Jag har en polare, han vill vara anonym, vi kan kalla honom Bengt. Född nån gång i andra halvan av 60-talet. Han har en hel del förtjänster, bland annat är han djurvän. Snudd på fanatisk faktiskt. Säg en djurras – Han har haft en sådan, o alla har hetat” Missan”, förutom Tudor, för den var en kanin.

En afton för en tid sedan satt vi i mitt vardagsrum – lyssnade på lite skön musik, snackade lite skit o drack ett par svala pilsner. Vi talade om lite av varje. Bengt fabulerade i vanlig ordning, Ni förstår… Bengt vill vara ”näst till jämlik”. Han har svårt med Connection, han är alkis och känner sig inte i nivå; – därför måste han fabulera?

Jag har en Nordisk varghund, en okänd art, men en formidabel kamrat på ALLA vägar. 54 kilo och om han blir ELAK dubblar han sin storlek. Han fäller ut sina huggtänder ur käkbenet, ruffar upp sin päls – raggen förändrar hans utseende till en värsting. Han skiftar ögonfärg från milt brunt, till svartaste svart, fördubblar sina tassars storlek och går in i en hukande attackställning.

Någonstans i trakten av hans mage kan man höra begynnelsen till ett morrande, när ljudet har nått upp till hans strupe väller det fram som ett vrål ur hans käft, detta kan säkert liknas vid det sista man som bytesdjur kan få höra innan man faller offer. Bengt är lite reserverad vid sina kontakter med min lilla ”voffsing”. Han är rädd – men vill inte erkänna.

I alla fall så kom vi till att snacka om kaniner och jag frågade min kamrat Bengt, om han någon gång haft en kanin?

Jorå, Bengt hade minsann haft en Belgisk dvärgvädur – det är en kanin. En vit variant med små svarta stänk på utsidan av öronen. Ögonen var blå och den var SÖT. Den hade svans.

Det dröjde inte särskilt länge innan Bengt lade märke till att kaninen inte ville sluta växa. När Tudor var fyra år vägde hon, för det var en honkanin, 45 kilo. Snacka om Belgisk dvärgkanin!!!

Bengt är uppväxt i Vårby i södra delarna av Stockholm. Där finns ett Centrum, där man kan handla. Tudor ville inte vara ensam hemma, därför följde hon med Bengt på små promenader i omgivningarna. I Vårby finns en del grönområden, såsom tillrättalagda parker och om man orkar gå 790 meter extra kan man nå en naturlig miljö. Inte många går så långt, inte heller Bengt och Tudor.

Nej, Tudor ville helst spankulera i parkerna mellan husen i förorten. Barn, särskilt flickor tycker om kaniner, därför fick Tudor bekanta sig med de små liven i omgivningarna. Barnen matade Tudor med salladsblad och gräs. Men, Tudor växte och växte. Efter ett par månader dög det inte med salladsblad. Nej, Tudor ville ha hela salladshuvuden.

Bengt såg sig ingen annan råd än att ta med sig Tudor på dagliga provianteringsrundor till ICA i Vårby Centrum, där inhandlades diverse grönfoder till den hungriga dvärgkaninen som nu vuxit sig större. Och större skulle hon bli, hon fick ett överdådigt häng på sina öron. De hängde som skinnlappar från huvudet, rakt ner. Utom när Tudor blev arg, då lade hon öronen tätt bakåt mot huvudet och visade tänderna. När Tudor var fyra år hade hennes fötter vuxit till imponerande 39 cm i längd, när Tudor stampade med sina ”fossingar” lät det som ett trumsolo av Ginger Baker – trummisen i The Cream. Marken vibrerade.

Tudors tänder – som alla vet är en kanin en växtätare – hade vuxit ut till ett par formidabla huggtänder mitt i överkäken. De var åtta cm långa och sylvassa, Tudor hade utvecklats till en ”rovkanin”. Men Bengt hade koll på sin Tudor, han körde lite dressyr och lydnad.

– Mer behövde jag inte, säger Bengt. Tudor vaktade så bra så det behövde jag inte utveckla, hon hade vaktinstinkten i sig så att säga, menar Bengt.

En dag i Vårby Centrum, när Bengt och Tudor skulle till ICA och proviantera, kom det en utländsk kille med en Pitbullterrier som inte var kopplad. Tudor var inte heller kopplad, men Bengt blev orolig när han såg att hunden tänkte attackera Tudor.

– Kan du ta o koppla din jycke, sa Bengt.

– Nää, det behövs inte, sa killen.

Just då gjorde Pittbullen en attack mot Tudor men Tudor gjorde en motattack och högg hunden rakt över strupen. Ruskade om hunden lite, stampade med sina enorma fötter på hundens bröstkorg, det lät som en virvel på en bastrumma. Bombombom Bombom Bom…, det ekade i centrumet. Sedan släppte hon taget, hon var kladdig av hundens blod som stänkt ner både henne och golvet utanför ICA.

Hunden blödde kraftigt, men såg annars mest förvånad ut. Killen blev högröd i ansiktet, tog sin hund i famnen och bar bort den. Blodet forsade ur såret. Bengt såg aldrig vare sig pittbullen eller killen efter det.

– Nu ska du veta att en kanin är ju vegetarian och när hon fick blodsmak i munnen blev hon så deprimerad att hon sprang hem, berättar Bengt.

Bengt rusade efter kaninen och hela vägen ut ur centrumet möttes de av applåder av folket som vistades därinne. Varje gång, efter denna händelse, när Bengt och Tudor gick ner till ICA kom det fram folk och ville känna på Tudor. De gratulerade till en sådan duktig kanin och Bengt fick många berömmande ord för att kunnat dressera en så fin kanin på det exemplariska sätt som han gjort.

– Tudor blev sig aldrig riktigt lik efter det där, hon var ju ett snällt djur och blodsmaken satt nog kvar i hennes minnesbank, säger Bengt.

Tre månader efter händelsen utanför ICA fick Tudor cancer i munhålan och dog. Bengt blev sig inte riktigt lik efter att Tudor dog. Han misstänker att Tudor blev sjuk efter attacken.

– Jaahh, jag saknade henne så mycket så jag började supa och det är därför jag är alkoholist nu. Jag förlorade jobbet, lägenheten och min allra bästa vän, säger Bengt, med en snyftning och en tår i ögonvrån.

Berättat för Exkriminell.

Marcus Birro i Expressen när han kommenterar Adrian Mutu´s kokainmissbruk när denne spelade för Chelsea. Birro nämner inte med ett enda ord att stjärnornas knarkande drar in de ungdomar, som har dessa knarkande superhjältar som idoler, att tycka det är rätt att ta kokain. 

Snarar raljerar han med smarta ordvändningar och det verkar som om han tycker det är okey att ta kokain.

"Många snackar om att superstjärnor tar droger. Tydligen handlar det mesta om att inte bli upptäckt." skriver han, för att i nästa utgång skriva "Fiorentinas första halvlek mot Liverpool i Champions League för en tid sedan är den bästa halvlek jag sett ett italienskt fotbollslag spela sedan Milan körde över United på San Siro den där regniga kvällen guldåret 2007."

Ett ganska tydligt uttryck för vad Birro anser vara strålande fotboll av knarkande spelare.

Birro snackar om kokain som en krydda, Birro är kanske inne i egen förnekelsefas? Kanske dags  drogtesta personal på skandalblaskan Expressen

Sluta snacka skit Birro.

exkriminell

Sluta snacka s…

Historien är underlig med anledning av att det inte finns någon automatik i att en utlänning som valt att sitta av  straffet i Sverige ska friges efter två tredejedelar. Utvisade på livstid kan få sitta av hela straffet i fängelse även om de skött sig.

Hon har varit en plåga för sina medfångar på Hinseberg och hon kan nog skatta sig lycklig att Kriminalvården vakat över hennes säkerhet.

Vem ska vaka över henne när hon kommer hem till sin lägenhet i Belgrad, Serbien?

exkriminell

Häxan Plavsic släpps

Nu verkar det emellertid som om hela historien får ett lyckligt slut då Erik Olsson krupit till korset och inlett förhandlingar med familjen.

Att bedragerskan, för det har visat sig vara en kvinna i 30 årsåldern, härjar runt och blåser studenter på 100 000 tals kr är ju helt och hållet en polisiär historia numera.

exkriminell, hälsar till Mudas och önskar dem lycka till i fortsättningen

exkriminell

Del 4 kriminell etik kontra …

Han gömmer sig bakom "fastighetsmäklarlagen" Paragraf 4 i denna lag säger bland annat "…får bestämmelserna i denna lag inte frångås till nackdel för en konsument som köper en fastighet huvudsakligen för enskilt bruk eller som säljer en fastighet som han har innehaft huvudsakligen för enskilt bruk".

Lagen skyddar köparen lika mycket som säljaren alltså. Och då är det status Que igen. Varken köparen eller säljaren har gjort något fel. jo säljaren naturligtvis som inte betalar tillbaka pengarna, men det kunde ju vilken barnunge som helst begripa att en människa som sitter häktad för bedrägerier inte kommer att betala tillbaka pengarna.

Hela den här osannolika historien grundar sig i att den där mäklaren inte ville gå miste om sitt feta arvode på 105 000 kr. Han var snål så han skrek när han tänkte på den förlust han skulle göra på att inte affären skulle gå i lås.

Nej, den mäklaren har väl gjort sitt i branschen och Erik Olsson med för den delen. Det finns väl ingen vettig människa som vill göra affärer med dessa herrar i fortsättningen.

Jo, förståss, bedragarna kommer att ha en utmärkt partner i dessa herrar, här kan de blanda in både fastikhetsmäklaretik i den kriminella etiken och  blåsa på så länge det håller.

Exkriminell

Kriminell etik kontra mäklares del 3

Här har man medvetet betalat ut pengar till en icke kreditvärdig person och sedan dessutom tagit betalt för "servicen". Att affären dessutom enligt mäklaretik har gått rätt till bekräftar ju hela bluffen.. Familjen Muda är rättslösa.

Ägaren av mäklarbyrån gör sig oanträffbar och proffessorer och andra lagvrängare förklarar än en gång att familjen Muda helt enkelt har blivit blåsta.

Jag menar ska de nöja sig med ett sådant besked. Nej en rejäl omgång stryk skulle han ha den där så kallade mäklaren och sedan ska hans arbetsgivare, eller den firma han arbetar för, betala tillbaka hela summan plus ett rejält skadestånd.

Hade det varit i den värld jag lämnat hade skulden efter ett sådant här "jidder" ha stigit med ett par hundra procent. Plus omgången med stryk.

exkriminell

Den kriminella etiken … del 2

När inte lagstiftningen räcker till för att skydda familjen Muda, som blivit blåsta på 515 000 kr, och man börjar snacka om mäklaretik och annan skit för att skydda bedragaren. Då börjar jag i mitt stilla sinne att undra om inte den kriminella etiken ute i de kretsar där jag tidigare hade min vardag, i alla fall är att föredra.

Där tog man med sig ett par elaka, gick upp till bedragaren, slog in dörren och tog tillbaka pengarna. Snabbt och smidigt och alltid utan någon form av ytterligare våldsamheter.

Dessutom spred man ryktet att den där bedragaren skulle "folket" akta sig för, sedan var denne märkt i kretsen som en opålitlig.

I vårt samhälle är naturligtvis inte detta förfaringssätt att rekomendera, men reflektionen flög hastigt genom mitt, å familjen Mudas vägnar, upprörda sinne.

Jag hoppas den skenhelige kriminelle får sig en anständig läxa och fattar att; man ska inte ge sig på hederligt vanligt folk.

exkriminell

Reflektion om kriminell etik kontra mäklares

Det kontorlandskap jag kom in till visade sig vara runt. Korridoren sträckte sig utefter kontorsrum både till höger och vänster. De administrativa delarna av landskapet var koncentrerat till höger och de allmänna utrymmena och förråden låg till vänster.

Det första jag såg var ett stort kassaskåp, det gick en larmtråd från skåpets baksida. Därefter, ett par steg bort, ett låst brandsäkert dokumentskåp. Jag bestämde mig för att söka efter nycklar till de båda skåpen, men först ville jag se vad det övriga kontoret hade att ”bjuda” på.

Jag började promenaden runt hela kontoret, vid vissa dörrar stannade jag till , lade märke till vad just detta kontor hade för administrativ funktion. Där var revisionsavdelningen, med chefens namn på dörren. Där var kontorets chef med dennes namn, där var säkerhetsavdelningens kontor med med denna avdelnings chefs namn. Jag tittade in i respektive kontor och lade på minnet vad som fanns att titta närmare på, lite senare.

När jag gick där och spankulerade fick jag plötsligt höra att någon öppnade dörren till kontorskomplexet, jag hörde några röster och kikade hastigt runt den rundade korridoren.

AjAj, då. Inte bra, det var vakterna och de hade delat på sig. Hur jag än bar mig åt skulle jag bli upptäkt. Jag hade som jag såg det fyra alternativ för att försöka klara mig ur knipan.

1. Jag kunde försöka dra järnet, försöka springa ner en vakt och snabbt ta mig ut. Dåligt val. Jag är inte någon våldsam figur.

2. Jag kunde försöka ta mig ut genom ett fönster. Mycket dåligt val, jag var på 5:e våningen. Risken att trilla ner o slå ihjäl mig var inget alternativ.

3. Jag kunde försöka bluffa mig loss. I vilket fall skulle jag torska, men här fanns en mikroskopisk chans att klara av bluffen.

4. Jag kunde försöka gömma mig. Dåligt alternativ, hade inte en aning om vart i så fall och dessutom knappt om tid.

Jag beslutade mig för att satsa på alternativ 3.

Sagt och gjort, jag gick in i den kombinerade bastun, duschen och toaletten, låste dörren, tände ljuset, klädde av mig och började duscha.

Fortsättning följer

 Vid de Rövarhistorier som publiceras i denna blogg sker berättandet i jag-form. Detta är en teknik för bättre balans och närvarokänsla i berättandet.

exkriminell

Sedan, en lag där det blev kriminellt att vara påverkad av någon form av narkotika. Det är en bra lag, den finns kvar, den är preventiv och visar klart att knark är kriminellt. 

Sedan en lag att kriminalisera sexköp, återigen en bra lag. Det är inte OK att utnyttja svaga människor som är offer för omständigheter.

Sedan kom lagen om fildelning, en fruktansvärd lag som inte är till för att skydda medborgarna i riket. En lag som kom till genom hot från Stormakten Kapitalet. Tre miljoner människor fildelar i Sverige. Tre miljoner människor som riskerar miljontals kronor i böter för att de använder en tjänst som finns tillgänglig på nätet. Tre miljoner kriminella i riket över en natt.

Jag menar att respekten för lagar undergrävs bara därför att Lagstiftaren ska hålla sig väl med de multinationella kapitalintressena.

Hur jävla fel kan de bli?

Sverige, duktiga p…

Påsken 1992, Bjarne Kärrskatt och jag bodde hos Stickan i Marieberg, vi gjorde rätt för oss genom att bryta och ge honom godset för försäljning. I gengäld fick vi bo hos honom och han försåg oss med det tjack vi behövde för att orka drifta. Maten fixade sig från dag till dag.

Jag hade kollat in OKs huvudkontor vid Hornsberg som ett lämpligt mål för en liten snabb rajd, påsken kunde vara en lämplig helg för just detta bryt. Vaktpassen på helgerna hade jag noterat vid tidigare rekognoseringar och jag skulle ha fyra timmar på mig om jag gick in strax efter vaktens runda.

Bjarne var ute på ett annat uppdrag så jag bestämde mig för att ta detta kontor själv. Sagt och gjort, på långfredagsmorgonen petade jag upp entredörren och gled snabbt in i byggnaden. I entreérnas dörrar är larmet ställda för att utlösas efter tre till fem sekunder om man går in utan nyckel. Därför gick det snabbt att öppna, kliva in och dra igen dörren.

Sedan hissen upp till det våningsplan där OKs kontor var beläget, vid den entén fanns en kortläsare och en sifferkod. Eftersom jag varken hade kod eller kort fick jag kortsluta läsaren och öppna kodplattan. Under siffrorna finns små dioder som har en svagström kopplad till sig. Dessa dioder signalerar till läsaren att rätt kod är slagen. När man vet vilka siffror och symboler det är frågan om monterar man ihop skiten och provar sig fram.

Efter en liten stund klickade det till i låset och jag var inne.

Nu började själva brytet, ett snabbjobb som skulle ta högst en timme. På den tiden hade jag räknat med att få med kontorets handkassa, kontorets matkuponger och eventuellt, om jag skulle ha tur, ett gäng företagscheckar.

Alltså ett hyfsat snabbjobb som jag skulle kunna klara mitt uppehälle på under nåra dagar kanske en vecka. Under den tiden skulle jag kunna spana ut nåt annat bryt som jag eventuellt skulle kunna ta när bytet var på upphällningen. Så trillade dagarna på för en liten småtjyv som också var nöjd med att kunna hålla näsan hyfsat ovanför ytan.

Men ibland går det inte alls som man planerar, OK brytet utvecklade sig i stället till ett helgarbete, som sträckte sig från långfredagen ända fram till måndagen-annandag påsk. HåHåJaJa.

Fortsättning följer

exkriminell

Vad det beror på? Jo, det beror på att samhället i övrigt inte är berett på att ta emot kriminella in i stugvärmen. Samhället behöver ha en skara trasproletariat för att hålla de övriga medborgarna på mattan. Någon att se ner på, någon att kunna snacka om på jobbet, någon att hata och få säga att; Fan ställ upp dom jävlarna mot en vägg och skjut skallen av dom bara.

Dom har det så jävla bra på hotellet (fängelset), får mat och promenader. Se på våra pensionärer, som inte ens får komma ut.

Något att få stampa på som är lägre ner på samhällsskalan än en själv, det är ett behov hos varje mänsklig varelse.

En kriminell lägger inte av förrän han själv är beredd att göra det.

Vad samhället behöver är en beredskap att fånga upp den blivande kriminelle innan han blir kriminell. Men det är dålig nationalekonomi att utrota kriminalitet.

exkriminell

Det behövs kriminella…

1. Det är klart TV4 gör detta för tittarsiffrorna. Reklamintäkterna stiger naturligtvis vid denna typ av program.

2. Socialt ansvar? knappast. Skulle TV4 bry sig om hur det går för ungdomarna? Nej, de räknar pengarna. Skulle vara intressant se hur kontrakten mellan TV4 och de medverkande är utformade?

3. Realistiskt? never. Serien är inspelad på ett nerlagt fängelse. Vilket? jag har setat på flera gamla av denna typ men kunde inte placera detta? Miljön är helt annorlunda på de nyare fängelserna. Mycket värre på de nya.

4. En bättre idé hade varit att spela in på ett häkte, men då hade dramaturgin inte kunnat hållas uppe. Men ”Blanka” i Uppsala hade varit fint. Då hade ungdomarna nog blivit avskräckta. Blanka är ett sterilt häkte, där ser man knappt någon annan människa, där råder isolering.

5. Här vilar ett stort ansvar på KRISarna som ska vara de tuffa gossarna. Kan de få de unga att gå med i Unga KRIS har de gjort sitt jobb.

6. Ska bli intressant se hur de sköter sig??

KRIS Kriminellas Revansch I Samhället

Och, vart fan är TV-apparaterna som numera är standard i varje cell? Men inte på häktesavdelningar där restriktioner gäller.

exkriminell

Tungt ansvar …

En intressant länk Brittiska fångar gjorde sprit visar ytterligare konsekvenser av den hysteri som media piskat upp allt sedan våras då en stackars mexikan dog av influensa.

Herregud, det dör ju tusentals människor varje år av influensa bara i Sverige. Den skräck som människor känner, visar bara på hur lätt hysteri kan skapas av mediautbudet.

Kanske något för psykologerna på all världens universitet att forska om?

exkriminell

Svininfuensas bieffekter

Läkemedelsbolagen drar in tonvis med USdollar till sina ägare, läkarna mutas med feta gratifikationer och recepten sprutar ut Ritalin till missbrukarna.

Missbrukarna gnäller därför att man inte når ända fram i påtändningen, den liksom fastnar nån stans på vägen. Biverkningarna skördar följdsjukdomar och självmorden ökar.

Jag känner massor med ADHD diagnostiserade före detta missbrukare som faktiskt klarar sig utan dessa mediciner. Jag ska också erkänna att jag känner några som faktiskt också verkar att må bra av medicineringen, men i nästa andetag medger de att de hellre skulle vilja ta sig en riktig ”rökare” emellanåt.

Mary Ann Block är helt rätt ute!

exkriminell

Bokstavshysteri

Ja, en av männen fick gå, då skälen för häktning inte var tillräckliga. Då inställer sig frågan, känner dessa gripna varandra överhuvudtaget? Finns det överhuvudtaget några bevis mot de två?

Jag säger som jag sagt i tidigare bloggar; Polisen är ute och cyklar.

Fel män är gripna och polisen kommer misslyckas gripa de skyldiga. Det är kanske dags att söka blickarna åt ett annat vädersträck. Och polisen skall definitivt söka blickarna i de mer respektabla områdena i kranskommunerna!

exkriminell

Helikoptermännen, …

I Stockholmsområdet har flera stora välplanerade rån skett de senaste tio åren, vid dessa rån har ingen gärningsman blivit gripen. Detta helikopterrån tillhör exakt den typen av rån och rånare. Dessa rånare kommer inte heller att gripas.

Har de fått 67 miljoner som vissa media rapporterar, kommer det antagligen dröja tre-fyra år innan vi ser dessa rånare i farten igen.

Polisens inre stridigheter och rånarnas väl utvecklade kunskaper om hur polisen arbetar, ger rånarligan extra skydd.

De klarade sig denna gång också, men nästa gång kanske de torskar?

exkriminell

Två av” halmstråna” släppta

Det är ju faktiskt så att det finns en mall för hur media ska bevaka händelser, på journalisthögskolan får man – eller fick i alla fall min årskull 86-87 – lära sig mallen. Först ska man rapportera om händelsen, därefter ska man rapportera om de drabbade och sist ska man rapportera om de drabbades familjer. Om det handlar om ett begånget brott, kan man om det finns ett allmängiltigt intresse och om gärningsman grips, berätta om gärningsmannens motiv och bakgrund.

Dessa regler är enkla, precisa och etiskt gångbara. Men den tiden kommer inte tillbaka, media går på knäna och måste för att överleva sälja lösnummer. Detta faktum måste journalistiken rätta sig efter – TYVÄRR!!

exkriminell

De e klart att spektak…

Åtminstone två lika välplanerade rån har skett i Stockholmstrakten tidigare utan att polisen gripit förövarna. Dessa rån kommer med jämna mellanrum och troligen beror det på att pengarna tar slut.

Jag säger det igen, här är det erfarna före detta ”lagens väktare” som varit i farten.

exkriminell

Helikopterrånarna-Poli…

I år har det stupat fler soldater än tidigare, ryssarna varnar för att kriget börjar se lika hopplöst ut som det gjorde för dem innan de drog sig ur. Det går inte att vinna ett krig i Afghanistan, det finns ingen makt som gjort det hittills. Under flera tusen år har landet styrts av länshövdingar, som har lösa förbindelser med varandra, samma förhållanden råder idag. Ahmed Rashid världens främste Afghanistanexpert, varnar för att kriget inte kan vinnas. En ny USA-politik behövs, samarbete med europeerna för en ny gemensam strategi i Afghanistan är nödvändig. Kriget måste avslutas och ett med afghanerna gemensamt återuppbyggande är enda sättet att få landet att fungera som en nation.

Soldater ur de gemensamma NATO-Isaf styrkorna dör varje dag. Hittills har två svenskar mist sina liv, det är bara en tidsfråga innan vi får se svenska soldater komma hem i kistor, i ett regelbundet sorgetåg, som i England.

Min far var engelsman, min mor ryska. I alla krig hundratals år tillbaka i historien, som dessa två makter har utkämpat, har släktens medlemmar stupat.

Krig är en del av vår släkthistoria, men jag vill inte att min son stupar i Afghanistan. Men han vill göra en fredsbevarande insats och jag kan inget annat göra än helhjärtat stödja honom i hans val av yrkesbana.

exkriminell

Afghanistan, min yngste son söker militär tjänst där

I have no idea why my family turned out to be criminals? Some morals and values might be twisted depending on your upbringing and in my case I believe that if my parents were more responsible I might have been able to live with them longer, resulting in better grades at school and me not having shit loads of depth from surviving on student loans half my life. In the end most sane people know what’s wrong and if you do break the law you know it and it’s not your mums fault. I don’t blame my parents for any stupid thing I’ve done.

Not all things was bad living at house no 32 and having hippies for parents. Music was something that should be enjoyed and I had no restrictions in enjoying it. My mum had a good stereo and some record collection and she happily gave me money when I discovered record shops and wanted to increase the collection. My first favourite track was the Beatles ”She loves me”. It was at house number 17 and I listened to that record fanatically. By the time we moved to house number 32 my sister that lived downstairs with her mum at house number 32 had discovered Alphaville and those melodies caught on with me immediately. She was my musical guide for some time from now. She used to record tapes from a radio station called Trax every week . And it was the beginning of 80’s heavy metal that started to be my favourite music, in particular Motley Crue. I listened to other bands and I had a lot of records for a 7- 8 –9 year old in the 80’s. My top bands were Accept, Wasp, Iron Maiden and of course Motley Crue.

I was obsess with Vince, Mick, Tommy and Nikki and I thought that I was their biggest fan and my love was the maximum one can have for a type of music and I still do think that, in a more humble way. I would say that without that band I probably would have a different view on music. It was Nikki that was the bass player and that sparked my interest in the bass and listening to baselines in heavy metal music is rather challenging, as everything is midrange with heavy guitars and squeaky voices. But this thought me how to separate the instruments and analyse the music. I looked like Vince, or at least I tried to with my long blonde hair with lots of volume. But, if I had dark hair I would have gone for the Nikki look as he was my idol. I saw them live twice but I never got a chance to meet them. Still when I think about their albums I get the same feeling of being a dedicated fan. Anyway, I got to meet KIZZ though, when I was too young to remember. That’s great I get to meet one of the biggest bands in the world and I have to be too young to appreciate it. I remember being told that I was going to meet them and that I just started to hear about this band we had the destroyer album but I didn’t like it when I listened to it. Than I remember being backstage in a bar with my uncles friend that worked with the band. And I do remember some hairy guys but not their faces, maybe cos they ware makeup on stage, and I remember the paper plates with the autographs. It took a few more years before I started to appreciate 70’s rock. I was brought up on rolling stones, Lou reed, some bob marled, rod Stewart and lots of other random tracks from different artists. My dad’s music was Jimi Hendrix and he named me after him. As I too love Jimi these days I also love my name. He also listened to Swedish political music and it helped me spark my political interest.

Later on in school I realised that there are a lot of different music that also sounds good. This didn’t go down well with my metal friends that I liked some tunes by some synth group. But this synth music triggered all these tight drum and percussion rhythms and sweet synth leads, how can one not like that?

When I reached my teens I started to buy electronic music and mixed LP’s and I started mixing my own tapes with dance music. Still loving Motley Crue and still went to another of their concerts when I was 13. but the dance music was something else and also the metal scene had become too political. Motley Crue V Guns’n’roses V poison V hairspray V glam rock V lipstick. I thought it was about riffs and solos? Dance music was about dance and 4/4.

Before I discovered the music that would take control over my life, change me as a person and become my best friend giving me immense happiness. I was in to the only thing that was available at the time. 90’s dance music. Technotronic, klf, 2 unlimited and so on. I was in a quite established gang no mostly Latinos and Iranians and me. I had a bit of a beard and was very left wing in my attitude, I read about Castro and che Guevara and talk ed about the revolution all the time so I was called Che. At this time the Latino gangster films were popular so we adapted our attitude and dress to those films. Beige chinos, white t-shirt and shirt with only the top button done. I was the first one putting on a hair net and our language was a mix of Swedish Spanish English and Farsi. Our main focus was to go clubbing and dominate wherever we went we didn’t tolerate any outsiders and we were fast in showing them who were in charge. If larger groups of boys turned up or if we travelled to another city the police had to be called in most of the time to stop ppl from being hurt. Except for that the police used their batons to hit us on the lags to clear the area. This music focus slowly turned towards a new style of music. Not dance at all. Straight edge. It was hard core punk music with very political messages about human right, vegetarianism. It was mainly a skate/snowboard style of music. But as me and some of my other friends were cross cultural in this since, Vatos locos Latino gang member that also snowboarded. We had access to this music and these parties too. We started listening to this straight edge music while training tkd and it gave us adrenaline and energy to train harder. This all changed when my friend who I lived with had visited another tkd player down in south of Sweden. He came back with a tape with goa trance. This was completely new and the year must have been 1994. I had one listen to that tape and I was hooked. All other music seemed fake, shallow, unworked and pointless in comparison. It didn’t take long until this music had taken over all the sub cultures in KD. It was only the commercial clubbers that still listened to the Euro trance, the straight edge ppl and now the goa trance ppl. I went to my first goa trance party in gbg and some friends took some lsd on the way down. I didn’t take drugs then, as my main focus was still tkd. But when we got to the club I was amassed. It was in a old warehouse no official signs no big windows with promotions. From the outside it looked grimy and unwelcoming and like nothing was going on there. The bouncers opened the big warehouse doors and I heard the thump of the kick drum and the smoky light coming through the drapes. The club was all about the dance floor and the dj. Every one faced the dj booth every one was friendly ppl carried jars of water and shared. Pretty girls carried plates of fruit that they distributed. There was no attitude problems and ppl gave way with a smile if you tried to walk past. I stood there for a few minutes listening to the music and observed how ppl danced. Then I stared copy what I had observed and the movements just worked with the music and I had found my true culture. Later when things got too much in kd I moved to Stockholm. There was a club in sthlm that made the headlines in the news papers frequently. Docklands. It was officially a club where children went to take drugs and the subculture there was harmful to the youth. In reality it was the best psytrance club in Europe at the time and the atmosphere was the same as I had experienced in gbg same friendliness. No alcohol served no fights yes there were some ppl taking drugs. But according to my experience from years of clubbing there were no more drugs there than anywhere else. And in the big commercial clubs in the city ppl took cocaine and ecstasy, in these Psy clubs ppl too lsd and ecstasy. The amount of fights and problems required police attention I seen in the commercial clubs was not seen in the Psy clubs. The police choose to come to these clubs on their own initiative. They were never called in due to some incident. Docklands created such a huge debate that the music and subculture was tried to be banned and a special unit at the police was created for this purpose they were called the rave commission. They stopped ppl playing Psy trance on their car stereo, they practised harassment and terror tactics. This is my personal experience with the rave commission.

My firs encounter was in sthlm while I was waiting in a cue to see a band from Israel called MFG. When I had paid and was about to enter the door a man stepped in front of me showing his badge telling me he was from the police and that he wanted to talk to me. There was a lot of ppl around and he was very polite. I might ad no that up to this point I had never taken any drugs. He led me down a corridor to a room. He opened the door and pushed me in the back in to the room. In the room was another 4 or 5 officers. Some of who I was to meet frequently over the next year or so. They surrounded me and the office who had led me in to the room put a flash light in my face. Now they started asking me questions like where is the drugs, what have you taken where did you buy it from and accusing me of selling drugs and telling me they knew everything about me so I might as well confess. And if I didn’t they would take me away from there and leave me in the middle of nowhere. These accusations, questions, demands and threats came from all directions and I was not given a chance to answer to any thing. Meanwhile the cunt with the flash light told me that yes he could see that I was on drugs. As I didn’t take drugs and as I was a student and had years of experience in studying human physiology and I was confident in my self I started laughing at them and told the guy (interrupting the surround accusations) that he did his examination wrong and if I did take any drugs he would not discover it by his methods.. he didn’t listen and when they realised they could not break me they told me that they would keep an eye on me and let me go in to the party.

So over the next year as soon as they spotted me or my brother or my friend they would shout stop police then separate us searching us and do the usual threats of how they could fuck us over. Eventually the politicians won and the club closed but the party scene just moved t other locations and still moving around. The next summer I was rather tired of Sweden and I had a friend that had moved to Italy so I wend down to visit him. He smoked a lot of hash but I was not interested as I believed I could not smoke as I had some asthma. He suggested that if I wanted to get stoned and I did he could make some tea for me. So I agreed he made a cup of tea with a chunk of hash that would today make me 3 pipes worth. While I was waiting for the delivery and the making of the tea I had 2 bottles of Chianti and some very nice pasta on his balcony over looking the mountains of perugia. When the tea was ready I downed it. I was probably never going to be that stoned ever again on hash. And it was brilliant and respect to my friend cos he took well care of me. I remember him leading me down a alley in to a bar where he I knew every one. He wanted to introduce me to a girl he thought I might hit it off with. If you have any experience with drugs you know that sometimes your alert and awake and can talk and giggle and then…. ZZZAANNNGGG your gone to la la land again for a bit. So here I was sitting at the bar the girl gave me cold drinks to keep me hydrated and refreshed. Then I came to it. She was very pretty. She was standing right in front of me and smiled. And I lifted my had pointed at her and burst out laughing my face off… she knew the score and didn’t take much offence but I had blew my chanced quite frankly. Then about a minute later I looked at the guy next to me and said “ OK SEE YOU IN A BIT” and boom I was gone again. I came to it again in another bar but this one was too crowded and busy so I could not handle it so I had to wait out side for a bit. Then apparently we had been to some party and some other bars but I had no memory of any of it. On the way home I started feeling sick. The red wine was not a good mix with the hash so when we got back to the flat I puked up for some time then my mate cleaned me up and tucked me in to his bed. There I hade the maddest hallucinations that I was in a cave and all I could see was woman’s legs. We talked for some time and he recorded the conversation and then I passed out.

When I came back to Stockholm I girl from my previous uni had tried to get me in bed for some time and as I was about to move to uk I didn’t have anywhere to live so I accepted her invitation. Some times I don’t know what’s wrong with me and it happened a few times before. I have a fairly nice girl trying to make me like her and I let her suck my dick but when it comes to actually fucking her I stand there with the dick touching the pussy but I cant bring my self to putting it in. and what does the girl do.. keep sucking my dick. This one did that twice and the most extreme case was in kd this one must have serviced me for about 14 hours and during that time I almost fucked her twice but the thought of putting my dick in this slag made me sick.

Anyway. I moved to the UK a few weeks later.

The End of episode number 1. Later on we might come up with the episode from England.

the autour is the son of former criminal father

exkriminell