Kolportören

Jag flyttar (tror jag)

2013-04-17T10:16:00.000+02:00

Vänner!
Jag har beslutat mig för att blogga på WordPress istället. Länken till min nya blogg är http://kolportoren.wordpress.com/ Jag kommer att peka om www.kolportoren.se och www.kolportören.se dit. www.kolportoren.com kommer än så länge gå hit. Den här bloggen blir också kvar, det går att söka bland inläggen och kommentera osv dock inga nya inlägg (tror jag).

Vi får se!

Vad sa Jesus? Del 3. Jesu råd om barnuppfostran, eller?

2013-03-27T09:28:00.001+01:00

Jakob Ståhle tycker att jag är för seg att svara på hans jesuscitat. Han har rätt i att det kanske går lite långsamt, min ursäkt är dock att jag är rätt ringrostig som bloggare. Jag har helt enkelt inte fått upp farten än efter min långa paus.

Nåväl, här kommer ett svar om Markus 7:10 "Mose sade: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. (Jag slår två flugor i en smäll och bakar in parallellstället i Matt 15:4 som handlar om samma sak)

Som vanligt är den viktigaste frågan inför ett lösryckt bibelcitat. Vad är sammanhanget? Jo, Jesus är i Markus 7:1-10 (Läs hela stycket) i en diskussion med fariséerna som precis har kritiserat Jesu lärjungar för att inte följa "fädernas regler" om handtvagning. Fariséerna följde en massa regler, från Torah (lagen) förstås men också andra regler som var deras egna tolkningar. Hur som helst så tillhörde handtvättning det religiösa tänket kring renhet och ansågs viktigt. Den som läser evangelierna upptäcker snart att just frågan kring hur Jesus hanterar "orena" är en stötesten för de religiösa.

Jesus står här för en tolkning där barmhärtighet är det viktigaste, där omsorg om medmänniskor trumfar religiösa regler och tolkningar. Det är därför han blir arg på fariséerna och sätter fingret på en praktik som de sysslade med. De struntade nämligen i sin egna gamla föräldrar. De gav sina pengar till templet så inget blev kvar till de närmaste. För Jesus är det här ett hyckleri utan like, givetvis är det viktigare att ta hand om varandra rent praktiskt än att ge pengar till religiösa grejer! Sensmoralen är att fariséerna fokuserar på småsaker (handtvättning) men missar det viktiga (att ta hand om varandra).

För att spetsa till sin argumentation så citerar Jesus från 2 Mos 21:17. I vår text handlar det alltså inte om barnuppfostran utan om det alvarliga i att strunta i omsorg om de som behöver hjälp.

Men säger Jesus då inget specifikt om just den här frågan? Hur ska en förälder enligt Jesus behandla en uppstudsig son, en som smädar, en som visar ringaktning?

Jesus har faktisk ägnat en av sina viktigaste liknelser åt just den frågan. Läs den liknelsen från Lukas 15:11-32. Jag kallar liknelsen för "liknelsen om den upprättande fadern". Berättelsen handlar om en pappa som blir skymfad och kränkt av sin yngste son som är fräck nog att rent ut önska livet av sin far genom att begära sitt arv i förtid. Vad händer? Stenas han? Vill pappan döda honom? Nej, pappan förlåter och upprättar helt och fullt.

Vi får de ateister vi förtjänar

2013-03-22T16:14:00.000+01:00

Läser just nu boken "God Is Dead" and I Don't Feel So Good Myself: Theological Engagements with the New Atheism

Den handlar om den sk "nya ateismen" och hur vi möter den. Bokens titel är humoristisk och boken i sig är lättläst och varierande. Den tar upp en massa olika approacher vi kristna kan ha när vi möter ateister. Förresten ska vi inte frestas att bunta ihop ateister, de kommer i olika färger och former, tider och influenser.

Jag samtalar ofta med ateister, skeptiker och agnostiker. Både på nätet men också AFK. Jag har stor respekt för dem samtidigt som jag känner behov av lite mer kött på benen. Vad handlar det hela egentligen om? Tusen olika saker så klart, vi människor är komplexa. Jag fastnade för den här boken som en introduktion till hela grejen. Den är inte skriven i polemik utan har en mer samtalande ton.

Bokens första kapitel ger en intressant historia där det är tydligt att vi kristna får de ateister vi förtjänar. Logiken är som följer: Reflekterande intresserade och tänkande kristna får reflekterande, tänkande och intresserade ateister som samtalspartner. Fyrkantiga, fundamentalistiska och trångsynta kristna får fyrkantiga fundamentalistiska och trångsynta ateister att stångas mot.

Ibland känner jag mig lite vilse när jag möter ateistisk argumentation. Jag känner inte igen mig i angrepen och infallsvinklarna en del använder, vilket i sin tur leder till att vi lätt missförstå varandra. I alla dessa samtal så smyger sig en diffus känsla på, anar hela tiden att jag symboliserar nåt, nåt jag inte alls känner mig bekväm med. Boken börjar med att visa att de sk nya ateisterna till stor del är en reaktion på trångsynta kristna från USA under 70, 80 och 90-talet. Precis som svensk frikyrka påverkats av USA (på gott och ont) så har följaktligen våra ateister också gjort det. Många av dem har en gång varit delar av detta tänk i dess svenska tappning och det är det tänket de nu gör upp med och revolterar emot.

Här är vi lika men ändå olika, jag har också revolterat men på ett anat sätt, det kan vara en förklaring till att vi ibland talar förbi varnadra.

Jag har bara läst de första kapitlen så jag lär återkomma. Hittills har jag mest fascinerats av Thomas Mertons projekt som han drog igång strax innan sin för tidiga död 1968. Som munk öste han ur den kristna kontemplativa traditionen och menade sig se många möjligheter till goda samtal med sin tids ateister, samtal som han också inledde. Den intresserade kan läsa mer här.

Återkommer!

Vad sa Jesus? Del 2 Är Jesus trots allt en blodtörstig hämnare?

2013-03-06T13:47:00.000+01:00

Jag tänkte fortsätta min serie om tillsynes märkliga Jesuscitat. Ett som ofta återkommer på twitter från ateistiskt håll är Matt 24:45-51 som sammanfattas så här av Jakob Ståhle aka Ateistbibeln
(Jag vill varna känsliga läsare för att klicka på länken, Jakob har hittat hemska bilder för att illustrera några av sina poänger):

"Jesus: då skall hans herre hugga ner honom & låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder."

Jag ska återkomma till Jakobs citat och dess sammanhang men först lite om den tid Jesus levde. Det var en grym och brutal tillvaro under romersk ockupation. Tänk mer "Game of Thrones" än "Alla vi barn i Bullerbyn". Det är det här som gör Jesus så radikalt annorlunda, det saknades inte människor med messiaskomplex på hans tid. Upprorsmän som med vapen i hand trodde sig ha Guds mandat att driva Romarna ur landet. Ofta verkade de i terroristliknade band som nu och då slog till mot de romerska soldaterna. Även hos de mer teoretiska och mindre drastiskt våldsbenägna fanns drömmen om att Gud på något sätt med våld skulle bryta in i historien.

Här kommer Jesus, en rabbi som kallar sina lärjungar att vända andra kinden till. Han leder aldrig några arméer, inte ens ett lite band. (Han varnar att den som tar till svärd dödas med svärd, han sätter fingret på det eskalerande våldets matematik) Det som provocerar med honom är hans radikala undervisning och praktiserande av Guds rike som handlar om Guds erbjudande om förlåtelse, nåd och upprättelse till alla som vill ta emot. Människor från samhällets skuggsida flockas runt honom. Bland det sista han säger blodig och sönderslagen av maktens män är: "Förlåt dem, de vet inte vad de gör". Han ropar aldrig på hämnd.

Som judisk rabbi så öser Jesus från den judiska visdomslitteraturen, tänk Ordspråksboken. Där ställs ofta kontrasterna "Dåre", alltså den som struntar i Gud mot "Vis" alltså den som lyssnar på Gud mot varandra som ett retoriskt knep. Jesus är en fantastiskt historieberättare som ibland använder det här greppet. Hans liknelser är drastiska och träffande. Så även denna. Här är hela texten ateistbibeln syftar på från Matt 24:45-51:

"Tänk er en trogen och klok tjänare som av sin herre satts att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. Men om det är en dålig tjänare, en som tänker: Min herre dröjer, och så börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med de druckna, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder."

Här finns de klassiska kontrasterna mellan "klok tjänare" och "dålig tjänare". Israels folk har fått uppdraget att representera Gud inför världen. Ett uppdrag de i stort misslyckas med (undantag finns), speciellt har de som borde veta allra bäst, de religiösa experterna misslyckats. Den religiösa elitens oförmåga att se vem Jesus är ett genomgående tema i evangelierna. I stället låtsas man ha koll.

Jag skulle kalla det här en drastisk berättelse med syfte att varna. Det är alltså inte Jesus som ska hugga ner någon, inte heller uppmuntrar han till nedhuggande. Men poängen står fast, det är riskfullt att som Guds utvalda folk strunta i och missbruka det förtroende man fått. År 70 efter Kristus så krossas templet och Jerusalem av Kejsar Titus efter att man gjort ett dödfött uppror mot Rom.

Läsarna av Matteus hade det i färskt minne. Varningen liknelsen visar på träffar fortfarande mig idag. Jag vill inte dela lott med hycklarna. Faktum är att jag ser frestelsen som fariséerna föll för som en av de största riskerna kyrkan i dag står inför, Religiöst nit kan fortfarande få oss att missa Jesus.

Jesus är alltså inte någon blodtörstig hämnare, han är en djupt engagerad rabbi som ser människor gå käpprätt åt skogen. Han vill väcka dem, bland annat genom sina drastiska berättelser.

Det var min "take" på den här liknelsen. Komplettera gärna i kommentarerna. (Som jag hoppas fungerar för er, jag uppgraderad Disqus idag och hade problem att få till det)

Hej, jag är evangelikal och...

2013-03-03T10:30:00.000+01:00

När jag läste Stefan Swärds ledare i Världen idag så började jag fundera.

Här är några röster från evangelikala utöver vår jord.

Hej, jag är evangelikal och tror på helvetet som evig pina

Hej, jag är evangelikal och tror på helvetet som ett utplånande

Hej, jag är evangelikal och tror att alla räddas tillslut

Hej, jag är evangelikal och tror att vi måste välsigna den moderna staten Israel

Hej, jag är evangelikal och tror vi måste stötta våra palestinska syskon

Hej, jag är evangelikal och tror på rättfärdiga krig

Hej, jag är evangelikal och är pacifist

Hej, jag är evangelikal och nationalist

Hej, jag är evangelikal och anarkist

Hej, jag är evangelikal och gillar spännande karismatik med guldregn

Hej, jag är evangelikal och skeptisk till karismatik

Hej, jag är evangelikal och jag tror att Andens gåvor verkar idag

Hej, jag är evangelikal och jag tror inte att Andens gåvor verkar i dag som på NT:s tid

Hej, jag är evangelikal och kreationist, jorden skapades exakt så som 1 mos säger

Hej, jag är evangelikal och tror vetenskapen har rätt om utvecklig genom evolution

Hej, jag är evangelikal och tror vi ska välsigna samkönade par

Hej, jag är evangelikal och tror homosex är en styggelse

Hej, jag är evangelikal och tror kvinnan ska underordna sig mannen

Hej, jag är evangelikal och tror vi ska underordna oss varandra

Hej, jag är evangelikal och tror inte kvinnor kan vara ledare i kyrkan

Hej, jag är evangelikal och tror kvinnor kan fungera i alla uppgifter i kyrkan

Hej, jag är evangelikal och tror inte på omgifte efter skilsmässa om inte den andre varit otrogen

Hej, jag är evangelikal och tror att det finns möjlighet till en ny chans efter skilsmässa

Hej, jag är evangelikal och tror på en hierarkisk ordning med biskopar

Hej, jag är evangelikal och betonar det allmänna prästadömet

Hej, jag är evangelikal och tror att barn ska döpas

Hej, jag är evangelikal och tror att dopet är för de med en medveten tro

Hej, jag är evangelikal och tror att bibeln ska läsas kritiskt

Hej, jag är evangelikal och tror att bibeln ska läsas och förstås bokstavligt

Hej, jag är evangelikal och stöder dödsstraff

Hej, jag är evangelikal och är pro-Life

Hej, jag är evangelikal och väntar på uppryckandet när som helst

Hej, jag är evangelikal och tror att himmel och jord ska brinna

Hej, jag är evangelikal och tror Gud ska upprätta skapelsen

Vem bestämmer vilka som inte platsar?

Schystare att säga "Det är för nära"

2013-02-27T17:52:00.001+01:00

En parantes bara. Jag har observerat att människor i trosrörelsen, Livets Ord etc blir väldigt irriterade (OBS, inte alla) när jag och andra tar upp saker från sent 80-tal och tidigt 90-tal. För mig personligen var jag med om grejer då i den delen av kristenheten som jag har haft anledning att bearbeta ordentligt (som läsare av den här bloggen vet). Nåväl, det här handlar inte om mig utan om ett svar som alltid kommer som ett brev på posten: "Sluta dra upp det där, det var ju så längesedan. Kom inte med 80-talet igen". Jag har alltid undrar kring det. För 80-talet faktiskt inte så där förtvivlat långt bort, i alla fall inte för oss som nåt kring de fyrtio.

Jag har funderar och kommit fram till följande. Det de egentligen menar är precis tvärtom. "Kom inte dragande med 80-talet, det är för nära". Precis så tror nämligen jag att det är. Det är för nära, de ledare som var ledare när saker spårade på riktigt är fortfarande ledare. Man har lämnat det men ännu inte fått distans. Så enkelt är det. Om så där 10-15 år så kommer kritiska uppsatser att skrivas från de egna leden om saker som Sam och Jane whaley demonologi, om urspårad framgångsteologt och "krigstungor" etc, det tvivlar jag inte en sekund på. Jag kan dock tycka att det är ärligare att säga som det är: "Jag vill inte prata om det än, det är för nära".

Men som sagt, det här var bara en parantes.

Vad sa Jesus? Del 1 Kränker Jesus sina lärjungar?

2013-02-21T12:46:00.000+01:00

Jag tänkte börja med Mark 8:17-18:
"Han märkte det och frågade: ”Varför säger ni att ni inte har bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är ni så förstockade? Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron?"

Ateistbibeln har gett det här rubriken "Jesus tillrättarvisar sina korkade adepter". Poängen han har är att Jesus "kränker" sina lärjungar. Vad är det här för pedagogik? Att kalla de värnlösa lärjungarna för förstockade och säga att de inte fattat någonting?

Var befinner vi oss i evangeliet? Jo Markus har vid det här laget beskrivit Jesus tjänst ganska ingående. Skiljelinjerna börjar dra ihop sig. Fariséerna är nu verkligen ute efter Jesus. Kapitel 7 börjar med en ordentlig uppgörelse med den religiösa eliten. De religiösa stirrar sig blinda på yttre saker. Jesus pekar på hur de missförstått alltsammans genom att sätta religiösa grejer före det viktigare, i det fallet, att bry sig om sin föräldrar. Jesus har precis innan vår text gett mat till fyra tusen men fariséerna vill ändå se mer "tecken" som om matundret inte räckte. Trots allt han gjort så kvalificerar Jesus inte in i den mall av hur en messias ska se ut som de religiösa ledarna har. Det här är sprängstoff, det är precis här striden står. Vad handlar Guds rike verkligen om? Hur ser det ut?

Jesus varnar därför sin lärjungar för fariséernas och Herodes surdeg. Han varnar för den korrupta eliten alltså. Han tar en tydlig bild från surdegsbak (Vanligt nu, vanligt då). Korruptionen har spritt sig precis som en deg syras, både religiöst (fariséerna) och politiskt (Herodes). Jesus vet att han provocerat och utmanat mäktiga makter. Nu vill han som rabbi göra sina vänner lärjungarna införstådda i situationens allvar. Men de fattar inte, (de tror Jesus pratar om vanligt bröd. Som de förresten glömt ta med sig, personligen finner jag också komik i texten. Den är tydligt skriven med glimten i ögat.)

Ofta i evangelierna så låter författarna (I det här fallet Markus) lärjungarna framstå som lite bortkomna. Det intressanta är att evangelierna är skrivna av samma lärjungar eller människor i deras närhet. För mig hade trovärdigheten upplevts som krystad om lärjungarna hela tiden utmålat sig själv som överlägsna och supersmarta. Poängen är att de är lite bortkomna precis som de kristna Markus skriver till, precis som vi många gånger är.

De läser situationen fel. Jag känner igen mig i det. Jesus är en tålmodig lärare, men hur många pedagogiska illustrationer och exempel från "real life" han än använt, så verkar inte palleten falla ner i vår text. Jesus curlar inte. Det fanns inte i pedagogiken hos en rabbi på den här tiden. Han tillrättarvisar och utmanar. Kränkande? Nej, Kränkande hade varit att bara anta att de inget kunde fatta eller förstå. Jesus vet som deras rabbi vad de kan, han vet deras kapacitet och han förväntar sig därefter. Mycket står på spel. Påminner mig om en pinsam incident när jag övningskörde och höll på att köra ut framför ett tåg. Läraren tvärbromsade och ruskade på huvudet. Kränkande? Knappast.

Förresten, strax efter så visar lärjungarna att de förstått något som de religiösa ledarna missat, de har förstått att Jesus är messias.

Vem var Jesus? Eller nu kör vi!

2013-02-20T10:49:00.003+01:00

Jag har ju utmanats av Jakob Ståhle aka "Ateistbibeln" att förklara några Jesuscitat som han har på sin blogg. Många av citaten kan vid första anblicken verka aningen galna (Parar man dessutom ihop dem med de bilder som Jakob valt blir effekten än större). Skulle någon gå om kring på ICA och mumla de här sakerna på måfå till sin omgivning skulle vi nog ringa efter hjälp. Därför kan jag inte nog betona sammanhangets betydelse. Därför börjar jag med frågan vem Jesus var.

Jesus var en judisk rabbi som verkade i det av det romerskaimperiet ockuperade Palestina för så där en 2000år sedan. Han är jude, han verkar i ett judiskt sammanhang. Det mesta han säger faller tillbaka på en judisk begreppsvärld. När han är drastisk så använder han sig av pedagogiska tekniker som var vanliga hos slagfärdiga judiska retoriker. Han använder tex drastiska överdrifter (så kallade hyperboler) för att ta hem poänger. När han kallar människor att lämna allt och följa honom så var det så en rabbi gjorde. Faktum är att det var ett av få sätt på den tiden att byta inriktning på livet. Om din far var låt säga fiskare så blev du det per automatik, om inte en rabbi skulle gå förbi och säga "följ mig" förstås. Det hände inte ofta och få blev utvalda till lärjungar. Då fick de gå in under sin mästares "ok" och pedagogiken gick ut på att observera sin mästare för att lära sig av allt vad han sa och gjorde.

En annan sak
Många gånger är bibeln obegriplig från en position av privilegier och makt. Vi i Sverige har många gånger svårt att relatera till den därför att den till stor del är skriven av människor under fötterna på mäktiga imperier, de kan ha hetat Egypten eller Babylon eller som under Nya testamentets tid Rom. Att leva under förtryck skapar en viss sorts berättelser. För judarna så var den avgjort viktigaste berättelsen den om Guds befrielse. Gud hade befriat dem från fångenskapen i Egypten. (Exodus).

Under romersk ockupation så frodas drömmen om Guds befrielse. Olika religiösa inriktningar valde olika strategier. Vi har Fariséerna som trodde att om folk bara skärpte sig så skulle Gud komma. De betonade laglydnad och bön. De hade också ett väldigt fokus på religiös renhet och på vilka som var utanför och innanför. Den här gruppen hamnar ofta i bråk med Jesus.

Jag tänker dela upp Jesuscitaten i tre grupper.

Det Jesus säger till de priviligierade, de med makten
Det Jesus säger till de utstötta och marginaliserade
Det Jesus säger till sina lärjungar.

Kan hända att en del citat faller utanför men då löser jag det. Men det här är en grovplanering.

Så, då kan vi köra!

Vad sa Jesus?

2013-02-15T10:35:00.000+01:00

Jag har lovat en okänd twitterkompis att gå igenom en serie svåra Jesuscitat. Mycket av det Jesus säger resonerar ju direkt på ett positivt sätt med oss. Vi fattar vad han menar trotts att över 2000år och stora kulturskillnader skiljer oss svenskar från det religiösa Israel under romersk ockupation. Tex så kan vi relatera till att det är något positivt att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Återkommande teman som förlåtelse och upprättelse kan vi direkt uppskatta. Men ibland säger Jesus saker som är kärvare och svårare.

Jag tänkte gå igenom några sådana ställen under våren. Inte för att "rädda" Jesus, jag tror inte han behöver räddas. Men för att jag tror vi kan utmanas även av mer knepiga citat om vi ser till sammanhanget och syftet med dem. Sånt här är svårt, det finns flera diken. Ett är att "mesa till" Jesus så han passar in i vilken mall som helst. Det gör han inte, det finns Jesusord som ska skava och utmana oss. Samtidigt så ska de göra det utifrån rätt utgångspunkt.

Som vanligt kära läsare är ni viktiga. Komplettera och fyll i era åsikter. Om ni har något Jesusord som vi vill ha med så skriv det i kommentarsfältet.

Pappa, varför står det att du är ett lågvattenmärke?

2013-02-05T15:26:00.000+01:00

Det pågår en rätt intensiv (och faktisk något tröttsam) diskussion om bibelsyn på först och främst Stefan Swärds blogg. Förr i tiden (Ok, några år sedan) skulle jag ha kastat mig in i det samtalet. En massa bloggposter har susat genom min skalle. Det har inte direkt saknats infallsvinklar. Men jag har lärt mig att Internet är ett minfält där människor ofta inte vill förstå. En plats där vi inte går den andra milen, där vi hellre dömer än friar.

Allt det här blev smärtsamt tydligt när min tolvåriga dotter häromdagen frågade mig: "Pappa, varför står det att du är ett lågvattenmärke på Google". Hon hade av någon anledning fått för sig att Googla mitt namn.

Jag inkluderar mig själv i kritiken, jag har också gjort misstag på nätet. Jag har skrivit sånt jag senare ångrat. Låt oss tänka på att det vi skriver finns kvar länge.

Guds tystnad

2013-01-25T16:18:00.003+01:00

Vissa berättelser i bibeln är otroligt svåra, en av de svåraste är den om Jefta i Domarboken, han som efter en seger på stridsfältet lovade Gud att offra det första som mötte honom när han kom hem. Det var inte hunden, katten (eller vad han nu hade tänkt sig) det var hans dotter...

Fredrik, en god vän till mig har skrivit en berättelse som fokuserar både på dottern och fadern men också på Guds tystnad. Han bad mig att publicera den.
Här är den. Författaren heter Fredrik Land och är med i Korskyrkan Borlänge.

Spännande att höra vad ni tycker och hur ni tacklar en sån berättelse.

Jag läser som Jesus!

2013-01-08T10:25:00.000+01:00

Ett argument som ofta och i olika varianter har kommit upp i den bibelsynsdebatt som rasat är följande: "Jag läser bibeln som Jesus, han trodde minsann att..."

Argumentet är svårt att bemöta, för vem vill inte tro som Jesus? Det stänger liksom dörren till vidare samtal. En sak som dessa personer inte verkar reflektera över är det märkliga i att Jesus verkar ha exakt samma syn som de har och alltid haft.

Jag skulle alltså säga att det är inte de som tror som Jesus, det är Jesu ord som i deras synsätt tvingas in i deras världsbild och moderna sätt att resonera och jag är inte så säker att de trivs så vidare bra där...

Den här synen gör att vi inte behöver förklara någonting. Nöjer vi oss med det?

När kristna argumenterar som allra allra sämst...

2012-12-28T13:42:00.000+01:00

Jag hamnade för ett tag sedan i samtal med en person på Twitter.
(Personen är avpersonifierad, jag har ingen avsikt att hänga ut någon.)

Så här såg vårt samtal ut. Vi diskuterade visserligen ett känsligt ämne, teologin kring det moderna Israel och Guds plan i historien. Jag försöket i min argumentation lyfta fram Jesus och korset vilket verkligen inte är ett kontroversiellt svar. Alla kristna traditioner placerar Jesus i historiens centrum. Däremot finns det en mängd olika sätt att se på och resonera kring det moderna Israels roll. Det finns ju en vid skala mellan extrem sk ersättningsteologi och extrem kristen sionism. Min samtalspartner verkar helt blind för det och svarar "Det är farligt att gå emot Gud".

Det här mina vänner, är det sämsta (och potentiellt farligaste) av alla religiösa tänkt. Vi kan ha olika syn på teologiska frågor tex det moderna Israel, det är helt okej. Men vi hotar inte varandra, det är inte okej. Är vi överrens?

Klicka på bilden så blir den större.

Så när vet du att du är helt fel ute, när din tro blivit något destruktivt? Jo när du i ett teologiskt samtal slänger in: "Det är farligt att gå emot Gud" när den andre inte delar just din lilla synvinkel.

God Jul!

2012-12-22T21:32:00.001+01:00

Här kommer det årliga julkortet på barnen Elsander.
En God Jul och ett Gott Nytt År önskar vi er!

Tolkningsföreträde...

2012-12-16T21:27:00.001+01:00

"I den här församlingen är jag föreståndare och därför har jag tolkningföreträde" sa pingstpastorn kort. Min vän insåg att det inte spelade någon roll hur bra och väl underbyggda hans teologiska argument var, här var det en trångsynt pastor helt utan horisonter som bestämde hur bibeln skulle läsas och förstås.

En vän berättade det här för några år sedan.

Nästa är från min egen erfarenhet och den är värre. Det är tidigt 90-tal, pastorn i bygdens växande trosförsamling harklade sig uppe på podiet och sen "Er uppgift är att lyda mig oavsett vad jag säger!" Han stirrar på församlingen. "Men om jag har fel då. Undrar du, om jag predikar mot Guds ord? Undrar du"

Tystnad.

"Vad händer då? Då behöver vi väl inte lyda? Tänker du. Men det är fel, det är upproriska tankar! Er uppgift är att lyda mig oavsett vad jag säger! Hur galet det än kan verka. Därför att jag är er pastor!".

Vi satt tysta, rädda, även som naiv 19åring som faktiskt vid den tiden gillade den här kulturen och jargongen minns jag att jag tänkte att det här är vansinnigt fel och jag bestämde mig att aldrig glömma.

Pastorn fortsatte i ett något försonligare tonfall "Det är därför det står att lärare får en strängare dom förstår ni, om jag har fel är det Gud som får ta det med mig.

Ni, ni ska lyda".

De här minnesbilderna kommer till mig när jag läser Anders Gerdmars senaste inlägg i bibelsynsdebatten där frågan om det är lokala pastorer som har yttersta auktoriteten kommer upp.

PS. Ett förtydligande. Jag tror inte Gerdmar eller någon annan i den aktuella debatten resonerar som skräckexempel pastorerna ovan. Likväl har det här hänt i svensk kristenhet under de senaste tjugo åren. Du som undrar vilka pastorerna var så säger jag, det är inte de du tänker på. DS

Pastorer, präster och andra predikanter häng på min 15 sek utmaning!

2012-10-21T16:59:00.000+02:00

Jag menar att budskapet i en predikan måste vara lätt att sammanfatta. Det ska i princip gå att göra i en mening. Därför så utmanar jag nu alla präster, pastorer och andra predikanter att hänga på denna utmaning som består i att sammanfatta sin predikan på bara 15 sek. Det betyder att vi måste skala bort allt utom själva poängen.

Själv förbereder jag mina predikningar på det här sättet. Först läser jag bibelsammanhanget och sen försöker jag för mig själv sammanfatta utmaningen, poängen, själva kärnan i vad jag vill säga med endast en mening. När jag är trygg med det så börjar själva predikobygget med den här poängen som hörnsten. Givetvis måste jag lägga till sammanhang, berättelser, mer bibelord etc, etc för att få en hel predikan. Ibland händer det att jag får revidera min poäng under resans gång, likväl kvarstår utmaningen att kunna sammanfatta det viktigaste med några få ord.

Nu till videoutmaningen. Här kan man ju använda YouTube, Vimeo eller någon annan videotjänst. För det här projektet har jag valt Tout just därför att jag bara får 15 sek, det tvingar mig att vara kortfattad. Det är smidigt att skaffa ett konto som sen lätt delas till Twitter och Facebook om man vill.

Här är ett exempel från dagens predikan.

PS. Det här kan ju upplevas som snuttifering, vill poängtera att det inte tänkt som en ersättning för en riktig predikan utan som en hjälp för oss som predikar och som en aptitretare för den som vill höra hela. DS.

Om evigheten i P4 Dalarna

2012-10-01T22:04:00.001+02:00

Idag har jag medverkat i P4 Dalarnas Centralen. Programmet handlade om "tid" och jag var där som pastor för att tala om "evigheten". Utmanande att i direktsändning försöka vara både förståelig, avslappnad och hyfsat sund teologiskt.

Hoppas det jag sa var begripligt. Här är länken.

Vad jag gör denna intensiva vecka!

2012-06-29T13:27:00.001+02:00

Här kan den som vill läsa vad som sker den här veckan.

När lovsången bygger ett tempel

2012-06-13T11:09:00.000+02:00

Fortsättning på min post om 90-talet. Varning mycket internkristet innehåll!

Jag minns hur lovsången växte fram under 90-talet. Jag vet att lovsång i bemärkelsen körer som sjungs om och om igen fanns tidigare bla de i bibelkörer som växte fram ur Jesusrörelsen och den karismatiska vågen under 60-70 och 80-talen. Jag tror att det var inom 80-talets trosrörelse lovsången började den få den form vi känner. (Självklart har lovsång alltid funnits, det här handlar om en viss musikstil en viss genre)

Det finns (åtminstone) två sätt att se på lovsång som jag finner problematiska. Det ena är argumentet att lovsång skulle vara "mer i samtiden", mer som den musik vanligt folk lyssnar på och därför helt nödvändigt. Man argumentera att det är sk "contemporary music". Det kanske var så från början, men dagens lovsånger är inte direkt den musik du hittar i ipoden hos gemene man. Jag skulle vilja säga att det här är en illusion vi behöver släppa. Visst fräcka gitarrsolon och trumsolon, coola basister etc ligger kanske närmare vad folk lyssnar på än orgel och klockspel men samtidigt måste vi förstå att vi byggt en subkultur här. Jag säger inte att det är fel, bara att vi behöver se det. Det är med andra ord inte givet att sekulariserade människor känner sig mer hemma i en gudstjänst bara för att det är mycket lovsång.

Den andra, och som jag ser den allvarligare missuppfattningen är att just modern lovsång som vi känner den skulle vara unikt bra för tillbedjan. Jag tror vi får slappna av här, människor har i alla tider tillbett Gud med musik och den musiken har varit präglad av den tidens och kulturens musik, Inget konstigt alls. Problemet nu är att vissa tycks tror att nu har vi funnit Musiken, den med stort M som Gud alltid gillar och bekänner sig till. Bara att folk säger "Även en psalm kan vara en lovsång" visar hur snett vi hamnat. Det är som att säga "Även vatten kan vara blött". Mitt sätt att skriva om "lovsång" i den här posten är förresten medvetet smalt.

Lägg sen till den industri som vuxit fram kring "lovsång". Det har blivit en egen genre i den kristna subkulturen och det borde göra oss misstänksamma. Min erfarenhet från konferenser och gudstjänster är att man frestas att tänka att när vi sjunger på det här sättet då är det lovsång, då blir Gud nöjd, då "bygger vi en tron" (som man sa på 90-talet). Självklart kan det vi kallar lovsång också vara det, jag säger inget annat. Men lått oss vidga begreppet. All musik kan lova Gud! Låt oss vidga ännu mer. Våra liv och handlingar i vardagen, fjärran från klangmattor och skickliga musiker, kan också lova Gud. Lovsång är långt större än en genrer!

Låt oss för all del fortsätta sjunga lovsånger, men låt oss samtidigt se att det inte handlar om något mer magiskt är en genre bland andra. Gud är inte mer närvarande när vi sjunger vissa sånger.

Gud är större än alla våra stilar och smaker!

Det som händer när vi låser lovsång till en viss stil är att vi bygger, inte en tron men väl ett nytt tempel och vi tror att Gud är begränsad till att endast möta oss där. Men Gud är större, Gud bor inte längre i ett tempel, han vill bo i våra liv. Vi är templet!

"Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst." Skriver Paulus i Rom 12:1

Mitt traumatiska 90-tal

2012-05-25T14:05:00.001+02:00

Nästa år fyller jag 40, det är naturligt att ibland stanna upp och fråga sig varför man är den man är. Jag ser tillbaka på mitt liv och min vandring så slår det mig vilken otroligt märklig tid 1990-talet var. När 90-talet inleds är jag 17år och när det slutar 27. När det gäller den frikyrkliga kartan i Sverige händer så mycket att vem som helst kan bli snurrig för mindre.

Det här är viktigt för mig att se därför att det förklar varför jag ständigt får brotts mot cynism och en känsla av overklighet inför en hel del företeelser idag. Tidigt 90-tal var det trosrörelsen som gällde för mig. Jag åkte till Livets Ord så fort tillfälle gavs, på konferenser och olika satsningar. Som 18-åring var inte mitt sinne för kritiskt tänkande så utvecklat, jag köpte verkligen allt. (Alla dessa band, alla dessa nyhetsbrev)

1992 så går jag på en bibelskola som på den tiden stod trosrörelsen väldigt nära. Sen jobbade jag i församling under några år som ungdomsledare, jag gifte mig 1994 (en av de saker jag med glädje minns från årtiondet), Här i Dalarna var det här en ytterst märklig tid. midsommarstången förklaras som demonisk på vår gemensamma lägergård. Märkligheterna kring det upphör inte att förvåna mig närhelst jag tänker på det. Pastorer gick hårt ut mot den nya stora faran "New Age", jag hör vid den här tiden på ett möte att sopsortering på något sätt är en del av Satans plan för världsherravälde. Så här knäppt var det och det är inte trettiotalet det är något som hände för mindre än 30år sedan.

Samtidigt förklaras i stort sett all "världslig musik" som djävulsk. Har skrivit om det här. Den enda musik som egentligen var ok var lovsång. Den sjungs ofta, som jag minns det, lika mycket till Gud som den sjöngs som ett tecken på radikalitet och att vara "i det Gud gör" (hesa predikanter). Frågor kring lovsången är kanske det främsta skälet till att församlingar vid den här tiden splittras. Exemplen på övertoner här är så många att jag bara släpper det. Inser att lovsång än idag ibland ger mig dåliga vibbar tack vare hur den användes under den här tiden.

Skivor och böcker bränns, midsommarstänger rivs. De pastorer och ledare som står i spetsen för det här låter med få undantag som "Ulf Ekman kopior". Man härmar till och med hans tungotal. De här personerna präglar mig enormt. Jag är orättvis om jag säger att det bara var på ont, visst fanns en stark ärlig längtan hos dessa individer. Kanske kommer jag innan jag fyller 50 att se nåt gott med det här, jag vill vara öppen för det. Men nu framstår det bara som så otroligt märkligt.

Här ska verkligen sägas att inte alla var så här, det fanns tack och lov hela tiden sunda ledare och föredömen parallellt i allt detta. Dock fanns det som jag minns och upplevde det lite för mycket av den andra sida.

Allt det här är otroligt intensivt. Jag är med på allt, jag gillar dessa predikanter, jag tror att midsommarstången är demonisk, jag tror att lovsång är den enda musikstil Gud gillar, jag tror att väckelsen kommer om alla skriker sig hesa och folk ramlar under förbönen.

Jag tror det här helt och fullt och jag är 19år.

Sen börjar jag så småningom på Missionsskolan i Örebro, och jag är övertygad om att det räddade min tro. Jag fick lära mig tänka kritiskt och tack och lov för det! Jag fick lära mig att bena ut och förkasta och behålla. Jag fick en teologisk grund att stå på. Jag är ett stort tack skyldig till Missionsskolan!

Men 90-talet fortsätter med sina kast. Något nytt kommer parareellt med det andra. Hela torontovälsignelsen väller nu fram i min del av kristenheten. Nu ska man inte bara ramla, man ska skratta och skaka och rycka. Problemet för mig är att det här växer fram i sammanhang jag har förtroende för. John Wimbers Vinyard. En karismatisk rörelse med god teologisk grund. Men den här rörelsen korsbefruktas med märkligare element. Jag är vid ett tillfälle i Filadelfia, Stockholm och hör en helt bindgalen predikant tala om änglar som sticker folk i magen med svärd för att de ska skratta.

Jag åker till Vinyard i Stockholm, det är där allt händer nu. Jag har fortfarande svårt att veta vad jag ska göra av det jag såg och hörde under den tiden. Till försvar för allt samman vill jag säga att inga trauman finns, minns vänliga människor, balanserade ledare men ack, ack så märkligt, så ofantligt märkligt allt var.

Som ny pastor kastades jag in i nästa stora grej under 90-talet. Enda sättet att lyckas var att göra som en viss församling i Chicago. Allt skulle vara som Willow Creek. En observation, Willow skilde sig ordentligt från de två tidigare företeelserna som präglade mitt 90-tal. Karismatik med kännsloyttringar saknas nästan helt. Människor är sansade och vettiga. Man pratar om "Sökargudstjänster" som i praktiken gick ut på att sortera bort märkligheter. Alltså inga ryckande och skällande människor på golvet här inte. Här låg istället fokus på begreppet "excellens". Det skulle vara proffsigt. Bara de bästa musikerna räknades, bara de bästa kommunikatörerna skulle släppas fram på en plattform. Den här rörelsen var också extremt präglad av näringslivets ledarskapssyn. Management var/är den stora grejen. Global Leadership summit någon?

Det var tufft att vara pastor i två små församlingar under skuggan av Willow. Jo för jag hinner bli pastor 1999, även det under det intensiva 90-talet. Ska säga att jag har haft glädje av mycket också, Bill Hybels böcker är bra och de minnen jag har från möten jag hade med honom på konferenser (alltså då jag lyssnade till honom) är positiva. Har fortfarande stor respekt för Hybels.

Något annat positivt som jag började präglas av under 90-talet är alphakurserna, men där har jag inga trauman så de passar inte i den här posten.

Saker jag brottas med utifrån den här snabba sammanfattningen av ett årtionde är:

Hur tänkte ledarna? Dessa män som på allvar menade att midsommarstången var demonisk och att en ring i örat var en homosexuell andemakt, dessa män var i de flesta fall äldre än jag är nu, de var inga tonåringar. Jag kan fortfarande vakna mitt i natten och undra: Hur i hela världen tänkte de?

En annan sak jag funderar på är lovsången. Jag ska återkomma till den i en framtida post men här har jag många frågor.

En tredje sak är karismatiken. Jag ser mig som en karismatiker, om än en stukad sådan. 90-talet har lämnat mig skadeskjuten. En del pratar entusiastiskt om en ny rörelse New Vine och de slänger sig på det tåget utan reservationer. Jag är försiktigt positiv, men något tåg slänger jag mig inte på igen.
Någonsin, känns det som.

Det finns mycket mer att säga om 90-talet. Vi har ju fokuset på Israel med dess märkliga eskatologi. Vi har alla dessa profetior, vi har alla dessa auktoritära ledare, vi har det starka fokuset på det demoniska hela "andlig krigförings grejen" med de mest vilda spekulationer om fästen och andemakter, etc, etc.
Kanske blir det en del två, vi får se.

Hur var ditt 1990-tal?

Prova här istället

2012-04-04T21:43:00.001+02:00

Som ni märker så har bloggen i stort sett insomnat. Det känns för stort att skriva nåt här helt enkelt, som om varje mening borde vara meningsfullare än den är.

Jag har därför startat en ny blogg som jag kallar Kolportören mini. Den ska vara lite impulsivare, lite mindre kravtyngd. Lite lightare, jo jag vet invändningarna mot ytlighet etc, vi får väl se hur det blir.

Du hittar den här.

Dessutom får alla som tjatat på mig att prova wordpress något att glädja sig åt.

Hur blir det här då?

Jag kommer nog tillbaka när inspirationen vaknar för längre inlägg.

Walter Wink om bön och andlig krigföring

2012-03-24T17:09:00.002+01:00

"If, then, the church must now make know the manifold wisdom of God to the principalities and powers in the heavenlies, it cannot be content with addressing the material aspect of an institution alone. It must speak to the spiritual reality of the institution as well.

The early church understood this quite clearly. When the Romans archons (magistrates) ordered the early Christians to worship the imperial spirit or genius, they refused, kneeling instead and offering prayers on the emperor's behalf to God. This seemingly innocuous act was far more exasperating and revolutionary than outright rebellion would have been. Rebellion simply acknowledges the absoluteness and ultimacy of the emperor's power, and attempts to seize it. Prayer denies that ultimacy altogether by acknowledging a higher power...prayer challenged the very spirituality of the empire itself and called the empire's "angel," as it where, before the judgment seat of God."

Naming the Powers: The Language of Power in the New Testament (The Powers : Volume One)

Nej, jag har inte läst den än men den finns högt på min "att läsa lista".

Viktig konferens, bra att Dagen skriver!

2012-03-13T13:40:00.001+01:00

Lite mer om Christ at the Checkpoint som jag skrev om i mitt tidigare inlägg. Är glad att Dagen nämner om denna viktiga konferens. Tidningen Dagen och den falang av frikyrkan den representerar har historiskt sett varit väldigt pro-israel, tyvärr ibland på de palestinska kristnas bekostnad. Bra därför att det skrivs om detta.

När jag ser de evangelikala ledare som slutit upp på konferensen så stärks också den här bilden. Här är det dokument som konferensen publicerat. Här är också en intressant reaktion från de messianska judarna.

Christ at the Checkpoint

2012-03-07T11:30:00.001+01:00

Just nu pågår en otroligt spännade konferens i Betlehem. Christ at the Checkpoint. Konferensen hålls på Betlehem bible college och medverkande är nårgra av dagens mest respekterade evangelikala teologer och ledare tex: Chris Wright, John Ortberg, Lynne Hybels, Shane Claiborne och Tony Campolo

Du kan se livesändningar från konferensen.

Det enda jag inte förstår är varför inte tidningen Dagen bevakar det här. Inte kan det väl bero på att konferensen anordnas av kristna palestiner och framför konstruktiv kritik mor kristen sionism?
Nej så kan det inte vara, det där har vi väl lämnat bakom oss för länge sedan.

Uppdaterat! Dagen förklarade att de vanligtvis rapporterar om nyheter som denna efteråt. Dessutom skulle det vara svårt för dem att bevaka hela konferensen på plats och rapportera . Jag nöjer mig med det svaret och backar i min kritik, hoppas på en uppföljning senare som jag genast kommer att länka till.

Lite Tolstoj så här under fastan

2012-02-25T12:46:00.001+01:00

"Whoever you are, you who read these lines, reflect upon your
position and your duties, not upon the position of landowner,
merchant, judge, emperor, president, minister, priest, or soldier,
which you may assume but for a time, not upon the imaginary
duties which these positions impose upon you, but upon your
actual and eternal position as a being, who, after a whole eter-
nity of non-existence, is called by the will of Some One from
unconsciousness into life, and who may at any moment return
whence he came by the same will Consider your duties! Not
your imaginary duties of landowner in regard to your estate, nor
of merchant to your capital, nor of emperor, minister, or gover-
nor to the State, but of your real duties, of a being kallad forth
into life and endowed with love and reason. Do that which He
who has sent you into this world, and to whom you will shortly
return, demands of you. Are you doing what He requires?"
Leo Tolstoy