Lantis i stan

11 frågor och 11 svar

2012-05-06T16:59:00.003+02:00

Jag har blivit bloggutmanad av Barbamama att svara på 11 frågor och sedan välja 11 andra som ska svara på 11 frågor de också. Läs gärna hennes blogg, hon skriver om både allvar och roliga saker i sitt liv)

Frågorna jag fick - och svaren:

1. Vad är det bästa du har gjort hittills i livet?

Att jag vågat följa mina drömmar. T ex när jag började på högskolan, när jag flyttade till Göteborg och när jag började rida igen.

2. Vad är det dummaste du har gjort hittills i livet?

Att jag slutade ha drömmar (se fråga 1)

3. Vilket är ditt favoritdjur och varför?

Häst så klart! Det finns ju massor av orsaker, som att de är så vackra, att det är så härligt att galoppera på en strand, att ljudet av häst som mumsar hö är bland de tryggaste ljud jag vet, att det är en sport som passar gammal som ung, man som kvinna, men jag tror att huvudorsaken är den där magin som uppstår ibland när man rider. Känslan av att för en kort stund vara ett ekipage tillsammans med en häst, när minsta rörelse man själv gör på hästryggen vidarebefordras ner i halvt ton häst och hästen gör precis som jag tänkt mig .Det är magiskt att kunna kommunicera över artgränserna på det sättet.

4. Lever dina föräldrar ihop eller har de gått skilda vägar? Om de har gått skilda vägar, hur gammal var du då?

De lever ihop. De är/var ju bönder gudbevars - specialister inom biologi, jord- och skogsbruk skiljer sig inte lika ofta som andra yrken tydligen :)

5. Hur gammal var du när du drack dig berusad för första gången?

Jag var nog 15 första gången jag drack alkohol. Kanske var jag nåt år äldre innan jag drack mig berusad. Eller rättare sagt - blev drucken berusad av mina vänner E och H!! De hävdar bestämt att jag alltid var nyktrast av oss tre vilket de rådde bot på en gång genom att se till att jag satt i mitten när vi drack raggargrogg... 2 flaskor, en med cola, en med vodka, som skickades mellan oss och de bytte håll hela tiden, med den påföljden att jag drack dubbelt så mycket. Utan att ens fatta det! Det kanske snarare platsar som svar på fråga nummer 2 detta?

6. Har du några fobier? Vilka?

Fobi är ett för starkt ord men jag tycker illa om höjder, ormar och så är jag ganska mörkrädd.

7. Snyggaste kändisen enligt dig?

Johnny Depp!

8. Vilket är det roligaste skämt då någonsin har hört?

Alltså jag kommer ju aldrig ihåg skämt. Framförallt inte de roligare. Däremot den jättedåliga göteborgsvitsen om vad det är som låter så konstigt från våningen ovanför ("det är chefen, han gör knarriär"), sånt kommer jag ihåg. Eddie Izzard är dock en favorit som jag ofta skrattar högt åt.

9. Vad gjorde du vid det tillfälle då du fick höra att någon hade krschat flygplan in i World Trade Center?

Jag satt på ett kontor på Mölndalsvägen, var ganska ny på jobbet och i Göteborg och det kändes allmänt overkligt att jag hade kollegor som på riktigt var oroliga över att någon de kände kanske hade dött, för mig var det otänkbart att man kunde känna någon i New York, det kändes så långt borta. Senare fick jag reda på att min kusin landade i NY den 10 september för att börja sitt nya jobb dagen efter, på World Trade Center. Som tur var hann han inte dit på morgonen innan planen kraschade.

10. Tror du att det finns onda människor eller är det bara deras handlingar som är onda?
Det är deras handlingar som är onda. Jag tror inte att människan är svart eller vit, god eller ond. Jag tror att de flesta av oss kan, under fel förutsättningar, begå fruktansvärda handlingar. Och att det handlar om spärrar och hur djupa eller grunda de där spärrarna är. De flesta har väldigt djupt gående spärrar, andra grundare spärrar. Men vi är alla potentiella mördare, om inte annat när det handlar om att försvara våra närmaste, de vi älskar, mot det som vi uppfattar som hotfullt.

11. Vilken är den bästa bok du har läst och vad är det som gör just den så bra?

Det är ju en oerhört svår fråga för en bokmal som mig. Jag har skrivit ett långt blogginlägg om detta en gång (Den bästa bok du någonsin läst) där jag kommer fram till att det kanske är Luke Rhinehart - The Dice Man. Den är så som böcker ska vara när böcker är som bäst - utmanande och tankvärda.

Så då var det dags att utmana vidare. Utmaningen består av att man svarar på de 11 frågor utmanaren gav dig. Sedan väljer man ut 11 andra personer som ska få svara på de 11 nya frågor som du hittat på. Gå till deras bloggar och berätta att du utmanat dem på din blogg.
Du får inte utmana personen som du själv fick utmaningen av. Jag utmanar

Och sen har jag inte fler bloggfolk jag följer!! Så jag bryter mot utmaningens regler... :)

Mina frågor till er är

Vad gör du helst en ledig dag?
Vilken är den bästa film du sett?
Vilken är den sämsta film du sett?
Din drömresa, vart går den?
Vilken kändis skulle du vilja träffa?
Vilket yrke, förutom ditt eget, skulle du vilja prova på? Varför?
Vilket yrke skulle du absolut INTE vilja prova på? Varför inte?
Vilka är dina tre favoritdofter?
Vad är det första du gör när du kommer hem från jobbet/skolan?
Har du någon gång varit med om något övernaturligt? Vad?
När ljög du senast?

Lantis i stan

2012-04-17T22:51:00.002+02:00

Jag har antagligen vetat det här ett tag. Namnet på bloggen tyder om inte annat på det. Jag är en lantis i stan. Ja, just det. En lantis i stan. Inte en lantis på landet.

Tills för några månader sen så trodde jag att "om inte bara om och om var som det är så skulle jag flytta ut på landet direkt". Jag har dock blivit tvungen att syna det där eftersom om och om inte längre är.

Och har jag påbörjat en flytt? Har jag ens funderat i de banorna? Tvärtom.

Jag vill inte alls flytta ut på landet även om inte om och om finns i vägen längre.

Jag tycker om att drömma om livet på landet. Jag tycker om att besöka landet. Jag älskar skogspromenader, i sällskap med hund, eller letandes efter kantareller. Jag älskar kräftfiske (och då pratar jag inte om de där sakerna som bor i havet... utan de som bor i insjöar och bäckar). Men bo på landet permanent? Näää. Jag tror 18 år och några somrar var nog.

Detta med kvinnor och män i reklam

2012-04-14T10:09:00.002+02:00

Det är fan i mig inte lätt det här med könsroller och hur kvinnor och män framställs i till exempel reklam. Jag kan till exempel inte bestämma mig för vad jag tycker om Marbodals senaste köksreklam.

Är det härligt befriande att det är män som får känsloutbrott och tröstäter glass i sina fina kök?

Eller är det bara en drift med den stereotypa kvinnorollen? Det finns något i det överdrivna gråtandet hos männen som säger "kolla vad roliga vi är på Marbodal, vi VET ju alla att så här beter sig inte en riktig man men vi är så himla medvetna så vi låter män spela rollen av övergiven kvinna och gråta hysteriskt och äta glass och kasta grejer omkring sig, är vi inte schyssta och coola?"

Vad tycker ni?

11 år i Göteborg

2012-03-27T23:17:00.001+02:00

Det börjar närma sig.
Mitt 11-årsjubileum i Göteborg.
Och jag är lika kär i stan nu som jag var då när jag flyttade hit. Kanske mer.
Jag känner mig hemma här. Rotad. Trygg.

Men också ibland skamsen över staden jag valt som mitt hem.
Muteborg.
Handskakningarnas och de informella beslutens stad.
En småstad med lite för stor kostym som vill leka med de stora pojkarna.

Men lik förbannat. Min drömstad. Som blev hemma.

Frihet och skuld

2012-02-28T12:51:00.001+01:00

Har just blivit ensam ägare till lägenheten jag förut ägde tillsammans med mitt ex. Känslan när tusentals kronor för en kort millisekund mellanlandar på mitt konto och sedan vidare till exets. Illamående och jubel på samma gång. Och i slutändan, en lånesumma kvar som är svindlande i sin storlek. Den övergår mitt förstånd. Och den är i sig så motsägelsefull. Det den är är ju min skuld och låsning till banken. Men det enda jag kan se den som är frihet.

In a brave new world....

2012-02-17T20:52:00.004+01:00

Eftersom jag är en sucker för dystopier så högg jag direkt in på på Du sköna nya värld av Aldous Huxley när jag fick den av en vän för några veckor sedan.

För mig har "Brave new world" kanske snarare varit förknippat med ett Iron Maiden-album, eller Shakespeare, men nånstans har jag ju ändå vetat om att denna dystopi existerar men jag har aldrig insett hur mycket av den populärkultur jag gillar som har hämtat inspiration och stoff ur denna bok, t ex Matrix, en av mina absoluta favoritfilmer.

För mig så var den här boken förvånande modern och aktuell, både i sitt språk och i sitt innehåll. Den utkom 1932, är alltså 80 år gammal.

Handlingen utspelar sig i London i en framtid där barn inte längre föds, de produceras. Barnen fostras sedan med hypnopedi (en slags hypnos under sömnen) eller elchocker till att tycka om vissa saker och avsky andra. Barnen är dessutom genetiskt predestinerade så att de blir t ex alfamänniskor, betamänniskor eller kanske epsilonmänniskor. Rätt människa på rätt plats helt enkelt vilket gör att alla är lyckliga, ingen känner något behov eller strävan efter att nå något annat utan de är nöjda med sin lott.

De känslomässiga band som uppstår mellan mor och barn, eller mellan två människor som älskar varandra, är alldeles för passionerade och skulle göra att den sköna nya världen skulle hamna i obalans, och är därför inte önskvärda beteenden. Istället fostras barnen till sexuell frigörelse, de ska vara "pneumatiska" och för Fords skull inte hålla sig till en och samma partner för länge.

Ford ja... han är den varifrån tideräkningen utgår och närmast att betrakta som en slags gud i den sköna nya världen. Religion är annars inte heller önskvärt. Alldeles för passionerat och det skulle ju kunna leda till obalans. Och obalans leder till bråk och krig. Och i bråk och krig slutar människor konsumera. För konsumera måste de. Hjulen måste snurra. Stabilitet! Både hos individen och samhället!

Om något ändå skulle råka bli jobbigt i människors liv så kan det raskt stillas med soma - en drog som delas ut vid arbetsdagens slut. Soma är utan alkoholens baksidor med baksmälla och ångest dagen efter.

Det som chockar mig mest med boken är nog att den känns så relevant och så aktuell i sin beskrivning av en marknadsekonomi som har gått bananas.

Kanske är vi inte så långt ifrån det där. Vi är dock, till skillnad från människorna i den nya sköna världen, fria att välja. Tror vi i alla fall.

Gullighetschock

2012-02-16T08:37:00.002+01:00

Något är det ändå med Alla hjärtans dag. Kollegan A berättade att hennes man hade gjort en hjärtformad omelett till henne som frukost och hela jobbet (åtminstone kvinnorna) sa "naaaw" i kör.

Och i stallet i måndags kväll hade en av skötarna skrivit ett kärleksbrev till stallets suraste ponny. Fullt av hjärtan över hela brevpappret och formuleringen "Du kanske är lite sur ibland men det är ju alla" fick hela stallgången (bara kvinnor där också...) att säga "naaw" i kör. Ponnyn såg ganska glad ut, kanske hade det mera att göra med att han just fått hö...

Om att uppfylla sina egna drömmar eller någon annans

2012-02-05T10:42:00.003+01:00

När jag var ute på hundmorgonpromenaden idag fick jag syn på exil-citatet "Det ekar så tomt i innanförskapets fängelse".

Det påminde mig om att Spindlar på rymmen tyckte att mitt förra blogginlägg om att göra omedvetna val som får konsekvenser påminde om den senaste tidens artiklar om vad människor ångrar på sin dödsbädd.

Artiklarna handlar om en bok som heter "The Top Five Regrets of the Dying" och det som författaren (en sjuksyster som jobbat på ett hem där människor lades in de sista veckorna av sitt liv) menar att det man ångrar mest på sin dödsbädd är att man inte uppfyllde sina drömmar utan levde sitt liv så som andra ville att man skulle leva det.

För mig är det här citatet det samma som den där dödsbäddsångern. Att inte följa sitt hjärta får konsekvenser längre fram i livet.

Om att bo 25 mil bort eller omedvetna val

2012-02-03T17:01:00.000+01:00

Det här är min moster. Jag gillar henne väldigt mycket. Hon är en inte helt purung dam som bor ensam i ett hus. Behöver hjälp med både det ena och det andra, som t ex att handla ibland, fixa saker med huset eller trädgården. Och om jag som tonåring inte hade varit så förbaskat trött på orten jag kommer från så hade jag kanske varit där nu. Bott där, jobbat där, haft mitt liv där. Och jag hade kunnat hjälpa henne. Handlat åt henne. Klippt hennes gräs. Hämtat ut hennes recept. Kunnat ta en fika med henne, prata om ditt och datt. Låtit min hund skutta runt i hennes trädgård och jaga bort grannens katter från hennes fina blomrabatterna.

Men livet blev nu inte så. Det blev något annat. Jag menar inte att jag ångrar mina livsval på något sätt för det gör jag inte. Utan de val jag gjorde som tonåring skulle jag t ex inte ha de vänner jag har idag. Jag skulle inte ha det boende jag har idag. Inte jobba där jag jobbar idag. Jag skulle inte tycka om det jag tycker om idag.

Men mina val har medfört andra extra saker som jag inte förstod när jag gjorde valen. Jag trodde att jag valde utbildning och kanske yrke. Det jag också valde var att aldrig oplanerat kunna ta en kopp kaffe med mina närmsta släktingar.

Barnsliga drömmar

2012-01-23T18:48:00.001+01:00

Ta hand om mig....

Ibland känner jag mig extra mycket som om jag vore 10 år. Eller kanske 14? Som t ex när jag tittar på den här bilden (årets affisch för Göteborg Film Festival) och det enda jag kan tänka är "åh jag vill ha den". Alltså inte affischen. Utan draken.

I lördags var också ett sådant tillfälle. Fast då kände jag mig kanske snarare som 7 än 14. Jag träffade Barbamamas dotter i stallet. Och goa goa lilltjejen berättade för mig om favoritponnyn - "Jag älskar Mon Amie". Och hjärtat går ju nästan sönder av gullighet och igenkänning. Dels för att jag själv var likadan som barn, dels för att det är ju fortfarande precis så där jag känner också - fastän jag är mer än 30 år äldre än henne. Men jag säger det inte för jag har så mycket filter påslagna i hjärnan. Men jo, jag har ju också en favorithäst. Som jag nog är lite kär i :) Fina fina Lupicor X. Som är helt fantastisk på alla sätt och självklart är han stallets snällaste häst! Och som jag tycker att min dressyrintresserade kompis Cecilia ska köpa så att jag kan få vara medryttare på honom. Konstigt nog verkar hon ha samma planer. Fast med den skillnaden att hon skulle vilja vara medryttare då. De där filtrena igen - de kommer i olika former, både logikfilter och antiskämsfilter... både hon och jag vet ju att vi egentligen inte har varken råd eller tid med egen häst.Men drömma kan man fortfarande göra - fastän man inte är 7 eller 10 längre.

Ta hand om mig med....

Personligt eller privat - eller varför jag inte bloggar längre

2012-01-15T12:58:00.004+01:00

Det här är ett inlägg som varit oskrivet länge. Jag har gått igenom (?) en del jobbiga grejer, därav gråtlåtar och sådana tidigare inlägg. Och jag har visserligen haft lust att blogga om det som är jobbigt. Om det som är roligt och bra också för det finns också där. Men känner att jag inte kan och inte bör för jag vill inte lämna ut mig själv så. För det skulle bli för privat. Och det jag känner innerst inne, som jag inte vill att alla ska veta, skulle lysa igenom även om jag försökte skriva det på ett allmängiltigt sätt. Det privata skulle skina rätt igenom det personliga.

Och jag tänker att det personliga, det som jag vill vara här i min blogg - det har en gräns. När det slutar vara personligt och blir privat och utlämnande istället.Och varför ska jag då skriva om det, om jag tror att det gör mig själv och kanske andra illa? Så då har jag valt att inte skriva nånting istället.

Och när jag inte kan skriva om det som egentligen är det mest angelägna i mitt liv så känns alla andra inlägg jag funderar på att göra menlösa och ytliga.

Så för att komma över min bloggtorka blir det då detta, kryptiska, inlägg. Skrivet enbart för mig själv. För att möjliggöra andra inlägg. Till exempel hade jag gärna bloggat om min hoppträning under julen men det orkade jag aldrig riktigt. Och ingen fotograf fanns på plats heller. Och jag tänker på Irland i augusti - på bilden nedan. Vågar man hoppa irländska stenmurar vågar man göra vad som helst.

Radion - det måste vara radion

2011-12-13T21:56:00.000+01:00

Musikhjälpen! Musikhjälpen! Fy fan så bra det är. Jag älskar det. Det är helt grymt. Vilket annat radioprogram har den musikblandningen?

Superhippa DJ:n Avicii med Levels följs av gotländska Smaklösa med "It´s raining men"-covern "Det regnar kor". Textrader som "Stora feta SRB" och "starta istället din mjölkmaskin" glädjer en mjölkbondedotter lite extra.

Och allt är önskat av oss som lyssnar. Och för varje önskning skänks minst 50 kr till välgörenhet och i år går pengarna till alla flickors rätt att gå i skolan.

Och min önskelåt har spelats. Och jag hörde den när den spelades. Det är den av mig bebloggade gråtlåten. Som jag för övrigt orkar höra på igen. Utan att gråta.

Så kom igen. Önska du med! Och kommentera gärna vilken låt du tänker önska :)

Helt obegripligt

2011-12-05T22:33:00.001+01:00

Det här är foton som är tagna för 4 månader och 1 dag sedan i min mosters trädgård. Både hund och brorsbarn tog skydd i skuggan och lillkillen försökte svalka sig lite extra med hundvattnet.

Är det inte helt obegripligt? Jag förstår inte hur det kan vara så varmt i det här landet på sommaren. Själva tanken på att gå utanför dörren utan tjockjacka och vinterkängor känns helt främmande. Att det dessutom är så varmt att man vill äta glass och bada utomhus känns som något jag måste ha drömt att man kan göra.

Frukost...

2011-11-28T16:45:00.001+01:00

Min måndagmorgon förgylldes av adventsljus, ganska nytt nummer av favorittidningen Filter och havrepannkaka (ett ägg blandas med 1 dl mjölk och 1 dl havregryn som man sen steker som en pannkaka). Just idag serverades den toppad med skivad banan och tinade jordgubbar. Jag får ta till alla medel för att hålla höstmörkret ute ur hjärnan så här års.

Lantis i stan bakar Pepparkakskladdkaka

2011-11-27T19:59:00.001+01:00

Idag viner stormen utanför fönstret och jag är rastlös som tusan. Bakning är en av mina favoritsysslor inomhus, har älskat det sen jag var tillräckligt gammal för att få röra till i köket själv. Dels är själva tillagandet roligt och dessutom resulterar det ju i något gott. Och det är ganska enkelt också jämfört med vanlig matlagning tycker jag, man rör ihop lite grejer utifrån en lista, stoppar det i ugnen, och sen är det klart. Inget passande, inget hackande av lök, inget redande av såser som när man lagar middag.

Det här är ett litet experiment jag gjorde förra året efter att ha sett att det fanns kladdkaka med pepparkakssmak i min frysdisk. Det är en av få kakor där jag numera går loss lite från receptet och gör lite som jag vill.
Lantis i stans pepparkakskladdkaka
Ingredienser

100 g smör
2 ägg
2 dl farinsocker
1 dl vetemjöl
3/4dl siktad kakao
1 tsk kanel
1 tsk nejlika
1 tsk ingefära

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader
Smält smöret
Smörj/bröa formen
Vispa ägg och socker pösigt
Blanda ner resten av ingredienserna till en jämn smet
Häll upp i formen
Grädda i ugn ca 20 min beroende på ugn , formens storlek och önskad kladdighet.. Det är ganska lite smet för att vara en kladdkaka så det kan gå fort....

Det blir en ganska "vuxen" smak, ganska mycket pepparkaka och lite sötma helt enkelt. Om man slänger i 1 tsk vaniljsocker och har vanligt socker istället för farinsocker så blir den snällare. Tror också man kan ta halva mängden av nejlika, ingefära, kanel om man tycker detta är för spicy...

Gråtlåtar

2011-11-25T22:10:00.001+01:00

Lyssnade på musik på väg till jobbet för ett tag sedan och ungefär 10 meter från dörren in till jobbet fick jag de här raderna i öronen

Times are so though
Promise you will stay forever
We have to stay strong
And we got to stick together
We will be alright
I know, but everything is all-bad now

Låten är When Evil Happens med The Elliots. Och jag har hört den massor av gånger. Men texten har inte gått in. Förrän nu. Och jag kan inte kontrollera det. Jag störtlipar. Snyter mig. Går upp för trappan och försöker vara som vanligt igen. Och lägger ytterligare en låt på listan över gråtlåtar som jag inte orkar med just nu.

Känslan av att vara ett nytillkommet fan

2011-11-20T09:53:00.001+01:00

Jag var på In Flames igår. Och känner mig aningen överväldigad. Jag har visserligen sett dem tidigare på Metaltown men då gillade jag dem inte på det sättet jag gör nu. De inledde med Sounds of a playground fading, följt av Deliver Us, följt av All for me, de tre inledande spåren på senaste skivan. Och jag tänker "OK de tänker köra låtarna från nya plattan så kan de nya fansen, dvs jag, gå hem sen". Men sen kör de liksom bara på. Som låt nummer fem kommer låten som fick mig att inse att jag gillar In Flames, Alias. Och tanken på att gå hem finns inte nånstans. Inte då, inte senare. Inte hos mig, inte hos resten av publiken heller.

Och känslan av att stå där och bara uppleva ett band, utan att vänta på en viss speciell favoritlåt som de måste spela för annars blir man besviken, utan att ha något emot att de kör så mycket från nya skivan, utan att ha förväntningar från tidigare spelningar som de måste överträffa, den är helt grym.

GP ger 5 fyrar
GT/Expressen ger 4 getingar

November 2011

2011-11-13T10:23:00.001+01:00

Journalistiken är död - länge leve copy-paste

2011-09-25T13:13:00.004+02:00

Ungersk hund som inte har något med texten att göra
förutom att vara just en hund

En vän postade den här länken på Facebook

Familjehundar står för flest attacker (Borås Tidning)

Det blev en ganska lång debatt om själva sakinnehållet i artikeln eftersom alla som kommenterade hade egna hundar och egna åsikter om vad egentligen en familjehund var, vad en kamphund är för något, om det kanske är chiuauornas och andra småhundars ökade popularitet som står för det ökade antalet bett, om det verkligen är rimligt att mäta ANTALET bett med tanke på att det finns så många fler golden retrievers jämfört med pitbulls osv.

Och det här fick mig att bli nyfiken. Vad är det här för artikel egentligen? Så jag började googla runt lite grand. Och hittade förvånansvärt många artiklar med samma innehåll. Här är ett urval:

Husdjur skadar tusentals svenskar(Expressen)
Hundar och insekter bakom skador (Aftonbladet)
Husdjur skadar tusentals svenskar (SVT)
Hundar och insekter bakom skadorna (GP)
Hundar och insekter bakom skadorna (Allehanda)
Hundar och insekter bakom skadorna (Östgöta Correspondenten)
Hundar och insekter bakom skadorna (BLT/Sydöstran)
Hundar och insekter bakom skadorna (Västerbottens-Kuriren)
Hundar och insekter bakom skador (UNT)
Allt fler svenskar blir bitna av hundar (Vasabladet, Finland)
Hund och häst i negativ topp (Ridsport)

Förklaringen är att detta är en TT-nyhet. Och många tidningar abonnerar på deras nyheter. Så här står det på Wikipedia om TT:s arbetsmetod

TT fungerar idag som en stor dagstidning; reportrar samlar information som redigeras till artiklar. Byrån har också särskilda redaktioner eller reportergrupper inom olika områden som utrikes, sport, ekonomi/arbetsmarknad och andra ämnesområden. Därefter sprids materialet till TT:s abonnenter inom svensk dagspress, radio och television och även till andra kunder via SMS och webbversioner.
(Källa: Svenska Wikipedia)

Och de flesta tidningar som abonnerar på TT:s nyheter trycker dem rakt av eller editerar dem enbart längdmässigt (väljer vissa delar av nyheterna, meningar, stycken och citat). För att fylla ut tidningen. Med största sannolikhet har ingen (förutom reportern på TT) ens varit i kontakt med Anders Tennlind, statistiker på Socialstyrelsen, som citeras i flera av artiklarna. Klädsamt nog har de flesta också hållt sig till en ganska saklig rubrik. Förutom just Borås Tidning där en kreativ rubriksättare/redigerare valt att slå på stort och lyfta upp ett citat i TT-nyheten om att det är just familjehundar som står för de flesta attackerna. Med största sannolikhet utan att själv ha en aning om vad som är definitionen på en familjehund eller en kamphund.

Så vad är då en familjehund? Efter sökande på Socialstyrelsens webbplats jag hittade en rapport som verkar behandla ämnet men den är publicerad redan i maj 2011. Kanske finns annan nyare statistik som jag inte hittar eller som inte är släppt till allmänheten.

Skadehändelser som föranlett läkarbesök vid akutmottagning, 2009

Ingenstans i rapporten finns orden familjehund eller kamphund. Och den tabell jag hittar som talar om vad som är orsaken till besöket på akuten ger en helt annan bild än artiklarna ovan:

Skattat antal i Sverige      Utlösande produkt
88 300                                  Annan människa, djur och djurprodukt
79 100                                  Transportmedel
72 500                                  Sportutrustning, vapen
63 300    Osäkert om produkt inblandad
57 400                                  Fast utrustning och underlag utomhus

Vad är då problemet med allt detta? Varför ägnar jag timmar av min lediga söndag åt det här? Tja, antingen rycker man på axlarna och tänker att det är väl bra att många får reda på så mycket som möjligt och att detta är ett effektivt sätt att arbeta på. Att en person gör jobbet och sedan kan många tidningar dra nytta av den personens jobb och trycka artikeln.

Problemet för mig kokar ner till att när jag läser GP, eller en annan tidning så förväntar jag ju mig att de kan stå för allt som trycks i tidningen. Inte att de har lämnat över intervjuande och research till en annan redaktion (TT) som dessutom servar GP:s konkurrenter. Vad händer den dagen TT har fel? Kommer felaktigheterna gå vidare och spridas i de flesta svenska tidningar?

Ett vackert hus

2011-09-22T22:29:00.000+02:00

Ibland får man ändå lite hopp om mänskligheten och får tillbaka tron på att vi verkligen är kreativa, skapande varelser med egen vilja och frihet. Läser om Simon Dale med familj som tröttnade på dyra huslån och byggde sitt eget otroligt vackra jordhus i Wales.

På hemsidan om huset svarar Simon Dale själv så här på varför de byggde huset

It's fun. Living your own life, in your own way is rewarding. Following our dreams keeps our souls alive.

Sen finns ett mycket längre svar också men det räcker för mig, ett vackert svar om ett vackert hus byggt på ett vackert sätt.

Husets egen hemsida där man också kan läsa om hus nummer två som de nu bygger
Aftonbladet skriver om huset

Blodspår

2011-09-17T16:57:00.000+02:00

Idag har jag gått på prova-på-spårkurs med herr Vorsteh. Han kan ju spåra, det har han gjort förr, det är mest jag som behöver lära mig hantera honom och veta hur jag ska göra.

Först var det ganska svårt och stökigt och det slutade med ett styck bad i en bäck samt att han hittade slutet på ett ANNAT spår som låg ganska nära spåret vi skulle följa. Instruktör nummer ett mest skrattade och tyckte det var härligt att se en så pigg 10 år gammal hund nästan riva skogen.

Efter paus med lunch och sedan tips från instruktör nummer två att ge kortare lina och hålla emot lite mer så gick det som en dans. Han blev mycket mer noggrann och slutade ta fullt så många genvägar. Så instruktör nummer två tyckte istället att det var en mycket duktig hund med bäst spårförmåga av alla hundarna under dagen. Mycket stolt, och trött, matte efteråt.

Och oj vad roligt det var för herr Vorsteh. Han sover nästan aldrig mitt på golvet men när vi kom hem däckade han av mitt i lägenheten. Extra lurvig just nu, det är dags för trimning. Men fin ändå.

Sälja sig

2011-09-16T22:41:00.002+02:00

Har sett "The Greatest Movie Ever Sold" idag.

Och som av en händelse hade jag råkat köpa det här godiset på bilden. Polly Dregen Edition. With a rocking taste of salty licourice, lemon and milk chocholate. Inte gjorde det godiset godare att Dregen är på påsen. Men det gjorde att jag tittade till (eftersom jag undrade vad Dregen gjorde på en påse godis) och sen köpte jag den. Jag är helt enkelt grundlurad och helt inne i systemet. En lydig konsument.

Om du inte har sett The Greatest Movie Ever Sold så är det Morgan Spurlock som har gjort en dokumentär om produktplacering, han som gjorde "Supersize Me" om vad som händer när man bara äter Mc Donalds-mat. Och eftersom han är som han är så har han så klart finansierat hela filmen med produktplacering. T ex så är en juice hans huvudsponsor, han har ett samarbete med ett rockband som gör en av låtarna till filmen, han samarbetar med reklamare som gör hans PR-kampanj för filmen, han får ett bilföretag att sponsra med bilar, han får en mack att gå in som sponsor och då gör han intervjuer på de mackarna osv. Hysteriskt roligt blir det t ex när han tar en forskare som är emot produktplaceringar, och intervjuar honom på en flygplats. Forskaren säger att han tycker att det borde vara varningssignaler som visar i bild när det är reklam/produktplacering så att vi som tittare ska få reda på det.Och genast fylls skärmen av pilar och fyrkanter och texter som visar alla produkterna i just den bildrutan som är sponsrade. Flyget, drickan, kläderna, skorna osv.

En väldigt rolig film men med en väldigt allvarlig underton. En viktig film skulle jag säga, eftersom den visar på hur systemet verkligen fungerar. En ärlig film känns det också som. Se den om du har 1,5 timme du vill fördriva med något vettigare än Idol så tycker jag du ska se den.

Verkligare än verkligt

2011-09-14T22:22:00.002+02:00

Jag funderar på drivkrafterna bakom.

När naturfotografen Terje Hellesø bestämmer sig för att lägga in lite fler djur i sina bilder. Fejkfotograferar.

När "En vild man", Kristoffer Clausen, bestämmer sig för att han inte kan genomföra sitt projekt att leva 365 dagar i vildmarken utan bryter det för det är för svårt, tar in på hotell. Och sedan fortsätter med projektet som om inget hänt. Fejkbloggar. Fejkdokumenterar.

Tror de att de ska komma undan med det? Tycker de att de är lite smartare än oss andra? Tror de att vi andra aldrig kommer komma på dem?

Eller ännu värre, är de medvetna om att de kommer bli påkomna och bara kör så länge det varar och så får det krascha sen?

Och så kan jag ju inte låta bli att dra kopplingen - är det samma tankebanor som ligger bakom mutskandalerna i de kommunala bolagen i Göteborg?

Jag har inga svar. Bara frågor. Och ett vansinnigt dåligt foto på två rådjur.

Att jobba med det man brinner för

2011-09-10T16:31:00.001+02:00

För några veckor sedan var jag på Irland. Vi red på stränder, galopperade på havsbotten vid ebb. Sedan lät vi hästarna vandra i havet för att coola ner båda kroppen och hjärnan på dem. Vår tyskfödda guide (hon som skymtar framför "min" häst på bilden) hade jobbat på gården vi var på i 10 år. Hon kom dit för att jobba i kanske ett år men blev kvar. Hon hittade kärleken (en surfande irländare) och har nu egen häst och hade precis skaffat hund tillsammans med sin surfare. Och hon jobbar fortfarande med turridningar. Och jag tänker att hon har världens bästa jobb. Så jag frågar henne, är det fortfarande roligt att rida de här turerna, efter 10 år?

Och det beror på säger hon. Beror på oss, kunderna. Hur vi är. Om vi gör som hon säger eller om vi rider runt som idioter och galopperar förbi henne hej vilt. Och jag tänker att det kanske ändå är ganska bra att inte ha hästarna som yrke. Att kunna njuta för fullt av varje minut på hästryggen. Att ridningen aldrig blir något man gör för att få mat på bordet utan det man istället lägger sin inkomst på.

Regn regn regn och utrustning för regn

2011-09-06T22:33:00.001+02:00

Idag verkar det tydligen kvitta vart man befinner sig. Brr sicket väder. Cyklade hem från jobbet. I motvind. Och piskande regn i ansiktet. Tur att min nya fina cykelväska från New Looxs visade sig hålla vad den lovar, nämligen att både rymma en 15" laptop och vara vattentät.

Fiiin :)