Kolportören

Det omistliga i att undra, fråga och reflektera

2009-11-10T16:16:00.001+01:00

En sak jag gillar med Alpha är att alla deltagare uppmuntras att ställa frågor. Men är inte det en viktigt inställning till allt vi gör? Jag uppmuntrar människor att ställa kritiska frågor kring allt jag säger (och gör), det har jag gjort regelbundet i några år. Alltså inte bara fråga utan också att ifrågasätta, att tänka själv, att brottas, att vrida och vända.

Hur ser det ut i era sammanhang? Vill era pastorer/ledare/predikanter bli utfrågade ja rent av ifrågasatta? Uppmuntrar de till det? Om du själv är ledare på nått sätt, hur ställer du dig till det här förhållningssättet?

Måndags uppdatering

2009-11-09T13:17:00.005+01:00

En helg är över. Jag byggde min predikan på ett resonemang kring den här bloggposten. Det blev faktiskt riktigt bra. Nu följer några tips.

Greg Boyd håller som bäst på att skriva sin bok: Jesus versus Jehovah. Där han tar itu med den klassiska frågan hur GT:s Gud tillsynes så ofta skiljer sig från den Gud vi möter i Jesus. Här är ett citat:
"If Jesus reveals what God has always been like, then God didn’t start being “incarnational” with the Incarnation. Rather, God has always been willing to humbly “embody” himself within our fallen humanity and has always “borne our sin.” The portrait of Yahweh as a nationalistic, law-oriented, violent-tending warrior god is the result of God condescending to “embody” himself within our barbaric and deceived views of him in order to work toward freeing us from them."

En blogg som jag inte följer särskilt flitigt är Britannica blog. Där finns dock ett intressant resonemang kring de bland vissa kristna så populära "Left behind" böckerna. (På svenska "Lämnad kvar" serien). Artikeln handalar bla om vissa människors behov av tvärsäkra tolkningar och dogmer. Jag citerar:
What chiefly unites all the -isms of history is the complete absence of humility. The leaders have none, the panderers have none, and they work hard to expunge any trace of it in their followers. We know, is the message; we know for certain, absolutely, and to disagree with what we know is to err, to blaspheme, to court damnation in Eternity and our hatred in this world.
(Jämför gärna med det här perspektivet)

När vi ändå är inne på urspårad religiositet så vill jag rekommendera min vän Magnus Ifvers blogg. Magnus har lämnat Mormonkyrkan och finns nu med sin familj i vår gemenskap. Hans berättelse är väl värd att lyssna på.

Livets Ord idag och "The Prosperity Gospel"? Jag bara undrar...

2009-11-04T14:41:00.002+01:00

En del tycker säkert att jag borde ha bearbetat klart mina erfarenheter från Livets Ord och trosrörelsen från tidigt 90-tal men jag är inte riktigt färdig än. Nuförtiden så möter jag lyckligtvis oftast väldigt sansade, balanserade och sunda "livetsordare". Några av de bloggar jag uppskattar och med stort intresse följer drivs av människor i eller nära Livets Ord. Jag har också prenumererat på den teologiska tidskriften Keryx den är bra, även om jag saknat reflektion kring det jag nu ska nämna.

Kanske tycker mina vänner inom trosrörelsen att jag är tjatig men jag undrar verkligen hur man inom rörelsen idag ser på den tidiga framgångsteologin som man onekligen stod för och lanserade i Sverige? Min upplevelse är att man nu lyfter upp vikten av tro på ett mer generellt och "allmänteologiskt" sätt men att man tonat ner de mer extrema varianter av undervisningen. Tänk Hagin och Copeland (men för all del också Hinn och Osteen vars böcker man fortfarande säljer) För att inte glömma den starka betoning som initialt fanns på ekonomisk framgång och välsignelse. Det räcker inte med svepande formuleringar om att vi ju "tror på en god Gud". Det var mycket mer än det i den tidiga undervisningen.

När man nu ser vad den här undervisningen gör med människor i tex Ghana så blir jag ledsen. Jag frågar därför mina vänner i trosrörelsen: Hur många uppsattser har skrivits på ert universitet om framgångsteologins problem? Både de teologiska, psykologiska och sociala? Följer man upp här hemma vad det blev av alla dess församlingar med anspråksfulla namn som poppade upp som svampar i jorden för att i de flesta fall vissna men lämna en massa vilsna människor kvar. Har ni kommit till den fas då ni bearbetar ert eget förflutna eller kommer det att dröja ännu några år? Jag är ärligt nyfiken och menar att det här är viktiga frågor. En an mina första bloggposter berörde det här och jag är fortfarande undrande.

Ser ni idag något ansvar för vad den här undervisningen faktiskt ställer till med runt om på vår jord? Eller har ni bara gått vidare? Skulle tex Benny Hinn kunna komma till Uppsala idag eller Joel Osteen? Jag bara undrar.

"The Prosperity Gospel"

2009-11-03T20:28:00.002+01:00

Out of Ur problematiserar kring "The Prosperity Gospel" och undrar vad den undervisningen gör med fattiga människor tex i Afrika.

Det här berör mig för det fanns en tid i min kristna vandring då jag attraherades av den här teologin. Nu vill jag bara gråta. Vad säger vi om det här egentligen?

The Prosperity Gospel from The Global Conversation on Vimeo.

Dags för ett gäng länkar

2009-11-03T12:18:00.003+01:00

EFK-Ung fick in sitt svar i Världen idag och Siewert Öholm svarar direkt. Inte lika raljerande den här gången men ändå helt oförstående. En påminnelse om hur djupt "myten om det försonande våldet" sitter.

Apropå försoning så höll jag på att missa ett spännande samtal på bloggen Cruciform phronesis. Läs om det hela här och här. Hela bloggen rekommenderas förresten!

Bloggaren Tall Skinny Kivi förklarar varför han inte hänger på de så populära: "New Calvinists".

Den bästa kristna T-Shirten för reflekterande och tänkande kristna?

Apropå det, i USA så finns det en hel hög med sajter vars enda uppgift är att slå fast den enda sanna tron och utmåla alla andra som villolärare av värsta sorten. Men liten oro noterar jag att fenomenet även finns här hemma. Jag gillar dock Jonathan Brinks förslag hur man tacklar det här.

Själv så har jag äntligen kommit över ett exemplar av Carl-Henric Jaktlunds bok. Rekommenderas, recension kommer!

PS. Har jag missat någon länk så fyller jag bara på! DS.

Kapellgrund - Dagens äventyr

2009-11-01T22:35:00.003+01:00

Idag gav vi oss iväg för att undersöka omgivningarna. Vi bor i ett historiskt intressant område mitt mellan Falun och Borlänge. Ornässtugan, där Gustav Vasa klättrade ner i dasset ni vet, finns några kilometer bort det gör också en mängd bergsmansgårdar.

Jag har länge velat besöka en plats som kallas kapellgrund. Den finns mitt i skogen några kilometer utanför Aspeboda. Så vi tog bilen och åkte några kilometer på smala skogsvägar, sen bar det av till fot på små skogsvägar. Intressant att notera att det var här som stora vägen mot Falun och vidare mot Stockholm gick för så där en femhundra år sen.

Efter en promenad på 2 kilometer så var vi framme. En fin skylt markerade platsen och mycket riktigt så kunde man se resterna av en grund. Sex vägar ska ha lett till denna plats genom skogen. Kapellet ska ha stått mitt mellan Aspeboda och Koppargruvan som en sorts vägkyrka. Det ska ha byggds under drottning Margaretas tid, alltså innan reformationen. Enligt uppgift så ska kapellet ha sköts av Benediktmunkar. Men det är så länge sedan så det blir många "troligen" och "mycket möjligt" i historie beskrivningen. Ingen vet säkert längre. Men man vet att kapell ofta byggdes efter viktiga vägar och det var onekligen det här när det begav sig.

Jag tror inte på "heliga platser" men jag fascineras av historien och det är onekligen häftigt att föreställa sig munkar som tog emot trötta vandrare under kalla nätter på, låt oss säga, 1400-talet. Barnen tyckte i alla fall att det var spännande. Bakom varje sten kunde man lätt tänka sig att rövare låg och tryckte.

Jag tog och spelade in en liten videosnutt från besöket på Kapellgrund. Min dotter Lydia ville påpeka att jag såg rätt så töntig ut i bärselen jag burit lillan i. Men visst är hatten lite Indiana Jones? Lite, snälla!

"Upp" en passande film för Allhelgona

2009-10-31T21:42:00.005+01:00

Jag tog med mig de två äldsta barnen på bio, vi såg filmen "Upp". En väldigt passande film att se på Allhelgona visade det sig. Den handlar nämligen om livets korthet. När jag såg filmen så spelade Pelle Karlssons gamla låt från 70-talet runt i huvud på mig: "Ett liv, ett enda liv så fyllt av frågor och förväntan".

Filmens huvudperson heter Fredriksson, vi får följa honom från det han är en liten grabb som längtar efter det stora äventyret. Han träffar sin älskade Ellie, en tjej lika äventyrslysten som han själv. De gifter sig och de har en "Äventyrsbok" tillsammans där de drömmer om det stora äventyret. Vad händer? Jo åren händer, tiden går och livet och vardagen rullar på. "And the days go their ways in silence", de förblir lyckliga men får också sin beskärda del av prövning. Tillslut är allt förbi. Ellie dör och Fredriksson är ensam kvar. Ensam med äventyrsbokens tomma blad.

En gång hörde jag en föreläsare berätta att varje gång han gick över en kyrkogård så tänkte han på alla böcker som aldrig blev skrivna, alla tavlor som aldrig blev målade, alla äventyr som aldrig blev av. Vemodigt värre. Lite av samma känsla infinner sig i filmen men då sker det grejer. Fredriksson har inte släppt sin dröm än, han knyter tusentals ballonger till sitt hus och precis innan han ska tvångsförflyttas till servicehuset så lyfter hela huset! Med på resan så kommer en fripassagerare i form av en liten knubbig kille som Fredriksson först så klart ogillar men givetvis växer vänskapen fram. Utan att säga för mycket så får de sin beskärda del av äventyr. Filmen blir sen mer och mer av en konventionell digitalt tecknad familjefilm med en galen skurk, hisnande scener m.m. Barnen älskade den och jag också.

Filmen kan summeras med: Det största äventyret finner vi i de nära relationerna. Livet är kort, låt oss ta vara på det viktigaste. Nått att tänka på i Allhelgona.

”Lär oss betänka hur få våra dagar är, för att vi må undfå visa hjärtan” Ps 90:12

En bloggfri vecka

2009-10-31T07:00:00.004+01:00

Det var precis en vecka sen jag skrev något här. Kunde bara inte låta bli idag. Det är dock intressant att konstatera hur pass beroende av det här med bloggar jag faktiskt blivit. (både min egen och andras). Tål att analysera djupare framöver...

Hörni, missa inte hösten än finns det tid för promenader med höstlöv i vinden!

Kl 16.00 utlottning av en Google Wave invite!

2009-10-24T14:34:00.001+02:00

Håll utkik kl 16.00 i dag lördagen den 24 oktober på Bambuser för då blir det dragning i mitt lilla Google Wave lotteri. Det går att anmäla sitt deltagande ända till 15.30!

Blåberg bloggar!

2009-10-23T22:25:00.001+02:00

Det är inte bara EFK-ung och Stefan Swärd som bloggar bland EFK:s mer centrala figurer. Nu ger sig Anders Blåberg, som är vår missionsdirektor, in det hela. Ännu en EFK:are att plocka in i RSS-läsaren!
(Vilket jag misslyckades med, Anders, din blogg måste ha ett RSS-flöde!)

Google Wave inviten?

2009-10-22T14:05:00.001+02:00

En uppdatering på min lilla utmaning att få en invite till det upphaussade Google Wave. Jag skrev först att det var en tävling där bästa motivationen vann men då jag är självsvåldig här på bloggen (och alla har så bra motiveringar) så har jag gjort om det hela till ett lotteri. På lördag kommer jag att lägga ut dragningen på Bambuser. Missa inte!

Detta gäller: Alla som kommenterar på min bloggpost här har en chans att få en Google Wave inbjudan! Men det måste ske innan någon gång på lördagen. Nu har jag testat det hela lite och det har potential. Absolut!

Siewert och vurmandet av vapenmakt

2009-10-21T16:17:00.004+02:00

Jag står helt och fullt bakom EFK-ungs svar till Världen idag angående Siewert Öholms besiningslösa angrepp på ickevålds förespråkare. Han är raljerande, pompös, sarkastisk och totalt bortkopplad från sina baptistiska rötter. Låt mig citera vad han skriver:

"När EFK-ung bloggar i alla medlemmars namn tror jag inte att de representerar så många än sin egen lilla kontors- och fikarumskrets. Välkomna ut i verkligheten, Christian Swahn, Rikard Edefors och Elin Davidsson."

Jag har oftast inga problem med ironi men när någon ironiserar över gudsrikes-visionen om fred och kallar den för "naiv" och något endast för "rosenkindade antikrigsentusiaster" så blir jag faktiskt aningen upprörd. Jag är själv en fjärde-generations baptist. Min morfar var baptist och vapenvägrare, hans far var det före honom. Min farfar var baptist och vapenvägrare min far var det också. Bland en ny generation av pastorer i vår rörelse så lever den här visionen vidare bla genom en ny-upptäckt av våra anabaptistiska rötter. Det är knappast något man kan vifta bort som en "fikarumskrets".

Vissa saker blir värre med tiden. Siewerts i den här frågan tillhör den kategorin. Han förnekar inte bara sin egen historia utan vad värre är Jesu eget exempel. Jag har svårt att se något annat svar än ett: "Förlåt, jag tog miste"

Jesus' Third Way

2009-10-20T20:13:00.004+02:00

En god vän på EFK gjorde mig uppmärksam på att Siwert Öholm i Världen idag är mäkta irriterad på EFK-ung pga deras bloggpost där de kritiserar och problematiserar KD:s vurmande för vapenhandel. Jag är förvånad och kan inte annat än tycka att Siwert häpnadsväckande snabbt viftar bort ickevålds perspektiven.

Är verkligen våld och vapen enda lösningen? Är allt annat ett naivt "eko från skogsmullar och 68-epoken" (Citat Öholm)

Är det inte tvärtom självklart att vi som följer Jesus söker visa på alternativ? Inte har väl vi köpt myten om det försonade våldet? Läs gärna teologen Walter Winks tankar kring det hela. Han presenterar det han kallar Jesus tredje väg, inte pacifism i bemärkelsen att vara passiv inför det onda men inte heller våld och krig. Här följer ett smakprov:

Jesus' Third Way
Jesus' alternative to both fight and flight can be graphically presented by a chart:
Jesus' Third Way Seize the moral initiative
Find a creative alternative to violence
Assert your own humanity and dignity as a person
Meet force with ridicule or humor
Break the cycle of humiliation
Refuse to submit or to accept the inferior position
Expose the injustice of the system
Take control of the power dynamic
Shame the oppressor into repentance
Stand your ground
Make the Powers make decisions for which they are not prepared
Recognize your own power
Be willing to suffer rather than retaliate
Force the oppressor to see you in a new light
Deprive the oppressor of a situation where a show of force is effective
Be willing to undergo the penalty of breaking unjust laws
Die to fear of the old order and its rules
Seek the oppressor's transformation

Flight                        Fight
Submission Armed revolt
Passivity                   Violent rebellion
Withdrawal               Direct retaliation
Surrender                 Revenge

Den som är intresserad kan se följande YouTube klipp med Wink. 1, 2, 3, 4, 5,

Är det inte vår skyldighet som kristna att ifrågasätta världens makter när det gäller bruket av våld och vapen?

Lite tekniskt dravel och en invite till Waves

2009-10-20T12:37:00.001+02:00

Mobil
Jag behövde en ny mobiltelefon och suktade länge efter en Iphone 3gs eller nån av de nya Android lurarna. Samtidigt vill jag inte lägga ner för mycket pengar på det hela. (Jag försöker verkligen problematisera mitt eget förhållande till konsumtion) Å andra sidan så "behöver" jag en smartphone som har en bra kalender, bra möjlighet till uppkoppling och som dessutom lätt går ner i fickan.

Min kompromiss blev en Nokia E52. Den har inte de andra lurarnas coola gränssnitt och stora skärm men den har allt annat. Bla en bra GPS, snabb uppkoppling, e-post, kalender, hyfsad kamera m.m. Dessutom är den mycket billigare än en Iphone (den är ju svindyr) men även klart billigare är Android telefonerna. Man kan säga att jag offrar det coola för det praktiska. (Vilket offer va?)

Google Wave
En sak till när jag ändå snöat in på det tekniska. Jag har nu mer ett GoogleWave konto, problemet är att det är rätt så ensamt där. Jag ger därför bort en invite till den som skriver bästa motivationen till varför just du skulle få en! Så skriv nått bra i kommentarerna så lovar jag att skicka en. Du som redan finns där får gärna prova att ta kontakt med mig: elonje (at) googlewave.com. Det vore skoj att testa det hela.

Rob Bell Twittrar

2009-10-16T18:13:00.000+02:00

Rob Bell (@realrobbell) twittrar saligprisningarna 140 tecken i taget:

Blessed are those who don’t have it all together.

Blessed are those who have run out of strength, ideas, will power, resolve, or energy.

Blessed are those who ache because of how severely out of whack the world is.

Blessed are those stumble, trip, and fall in the same place again and again.

Blessed are those who on a regular basis have a dark day in which despair seems to be a step behind them wherever they go.

Blessed are you, for God is with you, God is on your side, God meets you in that place.

The gospel is the counter-intuitive, joyous, exuberant news that Jesus has brought the unending, limitless, stunning love of God to even us.

(Allt det här finns på Bells twitter-sida men jag hittade sammanställningen här.)

Ett tips: Amen.se

2009-10-16T10:26:00.001+02:00

Vill bara tipsa om ett spännande projekt som Svenska Missionskyrkan dragit igång. Det är sidan amen.se. Just nu så skriver man en serie om Guds rike på Internet. Nils Brynteson är ansvarig för det hela. Kolla in!

Mitt radioprat i Centralen

2009-10-13T12:51:00.005+02:00

Sådär, då har man gjort debut som radiopratare. Jag blev precis intervjuad av Sofia Rågklint och Jon Norberg i programmet "Centralen. För en gladare vardag". En ovan situation men jag tyckte det gick hyfsat bra, jag fick ju prata om Jesus. Det finns alltid sånt man kunde sagt bättre men det var trevlig stämning i studion. Hoppas vardagen blev lite gladare för nån!

Här kan ni höra det hela.

Bilden är tagen av Sofia Rågenklint och tillhör Sveriges Radio men den föreställer ju trots allt mig så jag slänger in den. Jag står utanför Radiohuset i Falun och är nervös inför den stundande intervjun.

Inför söndagen: Tacksamhetens pris

2009-10-11T10:00:00.001+02:00

På söndag ska jag predika från Luk 17:11-19. Det är tacksägelsedagen och jag håller mig till dagens evangelietext. Berättelsen handlar om 10 spetälska som Jesus botar, det märkliga är att bara en vänder tillbaka för att säga tack. Spetälska är ju en läskig sjukdom och på den tiden betraktades man som oren med följden att man blev förskjuten om man var smittat. Rent socialt var det en katastrof, att sen kroppen föll sönder bit för bit gjorde ju inte saken bättre direkt.

En en de här tio var dessutom samarier, judarna hatade samarierna (och vise versa). De tillhörde en sekt, en villolära som fått det mesta om bakfoten. Men det är ändå denne kille, dubbelt förkastad, som återkommer till Jesus och visar sin tacksamhet. Trots risken att på nytt avvisas.

Varför återvände inte de andra 9? Ett svar skulle kunna vara att vi människor har en otrolig förmåga att anpassa oss, de hade säkert fullt upp med att ordna upp sina liv igen, träffa vänner och familj. Bra saker alltihopa men de glömde bort att gåvan inte är större än givaren, som bortskämda barn på julafton ungefär.

Hur gick det då för samarien? Jo han fick höra Jesus säga till honom att han nu var hel, inte bara till kroppen utan rakt igenom. Den dagen blev han frälst, befriad, räddad, kalla det vad du vill. Mitt i sin tacksamhet fann han Guds rike.

Några frågor att reflektera över:
Vad kostar det oss idag att visa tacksamhet?
Varför har vi många gånger så svårt för det?
När gladde du dig mer åt gåvan än givaren senast?
Vi tillhör de tio procent rikaste på jorden, men är vi de tacksammaste?

PS. Har du någon annan twist på berättelsen så dela gärna! DS.

Evolution & syndafall m.m.

2009-10-07T12:08:00.002+02:00

Låt mig plocka upp evolutionstråden igen. Jag hittade det här klippet hos Internet monk och jag fann det väldigt intressant. Det är Dr. Denis Alexander från Faraday Institute on Science and Religion som argumenterar för att man som kristen visst kan omfatta evolutionsteorin.

Han berör frågor som ofta dyker upp bla. "Men syndafallet då?" och skissar på några riktigt spännande modeller. På Faraday Institutes hemsida finns det mycket bra undervisning kring det här för den som är nyfiken. Personligen finner jag det här perspektivet otroligt befriande jämfört med mina tidigare krampaktiga försök att försvara "kreationismen". Se och pröva!

Dr. Denis Alexander - Evolution & the Church from Bill Kinnon on Vimeo.

Gud som kosmisk byråkrat eller himmelsk pappa?

2009-10-06T10:17:00.003+02:00

Jag fortsätter att fundera högt här på bloggen. Sen jag blev far för 9 år sen har min bild av Gud förändrats. Jag vet att Gud är högre och större än allt vi kan tänka oss, samtidigt så säger Jesus att "Den som har sett mig har sett Fadern". Gud är som Jesus och vi få kalla honom far, abba, pappa! Jag vet att det kan vara svårt för många att tänka sig Gud som en pappa därför att deras jordiske pappa varit en dålig sådan. Själv har jag vuxit upp med en bra pappa, så bilden av Gud som en god förälder är positiv för mig. Nu när jag själv är far till fyra barn så blir det här perspektivet mer och mer levande och viktigt.

När jag tänker på det här med gudsbilder så är det två olika berättelser om Gud som flyter fram, två som inte är helt lätta att förena. Dels har vi den "Kosmiske byråkraten", en Gud som styrs av eviga, rättfärdiga lagar och principer som han till punkt och pricka måste följa. Denne Gud har regler för reglernas skull. Han är Gud och han bestämmer. När du bryter dem så syndar du mot reglerna alltså mot honom och du måste straffas, allt i tillvaron är reglerat av stenhårda lagar. När vi syndar så är straff det första denne Gud tänker på, ordningen måste återställas. Tanken på ett evig helvete är inte alls omöjlig i den här berättelsen, tvärt om, denne Gud kan inte göra nått annat. Den här Guden har jag mött ibland i den undervisning jag fått. Han finns bortom tid och rymd och hans blick missar inget. Han bokför varje överträdelse med kylig precision lik en kosmisk byråkrat full av prestige.

Den här bilden kraschar mer och mer med berättelsen om Gud som en "Himmelsk pappa". Som pappa så har jag inte regler för mina barn av nått annat skäl än för att skydda dem. Vi har en gräns hemma på gården som de minsta inte får gå över, går de över den så kommer de för nära den farliga vägen. De vet om den här gränsen. En gång så sprang min lille kille ut i vägen utan att se sig för och gissa om jag sa till honom på skarpen! Varför har vi den här regeln? Jo därför att vi älskar våra barn och vill skydda dem, det är enda anledningen. När lillkillen bröt mot den regeln så var inte straff nått jag ens tänkte på, utan det var att få honom att förstå hur farlig vägen kan vara. Jag kan som pappa inte föreställa mig regler av nått annat skäl än omsorg. Vilket för oss in på gudsbilden igen.

Varför hatar Gud synden? Därför att den bryter mot hans eviga principer, eller därför att den skadar oss? I den förste berättelsen om Gud är svaret givet. Gud hatar synden därför att den bryter mot hans principer. I den andra berättelsen om Gud så är det självklart att Gud hatar synden därför att den skadar oss. I den första berättelsen så kom Jesus och dog därför att Gud var arg och nån måste straffas.

I den andra berättelsen så blir Gud själv människa och dör för oss därför att han visar oss vem han är och vad hans rike handlar om. Han låter den här världens onda makter tillsynes segra men i själva verket besegrar han dem. Han uppstår och vill inget hellre än att skapelsen, varenda människa ska upprättas, helas och räddas undan sina synder, sina misstag, sin bortvändhet och sin destruktivitet. Denne Gud kastar sig själv ut i vägen och tar smällen om det behövs för att rädda sina älskade barn. Ja, han gör det bokstavligt!

Problemet är att du kan hitta stöd för båda dessa bilder av Gud i bibeln. Jag är så glad att den bild Jesus visar på är lik den sista, den om Gud som en himmelsk pappa. Men jag kan inte bara förkasta den andra bilden bara för att jag just nu har svårt för den. Kanske blir det lättare när barnen växer upp, kanske kan jag lättare ta in den "Kosmiske byråkraten", men ärlig talat tvivlar jag på det.

Är det bara jag som funderar så här? Om inte, hur får ni det här att gå ihop?

Evolutionens lidande vs helvetets kval???

2009-10-05T09:34:00.000+02:00

En måndags fundering. Det finns kristna som totalt förkastar evolutionsteorin därför att de menar att den kräver lidande och död vilket man menar är oförenligt med en kärleksfull Gud. Jag kan förstå argumentet.

Det märkliga är att samma kristna ofta inte har några som helst problem med att tänka sig ett evigt helvete där människor plågas för alltid. Även om evolutionsteorin kräver väldigt många miljoner år så är det ju ingenting jämfört med ett evigt lidande. Hur får man ihop det?

PS. Själv är jag inte riktigt färdig med hur jag ser på evolutionen. Har dock berört ämnet tidigare. Ska läsa boken Evolutionens Gud så fort jag får tillfälle. Angående helvetet så hänvisar jag till vad jag nyligen skrivit. DS.

Hur tänker ni?

"Mirakler" eller vanlig hederlig tacksamhet...

2009-10-03T07:00:00.007+02:00

Jag har funderat på att vissa är med om "mirakler" hela tiden, en del kristna beskriver det som ett "mirakel" att parkeringsplatsen närmast köpcentrets entré är ledig. Jag hörde en kille vittna om ett "mirakel" när han hittade en tia i kundvagnen. Ni har säkert hört om liknade "mirakler". Gud ordnade det och Gud fixade det. Gud var med på rean, hjälpte mig undan fartkameran, etc, etc.

När jag lyssnar på det här ställs jag inför ett problem, jag kan ju inte bara gå fram och säga: "Höru din tokfjant, det det var inget mirakel!". Samtidigt så är det svårt att inte problematisera och peka på att det här faktiskt förmedlar en ganska märklig gudsbild. Hur får man ihop en Gud som hjälper vissa hitta parkeringsplatser och göra kap på rean medan andra dör i krig, svält och jordbävningar? En märklig Gud, nyckfull lindrigt sagt. Men samtidigt vill jag inte beröva människor deras enkla och naiva tro. Vem är jag att säga att Gud inte kan ordna parkeringsplatser och rea kap?

Jag hörde en kristen läkare som menade att han sett en tendens hos kristna att alltför snabbt tala om "mirakler". Han hade under sitt yrkesverksamma liv endast vid några tillfällen sett det som skulle kunna kallas för ett mirakel, alltså något som inte kunde förklaras på naturlig väg. Däremot hade han sett många häpnadsväckande tillfrisknanden som han gladdes åt.

Även om vi tror på övernaturliga ingripanden kanske kan vi lära oss nått. I stället för att blåsa upp allt till det spektakulära kanske det räcker långt att ha en grundläggande hållning av tacksamhet i sitt liv. När kroppen läker så tackar vi Gud för att han skapat oss med kroppar som har en fantastisk återhämtningsförmåga. När vi får en bra parkeringsplats så tackar vi Gud för det, får vi en längret bort så tackar vi Gud för möjligheten till lite motion etc, etc. Kalla det för "vardagens små under" om du vill. Dessa ska vi vara uppmärksamma på och göra till en källa av förundran och tacksamhet. Ut på höstpromenad!

Det här borde genomsyra och känneteckna våra liv. Däremot så behöver vi inte försöka göra varje tillfällighet vi snubblar över till nått spektakulärt, det leder lätt fel och berättar en ganska märklig berättelse om vem Gud är. Eller?

Vad säger ni?

Strödda länkar 10

2009-10-02T11:24:00.002+02:00

Har saknat inspiration för bloggande ett par dagar. Det finns dock många ämnen som snurrar, tar och postar några länkar i stället. Håll till godo!

Missa inte Carl-Henric Jaktlunds nya bok! Han tar upp frågor som alla kristna i vår generation (borde) brottas med. Läs intervjun med honom här, läs också hans egen blogg.

Monica Olsson Kolkman skriver om att föra himlen till jorden.

Ett stort fenomen i USA diskuteras här. Det handlar om den nya trenden att kristna över hela USA samlas för att tittar på bildskärmar där pastorn/"super-kommunikatören" predikar för dem (Sk Multi-Site).

Peter Rollins visar två tänkvärda videoklipp.

David Nyström skriver om det "nya perspektivet på Paulus".

Efter ett Twittertips från Mattias Neve lägger jag till den här YouTube videon om Gud och ondskans existens.

Missa inte att EFK-Ung:s blogg nu finns här.

Slutligen en uppmaning. Missa inte hösten!

Peter Rollins om sanning

2009-10-01T14:50:00.000+02:00

Håller på att läsa Peter Rollins bok. "How (not) to speak of God". Den är utmanade och intressant på många sätt. Här kommer ett litet citat om sanningen:

"For instance, when we read that Christ is the truth and that knowing the truth will set us free, we come face to face with truth, not as objective affirmation of a proposition (as if that would set anyone free), but rather as that which arises from a life-giving encounter. The Truth in Christianity is not described but experienced. This is not then the affirmation of some objective description concerning Truth but rather describes a relation with the Truth. In other words, Truth is God and having knowledge of the Truth is evidenced, not in a doctrinal system, but in allowing that Truth to be incarnated in one's life. Hence, this claim of Christ is not a way of claiming that some theoretical system will bring new life, but a way of saying that by entering into a relationship with God we will find liberation. To know the Truth is thus to be known and transformed by the Truth."

The Importance of Beginning in the Beginning.

2009-09-26T09:26:00.001+02:00

Här kommer ett helgtips. Som vanligt så rekommenderar jag Mars Hills predikoarkiv. Igår så lyssnade jag på en predikan av Rob Bell som heter The Importance of Beginning in the Beginning. Om du ska predika över söndagens evangelitext så finns det en del spännade perspektiv...

"A Christian, then, continually insists that
through the resurrection of Jesus a
whole new world is bursting forth right
here in the midst of this one and
everybody everywhere can be a part of it."

Rob Bell