag såg jag Hammarby vinna SM-finalen i handboll. En av de gladare killarna på planen spelade jag med för 7-8 år sedan. Då var han bra. Men inte bäst. Däremot ville han alltid mest. Och jag antar att det är det som gör skillnaden. Viljan. Utan den når man inte långt. Oavsett fält. Därför tror jag att en sådan som till exempel Peter Forsberg skulle varit framgångsrik oavsett vad han satsat på. Ekonom, badmintonspelare, sjuksyster eller bonde. Hade han valt att skita i pappa ishockeytränare och hellre gått någon av de vägarna skulle han garanterat nått långt även där. Det sitter som sagt i skallen. Vilket man blir väldigt påmind om när man sitter i soffan och ser en gammal lagkamrat kyssa SM-bucklan på TV.

Valborgsmässoafton

2006-05-02T00:16:00.000+02:00

Valborgsmässoafton. På en privat ö. Jag och Flickvännen är inbjudna på ett hörn. Nu sitter vi där i sällskap med ett tiotal andra. I köket. Klockan är snart fyra på morgonen när det lirkas fram en flaska Mariposa. Sydamerikansk likör med smak av honung. På etiketten breder en röd fjäril ut sina vingar. Utanför börjar en ny dag sträcka på sig. Mariposan hälls upp i glas. Lite till kan vi. Flickvännen tar täten och sveper snabbt. Ingen säger att hon gör fel, att Mariposan ska smuttas, som en whiskey. Vi vet inte bättre, gör som hon och förlänger dagen ytterligare.

Tidigare har vi badat bastu, fiskat och tittat på en vedklyv. Och så har vi ätit middag. Och pratat.

Vi har pratat om spöken. Om turkiska tanter som glider genom väggar, om eldklot som far genom fönster och om strålkastare i backspegeln som plötsligt bara försvinner.
Vi har pratat om de tidskapslar som JM Bygg gräver ner under samtliga av företagets nybyggnationer. Vad stoppar byggarbetarna i tidskapseln? Och vad skulle man själv lägga i tidskapseln?
Vi har pratat om rummet intill, jungfrukammaren, där husets husa för 70 år sedan dräpte det oäkta spädbarn hon klämt ur sig efter att ha strulat till det med husets herre.
Vi har pratat om att man inte bör prata om personer som inte är närvarande i rummet. Sånt är känsligt för en av de uruguayanska bröderna. Han vill inte att andra pratar om honom, vad han gör eller vad han har gjort. Han vill berätta själv. Han säger att det är kulturell grej, och att svenskar inte förstår. Han blir utbuad. Av argentinaren. Och av sin uruguayanske bror.
Vi har pratat om att Argentinas Joan Riquelme aldrig borde ha slagit straffen mot Arsenal och vi har pratat om att vi inte bör prata om att Uruguay inte är med i fotbolls-VM.
Vi har pratat om fiske, om fisketävlingar och fiskeregler och vi har kommit fram till att det inte räknas som fångst förrän fisken ligger och sprattlar på båtens botten.
Vi har dansat. Och borstat tänderna. Samtidigt.

Dagen efter visar sig eldklotet ha en naturlig förklaring, de som sov i jungfrukammaren överlevde natten och Uruguay är fortfarande inte med i fotbolls-VM. Nere på bryggan inspekteras båten som snart ska skjutsa fiskarna ut till fisken. I köket droppar glas och tallrikar sig torra ovanför diskhon. Bredvid den gamla mikrovågsugnen står dryckerna på rad. Flaskan med fjärilen är tom. Vi borstar tänderna utan att dansa och åker hem.

Checklist

2006-04-29T16:22:00.000+02:00

Var ute igår. Med Tidstjyven och Oz. När vi lämnat Lilla Essingen bakom oss och befinner oss i city gör Tidstjyven en kontroll för att se att alla nödvändigheter för en kväll på stan är med:

Visa-kort.
Nej.
Kontanter.
Nej.
Legitimiation.
Nej.
Busskort.
Nej.

Däremot hade han med sig sin mobiltelefon. Som han sumpade.

Sheriffen i Ryd

2006-04-09T21:17:00.000+02:00

I en dokumentär på Sveriges Television kunde man ikväll träffa Åke Johansson. Eller Sheriffen som han kallas. Han är ICA-handlare i det lilla samhället Ryd i Blekinge. Dessutom är han självutnämnt skyddshelgon. Ända sedan den lokala polisstation lade ner är det till Åke som Ryds invånare ringer om de lägger märke till något skumt. Och Åke åker ut. När det ringer mitt i natten svarar han kortfattat, tar vägbeskrivningar, skriker åt frugan att koppla hunden och ger sig ut i natten på jakt efter tjyvar. Och utlänningar. Det är nämligen samma sak.

I dokumentären får man se när Sheriffen blir tipsad om att en polskregistrerad bil står mystiskt parkerad på en grusväg. Genast rycker han ut. Näsborrarna vädrar skurk och snart har han jagat ner en ung polsk man på en gata kantad av vitmålade villor. Sheriffen förhör sig noggrant om vad den unga främlingen har för sig i Ryd. Det visar sig att han är en student som försöker dryga ut kassan genom att sälja teckningar till sina välmående grannar på andra sidan Östersjön. Sheriffen tittar på den unge mannens blyertsteckningar, nickar stillsamt och säger att det är ok. Mannen kan fortsätta. Thank you svarar polacken med ett oförstående leende. Good luck svarar Sheriffen.

Senare skämtar Sheriffen med sina kamrater om ynglingen från andra sidan Östersjön.
- Han kanske hade hört hur många färgade vi har här och bestämt sig för att gå runt och sälja bananer. Vännerna skrattar hjärtligt.

Det är nämligen så det är. Det finns många färgade i Sheriffens egenutnämnda distrikt. Alldeles för många. Och nu får det vara nog. Man kan inte ta emot fler asylsökande i ett så litet samhälle som Ryd för ”det går inte att släppa ut fler kriminella på gatorna”. Utlänningar=Kriminella=Sant.

Förvisso förstår Sheriffen alla barnen som stjäl, de hade antagligen inte så mycket leksaker i sina hemländer. Men samtidigt förstår han alla de unga mödrarna i Ryd som tycker det är obehagligt när barnen står och väntar på dem. De andras barn alltså. Utlänningarnas. Deras barn står nämligen och väntar på att de unga mödrarna ska lämna sandlådan obevakad ett ögonblick så att de snabbt kan norpa alla de där bollarna och plastbilarna och spadarna som de saknade i sina hemländer. Så därför får det vara nog nu. Inga mer utlänningar i Ryd. Det är alldeles för litet för sådana där. Sådana där andra.

En dam berättar mot slutet i dokumentären om tryggheten som finns i ett litet samhälle. Man känner sig säker när man vet vilka som rör sig på gatorna. Som den gången för ett par år sedan när det åkte omkring en pedofil på gatorna i Ryd. Om damen fick syn på bilen kunde hon genast ringa till sin mor och varna henne så att barnbarnen höll sig inomhus. Det kändes tryggt.

Det var Sheriffen som hade varnat sina medborgare om att det fanns en pedofil i faggorna. Det var tur det för vem vet annars vad som hade hänt. Nu upptäcktes förvisso aldrig någon pedofil och inte heller blev några barn bortrövade men ändå. Man vet aldrig. Vore det inte för Sheriffen kunde de fått problem. Men det är just där problemet ligger. Hos Sheriffen.

Så länge Åke ICA-handlare åker runt och frågar folk om de har sett bilar fyllda med utlänningar, eller bilar med utländska registreringsskyltar, eller bilar med pedofiler, är det självklart att folk i Ryd känner sig rädda. Rädda för utlänningar och pedofiler. Och så länge de är rädda känns det tryggt att Sheriffen finns där. För att skydda dem mot de andra. Men jag tror det vore bättre om Sheriffen stängde av mobilen, satte sig framför datorn och lyssnade på den prisbelönta dokumentären ”Dom från andra sidan”. Kanske skulle det få han själv, och hans invånare, att lugna ner sig en smula. Saker är inte alltid vad de ser ut att vara. Och det gäller även människor.

Fin Frisyr

2006-03-30T23:32:00.000+02:00

Jag klippte mig idag. Det blev en jugendbena á la 30-tals Tyskland. Tur att jag har hjälm.

Vårrustning

2006-03-26T15:21:00.000+02:00

Far sa kom och hjälp till med båten och jag sa ja men när safterna från nattens kebabtallrik steg i strupen stod vi i snön och han räckte fram spaden och jag vet att det är kul med segelbåt på sommaren men jag vill veta vad man ska ha den till på vintern?

Redan som litet barn...II

2006-03-26T15:06:00.000+02:00

Leenus påpekade en sak i en kommentar till inlägget nedan. Uttrycket "Baby Basher" borde även kunna betyda "någon som våldsamt slår barn":

//"The Baby Bashers" i USA, JB Holmes, Bubba Watson och Camilo Villegas, har gått i bräschen. Med en sjyst drive kan man slå hela världen med häpnad - och den långtslående trion får enormt mycket uppmärksamhet i tv och tidningar.//

Redan som litet barn...

2006-03-24T13:30:00.000+01:00

På svd.se kan man läsa om en långtslående svensk golfare. Det här med att slå långt är tydligen the new skit inom golfen och i USA har tre unga proffsgolfare av media döpts till "The Baby Bashers" efter sin talang att drämma till golfbollen längre än någon annan.

//"The Baby Bashers" i USA, JB Holmes, Bubba Watson och Camilo Villegas, har gått i bräschen. Med en sjyst drive kan man slå hela världen med häpnad - och den långtslående trion får enormt mycket uppmärksamhet i tv och tidningar.//

Är man lite osäker på vad artikelförfattaren egentligen menar i ovanstående stycke kan man läsa fotnoten längst ner på sidan.

//Fotnot: Fritt översatt betyder Baby Bashers våldsamt slående babys.//

Tack. Var jag osäker så vet jag nu vad uttrycket "Baby Bashers" betyder. Men när ett frågetecken försvinner dyker ett annat upp. Våldsamt slående babys. Spelar golf. Hur ser det ut?

Mr Ödmjuk strikes again

2006-03-22T21:06:00.000+01:00

Jaha. Det är alltså så man ska göra. Man ska läsa en bok. Tre gånger. Skitbra idé Mr Ödmjuk. Nu kan jag börja synda för himlen väntar likväl!

Var försiktig när du hyr film med Försiktig

2006-03-22T19:56:00.000+01:00

- Får jag ta ett stort lån herr banktjänsteman?
- Nej, det går tyvärr inte för sig.
- Varför inte herr banktjänsteman?
- Har du hört talas om Pete Tong?
- Ja, herr banktjänsteman.
- Vart är filmen om hans liv?
- Jag vet inte herr banktjänsteman. Försiktig skulle lämna tillbaka den herr banktjänsteman. Men han gjorde inte det herr banktjänsteman. Filmen är long gone herr banktjänsteman
- Just det. And so is your villa, volvo and vovve. Hälsa Mr Carefeul from me.

Tacksamhet

2006-03-21T19:51:00.000+01:00

Idag var jag och storhandlade. Tidningar. Eller tidskrifter som det kanske heter. Fyra stycken. Tre till mig och en till Flickvännen. Hon brukar beklaga sig över att hon aldrig får några presenter så nu skulle hon minsann få se.

- Tack, säger hon när jag överräcker min gåva. Var det nedsatt pris?

Fin frisyr

2006-03-20T10:23:00.000+01:00

Stormun har köpt en ny klocka. En fin klocka. Och dyr. Han har haft en bild på klockan som skrivbordsunderlägg i datorn de senaste fem åren. Efter studier-examen-jobb-befordran var det dags för belöning och i helgen slog han till.

Idag gick han in på kontoret med den nya klockan. Den är stor. Den glänser. Den syns. En uppmärksam medarbetare märker att någonting är förändrat hos Försiktig.

- Snygg klocka. Har du klippt dig?

Jobbigt

2006-03-16T09:47:00.000+01:00

Så du har hamnat i slagsmål med en stor snubbe.
Ni är omringade av en jublande folkmassa.
Du står beredd med höjda knytnävar.
Nu jävlar ska han få.

Snubben tar av sig tröjan.
Du är inte rädd.
Du går på gym.
Du har gymbrallor på dig.
Du rör lätt på fötterna och knyter nävarna hårdare.

Snubben går fram och skallar in bakrutan på en bil.
Som uppvärmning.
Jobbigt.

Tentameniell ångest

2006-03-15T14:16:00.000+01:00

Flickvännen får höra att idag kan man hämta ut tentan från förra kursen och morgonens glada humör springer iväg och in rusar oron och huvudvärken hand i hand. Ojoj tänk om jag inte klarat den jag tror inte jag klarat den men det gör inget om jag inte klarat den eller hur då är det bara att skriva igen eller hur?

Ja.

Bra för det var en sak som jag vet att jag hade fel på men jag borde klarat den men tänk om jag hade fler fel jag vet att jag svarade annorlunda på några frågor jämfört med Klasskamraten.

Det kanske är du som har rätt?

Nej det tror hon inte men jag förstår inte varför för hon har läst och pluggat och fyllt rad efter rad i kurslitteraturen med gröna och rosa och gula överstrykningspennestreck och jag tänker på hur hon satt och pluggade vid köksbordet, hur hon läste ur det fulltecknade anteckningsblocket, som hon hade fyllt när hon sammanfattade kurslitteraturen, som hon hade börjat med att läsa. Men kanske var det världens svåraste prov och kanske missade hon.

Nyss ringde Flickvännen och skrattade lite förläget och jo det gick bra jag fick vg.

Och nej det är inte första gången hon ojar sig och har huvudvärk och tror att alla andra minsann svarat rätt för hon kan ju ingenting fastän anteckningsblocken med gröna, rosa, och gula streck växer på höjden framför henne. Det brukar vara så. Och så brukar hon få VG. Och jag fattar inte att hon inte fattar hur mycket hon faktiskt fattar.

JABBADABBADOOOOOOOOOOOOOOO

2006-03-14T23:01:00.000+01:00

Tjo
och
tjim
jung
el
jim.

Nu är exjobbet klart.
Och hör sen.

Överklaga

2006-03-11T00:37:00.000+01:00

Lydmar

Belöning utlyses

2006-03-03T09:30:00.000+01:00

Jag hatar att tappa bort saker.
Jag hatar att tappa bort viktiga saker.
Jag hatar att tappa bort saker man har gjort.
Jag hatar att tappa bort saker som innehåller viktiga saker som man har gjort.

Jag hatar att vi har tappat bort den externa hårddisken som innehåller de färdigklippta filmerna till vårt exjobb.

10 dagar till deadline.

In i skiten.