Creative Soul

Omvänt uppror är nu översatt till engelska och finns här:

2018-04-06T16:38:00.005-07:00

Uncommon Ground: Hippie to Hijab and Back
by Franciska von Koch et al.
Link: http://a.co/j0C7PP2

Franciska von Koch describes first-hand her life as the young wife of a Pashtun man in a traditional honor culture, with all the trials of love, cultural differences and the era of “sex, drugs & rock ’n’ roll”. Her spiritual quest and perceptions are influenced by everything from the liberal thinking of the 1960s hippie movement, to the patriarchal religions of the Old Testament. Based on a true story.

The year is 1971, and 17-year-old Magdalena is hitchhiking from Sweden to India, determined to find herself a guru. Invited to stay a few days with a Pashtun family in rural Northern Pakistan, she and the family’s son unexpectedly fall madly in love—a completely forbidden relationship.
At first the two go into hiding in the mountains, but eventually Magdalena moves in with her husband’s family in their village. ”As I’m sure you’ll agree, in these times of international strife and religious intolerance, it’s important to share insights into the lives of the real people behind the stereotypes."

Franciska (Kali) von Koch lives in Sweden and provides creative and musical activities at an assisted living facility. She is a certified Expressive Art Therapist and a Dharma teacher. This is her first book in the semiautobiographical series about Magdalena’s spiritual seeking and adventuresome travels.

My story, published in Swedish as a fictionalized autobiography, has already touched many readers. As an impressionable 17-year-old girl in the early 1970s, I fell in love with and married a Pashtun man in northern Pakistan. My book, ”Uncommon Ground – Hippie to Hijab and Back”, depicts my years living with him and his family in the beautiful and remote Swat Valley, a decade before the rise of the Taliban and the IS.
The Swedish book,(Omvänt uppror), features authentic photos from my years in Pakistan as well as authentic letters. It is a story that in many ways confirms Western perceptions of this strict patriarchal culture, but it also shatters just as many stereotypes, as it portrays the great love and respect with which I was treated by my in-laws.
Although ultimately neither of us could adapt to living in the other’s culture, the overall message of the book is positive, and the response from my readers has nothing but positive. Several have also commented, “This sounds like a movie!” Brought up in the heady laissez-faire world of the 1960s free-love era, 17-year-old Magdalena was a spiritual seeker, easily influenced by those who inspired her.

Following on the coattails of the Beatles, she and a friend hitchhiked from Stockholm in 1971 in search of a guru to teach them. The goal was India, but Magdalena never got that far. In the borderlands of Northern Pakistan, she fell madly in love with a young Pashtun man, a turn of events that took both of their lives onto a whole new path. Shahid was the son of a wealthy landowner – and was already engaged when he fell head over heels for Magdalena. In his honor-bound culture, their whirlwind romance and impromptu marriage were an affront to his fiancée’s family, a crime worthy of death.

Excerpts – Uncommon Ground – Hippie to Hijab & back
[Shahid’s little sister] Muzarath giggled innocently at my Pashtu pronunciation, correcting me by singing along with the song. She asked me in clumsy English what we did in Sweden, how we dressed, and I tried to show how men and women could lie on the ground sunning ourselves in bathing suits in the summer. She was shocked. “Yes, we girls wear a top and a bottom,” I explained, demonstrating with my hands what a bikini looked like. Aghast, she pulled her veil up over her nose and mouth, staring at me wide-eyed and red-cheeked. “That’s nuts!” I assume she said in Pashtu. “But it is normal in Sweden,” I told her. I tried to explain that sunbathing in a bikini was something everyone did in Sweden. But she’d probably never understand. According to Shahid, no one here had ever seen anyone naked...."

2016-09-11T02:19:00.002-07:00

Ok jag erkänner, det var mycket länge sedan. Jag bloggar numera mest på min sida www.franciskavonkoch.comoch på Facebooksidan. Välkommen dit!

Ateljé Ch2 i Stehag, söndagen den 27 mars kl 19.00

2016-03-16T12:42:00.001-07:00

Önskar dig en ljus dag, i sinnet och i livet

2016-01-09T23:37:00.001-08:00

Hej jag använder en annan blogg vanligtvis så jag vill inbjuda dig dit:

http://franciskavonkoch.com/Se mina senaste uppdateringar här

Från fina dagar på vinterretreaten med 15 deltagare

Uppror och utplåning för kärlekens skull - 14 november-2015

2015-10-29T01:12:00.001-07:00

Kom och hör mig läsa ur min bok, Omvänt uppror, 14 novemebr

Välkommen till bokhandeln Vattumannen den 14 november. Kali Franciska Von Koch , meditationslärare och Expressive Arts terapeut, kommer att läsa ur sin bok Omvänt uppror och berätta om hur det var att leva i en hederskultur på sjuttiotalet.

Uppror och utplåning för kärlekens skull (allt var ju gud, eller?)

Först kastade hon sig ut på en äventyrlig sökande andlig resa för att finna en guru, påverkad av den frisläppta och promiskuösa 70-tals-kulturen hon växt upp i. Men sedan blev hon kär och hamnade i en patriarkal hederskultur.
Franciska von Koch (Kali) berättar historien om sin tid med en man från pashtun-folket i de nordvästra delarna av Pakistan, i boken ”Omvänt uppror”, då hon bekände sig till islam samtidigt som hon trodde på Jesus, Krishna och Budda.
Franciska har givit ut meditations skivor och undervisat i vipassana och mindfulness sedan många år. Vad hon först nu avslöjar är vad som hände innan, tidigt på hennes sökande resa.
Boken kommer att finnas till försäljning med personlig dedikation från författaren.

Boken "Omvänt uppror" är här nu"

2015-08-08T23:35:00.001-07:00

"F v Kochs bok är fascinerande och ger en inblick i en värld som är och har varit fördold för oss. Bokens styrka är dess autenticitet och den unga kvinnans naiva syn på ett liv som visar sig vara så långt från hennes bakgrund som möjligt och det uppvaknande hon tvingas till."

Om du vill ha ett signerat exemplar kan du beställa den direkt här:

Beställ Omvänt uppror

Läs mer om boken här:

Läs mer om boken

Omvänt uppror - En roman med självbiografiskt stoff utkommer i augusti 2015

2015-06-12T22:47:00.000-07:00

Omvänt uppror

Tonåring och gift med en pashtun

Välkommen på boksignering på Vattumannens bokhandel den 17 augusti!
Författarsida på Facebook - klicka här!

(English presentation below. An unlikely rebellion
Novel to be released in August 17-2015, initially in Swedish)

Året är 1971, Magdalena är 17 år och på väg till Indien för att hitta en guru. Hon stannar till i norra Pakistan, där hon blir inbjuden till en pashtun-familj. Sonen i huset och Magdalena förälskar sig i varandra och Magdalena flyttar in i hans familj i huset i byn.

Franciska von Koch berättar här om hur hon levde som ung hustru till en pashtun, med allt vad det innebar av kärlek, kulturkrockar, naturupplevelser och umbäranden. Detta är en genuin och unik skildring av en ung svensk flickas liv som hustru till en pakistanier i en hederskultur.

Författarsida på Facebook - klicka här!

An unlikely rebellion
Novel to be released in August 17-2015 (initially in Swedish)
Franciska von Koch

I was 17 years old and married to a Pashtun man in Pakistan

This is a story about my experiences in the 70’s, an era of free love, a wild renaissance that defined the decade. My true account, as I hitch-hiked to find God. Trekking, from Sweden, through all of Europe, to Pakistan, on a spiritual quest, for meaning to my life.
Growing up, my parents were living a promiscuous life, they gave me no rules, or structure to follow. Inasmuch as this was my reality, I was easily influenced and fell in love and when I did my life changed forever. The search for God was put on hold or so it seemed.
Experiencing the lifestyle of a conservative village life in Northern Pakistan, I had to cook on an open fire, eat with my hands and live by the rules women did. Covering my head was the least of it as I had no freedom as a wife.
My husband was engaged before we met, which put our life in jeopardy. His culture demanded revenge when someone was disgraced therefor, marrying me, was a crime in their eyes. When the demands of the culture, and there were many, we decided to move to my homeland of Sweden. Here, the cultural problems, we had to live by, became impossible. We became isolated.
Excerpts from the book:
It was less than five months since we left Pakistan and fall was turning into winter. Maybe it was because I did not want to have sex, or because he couldn’t adapt to the lifestyle, or perhaps my growing sense of independence made him feel less than he thought he was. I only know that I had to rebel. A deep sense of survival started to wake up coming from a place deep inside me, after a long winter's sleep. Out from the cave came the female bear in spring, hungry, easily angered and dangerous.
It had definitely been true love, when I as a seventeen-year-old, met a traditional Muslim man, in northern Pakistan. We fell instantly in love and instantly … the entire world was against us.
“It won't work, in the long run," said my family. “Its dangerous," his father warned. “You are crazy," came from my sister. “You can get murdered," from his brothers. I still just could not understand why
anyone would want to murder us.
I was raised freely with no one insisting on anything and everybody adapting themselves to most any situation. I know now, that no one today could hitchhike to Pakistan, get together with a man of the Pashtun people without being stoned to death by Taliban’s.
We did live under a certain threat, but it was far from the world we live in today. The letters I wrote home from 1972-74 were saved by my mother.
Deeply influenced by Bible texts, yet at the same time, I believed in other faiths as well like Christianity, Hinduism and Buddhism.

Authentic photographs and letters are seen in the book.

Påtvingad transformation

2015-04-16T20:08:00.001-07:00

Ibland går kärnan sönder

Den svarta solen i magen

Ständig förändring pågår
ibland känns den påtvingad
jorden och solens dans
genom tiden

Från centrum av noll

Temacoach jobbet kom tilllbaka

2015-03-05T20:28:00.000-08:00

Arbetar som Temacoach igen på Berga omvårdnadsboende. Det är roligt att träffa alla igen, de gamla som bor där och kollegorna. Det blir mindre tid att skriva tyvärr men jag får se det som en tillfällig paus. Lönearbete är trots allt inte fel i synnerhet inte när man får hålla på med konst, musik och kreativitet.
Känner mig som en lektant då jag går upp på demens-våningarna med ett rullbord lastat med en liten gitarr, en stor ballong man bollar med, målarfärg och musikinstrument. Det får mig att minnas en gång då jag låg på sjukhus i åttaårsåldern. Det roligaste var att få besök av en tant som hade alla möjliga roliga saker i en korg med sig.

Skriv mitt liv

2015-03-02T21:35:00.002-08:00

Min skrivblog

Det kurativa samtalet

2015-01-28T23:44:00.003-08:00

Detta samtal är heligt när lyssnandet är aktivt och ickedömande, reflekterande och närvarande. Det kurativa samtalet behöver inte vara problemorienterat, det har i sig en inneboende förmåga till läkning. Att tala med objektivt lyssnande är läkande. Vad läker? Själens sår. Vad är själens sår? Brist på kärlek, empati, sensistivitet varje dag under vårt liv.

Skapat en skrivblogg

2015-01-26T01:03:00.003-08:00

Här hittar du min nya skrivblogg:

http://skrivmittliv.weebly.com/blog/min-nya-blog

Fortsätta, slutföra och inte flippra ut, som vi sa på sjuttiotalet

2015-01-19T23:53:00.000-08:00

Nu gäller det att fortsätta, slutföra och inte sprida ut mig på tusen andra aktiviteter, som den här bloggens utseende, Facebook och annan underhållning till exempel. Alltså, åter till mitt manus och bearbetning med hjälp av det jag fått från skrivarmentorn. Hela manuset är nu genomgånget en gång, jag hoppas ha ett första utkast inom ett par veckor...Ja

Efter att ha gjort nyhetsbrev för den förening jag ansvarar för har jag nu tid till detta alltså. Jag ska skärpa mig idag.

Citadellet handlar om bra strukturer som skyddar det heliga inom oss

Ha en fin dag/Franciska

Skriver på min bok om tiden i Pakistan 1973-74

2015-01-15T00:45:00.001-08:00

Nu har jag träffat kära Katrine Hamori som uppmanar mig att skriva, skriva, mer så det blir färdigt snart! Om du behöver en redaktör kontakta Katrine, hon är superproffsig.

Här kommer ett smakprov ur min självbiografiska roman:

"...Den här förlovningsfesten lovade ett stort bröllop om ett år eller så. Utanför huset på stora gården firade männen parallellt. De drack pakistansk whisky och fick roa sig på sitt vis, skojtävlade om vem som kunde dansa roligast. De slog sig för knäna och skrattade och istället för att göra ”hifive” skrek de ”rawatchavatchachelchi” och slog handflatorna i varandras; ”lets make it twenty”. Ingen i hela världen hade då kunnat ana att en kringresande ung hippieflicka från Sverige skulle dyka upp från ingenstans och störa denna gedigna, väl förankrade och traditionella överenskommelse. Det fanns helt enkelt inte på någon karta i hela världen, varken här eller där.

Där stod jag, sjuttonåriga Magdalena och tjugotreårige Göran från Stockholms söderförort inte så många månader efter förlovningsfesten, på Shahids familjs veranda med vårt bagage. Tillsammans hade vi då liftat genom Sverige, Tyskland, Österrike, Jugoslavien, Bulgarien, Turkiet, Iran, Afghanistan och in i Pakistan...."

Uppmuntran

2014-11-23T16:01:00.000-08:00

En dead line för de första tre kapitlen är december 2014

Min skrivar mentor säger "Glöm inte att skriva - och försök komma ihåg det där jag sagt om ditt andliga sökande kontra dina upplevelser av att leva i en pashtunfamilj. Försök hålla isär de båda trådarna och koncentrera dig på hur livet rent praktiskt och ideologiskt såg ut för dig, den då 17-åriga flickan"

Katja Hamori

Jag tänker hjälp, svårt. Hur ska jag kunna hålla isär dessa trådar som är så sammanvävda. Funderar över detta just nu.

Jag skriver en självbiografisk roman

2014-11-17T10:46:00.002-08:00

En underbar miljö och en bra lärare samt en trevlig liten grupp samlades den gångna helgen för en skrivarkurs i London. Jättespännande och bra att få lyxen att sitta med en kunnig redaktör och
arbeta med sitt manus. Magdalena som reste till Pakistan och gifte sig 1973 blir en självbiografisk roman som jag avser ge ut 2015.
Om gudarna vill.

What is the Right Attitude for Meditation?

2014-11-11T06:44:00.001-08:00

En avslappnad kille är Sayadaw U Tejaniya /a relaxed guy who gives good teachings:

Right Attitude consists of 23 points to help establish a right attitude for practice; contains practical advice on the basics of observing the mind.

Mycket bra instruktioner för meditationCheck it out here:

Ha ha. Varning damer, för hoppande äggstockar när ni kör bil!!! samt Yihaa! Låt jämnlikhet och fri vilja härska!

2014-11-11T04:47:00.000-08:00

Jag såg ett inlägg på Facebook där en Saudisk myndighetsperson
blir intervjuad i teve.
(se mer info: http://www.reuters.com/article/2013/09/29/
us-saudi-driving-idUSBRE98S04B20130929..)

Han hävdar att kvinnor inte ska köra bil för att det kan
skada äggstockarna....Detta bidrog till en mycket intressant
diskussion och många spännande reaktioner.

Bland annat ansåg någon att jag lika gärna kunde rösta på SD
med än gång, för inlägget var tydligen islamofobiskt.

Jag svarade:
"Man är inte SD eller rasist för att man ifrågasätter våldsamma
terrornätverk!"

Sedan skedde följande.

En annan person skrev:
"Om Ni tror att detta är ett isolerat exempel, en tossig excentriker, ett olycksfall i arbetet, måste jag tyvärr upplysa Er om att Ni har fel; hela den islamska kultursfären svämmar över av denna typ av uttalanden. Det finns en sajt, som har ägnat sig helt och fullt åt att översätta och lägga ut program och inslag från TV, press mm. från den islamska världen:http://www.memri.org Mycket intressant, här får man sig till livs kommentarer om livets samtliga områden. Imamerna bjuder på sin visdom om människans natur, samhällsfrågor av alla typer behandlas. Värt att besöka; vore ganska underhållande om man inte såg det destruktiva allvaret i dessa uppfattningar. Uppfattningar som hotar den fria världen.MEMRI - The Middle East Media Research InstituteMEMRI bridges the language gap which exists between the West and the Middle East, providing timely translations of Arabic, Persian, Urdu-Pashtu, and Turkish media, as well as original analysis of political, ideological, intellectual, social, cultural, and religious trends in the Middle East.
MEMRI.ORG

Jag svarade:
Intressant men jag skulle inte säga "hela den islamska kulturvärlden" för det är en generalisering som förmodligen gäller Sunni- ( Iran, Saudiarabien och mer fundamentalistiska och terrorstämplade riktningar, eller?). Det finns ju en Islam som är klok, djup och mystisk också, men den har ingen propaganda. Jag vill gärna skilja på dessa saker så det inte blir den här "Väst och Judendom mot Islam- tänket som många på båda sidor verkar odla. Eller?

Han svarade:
Nej, så är det förstås. Det som är nedslående ur en frihetlig/demokratisk aspekt är dock just detta att mittfåran av Islam är så pass starkt ortodox som den är, vid en närmre titt. Vi gör ofta felet att tro att Islam är ungefär som den svenska religiositeten, dvs en mycket litet antal starkt religiösa och en mittfåra som går till en kyrka/synagoga/frikyrka någon gång per år, för att bevista en begravning, bröllop eller dop. Och så en växande grupp agnostiker eller ateister. Så ser inte de muslimska samhällena ut alls. Mittfåran, majoriteten, är starkt troende, ja, samhällena är utformade i sina regler efter Islamska levnadsregler. Visserligen är inte alla muslimska samhällen helvetiska platser (som t.ex. Saudi), men i västerländska, liberala ögon är inskränktheten, kvinnans rättsliga, liksom människorättsliga ställning, mycket begränsad, liksom i realiteten den personliga friheten i alla dess former. Sedan finns det en mindre grupp, på ett par procent som är mycket radikalt religiösa, de som aktivt vill bidra till att hela världen blir muslimsk och där man också kan finna de allra farligaste politiska islamisterna. Problemet är att dessa få procent utgör ca 50 milj. människor, där man i överflöd kan finna individer som är beredda till de mest vidriga våldsdåd och religiös krigföring.

Jag svarade.
Tack för din utförliga och ingående beskrivning av ämnet. Det intresserar mig mycket. Är de verkligen så många som 50 miljoner?

Han sade:
Vad gäller Sunni och Shia finns både mer eller mindre fanatiska grupper i båda dessa riktningar. Wahabismen och Salafisterna är också oerhört aktiva och farliga. Tusentals människor kommer nu till IS som frivilliga från världens alla hörn för att delta i ett sanslöst blodbad i dagens Mellanöstern. Massavrättningar p.g.a. religiös tillhörighet har knappast funnits på världskartan i denna omfattning sedan nazisternas utrotning av judar romer för drygt 70 år sedan. Undantaget då slakten i Rwanda och i viss mån under krigen i samband med upplösningen av Jugoslavien.

Peter von Fábry-Eichner svarade åter: En libanesisk-född kvinna, numera amerikansk medborgare, modig och med direkt tilltal, Nour Saman, eller mer känd som Brigitte Gabriel uttalar sig om Islam: https://www.youtube.com/watch?v=Ry3NzkAOo3s

Jaha tänkte jag, det var så intressant så att jag tänkte att det kunde bevaras här på bloggen idag...

Med Fejan hamnar det i rymden på två sekunder...

Återigen vill jag också varmt rekommendera filmen Honour Diaries som finns på netflix. https://www.youtube.com/watch?v=9WijI2U7dKY

Yihaa! Låt jämnlikhet och fri vilja härska!

Man är inte SD eller rasist för att man ifrågasätter våldsamma terrornätverk!

2014-11-09T15:10:00.001-08:00

Stockholm 2014

Jag har just läst boken ”Jihad - om svenskarna i de islamistiska terrornätverken” av Magnus Sandelin. Jag vill försöka förstå vad det är som händer i världen. Hur det kommer sig att unga människor ansluter sig till de terrorstämplade grupperna eller skapar nya. Hur det kommer sig att de vill spränga sig själva till döds i tron att ett sådant våld kan stödja det ”rätta”, och att de därigenom kommer att bli hjältar. Sandelin menar att diskussionen ofta hamnar fel och kommer att handla om ”muslimer” istället för våldsbejakande terrorrister. På sjuttiotalet fanns visserligen en våldsbejakande hederskultur och ett starkt patriarkat som dominerade kvinnan, men när jag tänker tillbaka på männen som jag lärde känna i Pakistan, kändes det mer som om de alla visserligen var fångna i sin kulturs kontext, men inte att det fanns något ideal i att ”kriga mot väst”. Politik, makt och tragiska personliga öden, som att växa upp i ett flyktingläger med bara unga män till exempel verkar ha blivit grogrunden för en fullständig snedvridning främst hos människor i ”exil”. Eller unga vilsna före detta kriminella män som saknar mening och sammanhang. Alltså människor som kanske förlorat sitt hemland, eller sina föräldrar, sitt sammanhang, som sitter ensamma i någon förort framför datorer där de lätt kan förledas. De träffar någon ”broder” som ger dem kärlek och uppmärksamhet och kanske konverterar. Inte olikt unga flickor som förleds via internet ett begå handlingar i hopp om att få bli älskade, handlingar de senare får ångra. Behovet av tillhörighet, kärlek, uppmärksamhet och en känsla av att göra något rätt, gärna för en ”högre” makt är stor. Jag läser om den unge Ali som föddes i Sverige på sjuttiotalet och växte upp i en Stockholmsförort i en hederskultur med mycket aga och hot. Han kände sig misslyckad. Han vänder sig till religionen och blir påverkad och indoktrinerad in i ett terrornätverk bland andra män där han finner en tillhörighet, inte helt olikt vilken sekt som helst. Ali fick se filmer ”…som skildrade stridande muslimer i olika krigshärdar, effektfullt redigerade med pålagda kampsånger och starka slagord…..” ”…de krigar för gud mot orättvisa och förtryck, säger Ali…” ur Jihad sid 39 av Magnus Sandelin, Reporto Förlag, Månpocket 2013. Drömmar om att bli en hjälte tar sig snart farliga uttryck. Boken beskriver hur Ali beundrar och finner män att idealisera. Hur han själv vill göra något fantastiskt som att döda någon eller ta någon som gisslan och hur Ali beundrande sett på teven när flygplanen flög in i World Trade Center. Så småningom förbereds han genom träningsläger i Afghanistan att utföra något ”viktigt”. Men den unge Ali vill förvissa sig om att det han tänker göra har stöd i Islam, så han vänder sig i hemlighet till lärda Imamer över internet för att fråga. Svaren han fick var inte de han hade tänkt sig. ”…De sade att det var emot Islam…” ”…bok efter bok (som han då började läsa, min kommentar), gav imamerna rätt och så småningom började Ali känna att våld inte var den rätta vägen…” ur Jihad sid 46 av Magnus Sandelin, Reporto Förlag, Månpocket 2013. Lika bra gick det inte för många andra, som historien känner till.

Själv är jag självklart emot all form av våld och jag tror inte att hämden är ljuv, som det heter i svenska språket. Precis som kvinnorna i min pakistanska by kunde sitta och oja sig över att deras söner hela tiden måste hämnas varandra, att det aldrig tog slut och att de visste att det var fel. Men jag kan inte förneka att det känns nödvändigt att slå tillbaka när krafter som IS går lös i Irak och Syrien som de nu gör detta år. Det handlar om att stoppa sjuka människor som jag ser det, med risk för att låta som en som tror sig veta. All form av våld mot kvinnor och barn, var än de kommer ifrån, vilken religion de än tillhör, om de är fattiga eller rika, måste bekämpas till varje pris. Så nu är det sagt!

Funderingar kring världens galenskaper

2014-11-08T09:25:00.001-08:00

Håller värden på att bli helt tokig! När jag bodde i Pakistan på 70-talet tyckte man visserligen att de var vansinniga som ägnade sig åt hedersmord och andra för oss minst sagt primitiva böjelser som var förankrade i kulturen hos Pathanerna. Feodala sedvänjor kanske man kan kalla dem. Men det som händer idag och det som pågått sedan människor började få för sig att spränga sig själv i luften och dessutom tro att det har något slags högra syfte, det är fullständigt vansinne och dessutom skrämmande!

Alltmedan de främlingsfientliga politiska partierna vinner terräng i Europa är tusentals människor på flykt undan fundamentalister/terrorister/sjuka människor som halshugger människor offentligt, i guds namn! Världen är galen. De som kallar sig för Islamiska Staten, IS, härjar för närvarande och sätter skräck i människor, främst i Syrien men också i Irak.

Jihadister, Al Qaida, Talibaner och nu IS. Dessa rörelser som terrorstämplats är inte representativa för Islam men har tyvärr kommit att påverka människors syn på Islam.

Syrier flyr hals över huvud från sina hem och tusentals kommer till Sverige. Vilsna, traumatiserade människor plötsligt utlyfta ur sin egen kultur möter jag på Konsum, i centrum eller på gatan i Stockholm, dagligen. Häromdagen stötte jag ihop med en kvinna i full hijab. Hon var täckt hela vägen ner till fötterna, bara ansiktet och händerna var synliga, resten var väl täckt. Hon tittade förskräckt bort då hon såg mig. Det var en sådan där sällsynt varm sommardag och jag gick i bara linne och jeans för att handla. Var det linnet och mina bara axlar eller var det mitt korta hår som fick henne att titta bort. Gång på gång stötte vi ihop i butiken och varje gång tittade hon snabbt bort. Jag kände mig konstig. Plötsligt var det som om jag var tillbaka i Pakistan 1973. Jag kände mig med ens naken och lurade det inte lite skamkänslor runt hörnet? Men hallå, jag är i Sverige, mitt hemland, det är 27 grader varmt och jag är kortklippt, so what!

Jag såg henne linka iväg med sina kassar till busshållplatsen medan jag själv hoppade in i bilen med mina, klasskillnad tänkte jag, hon skulle kanske aldrig komma att ta körkort, än mindre köra bil.

När jag var tillsammans med Shahid (från Pakistan 1973) kunde man inte se en enda kvinna med hijab/slöja i Sverige. Idag finns det till och med ett mode om det i den muslimska världen. Häromdagen läste jag en stor, lång artikel i Dagens Nyheters söndagsbilaga om slöjmodet i Egypten. En designtidning ges också ut numera som heter Hijab. Unga muslimska kvinnor i Sverige försvarar sin önskan att bära hijab och det är nästan som om en del av dem är feminister på sitt eget vis. Själv tycker jag att det är oerhört sorgligt när jag ser bilder i media på pakistanska små skolflickor på kanske sex till tio år bära hijab. På sjuttiotalet hette det att flickor inte behövde det förrän de gick in i puberteten. Det är lika absurt som att se små svenska flickebarn bära bikiniöverdel när de är tre år gamla. Herregud, de borde få gå nakna! Vad är det som händer i världen?

När jag hade bott i Pakistan under ett år och vi sedan återvände för att bosätta oss i Sverige längtade jag efter intellektuell stimulans, så jag började på Folkhögskola. Min klass bestod av cirka sexton elever varav två var manliga. Förutom att det var en period av frigörelse och inre omstrukturering efter tiden med min pakistanska familj var det också förvirrande. Hur jag än försökte förklara hur kvinnorna levde i Pakistan tyckte hela klassen att jag var knäpp. Jag sade; Shahids lillasyster känner sig inte instängd och förtryckt för att hon bor i hemmet och inte går ut hur som helst i byn. Man vill inte gå ut hur som helst där, man är trygg hemma! Vänstertjejerna trodde jag var galen. Jag sade; Musarath min mans lillasyster vill inte leva som vi, hon tycker att vi är förvirrade här i väst. Och tjejen sade; ja, men det är för att hon inte vet, det är för att hon är instängd och alltid varit det. Och jag kontrade med att hon verkligen inte upplever sig som instängd, däremot skyddad. Vi representerade helt olika verkligheter som inte kunde mötas.

Naturligtvis kan jag hålla med mina klasskamrater idag men jag kan också vända blicken och titta ut inifrån den andra sidan. Det tar lite emot, men när jag stötte ihop med den där kvinnan i konsumbutiken i somras insåg jag att den där tiden går aldrig ur helt och hållet. På något sätt förstår jag hur de tänker, något med att känna sig objektifierad. Att slöjan skulle stoppa det på något vis, men jag vet i sjutton om det fungerar så. Blir det inte bara än värre om man börjar gömma undan sin kropp?

Jag vill aldrig mer någonsin bära slöja eller gömma min kroppskonturer för att inte fresta mannen men jag vet hur det känns att göra det och varför det kan upplevas som skönt. Det är lite som att gå omkring med mask eller i ett tält skulle man kunna säga fast det låter kanske lite elakt. Där inifrån kan man se världen men världen kan inte se dig. Din kropp är gömd men dina ögon tittar ut. Jag kommer att tänka på en helt annan historia och det är en av min mors franska älskare som en gång sade att ”en naken kvinna är inte sexigt, det är mycket mer spännande när kroppen är klädd och dold”. Jag undrar om det även gäller den heltäckande slöjan, i så fall kan den aldrig uppnå sitt syfte!

I now have an English blog

2014-10-07T02:27:00.001-07:00

Welcome to

Creativesoulcare in English

Utrensning - släppa taget ceremonin!

2014-08-27T23:22:00.002-07:00

Det bästa och mest tidskrävande med att flytta är att det ges tillfälle att rensa ut sådant man inte längre behöver. De första 40 åren av mitt liv bodde jag på tre ställen; där jag växte upp samt min första lägenhet på söder som jag hade i 18 år. Det var svårt och omständigt att flytta då. Rötterna satt djupt ner under Södermalm då jag lämnade min lilla lya efter 18 år. Men sedan dess har jag flyttat fyra gånger och varje gång lättar min ryggsäck.
Den här gången har jag börjat rensa ur lådor som jag samlat på mig de senaste trettio åren(!), alltså om jag inte använt dessa pärmar med det viktiga innehållet hittills, varför behålla dem?

Jag låter mig numera inspireras av tomheten. Se på den här kudden och det här rummet där Mahatma Ghandi brukade sitta i sitt hem. Är det inte vackert?
Men än är det långt kvar innan jag har det så där tomt. Jag tillhör generationen som fått ta hand om allt ekorrbeteende (samla, samla, samla) som föregående generation dragits med.
Alltså är många av mina kartonger på vinden fortfarande fyllda med mina föräldrars prylar som jag av nostalgiska skäl inte kan göra mig av med.... Jo, så är det att vara människa trots att jag vet att när jag dör så är det någon annan som måste ta hand om det.
Här är en lista på gamla grejer man kan överväga släppa taget om eller rensa bland, som en lite "släppatagetseremoni":
Böcker
Fotografier
Brev och vykort
Kläder
Prydnadsföremål

Kanske blir det genom eld, genom vatten, genom soptunnan..... Tacksamhet

Personligt eller offentligt - hur gör man?

2014-05-27T00:52:00.004-07:00

Ibland är det förvirrande, ska man tala om det personliga och lägga upp det offentligt eller ska man bara tala om vad man erbjuder för tjänster och lägga upp det offentligt? I det senare fallet har man mer tråkigt och kan inte nätverka med sina vänner. Man kan inte heller vara särskilt kreativ eller poetisk. Så jag försöker med en blandning, för jag vill ju att de som är intresserade ska ha möjlighet att ta kontakt med mig. Både när det gäller att komma på meditationssammankomster, vara med i någon grupp eller kanske ha kontakt individuellt. Men så kan det vara avskräckande med sådana inlägg på sociala medier (som Facebook till exempel), för ens vänner, som kanhända inte alls vill bli inbjudna till ett professionellt utbyte.
Ett typiskt nutidsdilemma!
Om du vill kommentera får du gärna göra det här i bloggen!

Roots/rötter genom magen

2014-05-19T23:46:00.000-07:00

I need my roots in the belly to go into the ground. Grounding myself is being myself. Means being an anchor to myself.
I wish for you the same today.
Warmly/Kali
franciskavonkoch.blogspot.com

Det flaggar vi för!

2014-05-06T02:06:00.001-07:00

Födelsedagen som blåser i vinden
sjunger i tystnaden
förkunnar varandets lov

Tisdags haiku