I fredags togs prover vid Fredriksdalsviken norr om Kristianstad. Marken intill provtagningen är kraftigt missfärgad i en rödbrun nyans och vattnet mjölkigt grönvitt. Vattenkonsultent Kajsa Åbjörnsson konstaterar snabbt att provet innehåller extremt höga halter av järn och aluminium.
– Långt över gränsen för vad som är giftigt. Det här är inga livsmiljöer för något. Det är dött helt enkelt, säger hon.

Järnet är giftigt för fisk och småkryp. Dessutom binder det fosfor, vilket gör att gräset på ängarna växer sämre. Järnslam kan också ha bidragit till att antalet häckande vadarfåglar minskat i Vattenriket.

Problemen uppmärksammades första gången när strandängarna vid Helgeå missfärgades efter sommaröversvämningen 2007.
-Delar av ängarna färgades rödbruna och ängsgräset kunde inte användas som hö, säger Hans Cronert, naturvårdssamordnare i Vattenriket och den som först uppmärksammade problemet.

Missfärgningarna har återkommit under flera år på fler platser i Skåne. Sedan i oktober i höstas tas vattenprover varannan månad i Helgeån, Klingälvsän och Görslövsön. Resultaten visar att den omgivande invallade åkermarken läcker ut stora mängder järn och aluminium.

Parallellt med provtagningen görs en litteraturstudie om ekologiska effekter av järn och aluminium och om möjliga åtgärder. I oktober ska en rapport presenteras och tänkbara lösningar börja diskuteras. Dammar och våtmarker som fångar upp järnet är några förslag, att justera vattennivån så att järnet inte läcker ut ett annat.

Text och foto: Åsa Pearce

Om projektet:
Naturvårdsverket har bidragit med 400 000 kronor till Länsstyrelsen Skåne för att ta fram kunskap och förslag på åtgärder. Vattenprover tas på tre olika platser i Skåne (Helge å, Klingavälsån samt Görslövsån vid Skälderviken.)
Dessutom ingår en litteraturstudie och två studentprojekt.
Till projektet är knuten en referensgrupp med experter från olika myndigheter och universitet i Sverige och en expert från Danmark, där man arbetat med liknande problem tidigare.
Projektet sker i samverkan med Biosfärområde Kristianstads Vattenrike.

Pekskärmen i receptionen välkomnar nya besökare med korta texter. Mer information kan de sedan få av naturvägledarna i receptionen. Detta är en konkret del i projektet ”Ny i Vattenriket”.

För en månad sedan började Hanan Alkhuder, jurist från Syrien, göra praktik på naturum Vattenriket. Genom sitt modersmål, arabiska, och ett brett kontaktnät blev hon en genväg till att nå fler besökare.

Hanan har översatt affischer om naturums program till arabiska och blivit en kontaktperson för de som blir nyfikna på att veta mer. Att nå ut med information gör att fler hittar till naturum och dess aktiviteter.

Ett exempel är familjeaktiviteten tranprat där Hanan bjöd nya deltagare genom föreningen Arabiska barn. Naturvägledare Sam Peterson berättade på lätt svenska om tranornas spännande liv och Hanan översatte till arabiska. Det blev en lyckad aktivitet med hela 60 deltagare.

Nästa flerspråkliga aktivitet är nu på lördag den 8 april. Då blir det tranbuss till Pulken i samarbete med Vattenrikets vänner. 

Hanan Alkhuder har haft praktik i en månad och ska vara kvar på naturum året ut. Planerna är många – under våren blir det guidning på naturum och vandring till Norra Lingenäset med arabiskt språkstöd och under sommaren olika lovaktiviteter.

Text: Åsa Pearce
Foto: Karin Magntorn och Åsa Pearce

För många människor är tranorna vårens budbärare. Det liksom tinar i bröstet när vi hör deras trumpetande läte och ser strecken högt uppe i skyn. Pulken är bästa platsen att njuta av dem.

Pulken är också ett bra exempel på hur biosfärområdet fungerar. I månadsskiftet mars-april kommer tranorna inflygande från Tyskland, hungriga och trötta på väg mot häckningsplatserna i norr. De letar efter någonstans att vila och äta – precis i samma tid som lantbrukarna börjar så.

Tranorna matas för att undvika skador
I slutet på 1990-talet ökade tranorna i antal och lantbrukarna fick skador på sina nysådda fält. För att hitta en lösning bildades trangruppen med lantbrukare, länsstyrelsen, föreningar och Vattenriket. Man bestämde sig för att mata tranorna på fältet intill Pulkens fågeltorn för hålla dem borta från nysådda åkrar.

Nu har tranorna lärt sig hitta till Pulken och i fjol fick inga bönder skador på sina nysådda fält. 15 000 besökare fick se tranorna från fågeltornet. Sedan 2013 finns en utställning om tranor i tornet.

Pulken har blivit en finfin mötesplats och nominerades till av Tidskriften Magasinet Skåne för en månad sedan. Att Malmö saluhall vann kan ju bara bero på att det inte satt några tranor i juryn.

Tranvärdar – nytt för i år
För att ta emot alla besökare på ett bra sätt har vi i år tranvärdar på plats. På trandagen den 25 mars gick startskottet för tranvärdar vid Pulken. Omkring tusen besökare ville vara med och fika på tranbullar, lyssna på tranguidning och fira tranorna!
Varje dag mellan kl 11 och skymningen till och med den 9 april visar tranvärdarna i tubkikare och berättar om tranorna vid Pulken och om andra fina platser att besöka i Vattenriket. Håll utkik efter de blå tranvärdsjackorna!

Tranvärdsprojektet är ett samarbete mellan Vattenriket, Nordöstra Skånes fågelklubb, Naturskyddsföreningen och Vattenrikets vänner. Värdarna har fått en utbildning om tranor och Vattenriket. Föreningarna får en liten ersättning för att medlemmarna ställer upp.

I helgen ska det blir fint tranväder. Gör en utflykt till Pulken! Via trankameran på Vattenrikets hemsida kan du hålla koll på om det är tranor vid Pulken.  I tranobsboken ser du hur många tranorna var vid den senaste räkningen.

Fler tranaktiviteter:
På sönd 2/4 kl 14-17 från naturums parkering. Köp biljett på naturum.
Helgen därpå 8-9/4 är det transpaning för hela familjen vid Pulken. Naturums pedagog på plats och visar och berättar.

Text och foto: Åsa Pearce

Håkan Östberg rivstartade på sin nya tjänst som friluftstekniker med två ansökningar om medel ur Lokala naturvårdssatsningen, LONA. Nu har Länsstyrelsen fattat beslutet att ge Vattenriket pengar till både Fiska i Vattenriket och Vandra i Vattenriket.

Projektet Fiska i Vattenriket går ut på att öka möjligheterna att komma ut längs Helge å och dess biflöden för att fiska. Målet är att främja friluftslivet och öka kunskapen om värdena i Vattenrikets vattendrag.
-Vi ska göra sportfisket mer tillgängligt vid de stadsnära delarna av Helge å, i Torsebro och vid Kavröbro, säger Håkan.

I samarbete med Nedre Helgeås fiskevårdsområde och Köpinge fiskevårdsområdesförening ska han utveckla möjligheterna till fiske med bryggor, plattformar och stigar som gör det lättare att komma ner till vattnet.

Fiske – en väg ut i naturen
Utöver arbetet med tillgänglighet planeras olika aktiviteter som provapåfiske under de fyra år som projektet varar. Håkan ser fram emot att fler ska upptäcka en aktivitet han själv gärna utövar. �
-Jag har ett eget stort fiskeintresse och fiskar gärna i Vramsån och havet. Fiske är ett sätt att vistas ute i naturen och så är det spännande och ger en adrenalinkick när det nappar.

Att fiska är en väg ut i naturen. Vandra är ett annat populärt sätt att njuta av naturupplevelser. När LONA-pengarna fördelas blir det 40 000 kronor för en förstudie kring en Vattenriketled från norr till söder som kan bli en ny sträckning på Skåneleden.

Vandring ligger i tiden
-Det började med ett medborgarförslag och vandring ligger i tiden. En Vattenriketled blir dessutom ett sätt att knyta ihop flera av Vattenrikets besöksplatser, säger Håkan Östberg. 

Årets förstudie ska mynna i ett förslag till leddragning, rastplatser och förankring hos de olika markägarna längs leden och framtida skötsel och ansvar för leden. Planen är sedan att söka nya pengar och utveckla leden under de närmaste åren.

Text och foto: Åsa Pearce

Den nya Opteryxfilmen tar oss med på en njutningsfull åktur genom bokskogar och porlande bäckar – från sluttningsskogarna på Linderödsåsen ända ut till Gropahålet och havet.

Längs turen får vi möta en rad olika växter och djur, både över och under ytan. I bäckarnas virvlande vatten stöter vi på signalkräftan, elritsan och flodpärlmusslan innan vi far genom jättemöjans hårsvall.

Skogsbad är den tredje Opteryxfilmen. Den första tog besökarna med på en rundtur runt naturum, Helge Å och Kristianstad. Den andra var en mer actionfylld film i Vattenrikets torraste delar runt Åhus.

På lördag den 18 februari kl 11.00 slår naturum upp portarna för den nya filmen. Premiären firas med röd matta och biogodis. Under dagen gästar filmfotograf Patrik Olofsson naturum med ett ”behind the scenes”-föredrag kl 14.00 och huvudrollsinnehavarna presenteras i en utställning.

Idé och manus: Karin Magntorn, Patrik Olofsson, Petter Feltenstedt
Filmning: Patrik Olofsson
Animeringar: Klas Tauberman
Medieteknik: Petter Feltenstedt, Kalmar mediespecialist
Maskinteknik: Mosslunda Balk och hål
Säkerhetssystem: Anders Collijn, ACO elteknik
Originalidé: Håkan Kvist
Kostnad: 300 tkr

Opteryx: Opteryx är en åkattraktion i naturum Vattenrikets utställning. Den tar besökaren med på en resa både över och under vatten. Den är en del i naturums obemannade naturvägledning för att öka förståelsen för Vattenriket. Den klassas och besiktigas som en tivoliattraktion.

Det händer mer på naturum på februarilovet:

Ulliga gulliga djur – artrikt pyssel: Måndag–tisdag 20–21 februari kl 11–14. Vi tovar, virkar och skapar för glatta livet. Småkryp, blommor och bin.

Artrik biosfärolympiad: Onsdag–torsdag 22–23 februari kl 11–14. Kan du hoppa lika långt som en groda? Har du lika skarp blick som en falk? Utmana några av våra svenska djur i vår djurolympiad.

Bygga bo: Fredag 24 februari kl 11–14. Fågelholkar, humleholkar eller bihotell. Vi spikar och snickrar tillsammans för att hjälpa djuren i trädgården.

Grågåsen, som förr gav sig av mot Sydeuropa på hösten, har under de senaste decennierna valt att stanna i Sverige. I dag kan gässen hitta föda på de vintergröna och näringsrika fälten.

Alla uppskattar inte grågässens framfart. Många lantbrukare försöker skrämma bort inkräktarna med olika metoder.

I veckan beviljade Naturvårdsverket medel ur Viltvårdsfonden för att finansiera ett stort forskningsprojekt om gäss. Under de kommande sex åren ska forskarna studera deras rörelsemönster i Vattenriket och runt Kvismaren i Närke.

– Hittills har forskningen varit knapphändig på så sätt att man mest bara räknat dem och kunnat konstatera att de ökat. Nu vill vi förstå hur gässen tänker när de väljer att slå sig ner på ett specifikt fält, säger Johan Elmberg, projektledare och professor i zooekologi vid Högskolan Kristianstad.

Drygt 10 miljoner kronor avsätts för ändamålet och 2019 kan projektet få ytterligare 6 miljoner kronor. Pengarna ska räcka till fyra delprojekt varav tre är starkt kopplade till Vattenriket.

Förstå hur gässen tänker
Det första delprojektet går ut på att förstå hur gässen tänker och rör sig genom att sätta satellitsändare eller halsringar på flera hundra gäss.

Det andra delprojektet är att utvärdera de skrämselmetoder man använder för att bli av med gäss från sina grödor. Till exempel bilar, fågelskrämmor och gasolkanoner.
- Vi kommer att skrämma gäss på ett vetenskapligt sätt för att utvärdera hur effektiva skrämselmetoderna är i förhållande till vad de kostar och hur långvarig effekten de har, säger Johan Elmberg.

Delprojektet tre är inte ekologi utan snarast samhällsvetenskap. Här ska forskarna studera varför det blir konflikt mellan gäss och människor på vissa ställen, men inte på andra. Den så kallade gåsförvaltningsgruppen i Nordostskåne är här föregångare och förebild.

Den fjärde delen handlar om hur man kan samordna gåsförvaltning mellan olika länder. De flesta gäss rör sig långa sträckor, ofta mellan flera länder.

Förberedelserna är redan igång.
- Det handlar om att skaffa tillstånd, köpa satellitsändare och anställa folk. Arbetet i fält sparkar vi igång i juni, säger Johan Elmberg.

Text: Åsa Pearce
Foto: Christer Neideman/Sländan

Magasinet Skåne utser varje år Skånes bästa i tio olika kategorier: restaurant, kafé, övernattning, kultur etc. I kategorin årets mötesplats har Utemuseum Pulken lyfts fram bredvid Bryggeriet Brewski i Helsingborg och Malmö saluhall.

Pulken är först och främst ett möte mellan människor och tranor. I månadsskiftet mars-april råder rena tranfesten i fågeltornet. Då mellanlandar tusentals tranor vid våtmarken Pulken på sin flytt mot häckningsplatserna längre norr ut.

Här vilar tranorna ut, äter och dansar. Till alla besökares stora glädje. I fjol kom hela 15 000 besökare från Skåne, Blekinge och Småland, men även Danmark och Tyskland till fågeltornet för att njuta av tranornas skådespel.

I fågeltornet samverkar Vattenriket med Nordöstra Skånes fågelklubb, Vattenrikets vänner och Naturskyddsföreningen. Pulken är en fin mötesplats mellan kommunen och föreningslivet.

Tillsammans informerar vi besökare om tranorna och Vattenrikets övriga fina natur och håller koll på antalet tranor. I år bemannar vi fågeltornet under det gemensamma namnet Tranvärdar.

Det är också en mötesplats mellan naturvården, lantbrukare och lokala företag. Här samarbetar Länsstyrelsen i Skåne med KLF om att mata tranorna på fältet intill fågeltornet – för att undvika skador på nysådda åkrar i bygden. Turistentreprenörerna nyttjar platsens infrastruktur för sina aktiviteter.

Vinnarna i Skånes bästa koras den 1 mars.
Text: Åsa Pearce
Foto: Patrik Olofsson

Uttrar talar gärna om för varandra var de finns genom att lägga sin spillning på väl synliga platser, under broar och vid in- och utlopp till sjöar.

De markerar ofta och därför har det varit ganska lätt att hitta färsk spillning. Näsan har varit ett viktigt redskap för Sanne.
-När jag kom till en ny plats kunde jag känna på lukten om det fanns bajs i närheten. Inte för att det luktade illa som svavel, utan mer åt violhållet.

I utterns bajs kunde Sanne se vad uttrarna ätit. Mest var det rester av fisk och musslor, men även små gröna fågelfjädrar och en skogsödla gömde sig i utterbajset.

Svaren finns i utterns DNA
Med samma metod som polisen använder för att analysera spår efter brottslingar ska Sanne studera uttrarnas DNA. Utrustningen finns på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. I dagarna åker hon dit med 30 prover spillning från 12 platser i Vattenriket mellan Torsebro i norr och Yngsjö i söder.

Hon ska göra analysen själv, ett spännande arbete. Först ska hon extrahera DNA. Därefter tillsätter hon enzymer som ”klipper upp” DNA:et på markörer, bestämda platser i DNA som upprepar sig själva. DNA-kedjorna ser olika ut för varje individ.
-Jag hoppas få reda på hur många uttrarna är, fördelningen mellan könen, hur reviren ser ut och hur de är släkt, säger Sanne.

Studien är en del i hennes examensarbetet på biologprogrammet vid Högskolan Kristianstad. Sanne har flera gånger fått se uttrar simma runt naturum Vattenriket och äta fisk. Det var där hon fick upp ögonen för uttern och kom på idén till sin studie.
-Uttrar är fascinerande djur, pigga och intelligenta, riktiga vattenakrobater.

På 1950-talet var uttern på väg att försvinna på grund av miljögifter, försämrad livsmiljö och jakt. Nu har stammen återhämtat sig.
-Det känns värdefullt att få skriva mitt examensarbetet om en art som kan bli ett gott exempel  för att de miljöåtgärder vi gjort har lyckats. Uttern kan bli en riktig maskot för Kristianstad!

Text: Åsa Pearce
Foto: Hans Cronert

Andreas Jezek är ny limnolog i Vattenriket. I ett år ska han vikariera för Jonas Dahl och arbeta med att koordinera olika vatteninriktade projekt.

Vatten, fiskar och fiske är hans stora intressen även på fritiden.
-När jag är ledig fiskar jag gärna gädda och havsöring vid kusten utanför Blekinge där jag har tillgång till båt hos mina föräldrar i Norje.

Det var där i det lilla blekingska samhället vid havet som intresset för fiske och fiskar tog fart.
-Jag fick mitt första akvarium av farmor när jag var två år gammal. Sedan har jag alltid haft akvarier.
Ett tag hade han saltvattenakvarier, men idag simmar vildguppies runt i sötvattenakvariet där hemma.
- Det blir ju många nya fiskar och det är kul för barnen.

När Andreas var klar med sina limnologstudier i Lund kom sambon Ann in på läkarutbildningen i Umeå. Andreas följde med och fick jobb på Skogshögskolan. Där arbetade han med vattenbruk och fiskeförvaltning.

Vattenriket högt på önskelistan
När Ann fick at-tjänst söderut gick flytten till Skåne. Andreas började som miljöinspektör först i Sölvesborgs kommun och sedan 2005 på Miljöförbundet Blekinge väst. Det är ett arbete präglat av  myndighetsutövning styrt i lagstiftning och regler. 

Att arbeta i Vattenriket har länge varit en dröm och nu blir den verklighet.
-Under årens lopp har jag sett att här händer det grejer!
I ett år vikarierar han nu för Jonas Dahl och arbetar med våtmarksinriktade projekt och som sakkunnig i frågor kring söt- och saltvattenmiljöer.
-Jag tror att det finns stora möjligheter att vara kreativ och ser fram emot att vara med och påverka markägare att ta steget och anlägga våtmarker på sin mark.

 Arbetet med våtmarker känns meningsfullt, eftersom det bidrar till att minska näringsläckaget.
-Det är viktigt i ett område präglat av jordbruk. Dessutom är våtmarker viktiga för den biologiska mångfalden och ett friskare hav.
Ett hav där hans barn ska kunna dra upp gäddor när de växer upp.
-Den stora grabben följer redan med mig ut ibland och jag har börjat lära den lilla så smått också.

Text och foto: Åsa Pearce