Dessutom är det nyhetstorka och brist på egna riktigt konkreta och relevanta tankar.

En avstressande miljö på Österlen kommer dock säkert att föda en eller annan bra tanke att återkomma med i textform.

Istället för att blogga här blir det en del twittrande och facebookande mellan varven.

Den ständigt pågående debatten om alla elakingar som verkar finnas på nätet fortsätter i regi av gammelmedia. Det är Birrro och det är Gynning som gnyr och slutar blogga.

Det finns inget normalt funtad människa som applåderar mer eller mindre oförskämda kommentarer i anonym form, men precis som Mymlan skriver på Newsmill så är det inte speciellt charmerande, att som offentlig person med många egna starka åsikter både som sak och person, inta en offermentalitet när man själv utsätts för onyanserade påhopp.

Det handlar om att inse att de som hackar och stökar till det är en liten klick på nätet precis som överallt annars i livet. Att dra alla över en kam är fel melodi och slår bara tillbaka på Birro och Gynning själva. Att dessutom inte ta debatten med sina fans exempelvis på Twitter utan bara basunera ut sitt budskap utan att svara på kommentarer är riktigt illa.

Om det nu handlar om ett hat, och inte bara puckade anonyma personer som vill djävlas, så är det en spegling av det samhälle vi lever i och inte ett problem som kan isoleras till internet.

Läs även andra bloggares åsikter om marcus birro, alex schulman, social media, samhälle, media, Intressant.se

Vi har hört det förut och det lockar hos mig fram samma funderingar som tidigare. Antingen handlar det om att studenter som super så skadligt mycket redan från början har alkoholproblem eller så har de helt enkelt en kombination av för mycket tid och för mycket pengar att supa för.

Hur var det med studenternas ekonomi egentligen där 25 procent överväger att hoppa av studierna på grund av en för dålig ekonomisk situation? Vilket är det som prioriteras - riktig mat och en utvilad kropp för att prestera så bra som möjligt eller festande i överflöd med bristande kunskaper som resultat?

Men givetvis är det inte någon av de 10 procent som super för mycket som också anser att deras ekonomi är så dålig att det överväger att hoppa av. Eller?

Det handlar självfallet inte om att problemen inte ska tas på allvar, tvärtom, men det handlar inte bara om att få enskilda individer att leva ett sundare liv. Det handlar även om attitydförändringar inom den svenska högskolevärlden. Uttalade målsättningar måste börja efterlevas och inte bara sitta och se fina ut i en policypärm.

Andra bloggar om: politik, utbildning, samhälle, studenter, samhälle, ekonomi, Intressant.se

I det stora hela är jag överraskad över hur pass lågmäld och avskalad tillställningen var. Jag hade nog trott på betydligt mer överspel än vad som nu var fallet.

Det finns några saker som griper mig mer än annat. Det sker på grunda av olika saker.

Det första är Brooke Shields tal med Jermaine Jacksons tolkning av Smile. Det var det enda talet som verkligen kändes personligt och gav oss en förnimmelse av verkligheten bakom artistfasaden. Det var äkta och kändes inte som någon glorifiering likt vad flera av de andra efterklokt och begravningslikt gav sig på.

Det andra är när den 11-åriga dottern Paris alldeles i slutskedet ställer sig vid mikrofonen och formligen bryter ihop när hon uttrycker sina känslor för sin döda pappa. Att hon känner så som hon gör misstror jag inte för en sekund, men ska hon verkligen få ställa sig där och göra det inför miljarder tv-tittare?

Jag fick en svår känsla av olust i kroppen av att de låter dottern till en artist som själv aldrig fick leva ett anonymt liv som barn gör något som kommer att vara det som vi kommer att komma ihåg från den här ceremonin.

I övrigt kan det även funderas över det som Kulturbloggen har gjort, nämligen hur många det var som hyllade Joe Jackson i sina tal. Hur han har behandlat inte minst Michael under uppväxtåren spelar uppenbarligen inte någon som helst roll i sammanhanget.

Det har saknats proportioner i det allra mesta som har rört Michael Jackson sedan början av 80-talet. Tyvärr tar det inte slut vare sig i samband med hans död eller gårdagens minnesceremoni. Vi kommer att få leva med den ena osannolika historien efter den andra tillsammans med ett antal turer i frågan om hans barn och dragkampen om de tillgångar som nu ska slås ytterligare mynt av.

Att TV4 sände det hela var bra. Tyvärr var de inte lika träffsäkra när de i semestertider inte fick tag på någon annan än Ronny Svensson att kommentera det hela. Fredrik Strage som bisittare tillsammans med rätt person hade funkat. Nu blev det väl mycket spekulationer, skvaller och ren okunskap från Svenssons sida.

Läs även andra bloggares åsikter om michael jackson, kultur, nöje, musik, pop, Intressant.se

Att ha motivationen att rehabilitera sig är givetvis en förutsättning för att lyckas ta sig tillbaka. Min fundering, baserat på hennes inställning är egentligen om hennes kropp verkligen håller för att tävla på yppersta nivå?

Under de sista säsongerna som sjukampare var hon alltid skadad någonstans vilket hämmade hennes möjligheter att prestera så bra som hon hade kunnat göra fullt frisk. Det räckte ändå för att gå obesegrad ur den disciplinen. I längdhopp har det varit problematiskt och hon har egentligen aldrig varit i närheten av att prestera så bra som hon gjorde som sjukampare en gång i tiden.

I lördags kom en föraning om att det fanns problem i hennes lår och i måndags brast alltså tre muskelfästen efter en till synes "enkel" glidning på plankan.

Det kanske inte var så bagatellartat som det såg ut, men om kroppen är så skör så undrar jag om det verkligen går att få den att hålla för några 7-metershopp?

Det så stolta svenska friidrottsundret ser just nu ut mest som spillror av en storhetstid som vi kanske aldrig får uppleva igen.

De anser sig uppenbarligen redan ha gjort sitt genom att visa en gammal dokumentär och ett hopplock från de egna arkiven på 45 minuter inklusive 14 minuter Thriller...

Hur var det nu med allmänintresset och SVT:s sändningar från minnesceremonier och begravningar? Att visa den mördade flickan Englas begravning våren 2008 ansåg SVT vara ett korrekt beslut men att inte sända från minnesceremonin för vår tids allra största artist är det inte.

Begravningen för en flicka som, före ett tragiskt mord, var fullkomligt okänd för nästan alla var något att visa, men inte ceremonin för den person i vår livstid som varit så offentlig som en människa kan vara.

Själva begravningen kommer att hållas privat inom familjen. Hur detta nu kommer att vara möjligt i alla övrig hysteri efter det att The King of Pop har lämnat in.

Uppdatering:

Via Kulturbloggen läser jag att det mesta nu lutar åt att TV4 kommer att sända ifrån minnesceremonin och därmed tar det ansvar som SVT inte tycks göra.

Uppdatering 2:

SVT har tagit sitt förnuft till fånga så till vida att man i alla fall sänder ceremonin på SVT Play.