Kolportören

Mitt traumatiska 90-tal

2012-05-25T14:05:00.001+02:00

Nästa år fyller jag 40, det är naturligt att ibland stanna upp och fråga sig varför man är den man är. Jag ser tillbaka på mitt liv och min vandring så slår det mig vilken otroligt märklig tid 1990-talet var. När 90-talet inleds är jag 17år och när det slutar 27. När det gäller den frikyrkliga kartan i Sverige händer så mycket att vem som helst kan bli snurrig för mindre.

Det här är viktigt för mig att se därför att det förklar varför jag ständigt får brotts mot cynism och en känsla av overklighet inför en hel del företeelser idag. Tidigt 90-tal var det trosrörelsen som gällde för mig. Jag åkte till Livets Ord så fort tillfälle gavs, på konferenser och olika satsningar. Som 18-åring var inte mitt sinne för kritiskt tänkande så utvecklat, jag köpte verkligen allt. (Alla dessa band, alla dessa nyhetsbrev)

1992 så går jag på en bibelskola som på den tiden stod trosrörelsen väldigt nära. Sen jobbade jag i församling under några år som ungdomsledare, jag gifte mig 1994 (en av de saker jag med glädje minns från årtiondet), Här i Dalarna var det här en ytterst märklig tid. midsommarstången förklaras som demonisk på vår gemensamma lägergård. Märkligheterna kring det upphör inte att förvåna mig närhelst jag tänker på det. Pastorer gick hårt ut mot den nya stora faran "New Age", jag hör vid den här tiden på ett möte att sopsortering på något sätt är en del av Satans plan för världsherravälde. Så här knäppt var det och det är inte trettiotalet det är något som hände för mindre än 30år sedan.

Samtidigt förklaras i stort sett all "världslig musik" som djävulsk. Har skrivit om det här. Den enda musik som egentligen var ok var lovsång. Den sjungs ofta, som jag minns det, lika mycket till Gud som den sjöngs som ett tecken på radikalitet och att vara "i det Gud gör" (hesa predikanter). Frågor kring lovsången är kanske det främsta skälet till att församlingar vid den här tiden splittras. Exemplen på övertoner här är så många att jag bara släpper det. Inser att lovsång än idag ibland ger mig dåliga vibbar tack vare hur den användes under den här tiden.

Skivor och böcker bränns, midsommarstänger rivs. De pastorer och ledare som står i spetsen för det här låter med få undantag som "Ulf Ekman kopior". Man härmar till och med hans tungotal. De här personerna präglar mig enormt. Jag är orättvis om jag säger att det bara var på ont, visst fanns en stark ärlig längtan hos dessa individer. Kanske kommer jag innan jag fyller 50 att se nåt gott med det här, jag vill vara öppen för det. Men nu framstår det bara som så otroligt märkligt.

Här ska verkligen sägas att inte alla var så här, det fanns tack och lov hela tiden sunda ledare och föredömen parallellt i allt detta. Dock fanns det som jag minns och upplevde det lite för mycket av den andra sida.

Allt det här är otroligt intensivt. Jag är med på allt, jag gillar dessa predikanter, jag tror att midsommarstången är demonisk, jag tror att lovsång är den enda musikstil Gud gillar, jag tror att väckelsen kommer om alla skriker sig hesa och folk ramlar under förbönen.

Jag tror det här helt och fullt och jag är 19år.

Sen börjar jag så småningom på Missionsskolan i Örebro, och jag är övertygad om att det räddade min tro. Jag fick lära mig tänka kritiskt och tack och lov för det! Jag fick lära mig att bena ut och förkasta och behålla. Jag fick en teologisk grund att stå på. Jag är ett stort tack skyldig till Missionsskolan!

Men 90-talet fortsätter med sina kast. Något nytt kommer parareellt med det andra. Hela torontovälsignelsen väller nu fram i min del av kristenheten. Nu ska man inte bara ramla, man ska skratta och skaka och rycka. Problemet för mig är att det här växer fram i sammanhang jag har förtroende för. John Wimbers Vinyard. En karismatisk rörelse med god teologisk grund. Men den här rörelsen korsbefruktas med märkligare element. Jag är vid ett tillfälle i Filadelfia, Stockholm och hör en helt bindgalen predikant tala om änglar som sticker folk i magen med svärd för att de ska skratta.

Jag åker till Vinyard i Stockholm, det är där allt händer nu. Jag har fortfarande svårt att veta vad jag ska göra av det jag såg och hörde under den tiden. Till försvar för allt samman vill jag säga att inga trauman finns, minns vänliga människor, balanserade ledare men ack, ack så märkligt, så ofantligt märkligt allt var.

Som ny pastor kastades jag in i nästa stora grej under 90-talet. Enda sättet att lyckas var att göra som en viss församling i Chicago. Allt skulle vara som Willow Creek. En observation, Willow skilde sig ordentligt från de två tidigare företeelserna som präglade mitt 90-tal. Karismatik med kännsloyttringar saknas nästan helt. Människor är sansade och vettiga. Man pratar om "Sökargudstjänster" som i praktiken gick ut på att sortera bort märkligheter. Alltså inga ryckande och skällande människor på golvet här inte. Här låg istället fokus på begreppet "excellens". Det skulle vara proffsigt. Bara de bästa musikerna räknades, bara de bästa kommunikatörerna skulle släppas fram på en plattform. Den här rörelsen var också extremt präglad av näringslivets ledarskapssyn. Management var/är den stora grejen. Global Leadership summit någon?

Det var tufft att vara pastor i två små församlingar under skuggan av Willow. Jo för jag hinner bli pastor 1999, även det under det intensiva 90-talet. Ska säga att jag har haft glädje av mycket också, Bill Hybels böcker är bra och de minnen jag har från möten jag hade med honom på konferenser (alltså då jag lyssnade till honom) är positiva. Har fortfarande stor respekt för Hybels.

Något annat positivt som jag började präglas av under 90-talet är alphakurserna, men där har jag inga trauman så de passar inte i den här posten.

Saker jag brottas med utifrån den här snabba sammanfattningen av ett årtionde är:

Hur tänkte ledarna? Dessa män som på allvar menade att midsommarstången var demonisk och att en ring i örat var en homosexuell andemakt, dessa män var i de flesta fall äldre än jag är nu, de var inga tonåringar. Jag kan fortfarande vakna mitt i natten och undra: Hur i hela världen tänkte de?

En annan sak jag funderar på är lovsången. Jag ska återkomma till den i en framtida post men här har jag många frågor.

En tredje sak är karismatiken. Jag ser mig som en karismatiker, om än en stukad sådan. 90-talet har lämnat mig skadeskjuten. En del pratar entusiastiskt om en ny rörelse New Vine och de slänger sig på det tåget utan reservationer. Jag är försiktigt positiv, men något tåg slänger jag mig inte på igen.
Någonsin, känns det som.

Det finns mycket mer att säga om 90-talet. Vi har ju fokuset på Israel med dess märkliga eskatologi. Vi har alla dessa profetior, vi har alla dessa auktoritära ledare, vi har det starka fokuset på det demoniska hela "andlig krigförings grejen" med de mest vilda spekulationer om fästen och andemakter, etc, etc.
Kanske blir det en del två, vi får se.

Hur var ditt 1990-tal?

Prova här istället

2012-04-04T21:43:00.001+02:00

Som ni märker så har bloggen i stort sett insomnat. Det känns för stort att skriva nåt här helt enkelt, som om varje mening borde vara meningsfullare än den är.

Jag har därför startat en ny blogg som jag kallar Kolportören mini. Den ska vara lite impulsivare, lite mindre kravtyngd. Lite lightare, jo jag vet invändningarna mot ytlighet etc, vi får väl se hur det blir.

Du hittar den här.

Dessutom får alla som tjatat på mig att prova wordpress något att glädja sig åt.

Hur blir det här då?

Jag kommer nog tillbaka när inspirationen vaknar för längre inlägg.

Walter Wink om bön och andlig krigföring

2012-03-24T17:09:00.002+01:00

"If, then, the church must now make know the manifold wisdom of God to the principalities and powers in the heavenlies, it cannot be content with addressing the material aspect of an institution alone. It must speak to the spiritual reality of the institution as well.

The early church understood this quite clearly. When the Romans archons (magistrates) ordered the early Christians to worship the imperial spirit or genius, they refused, kneeling instead and offering prayers on the emperor's behalf to God. This seemingly innocuous act was far more exasperating and revolutionary than outright rebellion would have been. Rebellion simply acknowledges the absoluteness and ultimacy of the emperor's power, and attempts to seize it. Prayer denies that ultimacy altogether by acknowledging a higher power...prayer challenged the very spirituality of the empire itself and called the empire's "angel," as it where, before the judgment seat of God."

Naming the Powers: The Language of Power in the New Testament (The Powers : Volume One)

Nej, jag har inte läst den än men den finns högt på min "att läsa lista".

Viktig konferens, bra att Dagen skriver!

2012-03-13T13:40:00.001+01:00

Lite mer om Christ at the Checkpoint som jag skrev om i mitt tidigare inlägg. Är glad att Dagen nämner om denna viktiga konferens. Tidningen Dagen och den falang av frikyrkan den representerar har historiskt sett varit väldigt pro-israel, tyvärr ibland på de palestinska kristnas bekostnad. Bra därför att det skrivs om detta.

När jag ser de evangelikala ledare som slutit upp på konferensen så stärks också den här bilden. Här är det dokument som konferensen publicerat. Här är också en intressant reaktion från de messianska judarna.

Christ at the Checkpoint

2012-03-07T11:30:00.001+01:00

Just nu pågår en otroligt spännade konferens i Betlehem. Christ at the Checkpoint. Konferensen hålls på Betlehem bible college och medverkande är nårgra av dagens mest respekterade evangelikala teologer och ledare tex: Chris Wright, John Ortberg, Lynne Hybels, Shane Claiborne och Tony Campolo

Du kan se livesändningar från konferensen.

Det enda jag inte förstår är varför inte tidningen Dagen bevakar det här. Inte kan det väl bero på att konferensen anordnas av kristna palestiner och framför konstruktiv kritik mor kristen sionism?
Nej så kan det inte vara, det där har vi väl lämnat bakom oss för länge sedan.

Uppdaterat! Dagen förklarade att de vanligtvis rapporterar om nyheter som denna efteråt. Dessutom skulle det vara svårt för dem att bevaka hela konferensen på plats och rapportera . Jag nöjer mig med det svaret och backar i min kritik, hoppas på en uppföljning senare som jag genast kommer att länka till.

Lite Tolstoj så här under fastan

2012-02-25T12:46:00.001+01:00

"Whoever you are, you who read these lines, reflect upon your
position and your duties, not upon the position of landowner,
merchant, judge, emperor, president, minister, priest, or soldier,
which you may assume but for a time, not upon the imaginary
duties which these positions impose upon you, but upon your
actual and eternal position as a being, who, after a whole eter-
nity of non-existence, is called by the will of Some One from
unconsciousness into life, and who may at any moment return
whence he came by the same will Consider your duties! Not
your imaginary duties of landowner in regard to your estate, nor
of merchant to your capital, nor of emperor, minister, or gover-
nor to the State, but of your real duties, of a being kallad forth
into life and endowed with love and reason. Do that which He
who has sent you into this world, and to whom you will shortly
return, demands of you. Are you doing what He requires?"
Leo Tolstoy

Helt fantastiskt om sammanhangets betydelse

2012-02-17T08:32:00.002+01:00

En god vän tipsade om det här klippet. Det är några år gammalt så kanske är jag den siste på bollen men jag finner det otroligt fascinerande. Det hela är ett experiment som violinisten Joshua Bell gör tillsammans med Washington Post.

Jag citerar från texten här. (Läs gärna hela)

"Under de 45 minuter som musikern spelade så stannade bara 6 personer för att lyssna en liten stund. Cirka 20 gav honom pengar men fortsatte sin väg. Han fick sammanlagt 32 dollar. När han spelat färdigt var det ingen som märkte det. Ingen applåderade, ingen visade sin uppskattning.

Ingen visste att violinisten var Joshua Bell, en av de bästa musikerna i världen. Han spelade en av de mest intrikata delarna som någonsin skrivits med en violin värd 3,5 miljoner dollar.
Två dagar innan experimentet i tunnelbanan spelade han för en fullsatt teater i Boston där biljettpriset var 100 dollar per plats."

Fascinerande eller hur? Det hela ställer en rad viktiga frågor kring hur vi uppfattar skönhet och kring när vi slutar göra det.
Har vi förmågan att känna igen talang och skönhet i oväntade sammanhang?
Måste något kosta pengar för att kunna uppskattas?

Uppdaterat: Musikern och skribenten Sofia Lilly Jönsson på bloggen fjärde väggen hänger på och gör något riktigt intressant av det här inlägget. Missa inte hennes viktiga perspektiv!

En bra dokumentär om tro och evolution

2012-02-16T16:59:00.001+01:00

Väl värt en timme!

Appar för fastan

2012-02-16T09:11:00.001+01:00

Snart börjar fastan inför påsken. Många väljer förutom traditionell fasta att dra ner på konsumtion av sociala medier som facebook och twitter. Jag är kluven, för mig beror det på hur man ser på dem. Att dra ner från det som distraherar är viktigt. Samtidigt har de här medierna gått från att vara häftig förströelse (som det verkligen kan vara motiverat att fasta från) till platser där verkliga relationer byggs.

Fastan har ju ett sånt moment i sig också, att inte äta mat är också en fasta från gemenskap. Speciellt med tanke på att fastan i bibeln uppkom i en kultur där bordet var den centrala platsen för gemenskapen. Samtidigt är det få av som primärt fastar från gemenskap. Få av oss som fastar gör det tex genom att vägra svara mejl och telefon annat än under en begränsad tider som en retreat tex.

Det blir förresten lite komiskt med personer som enda gången man ser dem i sociala medier är när de högtidligt meddelar att de ska fasta från dem.

Vi får var och en följa vår övertygelse, det viktigaste är att fastan inte går oss förbi. Som jag sa så behåller de allra flesta av oss mobilen igång och varför inte då ladda hem två appar.

En tipsade Magnus Tunehag om och det är ~~Bjärka-Säbys Tidegärds app~~. Uppdatering! Appen är inte Bjärka-Säbys utan den har skapats av Gabriel Fjellander och den finns för både Iphone och Android. Den andra jag vill tipsa om är Verbums Frälsarkrans app som nu mer också finns för Android. Visserligen kostar den några kronor men med tanke på vad Verbum tar för böckerna och den fysiska kransen så är det billigt.

Frizons svar till Sigrfrid Deminger

2012-02-16T08:50:00.002+01:00

Sigfrid Deminger har startat det som kan bli ett av årets viktigaste samtal inom frikyrkan i Sverige. Frizons ledningsgrupp har skrivit ett svar som jag är stolt över.

I korthet går det ut på att vi ser det Sigfrid ser men, och det här är grejen, vi ser annat också.

Roligt att han kommer! Vi ser fram emot viktiga samtal under vår festival. Ser nu också att Maria Karlsson från ledningsgruppen är intervjuad om det hela.

Nycklar

2012-02-07T13:39:00.001+01:00

På min expedition finns en burk fylld med nycklar.
Det är vackra nycklar, riktiga prydnader.
En del är märkta med nummer, de ser slitna och välanvända ut.

Samtidigt finns det något djupt vemodigt över dem.

Låsen de en gång kunde öppna är sedan länge förlorade.

Alternativet till teologisk skolning...

2012-02-03T12:48:00.001+01:00

Alla ni som på Dagens debattsidor förfasat er över teologisk skolning, här är alternativet:

Megapastor har blivit upphöjd till kung i sin kyrka

Kanske är jag drastisk men god teologi är många gånger det som står mellan oss och det totala vansinnet.

Bibeltro, pseudobekymmer och verkliga utmaningar

2012-02-03T11:00:00.000+01:00

I tidningen Dagen pågår ett samtal som handlar om hur vi ser på bibeln. Vissa insändare har förfärat mig i sin kritiska syn på kunskap och utbildning. Åter andra har gjort mig bekymrad i sin brist på nyfikenhet. Några har förstås varit riktigt vettiga. Samtalet är naturligtvis viktig och alla röster måste få komma till tals men alltihop har ändå skapat en stor förvåning hos mig. Är vi verkligen så fientliga till utbildning och kritiskt tänkande i frikyrkan?

När jag nyligen flyttade mitt kontor hemma så dök det upp en dammig bok från 1960-talet som förklarade mycket. Den heter "Kan man tro på Bibeln" och den är skriven av Folke Thorell. (Annars mest känd för sina spekulationer om "Den yttersta tiden")

Plötsligt förstod jag hur svårt det måste vara att vidga sina vyer om man är uppvuxen med böcker som Thorells.

Det som förvånade mig med den boken var hur lite jag kunde hålla med om. Thorell står för en syn där bibeln i stort sett dikterats ord för ord av Gud själv och människor slaviskt skrivit ner. Han försöker "bevisa" i stort sett hela GT med tveksamma arkeologiska fynd. Han varnar oss i boken för att läsa "liberalteologen" Karl Barth (!). Han menar vidare att ett stort hot är att se bibelberättelser som "myter" (något han tycks hata). Jag måste säga att jag många gånger häpnade inför hans argumentation. Stor energi läggs också på att motbevisa evolutionsteorin. (Som på ett något oklart sätt sätt ställs mot all form av bibeltro).

I Thorells bok finner jag inget om berättelsers makt att förändra, ingen om poesi och fascination, inte många försök att förstå texterna i sitt eget sammanhang utan endast en brinnande modernistisk iver att till varje pris "bevisa" att allt "hänt på riktigt" (vad nu det betyder). Folke Thorell vill väl men i sin iver att rensa ut det han ser som hot mot bibeln finns tillslut nästan inget av intresse kvar. Bibeln blir enbart torra fakta som till varje pris måste bevisas. Självklart drevs Thorell av de bästa motiv, han gör så gott han bara kan utifrån sin förståelse och världsbild och han gör det driven av en genuin kärlek till bibeln. Ändå släpper inte misstanken att böcker som denna har en del i att bibelläsningen stadigt sjunkit bland kristna i vårt land.

Nu väntar jag på nåt helt annat: Peter Enns bok "The Evolution of Adam". (Läs mer här och här).

Här är en video med Peter Enns:

Vill verkligen rekommendera The BioLogos Forum, är själv uppvuxen med perspektivet den här insändaren ger uttryck för och då är det otroligt befriande att möta perspektiv som som jag menar håller. Minns med bävan kampen i skolan där vi frikyrkliga ungdomar hela tiden skulle slåss mot den "onda evolutionsteorin". Jag vet de som tappade tron precis pga det. Tragiskt! Utmaningen att leva som kristna i den här världen är stora nog utan att vi dessutom ska brottas med pseudobekymmer.

Evangelium = Broillustrationen = Falskt?

2012-01-27T10:50:00.001+01:00

Det finns en bok som jag läst parareellt med alla helvetesböcker från förra året och det är Scot McKnights utmärkta bok: The King Jesus Gospel: The Original Good News Revisited. som ni kanske märkt hinner jag helt enkelt inte med bloggen i den utsträckning att jag haft tid med en ordentlig genomgång.

Glädjande nog kan jag meddela att Levi Häggkvist på bloggen Exit Babylon börjat men en sådan genomgång. Så häng på samtalet där och beställ gärna boken själva.

Boken är för dig som vill veta vad "evangelium" är för något och kanske speciellt för dig som ruskar på huvudet och tänker att det är väl helt självklart. Om du sen tänker evangelisation, broillustation och frälsningsbön så bara måste du läsa. Boken vill nämligen mena att du riskerar missa något väldigt väldigt centralt och avgörande.

Är vi så totalt urkassa?

2012-01-18T15:26:00.000+01:00

Ända sen jag var liten har jag hört hur dålig kristenheten i Sverige är, vi är ljumma, apatiska, tandlösa och slätstrukna. m.m.

Över allt så har väckelseprofetiorna legat som en hägring. Sen när väckelsen (ofta väldigt diffust vad det verkligen är) kommer, då kommer allt att bli bra. Det är alltid sen, någon gång långt, långt borta. Ibland lika långt borta som skatten vid regnbågens slut. Men i alla fall, då blir det bra.

Men återigen hur ska det ske? Vi ju är så fruktansvärt ljumma, apatiska, tandlösa och slätstrukna...

Jag tror det här kan hanteras på flera sätt.

Det är bra med självinsikt OM den leder till positiv förändring. Där tror jag diffusa profetior och allmänt beklagande har en motsatts effekt. Istället behöver vi bra exempel här och nu på församlingar och gemenskaper som gestaltar Guds rike. Vi behöver be "Tillkomme ditt rike" inte drivna av fruktan och uppgivenhet utan av en vision om en upprättad värld.
Risken är överhängande att den här känslan av uppgivenhet och totalt misslyckande skapar en oönskad effekt som jag kallar fariseefällan.
Vilka var fariseerna? Jo de var frustrerade över Israels situation. Israel var ju ockuperat av en fjärran stormakt, det såg ut som om alla Guds löften skulle gå åt skogen. Varför? Frågade man sig. Svaret tedde sig solklart. Det beror på avfallet så klart! ( folket var ljumma, apatiska, tandlösa och slätstrukna.) Deras svar blev att om man bara skärpte sig ordentligt och följde lagen till punkt och pricka. Då skulle Gud komma och förbarma sig och på nytt upprätta Israel. Då skulle väckelsen komma!

Känns resonemanget igen? Får vi bara ordning på förfallet inom kristenheten och i vårt samhälle då kommer väckelsen. Fariséerna hade inte helt fel, men i sin iver glömde de bort det viktigaste. Någonstans föll kärlek och barmhärtighet bort och deras tro blev kall och hård, gränserna mellan syndare och rättfärdig, utanför eller innanför blev knivskarpa.

Sen, när Gud väl kommer i Jesus så missar de alltihop!

Tillbaks till vår situation. Hur hanterar vi den här frustrationen? Hur gör vi något bra av det utan att trilla i i fariséefällan?

Evangelikal bibelsyn

2012-01-12T11:18:00.002+01:00

Bekymras lite av ängsligheten jag anar i det här inlägget. Det största hotet mot "evangelikal" tror jag är att bygga snäva gränser kring begreppet. Tycker inte Lausannedeklarationen gör det men att skribenterna vill dit. Jag tycker Missionsskolan svarat bra på de frågor de fått, förstår faktiskt inte vad skribenterna fiskar efter. Jag anar en agenda där man vill få Örebro Missionskola att framstå som mer "liberal" än den är.

Ängsligheten de uppvisar känns i mina öron mer åt det "fundamentalistiska" hållet än det "evangelikala" om man nu ska bolla med begrepp. Speciellt det de skriver om "myter, sagor och legender" känns fattigt och fantasilöst. (Här ger N.T. Wright en bra syn på begreppet "myt") Självklart är bibeln en historiskt förankrad bok, men den är inte bara det. Den är långt större än uppradande av historiska händelser och fakta. Anar en nervös dominobricksliknande syn där allt till varje pris måste stämma enligt snäva ramar. Typ om inte Daniel skrevs exakt då så rasar allt.

Evangelikal är ett vitt begrepp där allt från republikanska presidentkandidater till anabaptister befinner sig. Vore ärligare och mer insiktsfullt om de tex skrivit så här om GT-Guiden som de kritiserar:
"...GT-guiden har långt fler utsagor som rimmar illa med vår variant av en evangelikal bibelsyn..."

Men kanske är det jag som läser in för mycket?

Uppdaterat: Idag (19 januari) svarar Missionsskolan, jag delar deras undran vad artikelförfattarna har för syfte.

Gud, upprätta oss

2012-01-11T13:44:00.000+01:00

Gud, upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!
Ps 80:4

Frågor som avgör var vi landar i fråga om helvetet.

2012-01-09T11:24:00.000+01:00

Känns lite dumt att så här i början av 2012 fortsätta skriva om helvetet. Helvetet blev ju ett riktigt helvete i bloggvärlden förra året och jag tror inte det har kallnat än. Torsten Åhman har tex skrivit sin slutreplik och Stefan Swärd har svarat men något säger mig att samtalet är långt från över.

Hittade några riktigt bra frågor, som beroende på hur vi svarar jag finner avgörande för hur vi resonerar och var vi landar i hela diskussionen. Läs den ursprungliga artikeln här. Jag har i all hast översatt dem (lite slarvigt) här.

1. Är Gud oberoende av universum eller är Gud själva källan till universums existens?

2. Är Guds primära agenda att älska skapelsen eller försvara sin ära?

3. Är Guds rättvisa främst straffande eller upprättande?

4. Är Guds helighet intolerans för ofullkomlighet eller så perfekt att den blir outhärdlig?

5. När vi undflyr helvetet är det för att Gud ändrade sig om oss eller för att vi ändrat våra sinnen om Gud?

6. Är vi räddade genom att bevisa något för Gud eller är vi räddade från att behöva ha något att bevisa för Gud?

Två frågor till från den här sidan:

7. År frälsningens storhet fokuserad på att rädda enskilda personer eller på upprättandet av kosmos som helhet?

8. Är evangeliet centrerat kring räddandet av den enskilde eller är det centrerar kring Jesu herravälde och rike?

Självklart är det inte antingen eller frågor, snarare en hjälp för oss att se vartåt vi ligger.

Här är mina svar:

1. Universum är helt beroende av Gud, det existerar inte utan Gud som upprätthåller allt. Gud å sin sida är dock inte beroende av universum för sin egen existens.

2. Inte antingen eller men primärt att älska.

3. I första hand upprättande.

4. Jag tänker mer åt det andra än det första.

5. Tror korset och uppståndelsen påverkar hela kosmos och jag tror något händer i Gud själv men jag lutar åt tvåan här.

6. Tror inte gärningar frälser så jag lutar åter åt det andra alternativet.

7. Både ock men jag tror vi allt för ofta missat att det handlar om alltings upprättelse.

8. Åter svarar jag båda men också att vi med vår "Jesus i hjärtat som en maskot retorik" allt för ofta missat att betona det andra. .

Hur skulle ni svara!

PS. Ser att David Nimmersjö redan svarat på dessa frågor. Han utvecklar det hela mer. Läsvärt! DS

"Må ni få ett år av misstag..."

2012-01-02T10:21:00.000+01:00

En dyster rubrik kanske någon tänker. Det är ju nu man ska avge svulstiga nyårslöften, visionera och boosta upp sig värre, eller?

En av mina favoritförfattare är Neil Gaiman. Han skriver fantasyböcker på ett sätt som gör honom till en värdig efterföljare till MacDonalds, Tolkien och C.S. Lewis. På sin blogg har han en önskan inför det nya året.

And for this year, my wish for each of us is small and very simple.
And it's this.
I hope that in this year to come, you make mistakes.
Because if you are making mistakes, then you are making new things, trying new things, learning, living, pushing yourself, changing yourself, changing your world. You're doing things you've never done before, and more importantly, you're Doing Something.
So that's my wish for you, and all of us, and my wish for myself. Make New Mistakes. Make glorious, amazing mistakes. Make mistakes nobody's ever made before. Don't freeze, don't stop, don't worry that it isn't good enough, or it isn't perfect, whatever it is: art, or love, or work or family or life.
Whatever it is you're scared of doing, Do it.
Make your mistakes, next year and forever.

Läs hela posten, han tar med de önskningar han haft tidigare år. Bra läsning alltihop!

MacDonalds julpredikan

2011-12-25T08:00:00.000+01:00

"It is as if God spoke to each of us according to our need. My son, my daughter, you are growing old and cunning; you must grow a child again, with my son, this blessed birth-time. You are growing old and careful; you must become a child. You are growing old and distrustful; you must become a child. You are growing old and petty, and weak and foolish; you must become a child --- my child, like the baby there, that strong sunrise of faith and hope and love, lying in his mother's arms in the stable."
En del av en julpredikan från boken Adela Cathcart av George MacDonalds.

God Jul från familjen Elsander

2011-12-23T20:00:00.002+01:00

God Jul & Gott Nytt År!

Önskar Joachim, Emma, Clara, Hilda, Adrian och Lydia

Allt Gott!!!

Kortet är taget under sommarens äventyr framför Njupeskär

Året som gått

2011-12-21T11:39:00.000+01:00

Började skriva en längre sammanfattning av 2011 men snubblade på orden. Det är ingen hemlighet att året varit det mest turbulenta sen jag började blogga 2007.

Istället vill jag tacka nya läsare såväl som gamla. Kolportörens styrka är alla trevliga och resonabla kommentatorer.

Dagens citat om att lyssna på livlösa predikningar.

2011-12-20T13:37:00.003+01:00

George MacDonald 1901
från Wikipedia

"Thoughts began to burn in me, and words to come unbidden, till sometimes I had almost to restrain myself from rising from the pew where I was seated, ascending the pulpit stairs, and requesting the man who had nothing to say, to walk down, and allow me, who had something to say, to take his place."
George MacDonald

Av skönhet överfallen

2011-12-20T09:35:00.002+01:00

I morse när jag åkte till kyrkan var en sån där morgon då jag bara fick lov att parkera bilen kliva ur och njuta av den perfekta soluppgången. Återigen visade det sig stämma att den bästa kameran är den man har med sig så jag tog några kort med mobilen, inte för att de gör rättvisa åt stundens skönhet.

Skönheten höll i sig ända till kyrkans parkering:

Visst är det gott ibland att stanna upp och låta sig överfallas?

Dagens citat (och bild)

2011-12-12T16:50:00.002+01:00

Apropå Carl-Henric Jaktlunds blogginlägg om engagerade talare.

"Var naturlig. Jag försöker vara det. Jag har ej ett tonfall i rösten då jag predikar och ett annat då jag är i handelsboden."
Billy Sunday 1862 - 1935

Bilder från Sundays möten antyder att en viss oro
säkerligen infann sig även i handelsboken...