<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<?xml-stylesheet type="text/xsl" media="screen" href="/~d/styles/rss2full.xsl"?><?xml-stylesheet type="text/css" media="screen" href="http://feeds.feedburner.com/~d/styles/itemcontent.css"?><rss xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom" xmlns:openSearch="http://a9.com/-/spec/opensearch/1.1/" xmlns:georss="http://www.georss.org/georss" xmlns:gd="http://schemas.google.com/g/2005" xmlns:thr="http://purl.org/syndication/thread/1.0" xmlns:feedburner="http://rssnamespace.org/feedburner/ext/1.0" version="2.0"><channel><atom:id>tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685</atom:id><lastBuildDate>Fri, 27 Jan 2012 08:55:35 +0000</lastBuildDate><category>educamp</category><category>controversial</category><category>utp</category><category>Depression</category><category>manusia</category><category>bimbo confessions</category><category>birthday bash</category><category>crush</category><category>politikusmondoks.</category><category>tembakan</category><category>who says what?</category><category>scholarship</category><category>gedik</category><category>kesahku</category><category>memory</category><category>love</category><title>Annoying!</title><description>I am vain &amp;amp; LOVING it.</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/</link><managingEditor>noreply@blogger.com (mireya)</managingEditor><generator>Blogger</generator><openSearch:totalResults>391</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>25</openSearch:itemsPerPage><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="self" type="application/rss+xml" href="http://feeds.feedburner.com/LetsGetAnnoyedInHere" /><feedburner:info uri="letsgetannoyedinhere" /><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="hub" href="http://pubsubhubbub.appspot.com/" /><feedburner:browserFriendly></feedburner:browserFriendly><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-4731085699154595042</guid><pubDate>Fri, 27 Jan 2012 08:55:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-27T16:55:35.843+08:00</atom:updated><title>Huh.</title><description>Okay, here's the thing, I am sad, and pissed off.&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
I am so sad and pissed off that I couldn't put it into words.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Pernah tak rasa marah, tapi kau tak boleh nak marah lebih lebih sebab kau rasa masalah tu punca dari kau? And you deserve to suffer the consequences? Pernah tak rasa macam tu?&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Kalau tak pernah, ni aku nak bagitahu, rasa dia macam najis.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Sucks.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-4731085699154595042?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/huh.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-5160775189153163444</guid><pubDate>Tue, 24 Jan 2012 18:10:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-25T02:10:15.117+08:00</atom:updated><title>Day 1 &amp; 2</title><description>1. Rasa macam baru lepas rentas desa 10 km ulang alik. Semua sebab dapat rumah paling tinggi. Awok tu dah lah duduk rumah 4 bulan membongkang hari pertama sampai universiti dah kena panjat tangga dekat lima puluh lapan kali mana kaki awok tak rasa nak patah.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2. Tidur malam pun terganggu kerana kaki yang tak berhenti sakit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3. Tidur cuma satu jam sebab bila tengah sedap tidur tiba-tiba tersedar ada anak lipas berkeliaran atas muka. Kurang hajar habis busuk muka aku woi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4. Masuk toilet nak cuci muka basuh tangan, nampak BAPAK LIPAS pulak bertenggek tepi bakul toiletries bila halau siap main pusing pusing bakul tu pulak. HAMBOI KAU INGAT MERRY GO ROUND KE HAPE HAA? Tak pasal-pasal aku dengan Siti Rosma menggigihkan diri menghalau. Hehs&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5. Lepas tu tak boleh tidur, tengah sedap tengok movie kat laptop ada pulak lalat bertenggek kat skrin. Ah sudah, apesal segala serangga berminat dengan aku pulak nii hoi? Tapi nasib baik lalat ni tengah high agaknya picit sekali terus mati.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6. Hari kedua tengah sibuk mengemas (eh yeke?) tiba tiba EMAK LIPAS pulak keluar. Harom sungguh. Tapi nasib umur dia tak panjang mati jugak akhirnya kena pukul dengan kami berdua, saya dan superheroin Siti Rosma.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7. Ok sekarang bilik aku, particularly tempat aku bau lipas semerbak.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-5160775189153163444?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/day-1-2.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-563571974320932349</guid><pubDate>Sat, 21 Jan 2012 17:45:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-22T01:45:34.343+08:00</atom:updated><title>When You're Sad, You're Sad.</title><description>I should do the things I hate, more often. Okay, the word 'hate' is probably too strong, so rephrasing; I should do the things I feel uncomfortable about, more often.&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
My life's dull cause it's lack of challenges because I don't seek for ones. I am too afraid. I worry about everything.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
So from now on, Mira got to do, what Mira's got to do.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;span style="font-size: x-small;"&gt;So Miss/Mr. Anon, I've read the brain-hacking-thingy. I think I'm gonna try it, thanks for the link by the way :) God bless you!&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-563571974320932349?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/when-youre-sad-youre-sad.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-599262958383746289</guid><pubDate>Thu, 19 Jan 2012 20:16:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-20T04:16:22.146+08:00</atom:updated><title>New.</title><description>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://t0.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcStSxxQ90Qz4TLxPwfF-Duq7p4IhgWF49xB_W80pk4LafjE0GN2" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" src="http://t0.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcStSxxQ90Qz4TLxPwfF-Duq7p4IhgWF49xB_W80pk4LafjE0GN2" width="251" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
Somehow, I miss talking and chatting with a stranger, and getting that wonderful feeling of knowing someone new. Starting from scratch, talking about similarities and differences. Sharing secrets and opinions about almost everything. Getting to know each other, sharing jokes and problems about each other's life.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
I miss that feeling.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
***&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
But in today's world, there's no way I could talk about almost everything to a stranger (before they start talking dirty - esp. online). Or if it's in the real life, I could end up dead after being robbed and raped. Or just raped, or just dead. (Anxiety and paranoid mode : ON)&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
Sigh.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-599262958383746289?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/new.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-966271554249660432</guid><pubDate>Thu, 19 Jan 2012 15:23:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-19T23:23:14.520+08:00</atom:updated><title>Azam #2</title><description>Orang yang kenal aku, tahu aku punya sifat kedekut dan menyayangi duit yang sangat tinggi. Ya, aku materialistik (matilah kalau ada potential mother-in-laws baca ni).&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
And sekarang sifat ni sedang memakan diri aku sendiri.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Oleh itu, azam baru - selain mahu mempunyai body seperti Scarlett Johansson - ialah aku akan cuba membelanjakan simpanan aku sedikit demi sedikit.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Dan mempunyai simpanan yang tidak seperti sekarang.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Ini semua sebab aku penat fikir tentang duit. Risau sangat duit habis, risau sangat duit takde, padahal bukan kering langsung pun. Pfffttttt.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Lagipun teringat kata-kata salah seorang faci dalam satu kem yang aku pernah hadiri,&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;i&gt;"Jangan pernah takut nak belanjakan duit anda, duit boleh dicari, pengalaman dan keseronokan yang ada boleh dapati itu mungkin berlaku hanya sekali"&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Kenapa aku rasa pesanan tu bunyi dia macam hedonistik sikit? Eh?&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Tapi, seronok-seronok berbelanja pun, jangan lupa menyimpan pulak ye Mira, nanti takdelah menyusahkan mak bapak bila kau nak kahwin nanti. Eh?&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Hmmm tapi, azam ni rasanya lebih susah untuk dilaksanakan berbanding azam menguruskan badan. Adus pitam lah giniiii.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Susah betul nak kikis rasa bakhil dalam hati ni.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-966271554249660432?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/azam-2.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>2</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-2552424969029566282</guid><pubDate>Wed, 18 Jan 2012 04:39:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-18T12:39:47.088+08:00</atom:updated><title>Things.</title><description>I realize, I need to :&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1. Be grateful for what I have.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2. Stop comparing my life with others (sebab semua orang ada rezeki masing-masing, and apparently I'll realize most people I know are a lot luckier than me that I'll overlook those who have less fortunate lives than me)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3. Be contented. Because admit it, it really does makes me feel good about my life.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-2552424969029566282?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/things.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-6482434361396333586</guid><pubDate>Mon, 16 Jan 2012 07:01:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-16T15:01:59.562+08:00</atom:updated><title>Tips</title><description>Macam mana nak kahwin dengan lelaki kaya.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Setelah berjaya mengorat lelaki berduit (kaya, berharta, kereta besar, rumah besar, pewaris harta 18 keturunan) hendaklah anda sentiasa redha dengan tidak meminta mereka membelikan anda hadiah mahal.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Senang cakap, jangan mintak apa-apa lah. Beli je barang dengan duit sendiri.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kenapa?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sebab setiap kali aku baca paper tentang lelaki kaya kahwin &lt;strike&gt;dengan&amp;nbsp;perempuan lawa&lt;/strike&gt;, mesti aku jumpa ayat yang sama dari lelaki-lelaki terbabit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Contoh:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;i&gt;"Saya memilih Mireya B. kerana dia tidak pernah meminta apa-apa dari saya. Minta belanja makan pun tidak pernah. Malah dia akan menolak dengan baik permintaan saya untuk membelanjanya makan. Sebab itu saya jatuh hati padanya, dan memilih Mireya B. sebagai teman hidup saya,"&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kan?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Haaa lepas tu, dah kahwin suka hati kau lah nak kikis sampai kedana sekali pun.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
MUAHAHAHAHAHAHA.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-6482434361396333586?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/tips.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-7308100891609013828</guid><pubDate>Sat, 14 Jan 2012 11:39:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-14T19:39:16.987+08:00</atom:updated><title>To Err Is Human,</title><description>Semalam ada video yang baru jadi viral. Okay, tak tahu lah dah sampai peringkat viral ke tak, but the video is almost everywhere.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
It's a video about a girl who pours her heart out on how she misses her boyfriend so much.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I have no problem with the video, even I found it a bit silly. Tapi, aku tak setuju dengan tindakan sesetengah orang yang upload di blog, di twitter, di facebook, and komen macam-macam about the girl. Sampai ada yang kata she should just go die and her existence in this world is nothing but shame.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jangan lah malukan dia sampai macam tu sekali. Mungkin waktu dia buat video tu dia lupa yang semua orang boleh access it in her youtube account. She meant to make the video only for her loved ones but turned out it became a joke.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Macam mana kalau dia tak boleh tahan dimalukan sampai macam tu? Macam mana kalau dia depressed and ambil keputusan untuk makan ubat banyak-banyak sampai membahayakan nyawa dia sendiri? We don't know how fragile she is, kan?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Semua orang buat salah, kalau kita rasa dia salah, tegur lah dia baik-baik, bukan memalukan dia sampai macam tu sekali.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Harapnya ini akan jadi pengajaran untuk semua.&lt;br /&gt;
&lt;span style="background-color: white;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: large;"&gt;&lt;b&gt;"If you tell your brother his faults privately, then you have carried out your responsibility well. But if you tell him his faults in public, then you have stripped him naked in front of people" - Imam Shafi'&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: large;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
Dan ingat, kalau kita jaga aib orang, Allah jaga aib kita.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-7308100891609013828?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/to-err-is-human.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>2</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-1104762190056617930</guid><pubDate>Thu, 12 Jan 2012 20:02:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-13T04:02:53.373+08:00</atom:updated><title>Masochist</title><description>Reading this entry &lt;a href="http://thatmoviebloggerfella.blogspot.com/2011/12/kisah-cinta-agung-kepala-hotak-engkau.html"&gt;(klik!)&lt;/a&gt;&amp;nbsp;yang berkisar review on Ombak Rindu buat aku terfikir yang berapa ramai agaknya perempuan Malaysia yang ada fantasi untuk menjadi Izzah.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Izzah is a masochist dalam cerita ni. Even dia tak buat for pleasure, or for love, tapi kononnya sebab terpaksa, buat aku rasa kenapa kau tak lari and report balai je? Duduk rumah perlindungan ke, kan senang? But she chose to stand by Hariz hoping that he would change.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Memang lah isteri kena taat pada suami. Tapi, dalam kes ni Izzah belum jadi isteri Hariz pun time tu if she decides to run away from him.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Buat aku terfikir jugak, berapa ramai isteri luar sana yang kena dera dengan suami tapi sanggup tahan sebab harap suami diorang akan jadi macam Hariz (berubah jadi romantik &lt;strike&gt;dan hensem secara tiba-tiba&lt;/strike&gt; serta menjadi penyayang). And berapa ramai yang berpijak pada realiti dan mengetahui hak mereka sebagai isteri untuk melepaskan diri dari belenggu penderaan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bahaya, bahaya.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tapi ye lah, filem je pun, novel je kot. KAN?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
But still, jaga fantasi anda! Opss!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-1104762190056617930?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/masochist.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-4921883728762543467</guid><pubDate>Tue, 10 Jan 2012 22:20:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-11T06:24:53.097+08:00</atom:updated><title>Years Passed,</title><description>Kalau sepuluh tahun dahulu orang cakap kau ni akan jadi ustaz (atau menjadi alim dan warak) memang aku akan gelak dan tak percaya.&lt;br /&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Sekarang, rasa cemburu tengok kau dah berjaya mendapat hidayah-Nya.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Ingat nak send request kat facebook, tapi malu pulak nak bagi kau tengok aku macam ni. Lagipun aku tengok, kau sangat berjaya sekarang. Banding dengan aku, memang tak ada apa. Jauh beza, memang macam langit dan bumi. Aku pun dah tak macam dulu, lain sangat dah.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Apa pun, aku doakan kau panjang umur, murah rezeki, dan sentiasa diberkati Allah selalu. Harapnya kau ingat aku lagi.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Selamat hari jadi.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-4921883728762543467?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/22-tahun.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>2</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-8022542361057523454</guid><pubDate>Sun, 08 Jan 2012 15:38:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-09T17:21:54.885+08:00</atom:updated><title>Jus My 2 Cents</title><description>I know this issue is somewhat old but I still wanna talk about it.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
So, beberapa hari yang lepas kita banyak dengar di dada dada akhbar tentang mahasiswa yang memberontak, yang menuntut kebebasan akademik, yang minta AUKU dihapuskan, mahasiswa kena pukul, kebangkitan mahasiswa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sebagai salah seorang mahasiswa, I think I need to know about this issue so I read a pdf file I found while browsing internet on AUKU, UPSI issues, and kebebasan akademik and I've found 'Taklimat Pindaan AUKU 2009' yang ada cerita sedikit sebanyak pindaan on the act and I think it's good enough to feed on my curiosity regarding this issues.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
So I read it. And surprisingly, I don't find anything ridiculous about the act. I think AUKU is good.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sebelum aku tulis hujah aku, aku nak terangkan pasal apa yang aku faham tentang isu ini. AUKU ni bagi beberapa peraturan pasal mahasiswa supaya tak masuk politik or openly show their support/sympathy towards any political parties, then pasal hak pembelaan diri dalam dakwaan, hak naib Canselor, badan mahasiswa, isu rayuan, hukuman tatatertib.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tapi yang menarik perhatian aku, mesti lah pasal politik.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku rasa it's good that students are not allowed to join any political parties while they're still pursuing their diploma/degrees. Kenapa nak kecoh masuk politik? Kita belajar pun tak lama, paling koman umur 23 tahun dah grad kalau tak ada masalah apa-apa lah, lepas tu kalau nak masuk parti politik, masuklah ikut suka hati anda.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bagi aku umur 18-23 ni sepatutnya kita jadi masa untuk memerhati pihak mana yang betul, mana yang salah. Sekarang pun ada internet, kalau tak puas hati dengan apa yang di canang di media perdana, baca pulak dalam blog or websites yang ada. Tak perlu join pun untuk tau, sebab kalau dah join, we tend to be biased, so perhati. Observe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pasal kes students berhimpun semua tu, aku rasa tak payah lah. Tak mencerminkan langsung budaya mahasiswa. Mahasiswa ni orang pandang tinggi, sebab diorang rasa mahasiswa ni golongan orang-orang cerdik pandai yang belajar tinggi-tinggi, yang tahu beza mana betul mana salah, yang tahu fikir dengan rasional.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tapi tak adil lah nak kata mahasiswa ni semua bodoh piang hanya kerana segelintir yang merosakkan nama.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pasal video Fahmi Reza yang tunjuk betapa powerful nya gerakan mahasiswa pada zaman 1960 tu, I think sekarang zaman dah berubah. Tak perlu aggressive sangat. PRU pun 5 tahun sekali, by the time PRU comes, banyak yang dah grad and boleh buat pilihan sendiri. Kalau nak berdemo time tu, baru boleh. Kalau tak, observe and undi ikut mana yang anda rasa betul dengan buat research sehabis baik.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
But I still think demo sucks sebab menyusahkan ramai orang, dengan ada road block bagai, really really menyusahkan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kalau nak jugak masuk politik, masuk politik kampus. Bertanding dalam pilihan raya kampus, buat manifesto, belajar baik baik biar dapat result Dean's List sebab kita taknak orang yang masuk politik kampus ni dapat result tak baik cause we need people to look up to, pemimpin kena lah well rounded, pandai cakap pandai buat and pandai belajar, train yourselves dengan politik kampus dulu if you really want to be involved in politics lepas you grad nanti.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sementara tu, belajar lah dengan rajin dan jadilah pemerhati yang bagus.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
p/s: kalau rasa pemahaman aku on the subject is wrong. Please jangan maki, enlighten me. I'm welcoming opinions of any sorts.&lt;br /&gt;
.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-8022542361057523454?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/jus-my-2-cents.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-1213255372984201044</guid><pubDate>Wed, 04 Jan 2012 08:28:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-04T16:28:45.905+08:00</atom:updated><title>A Good, Fresh Start.</title><description>Permulaan tahun 2012 ini permulaan yang baik. Segalanya terlalu baik, bagus, hampir sempurna.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sampai jadi macam takut sikit. (Paranoid mode : ON)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
But,&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hopefully, what starts well ends well too. InsyAllah.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alhamdulillah. Terima kasih, Tuhan. Terima kasih yang tak terhingga.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-1213255372984201044?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/good-fresh-start.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>2</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-6864000285076879281</guid><pubDate>Mon, 02 Jan 2012 01:03:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-02T09:03:18.597+08:00</atom:updated><title>Perkaitan Antara Gemuk, Hari, dan Bulan dalam Setahun.</title><description>Sejak dari kecil, saya tak pernah merasa bagaimana rasanya menjadi seorang perempuan yang kurus.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saya terlalu gemuk sehingga saya tidak mempunyai knuckles. Jadi, waktu saya kecil, jiran saya mengajar saya satu trick (yakni trick yang sama semua orang dalam dunia ini tahu) untuk mengingat bulan dan hari yang ada dalam satu tahun.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jiran : &lt;i&gt;Kakak, (semua orang panggil saya kakak waktu saya kecil) cuba kakak genggam tangan. Nampak ni Januari, Februari, March, haa... yang bonjol ni maksudnya bulan tu ada tiga puluh satu hari, yang tenggelam tu ada tiga puluh hari.&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Saya : &lt;i&gt;Angah, kalau tangan macam kita ni macam mana? (sambil genggam tunjuk tangan) Tak nampak bonjol pun.&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jiran : &lt;i&gt;Ha? Takkan kot ... OHMYGOD KAKAK! Kakak memang tak nampak bonjol! Pelikkk gilaaaaaaa! (gelak berdekah gaya histeria sambil ajak kakak dengan adik dia gelak sama. Ye, saya dibesarkan dengan mempunyai jiran yang kejam tapi cool)&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
Sejak dari itu, saya berazam untuk kurus dan supaya saya boleh mengira hari dalam bulan untuk setahun dengan menggunakan knuckles dan bukan jari yang dibengkokkan.
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-q8iwiOlFg6s/TwEAiMNFfTI/AAAAAAAAA1U/TNU73zKqJXY/s1600/images1-.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="285" src="http://1.bp.blogspot.com/-q8iwiOlFg6s/TwEAiMNFfTI/AAAAAAAAA1U/TNU73zKqJXY/s400/images1-.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tapi, masih impian saya tak tercapai.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Maka tahun ini, tak kira apa dugaan yang mendatang, saya perlu pastikan yang saya MESTI kurus dan mampu mengira hari dan bulan dengan normal seperti makhluk lain.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-6864000285076879281?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/perkaitan-antara-gemuk-hari-dan-bulan.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://1.bp.blogspot.com/-q8iwiOlFg6s/TwEAiMNFfTI/AAAAAAAAA1U/TNU73zKqJXY/s72-c/images1-.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-1452177034409076513</guid><pubDate>Sat, 31 Dec 2011 17:04:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-01T01:04:54.346+08:00</atom:updated><title>My 2011</title><description>Macam biasa, aku suka buat rumusan tentang hidup aku setiap kali menjelangnya tahun baru. So tanpa membuang masa, let the journey begins.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kalau dilihat dari sudut yang optimistik, tahun 2011 ni sebenarnya antara tahun yang paling best dalam hidup aku selepas tahun 2007 dan 2009. Tapi sebab aku terlalu fokuskan pada benda yang tak patut, I made myself a mess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
My 2011 started wonderfully with my outing with Sheda on 1st January. We met again after our final meet ups on 2009. We shop, we talked and we share things. Sadly Marlia and Lee tak ada sekali waktu tu, if not, dah jadi reunion balik.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-fCNBhr-DMvA/Tv22EhTNk1I/AAAAAAAAAxQ/uqQOsw0IyW4/s1600/168466_1386072270773_1801046938_754816_4570203_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-fCNBhr-DMvA/Tv22EhTNk1I/AAAAAAAAAxQ/uqQOsw0IyW4/s320/168466_1386072270773_1801046938_754816_4570203_n.jpg" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Meet Sheda and the Octopus.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
Then after that, around second week of January, Mimi Yana, Sakinah, and I went for a surprise birthday party in Siti Rosma's house. We were late for a week sebab saja nak bagi dia terkejut and alhamdulillah, it was a success! Consider sangat berjayalah bila Siti Rosma menangis sebab terkejut bila bukak pintu tengok ada muka muka kodok kitorang kat pintu. It was such a lovely day. I love every moment of it to bits. :)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-f3gWo-t0zj4/Tv23SyFWY2I/AAAAAAAAAxc/EB9lkCc3Jn4/s1600/P1050151.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-f3gWo-t0zj4/Tv23SyFWY2I/AAAAAAAAAxc/EB9lkCc3Jn4/s320/P1050151.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Kitorang dapat makan kek yang ada muka Siti Rosma yang terpampang secara besar-besaran.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-E9624k2VdWE/Tv24GgP0LcI/AAAAAAAAAxo/EArhmmFMOL8/s1600/IMG_0757.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-E9624k2VdWE/Tv24GgP0LcI/AAAAAAAAAxo/EArhmmFMOL8/s320/IMG_0757.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Birthday girl tengah excited dengan kad. Nak letak gambar yang ada Sakinah sekali tapi beliau tengah seksi waktu tu. EHEM,&amp;nbsp;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
Sepatutnya Farah Dee join sekali trip birthday ke rumah Siti Rosma, tapi atas sebab-sebab tertentu yang tak dapat dielakkan, Farah Dee terpaksa cancel, but we feel her there. We called, siap buat skype lagi.&lt;br /&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Then I have the chance to go to Hard Rock Cafe Penang! So much thanks to Kak Chaq, kakak Siti Rosma yang awesome and cool sebab bawak kami semua ke sana. Macam tak percaya je dapat pergi sana and it was awesomeeee!!&lt;br /&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-xbMc8saDXGM/Tv367Cds1vI/AAAAAAAAAyA/Son9ieQjgdE/s1600/IMG_0890.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="289" src="http://4.bp.blogspot.com/-xbMc8saDXGM/Tv367Cds1vI/AAAAAAAAAyA/Son9ieQjgdE/s320/IMG_0890.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Again, supposed ada gambar Cik Sakinah kita, tapi takut kontroversi kang. Btw, ni kat pool Hard Rock Cafe hewhewhew.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
Untuk projek TTS bagi tahun ni, aku telah dipilih oleh doc untuk pegang watak Mak Ayam bagi teater Mahkamah Lorong. Tuhan je yang tahu betapa bersyukur sangat aku waktu tu. Lagipun, aku memang nak sangat pegang watak tu sebab aku tak pernah lagi pegang watak besar in a play.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Susah jugak sebenarnya nak pegang watak Mak Ayam ni sebab honestly aku memang tak reti buat bunyi binatang. Bunyi kucing pun kadang-kadang aku fail, ni pulak nak buat bunyi ayam. Tapi, alhamdulillah hasil tunjuk ajar doc and the seniors (even senior yang tengah intern pun gtalk aku bagi nasihat - terima kasih sangat) aku berjaya jugak jayakan watak tu. Terima kasih uols.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;
Dan lagi satu, aku bersyukur sangat sebab dapat to be a part of this awesome play, sebab Mahkamah Lorong ni dan TTS lah dah bawak aku merata-rata tempat, aku dah pergi ke USM, UiTM Merbok, Taman Budaya KL, melacur di jalanan dengan kostum (okay ni paling epic oke, awesome amat!) Tak boleh nak gambarkan lah betapa gembiranya aku tahun ni sebab watak Mak Ayam ni.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-QQVRVjsW8eY/Tv39ffFLGTI/AAAAAAAAAyM/h6NwPXozXPI/s1600/P1050341.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-QQVRVjsW8eY/Tv39ffFLGTI/AAAAAAAAAyM/h6NwPXozXPI/s320/P1050341.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;This is from our trip to UiTM Merbok for their law festival&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-pwXj3V21IBY/Tv8muj9uO4I/AAAAAAAAA08/WL8r4BKcNJo/s1600/P1050353.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-pwXj3V21IBY/Tv8muj9uO4I/AAAAAAAAA08/WL8r4BKcNJo/s320/P1050353.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Lepas we alls penat buat show, we alls went makan ikan bawal kat Juru (eh yeke?)&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-7uBDAmEp-1s/Tv3-RcDXb-I/AAAAAAAAAyc/O9RMetsoXIs/s1600/P1050373.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-7uBDAmEp-1s/Tv3-RcDXb-I/AAAAAAAAAyc/O9RMetsoXIs/s320/P1050373.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Lepas makan ikan bawal, kami singgah makan cendol di Taiping.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-8EiSDpWqrh0/Tv3-qLHJYqI/AAAAAAAAAyk/LFJ-m4IlCAM/s1600/P1050426.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-8EiSDpWqrh0/Tv3-qLHJYqI/AAAAAAAAAyk/LFJ-m4IlCAM/s320/P1050426.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Ini lepas show kat UTP&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/281374_143519902394689_100002100396670_279187_7345592_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="212" src="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/281374_143519902394689_100002100396670_279187_7345592_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;After show in KL :)&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/269995_2243544608532_1245616488_2724926_1073576_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="212" src="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/269995_2243544608532_1245616488_2724926_1073576_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Promotion jalanan kat Bukit Bintang. SERIOUS FIRST TIME, SERIOUS BEST! I'd do it a million times!&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/284348_143360292410650_100002100396670_278538_7628892_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="213" src="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/284348_143360292410650_100002100396670_278538_7628892_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Pelacur jalanan TTS ketika menyundal di Pasar Seni.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc7/s720x720/304238_174514255961920_100002100396670_366548_1776627046_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="180" src="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc7/s720x720/304238_174514255961920_100002100396670_366548_1776627046_n.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Show penutup Mahkamah Lorong 2011 di USM.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
Waktu show di USM, macam-macam yang jadi. Antaranya, sesat selama dua jam pusing keliling pulau tu just because tak jumpa USM 4th gate. Ampun melilau merata sampai masing-masing rasa nak tidur kat masjid je malam tu punya la gelabah sebab tak jumpa gate. Then got the chance to eat at the famous Nasi Kandar Line Clear! Nasib baik waktu tu tak ramai orang sangat so sempat lah balik awal for make up untuk show.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Then I was involved with another TTS Show which is, JERIT JILID 1: Untukmu Palestin. Show ni aku jadi Mak Ayam versi manusia, kiranya Pimp la. HAHA.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/206949_1751174615298_1116847558_31661670_1804281_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="266" src="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/206949_1751174615298_1116847558_31661670_1804281_n.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Geng produksi JERIT!&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
Waktu JERIT! berlansung ada juga perkara yang tak diingini berlaku. Which is langsir koyak sebab ada sedikit masalah dengan mesin. It's a horrible experience dengan kena jumpa dengan Vice Chancellor sebab nak kena surat mintak maaf, dengan report and all. Thanks to the HICOMs TTS yang cool and supportive , we made it through at last! And semua dah settle, alhamdulillah :)&lt;br /&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash4/216017_1763006951099_1116847558_31677017_2884174_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="213" src="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash4/216017_1763006951099_1116847558_31677017_2884174_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Lepas JERIT! The production decided to spend some time in nature so waterfall here we go! (sorry the guys gambar korang ada, tapi nak jimat space punya pasal mwahaha)&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/207097_1763031231706_1116847558_31677100_1377490_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="213" src="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/207097_1763031231706_1116847558_31677100_1377490_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;And then we off to Kuala Kangsar!&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
Here's some awesome moment, sebab Timmy terambil kunci kereta Syakir and membawanya pulang ke UTP (how absurd is that?), we have to wait dekat Petronas Air Tawar for about an hour or so sambil main kad ramai-ramai macam geng budak tak senonoh and bila polis sampai semua gelabah. Nasib baik polis tak datang jenguk kitorang.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Some time in March, my friends and I berkomplot untuk menyambut birthday Mimi Yana di Teluk Batik. Best gila oke dapat sambut birthday kat pantai!&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-yfLEI7NxX84/Tv4PbFuIZKI/AAAAAAAAAy8/0ub6v2KdXcM/s1600/P1050501.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-yfLEI7NxX84/Tv4PbFuIZKI/AAAAAAAAAy8/0ub6v2KdXcM/s320/P1050501.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Mula-mula kidnap birthday girl dan tutup mata dia.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Iy3RCYIFxi8/Tv4P6tOqRhI/AAAAAAAAAzI/Vt5NNn0xdH8/s1600/P1050510.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-Iy3RCYIFxi8/Tv4P6tOqRhI/AAAAAAAAAzI/Vt5NNn0xdH8/s320/P1050510.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Kemudian, kita suap kek kat mulut dia!&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-QMDOPi8CTDA/Tv4QcIEOrWI/AAAAAAAAAzQ/QD-h5W9VuE8/s1600/P1050518.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-QMDOPi8CTDA/Tv4QcIEOrWI/AAAAAAAAAzQ/QD-h5W9VuE8/s320/P1050518.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;And ambil gambar together! See, Cik Tikayam pun ada sekali :)&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
Time sambut birthday Mimi Yana ni aku ada training dengan TTS for JERIT! sebenarnya tapi aku skip sebab for this. Aku dapat tahu a few of them bising jugak la sebab aku tak profesional, but I have to! Sorry people. Aku dah lama tak spend time with them and it was her special day, and I'm not gonna miss it.&lt;br /&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
So after the birthday party, kitorang pergi cari durian pulak.&lt;/div&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-MRuqkbBlVGY/Tv4SjoS3KkI/AAAAAAAAAzc/B14vikH23CI/s1600/P1050550.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-MRuqkbBlVGY/Tv4SjoS3KkI/AAAAAAAAAzc/B14vikH23CI/s320/P1050550.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;The guys helping with the durians&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
And honestly, aku tak suka durian, and kali last aku sentuh durian is sometime in 1998 tapi dengan dorang for the first time, aku makan balik. Well, tu lah orang cakap when we're with friends, benda yang kita tak suka buat pun boleh jadi suka. Kan?&lt;br /&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Next fun thing in 2011 is got to be my first time attending art event! Aku memang teringin sangat nak pergi majlis-majlis 'art' ni. Cause when gigs were the 'in thing' back then, I haven't got the chance to even attend one. So, aku sangat happy bila dapat pergi majlis pelancaran buku oleh Projek Rabak! Tapi agak disappointed gak la sebab I thought I could meet A. Samad Said, but he couldn't make it, instead Rahmat Haron yang datang. Pun boleh lah, Rahmat Haron pun legendary gak weh!&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
And yang paling membanggakan aku, this is the first time for me bawak kereta ke Ipoh and got countless of honks from other driver sebab bawak terhegeh-hegeh. Told ya, I'm a super lady driver!&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/225652_212944458733458_100000537162995_777126_3204663_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/225652_212944458733458_100000537162995_777126_3204663_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;With one of the writer. The lady with the blue shirt and brown scarf.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
Dulu, pernah ada this one guy bagitahu aku something, lebih kurang macam ni la bunyi dia:&lt;br /&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div&gt;
&lt;i&gt;"Mira, kau tak nak publish artwork kau ke? Aku tengok kau boleh menulis"&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Then aku terfikir, aku memang suka menulis. Tak nak cuba ke? And I did. I did send one of my artwork to Projek Rabak (the one yang handle program kat atas ni) under Sefa. And ini hasilnya:&lt;/div&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/198746_2328508892586_1245616488_2847632_5115921_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="232" src="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/198746_2328508892586_1245616488_2847632_5115921_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Look closely, my name's written there, Mireya B&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div&gt;
I know, buku fotostat je. But I love it, sekurang-kurangnya aku pernah menulis and published the artwork!&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div&gt;
Tahun ni jugak aku dapat spend a few hours with anak-anak yatim. OH HOW I LOVE IT! Walaupun aku selalu cakap aku tak suka budak kecik, tapi I made few exceptions which, anak yatim and kanak-kanak down syndrome. Aku suka these kids because they're innocent and it's dreadful to think umur sekecik diorang dah kena tanggung beban macam tu. It's sad you know.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-USh8xG1NHEY/Tv4X0H2NPyI/AAAAAAAAAzo/w0uJYFuZAUE/s1600/03072011190%255B1%255D.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-USh8xG1NHEY/Tv4X0H2NPyI/AAAAAAAAAzo/w0uJYFuZAUE/s320/03072011190%255B1%255D.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;The kids doing the activity&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;div&gt;
Aku harap tahun 2012 nanti aku akan berpeluang untuk spend some time with the down syndrome kids pulak. Aminnn!&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Dalam pertengahan tahun pulak, my friends and I, we went for a picnic in Teluk Batik! Hajat di hati sebenarnya nak tengok sunrise, tapi sebab masing-masing bangun lambat, so non-hado lah jawabnyaa.&lt;/div&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-aezzeOUYY_o/Tv4ZNTGqqrI/AAAAAAAAAz0/USjRsNapX3s/s1600/P1050740.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-aezzeOUYY_o/Tv4ZNTGqqrI/AAAAAAAAAz0/USjRsNapX3s/s320/P1050740.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;This is our breakfast, sorry gambar lain is NSFW.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
Dalam pertengahan tahun juga I had an accident with my family's car. It was mid-sem break I think, and my dad fetch me home from UTP. When I was like 45km away from my house, kereta kami kena langgar dari belakang. It was a sandwich accident and thank God kereta kami bukan jadi kereta yang kena sandwich. It was a horrible experience though.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-4ZLdZSMij_Y/Tv4bdbAhNSI/AAAAAAAAA0A/Nz2GZwRzTBc/s1600/06072011213k.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-4ZLdZSMij_Y/Tv4bdbAhNSI/AAAAAAAAA0A/Nz2GZwRzTBc/s320/06072011213k.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Keadaan kereta aku. Pretty bad lah memandangkan van security yang sodom dia.&amp;nbsp;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-ocrDBzzEaxg/Tv4bpfW2Z6I/AAAAAAAAA0I/jQiV7dMqQbM/s1600/06072011221.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-ocrDBzzEaxg/Tv4bpfW2Z6I/AAAAAAAAA0I/jQiV7dMqQbM/s320/06072011221.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Ini kereta yang melanggar dua kereta kat belakang aku. Very bad shape kan? Thank God pemandu and co-driver dia selamat.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;div&gt;
&amp;nbsp;Then tak berapa lama lepas tu, Betty pulak kena langgar. Waktu tu driver depan aku nak undur kereta dia, and dia tak perasan Betty ada kat belakang dia, and BAM! Bonet depan Betty kemik sikit, and lampu kecik kat bawah bumper depan tu tercabut keluar.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Bayaran for repairing Betty, RM 250 and ditanggung 100% oleh si pelanggar.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
And baru-baru ni Betty pulak melanggar kereta orang. Oh, Betty tu kereta Kelisa saya andai sesiapa yang tak tahu. Betty melanggar kereta pakcik saya. Dah lah tu kereta baru, ampun sangat! Tapi bukan saya yang pegang stereng masa tu ye, it was my brother. Kesian jugak kat dia, mesti trauma. But things happened.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Somehow aku rasa Betty ni kena mandi bunga buang bala lah. Tsk.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Sorry tak ada gambar Betty, sebab tak berkesempatan nak ambik gambar dia waktu dia sedang menghadapi saat saat sukar.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Moving on, academically speaking, tahun 2011 was a very good year for my grades. GPA aku naik banyak, alhamdulillah sampai ke tahap yang aku tak sangka. Aku tak sangka aku akhirnya boleh dapat jugak pointer yang aku dapat sekarang ni. Ingatkan selamanya akan ada kat tahap tu jugak.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
Syukur.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
And yes, tahun ni aku dapat masuk EDX! Together with Elya, and Mimi Yana. How awesome is that? Aku tak pernah sangka akan dapat masuk EDX because for me EDX ni one of the mega event for us students and aku pulak bukan mega student so bila dapat masuk tu rasa macam syukur alhamdulillah Tuhan! And thanks to my lovely ETP mates yang awesomeeeeeeeee!!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-sa3fqda7eas/Tv87Xu7ad-I/AAAAAAAAA1I/kEYhwvnRBOU/s1600/oi.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="195" src="http://4.bp.blogspot.com/-sa3fqda7eas/Tv87Xu7ad-I/AAAAAAAAA1I/kEYhwvnRBOU/s400/oi.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;This is my ETP group, Group 46! Gambar kemik dari report. Gambar ori save kat mana tah.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
And we won bronze medal, Mimi Yana got silver and Elya and Shaz both got Gold. Congratz guyss!&lt;/div&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-Cex736CqM4E/Tv4hoLRzvJI/AAAAAAAAA0U/koBAc3avJi8/s1600/11082011410%255B1%255D.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-Cex736CqM4E/Tv4hoLRzvJI/AAAAAAAAA0U/koBAc3avJi8/s320/11082011410%255B1%255D.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;With Elya :)&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-XBrgh_ZQ22s/Tv4hwRHcaBI/AAAAAAAAA0c/MRic9izcjaY/s1600/11082011427%255B1%255D.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-XBrgh_ZQ22s/Tv4hwRHcaBI/AAAAAAAAA0c/MRic9izcjaY/s320/11082011427%255B1%255D.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Mimi Yana, Shaz, and Rector&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-FFPZ4A4oaZI/Tv4h5YWDA7I/AAAAAAAAA0k/O-aIBISA36c/s1600/11082011412%255B1%255D.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-FFPZ4A4oaZI/Tv4h5YWDA7I/AAAAAAAAA0k/O-aIBISA36c/s320/11082011412%255B1%255D.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;My groupmate, and my friends.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&amp;nbsp;Tahun ni jugak I got the chance to spend some time with my classmates. Aku jarang gila spend time with them sebab most of the people in my circle come from the other courses, so memang susah lah aku nak bergaul dengan my classmates so bila bole enjoy together tu, rasa happy sangat lah ;D&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
The girls went karok! Ni pun diorang kidnap aku from training jugak. I was stressed out gila time tu sebab ada banyak kerja, and by kidnapping me for karok really reduced my stress time tu. Seronok dapat luangkan masa dengan korang!&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-w8RGVYlU9ms/Tv4lACeZNbI/AAAAAAAAA0w/pwiAzlIo4fQ/s1600/01072011157%255B1%255D.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-w8RGVYlU9ms/Tv4lACeZNbI/AAAAAAAAA0w/pwiAzlIo4fQ/s320/01072011157%255B1%255D.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Lepas habis karok, ambik gambar kenangan kat depan gate UTP.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/205866_10150288646024391_693039390_7642957_6997084_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="265" src="https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/205866_10150288646024391_693039390_7642957_6997084_n.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Majlis berbuka puasa with the coursemates :)&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
Other things that happened to me this year :&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
1. Bought a new laptop sebab laptop lama memang dah uzur gaban, hantar kedai pun orang kedai tu kata tak boleh nak buat apa dah.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
2. Bought a new phone. A symbian phone, actually I really wanted an Android phone, but I was more concerned with the design rather than the OS so I chose a symbian phone instead. Sekarang rasa menyesal beli the phone sebab it was much cheaper now. Menyesal bukan sebab the phone tak bagus, tapi kesian my dad keluarkan too much money for the phone. Sorry dad :(&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
3. Pergi vacation to Langkawi with my family.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
4. Pergi vacation to Melaka with my family.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
5. The fact we went for vacation twice this year, is just amazing like really amazing! I'm so grateful to God! Sebab kitorang rarely dapat spend time together sekarang since me and bro dah besar kan, and selalu clash holidays. Sobs.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
6. My favorite shoes, a pair of Hanalei Crocs got stolen. A sad story.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
7. My video camera, a present for me bought in 2006 got stolen during my uncle's wedding. Yang sedihnya, the SD card in the camera, dalam tu ada memori Beseri kot. And it's just sad, one of the most precious moment I've ever had were in Beseri and it's now gone :(&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
8. I learned cooking and getting better at it! Ini paling best tahun ni because I never thought I could cook finally ;)&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
9. Got a bear for the anniversary present from the boyfie. And it represents the bear I always dreamed of. It was lovely :)&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
10. Awesome trip to Gua Tempurung with my boyfriend and his friends! Awesome trip!!!!! Should do it again!&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
11. Dapat swimming! and paling penting because of swimming (thanks Siti Rosma and Mimi Yana for finally ajak pergi swimming sesama and thanks for teaching me how to swim!) I've got to spend some time with a lovely lady I admire before she graduates. HEHEHE stalker much? Yes I am.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
12. Pegi audition UPAG and lepas tu kena bambu baik punya dengan TTS. Aku tak marah pun kena bambu sebab memang salah aku and it was a misunderstanding sebenarnya sebab dalam emel I thought the training is optional since nak cerita pasal management rupanya still ada training. Aku pergi audition pun bukan sebab suka-suka, I really wanted to try dancing, sebab aku suka dance and aku perasan ingatkan I could be a good dancer but turns out I'm not good at dancing. Sobs. BUT!! at least aku dah cuba and if UPAG rasa I can't dance at least I know and aku tak akan bersedih sepanjang hayat wondering whether I could be a good dancer or not, kan?&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
13. First time drive sorang-sorang from UTP to my hometown during the 4 month sem break. Gila arh and I wasn't nervous at all!&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;
14. Tahun ni jugak for the first time, aku dapat masuk pertandingan treasure hunt and it was fun!!! Serious lepas ni kalau ada treasure hunt lagi, memang aku nak join. Best oke!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
15. Tapi tahun ni jugak aku hilang kucing aku. He's just a baby. Baru dua bulan and he died in my arm. Sumpah aku rindu sangat dengan Tammy. Dia kucing comel, dia lah peneman aku kat rumah waktu awal awal cuti ni. RIP Tammy :(&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
16. Tahun ni aku pertama kali witness orang nazak, witness death in front of me, witness pengkebumian jenazah. Al-Fatihah Tok Teh, semoga Tok Teh ditempatkan bersama orang-orang beriman, and al-Fatihah to arwah Mak Idah, semoga Mak Idah ditempatkan dalam kalangan orang beriman. Lepas ni tak dapat dengar celoteh Mak Idah lagi :(&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
Sebenarnya, bila aku reminisce balik benda-benda yang jadi kat aku sepanjang tahun 2011 ni, rupanya many good things happened. Cuma aku tak perasan, and tak nampak because I was busy looking at the negative sides. I was supposed to be more grateful for what I have.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
Aku rasa maybe aku tertinggal few details lagi kot but nevermind the post is long enough already.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
Aku cuma mintak satu je, may 2012 would never be less awesome than my 2011. Terima kasih Tuhan atas segala rahmat.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
And to you too readers (if you manage to finish reading this 1km long post, congratulations!) I wish you a very happy new year and semoga your 2012 and would be waaayyy better than your 2011.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: left;"&gt;
:)&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-1452177034409076513?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2012/01/my-2011.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://1.bp.blogspot.com/-fCNBhr-DMvA/Tv22EhTNk1I/AAAAAAAAAxQ/uqQOsw0IyW4/s72-c/168466_1386072270773_1801046938_754816_4570203_n.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-388702644588523029</guid><pubDate>Fri, 30 Dec 2011 11:50:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-30T19:50:41.047+08:00</atom:updated><title>Ombak Rindu</title><description>1. Ibu dengan aku gigih langgan Astro First lepas dapat ayah's permission semata-mata nak tengok movie ni.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2. Aku nak rumah macam rumah Hariz tu boleh tak? Cantik yang amat tak keluar rumah forever pun tak apa aku boleh hidup dengan rumah cantik macam tu.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3. Izzah alim, tapi sidai baju kat luar rumah berkemban, tak takut jiran atau orang lalu lalang nampak ke? So eksploitasi wanita hokeh.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4. I can stand suami macam Hariz. Tengking tengking garang garang macam tu is so SEXY.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5. Siapa yang pakaikan tudung Maya Karin dalam tu? Pakai tudung elok elok macam Tiz Zaqyah dalam cerita Nur Kasih tu boleh tak? Rimas tengok pakai tudung bawal tapi serkup terkeluar sampai dahi. Mak cik jual karipap pun tak pakai macam tu.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6. Aku tak suka make up Lisa Surihani dalam cerita ni. Over the top sangat, perlu ke nak tunjuk perempuan jahat je mesti pakai make up over? TERASA OKE *flips lebihan selendang*.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7. Tapi aku rasa diorang terpaksa make up Lisa macam tu sebab muka dia muka baik, takut tak berkesan pulak watak jahat tu kan, but still durh.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8. Lisa banyak sangat jerit dalam cerita ni sampai ada sesetengah part aku tak faham sepatah haram pun yang dia cakap.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9. Orang jahat or yang pernah jadi jahat (Macam Hariz and Mila dalam cerita ni) is a better lover from orang baik. Orang jahat, bila dia sayang, dia sayang sepenuh hati. Cuma, dia nak orang yang dia sayang tu jadi hak milik dia sorang je la. Oke terasa lagi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10. Ada satu scene cantik dalam cerita ni tapi aku tergelak sebab ada sorang mamat pakai baju merah jalan sorang-sorang kat belakang like a boss. Brader, spoil background sangat! (Scene Hariz nak bagitau Izzah yang dia kena kahwin dengan Mila)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
11. Azizah Mahzan kenapa cakap macam orang zaman dulu? Macam scene Ibu Mertuaku pulak dah aku tengok. And acting dia tak nampak berkesan macam selalu, disappointed sikit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
12. Tak boleh nangis tengok cerita ni sebab ada ibu dengan ayah tengok sekali. Ganggu feel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
13. Okay sorry you alls banyak spoiler pulak. Teehee.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-388702644588523029?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2011/12/ombak-rindu.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-4173432142225716497</guid><pubDate>Thu, 29 Dec 2011 16:36:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-30T01:55:52.242+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Depression</category><title>Thank You,</title><description>Honestly, posts lepas ni mungkin hanya berkisar pasal my depressing thoughts. I'm sorry if it annoys you but this is the only way I could channel my anger and depression. You can leave as you please, I won't stop you.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sepanjang hidup aku, people would usually came up to me and tell me how strong I was. Kadang-kadang some strangers would even appointed me as someone with strong personality padahal baru kenal lima belas minit. I don't know what vibe I was sending to people but I find it very flattering and I thanked God for the vibes since it's always be a very good first impression of me.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ada orang pernah bagitahu aku,&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
"You ni strong kan Belle? If I were you, I'd just give up already,"&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kadang-kadang aku tanya diri aku sendiri, strong ke aku ni? Kuat sangat ke aku ni sampai orang ingat aku ni tabah sangat menghadapi segala dugaan yang mendatang?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Actually, I'm not.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku tak pernah kuat pun. Aku selalu je kalah dengan diri sendiri. Selama ni aku berpura-pura kuat je sampai kuat tu dah jadi a part of me.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Honestly, aku sebenarnya tak ada pilihan lain. Kalau aku tak kuat, siapa lagi yang aku boleh harapkan untuk jadi kuat? Aku perlu kuat untuk family aku, family aku kecik je, kalau semua nak crumbled siapa yang nak stand up and fix it all? I choose to be the person who'd bring balance to that little circle of mine. Aku perlu jadi kuat untuk diri sendiri. Sebab aku tak ada back up, hancur aku, hancurlah. Tak ada orang yang akan support aku dah.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kecuali Tuhan, aku tahu tu.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kadang-kadang aku penat sangat jadi kuat. Aku pendam semua. Orang tengok aku macam aku ada dua personaliti. Di luar aku happy, aku senyum, aku gembira, ketawa, make fun of people, make fools of myself, &amp;nbsp;aku seronok bila dapat tolong orang, bantu orang, buat orang happy.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tapi bila aku duduk sorang-sorang, aku sedar how empty I feel inside. I'll just sit in a corner, and cry myself to sleep.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dulu aku bukan seorang perempuan yang senang menangis. Indeed, aku susah sangat nak menangis. Majlis perpisahan akhir tahun pun aku tak menangis, pakcik aku meninggal aku tak menangis, boyfriend aku clash dengan aku dulu aku tak menangis, mak aku pernah tak bercakap dengan aku tiga hari berturut-turut pun aku tak menangis.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sebab dulu, aku bagitahu diri aku yang menangis tu lemah. Jangan menangis, jangan tunjuk yang kau tu vulnerable. You've gotta be strong. Be strong for people around you, just be strong.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tapi lama-lama aku jadi penat. Sekarang ni air mata aku tak berhenti-henti mencurah. Sampaikan aku menangis tak kena waktu. Bayangkan aku menangis tengok kucing aku jilat anak dia sendiri? Tak ke ridiculous?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku duduk sorang-sorang pun aku boleh menangis. The tears just won't stop pouring out.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku penat dah jadi kuat. Aku selalu beritahu diri aku, jangan kongsi apa-apa dalam alam maya ni. I don't even update my facebook status sebab aku rasa semua status aku ridiculous. Aku dah tak ada idea nak tulis apa dalam blog sebab I think no one cares for what I'm writing. No one gives a shit for my miserable day, for my misery. No one cares, so just keep it to yourselves Mira.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tapi aku dah tak mampu nak tanggung semua. Aku tak ada orang untuk bercerita. Aku malu nak mengaku aku ada masalah. I need help, I am asking for help, but I don't know where I could get the help.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lastly, I resort to this, blogging. Biarlah, I'll show my vulnerable side. Aku manusia jugak, aku tak sentiasa kuat, even batu pun boleh lekuk kalau kena air setiap hari, kan?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku takut nak tulis masalah aku because I'm afraid that people would judge me. That people would consider me as an attention seeking whore. Tapi sampai bila aku nak peduli apa orang cakap? People will talk anyway, they'll always have something to talk about. Dari biar diri aku bermasalah, sekurang-kurangnya writing would help me reduces my depression.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
To those two strangers who commented on my post below, I thanked you so much. You don't know what you've done to me. At least I don't feel lonely on this planet anymore. Thank you, so much thank you. Tuhan je dapat balas budi baik anda. A simple word is enough to make me feel better.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
And to the anonymous who gave me the link for the blog that taught on how deal on depression, thank you sweetheart. It does help me a lot. I couldn't stop crying reading it. I feel her, that's exactly how I felt. How I wish I have the money and the opportunity to seek for help like her. I even more than willing to be admitted to the hospital to treat this bloody feelings. I just want to be happy again like I used to.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I hope I will.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
So aku rancang, sementara aku kat rumah ni, I want to have rest as much as I could get. Stay closer to my family. Lepas balik ke alam realiti, ke universiti aku yang tercinta tu, I'll seek for help. Maybe I could see the counselor. After all, Tanjung Rambutan pun tak jauh dari tempat aku belajar if I ever needed to make an appointment with the shrink (I really hope masalah aku tak seteruk ni, maybe I am a drama queen after all, kan?).&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
So readers, take care of yourselves.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-4173432142225716497?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2011/12/thank-you.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-2856793367246468431</guid><pubDate>Wed, 28 Dec 2011 19:24:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-30T01:56:09.381+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Depression</category><title>I Just Need to Pour My Hearts Out.</title><description>Sebelum aku post benda alah ni, adalah beberapa kali aku tulis dan padam sebab aku tak tahu how to put it in words. Aku tak tahu macam mana nak tulis benda ni tanpa tunjuk yang aku ni victim. Sebab aku bukan victim, aku pun tak tahu aku apa. So it begins,&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bila aku baca balik posts lama aku, aku sedar yang aku sedang mengalami kemurungan in period of mid 2010 up until now. Posts aku semua bernada depressed, and if it's a happy post pun, it sounds terlalu dipaksa, tak naturally happy macam yang lain.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
And I read the symptoms of depression. Mostly it applies to me. Sedih oke bila dapat tahu yang anda murung but you don't know why.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
And paling obvious yang aku sangat murung ialah bila aku lost interest in the things I love the most. Aku paling suka blogs, I love reading blogs, and ada this one time aku tak berminat langsung nak baca blog sampai aku sendiri pelik kenapa aku tak suka baca blogs yang boleh dikatakan favourite aku tu.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Then I avoided tumblr sebab aku rasa tumblr buat aku depressed, aku tak log in gtalk for about two-three weeks, I bukak facebook only for notifications and kalau tak aku tutup balik, I don't watch movies, I don't watch series I love,I avoided people, I don't want to topup my phone, I don't text people. I don't call anyone, I don't shop, I don't even have the desire to shop anymore. Ni semua jadi waktu aku baru start cuti sem where my depression is at its peak.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
And here's the &lt;a href="http://helpguide.org/mental/depression_teen.htm"&gt;&lt;span style="color: blue;"&gt;symptoms of depression :&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;h3 style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-color: white; background-image: initial; background-origin: initial; clear: both; color: #333333; font-family: Verdana, Arial, Helvetica, sans-serif; font: normal normal bold 13px/17px Verdana, Arial, Helvetica, sans-serif; margin-bottom: 0.4em; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 1em; padding-bottom: 4px; padding-left: 3px; padding-right: 3px; padding-top: 3px; text-align: left;"&gt;

Signs and symptoms of depression in teens&lt;/h3&gt;
&lt;table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" style="background-color: white; font-family: Verdana, Arial, Helvetica, sans-serif;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td valign="top"&gt;&lt;ul style="list-style-type: square; margin-bottom: 1em; margin-left: 1.7em; margin-right: 1em; margin-top: 0.05em; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color: red;"&gt;Sadness or hopelessness&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/li&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color: red;"&gt;Irritability, anger, or hostility&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/li&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color: red;"&gt;Tearfulness or frequent crying&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/li&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color: red;"&gt;Withdrawal from friends and family&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/li&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color: red;"&gt;Loss of interest in activities&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/li&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color: red;"&gt;Changes in eating and sleeping habits&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;
&lt;/ul&gt;
&lt;/td&gt;&lt;td valign="top"&gt;&lt;ul style="list-style-type: square; margin-bottom: 1em; margin-left: 1.7em; margin-right: 1em; margin-top: 0.05em; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;Restlessness and agitation&lt;/li&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color: red;"&gt;Feelings of worthlessness and guilt&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/li&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color: red;"&gt;Lack of enthusiasm and motivation&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/li&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color: red;"&gt;Fatigue or lack of energy&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/li&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;Difficulty concentrating&lt;/li&gt;
&lt;li style="font: normal normal normal 12px/16px verdana; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 2px;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color: red;"&gt;Thoughts of death or suicide&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/li&gt;
&lt;/ul&gt;
&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;span style="font-family: verdana;"&gt;&lt;span style="font-size: 12px; line-height: 16px;"&gt;here's some more&lt;span style="color: red;"&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;links on symptoms of depression : &lt;a href="http://helpguide.org/mental/depression_signs_types_diagnosis_treatment.htm"&gt;here&lt;/a&gt;, and &lt;a href="http://depression.about.com/od/diagnosis/tp/depsymptoms.htm"&gt;here.&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
Semua sypmtoms warna merah tu, semua tu aku ada,&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
And there I was wondering why berat badan aku naik mencanak-canak this year. Rupanya aku realized that when I was depressed or just stress, aku akan makan banyak gila. I'd feel hungry all the time. And now two of my jeans suffered the consequences. Damn it Mira, kenapa lah waktu kau stress you don't feel like eating? Kan bagus macam tu, bole kurus sikit. Tak lah gedempol macam sekarang!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
And untuk tambah bukti yang aku memang ada depression, I tried one of the depression quizzes. Ini bukan quizzes macam majalah Remaja ke Cosmo ke, Cleo ke, ni lebih kurang clinical quizzes (ada ke terms ni? whatever).&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Menurut quiz tu aku ada&amp;nbsp;&lt;a href="http://www.mcmanweb.com/cyclothymia.html"&gt;Cyclothymia.&lt;/a&gt;&amp;nbsp;And the symptoms:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;
&lt;i&gt;"Zig-zagging from periods of elation to gloom&lt;br /&gt;Unable to maintain enthusiasm for new projects due to mood changes&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Personal Relationship Problems due to influence of moods causing a constant "pulling close and pushing away" of emotions&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Abrupt changes in personality from cheerful, confident and energetic to sad, blue or "mean"&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;Sleep difficulties are prominent, with affected persons sleeping little during hypomania, and "unable to get out of bed" during depression."&lt;/i&gt;&lt;/blockquote&gt;
&lt;br /&gt;
Ahhh no wonder, Mira. These explains everything. Especially the bold ones. Paling obvious.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
So, since aku rasa aku ada masalah, aku pun cari and baca dalam internet cara-cara untuk mengatasi kemurungan, (source would not be quoted since I can't remember which sites and I'm too lazy to google it up) dan juga a few advises from friends, antaranya :&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;1. Reflects yourselves&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Orang kata reflecting yourselves is good. Muhasabah diri (ye, bukan munasabah ye Amira) buat kita tau apa benda baik yang kita dah buat and buat kita insaf dengan benda jahat yang kita dah buat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
And actually, benda ni buat aku lagi depressed adalah. Bayangkan bila kau reflects diri kau and all you could remember is the sinful things you've done. Aku rasa sepanjang hidup aku ni macam aku tak pernah buat baik je, dosa je yang banyak. Banyak sangat dosa sampai aku rasa semua dosa aku tak akan terampun. Never.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Reflecting myself only makes me disappointed with my life. Macam tak berguna je hidup kalau asyik merosakkan hidup orang lain dan menyusahkan orang disamping menambah dosa yang memang dah bergunung ni.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;2. Dekatkan diri dengan Tuhan&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nasihat ni pun aku selalu bagi kat orang jugak, kalau ada orang jumpa aku cerita masalah, aku akan suruh dia dekatkan diri dengan Tuhan. Cari Tuhan, sebab Tuhan akan sentiasa tolong kita. Tu yang aku selalu bagitau.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bila aku depressed, tertekan, murung, dan miserable gila, aku carik Tuhan. Aku sembahyang, sembahyang sunat, baca Quran, menangis mengadu dan Alhamdulillah, Tuhan itu Maha Baik. Allah itu Maha Baik. Dia bagi aku kegembiraan, aku jadi happy, and I see lights at the end of the tunnel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tapi lepas aku keluar dari tunnel, lepas aku jumpa kegembiraan aku, aku lupa Tuhan balik. Aku jadi diri aku yang lama. Aku jadi lupa nak berterima kasih pada Tuhan, hidup aku kembali pada kubang dosa.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dan kemudian aku murung kembali, bila Tuhan tarik balik nikmat yang Dia beri.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
And the cycle begins.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lama-lama aku jadi marah pada diri sendiri, aku jadi malu yang teramat sangat dengan Tuhan. Aku malu sebab bila aku sedih dan miserable, aku carik Dia, tapi bila aku gembira, aku ada kat mana? Sibuk buat dosa, sibuk jadi riak dengan dunia, sibuk bergembira.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku memang bukan makhluk Allah yang baik. Sampai satu tahap, bila aku berada at the lowest of the low, aku jadi macam "fuck this shit, I'm going to hell anyway,". Sampai tahap tu aku rasa. Aku dah tak nak buat baik, aku tak rasa aku boleh insaf lagi. Aku rasa dosa-dosa aku memang tak akan ada pengampunan, aku rasa biar lah aku hidup berdosa macam ni, asalkan aku muslim lagi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku bukan putus asa dengan Tuhan, tapi aku putus asa dengan diri sendiri. Aku rasa macam tak guna gila. Tuhan ada waktu aku mintak tolong Dia, Dia bantu aku, Dia bagi peluang kat aku, tapi aku? Aku macam ni lah, bila sedih je carik Tuhan, pandai bukak Quran, denganr ceramah agama, bila gembira? Aku tak berterima kasih dengan dia pun.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;3. Berkongsi masalah dengan kawan-kawan atau sesiapa yang anda percayai.&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
The problem is, I don't share. Aku tak boleh nak cerita masalah aku dengan orang yang aku kenal. Aku tak biasa. Sepanjang hidup aku, sharing is not my thing.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Well, aku anak tunggal perempuan kot. I envy people with sisters. It's like having a real BFF. You'd always have someone to talk to, someone you could pour your hearts out. Aku? Sejak kecik aku pendam masalah. Aku tak ada orang untuk kongsi masalah.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lagi satu, I hardly trust people. Unless you're a stranger. Yes, aku percaya stranger sebab I don't give a fuck on what they want to think of me. Because they don't know me. Aku tak kisah kalau strangers nak judged me all they want because I know they know nothing about me except the problem I told them.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sebab tu aku selesa menulis kat blog ni. Sebab mostly yang baca blog ni pun strangers. So I have no problem with that.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku pernah terfikir nak call Befrienders sebab aku depressed sangat. Aku depressed sampai aku menangis sorang-sorang sebab terlalu sedih. The weirdest thing is, aku tak tahu kenapa aku sedih. Aku clueless gila but I keep crying sebab hati aku waktu tu sedih sangat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
And no, it's not hormones, it ain't fucking PMS.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
So macam mana aku nak bagitahu orang Befrienders tu masalah aku when me myself sendiri pun tak tahu the hell is wrong with me?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Macam biasa, aku pendam sorang-sorang.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;4. Seek professional help.&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Waktu aku nak seek professional help, aku dah start cuti empat bulan. Aku baru berangan nak jumpa kaunselor ke apa ke because I think I could use some help from them. Tapi dah cuti empat bulan ni, berangan je lah.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lagipun aku baru sedar yang depression aku ni dah jadi masalah besar when I realized things in no 2. Aku tak nak lose faith in God just because I am depressed. Yes I know apa yang aku tulis dalam no 2 tu adalah pengakuan yang keimanan aku sedikit sebanyak tergugat but I hope not. Aku cuma putus asa dengan diri sendiri. I still believe God is forgiving, cuma aku tak boleh maafkan diri sendiri.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Talking about professional help, if only I know some pushers, I'd asked him to buy me Valium and anti-depressants banyak-banyak so I could just swallow it whenever I feel depressed.&amp;nbsp;Because I don't care anymore. Aku tak suka rasa murung ni. Aku nak jadi happy, but happiness makes me stray away from God, happiness makes me boast. Sampai aku confuse. Confuse sangat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tapi nasib baik aku tak sampai tahap bodoh nak telan Panadol banyak-banyak sebab it's simply nampak macam suicide like jadah kau nak telan Panadol kalau stress? Itu bukan anti-depressant tu kau nak bunuh diri namanya. Mati bunuh diri tu berdosa besar and nauzubillah sangat. Semurung-murung aku, mungkin tak sampai tahap tu kut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
*&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
So, bila semua empat cara ni aku tak boleh buat. Aku larikan diri (it's one of the symptoms anyways I just realized it). Cuti sem aku dah masuk tiga bulan tapi aku tak contact kawan-kawan aku langsung. Well, bukan langsung, ada lah a few but bila compare dengan tiga bulan cuti, the amount of my contacts with other human beings is very low. LOW GILA.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku memang plan pun cuti ni tak nak contact orang. Sebab aku nak duduk sorang-sorang nak reflects diri aku and hope I'd find something good about myself yang akan trigger aku untuk berubah. Aku nak duduk sorang-sorang sebab aku nak cari Tuhan nak mintak tolong Dia untuk selamatkan aku ni yang dah almost soul-less ni.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku nak duduk sorang-sorang sepanjang cuti ni sebab aku nak cari diri aku sendiri.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hasilnya, aku pun tak tahu. Aku rasa sama je. I still sucks as a human beings, as a Muslim, still depressed, but I guess it's getting better sebab aku ada family aku. Honestly family aku tak macam family orang lain, but I believed every family pun ada masalah sendiri kan, and I love my family. They are there, they still there whenever I need them. And aku juga mampu gelak kuat bila aku dengan family aku. Something yang aku rindu nak buat. Lama tak gelak berdekah macam tu.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku tak tahu lah apa yang aku buat ni betul ke tak. Mengasingkan diri dari orang dan kawan-kawan sendiri. Mungkin akan ada yang silap faham dengan perbuatan aku ni, tapi aku tak mampu nak explains it in words.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lagipun aku bukan nak seeks attention or mintak sympathy. I just need to pour everything here. I can't take it anymore.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
So, maybe aku memang ada Cyclothymia, maybe aku memang depressed, or maybe not, maybe it's just hormones. Aku pun tak tahu. But if I really do have this Cyclothymia thingy, aku berterima kasih sangat for those of you who keep putting up with me all these while. I know it's never been a pleasure anyways.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku tak tahu macam mana nak buat dah, kalau anda berjaya habiskan post yang panjang nak mampus ni, aku ucapkan tahniah and terima kasih sebab sudi baca.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dan aku mintak, tolong doakan aku berjaya jumpa apa yang aku cari. Terima kasih sekali lagi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-2856793367246468431?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2011/12/i-just-need-to-pour-my-hearts-out.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>5</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-3133136828968022366</guid><pubDate>Tue, 20 Dec 2011 14:51:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-20T23:09:42.372+08:00</atom:updated><title>...</title><description>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://s3.amazonaws.com/data.tumblr.com/tumblr_lv02nooUAv1r36hklo1_1280.png?AWSAccessKeyId=AKIAJ6IHWSU3BX3X7X3Q&amp;amp;Expires=1324476673&amp;amp;Signature=lmg61VqfRt4GA8wP1rYfUcZhXus%3D" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="426" src="http://s3.amazonaws.com/data.tumblr.com/tumblr_lv02nooUAv1r36hklo1_1280.png?AWSAccessKeyId=AKIAJ6IHWSU3BX3X7X3Q&amp;amp;Expires=1324476673&amp;amp;Signature=lmg61VqfRt4GA8wP1rYfUcZhXus%3D" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Insya-Allah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-3133136828968022366?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2011/12/plead.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-557724794297429816</guid><pubDate>Thu, 15 Dec 2011 18:10:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-16T19:03:10.887+08:00</atom:updated><title>Bitchface</title><description>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://26.media.tumblr.com/tumblr_lioaniyNRk1qzzefvo1_500.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://26.media.tumblr.com/tumblr_lioaniyNRk1qzzefvo1_500.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Ni lah masalah aku selalunya.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;
&lt;br /&gt;
Aku teringat pasal suatu hari tu waktu aku tengah duduk termenung sementara tunggu semua orang tengah bersiap kemas barang. Waktu tu kami sedang get ready untuk balik ke UTP lepas habis show 'Mahkamah Lorong' di USM. Tiba-tiba ada salah seorang dari budak TTS datang tegur aku.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Beliau : &lt;i&gt;Kau kenapa Mira? Ada masalah ke?&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
Aku : &lt;i&gt;Tak ada pape. Kenapa?&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
Beliau : &lt;i&gt;Tak adalah aku tengok kau diam je, selalu bising. Muka pun macam tak happy.&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
Aku : &lt;i&gt;Aku okay je, happy je.&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Honestly, benda ni dah banyak kali jadi. Waktu dengan kawan-kawan aku ke, dalam kelas ke, semuanya sama. Orang selalunya akan tanya aku soalan pelik-pelik kalau aku diam.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mana yang tak kenal aku pulak, akan anggap aku ni just another stuck up, full of herself, with a smug face bitch. Sampai ada yang takut nak tegur, and muka macam aku memang susah nak make new friends.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sebab tu aku selalu buat bising when I was in a group supaya orang tak ingat yang aku ni moody atau sombong, atau deserve a bitch slap for making faces.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tapi, kadang-kadang tu aku penat jugak asyik bercakap, so aku akan diam and automatically my bitch face shows up without notice.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I was born this way, anyway.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Apa pun, terima kasih aku ucapkan kepada orang yang selalu tanya whether aku ada masalah ke tak when I accidentally terbuat muka bitchy, and when I was just keep quiet. Thank you for your concern, small thoughts like that really do matter. At least I know someone cares. Terima kasih semua, if you're reading this.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
P/S: I once thought that I want to soften my face so that it won't look bitchy anymore, but I love my face and &amp;nbsp;I find my bitchy face really helpful when in need. How? Later.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-557724794297429816?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2011/12/bitchface.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>2</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-4274026901062758733</guid><pubDate>Thu, 15 Dec 2011 00:00:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-15T06:32:50.236+08:00</atom:updated><title>Malu Bertanya Sesat Jalan.</title><description>Waktu umur aku 6 hingga 8 tahun, aku dijaga oleh seorang pengasuh di taman perumahan aku. Pengasuh aku tu dah agak berumur, aku panggil dia Nenek je. Nenek ni baik, baik sangat. Cakap dia lemah lembut, memang penyayang habis, boleh cakap, memang nenek mithali lah.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Walaupun cucu-cucu dia agak Nauzubillah, termasuk aku dengan adik aku, tapi dia layan kitorang semua baik je.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Suatu hari, aku baru balik dari sekolah agama. Kebetulan, hari itu mak dengan bapak aku balik lambat sikit. Sementara menunggu tu, aku sembang dengan Nenek tentang subjek 'alam selepas mati' yang aku baru belajar dekat sekolah.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku : &lt;i&gt;Nenek, lepas kita mati, apa jadi dengan kita?&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
Nenek : &lt;i&gt;Kita duduk dalam kubur.&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
Aku : &lt;i&gt;Lepas tu? Kita masuk syurga ke?&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
Nenek :&lt;i&gt; Tak. Lepas tu kita akan dilahirkan semula ke dunia ikut amalan kita.&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sejak tu, setiap kali belajar kat sekolah aku mesti tunggu ustaz atau ustazah aku untuk cakap perkara di atas. Tapi selalunya, semua berakhir dengan kita memasuki syurga, atau neraka.&amp;nbsp;Jadi, aku anggap mungkin ustaz dengan ustazah ni punya ilmu tak se-power ilmu Nenek pengasuh tu kot.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tapi lama-lama, aku lupa pasal apa yang Nenek tu cakap and ikut je sepertimana yang diajar oleh ustaz dan ustazah di sekolah.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Baru-baru ni, mak bapak aku bercerita tentang ajaran Matahari yang pernah diikuti oleh salah seorang saudara rapat mak aku.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ibu : &lt;i&gt;Kakak, kakak pernah dengar ajaran Matahari?&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
Aku :&lt;i&gt; Agama yang dari Jepun tu ke? (aku confuse dengan panggilan 'Negara Matahari Terbit' so aku memandai-mandai)&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
Ibu : &lt;i&gt;Bukanlah. Alaa.. macam mana nak cakap eh, kakak ingat tak Nenek yang pernah jaga akak tu? Nenek tu pun ikut ajaran tu lah.&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
*Jaw dropping scene*&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Akhirnya, setelah lima belas tahun peristiwa perbualana 'alam selepas mati' antara aku dengan Nenek terjadi, baru sekarang baru aku faham kenapa penjelasan Nenek pasal mati lain bebenor dengan apa yang ustaz dan ustazah aku cakap.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
P/S: Bila fikir-fikir balik, horror jugak eh aku pernah diasuh oleh pengikut ajaran ni selama tiga tahun. Aku syak mak bapak aku pun tak tahu yang Nenek tu ikut ajaran Matahari ni waktu dorang hantar aku kat rumah Nenek tu. Tapi, nenek tu tak pernah cuba berdakwah pun dengan aku tentang agama ni. Cuma sekali tu je lah. Tu pun sebab aku yang tanya.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;i&gt;By the way, agama Matahari ni juga dikenali sebagai Taslim, dekat forum Cari ada orang kata yang ajaran Matahari ni tak sesat but I don't know la since the forumer dah delete his replies. Tapi tak silap aku dalam buku teks Pendidikan Islam Tingkatan 5 ada cerita pasal Taslim ni under ajaran sesat. Wallahualam.&lt;/i&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-4274026901062758733?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2011/12/malu-bertanya-sesat-jalan.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-2484128793109888977</guid><pubDate>Tue, 13 Dec 2011 14:25:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-13T22:25:27.339+08:00</atom:updated><title>Universitiku Sayang</title><description>Aku baru balik dari bercuti empat hari dari kesibukan dunia dengan balik ke kampung di Kedah yang sangat aman damai dari kesibukan kota. (Kota? Kesibukan dunia? Kau pun duduk pinggir-pinggir je Mira oi) Balik rumah je, bila aku check notifications facebook, penuh dengan orang mengomel sebab peraturan baru kat universiti tempat aku belajar tu.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;1. Cafe Light-Offs After 1 am.&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku honestly tak ada masalah pun dengan benda ni. Cuma horror sikit lah bila fikir kalau balik tengok movie midnite ke, balik lepak mapley ke, terlajak time sampai 2-3-4-5 pagi kan dah tu nak balik bilik jadi takut pulak. Horror okay balik hostel tu tanpa lampu cafe, jangan ingat lampu cafe tak main peranan, rasa macam gelap dunia tanpa lampu cafe dan lampu lain-lain. Nanti mula lah aku syok sendiri nampak orang rambut panjang baju putih padahal jiran depan rumah pakai baju kelawar nak buang sampah. Tapi bagus jugak bila dah horror ni, tak ada lah aku nak balik bilik lewat-lewat kan? Boleh jugak lah jimat duit supaya tak melepak mamak dan habiskan duit tengok midnite. Hmmm tu pun sebab aku penakut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;2. No More Rice Cooker, Frying Pan, Hot Plate dan seangkatan dengannya.&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pengsan jugak lah rasa sebab terfikir kalau kebulur megi telur buatan sendiri macam mana? Tapi memandangkan aku sendiri pun jarang masak unless rumah aku nak jimat duit kongsi lauk masak nasi sama-sama, maka aku rasa tak ter-effected sangat kut. Malahan, aku rasa nak sujud syukur jugak sebab kemungkinan besar rumah dah tak berbau, dan sinki mungkin tak akan tersumbat sebab tak ada makhluk yang nak masak makanan pelik-pelik kat rumah tu dah. Mesti Jill jiran zaman foundy aku tersiksa, semoga bertabah ye Jill. Hihihi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kesimpulannya, buatlah apa-apa yang anda rasa baik untuk mengawal the rebellious in us ni pihak universiti oi. I wish you the best of luck.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-2484128793109888977?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2011/12/universitiku-sayang.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-7670902893773887394</guid><pubDate>Thu, 08 Dec 2011 18:31:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-09T02:33:08.237+08:00</atom:updated><title>Lost.</title><description>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://24.media.tumblr.com/tumblr_lpzpiql93r1qlpq6no1_500.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="384" src="http://24.media.tumblr.com/tumblr_lpzpiql93r1qlpq6no1_500.jpg" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;
Semalam, aku terjumpa anak sedara aku. Dia tua setahun je dari aku.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lima tahun lepas, waktu aku jumpa dia, rambut dia panjang paras pinggang, dengan hidung bertindik.&lt;br /&gt;
Semalam aku jumpa, tudung dia labuh melepasi dada, berbaju kurung kain kapas. Tak ada tindik, tak ada make up, bahasanya baik, tutur bicaranya diatur lembut, sopan dan masih cantik.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Aku malu dengan diri sendiri.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bila aku nak berubah? Aku tak mahu jadi obnoxious macam ni sampai bila-bila. Aku pernah cuba, tapi gagal. Aku cuba lagi, dan gagal lagi. Banyak kali, dan masih gagal.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mungkin perubahan aku tak ikhlas, mungkin aku kalah dengan syaitan, atau hati aku memang dah hitam sampai tak boleh bersih lagi.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mungkin.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Amira,&lt;br /&gt;
Sesungguhnya Allah itu Maha Baik, terlalu baik, dan Dia Maha Mengetahui segala sesuatu. Bersangka baik lah dengan-Nya.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Insya-Allah. Semoga iman aku yang lebih nipis dari kulit bawang ini mampu bertahan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-7670902893773887394?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2011/12/semalam-aku-terjumpa-anak-sedara-aku.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>2</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-4345761709613666102</guid><pubDate>Wed, 07 Dec 2011 17:41:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-08T01:41:49.847+08:00</atom:updated><title>Nervous.</title><description>Blogger yang aku suka, yang aku stalk dia selama beberapa bulan ni, follow aku!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pitams sekejap.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Habis lah aku nervous tak tahu nak tulis macam mana. Dah lah aku sekarang ni tengah terikut cara orang lain (dan juga cara dia) menulis. But I like it this way, simple dan tak meleret. Straight to the point.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Anyway, hai &lt;a href="http://munyitsenyum.blogspot.com/"&gt;awak&lt;/a&gt;. Saya rasa awak cool sangat.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-4345761709613666102?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2011/12/nervous.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-9185145616867286063</guid><pubDate>Wed, 07 Dec 2011 17:37:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-08T01:37:49.467+08:00</atom:updated><title>Mati.</title><description>1. Aku rasa aku mungkin akan meninggal due to darah tinggi. Sebab aku penggemar garam, aku suka benda masin. Lagi masin, lagi aku suka. So mungkin aku akan mati sebab darah tinggi, atau pun mati sebab buah pinggang aku rosak. Semua punca dari garam.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div&gt;2. Aku rasa aku mungkin meninggal dalam keadaan dahsyat seperti mati dibunuh selepas dirompak dan dirogol. Aku tak tahu kenapa, tapi aku rasa benda ni very likely to happen to me. Sebab tu aku paranoid setiap masa.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div&gt;3. Aku mungkin meninggal dalam kemalangan kereta yang dahsyat. Mungkin sebab aku careless (well, aku memang mengaku pun yang aku ni ultimate lady driver), atau naik bas yang dipandu pemandu mengantuk yang memandu macam hamjad di jalan raya, atau aku brek mengejut dan kena hentam dari belakang, lepas tu kena sandwich dengan lori depan kereta aku, dan pelbagai lagi imaginasi liar tentang kemalangan jalan raya.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div&gt;4. Aku mungkin mati sebab sakit lemah jantung, atau strok, atau darah tinggi tadi. Tapi kali ini, bukan salah garam, tapi salah aku sebab paranoia melampau sampai bila terkejut sikit terus hilang nyawa.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tapi ajal maut tu di tangan Tuhan. Aku cuma terfikir je cara kematian mana yang mungkin aku lalui. Mungkin antara empat ni, mungkin cara lain. Tu semua Tuhan dah tentukan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Semoga kita semua mati dalam keadaan sempat bertaubat. Amin.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div&gt;p/s: al-Fatihah untuk arwah Tok Teh aku yang meninggal dunia tengahari tadi.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-9185145616867286063?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2011/12/mati.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>0</thr:total></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-877746922153742685.post-4991416280463341059</guid><pubDate>Tue, 06 Dec 2011 07:10:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-06T15:12:01.858+08:00</atom:updated><title>Dee Duu Daa</title><description>Aku rasa Natalie Dee is super genius. SUPER DUPER GENIUS.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sekarang aku tak tahu nak pilih which of her cartoons to be my header. Hm.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
As for now, let's stick with this toilet roll first. Kalau jumpa yang lagi menusuk kalbu, aku tukar. Kalau tak aku guna toilet paper ni je. Comel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sorry Hate Cat, I just need a new look for the blog, it's nothing personal, really. I'll be missing you. You've done a good job all these years.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;i am typical, but not ordinary :)&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/877746922153742685-4991416280463341059?l=pimplestory.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://pimplestory.blogspot.com/2011/12/dee-duu-daa.html</link><author>noreply@blogger.com (mireya)</author><thr:total>2</thr:total></item></channel></rss>

