Justina Calling

Thee Alice?

2012-02-12T15:00:00.000+01:00

Jag har alltid haft en dröm om att plocka ihop en servis som skriker Alice i Underlandet. Olika koppar, i olika storlekar och olika former. Så lägger man på en harmonisk färgskala på det. Här har vi de två första bidragen till servisen. Raringen längst fram är min lilla blåklocka och den andra vita drömmen brukar jag kalla för molnsubstans.

Cogito ergo sum. But not.

2012-02-09T22:01:00.000+01:00

Dust

2012-02-09T00:00:00.000+01:00

Det står en gitarr i hörnet av mitt rum. Den drar sig lite mer för varje dag. Ljudet som lämnar den är nästintill anskrämligt nu. Det ligger tavlor under min säng, bredvid lådor med penslar och målarfärg som börjat stelna. Gamla notblock med bleknade, nedkrafsade noter ligger på sniskan under en karusell i min bokhylla. Det står ett piano i ett annat rum än mitt eget som jag har älskat och värderat högt i flera år. Det fanns en tid då jag skulle offrat min säng och sovit på golvet för att få ha det där lilla pianot i mitt rum. Den tiden är fortfarande idag egentligen. Jag försöker säga det till klockan varje morgon när jag vaknar. Jag försöker förklara att det inte alls är damm som har spritt sig över mina sagoböcker, det är älvstoft. Men klockan bara ler. Ler och viskar "dumma lilla flicka, förstår du ingenting?"

Entirely bonkers

2012-02-07T19:35:00.000+01:00

Jag kanske är galen, men mina läxor gör mig lycklig. Jag skriver artiklar igen och lär mig behärska nya sätt att utnyttja språket på. Jag utforskar okända ord, smakar försiktigt på dem och känner efter hur de känns på tungan. Sätter man väl igång ordfontänen går den inte att stoppa. Jag spottar ur mig texter och noveller och slår frenetiskt på mitt stackars tangentbord likt en fullständigt galen människa. Det finns något djupt tillfredställande med att inse sin egen otillräcklighet på ett område man en gång har ansett sig behärska någorlunda. Viljan att utvecklas växer för varje sekund när man ser vidderna av de områden man har kvar att utforska.

Dance while you can

2012-02-05T19:25:00.000+01:00

London -11.

Lykke Li sjunger till mig via mina högtalare och jag sitter på min säng med ett grått plommonstop på huvudet. Jag glädjs över att det inte är fem år sedan och att de där roadtrip-planerna skulle kunna hända imorgon om jag ville det. Världen är avsevärt mycket mindre än igår och skolan är inte längre en tvångströja jag inte får av mig. Kunskap är något jag självmant vill fylla mitt huvud med och inte bara ett obegripligt, vagt substantiv. Jag har klistrat fast vita "Carpe Diem" bokstäver ovanför dörrkarmen och idag känns innebörden otroligt självklar.

My God, where's my toes?

2012-02-05T15:13:00.000+01:00

VARFÖR gick jag ut idag? Här står jag i en frostbeklädd busskur och undrar vart mina ben har tagit vägen. Vintern är väldigt vacker, men nästa gång jag vill betrakta den tittar jag på ett fotografi istället. Det vill säga om jag överlever den här dagen.

Passion for fashion. I'm addicted I suppose.

2012-02-04T15:58:00.000+01:00

Tittar på inspirationsbilder till vårens garderob och sparar pengar till stora shoppingturer i stora städer. Man måste ju vara förberedd och välstrukturerad när nya plagg ska inhandlas.

Corners of the world

2012-02-02T22:57:00.000+01:00

Idag saknar jag grusgångarna i Hyde Park. Eller att höra någon främling prata brittiska bakom min rygg. Då vänder jag mig om och ler så stort att jag visar tänderna. Det tycker jag inte om att göra i vanliga fall, jag får äppelkinder då. Så mycket älskar jag den där platsen, att jag offrar min fåfänga och ser ut som en överlycklig sumobrottare när jag minns så där nostalgiskt.

"Berrykiss it is"

2012-02-02T10:07:00.000+01:00

Jag pratar om MaxFactors "So Berry". Det ser lite rödare och ljusare ut på bilden än vad det egentligen är. Det är det här jag har på mig när jag ska vara lite "dareing". Ni ska se det på riktigt, det är nästan så att det är lite gothic. Jag ser nästan cool ut tillochmed. Det, mina vänner, är en bedrift som heter duga.

When we were young

2012-02-01T12:24:00.000+01:00

Tiden går ändå. Det har faktiskt gått några år sedan vi var sjutton. Nostalgin har börjat finna mig nu och jag kan relatera till tantfrasen "När jag var en liten flicka..."

It's not the genes hunny. It's you.

2012-01-30T17:45:00.000+01:00

Ty detta är ett löfte. Jag ska från och med denna dag vårda mitt hår och aldrig mer vakna bara för att möta omvärlden i form av ett lurvigt monster. Mitt hår förtjänar bättre än så här, jag lägger inte skulden på olyckligt skapade hårgener. Jag skall härmed sträva för att upprätthålla en Wella-shampoo-reklam-standard.

Kinesbarn

2012-01-29T21:16:00.000+01:00

Många människor här på jorden har kunnat njuta av en smårolig vetskap att de liknar någon känd person. Tänk va, någonstans på den här jorden finns en hyllad (eller mindre hyllad) människa som ser ut som en oupptäckt släkting. Jag tycker aldrig att det har varit en av de vetskaperna som har varit mig förunnad. Tills så sent som igår då jag upptäcker att Joseph Gordon-Levitt som barn ser ut som min kinesbror. Det är ju bedrövligt. Den enda kändisen jag är lik är en man.

But why?

2012-01-26T12:09:00.000+01:00

Jag får en hel massa mail från balettakademien varje vecka. Det kan jag ju tycka är ganska trevligt, men jag fattar inte hur de tänkte när de bjöd in mig till "Street Star" och "Krumping"!? Tro mig, det är inget någon vill se mig försöka bemästra. Aldrig någonsin.

Vardags surrealism

2012-01-25T22:23:00.000+01:00

Nej. Detta är inte ett utklipp ur en serietidning. Det är en helt vanlig dag på väg från Universitetet. Jag spankulerar fridfullt ned för Slottsbacken och helt plötsligt är de där, en Flash Gordon- armé. Jag är övertygad om att detta är vad Salvador Dalí skulle ha målat om han levde nu och bodde i Sverige. Detta är markören för en ny tidsepok, den moderna surrealismen. Och jag gick rakt igenom den.

New babe and old pics

2012-01-23T22:52:00.001+01:00

Det går rykten om att en kvinnas garderob bör innehålla minst en "liten svart". Varför inte köra på trådig variant som kan funka till kängor och bara ben i sommar? (Tänkte jag.) Och varför inte skaffa en perfekt mix mellan 20-tal och indian? (Tänkte jag.) Jag slår till. (Tänkte jag.) Och så gjorde jag det.

Skippy Dies on Snowy Sundays

2012-01-22T15:57:00.000+01:00

Den här färgstarka saken och jag spenderar söndagen tillsammans. Jag har otroligt fula kläder på mig och sätter upp mitt rödaktiga hår i en "lilla-my-knut". Men Skippy bryr sig inte, den älskar att dela sin dag med mig. Vi trivs tillsammans. Personligen trivs jag lite extra mycket eftersom att jag faktiskt inte läser under tvång längre. Det är sånt här ointellektuellt tjafs jag väljer att fylla mitt huvud med när valet är mitt.

Vilken fail

2012-01-22T12:27:00.000+01:00

Jag hade ju ställt klockan. Och vaknade gjorde jag också. Sen jag gick upp och hämtade min sedvanliga kaffekopp. Så mycket minns jag. Vad jag dessvärre inte minns är att jag somnade om och vaknar två och en halv timma senare. Nu är jag berövad på min dag igen.

Med solsken i nacken

2012-01-21T20:32:00.001+01:00

Jag längtar efter att vakna till varma solstrålar som har letat sig in genom fönstret och stillsamt värmer kinden. Att sitta med en kaffekopp i handen på en balkong en tidig morgon och veta att soljus kikar ut genom gröna lövverk. Att bära på sina skor och gå barfota längs kullerstensgator en varmt blänkande sommarkväll och känna solskenet som lägger sig vid nacken.

Den språkliga kvaliténs orelevans

2012-01-19T00:30:00.000+01:00

Tydligen har det gjorts undersökningar som visar att extremt få procent läsare faktiskt bryr sig om ifall det stavas rätt på bloggar eller om skribenten i fråga kan formulera sig överhuvudtaget. Allt de vill ha är en kort resumé av dagen anpassad efter bomullshuvuden och en bild på dagens outfit. Och den bilden behöver inte ens vara trevlig att titta på. Ingen bryr sig, för kvalité är tydligen passé. Nej. Det gör mig inte alls irriterad.

Spionerar de på oss när vi skrattar i parken?

2012-01-17T17:16:00.000+01:00

Ni kan säkert inte relatera alls. Ni är säkert jättevackra när ni skrattar så mycket att magen tror att det är ett träningspass på gång. Men jag tänker vara kvinna nog att erkänna att jag inte kan räkna på fingrarna längre hur pass många gånger det här citatet har varit applicerbart i mitt liv.

Epicness

2012-01-16T00:40:00.000+01:00

WeHeartIt

Nya rutiner, nya resor och nya bekantskaper. Det lutar åt att solen kommer att titta fram bakom molnen snart och att varma vindar kommer krama om en bakifrån. Dessutom går det rykten om att man kan sitta i sina jeansshorts i parken och plugga till våren, till och med slänga av sig kängorna om man är riktigt modig. Orosmolnen är relativt tunna och verkar kunna skingras ganska enkelt bara man blåser på dem. Det viskas om att 2012 kommer att bli ett fenomenalt år och att det kommer att bli en vacker vår. It's gonna be epic.

Svarta hål och grottan jag bor i

2012-01-12T15:00:00.000+01:00

A room with a wiew.

Jag grottar ner mig i en stor, tjock filt. Tre ynka frågor skiljer mig från en avklarad kurs. Men helst av allt vill jag lägga mig ner på golvet under den filten och låtsas som att jag var en sån där som inte måste avsluta saker. Eller helt enkelt slippa hemtentor och allt vad det innebär. Att umgås så intensivt med sitt eget huvud och sina egna tankar det kan bara inte vara nyttigt. Hujeda mig. Det är bara att bita ihop. Upp med fötterna på skrivbordet och fram med pennan. Nu ska stora stora tankar och mästerverk avhandlas.

Le fin

2012-01-09T11:15:00.000+01:00

Sluttampen på litteraturvetenskapen nu. På med kängorna, gubbkappan och de fingerlösa vantarna. Jag ser ut som en luffare och traskar iväg med mitt skatbo till hår. Hoppas jag inte skrämmer livet ur mina stackars kursare idag. Gullungarna, de kommer att bli ärrade för livet efter den här veckan.

The Key

2012-01-08T20:52:00.000+01:00

Ett försök att skapa fashion. En nyckel som örhänge, inte så dumt. Ni såg det här först.

Coffee break

2012-01-06T15:35:00.000+01:00

Vaknar av ett bultande huvud och tror för ett ögonblick att en tomtenisse står vid sidan av sängen och slår mot min skalle med en hammare. Det tar ungefär 30 sekunder för mig att inse att jag missbedömt situationen. Jag hasar iväg mot kaffebryggaren. Sätter mig med en bok och en kaffekopp i sängen igen och utlyser denna dagen till en stor, fet kaffepaus. Sen börjar jag glatt städa igenom hela mitt rum. Så gick det med min beslutsamhet, den fångade jag upp bakom skrivbordet och dammsugade upp.