www.stockman.nu

Utnyttja de låga energipriserna till omställning

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Fri, 05 Jun 2020 09:22:00 +0000

Det senaste året har energipriserna varit exceptionellt låga, det gäller både elpriser och bränslepriser såsom exempelvis bensin och diesel. Inte minst i spåren av Coronapandemin har efterfrågan på energi minskat betänkligt och priserna har i stort sett kollapsat.

En vanligt hushåll har det senaste året fått rejält minskade elräkningar och bensinräkningar vilket jag tror har glatt många svenska plånböcker. Vi människor tenderar av naturliga skäl att inte direkt upptäcka när kostnaderna går ner men däremot snabbt reagera när det blir dyrare.

Min uppfattning är att de låga energipriserna är med största sannolikhet inte bestående. De är i en svacka men kommer öka. Det finns en tydlig risk att det byggs upp en bubbla där vi konsumenter nu vänjer oss med de låga elpriserna och går på en rejäl smäll den dagen situationen ser annorlunda ut.

Generellt så slås såväl el som oljeproduktion nu ut av de låga energipriserna. Tar vi specifikt situationen i Sverige så har vi det senaste året tagit en kärnkraftskramare ur bruk och dessutom står rektorer stilla och troligen sker nästa avveckling vid kommande årsskifte. Denna avveckling har skett helt utan att någon påverkan på elpriserna skett. Samtidigt fortsätter en vindkraftutbyggnad med mer intermittent el beroende av vädret. Det finns idag också ett tilltagande problem med överföringskapacitet mellan norra Sverige där huvuddelen av kraften produceras och städerna i södra Sverige där allt större andel av energi konsumeras.

Sammantaget innebär detta en situation som idag innebär låga priser, men också en mer riskfylld elmarknad med svängande elpriser och också troligen större skillnader i elpriser mellan norra och södra Sverige.

Svenska kraftnäts långtidsprognoser räknar med att elpriserna kommer stiga och svänga kraftigt på 2030-talet jämfört med idag pga ökad förbrukning och större andel svängmassa i energimixen (läs vindkraft). På oljemarknaderna är det svårare att göra prognoser men med största sannolikhet så kommer energiskatterna på olja öka och för konsumenterna riskeras successivt ökade priser.

Hur skall man då som privatperson agera?
De just nu låga energipriserna ger mer pengar i plånboken det är helt klarlagt. Jag tror det är mycket klokt idag att använda detta överskott till omställning av den egna energiförbrukningen. Med omställning menar jag här främst två saker, dels en sänkt förbrukning men också att man försöker skapa större flexibilitet på när man använder sin energi. En sänkt och flexibel energiförbrukning gör att man själv kommer möta framtidens prognoser på bästa sätt.

Idag pågår en i mitt tycke enormt kraftig teknikutveckling inom detta område. Elektronikkedjorna har nya hela avdelningar med "Smarta hem", värmestyrning av bostäder börjar bli överkomligt, fordonstillverkarna ställer om till allt mer effektiva fordon och vitvaruprodukter blir allt mer effektiva.

Utnyttja den situationen idag i syfte att spara pengar den dagen el och oljepriserna stiger snabbt.

Dags för kapitalisterna att nu bli kapitalister

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Sun, 12 Apr 2020 17:10:00 +0000

Vi har nu kommit en bit in i Corona-pandemin som översköljer oss och det är en stor utmaning det svenska samhället går igenom och redan nu kan vi säkert dra slutsatsen att samhället kommer se annorlunda ut på andra sidan när virusets dödsdans dragit över oss.

Den svenska ekonomin går igenom en svår period trots att vi i jämförelse med många andra länder i vår närhet, ur ekonomisk synvinkel klarats oss bättre pga den större öppenheten i samhället kontra karantänen som finns i våra grannländer. Priset vi har fått betala verkar vara, större belastning på sjukvården och fler dödsfall tyvärr. Men trots detta med våra relativa ekonomiska styrka kommer den svenska ekonomin genomgå ett stålbad, med arbetslöshet och stora följdverkningar för både den privata, kommunala, regional och statliga sektorn även om det nu kommer att ske i flera olika efterföljande vågor där vi nog bara sett de första delarna.

Många ropar nu på stora insatser från staten för att rädda stora delar av näringslivet. När löneutbetalningar nu skall ske i april och maj kommer det bli en ansträngd situation för många företag, lägg därtill att semesterperioden stundar och eventuella rena företagsstöd nu behöver snabbt komma på plats för att få verkan i ekonomin.

I den panikartade situationen vi befinner oss i är det lätt att ropa på staten som den siste utlånaren av kapital men det är inte alltid av godo ur ekonomisk synvinkel att staten genom stöd tar förluster när det privata kapitalet tar vinsterna. Om inte ekonomin och dess kapitalister är med i räddningspaketen kan det stunda rejäla bakslag för svenska ägarbolag i framtiden. Det kan resultera i kraftiga politiska svängningar, social oro och betydligt sämre framtida företagsklimat.

Staten kommer (och måste för att klara sin egen ekonomi) kräva ersättning för stödet man nu sätter in. Det kan ske på många olika sätt, det pågående aktieutdelningsstoppet är bara det första, ett större statligt ägande och höjda framtida kapitalskatter är det tyvärr många politiker som nu ser framför sig för att skydda statens pengar genom framtida återvinningar. Jag skall villigt erkänna att jag är orolig för vad som komma ska. Men istället för att bli allt för dystra bör vi fokusera på vad vi kan göra i nuvarande situation.

För att vi skall lyckas denna gång måste vi precis som kriserna på 20-talet, 30-talet och 90-talet låta staten och kapitalet tillsammans gå hand i hand. Det har varit en svensk framgång förr och det kommer det vara även denna gång.

Så vad kan vi idag göra?

Riksbanken har etablerat ett stödpaket till det svenska näringslivet genom att man lånar ut 500Mdr till bankerna som i sin tur förväntas låna ut pengar till nödlidande företag. Problemet här är att nödlidande företag har svårt att få krediter av bankerna när säkerheterna för eventuella lån urholkas snabbt. För många företag är heller inte mer lån lösningen, för vissa ligger problemet i affärsidéerna som inte håller och för andra företag är det nu brist på eget kapital i balansräkningen trots goda affärsidéer.

Glädjande nog är de svenska storbankerna i dagsläget kapitalstarka, svenska staten har också finanserna i ordning. Dessutom är de stora svenska ägarbolagen också rätt så stadda i kassan även om det också finns undantag. En stor del av det svenska pensionskapitalet är fonderat och koncentrerat till ett tiotal större fondbolag som i sin tur ofta har en koppling till bank och försäkringsbolag. Vi går in i en utmanade ekonomin från en styrkeposition.

Jag tror att många med mig inte tycker svenska staten alla gånger är en bra huvudägare i industri och tjänsteföretag, banker som tvingas ta över nödlidande krediter är heller inte alltid bra ägare av bolag.

Däremot har vi i Sverige väldigt många duktiga kapitalister och ägarbolag. Industrivärden, Investor, Lundberg, Kinnevik, Latour, EQT, Traction, Ratos, Örebro osv osv. För Sverige idag är dessa bolag en väldigt stor tillgång och deras förmögenheter har allt som oftast sin koppling till att man tog stora risker i utmanande ekonomiska situationer. Vi är i en sådan situation igen, idag.

Jag personligen anser att dessa bolag i olika konstellationer i rådande situation, snabbt, tillsammans med de större affärsbankerna, pensionskapital och lånat kapital av (indirekt) riksbanken bör etablera ägda riskkapitalbolag som i sin tur investerar i bolag som nu behöver kapital. Det kan säkerligen tyckas vara en förenklad lösning, men om vi vill vara en kapitalistisk ekonomi, bör vi idag mobilisera kapitalisterna. Inte bara för sina nuvarande innehavsbolag utan också för dess framtida. Likt Handelsbanken och SEB gjorde på 20- och 30-Talskriserna med Investor, providentia och Industrivärden men också med inspiration om vad svenska staten gjorde med Nordbanken och Gotabanken på 90-talet. Genom de nära banden till storbankerna har de stora ägarbolagen stora möjligheter att vara med och stötta.

Alternativet om det svenska kapitalet inte aktiveras för nya investeringar är att kinesiska företag eller svenska staten tar kapitalinjektionerna är sämre och riskerar stora följdverkningar för hela det svenska näringslivsklimat.

Det är nu vi ska vara kapitalister, det i mycket snar framtid som dessa kapitalinjektioner behöver ske, med största sannolikhet kommer de bästa affärsidéerna ge mycket goda avkastning.

Tankar i en kris.

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Sat, 28 Mar 2020 17:19:00 +0000

Det är dramatiska och skrämmande tider vi lever i. Cororonaviruset har satt skräck i oss människor i västvärlden och döden har krupit in i vårt sinne på ett sätt som inte upplevts sedan anda världskriget. Världsekonomin har fått hjärtinfarkt, och vi befinner oss mitt i epicentrum.

Vår tro på vår egna kunskap att besegra all världens sjukdomar har återigen kommit på skam och vi står nu inför en smärtsam pandemi. När detta är över kommer vi alla troligen känna människor i vår närhet som dött och blev allvarligt sjuka.

Jag hade själv ett fantastiskt samtal med min mormor härom dagen när hon beskrev sin egen upplevelse av den senaste stora pandemin som drabbade Sverige rejält, "Asiaten" 1957. Min mormor blev sjuk och sängliggande i två veckor med lunginflammation som följdkomplikation. Hennes granne född en av mina mors lekkamrater i över 40 graders feber. I samma telefonsamtal fick jag berättat för mig att min mormors mormor, dog i spanska sjukan i början av 1920-talet.

Många hoppas nu att Coronakrisen blir kort och övergående. Förhoppningsvis blir den det men med största sannolikhet leder den nu till en global lågkonjunktur som kommer ta år att ta oss ur. nästan en fjärdedel av den amerikanska arbetskraften är just utan arbete, det är siffror vi inte upplevt sedan 30-talet och "The great depression". Detta kommer sätta djupa spår, och USA roll i världsekonomin kommer förändras är min tro.

Men samtidigt finns det skäl att börja bli optimistisk inför framtiden, för det är just i kriser som dessa som framtidens storföretag skapas.

En kris av denna amplituden innebär ett enormt starkt förändringstryck i ekonomin. Företag måste helt enkelt utveckla affärsidéer som håller även under och efter Coronakrisen. Do or die. Många av dessa ny affärsidéer kommer bli framtidens. Man kanske inte skall spekulera allt för mycket om specifika förändringar men tydliga exempel är ju digitalisering som nu slår igenom globalt med en stark kraft och betydligt starkare än den gjort de senaste åren. helt plötsligt börjar dina äldre släktingar lära sig beställa mediciner via internet, helt plötsligt blir digitala möten en ny norm på arbetsplatser och varje människa präglas nu av krisen och förändrar sig i snabbare takt än på decennier. Många gånger sker dessa förändringar tyvärr i ytterst smärtsamma processer, med arbetslöshet och livsverk i företag slagna i bitar. Troligen har vi byggt för många affärshotell om vårt resande i tjänsten går ned.

Tittar man på många av dagens största företag så är det väldigt vanligt skulle jag säga att dom fick sin skapelse eller sitt stora genombrott just i dessa enorma kriser vi nu igen genomlider.

Låt oss ta ett gyllene exempel. ICA, som har sina rötter till 1917, förvisso då under ett helt annat företagsnamn. Det kanske värsta året i den svenska historien de senaste 150 åren. Sverige stod utanför kriget men vi stod på tröskeln för en revolution och samhällskollaps. Allmän och lika rösträtt som röstades fram 1918, kom inte som en god reform, den kom för att skydda oss från en total samhällsomstöpning. vår grannland Finland kastades in i inbördeskrig efter friheten från Tsarriket som kollapsade.

Men tillbaka till ICA och 1917.
Kriget slog hårt på vårt lands livsmedelsförsörjning. Gränserna till Europa var stängda, det var brist på livsmedel. vanliga svenskar hungrade och svalt. Dagligvaruhandeln fick inte tag i vad kunderna efterfrågade, priserna på baslivsmedel steg brant. Mindre handlare slogs ut på bred front och butiker plundrades. Det var brödbaronernas (grossisterna) och jordbrukarnas tid. Deras makt gentemot dagligvaruhandeln var starkare än någonsin.

Mitt i denna kris, 1917 startade Hakon Swensson ett eget företag efter hans idéer hade förkastats hos sin arbetsgivare. Ideén var ju närmast absurd. Att handlare som konkurrerar med varandra, tillsammans skulle gå ihop och äga sin egen grossiströrelse. Man skulle helt enkelt hjälpa sina konkurrenter! Sättet på varför detta skulle fungera var att man skulle gemensamt äga grossisten. Med tiden blev ICA en maktfaktor och helt plötsligt svängde makten tillbaka till handlarna som nu dessutom fick tag i varor till ett billigare pris då Hakonbolaget kunde köpa in stora volymer än handlare som köpte in själva. Idag finns inte en dagligvaruhandel som inte också har grossiströrelse. Krisen i sig skapade förändringstrycket för detta.

Är ICA unika om att ha startats under kriser? Inte alls! Exempelvis SCA skapades i 20-talskrisen, 1937 skapades Kinnevik, 1914 Investor, Handelsbanken fick ta över konkursade företag och drev dem vidare och delade sedan ut investmentbolaget Industrivärden på 40-talet. Både Lundbergs och Wallenstam skapades mitt under kriget 1944 när behoven av lägenheter snart skulle skjuta i höjden. Många av dagens stora fastighetsmagnater som exempelvis Erik Selin har sin förmögenhet att tacka 90-talskrisen för mycket. Våra rikaste svenskar byggde sin förmögenhet under krisen.

Det är nu mitt i krisen, som framtidens börsgiganter byggs och troligen är det andra företag än de som är det idag.

Lärdomar från Algots

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Thu, 28 Sep 2017 17:41:00 +0000

Med dagens rapport från H&M så är det dags att skriva lite näringslivshistoria kring kläder. Dra inga paralleller utan se det som en sedelärande historia.

I mitten av 60-talet börsintroducerades företaget Algots (Algot Johansson AB) från Sjuhärdsbygden på Stockholmsbörsen.

Det var på tiden en stor börsintroduktion av ett framgångsrikt företag. Från att på 1910- talet ha startats med hjälp av några kronor på fickan, arbetskraft och idéer hade företaget vid börsintroduktionen växt explosionsartat under 50 år. När bolaget börsintroducerades var man Skandinaviens största konfektionsföretag och tillverkade miljontals klädesplagg. Nästan varje svensk hade på 50- och 60-talet några prima kvalietskläder från Algots.

Vid introduktionen berömde affärspressen företaget för solida finanser och synnerligen god likviditet. Detta trots den på den tiden häpnadsväckande expansionen, vilket för företag oftast är påfrestande för finanserna, inte minst klädföretag. Algots var i början av 60-talet ett svenskt mönsterföretag där grundaren var styrelseordförande och nästkommande generationer arbetade sig upp inom företaget. Fördjupar mig inte här men det fanns som oftast med framgångsrika entreprenörer också lite personliga moraliska tveksamheter krigs ägarfamiljerna (dom var två stora aktieägare).

Det avgörande steget för att företaget blev framgångsrikast tog man mitt under den värsta delen av 30-talskrisen i spåren av Krugerkrashen. Då började Algots successivt avsluta det traditionella sättet att sy kläder, hemsömnad där kvinnor i bygden sydde kläder i sitt hem och som sedan lämnades in för vidare försäljning av grossister (som kallas Knallar i Sjuhärdsbygden). Nej Algots såg framtiden komma och var först med det nya. Han lät inte bara tyget spinnas av maskiner utan nu introducerade man löpande-bandet produktion. Kvinnor fick jobb på toppmoderna fabriker som var effektiviserade efter amerikanskt snitt precis som på Ford eller Chrysler. In med tyg i ena änden och ut med färdiga kvalietetsplagg i andra änden.

Ett helt nytt sätt att sy kläder!

Framgången blev oerhörd av denna förändringstid. De största problemen Algots hade var brist på arbetskraft och råvaror och det gick att lösa. Ny arbetskraft flögs bokstavligen in från Finland och Jugoslavien och bolaget byggde tom nya bostäder åt de nya anställda i egen regi och råvaruinköpare köpte in tyger för glatta livet.

Algots konkurrerade under expansionen ut många av sina konkurrenter och blev till slut det största konfektionsföretaget i Skandinavien.

Mot slutet av 60-talet började företaget hacka så smått, men det var bara lite hack i kurvan. Bolagets kunder började dra ner sina beställningar till följd av att utländska konkurrenter kunde sälja så mycket billigare kläder. Detta trots att Algots var bland de första klädesföretagen att sälja kläder direkt på postorder och då kunde kapa bort butiksledet. Postorderförsäljningen gjorde för övrigt Algots kund Ellos sura som slutade köpa kläder av Algots till sina kataloger och importerade kläder istället.

I takt med de första frihandelsavtalen under 60- och 70-talen så kunde entreprenörer med lönsamhet börja sälja kläder mellan europeiska länder när tullar, restriktioner och handelshinder började försvinna allt mer. Vilket i sig var en revolution och omställningsfaktor i näringslivet. Plötsligt började de höga svenska arbetskraftskostnaderna inom textilindustrin bli allt mer kännbara för den arbetsintensiva textilindustrin. Konkurrenter betalde bara 10%(!) av lönerna för textilanställda i ex Portugal och kunde då producera kläderbetydligt billigare som svenska butikskedjor sedan sålde.

Men på Algots förstod man vad som skulle komma. Här gällde det att möta framtiden med tillförsikt och ställa om företaget till den nya verkligheten.

Algots startade upp produktion i Portugal, i Finland och skulle själva bli en lågkostnadsproducent fast med med den svenska höga kvaliteten i botten och på så sätt bli bäst på båda planhalvor. Man fick också statligt stöd för produktion i Västerbotten vilket man utnyttjade.

Tyvärrr lyckades inte Algots ställa om företaget tillräckligt snabbt, man kom på efterkälken. Man lyckades inte skapa tillräcklig lönsamhet i det nya och tillväxten i portugisiska fabriker var inte tillräcklig kraftig samtidigt som den svenska tillverkningen rasade samman. 1977 tog det slut och Algots ansökte om konkurs, året efteråt avled företagets åldersstigna grundare.

Ett av Sveriges mer framgångsrika och solida företag hade på bara ca 15år från toppen efter 50 års nästan oavbruten expansion kraschlandat. Från en solid stjärna till ett konkursbo övertaget av bankerna och statlig konkursförvaltare.

Ja vad kan vi lära oss av detta?

Generationsväxlingarnas tid

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Thu, 16 Mar 2017 20:12:00 +0000

Fredrik Lundberg är troligtvis den mest inflytelserika ägarpersonligheten i det svenska näringslivet just nu. Han står just nu på toppen av en, får man säga synnerligen framgångsrik karriär.

Fredrik Lundberg är idag först av allt VD och störste ägare i Lundbergföretagen med ett börsvärde på 73Mdr. Kompletterat till detta har han bisysslor i form av styrelseordförande i Industrivärden, Styrelseordförande i Holmen, Huvudstaden och Indutrade och kompletterar sedan med Styrelseuppdrag i Handelsbanken och Skanska. Digra arbetsveckor kan man nog tro.

Lundberg blir i år 66 år gammal och även om detta inte är en ålder i stil med Warren Buffett eller Ingvar Kamprad så är det nog dags att successivt börja tänka på refrängen då vår stund här på jorden är tidsbegränsad. Detta även om han har många år kvar och ge.

En av Sveriges största investerare de senaste 30 åren lämnar i år scenen från allt för aktiva uppdrag i form av Melker Schörling som är 4 år äldre än herr Lundberg. Här sker nu generationsskiftet ganska så hastigt pga hälsoproblem hos Melker Schörling.

Bakom båda dessa två herrar finns på vardera sidan två döttrar om nu skall vidareförädla respektive familjs förmögenhet på bästa sätt. Både systrarna Schörling och Lindh/Martinsson har idag en del styrelseuppdrag men har nog en ganska så undanskymd roll mot den uppgiften att man inom några år kommer sitta på några av Sveriges största förmögenheter och vara med och utse ledningar och styrelser i en stor mängd bolag.

Mycket av "Lundbergsfären" kretsar just kring Fredrik Lundberg på gott och ont.
Det finns givetvis kontakter och nätverk men inga i mitt tycke ledande lojala tjänstemän som familjen Wallenberg har varit så duktiga på att alltid omge sig med i samband med generationsskiften. Claes Dahlbäck är ju ett lysande exempel.

Med tanke på Lundbergs ålder måste nu i mitt tycke generationsskiftet säkras och Lousie Lindh och Katarina Martinsson måste få tydligare ansvarsförhållanden och ledande tjänstemän behöver knytas till "sfären". Kanske inte minst mot den bakgrunden att själva orsaken till att Lundbergföretag finns på börsen idag är att föregående generationsskifte ledde till att en av syskonen tog över makten....

Omställningens tid är här för H&M

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Wed, 15 Mar 2017 18:32:00 +0000

Under senaste veckan har jag lyssnat på boken Handelsmännen som är en bok som beskriver företaget H&M. Boken är en god beskrivning över företaget och går igenom historik, personporträtt och kulturen bakom detta fantastiska företag. Boken skrevs år 2001 så det är ingen purfärsk bok utan i själva verket lite av en historisk skrift, om än intressant.

Sett med ungefär 15 år i backspegeln är den i mina tycken en väl intressant bok då det ger många bra beskrivningar till varför H&M befinner sig där man gör just nu. För H&M är idag inte vad man en gång var, eller för att vara rakt på sak i mitt tycke. H&M är just precis vad man var för 15 år sedan, med de fördelar och nackdelar detta inneburit. En skomakare blir ju lätt vid sin läst om man en gång var framgångsrik.

Först en liten historisk tillbakablick mellan år 2001 (då boken skrevs) och idag och det senaste bokslutet.

Låt oss börja med aktien.
Vid utgången av år 2001 stod aktien i ungefär 100kr och idag efter en besvikelse över försäljningssiffror senaste månaden så står aktien i 235kr. Pengarna i aktien har mer än fördubblats och utdelningarna har distribueras punktmässigt.

Låt oss då titta på försäljningen.
År 2001 sålde H&M för 46,5Mdr, i senaste bokslutet 222,8Mdr. En god utveckling som kommit ifrån av att H&M öppnat fler butiker runt om i världen.

Övergår då till vinsten på nedersta raden.
År 2001 summerade den till 3,8Mdr medan vinsten idag är 18,6Mdr. Per aktie motsvarar detta lite drygt 11kr idag.

På 16 års sikt så har H&M presterat väl. Inget snack om saken. Studerar man tidsperioden närmare under dessa 17 år så finner man dock att den mest positiva utvecklingen togs under de första åren och lite slarvrigt så kan man säga att de sista 8-9 åren så har vinsten i bolaget stått still med lite variationer medan försäljningen ökat ständigt genom att man har fortsatt att hela tiden öka antalet butiker. Just butiksantalet, butiksexpansionen, jakt på de bästa butikslägena är något som är inrutat i H&M och som beskrivs mycket gott i boken enligt ovan. samt något som också grannlaga redovisats i varenda kvartalsrapport även om man nu skall sluta redovisa denna magiska siffra i antalet butiker.

Så vad är då problemet? Har man ett problem som är bestående eller är det temporärt?
H&M levererar ju uppenbarligen långsiktigt i alla fall på 16 års sikt. Men har hackat de sista åren, "sista åren" som numera börjar bli ganska många år och vi kan börja prata om en trend. Studerar man balansräkningen i H&M närmare under de sista 10 åren så är det uppenbart att H&M använt sin mycket starka finansiella position till att expandera. Då lönsamheten svikit så har balansräkningen i takt med expansionen blivit svagare.

Västvärldens handelsmönster avseende kläder är nu i en ganska så kraftig brytningstid, det kan man nog säga utan att behöva utge sig för att vara någon expert. Några klädhandlare växer så det knakar (Tänk Zalando), medan vissa har dukat under (tänk mindre kedjor) och sist så har vi en del som vuxit som marknaden (tänk H&M). Starka varumärken växer gott, resten är utsatta för hård priskonkurrens.

Jag hade häromveckan en diskussion med en vän till mig kring just H&M och han beskrev problem synnerligen gott i en mening.

"Till H&M går man för att handla kläder."

Låt mig problematisera meningen för att beskriva hur jag tänker.
1. Man går till H&M dvs man går i sina skor på stora gatan och kliver in i butiken.
2. Man är på H&M (butiken) och handlar kläder. Dvs varumärket H&M är nog betydligt tydligare associerat med just själva butiken som alltid ligger på bästa stället som alla vet än själva varumärket på de kläder man faktiskt säljer(!).

H&M är i mina tycken drottningen på klädeshandel på stan. God kvalité, till lågt pris och butiken lägligt placerad just där man faktiskt går förbi och det är lätt att slinka in när man ändå behöver en ny skjorta eller någon ny topp till festen på lördag. Att man råkar ha en H&M topp på festen är sedan något man knappt själv inte ens tänker på mer än att den satt bra och var snygg.

Brytningstiden som klädhandeln befinner sig i är just problemet för H&M.

1. Allt fler människor runt om jorden har fått högre disponibla ekonomiska medel.
Detta ökar klädesförsäljningen generellt (främst länder med lägre BNP) men för ett land som Sverige så betyder inte mer pengar i plånboken att man handlar mer skjortor och toppar. Nej man byter ut den lite billigare skjortan, mot en lite finare skjorta så man på kontoret eller i skolan kan visa upp loggan som förklarar vilken typ av människa man är. (för undertecknads del , om man skall ironisera över sig själv så kanske ett sportigt varumärke som tar bästa ansvaret för miljön?). Denna trend där fler får mer pengar över i plånboken har varit mumma för starka varumärken med en tydlig nisch, se inte minst på LVMH. Det är med andra ord inget konstigt att nya köpcentrum är fulla av diverse "concepts stores" och "show rooms" och företag som är mer av varuhuskaraktär (tänk Åhlens...) allt mer blir en mindre del av stadsbilden.
För H&M är detta en möjlighet men framför allt en utmaning då man konkurrerar allt mer med starka varumärken och allt mindre med duktiga detaljister. H&M har svarat med att bygga upp lite nya egna varumärken, ja jag har lite svårt att komma på nu vad dom hette bara....

2. Allt fler konsumenter börjar successivt handla kläder online.
Här behövs väl ingen förklaring men väl en liten reflektion (hänvisar återigen till mina egna val)
Hur gör man då om låt säga behöver ett par nya jeans?. Först uppstår tanken på att jag behöver ett par jeans, sedan tänker man lätt på varumärket XX sedan söker man i sökmotorn eller går kanske direkt till en prisjämförelsesajt för att se vart just ett par XX modell YY går att köpa till lägsta pris. Några klick senare så hamnar man hos ett företag som råkar sälja just detta varumärke, som man konstigt nog tänkte på. Försök gärna själv några gånger och inse att du kommer in rätt ofta på Zalando och motsvarande och rätt lite på H&M...

Summasummarum.
Brytningstiden är här för H&M. klarar man av att förändra sig lika framgångsrikt som man gjort tidigare, när brytningen nu handlar om själva kärnan bakom H&M? Just nu ser det i mitt tycke väldigt mörk ut och fortsätter utvecklingen de senaste åren börjar vi närma oss det "otänkbara" att H&M nog behöver sänka sina utdelningar....

Förändringar i Wallenbergsfären

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Wed, 01 Jul 2015 16:00:00 +0000

För ett antal år sedan så tillkom bolaget FAM (Foundation Asset mangement) som ett förvaltningsbolag av Wallenbergstiftelsernas ägande i bolagen som tillhör Wallenbergsfären. Vid tillkomsten blev detta som jag ser det ett onödigt extra mellansteg mellan Wallenbergarnas stiftelser och innehaven i form av Ask-i-ask ägande (med extra dyra styrelsearvoden). FAM förvaltade med höga kostnader stiftelsernas kapital i form av den stora posten med Investoraktier, och de innehav som ligger utanför Investor exempelvis StoraEnso, SKF, Bergvik mm. Investor förvaltade sedan exempelvis AtlasCopco, ABB och AstraZeneca. Ask-i-ask.

Under 2013 genomfördes en stor förändring av Wallenbergsfärens ägande i form av att Investoraktierna bröts ut ur FAM och nu förvaltas direkt av stiftelserna. FAM blev därefter ett investmentbolag med de innehav som ligger utanför Investor, kostnadsnivån har sänkts i både FAM och Investor. Huxflux så ägde Wallenbergsfären två investmentbolag. Investor och FAM. Helt åtskilda, med olika styrelser och med helt olika innehav. FAM är numera heller inget litet investmentbolag med ett substansvärde på omkring 40 Mdr.

I kommande rapport från Investor som presenterar om några veckor så kommer Investors nya organisation att tydliggöras i form av att man har delat upp Investor i två separata delar (dock inom samma bolag) i form av det nytillkomna bolaget Patricia Industries. I Patricia så samlas Investors helägda bolag exklusive ägandet i EQT fonder och rena finansiella investeringar i tradingportföljen som blir kvar i Investors hägn. Dvs bolag som hamnar i Patrica är exempelvis Mölnlycke, 3 och Aleris. Enligt mig en fullt logisk uppdelning i takt med att Investors helägda bolagsportfölj har ökat och nu börjar ge ett löpande kassaflöde till Investor

Det intressanta i fallet Patrica om jag förstår saken rätt är att detta kommer skötas väldigt avskilt resten av Investor med en helt egen styrelse med mandat att fatta egna beslut med en egen kassa som initialt uppgår till 6 Mdr utan att hanteras i Investors huvudstyrelse. VD för Patricia blir Investors avgående VD Börje Ekholm som nu kommer ur medieskuggan men fortsatt får en mycket framträdande VD roll i Wallenbergsfären.

I praktiken eller hur man nu skall se det finns det tre investmentbolag inom Wallenbergsfären. Till detta skall väl även läggas fondbolaget EQT där Wallenbergs är stor ägare och största investeraren i EQTs fonder.

Jag gillar Wallenbergnas allt mer tydliga bolagsstyrning de sista åren. När Handelsbankssfären grottat in sig i ett allt mer trassligt korsägande med personunioner som satte varandras löner så har Wallenbergs ägarkonstellelationer blivit allt mer lättbegripliga med en pyramid där stiftelserna äger FAM och Investor och dessa båda investmentbolag sedan äger innehav, rent och tydligt även om sfären är stor och omfattande med många företag. Som jag tolkar det finns det heller inga direkta jävsförhållanden som det fram till i våras gjort i SHB sfären.

Så skulle Handelsbankssfären kunna börja stöpas om

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Thu, 30 Apr 2015 20:32:00 +0000

En del tidningsnotiser, intervjuer och analyser med anledning av turbulensen i Industrivärden berör att flera minoritetsägare i form av institutionella investerare ser framför sig att korsägandet inom Industrivärden sfären avvecklas och Handelsbanken och SCA görs självständiga till Industrivärden.

Historiskt sett har jämförbara Wallenbergsfären också haft inslag av korsägande men detta idag är avvecklat då Wallenbergs ägande nu skulle kunna sägas vara en pyramid eller Ask-i-ask med stiftelserna i botten som är största ägare i Investor + kärninnehav som Investor inte äger aktier i (ex. SKF och SAS), Investor äger sedan kärninnehaven. Stiftelserna utöver ägarmakt i Innestår och Innestår i exempelvis SEB och Atlas Copco, rent och tydligt.

Men att återgå till Industrivärden. Som sagt så består Industrivärdensfären av ett mycket invecklat korsägande mellan tre olika bolag i sfären, Industrivärden, Handelsbanken och SCA, samt tillhörande stiftelser knutna till dessa bolag samt även Handelsbankens fondbolag som äger aktier i alla bolagen. För att reda ut turerna så får vi lov att ta bolag var för sig med utgångspunkten i ägarförhållandet i Industrivärden, där nu korsägandets knutpunkt finns.

Låt oss börja med banken, Svenska Handelsbanken.

Under det senaste året har Handelsbanken gjort en del intressanta interna affärer med sina stiftelser vilket kan läsas i en undernot till en not på sidan 139 i SHB årsredovisning, tydligt och fint eller något sådant J Dessa affärer går kort och gott ut på att Handelsbanken har sålt egna ägda aktieinnehav till stiftelserna i banken och som köpelikvid bytt till sig aktier i Industrivärden och SCA. Själva banken som du kan köpa aktier i på börsen äger idag mao om mina siffror är korrekt 29 445 526st aktier i Industrivärden, ingen dålig post och idag värda ca. 5,2mdr som ligger i SHB balansräkning.

För att trygga de anställdas pensioner på SHB så har banken bildat en pensionsstiftelse och en pensionskassa. Skall villigt erkänna att jag inte har koll på vad skillnaden mellan dessa är. Dessa stiftelserna har också stora ägarposter i Industrivärden 32 047 097 st och 17 526 642st aktier. Pensionstiftelserna är inte tillgängliga för banken utan är just fristående stiftelser med passusen att Handelsbanken är skyldig att knuffa till pengar om de inte skulle räcka för att täcka pensionsskulder.

Utöver detta har banken en personalstiftelse som får pengar av aktieägarna om räntabiliteten är högre än jämförbara konkurrenter. Denna heter Oktogonen och ägs då av de anställda och fd anställda i Handelsbanken, således inte aktieägarna i Handelsbanken heller. Oktogonen var tidigare stor ägare i Industrivärden men verkar de senaste åren ha sålt av lite aktier i specifikt Industrivärden.

Utöver detta finns det även i banken ett antal forskningsstiftelser som skänker pengar till universitet och högskolor och är en stor finansiär av ekonomisk forskning. Även dessa äger stor poster Industrivärden aktier och är fristående från banken ägarmässigt men om jag förstår rätt företräds av en gemensam styrelse bestående av nestorerna de gamla SHB ordföranden Tom Hedelius och Tore Browald, samt nuvarande Pär Boman. Tom Hedelius är Industrivärdens tidigare styrelseordförande, har idag avgått ur styrelsen men i praktiken utövar han en stor ägarmakt genom stiftelserna i banken.

Det andra bolaget att titta vidare på är då SCA.

Om jag förstår saken rätt har SCA aktieposter i Industrivärden i dels moderbolaget i form av 12108 723 A-aktier och dels har man även aktier i ett tyskt dotterbolag i form av 9 514 630 A-aktier. Summa 21 623 353 aktier.

Utöver detta har SCA precis som SHB pensionsstiftelser och dessa äger knappt 24,5 miljon aktier även här rejält stora poster. Om jag förstår saken är styrelseordförande i SCA den som utövar ägarmakten för SCA innehav i Industrivärden. Dvs Sverker Martin-Löf fram till mitt av april i år och därefter Pär Boman som nyligen tillträtt.

Så hur skulle nu ett första steg i ett avvecklade av korsägandet kunna se ut i denna "röra" för att få en ren och tydlig ägarstruktur och dessutom renodla Industrivärden till kapitalförvaltning.

Ett logiskt första steg, som jag ser det är att Handelsbanken och SCA helt sonika till sina aktieägare delar ut sina respektive direktägda innehav i Industrivärden.

Om jag överslagsräknat rätt så innebär det faktiskt att formeln blir den samma för både SCA och Handelsbanksaktier. För varje 21 ägda aktier i SHB eller SCA så får man en aktie utdelad i Industrivärden. Då Industrivärden är största ägare i SHB och SCA innebär detta att Industrivärden får aktier i sig själv och dessa aktier då kan makuleras precis som aktieåterköp över börsen genom stämmobeslut vilket ökar substansvärdet per aktie i Industrivärden då substansen skall fördelas på färre totala utestående aktier. En intressant aspekt är sedan att Handelsbanken skulle få aktier i Industrivärden genom att man också äger aktier i SCA. Så det är ju lämpligt att ett sådant beslut först klubbas på SCA och sedan på banken så ägarposter inte ligger kvar på banken.

Då jag inte ställt upp kalkylen i excel så uppskattar jag att huvudräknat ca. 6 500 000 av antalet aktier i Industrivärden kommer makuleras det innebär ca. 1,5% av totala antalet aktier i Industrivärden.

Transaktionen ovan innebär då att aktieägarna i Handelsbanken och SCA får ett större inflytande över Industrivärden och det råder heller inte en korskoppling där innehavsbolag i sfären äger. Stiftelserna i SCA och Handelsbanken skulle då få större men tydligare ägarmakt i Industrivärden. och det borde ju vara fullt möjligt att bilda ett förvaltningsbolag ihop typ FAM som förvaltar Wallenbergsstiftelserna.

En annan stor vinnare på en sådan transaktion skulle vara Lundbergs. Dels är han indag en av Industrivärdens största ägare men då han också är en av de större ägarna i Handelsbanken skulle han genom denna aktiepost få än mer aktier i Industrivärden samtidigt som antalet aktier minskade totalt sett i Industrivärden och varje aktie han har idag skulle bli mer värd i morgon.

Lite för komplicerat för ett kort blogginlägg och det kräver en del utredningsarbete med att beskriva ägarbilden före och efter en sådan transaktion men jag skulle tippa att den skulle bli så att Lundberg hamnar på ca. 25% i ägarandel och SCA och SHB stiftelser skulle hamna på cirkus 40-45%, gemensamt tillsammans men mindre än Lundberg var för sig.

Kort om siffror för aktieinvesterare

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Tue, 28 Apr 2015 20:16:00 +0000

Som investerare i form av aktieägare i publika bolag ställs man inför ett förhållande med siffror från bolaget man har investerat i. Siffror i form av rapporter, bokslut och årsredovisningar som bolaget skickar ut till marknaden. Marknaden tar sedan emot dessa siffor i form av att de ställs mot de förväntningar som marknaden haft inför bolagets rapport. Det blir allt som oftast sedan en marknadsreaktion där bolagets aktie går upp eller ner.

Som aktieägare måste man vara beredd att bolagets olika siffror allt som oftast går i otakt med varandra och det är aldrig lätt att hänga med på varför en aktie åker hiss till himmeln eller rakt ned i källarens nedre våningar.

Jag tänkte nedan gå igenom ett antal basic siffor som är bra att lära sig förhållandet mellan och sedan exemplifiera detta med årets första rapport från norska företaget Tomra som kom härom veckan.

Det som först och främst är att ett företag har en orderingång där man mottagit beställningar på sina produkter. Beroende på hur lång tid det är mellan leverans av bolagets produkter/tjänster och mottagen order så är detta lite olika intressant. I vissa fall så köper man varan direkt över disk och orderingång och omsättning infaller i stort sett samtidigt. I andra fall så går det förhållandevis lång tid mellan företaget har tagit emot beställningen till man skickar fakturan. Skanska och Volvo är två exempel. . Finanskrisen 2008-2009 innebar exempelvis att många av Volvos kunder hann boka av beställningen innan leverans och orderingången var under några månader tom negativ.

Orderingången är i grund och botten kanske den allra viktigaste siffran då denna visar att det finns en efterfrågan på bolagets varor och tjänster.

Sedan då omsättningen dvs när man levererat och skickat fakturan. Ibland är denna siffra högre eller lägre än orderingången (i fall denna redovisas) en orderingång lägre än omsättningen kan innebära en vikande efterfrågan och omvänt det omvända. Ibland kan man nog säga att det beror en del på slumpen och ”naturlig variation” och inte skall tillmätas allt för stort intresse.

Sedan har vi vinsten som också marknaden har förväntningar om, ja eller i värsta fall förluster. Vinsten påverkas av många olika faktorer och det kräver ett ganska tränat öga att ibland förstå sambanden. I grunden är ”inkomst – utgift” –förhållandet som utgör grunden för vinsten men bolagen brukar allt mer ofta enligt mig lägga in ”engångsposter” i form av nedskrivningar, kostnader för omstrukturering av bolaget, ”extra ordinära kostnader” i form av kanske bråk med skatteverk eller stora kunder. I vissa bolag är det lätt att få en uppfattning om vad som borde vara en normal nivå på vinsterna, i andra fall stört omöjligt och värst av allt är bolag som inte vet själva och mest målar bilder om en ljusnande framtid för aktieägarna.

En annan viktig siffra är bolagets kassaflöden. Dvs hur mycket pengar som rinner in och ut bolaget. Många vill nog påstå att detta är det viktigaste att hålla koll på bolaget kan redovisa mycket konstigheter i redovisningen men man kan aldrig trixa med pengar in och ut från bankboken. I vissa fall är det en stor differens mellan redovisade vinster och att pengar faktiskt rullar in i bolaget, i vissa fall är detta av godo då bolagets expansion innebär att man måste bygga upp större lager, anställa mer folk och allmänt öka sina utgifter för att svara mot en ökad efterfrågan. I andra fall bör man fälla ett kritiskt öga över förhållandet, särskilt då om bolaget växer måttligt men ändå ideligen levererar dålig kassaflöden, då kan det vara illa skött eller bara kort och gott en knaper affärsmodell. Om bolagets orderingång börjar krympa till följd av exempelvis lite allmänt sämre tider så är det inte ovanligt att bolagets kassaflöde förbättras vilket har sin naturliga förklaring i exempelvis att bolaget minskar sin produktion, sina inköp och säljer av sina lager.

Så då över till Bolaget Tomra och deras senaste kvartalsrapport. Bolaget redovisade en omsättning och vinst understigande marknadens förväntningar, dessutom lägre än fjolåret men ändå så sticker bolagets aktie upp 6%, hur är det möjligt? Det hade ju känts mer logiskt att aktien sjunker om omsättning och vinst gör det och det är dessutom att det är lägre än förväntningarna?

Svaret denna gång är att bolagets försäljning varit framgångsrik och man redovisade en mycket bra orderingång och den största orderstocken någonsin i bolagets historia. Marknaden tolkade väl detta som om bolagets omsättning och vinster i nära framtid kommer öka. Vad kan då detta stötvisa förhållandet bero på hos Tomra? En tänkbar positiv tolkning är att bolagets affärsmodell är lite stötvis då exempelvis nya länder öppnar upp för helt nya pantsystem och Tomra då i samband med detta får order av större dagligvaruhandelsföretag (tänk pantburksautomater på ICA, i många ICA butiker samtidigt). Vill man höja ett varningens finger kan det ju också bero på att Tomra haft lie leveransproblem och inte kunna skicka iväg sina varor till sina kunder? Nåväl just denna gång var det marknadens positiva tolkning som gavs företräde.

Förändringens tider i Industrivärden

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 27 Apr 2015 19:06:00 +0000

Måndagen 27 april 2015 blir en dag Industrivärdens aktieägare sent ska glömma och mycket skall man höra innan öronen trillar av.

Industrivärdens valberedning har ändrat sitt förslag till styrelse för Industrivärden. Fd vd Anders Nyrén som tidigare föreslagits som ny styrelseordförande petas bort och ersätts av Fredrik Lundberg himself. Valberedningens deltagare i form av Industrivärdens nuvarande styrelseordförande Sverker Martin-Löf protesterar offentligt genom att avge en avvikande uppfattning och dessutom avgår de två oberoende styrelsemedlemmarna Boel Flodgren och Stuart Graham med omedelbar verkan, vilka båda var tilltänkta som styrelsemedlemmar även nästa år och ersätts med Sandviks förre VD Lars Pettersson (som fick sparken av Nyrén och nu sitter i Lundbergs styrelse) och den tillförordnande VDn Bengt Kjell.

Fredrik Lundberg gör intervju i Dagens Industri om att Nyrén var olämplig som ny VD och nuvarande Styrelseordföranden Martin-Löf intervjuas av SvD om att det har föreslagits ett kuppartat övertagande av Industrivärden av Lundberg och balansen i bolagets styrelse mellan de olika huvudägarna radikalt förändras.

---

Jag har ju skrivit en hel del om Industrivärden och sfären som omges detta bolag så jag skall nedan försöka ge min syn på vad som hänt/händer.

---

Först av allt måste man förstå Industrivärdens korslika ägarförhållande. Industrivärden har på pappret tre huvudägare, Handelsbanken (med dess olika former av stiftelser), SCA (med dess olika former av stiftelser) och Investeringsbolag Lundbergföretagen med dessutom betydande personliga innehav av Fredrik Lundberg och familj. SCA ägs (aka huvudägare) i sin tur av Industrivärden och Handelsbanken. Handelsbanken ägs av Industrivärden och olika ”stiftelser” inom banken och SCA. I Handelsbankens bolagsordning finns sedan en unik klausul som innebär att ingen enskild aktieägare får rösta för mer än 10%. Vilket innebär ett mycket starkt skydd mot ”obehöriga”.

Både Handelsbanken och SCA har historiskt sett tillämpat ”farfarsprincipen” dvs att VD blir Styrelseordförande och en av de viktigaste uppgifterna för styrelseordförande är att utöva ägarmakt för bolagets stiftelser som VD inte haft tillträde till. De senaste årens har det rått en ”himla röra” inom sfären genom 1. Handelsbankens styrelseordförande Arne Mårtensson säger upp sig och blir heltidsseglare i söderhavet. 2. Handelsbankens VD Grönstedt blir Styrelseordförande utan mandat att företräda stiftelserna som istället företräds som jag förstår det av nestorn och förre VD och Styrelseordförande Tom Hedelius för att sedan själv få sparken och ersättas av en mer ”oberoende” person i form av Hans Larsson. SCA sparkade sin VD Åström och rekryterade Jan Johansson istället och Sverker Martin-Löf fick sitta kvar på övertid.

Turbulensen med vidlyftig representation i SCA innebär sedan att både VD och Styrelseordförande avgår. SCA huvudägare i form av Handelsbanken och Industrivärden enas i denna situation om att Handelsbankens avgående VD Pär Boman som också blir ny styrelseordförande i Handelsbanken väljs till ny Styrelseordförande i SCA, vilket skedde 15 april. Helt unikt rubbas nu för första gången på mycket länge maktbalansen i hela sfären när i praktiken Handelsbankens man Pär Boman tar över hela SCA ägande i Industrivärden.

Industrivärden går den 15 april i år från tre till i praktiken två huvudägare, Handelsbanken och Lundbergs. Personifierade av Pär Boman och Fredrik Lundberg.

Det är nog ingen vågad gissning att Pär Boman och Lundberg kommit väl överens de senaste åren och det är mellan dessa båda herrar som beslutet att sparka Nyrén som VD för Industrivärden tas. Han kommer troligtvis också att bli av med samtliga sina andra styrelseuppdrag (räkna med att Volvo och Ericsson lär kalla till extra bolagstämma i närtid). Boman har de första 10 dagarna på nya jobbet minsann inte vilat på hanen då Nyrén nu lyfts bort.

Med avgångarna av Boel Flodgren och Stuart Graham kan man lugnt dra slutsatsen att besluten kring VD, ordförande i Industrivärden har tagits helt utan inverkan av Industrivärdens styrelse(!) utan ”i lugn och ro” kunnat tas på tu man hand med Boman och Lundberg.

Vad kommer nu att ske?

Ja säg den som vet men det är en rejäl omstöpningstid som Industrivärden går igenom och det är väl ingen vågad gissning att det kan komma att ske förändringar på många håll och kanter. Sverker-Martin Löf har givetvis rätt i att Lundberg har ”kuppat” Industrivärden men kuppen har inte skett idag utan den skedde den 15 april på SCA bolagsstämma. Handelsbanken har idag mer än 50% ägande av Industrivärden, Lundberg omkring 20-25%. För att tydliggöra detta vore det nästan rimligt enligt mig att Handelsbanken köpte SCA direktägda aktier i Industrivärden så slipper denna post tynga SCA balansräkning och SCA på så sätt blir ett ”vanligt” kärninnehav i Industrivärden precis som exempelvis Sandvik, Ericsson och Volvo.

Både Lundberg och Boman upplever jag som två personer som vill hålla sig till tydliga affärsideér och med ett begränsat risktagande så det är troligt att Industrivärdens nya, ännu okända VD få ett tydligt förvaltande uppdrag att utföra. Jag tror inte det är helt orimligt att anta att Boman och Lundberg vill driva Industrivärden med konservativa innehav, förhållandevis låg skuldsättning och det kan nog komma att ske strukturaffärer, antingen i form av interna strukturaffärer där innehavsbolag säljer av delar eller att Industrivärden väljer att avyttra hela innehav.

Det finns helt klart problematik med Lundberg som styrelseordförande det ska man inte sticka under stolen med. Holmen och SCA har vissa konkurrerande verksamheter och till viss del sitter Lundberg här på dubbla roller, både Lundberg och Industrivärden bedriver mer kortsiktig kapitalförvaltning.

Men långsiktigt då?

Det finns säkert de som tror att Industrivärden i sin helhet löses upp med tiden men dit är det ännu mycket långt kvar. Nu blir det upp till bevis för Lundberg att axla sin nya roll i Industrivärden, rekrytera en VD och ha en tydligt strategi för bolaget.

En av de största frågorna han har att lösa är sin egen succession och det är mycket klokt enligt mig att han lagt över en hel del aktieposter på sina båda döttrar och vill dom axla sin fars roll måste dom nu ta större roller själva eller rekrytera externa personer in på ledande positioner inom Lundbergs med omnejd.

Mer lär följa i denna historia.

För övrigt befinner jag mig just nu några tusen meter över Pyrenéerna, solen på väg ned, fantastiskt med detta med flyg och internet.

Ursvik Ultra racerapport

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Tue, 24 Mar 2015 11:20:00 +0000

I helgen så sprang jag årets första tävling. Den "korta" klassen på Ursvik Ultra. Denna korta klass innebär att man med start kl 03:00 på natten springer tre varv på ett dryg 15 km långt omväxlande terrängspår som har en hyfsad kupering på drygt 340 höjdmeter per varv. Spåret är i Stockholm benämnt som "Ursvik Extreme". Huruvida det är extremt eller inte skall man nog inte göra några större utvikningar om.

Jag hade sedan länge bestämt att jag skulle ta tävlingen som ett rent träningspass då frånvaron av riktigt långa löppass har gjort sig gällande. Sista veckan innan loppet var dessutom riktig misär med en sjuk sambo, mycket dålig sömn, småkrasslig kropp och näst intill obefintligt med träning. Annars har jag tränat helt okej i vinter.

Så sent som på fredagen var jag osäker på om jag skulle starta överhuvudtaget pga sista veckans misär men sagt och gjort så tog jag och packade väskan och begav mig med tåg till Sundbyberg, på tåget slöt jag också upp med Rickard och Stefan från klubben, som båda skulle springa 75km klassen (dom gjorde de båda mycket bra tycker jag). Vi tog en lättare måltid i Sundbyberg centrum innan vi tog SL-bussen ut till Ursvik. Fick vila några timmar på mitt liggunderlag för så mycket till sömn blev det inte då den lilla gymnastikhallen hade rörelsedetektor och ljuset inte gick att släcka.

Före loppet
Jag bestämde mig under lördagen att förutom att ta det som ett träningspass också våga gå lite utanför boxen och våga prova saker som egentligen inte är prestationsbefrämjande. Med anledning av att jag ska springa längre lopp i sommar så valde jag när jag packade västen med lite extra vikt och var nog en av få som sprang med "barlast". En annan sak jag bestämde mig för var att våga att springa med väldigt lite energiintag under loppet, mest för att se vad som skulle hända då jag i vinter tycker jag blivit allt bättr epå mindre energi. Ultralöpare är ju annars allmänt kända för att moffa i sig både det ena och det andra under lopp vilket så klart är bra då det håller upp energinivån i kroppen samtidigt så finns det en klar uppfattning att "train low, race high (mycket energi enbart på tävling)" när det gäller energi är av godo.

Ultradistanser handlar mycket om att vänja kroppen vara energisnål och därmed hålla distansen in i mål. Och då detta var träning så skulle det bli "low". Tanken var att helt lämna gottebordet vid varvning som arrangörerna ställt upp innan jag kom i mål. Jag bestämde mig också för att ta det ganska lungt och kontrollerat under loppet vad avser fart.

Loppet
Före start så stod jag och småprata med multisportaren Malin som enligt utsago skulle ta det lungt men bakom hennes ständiga leeende och den slimmade packningen kunde man nog ana att här skulle det gå undan. Förra våren sprang jag några dagar med Malin i Storlien på fjället och vet om att hon riktigt stark, speciellt i uppförsbackar (vilket är något av min svaghet) men jag hänger med henne i nedförsbackar.

Startskottet löd och vi gav oss iväg. Jag lade mig snabbt i ryggen på Malin men märke väl redan efter 100m att det nog är ganska så dumt att springa i denna fart så jag saktade ner lite och lufsade på i lagom lunk. Kilometrarna gick och jag tog väl första klunken vatten efter ca. 25 min löpning och det var skönt när man väl kom in på de mindre stigarna framför de hårdare större varianterna. Jag insåg nog att mitt skoval (Inov-8 X-talon 212) nog passade bättre där och man egentligen skulle valt en mer normal joggingsko för det hårda underlaget. Jag promenerade uppför de två värsta branterna under det första varvet annars sprang/joggade jag rakt igenom, i de sista långa backen på första varvet tog jag en liten gel (High5) och i övrigt drack jag bara en liten klunk vatten vi enstaka tillfälle.

Första varvet passerades på 1:23 och jag joggade förbi med avunsjuk blick på gottebordet när andra stannade och tog för sig av. Det var förhållandevis kallt under gryning och det var gränsfall på att jag hade för lite kläder på mig, läs, det hade varit skönt med vantar i de rådande minusgraderna på 6-8 kallgrader.

Redan på andra varvet hade det börjat ljusna och var snart så ljust att pannlampan knappt behövdes med jag lät den sitta på huvudet under hela loppet in i mål. Sprang större delen av andra varvet ensam i stor omfattning och det var ganska skönt och småfilosofera för sig själv. Tog väl något promenadsteg mer än på det första varvet och vart lite stelare. Vad som nu började bli ett problem var att mina flaskor på bröstet hade frusit båda två och det var lagom mysigt att få en isklunk i sig så jag bestämde mig på andra varvet att bara ta små små vattenslurkar för att fukta läpparna. Precis i samma backe som jag tog gelen på första varvet så tog jag nu min andra gel, det blev också dagens sista. Andra varvet gick på 1:24 så tempot var jämnt och fint. Då jag druckit för lite vatten från isflaska så bestämde jag mig här för att lyxa till det lite i varvning med att dricka en halv mugg varm blåbärssoppa.himmelskt gott, de lockande chips, godis mm som låg vackert uppdukat lät jag bli. Skulle man sett mina ögon kunde man nog ana besvikelsen hos mig.

Sista varvet började okej i ungefär samma fart som de två förgående men jag började nu bl allt mer stel i benen och märkte i uppförsbackarna att energinivån i kroppen hade en hel del i övrigt att önska och det blev några fler promenadsteg, men tyckte nog inte jag tappat så mycket ändå. Märktes att fler deltagare nu tog det varligare med farten och jag sprang förbi en hel del 75 km löpare som nu hade rejält ont i kroppen sedan starten kl 00:00. Ungefär halvvägs på banan så skymtade jag en välbekant rygg från Örebro AIK med lång svallande hårtofs. Klubbkamraten Sara och glädjande verkade jag springa fortare än henne då ryggen kom närmare. Låg bakom i en uppförsbacke och tjoade till och frågade hur formen var. Ingen reaktion, hon verkade vara i sin egen bubbla. Så jag tog mod till mig att springa upp jämnsides om henne och lade armen om henne. (...gör inte det på joggingturen, kära läsare) och logiskt ryckte hon till som om det vore en våldsverkare som gav sig på henne pga av min framfusighet. Glad att jag slapp smockan och fick nu förklaringen till hennes frånvaro av respons på tilltal då hon lyssnade på P1 program på radion i hörlurar. Bildning och idrott i skön harmoni.

Joggande någon minut med Sara och småpratade men tyckte jag hade bra fart så jag lika gärna kunde springa in i mål och vinkade adjö. Klart övermodigt skulle det snart visa sig och det dröjde nu inte länge för jag började känna mig riktigt matt och trött. Inte så konstigt egentligen då jag helt avstod från både dricka och all form av energi på sista varvet. Gick tom helt enkelt och blev succesivt trött, tröttare och sista 3 km tröttast av dem alla med stela pinnar till ben med promenad i varje uppförsbacke. Tappade väl intresset också skall väl medge när några konkurrenter sprang om bara de sista kilometerna. Precis före målgång kom Sara glatt joggande ikapp och och såg fantastisk fräsch ut och gav sig raskt ut på hennes sista varv och fullföljade de 5 varvet som tvåa bland damerna. Sluttiden på sista varvet blev för mig svaga 1:36 och måltiden på klockans loggade 47 kilometer blev 4:26.

Energimässigt så fick jag totalt sett i mig under loppet, enbart två små energigeler (High5), ca. 5dl vatten och en halv mugg blåbärssoppa. Inte mycket på knappa 4,5 timme löptid eller rättare sagt alldeles, alldeles för lite. Men samtidigt en nyttig erfarenhet. Efter målgång smakade det gott med både chips, korv, godis, blåbärssoppa mm.

Eftermäle
Sammantaget var jag ganska besviken efter målgång och tyckte jag nog gjort ett bra dumt genomförande efter de tröttsamma sista kilometrarna. Samtidigt med barlast och låg energi, hålla en snittfart på 5:39 per km under de 47 km på kuperade stigar med pannlampa var ändå helt okej, maratondistansen passerades på 3:58 på klockan och det är ju helt okej även det. Så med några dagars distans så känns det helt okej.

Tyvärr verkar någon ha tagit en flaska (Ultimate direction står det på den om någon fick med den av misstag) från mig som jag glömde kvar vid målplatsen innan jag lade mig på min madrass. Då den var puts väck när jag skulle hämta den innan jag tog bussen tillbaka till tåget.

Kronan på verket blev sedan tågresan hem där jag snålat och inte bokat sitsplats och resultatet på ett fullt tåg blev ståplats första biten för de trötta benen.

Träningsvärken efter loppet tycker jag lovar riktigt gott. Enbart muskulär stelhet, lika ont i musklerna på hög som vänster sida och inga problem alls med knäleder, fotleder eller andra tänkbara svagheter. Tar det som ett kvitto på att träningen i vinter har varit helt okej. Simmade en kortis på måndagen för att mjuka upp kroppen.

Kort om Tomra

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Wed, 18 Feb 2015 20:50:00 +0000

Det är bokslutstider och bland ett av bolagen som idag lämnade sitt bokslut finns det norska bolaget Tomra. Tomra är ett relativt okänt företag i Sverige men deras produkter är förhållandevis kända, då deras pantautomater finns hos i stort sett hos varje dagligvaruhandel i Sverige. Tomra har också en svensk huvudägare i form av investmentbolaget Latour.

Företaget
Tomra grundades i början av 70-talet och har sitt ursprung ur sorteringsmaskiner för flaskor. Bolaget fick sitt stora genombrott i just Sverige då Systembolaget införde Tomras system. Bolaget var bland de första i världen att kunna hantera pantflaskor och betala ut ett kvitto på panten. Tomra har vuxit med tiden men ändå med bibehållen grundidé. Sedan några år tillbaka är Tomras huvudägare det svenska Investmentbolaget Latour. Tomra har maa samma huvudägare som exempelvis AssaAbloy, Securitas, Nobia Nederman, Fagerhult.

Tomra delar idag in sin verksamhet i två divisioner, Collection och Sorting. Dessa två divisionerna hanterar båda optiska sensorbaserade system. Dvs system som med laser undersöker vad det är för produkt och vidtar åtgärder utifrån denna information.

Den första (collection) handlar helt sonika om retursystem för förpackningar. Dvs maskinen som gör att du får pengar tillbaka i pant på din Coca-colaburk. och burken går tillbaka till återvinning och blir en ny burk.

Sorting innefattar sorteringsystem. Exempel på applikationer för detta är sortering av grönsaker och metaller. Syftet med denna typ av maskiner är exempelvis att man via sorterar ut en potatis storlek till vad som skall bli bakpotatis och vad som skall bli potatischips exempelvis.

Inom Collection är Tomra störst i världen. Vilket kanske inte är så konstigt då det inte är speciellt många länder som idag har pantsystem vilket är en förutsättning för att även ha pantmaskiner och Tomra var först på dessa system. Verksamheten växer dock då fler länder runt om i världen inför pantsystem. Tomra har vad jag bedömer ett rejält försteg mot andra företag med en verksamhet med lagom grad av teknikinnehåll som är fokuserade på denna idé och inte en tilläggsprodukt hos andra större företag. Jag skulle kunna tänka mig att det kräver rejält stort utvecklingskostnader att börja konkurrera med Tomra och osäker försäljning.

De senaste åren har Sorting växt som andel av företaget. Delvis genom förvärv men främst genom att man har sålt kloka produkter. Produkter som ökar kundernas produktivitet och som minskar spill och förbättrad hushållning av råvaruresurser.

Finansiellt
Under 2014 omsatte Tomra ca 4.7 mdr NOK. Det var den största omsättningen i företagets historia. Bolaget redovisar en svagt växande orderstock idag. Lönsamheten är för att vara ett industriföretag förhållandevis god, 10-15% brukar det vara på nedersta raden innan skatt. Bolaget delar ut ungefär hälften av nettovinsten i utdelning sedan flera år tillbaka.

Det finns mycket att tycka om hos Tomra tycker jag. Gedigna produkter med visst mått av hi-tech, någorlunda tillväxt, stark marknadsposition där man är världsledande (7ggr större än närmsta konkurrent) men bolagets marknad finns idag bara i några få länder men där allt fler länder inför pantsystem, stark huvudägare som är van att lotsa mindre företag ut i världen och bolaget bygger på en affärsidé kring hållbarhet.

Värderingen av företagets aktie få väl dock knappast ses som billig idag, p/e talet ligger upp mot 20-25, inget direkt substansklipp och direktavkastningen ligger runt 2%, det kommer ta några år innan bolaget hinner växa in i dagens kostym. Säkerligen finns det ordentlig fallhöjd i aktien om det blir grus i maskineriet.

Men det är en spännande resa att följa. För bolaget växer, verkar i en god global trend där allt mer återvinns. Man har goda vallgravar kring sin verksamhet och Huvudägaren Latour är en mycket kompetent ägare som varit med på exempelvis Assas resa ut i världen och vet vad som krävs. Man kan också konstatera att Tomra mätt i ursprungligt investerat kapital är Latour största investering någonsin. Bara det värt en notis som verkar ha gått affärspressen förbi.

Kravanalys bergslöpning

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 09 Feb 2015 20:55:00 +0000

Sedan hösten 2012 har jag successivt tränat mer än 5 års perioden mellan 2007-2012 . Det har varit en kul resa att med små steg ha blivit bättre i kroppen än den varit några år. Träningen har min vana trogen varit ganska så varierad med olika aktiviteter beroende på säsong, men ett fokus har varit löpning i terräng.

Under fjolåret var jag med i ett antal lopp i bergs och fjällterräng något jag gillar och det har varit kul att återigen komma tillbaka till denna typ av lopp som jag gjort sedan sena tonåren. höjdpunkten förra året var det rumänska loppet Transylvania Trail Travserse som jag genomförde på ett bra sätt tycker jag vilket omnämndes här på bloggen. Men jag är inte (än) tillbaka till min tidigare prestationsförmåga och får leva på gamla meriter än så länge.

I år, 2015 är min förhoppning att jag kan träna något mer och strukturerat. Jag skall väl inte sticka under stolen att jag har vissa ambitioner att komma tillbaka till "gammalt gott slag". Jag har också en klar målsättning för i år, då jag har fått en plats i Ultra Trail Mont-Blanc veckan i Chamonix där jag kommer tävla i det tekniska loppet, dvs TDS som är 119km långt och har 7250 höjdmeter och något mer tekniskt underlag än de andra loppen.

Nedan tänker jag skriva en "kravprofil" på bergslöpning. Den skriver jag för mig själv men även för andra intresserade så därför lägger jag den öppet här. Definitionsmässigt är det skrivet för lopp till fots som sträcker sig från 5-50 timmar, går på besvärligt underlag och har en kupering på minst 2000 höjdmeter per 4 mil. Kravprofilen nedan är skriven utifrån mina egna erfarenheter av lopp och träning i berg, skog, obanat och fjällterräng både i Sverige och utomlands, samt också lite högskolestudier i anatomi och fysiologi som jag har som jag tänker använda mig av. Jämförelser kommer göras med löpning i stort med viss slagsida mot "ultralöpning". Intensitetsnivåer som beskrivs kommer göras utifrån A1-An skalan (sv skidförbundets skala?).

Uthållighetsmässiga krav
Bergslöpning ställer betydande uthållighetsmässiga krav. Det är en mycket lång tävlingstid där grunden utgörs i form av aerob prestationsförmåga.

Terrängen i bergslopp gör att skillnaden i ansträngningsnivå under loppet är varierande. Jämförelsen med vanliga längre löplopp kan göras där framgångsfaktorn är att starta lugnt och finna en ansträngningsnivå som man orkar hålla under hela tävlingstiden och i bästa fall spurta på slutet. I bergslopp finns inte dessa förutsättningar att göra utan din ansträngning kommer variera utifrån höjdprofilen i loppet. I uppförsbackar, trots att du går/promenerar kommer du har en högre ansträngning än i utförslöpningen där kommer din puls att gå ner till följd av fysikens lagar. Den som enbart är tränad för riktigt jämn belastning kommer få svårt vid genomförande av bergslopp.

Framgångsfaktorerna blir således flera, dels måste du bygga upp en förmåga till återhämtning i utförslöpningen och dels måste du under bergslopp klara av att periodvis ha en högre puls än vad som vad för tävlingstiden vore optimalt. Min tolkning är här att bergslöpning ställer högre krav på syreupptagningsförmåga per kg kroppsvikt än ultralöpning där du kan ha en jämn låg ansträngningsnivå loppet igenom och du inte behöver lyfta din kropp uppför på samma sätt. Du måste också ha en högre tröskelförmåga i bergslöpning än i ultralöpning för att inte producera mjölksyra vid för låg puls.

Bergslöpning ställer också krav på mycket god specifik löpekonomi dvs att med så låg ansträngning som möjligt kunna springa i teknisk terräng, med betoning på utförslöpningen. Genom avslappnad teknik i utförsbackar ligger här nyckeln till återhämtning efter perioderna av högre ansträngning som naturligt uppstår. Utan denna återhämtning kommer man få svårigheter att genomföra längre lopp med bra prestation är min uppfattning. Du måste således vara så bra tränad att du kan springa förhållandevis fort på stenigt underlag utför och trots det ha en mycket låg puls för att få återhämtning som krävs efter uppförsbackarna.

Rent träningsmässigt innebär ovanstående uthållighetsmässiga krav att bergslöpning kräver ett större mått av träning på A3/tröskelnivå än ultralöpning. Gärna i form av snabb promenad i kraftiga uppförsbackar då detta är grenspecifikt och bör även öka VO2 max. Detta bör kombineras med löpning i A1 på tekniskt underlag och utförsbackar i syfte att skapa god löpekonomi för tekniskt underlag och skapa en förmåga att återhämta sig. Intervallträning i olika former med längre intervaller (gärna fartlek, naturlig intervall) torde vara bra att träna då detta svarar mot en naturlig variation i ansträngningsnivå.Träning i A2 bör genomföras i mindre omfattning enligt mig för att kunna lägga fokus på dessa ytterligheter.

Styrkemässiga krav
Bergslopp ställer höga krav på muskulär styrka. Din kropp kommer utsättas för mycket stor belastning. Ett stort krav är att upprätthålla en god kroppsposition (core) under längre tid. Till följd av det tekniska underlaget kommer kommer det vara många rörelser även i sidled och varje steg kommer bli olika till följd av kupering och underlag. Detta är i grunden bra för att minska förslitningsskador men ställer högre krav på genomtränad kropp som orkar hålla kroppspostionen (rygg, buk osv)

Knästyrka är helt central. Bergslöpning innebär smått enorma, uthållighetsmässiga styrkekrav på knästyrka. Uppför kommer hela tiden kroppstyngden att ligga på dina knän och utför kommer du till följd av nedförlöpningen ha en mångdubbelt större belastning. Hamstringsmuskulaturen kräver således specifik träning och är en prestationsbegränsande muskel.

Höftleder är en annan helt central muskulatur som kommer ansträngas hårt under bergslopp, värre än under lopp i flack terräng. Iliopsoas är således precis som hamstring en muskel som är viktig ur prestationshänseende i bergslöpning och behöver specifik träning.

Dina fotleder är en annan del som utsätts för hårda påfrestningar och de behöver vara starka för att orka med belastningen.

Min slutsats maa ovanstående ur träningssynpunkt är att det behövs en hel del styrketräning för bergslöpning. Styrketräningen bör delas in i "core" dvs övningar för rygg, buk, sidomuskler osv. där. Enkla grundmässiga styrketräningsövningar som går att variera i det oändliga. Fokus bör vara på uthållighetsstyrka men det är nog inga problem egentligen att även köra något tuffare träning med färre reps.

Specifik träning behövs sedan för höftböjaren, lårmuskel och fotleder. Fotleder kan ske i form av balansövningar, och kan exempelvis vara stå på tå på ett ben och borta tänderna, kanske i kombination med tåhävningar. Givetvis kombineras med mycket uthållighetsträning i kuperad terräng.

Hamstrings kan tränas genom benböj i olika former med och utan vikter och på ett eller två ben. Med eller utan belastning. Enklare skivstångsövningar är att rekommendera.

Höftböjaren kan också tränas med olika form av benpendlingar, höftlyft, upphopp, nedhopp mm. Kombinerade styrkeövningar är klokt (t.ex. burpees) för träning av höftböjaren.

Rörlighet och skadeproblem
Bergslöpning är riskfyllt ur skadeaspekt. Den första aspekten är risken för traumaskador, vrickningar, fallskador och liknande. Jag har själv exempelvis brutit revben under lopp och otaliga skador med vrickningar och skadade handleder.

Den andra formen av skador är överbelastnings och förslitningsskador. Min erfarenhet säger mig att risken för överbelastningsskador är högst för fotleder, knän, höft och ryggproblematik.

Traumaskadorna är svåra att förebygga mer än betona vikten av att ha mycket god löpekonomi och rörelseförmåga i nedförsbackar. Fokus i skadeförebyggande träning bör därför ligga på förslitningsskadorna samt corestyrketräning i syfte att orka upprätthålla en god kroppshållning.

Träningsmässigt är min uppfattning att det behövs kompletterande styrke och rörlighetsträning med fokus på fotleder, knän, höft och rygg. Enkla basic övningar som skapar styrka i de muskler som böjer dessa skadedrabbade leder. En annan aspekt är att kroppen behöver tid för återhämtning och läkeprocesser efter genomförda lopp, lopp som bör ske i måttlig omfattning sett över ett år . Min tolkning här är att det är en stor fördel om man ägnar sig åter alternativ träning särskilt då perioder efter lopp men även i viss form kontinuerligt över tid. Tänkbara aktiviteter är alla former av aeroba idrotter såsom cykling, skidor, skridskor, mm. Men även idrotter som minskar stötar såsom simning eller yoga som borde främja muskulär återhämtning genom aktiv vila.

Enklare klätterträning torde vara bra för att hantera scramblingpassager under loppen.

Psykologiska aspekter
Alla idrotter med tävlingstider på 5-30 timmar ställer stora psykologiska krav. Du måste kunna hantera trötthet, sömnbrist, vilja att ge upp, smärta mm. i den mån skiljer detta ingenting mot ultralöpning. Vad som är grenspecifikt inom bergslöpning är du måste kunna hantera rädslor i olika former. Rädsla för höga höjder är ett exempel, en sak i dagsljus och en sak i mörker. Andra aspekter är rädslan att springa fel, bergslopp är oftast svåra att snitsla eller är rent av gjorda på orienteringskarta. Andra förmågor är förmågan att hantera yttre klimat. Väder och temperatur kan variera oerhört i kraftigt kuperad terräng. Skillnad i 15 grader mellan dal och topp är inte ovanligt och ställer krav framförallt i längre lopp (mer än dygn).

Rent träningsmässigt skulle jag säga att den bästa psykologiska träningen är att utsätta sig för situationerna genom tävlingar. Att tävla i bergsterräng kräver stort mått av erfarenhet för att optimera sin prestation, alldeles oavsett om det handlar om att vinna lopp eller ta sig i mål.

Taktiska och praktiska förmågor
Taktiskt genomförande av loppet är att yttersta vikt för genomförande av bergslopp. Många väl förberedda deltagare har bundit ris åt sin rygg genom taktiskt felaktigt genomförda lopp. Exempel på vanliga misstag jag själv och andra har gjort:

Börjat för hårt i början (i stort sett samtliga tävlingar börjar med en längre uppförsbacke. Med onödig energiförlust och påföljande mentala problem med deltagare som springer förbi i strid ström.
Sprungit fel längs banan då man inte varit observant eller tillräckligt skicklig i orienteringsmomenten.
Börjat äta och dricka för sent in i loppet.
Fullföljer inte sin kostplan med resultatet att man i nästan alla fall får i sig för lite energi.
Är ej tidseffektiva i checkpoints och det tar både tid och man kyler ner sig.
Hamnar i en psykisk situation (gärna i kombination med kyla och mörker) där man helt sonika glömmer bort att äta/dricka/springa rätt med följdverkan att det blir svårt att fullfölja loppet.
Är för dålig på att hantera sin utrustning t.ex. är långsam på att hantera mat, jacka och övriga förstärkningsplagg. Man tappar tid och skapar problem åt sig själv.
Rädsla och felaktigt hantering i dåligt väder.
För dåligt med sömn innan loppen. Skall man vara igång 40 tim är detta en direkt "killer" att inte sova innan loppet.

Tillförsel av energi är en konst i sig på bergslopp. Kroppen behöver en jämn tillförsel av energi i prioriteringsordningen kolhydrater, proteiner och fett utöver detta saler och elktrolyter i olika form samt vätska. Terrängen och loppens karaktär gör detta svårt, det är inte som på ett ultralopp där stationer duggar tätt, eller där varje löpsteg är lika. Uppför har du stavar i händerna och det är olika svårt att få tag i packningen, det är kallt och blåsigt vilket ger dig stela fingrar, det är tekniska nedförsbackar där det rent sagt är farligt att "ta upp en kaka" samtidigt som man springer. Detta låter kanske konstigt men detta är förmågor du behöver träna.

Jag tror på varianten att till viss del anpassa energiupptaget efter terrängen. Det är bättre och mer tidsbesparande enligt mig att ta majoriteten av energin i uppförsbackar när man går än utför när man springer. Detta innebär att man kan få något oreglbundet intag av energi under ett bergslopp, men är något man måste vänja kroppen vid.

Årscykel
Bergslopp (tävling) till fots sker normalt sett under perioden maj-oktober. Årscykel är sedan skapad utifrån ovanstående kravprofil.

Bergsterräng är också svårt att nå under vinterhalvåret såvida du inte håller på med skidalpinism eller vinterklättring (borde vara mycket relevant träning).

Det gör att det finns en tydlig årscykel. Ett vinterhalvår där du tränar på annat plats än berg och ett sommarhalvår när du i alla fall periodvis tränar i bergsterräng.

Jag tror beroende på denna problematik att man kan dela upp träningsåret i följande faser (anpassas efter ditt personliga tävlingsschema:

återhämtning = några veckor efter tävlingsslut
grundträning = november - april
specifik träning= maj-juli
tävlingssäsong =juli-oktober

Återhämtning
Fokusera på att läka skador och aktiv vila med lämpliga aktiviteter. Fokus på att bli frisk och få igång regelbunden träning.

Grundträning
Fokus ligger på att bygga upp syreupptagningsförmågan genom längre intervaller, regelbunden träning i övrigt, alternativ träning, regelbunden grundstyrka och mot slutet mer specifik styrketräning mot knä och höftbörjare. samt gärna några långa pass i tufft klimat. Jag skulle säga att grunden för bra prestationer i tävlingar ligger här och det är under denna period man bör bygga sin syreupptagningsförmåga. Ca 20% av uthållighetsträningen bör vara A3 eller högre.

Specifik träning
Fokus är att få längre lugna pass i tävlingsrelevant terräng. borde vara klassisk tid för träningsläger. Springa lungt i relevant terräng, få in långa pass ganska så tävlingslikt. perioden bör innehålla en hel del styrketräning för att stärka upp kroppens hållning. Viktigt är att hålla sig skadefri denna period.

Tävlingssäsong
Genomförande av tävlingar, där mellan återhämtning, skadeläkning och regelbunden träning i så relevant terräng som möjligt. Då tävlingarna sliter mycket på kroppen och det finns ett stort behov av aktiv vila torde det även vara en tidpunkt för alternativ träning i viss mån mellan loppen.

Så, det får nog räcka för detta blogginlägg. Jag kommer nog återkomma med med handfasta träningstips.

Förändringens vindar blåser efter Martin-Löf sorti.

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Thu, 22 Jan 2015 21:18:00 +0000

Ja som sagt idag offentliggjordes att Sverker Martin-Löf avgår från samtliga styrelseuppdrag vid vårens bolagsstämmor.

SML avgång utlöser närmast lavinartade förändringar i Industrivärden-sfären. Ungefär likvärdigt mot förändringarna 2002 när Bo Rydin avgick både som styrelseordföranden i SCA och Industrivärden. Bland dagens förändringarna är bla att Pär Boman avgår som VD för SHB och blir styrelseordförande i banken och Anders Nyrén gör samma resa i Industrivärden. Många styrelseplatser blir lediga, du har läst om det i tidningarna idag så det behöver inte upprepas.

Dagens pressmeddelande från Industrivärden lär stötas och blötas mycket framöver i många medier och bloggar men då jag skrivit en hel del om sfären på denna blogg vill jag här ge mina tankar kring dagens historiska händelser.

1. Anders Nyrén blir styrelseordförande i Industrivärden. Detta är helt unikt. Historiskt har Industrivärdens styrelseordförande utsetts av tidigare styrelseordförande i antingen SCA eller Handelsbanken och VD i Industrivärden har snabbt försvunnit ut efter förrättat förvärv i bolaget. Jag tror helt ärligt att detta har reglerats i ett aktieägaravtal mellan SCA och SHB då successionen varit så konsekvent. Sverker (SCAs man) efterträdde Tom (SHB), som i sin tur efterträdde Bo (SCA) som efterträdde Tore (SHB)..... Med dagens besked rämnar detta och Fredrik Lundberg blir nu i praktiken räknad som ägare med makt att utse styrelseordförande precis som SHB. Man kan konstatera att Nyren idag är en ordförande både SHB och Lundbergs kan acceptera.

2. Pressmeddelandet medför att Handelsbanken i praktiken nu är SCA störste ägare. Farfarprincipen försvinner i SCA och banktjänstemannen Pär Boman blir nu styrelseordförande i SCA, första gången sedan SCA börsnotering. Detta medför att SCA anställda tappar ägarförerädandet över de viktiga stiftelserna i SCA som är stor ägare i Industrivärden bla. Dessa poster kommer nu kontrolleras av SHB med dess representant Pär Boman. I praktiken innebär detta, Industrivärden får två huvudägare SHB samt Lundbergs som bestämmer.

3. Ledande befattningshavare i innehavsbolag skall enligt överenskommelsen bara i undantagsfall sitta korsstyrelser. Också detta unikt. Tidigare så har såväl VD i SHB och SCA och övriga innehav (som har bytts med åren) varit notoriska styrelseledamöter i flera styrelser inom sfären för att successivt stöpas in mot den innersta kretsen. Nu blir det stopp för detta och för VDn i SCA blir man nu en ren tjänsteman som ska driva SCA, punkt. Likaså kommer VDn i SHB en uppgift att bara vara VD i banken. Ägarförerädande och styrelserepresentanter blir man först som styrelseordförande ( i banken). Summan av denna kardemumma blir att det blir viktigare att vara stor ägare i just Industrivärden. Fredriks Lundberg och hans arvtagare får Mao en rejält större maktposition än tidigare.

4. Det innehavsbolag som nu får störst förändringar är SCA och jag skulle nog säga att det med ganska stor sannolikhet nu kan ske rejält stora förändringar i SCA. SML och hans företrädare Bo Rydin är de som har skapat dagens SCA i dess struktur och tillgångar. Jag bedömer att ledningen i SCA får större svängrum i strukturaffärer än idag. En gissning är kanske att Lundbergs innehav Holmen köper upp SCA svenska tryckpappersverksamhet? Kanske blir SCA Forest products eget börsbolag och SCA blir ett rent hygienbolag med en ägarpost i Industrivärden? Eller säljs aktieposten i Industrivärden från SCA till Handelsbanken för att tydliggöra ägarförhållanden i Industrivärden?

5. Jag skulle gissa att Katarina Martinsson och Louise Lindh snart väljs in i styrelser inom sfären. På mandat från Lundbergs,från idag än tydligare en av de viktigaste ägarfamiljerna i svenskt näringsliv. Och det är inte otänkbart tror jag att det kan bli en kvinna som VD i Handelsbanken.....

Ligger det en fusion mellan Öresund och Svolder runt hörnet?

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 19 Jan 2015 19:00:00 +0000

Sista året har vi kunnat läsa att investmentbolaget Öresund succesivt har köpt aktier i ett annat betydligt mindre investmentbolag, Svolder. Köpen har genomfört förhållandevis systematiskt över tid.

Svolder är ett rent investmentbolag som köper och säljer aktier i ”mindre” börsnoterade företag. Bolaget bildades av ett antal investerare mitt under 90-talskrisen i Sverige för att dra nytta av investeringsläget. Man har (hadde)som policy att dela ut ung 5% av substansen varje år (i alla fall hade man det historiskt) i aktieutdelning.

Idag äger Öresund ungefär 15% av Svolder och är kapitalmässigt största ägare i Svolder om än inte riktigt röstmässigt pga A och B aktier.

Vad är då poängen med att ett investmentbolag köper aktier i ett annat investmentbolag? Jag det första och mest logiska är att Öresund har sett en god placering genom att köpa aktier. Så har Investment AB Öresund gjort flera gånger förrut och såväl Investor, Industrivärden som Custos har varit bland bolagets större placeringar. Genom att köpa aktier i Svolder har hitills varit en god affär

Svolder är i grunden ett trevligt investmentbolag som handlas med lite rabatt mot substansvärdet. Dock har Svolder höga förvaltningskostnader kontra den förvaltade volymen kapital, mycket av bolagets kapitaltillväxt har ju delat ut genom frikostiga utdelningar. Dessutom, det krävs mycket kapital för att ha flera anställda, ett kontor på fina gatan i Stockholm samt administration osv…

Även Öresund har de senaste åren ”krympt” till följd av skilsmässan mellan Qviberg och Hagströmer (investmentbolaget Creades). Den minskade mängden kapital drabbar också Öresund då kostnaderna är relativt höga kontra förvaltningskapitalet. Precis likvärdiga problem.

Jag kan också se en liten trend i att Svolder sista åren har koncentrerat sin portfölj något. Idag är man bland de största ägarna i de bolag man placerar i. tillskillnad mot tidigare då man oftast var helt utan ambition att ta stora ägarpositioner. Jag tror denna förändring till viss del kan locka Öresund.

En tänkbar upplösning av dramat att ett ägarbolag köpt aktier i ett annat ägarbolag är att de båda bolagen genomför en omvändning styckning och fusioneras. Enligt mig skulle Öresund och Svolder gynnas av detta. Ett sammanslaget bolag skulle få större förvaltningsvolym och kostnaderna skulle kunna reduceras betänkligt i förvaltningen. kapitalet skulle också kunna användas för goda ägarpostioner såsom gamla Öresund hade i en hel del bolag.

Styrkeförhållanden mellan Öresund och Svolder är att Svolder har ett substansvärde på 1,3Mdr och Öresund har ett substansvärde på ca. 3,6mdr. Det ger ett styrkeförhållande där Svolder utgör ca. 26% och Öresund utgör 74%. Det troligaste är således att öresund lägger ett bud på Svolder där man betalar med egna aktier. Det torde gå att finna en kompromiss mellan bolagen om lämplig förvärvskurs.

Herr och Fr medelsvenssson börjar amortera

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Tue, 11 Nov 2014 17:17:00 +0000

Idag meddelas att Finansinspektionen föreslår (formellt är vi i fasen att man skickar ut på remiss) ett amorteringskrav på nytagna bostadslån.

Föreskriften är förhållandevis enkel och innebär kort och gott att den som har ett bostadslån med en skuldsättning över 50% av bostadens värde skall amortera minst 1% av skulden per år och den som har en skuldsättning över 70% skall amortera minst 2% per år.

Tidningarna säljer extranummer och nyheterna fylls till bredden med detta "kraftiga" "chockartade" besked från FI. Eller kraftigt och kraftigt, det handlar alltså om att de mest högst skuldsättning skall amortera i en takt på 50år, jag skulle nog vilja kalla det ganska så mycket sunt förnuft.

Låt oss göra en genomsnittlig kalkyl för herr och fru Medelsvensson, boende i en genomsnittligt gammal sverigevilla i den genomsnittliga småstaden.

En genomsnittlig villa i Sverige kostar idag ca. 2,1Mkr. Mer i våra större städer och mindre ute på "landsbygden". Men varken stockholmspriser eller villapriser i Ställdalen är något för herr och fru, för de bor ju en den genomsnittliga småstadsidyllen där villan kostar 2,1mkr som den i genomsnitt gör.

Sedan några år tillbaka finns ett krav på kontantinsats på 15% av köpeskillingen. Herr och fru Medelsvensson kommer således tillsammans ha ett lån på 1 785 000kr om man lägger sig på "maximal" belåning, den dagen man går till banken. Säga vad man vill men det är väl nästan denna belåning herr och fru medelsvenssons har när man köper sin första villa.

Med FI nya amorteringskrav kommer Herr och fru Medelsvensson "tvingas" att amortera 2% per år på sitt bostadslån. Vilket i reda pengar är 2975kr per månad för familjen. Det är så här FI amorteringskrav i genomsnitt kommer slå.

Kostnaden för att bo i ett hus med bostadslån blir således husets driftskostnader, underhållskostnader, ränta på bostadslånet och amorteringen. Räntan är snitträntan på bostadslånet under tiden som lånet nyttjas (inte vad den är idag vilket nog kan antas vara klart lägre än normalt). För enkelhetens skull kan vi räkna på den 10-åriga bunda bolåneräntan från Handelsbanken som idag är 3.62%. herr och fru medelsvensson har också prutat ner denna ränta med medelsumman 0.3% vilket dom är genomsnittligt nöjda med, med en genomsnittlig ränta över tid på 3,62%

Herr och fru medelsvenssons 2.1 miljoners kåk i den medelstora staden kommer således kosta dem:

Ränta 4938kr per månad (före ränteavdrag)
Driftsostnader. ska vi säga genomsnittligt 3000kr?
Underhållskostnader ligger på kanske 1500-2000kr per månad?
Amorteringen blir 2975kr

Summa summarum: 12 663kr före ränteavdrag och 11 182kr per månad efter. Denna kostnad är då jämförlig med att bo en hyresrätt, dvs dom driftar och underhåller sitt lilla genomsnittliga hus och betalar räntor och amortering sin bankmans bonus. Det bör även påpekas att amorteringen inte i formell mening är en kostnad men vi räknar i detta fallet kassaflödet som flyter in och ut. Jag tror de flesta ser på amortering på detta sättet.

För att ha högst 30% boendekostnader så behöver herr och fru medelsvensson ha en genomsnittlig hushållsinkomst om 37 273kr i månaden efter skatt för att bo med trygga marginaler.

Vi bör också ta upp en trygghetsfaktor. För i genomsnitt så kommer herr och fru medelsvensson att separera, vilket idag ca. 60% av gifta par gör, så också herr och fru medelsvenssons. och gör dom det inte kan man ge sig sjutton på att någon av dem blir sjuk eller långtidsarbetslös. En separation kan också ibland olyckligtvis sammanfalla med prisfall på bostaden. Vilket skydd ger amorteringskravet och kontantinsatsen mot detta? För amortering ger trygghet, i alla fall på lång sikt. Kortsiktigt hanterar man risker genom en kapitalbuffert.

Ja det första är ju kontantinsatsen på 15%, den ger ett omedelbart skydd. Utöver detta amorterar man 2% per år. Efter några få år, så klarar herr och fru medelsvensson således klara av ett boprisfall på 20%. Ett prisfall på 30% hanterar man av under en dryg 7 års period. Visst man förlorar en massa sparpengar men det är ju inte hela världen, utan det viktigaste är att herr och fru kan sälja utan att ta med sig skulder, när olyckan dyker upp.

Är detta revolutionerade med amorteringskravet? Inte alls vill jag säga. Att vi idag har 10-åriga bunda bolåneräntor på drygt 3,5% pekar i själva verket på att det är ett gyllene tillfälle att införa amorteringskrav!

För sällan har vi haft så mycket över i plånboken som idag i svenska hushåll.

Transylvania Trail Traverse -Dracula Course-min version

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Sat, 18 Oct 2014 10:40:00 +0000

För en dryg månad sedan genomförde jag ett av mina lite större äventyr i år när det gäller kroppsliga ansträngingar då jag var i Rumänien och genomförde Transylvania Trail Traverse som är ett äventyrslopp på drygt 106 km och knappt 9000 meter stigning. Loppet går med halvt otillgängliga stigar i Transylvanien.

Tänkte berätta lite om min story..

Förberedelserna
Jag har sista året i grunden tränat bra och kontinuerligt om än till nästan uteslutande del med lägre intensitet. Med en del styrketräning och en hel del simning så är kropp rätt så stark för att säga det själv i jämförelse med hur det sett ut de senaste åren sedan jag genomgick en skilsmässa.

I min planering för året hade jag planerat för 4 stycken lopp som uppladdning plus ett antal träningsläger i lite mer kuperad terräng. Dels träningsloppet Salomon trailtour Kolmården 21 km, (där jag ramlade och slog knät och så gick det loppet skit), en mycket kuperad Olympisk triathlon i Örebro, som gick helt okej, även om jag cyklade på en cykelcross när andra kom med tempohojar :-). Sedan de två "bergsloppen" Sweden Sky race och Axa Fjällmaraton. Sweden Skyrace gick otroligt bra i början fram jag snubblade och slog sönder ett revben, fullföljde dock loppet med smärtor. Axa fungerade inte alls då revben och efterföljande ryggproblem inte alls hade läkt och där var loppet en enda lång pina.

Utöver detta har jag haft några "träningsläger" i Spanien, Sälen och Storlien. Så rent generellt hade jag förberett mig bra med i snitt ca. en timme träning/dag sista året innan jag åkte ner till Rumänien. Bra.

Efter missödet på SSR så var jag smått övertygad om att byta ner mig i klass på Rumänien då det trasiga revbenet inverkat en hel del på träningen såväl på psyket såklart. Men efter övertalningsförsök från vännen Henrik och i takt med kroppen började kännas bättre så bestämde jag mig på att försöka ta mig runt hela den långa banan, som jag planeringsmässigt räknade med skulle ta omkring 30 timmar.

Resan
Inför tävlingen hade jag pratat ihop mig med Henrik om att göra loppet tillsammans och det kändes helt rätt. Henrik har tränat på riktigt bra och gjorde ett riktigt starkt resultat på Ultravasan så jag var övertygad om att här vill det till att bromsa och bara se till att hänga med för egen del.

När jag sitter på på tåget på väg till Eskilstuna där Henrik bor känner jag viss oro komma krypande om att jag och Henrik kanske inte hade pratat ihop oss om genomförande av själva loppet. Jag har viss erfarenheten att falla tillbaka på ang bergslopp men att skall man genomföra ett lopp tillsammans så är det otroligt viktigt att man som ett lag hanterar situationer som med största sannolikhet uppstår längs vägen. Man kommer med största sannolikhet inte gå helt jämt och det kan uppstå problem med utrustning

Jag hade också viss oro för själva genomförandet av loppet och att vi skulle göra loppet "i takt". När jag gör bergslopp försöker jag alltid utnyttja uppförsbackar för äta och dricka och nedförsbackar där krävs det en större koncentration för att hålla fart. Helst tycker jag man skall vara i rörelse så mycket som möjligt och vill helst inte stå still för länge i checkpoints där man får lite mat och dricka.

Hur som helst pratade vi igenom loppet och genomförandet över en kopp te innan det var kudden och dags att åka till Arlanda. Turen till Arlanda blev nästan väl spännande då vi checkde in 2 min innan stäning och boardade på final call, men det är en annan historia.

Dagarna innan loppet i Rumänien ägnades mest åt vila och lite allmänt turistande till bla slottet i Bran (Dracula).

Loppet
Vaknade upp av väckarklockan som tycktes ringde väl tidigt och det var klart jag sovit alldeles för dåligt. Nere i frukostmatsalen inser jag till min glädje att jag nästan är helt först så jag kunde äta frukost i godan ro, något som jag alltid uppskattar.

Kl 05 blev vi ivägskickade med buss upp till starten och den traditionsenliga nervositeten infann sig. Lyckades faktiskt med bedriften att nicka till under någon sekund i bussen så jag tror ändå min stressnivå var lagom avslappnad. Efter den obligatoriska (något slarviga i mitt tycke) utrustningschecken var det en viss väntan på start när man väl lagt sin dropbag på plats i varvningen.

Punkenligt kl 6 smälldes startskottet av och jag och Henrik hade lagt oss sist i startfältet och började promenera på i sakta mak uppåt backen då vi hade gissat att det var ca. 3 timmar uppförsbacke till första toppen. Jag funderade en hel del på några saker, dels var det i mina ögon många som hade för mycket kläder på sig i starten för en lång uppförsbacke och dels var det många som när startskottet gick hade eventuella stavar packade på ryggsäcken, vilket är märkligt då just stavar är bra för uppförsbackar. Att många joggade till en början tog jag med ro. Inte helt oväntat fick jag och Henrik redan de första kilometerna gå förbli medtävlare som stuvade ner tröjor, jackor och tog fram stavar.

Första delen var småslingrande skogsstigar som en mellansvensk skog och det bar ideligen uppåt. Vi tog det lungt och försiktigt och tycker nog vi fick en riktigt bra start.

Skogen skiftar karaktär ett par gånger i höjd, först frodig lövskog som succesivt innehåller mer barr, sedan blir barrträden lägre och övergår till slut i buskar, för att sedan bli ett mycket kuperat hedlandskap för att sista biten över 2100m bli bergsterräng. Omväxlande sa bill, jobbigt med uppför sa bull.

Strax före den första toppen börjar det blåsa ordentligt och det är dags att ta på sig jackan. Sikten är trots allt bra så det är inga problem på det sättet.

Ner från första toppen är det en förhållandevis utmanande nedförsbacke och jag personligen tycker det är riktigt skönt när pulsen går ner och benen får flyga lite lättare fram. Jag märker här att Henrik har det lite tuffare i den kuperade nedförslöpning men tycker ändå det går riktigt bra.

Nere efter höjden så planar det knappt utan utan börjar gå uppför nästan direkt. och det blir brant, riktigt brant och stenigt. I slutet av denna uppförsbacke (som tar några timmar) pratarjag och Henrik igenom att dela på oss. Henrik har haft det lite jobbigt och jag känner mig förvånansvärt pigg. Vi tar det ganska lungt upp och tar ett antal kortare pauser i den steniga terrängen.

Efter vi delar på oss, infaller sig en viss obehagskänsla i mig. Du är själv nu Cristoffer och du har många timmar tuff terräng framför dig. Jag har nu under en period ökat tempot en del och jag känner ändå att jag har en mycket bra energisituation. Jag passerar flera löpare under den sista delen på uppförsbacken och i den efterföljande nedförsbacken ner till checkpoint 4.

Efter CP 4 är det ett mycket tekniskt avsnitt på några kilometer när man tar sig fram i en kanjon med stegar, enklare scrambling och vissa grottpassager. Detta avsnittet är jag helt själv och tycker det är allmänt kul med den mycket tekniska terrängen. Uppe på "toppen" efter denna passage är det ett lättlöpt parti där det under sammanhållande sträcka går att jogga ihållande.

Landsskapet här en blandat hed och skogslandskap och det är en hel del får och andra djur ute. Jag tar mig förbi någon deltagare och det känns fortsatt bra och jag börjar nu tror att jag faktiskt skall klara av detta.

Jag springer i harmoni längs en stig bland får och PANG springer jag förbi ett litet skjul där en vallhund låg på andra sidan. En mycket stor och ilsken vallhund... Hunden går till Attack mot mig och jag försöker enligt konstens alla regler göra mig stor och farlig och ta befälet över hunden. Undviker mirakulöst att inte bli biten. Vad värre är att hundens skall har lockat till sig två andra vallhundar som kommer rusade. Hundarna agerar precis som man ska när det finns ett hot och jag bli omringad och utskälld. Jag bli både rädd och min puls går upp i max. Jag har ingen större chans att ta mig helskinnad ur situationen men mirakulöst så börjar en fåraherde en bit bort ropa något på rumänska och vips slutar hundrarna skälla och jag tar mig ur ringen.

Mycket skärrad och uppstressad joggar jag vidare mor CP 5. Mitt stresspåslag innebär att jag vid ett stigbyte springer fel och får vända efter ett par hundra meter. Just nu känns det inte bra i humöret skall medges. och jag skall nog vara tacksam att dessa händelser är en ljuset på eftermiddagen och inte under natt.

En lång nedförsbacke tar mig ner till målet för den första slingan. Målet där jag har min drop-bag. Det har nu gått ca. 12 timmar och det är på väg mot sen eftermiddag. i målet/varvningen ser jag deltagare som är slut och väljer att bryta vilket nästan får mig mer taggad att ge mig ut. igen.

Jag väljer här att byta kläder, nya strumpor, på med långbyxor och ny tröja. Jag gör i ordning en laddning med "astronautmat" vilket är en blandning som man fyller med kallt vatten. Slurp, 450kcal på 3 minuter. Precis vad kroppen här behövde (och en kopp kaffe). Jag får även här den glada möjligheten att byta karta. Arrangörernas intygan att kartan var vattentålig visar sig helt fel och min karta är i stort sett smul efter att dessutom ha tappat den i en bäck.

Jag ger mig efter några minuter i kast med den långa, långa uppförsbacken. Den jag i förhand skall tro vara den jobbigaste backen. Jag gör lite beräkningar för mig själv att kanske kanske hinner jag ta mig upp ur skogen i ljus och inte behöver använda pannlampa innan på toppen.

Uppförsbacken är ganska jämbrant och harmonisk och det är ju bara att promenera på. glädjande hinner jag komma upp ur skogen innan det blir allt för mörkt och jag hinner komma en bra bit upppå berget innan jag behöver stanna och ta fram pannlampa. Även jackan åker på här igen. Det är ju äventyret börjar intalar jag mig själv för uppe på höjden har nu vädret försämrats betydligt, det blåser, dimbankar och mörker. tar fram lite gamla erfarenheter från tidigare äventyr och skrockar för mig själv att dåligt väder brukar vara min grej.

Efter en stund kommer jag upp till toppstugan på 2600möh som utgör en checkpoint. Möts av ett väldigt tråkigt besked, arrangörerna funderar på att stoppa tävlingen under natten pga vädret och man tror att många i delen efter stugan har gått vilse. Delen som nu följer innehåller en del enklare orientering. Surnar till skall sägas men packar ändå om, äter och dricker och tar på mig vantar och mössa. Efter ett övertalningsförsök med den rumänske arrangören i stugan så övertygar jag honom att jag har utrustningen, jag är tillräckligt fräsch och dessutom tävlat en del i nattorientering.

Ger mig av och ser redan ett par hundra meter efter stugan mellan dimbankarna pannlampssken som definitivt är på fel plats. Jag tar det lugnt och metodiskt, läser kartan noggrant och har koll på kompassen som jag har direkt på kartan. Går helt klockrent och jag kan efter loppet utläsa att de följande timmarna är jag snabbast i hela tävlingen. Jag går förbi någon deltagare och fångar upp två förvirrade belgare som är fysiska starka men som haft dålig koll på kartan. Utan diskussion så slår mer eller mindre följe. Delen här är riktigt trevlig, förhållandevis "flackt" och vi är på hög höjd hela tiden. ner till CP 8 som ligger efter vi tagit oss neråt.

När man kommer ner i skogen är det rejält mörkt och nu börjar det kännas att man varit igång länge. Efter CP 9 är det en mycket lång teknisk nedförsbacke. Jag är fräsch och springer på riktigt bra, springer periodvis ifrån belgarna men väljer att vänta in dem fast jag nedför är klart starkare. Nere i byn Busteni som utgör CP 10 får vi reda på att vi ligger riktigt bra till, ca 2 timmar efter ledarna som är tre otroligt starka tjejer vilket inte är förvånande på mig då minst 2 av dessa är världsstjärnor.

I Busteni blir vi också varnade för att vi nu befinner oss i en mycket björnrikt område och dom ber oss vara observanta och hålla ihop. Sträckan härifrån och några timmar framåt är tråkiga, riktigt trist stig med först uppför en backe och en kontroll uppe vid en slalombacke och sedan ner på en större å väg som går uppför, uppför, uppför. Kommer fram till en checkpoint och det fortsätter gå uppför. Jag börjar bli trött och sliten och går igenom vilka alternativ jag har. Det viktigaste för mig är att jag inte vill vara själv så jag lägger mig främst av oss tre (jag och de två belgarna) och är i stort sett först under flera timmar, sköter dessutom all orientering. Flera gånger hallicinerar jag och tycker mig se ögon i skogen överallt, bland annat står vi still i flera minuter och tror att två gula ögon först är en Björn, sedan en varg och givetvis var det bara en liten räv...

Stigen gr uppför men inte så brant men det blir brantare och brantare, och så sakteliga börjar det ljusna. Jag börjar få lite ont i höger fotled och vänster knä men håller fortfarande god min och går först i spåret. Märker väl mer och mer att belgarna bakom går med mer och mer överskott. CP 14 är en liten Mountain rescue stuga där jag springer iväg på en toalett och får lite chips och lite att dricka. Vi hastar iväg och jag är pga toabesöket lite sen och hamnar sist i ledet av oss tre. Direkt efter denna stuga är en en mycket brant smal, teknisk stig som skall bestigas. Jag är trött, blir ännu tröttare och orkar helt enkelt inte följa de två mycket starka belgarna som försvinner meter för meter framför mig.

Försöker peppa mig själv att kämpa, det är ju bara denna uppförsbacke och sedan är det två timmar nedför till mål och jag har ju varit stark nedför tidigare under loppet. Kommer upp på den höga sista höjden och belgarna är nu utom synhåll, jag stapplar och tvingas ta det mycket lungt och har ont främst i knät nu. Stämplar den sista höjden och packar ned stavarna och jackan nu där det ljusnat.

Intalar mig själv att jag borde ha en chans att komma i kapp. Springer några steg, nej det går inte alls. Fotleden tar helt stryk, knät värker. Jag kan inte springa! jag får småhoppa på något sätt. jag har nu varit ute i 28 timmar, börjar ju tänka, jaha undrar när dom kommer ikapp bakom...förbi springer segraren i den kortaste banan som har startat på morgonen och har samma avslutning. Herregud vilket tempo hinner jag tänka när han swischar förbi.

Haltar på ner mot målet och börjar ge upp att klara 30 timmar och backen nedför tycks aldrig ta slut. Plötsligt från ingenstans ser jag helt plötsligt målet, kollar klockan, shit jag klarar 30 tim! joggar in under portalen och höjer armarna i skyn, det kommer tårar i ögonvrån.

Kramas om av arrangörerna och får medalj och ett bältesspänne (som enbart de som tar sig i mål på den allra längsta banan får). Ingen sprang förbi mig på slutet och min placering blir 8:a och 5:a i herrklassen. Av 64 startande bryter alla utom 14.

Få skjuts tillbaka till hotellet, där jag möts av Henrik som ger mig den bästa kram man kan få. Stoltheten som uppstår..

Utrustning och mat
Ganska genomgående använde jag beprövad utrustning under loppet som jag visste fungerade och jag hade inte minst lilla missöde med utrustningen. En pryl var dock ny och mer eller mindre oprövad innan loppet och det var att jag hade skaffat mig en ny pannlampa. En nyutkommen Petzl Tikka RXP (220lumen). Det är en riktigt lätt pannlampa med reflective lightning som bländar av automatiskt när man t.ex. läser kartan.

Batteriet till denna lilla me pannlampa hade jag programmet för 5 timmar var och bytte batteri halvägs. Fungerade helt okej.

Skovalet föll denna gång (som nästan alltid) på Inov-8 X-talon 212. och den gjorde mig väl inte direkt besviken. Utan nöjd. Inte ett enda skavsår på fötterna trots de besvärliga

Västen/ryggsäcken jag använde var en Ultimate direction PB adventure vest. Fungerade helt klockrent.

Maten bestod av flapjacks, gel, russin, nötter, sportdryckpulver och är mycket nöjd med genomförandet av mat och dricka.

Min Suuntoklocka (Ambit 2) loggar hela loppet utan anmärkning och siffrorna finns att beskåda på http://www.movescount.com/sv/moves/move40191459

Skulle förstås lagt in massa bilder här men det får bli annan gång. Annars finns ett antal på min Facebook, Instagram och Twitter. :)

Industrivärden lånar till 0%

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Fri, 09 May 2014 10:47:00 +0000

Mycket skall man ju läsa innan öronen trillar av. Industrivärden offentliggjorde igår att man placerar ett 5 årigt obligationslån i marknaden för att refinansiera delar av sina skulder.

Lånet/obligationen är på 4,4mdr och löper med den fantastiska räntan 0%. Ja du läste rätt, man betalar ingen ränta alls. Istället så har man ett litet erbjudande till obligationsägarna. Industrivärden kopplar sitt innehav i ICA gruppen till obligationerna genom att obligationsägarna ges rätt att erhålla ett belopp alt. aktier (industrivärden väljer själva) i ICA gruppen om denna uppgår till minst 130% av den dagens kurs på ICA med slutdatum 2019.

Vad innebär då detta i praktiken för Industrivärden?
Så länge ICA gruppens aktier håller sig under den ungefärliga kursen 282kr så lånar Industrivärden pengar gratis (och gör därigenom en säker vinst på ca. 3-4% per år på utebliven ränta). Om däremot ICA gruppens aktier fortsatt skulle utvecklas bra, så kommer Industrivärdens skulder att öka och Industrivärden kommer inte få ta del av fortsatt värdeökning över 280kr/ aktie (om detta sker innan år 2019). Bolagets likviditet ökar betydligt med placeringen och ICAs aktier kan tom sjunka någon procent om året och Industrivärden göra ändå en total vinst på affären. Finns säkert olika derivataffärer bakom som Industrivärden säkerligen också kan göra.

Till saken skall väl också nämnas att ICA aktie givit en avkastning till Industrivärden på knappa +100% det dryga år Industrivärden ägt aktien. Hittills, en riktigt kanonaffär.

Industrivärden kan nu, från dagens kurs på ICA fortsatt få en avkastning på max ca. 5% per år på ICA aktiens utveckling + 3-4% i utebliven räntebetalning (säkrad vinst så fort lånet är placerat). Det är i mina ögonen bra affär med tanke på ICAs starka kursutveckling senaste året. och det är också en mycket klok affär att nu se över sin sin situation vad när börsen rusat på en del sista tiden och öka sin "krisberedskap" med förbättrad likviditet och lägre finansiella kostnader.

Uppenbarligen är vi på väg till baka till en tid med allt mer komplicerade form av räntebärande produkter som ges ut av företagen själva som ett alternativ till banken.

Vill bla. minnas att undertecknad en gång i tiden (vi pratar ca. 10 år bort i tiden) hade företagsobligationer i i bolaget Vostok Nafta med ett liknande upplägg. Tror jag fick 6% i årlig ränta plus att jag fick en bonusränta om bolagets substansvärde ökade med mer än 10% per år.

Handelsbankens interntransaktioner

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Wed, 26 Mar 2014 19:04:00 +0000

I dagens mediarapportering kan vi läsa att Handelsbankens banken gjort en interntransaktion som består av att man köpt innehav av sina pensionsstiftelser vilket innebär att SHB blir ägare av mer än 10% av rösterna i både SCA och Industrivärden och därigenom inte blir en renodlad bank längre och kan undkomma vissa delar av påtvingade regelverk från EU.

I exempelvis Dagens industri och organisationen Aktiespararna verkar det enligt mig råda viss okunskap kring hur SHB-sfären är uppbyggd, historiken och strukturen och vilka tillgångar som idag finns i SHB.

Först kommer här en mycket förkortad historielektion som är helt nödvändig för att förstå nuvarande situation.

I begynnelsen fanns Handelsbanken. En privatbank startad på 1800-talet, precis som exempelvis Stockholms enskilda Bank, Göteborgs Bank och Skandinaviska Banken. Grundarna var avhoppare från SEB. Privat bank som tjänar pengar till sina aktieägare, tillskillnad mot exempelvis sparbanker.

Handelsbanken tjänade pengar och expanderade, man förvärvade och växte organiskt. Handelsbanken var en bank för näringslivet och lånade därigenom ut pengar till företag. Efter förvärvet av Norrlandsbanken 1917 blev SHB det i särklass dominerande kreditgivaren till svensk skogsindustri. Under 1920-talets första del stora ekonomiska kris genomförde SHB (som kreditgivare) tillsammans med dåtidens stora industrialist Kruger och en annan stor kreditgivare, Skandinaviska banken stora rationaliseringar i Norrlands skogsindustri och dessa mängder av småbolag samlades i ett nystartat bolag vid namn Svensk cellulosa Aktiebolag (SCA) och skogsföretagens krafttillgångar samlades i bla AB Hammarforsen (som sedan blev uppköpt av SCA och sedan sålt från SCA till Syndkraft/EON).

Under 30-talskrisen gick Krugerkoncernen i konkurs. Vilket drabbade stora delar av svenskt näringsliv i allmänhet och även SHB led tungt i denna kris dock hade man en stor och rejäl krigskassa. Handelsbankens satt helt plötsligt med stora mängder nödlidande krediter i företag man lånat ut pengar till. Ett antal av dessa krediter resulterade i att SHB tog över ägandet av en mängd bolag genom dotterbolaget AB Handel och Industri som förvaltades i SHB. Bland ägarandelar som hamnade i detta bolag kan nämnas Ericsson, bergvik, Fagersta, SCA, Amledahl, Munktell mfl.

Under slutet av 30-talet och början av 40-talet förändrades lagstiftningen i den mån att man förbjöd banker att långsiktigt äga industriföretag vilket SHB då gjorde gjorde. Övertagandet av ägarandelar under 30-talet hade då skapat stora värden för ett antal banker som behövde förvaltas på annat sätt för aktieägarnas bästa. För att komma runt regelverket bildade SHB bolaget Industrivärden, Stockholms Enskilda Bank bildade bolaget Providentia och Skandinaviska banken bildade AB Custos. Dessa bolag delades sedan ut till bankernas respektive aktieägare och bankens ledning var också med i styrelsen i Industrivärden. I Handelsbanken så var många stora ägare av Banken just anställda vilket innebär att det genom Industrivärden uppstod redan från början ett korsägande mellan Industrivärden och SHB, till i motsats på Providentia där familjen Wallenberg ägde större delen av kapitalet och Providentia delades ut till familjen Wallenberg i stor omfatttning. (Providentia och det äldre Investor AB kom sedan att fusioneras)

Då bankerna genom förpliktelser gentemot sina anställda hade pensionsskulder så skapade SHB också en intern ”pensionskassa” (OBS ej Oktogonen den tillkom betydligt senare) istället för att teckna försäkringar hos förförsäkringsbolag som skulle säkra dessa pensioner. Initialt så lades innehavet i SCA (som ansåg särskilt långsiktigt och strategiskt) i pensionsstiftelser. För att säkerställa SCAs pensionsskulder så skapades här också pensionsstiftelser där tillgångar av aktier i bla SHB och Industrivärden inköptes. Respektive bolag utser sedan respektive stiftelses styrelse. Utöver pensionsstiftelserna har SHB sedan 1970-talet också satt upp forskningsstiftelser som årligen donerar pengar till vetenskaplig forskning i vad man skulle säga är inom bankens intresseområden.

Även dessa stiftelser förvaltar SHB, Industrivärden och SCA aktier. Sedan har också SHB satt upp en vinstandelsstiftelse vid namn Oktogonen som är en form av bonussystem för bankens anställda där insättningar sker från banken om lönsamheten är högre än jämförbara banker och att bankens aktieutdelning bibehålls eller ökar.

Andelarna i denna stiftelse är lika för samtliga bankens anställda oavsett befattning. Även här har tillgångar i form av SHB, SCA och Industrivärden aktier.

Sammantaget har korsägandet bestått och de olika företagen äger i stora delar varandra med en förvisso också stor mängd fria aktier som du och jag kan köpa på börsen inom SHB sfären.

För att skydda denna konstruktion med banken med stort B i så finns en röstbegränsning på max 10% för varje aktieägare i SHB. Så genom pensionsstiftelser i både SCA och SHB och genom Industrivärden så innehar ”Sfären” mer eller mindre fullständig kontroll över SHB, SCA och Industrivärden uppdelat på flera olika juridiska ägare. Konstruktionen gynnar mao att dela upp aktieinnehav på flera händer likt man gjort i SHB. (Familjen Wallenbergs ägande är konstruerat i annan form genom sk. ”ask-i-ask ägande” vilket är helt annorlunda i sin uppbyggd.

Reglering mellan dess tre bolag SHB, SCA och Industrivärden är med största sannolikhet omhuldade av en mängd olika aktieägaravtal sedan urminnes tider.

Media lyfter ofta fram ”herrklubben” som sitter i varandras styrelser och det är såklart en bedrövlighet i detta men det är också ett resultat av att ”banken”/”sfären” utöver ett betydande inflytande över varandra.

Det finns också historiska orsaker till varför ledningar och styrelser är en blandning mellan ”bankens folk” och ”industrins folk”. (t.ex. ex. på Industrivärden som haft en styrelseordförande varannan gång från ”banken” och varannan gång från ”industrin” ända tillbaka till 1944.

Nu till problemet här och nu. Den mängd av nya regelverk som sköljer över bankerna från EU och Sveriges riksdag (precis som regelförändringarna efter 30-talet där banker förbjöds långsiktigt äga rörelsedrivande bolag.) innebär en mängd olika restriktioner som gör det svårt för SHB att bedriva verksamhet på det sätt man gör idag. Ang SHB ägarinflytande i SCA och Industrivärden så verkar en del journalister idag har missat det faktum att banken redan idag har ett betydande ägande i just dessa bolag (hittills ”dolt” genom korsägande stiftelse, ett ägande som man måste förvalta att då VD eller Styrelseordförande i banken medverkar i dessa styrelser. Något som med kommande regelverk mer eller mindre blir förbjudet.

Gårdagens affär mellan stiftelserna och banken kan på lång sikt faktiskt göra SHB sfären mer transparent kan jag tro och det är i grunden bra.

Aktiestinsen och sparandelinjen

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Sat, 22 Mar 2014 14:03:00 +0000

Idag är det officiellt att 98-årige legendaren Lennart "aktiestinsen" Israelsson kandiderar för Centerpartiet till höstens kommunfullmäktigeval i Nässjö. Jag själv kommer kandidera både till riksdagen och Kumla kommun. Har läst några rykten om det på Twitter så hade det på känn men kul ändå! Man är som sagt aldrig för gammal för att engagera sig.

Aktiestinsens kandidatur för Centerpartiet är ett utmärkt tillfälle att lyfta fram Centerpartiets förslag om sparandelinje som man hitills helt ärligt ska säga inte rönt någon större framgång med.

Översiktligt går sparandelinjen ut på att det skall bli mer lönsamt att bli sparsam och det skall finansieras genom att det skall bli mindre lönsamt att låna. Idag är det mer aktuellt än någonsin då svenskarnas benägenhet att låna ökar med stadiga 5% om året samtidigt som sparsamheten förblir låg, ohållbart i längden och ökad sårbarhet i samhället.

En sparandelinje är också viktigt att ta fram då det svenska området för finansiellt sparande nu genomgår vissa förändringar. Det ena som verkat i något år är Investeringsparkonton som går ut på att det skall bli enklare att äga fonder och aktier och är en sparform som schablonbeskattas och många svenskarna ser i dagarna för första gången i sin deklaration hur de förtryckta uppgifterna ser ut i deklarationen. En annan förändring är att skatten för fonder är omgjorda under 2013 och man nu betalar en låg schablonskatt på 0,12% på innehav istället för att fonder genom skatteregler tvingas ge utdelningar som beskattas med 30%. Den tredje och största förändringen är att avdraget för insättningar i pensionsförsäkringar är på väg att försvinna. Detta lär leda till att de allra flesta kommer sluta spara i pensionsförsäkringar och i den bästa av världar övergå till investeringssparkonto.

Summa av dessa förändringar är att fler svenskas kan antas få schablonskattemässiga kapitalinkomster. Av de som har ett sparande som sagt, då allt för få sparar.

Det finns fler sätt att effektuera en sparandelinje. Man skulle kunna tänka sig sänkt kapitalskatt och ränteavdrag. Med mera. Alla olika lösningar har sina för och nackdelar. En generellt sänkt skattesats för inkomst och utgift av kapital på 20% skulle exemplevis får stora förmögenhetsmässiga effekter och främst gynna de 10% av svenskarna som har 70% av den samlade förmögenheten.

Jag personligen gillar centerpartiets förslag om ett grundavdrag på kapitalinkomster. Förslaget jag sett här är att kapitalinkomster på upp till 5000kr blir skattefria. Detta skulle gynna "mindre förmögenheter" hos vanligt folk som får någon tusenlapp eller två i plånboken om dom är sparsamma men för dem med större tillgångar knappt skulle vara märkbart. Detta kan bli en stimulans för en generellt ökad sparsamhet och inöste minst leda till att Skatteverket kan slippa skicka ut tusentals deklarationer till barn vars föräldrar sparat ihop lite fonder eller pengar och där Skatteverket med noggrannhet kräver in de där futtiga hundralapparna i skatt på kapitalinkomsterna för dessa barn.

Med ett grundavdrag på sparande kan alla, för egen tjänade peng spara ihop de där månadslönerna på bankboken eller i aktiesparande och denna summa kan innehas skattefritt.

Hur kan då finansieringen för detta grundavdrag se ut?

Vi bör verkligen göra något av de generösa ränteavdragen. Kanske sänka gränsen på 100 00kr i ränteutgifter som toppen för 30% ränteavdrag är, ner till kanske 50 000kr per år? Här är jag öppen för en mängd olika förslag på lösningar i syfte att stimulera sparsamhet och minska incitamenten till att leva på kredit.

Tribute to Morfar

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Tue, 18 Mar 2014 20:12:00 +0000

Den 18 mars år 1924 föddes min Morfar. Idag exakt 90 år sedan och dagen till ära intervjuas han i tidningen Hallands nyheter. Morfar Olle är helt klart en av mina idoler och det är väl bara att erkänna att man ärvt en hel del efter honom, samhällsengagemang (morfar har under lång tid haft förtroendeuppdrag i Centerpartiet bl.a.) intresse för näringsliv, sport, historia och aktier. Och han tycker det är roligt att skriva.

Jag hade glädjen att hälsa på min morfar i helgen och gratulera honom. Han visade då upp sitt senaste inköp, en surfplatta där han han han hade inlagt aktieappar(!) och han hade några hemsidor inlagda som favoriter, bland annat denna blogg och han är trots 90 år en inbiten läsare.

Morfar föddes som sagt 1924 så låt oss göra en tillbakablick till en svunnen tid genom att dyka ner i Investors årsredovisning anno just 1924.

Man bör först främst vara observant på att redovisningsreglerna på denna tid nog hade en hel del att önska från en enskild aktieägares synvinkel (innan det blev mer ordning efter krugerkraschen). 1924 hade Investor AB redovisade tillgångar på 66mkr varav aktier knappa 48mkr och resten obligationsupplägg. 28 Mkr i lån. Substansvärdet 1924 torde Mao vara lägre än man idag ger ledningen i lön...

Investors största innehav 1924 var följande:

1. Halmstad-Nässjö järnväg (!)

2. Svenska Ostindiska kompaniet (!)

3. SKF (observera att detta vara före Volvo delades ut till aktieägarna i SKF)

4. Järnvägen Stockholm-Saltsjön

5.Fastighetsbolaget Västberga

6. Svenska oljeslageriaktiebolaget

7. AB Kol och Koks

Bland andra lite mindre innehav kan vi t.ex. En plantage för clementiner, diverse järnvägar runt om landet och diamantborriningsbolaget (en av ursprungen till Atlas Copco), Marabou choklad.

Som sagt 1924 var en annan tid och intressant i vilka stora insatser Investor hade satsat i realtillgångar som mark och järnvägar på denna mark.

Ska försöka göra en djupdykning i vilken avkastning man kan tänkas ha fått om man köpt en aktie i Investor år 1924 när tid ges.

Morfar

Vikten av en god buffert

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Fri, 28 Feb 2014 17:39:00 +0000

Bland "ekonomibloggar" (är väl nästan så off numera att jag knappt kvalar in i denna kategori numera) så pratas det ofta om investeringar och olika sammanställningar hur ens ekonomiska förehavanden och ställning ser. Väldigt sällan så skrivs det om bufferten man har i form av pengar på ett bankkonto. Tyvärr upplever jag ibland att många räknar in denna summa i någon form av investeringstillgång vilket jag nog skulle vilja varna lite för. Livserfarenheten i alla fall för mig är att denna kategori av tillgångar fylls på regelbundet varje månad och med oregelbundna tillfällen så förbrukas der lite större summor. Dvs det går knappast att se som ett sparande utan skall nog mer ses som pengar för att hantera hushållets avskrivningar av tillgångar i form av bostad och lösöre.

För egen del har jag just nu varit i situationen där jag fått behov av bufferten ganska så kraftigt. Självförvållat då det handlar om att jag håller på att renovera mitt badrum i huset jag bor i.

Man planerar noggrant, räknar, tar in flera offerter osv och tillslut så kommer man till en summa/budget för projektet.

Sedan när hantverkarna börjar riva nuvarande badrum så visar det sig att föregående renovering på denna plats var snålgenomförd. Vilket i mitt fall där badrum och kök ligger vägg i vägg med tvättstugan under, visar sig att vattenledningar i dessa tre rum är sammankopplade och vips så behövs mer material och jobb och en knapp månadslön till utöver budget fladdrade iväg...

Exemplet från verkligheten visar tydligt av vikten med en rejäl buffert och bor man i hus skulle jag nog säga att man bör ha summor nästan upp mot en årslön som toppunkt på en buffert innan i alla fall jag skulle vara helt bekväm med att hantera "livets dilemman" med renoveringar, hantera ev sjukdom, ev bil osv innan man skall börja tänka på aktier för att pensionera sig tidigt eller vad man nu har för mål i livet.

De tvivelaktiga fondråden

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 17 Feb 2014 19:03:00 +0000

Har du ett fondsparande? Du lär inte vara ensam....

I stort sett alla svenskar har idag ett fondsparande om inte "fritt tillgängligt" så inom ramen för pensionsförsäkringar av olika slag och PPM sparande.

Då i stort sett alla svenskar äger fonder och detta är vårt finansiella sparande i stor utsträckning så finns det mängder med råd att ösa ur. Både från banker och mer oberoende aktörer

Idag råder det någon form av konsensus för hur man skall fondspara. De råden går kortfattat ut på bestämma sitt fondsparande i två steg.

1. fastställ vilken risk du är beredd att ta. Här är oftast någon form av lågrisk, medelrisk eller högrisk man skall identifiera sig med.

Lågriskspararen skall välja mestadels räntefonder, medelspararen skall blanda aktier och räntefonder och högrisk skall välja renodlat med aktiefonder.

Det jag vänder mig mot här i detta läge är att råden för att vara lite kategorisk är helt oberoende av hur det ser ut på den finansiella marknaden och marknadens utveckling! Börsen kan ha tokrasat 60% eller stigit iväg 300%, räntan kan vara hög eller istort sett noll... Råden blir exakt de samma och inga förändringar av råden. Häpnadsväckande egentligen. Som att rekommendera bilister att alltid köra i samma hastighet.

2. nästa steg i rådgivningen är sedan att fastställa en klokt "fondpaket" inom ramen för sin riskprofil.

På detta steg i rådgivningen verkar det idag råda någon form av konsensus från bankernas att man skall välja någon form av "basfonder" eller liknande i botten. Med "basfonder" verkar menas globalfonder och sverigefonder. Sedan över basfonderna skall man sedan välja att spetsa till det och välja vad som brukar omnämnas "tillväxtfonder" eller kryddor.

Vad som är besynnerligt i sammanhanget är att dessa kryddor och tillväxtfonder i stort sett alltid har högre avgifter än "basfonder". Vilket i sig är värt ett separat blogginlägg då fondavgifter inte har det minsta att göra med fondernas innehåll. Det finns absolut ingen logik i varför t.ex en rysslandsfond ska ha högre fondavgift än en Sverige eller globalfond.

Så genom att ge rådet att blanda och mixa för en bra allokering så får man totalt sett högre fondavgifter och bankerna kan ändå prata om hur bra det är med lågkostnadsindexfonder samtidigt som man säljer kryddor.

Finns det något som tyder på att dessa kryddor och tillväxtfonder skulle vara bättre val än fonder med klart lägre avgifter? knappast...avgiftsskillnaderna är något som obönhörligen slår mot avkastningen över tid.

Finsk-svenska stål aktiebolag

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Wed, 05 Feb 2014 20:15:00 +0000

Även om året bara nått till början av februari så kan man så smått anta att en av årets riktigt stora affärer i svenskt näringsliv redan är offentliggjorda i form av "samgåendet" mellan SSAB och Rautarukki som nyligen annonserades. Så mycket till samgående vette tusan om jag skulle vilja kalla det för utan jag ser det mer som ett förvärv där SSAB köper Rautarukki men betalningen sker med egna nytryckta aktier.

Att det nu är en part (SSAB) som nu troligtvis går in ganska bryskt och styr över "fusionen" tror jag kan smärta mycket i de finska hjärtanen när nationalklenoden nu ska heta Svenskt stål men å andra sidan ger detta bättre förutsättningar än någon jämkningsförfarande där man delar och turas om i ledningen. Det är nog så svårt och komplext med förvärv har ju historien visat...ingen nämnd eller glömd.

Affären kan diskuteras utifrån många synvinklar och när det gäller de finansiella bitarna i "fusionen" kan jag t.ex. hänvisa till Lundaluppens blogg. Finns inte så mycket att tillägga när det gäller dessa bitar. Dock tycker jag det är glädjande att betalningen sker i aktier maa SSAB svaga finansiella ställning vilket annars hade krävt en rejält stor nyemission och troligen än mer svagare finansiär med ökad upplåning som följd. Finansierna är anstränga så gott dom än är redan

Sedan då den industriella logiken här finns desto mer att prata om när det gäller affären tycker jag. Stålverk är även om det kan verka som så en basic och enkel verksamhet så är den synnerligen industriellt komplex. Varför? Jo maa storskaligheten och de små möjligheterna till anpassningar i produktion efter efterfrågan. Det är synnerligen komplext att "slå av en stund" eller "gå på halvfart" osv. likt man kan göra enklare i tillverkningsindustrin. Kort och gott det går nästan inte i stålverket, utan lönsamheten på verksamheten är beroende på en jämn avsättning av slutprodukten till ett bra pris i relation på inköpspriset på kol och järnmalm/skrot. Något som bekant går upp och ner i konjunkturens nycker, och därav stålindustrin stora konjunkturkänslighet mellan bra och dåliga år.

SSAB av idag (innan förvärvet) har produktion i Sverige och USA. Dessa verksamheter på olika sidan Atlanten är tillverkningsmässigt skilda från varandra. Verksamheten i USA är skrotbaserad som sedan bearbetas färdigt i USA dvs återvinning av metall medan verksamheten i Sverige är baserad på ett flöde av järnmalm från norra Sverige till masugnar i Luleå och Oxelösund. Råstålen från Luleå används sedan i tunnplåtsproduktion i Borlänge medan verksamheten i Oxelösund är integrerad där man producerar kylda stål.

Raturukki har en förhållandevis likartad verksamhet med masugnar och vidareföräldling från råstål till slutprodukter i totalt till antalet några få anläggningar då detta är karaktären av idag. Rukki och SSAB har givetvis lite olika strategier och nischer på sitt stål och lite olika marknader men jag kan nog tycka att dom kompletterar varandra med lite överlappande verksamhet.

I vad uppstår då logiken för affären, industriellt?

Jag tror att en viktig aspekt är att ett sammanslaget Rukki och SSAB kan få en betydligt större flexibilitet än de båda bolagen var för sig. Det finns upparbetade transportvägar över bottenviken mellan de båda företagens anläggningar i Finland och Sverige vilket kan klart förbättra möjligheterna till produktionsanpassningar beroende på marknadens efterfrågan. Inte minst får man fler masugnar och kan planera underhållsstopp, produktionsneddragningar och uppgångar på ett flexiblare sätt än idag. Säkerligen kan man också genomföra besparingar på administration och inte minst inköp då man med affären öppnar för att till viss del handla ifrån andra än LKAB. Valuta aspekterna att både ha viktig produktion och marknad i SEK och Euro skall inte underskattas.

Å andra sidan. Det är ett rejält mörker i stålbranschen idag och man skulle mycket väl kunna se affären mellan SSAB och Rukki som att en blind leder en halt eller något. Branschen präglas av stor överkapacitet sedan stora investeringar runt om i värden genomfördes 2003-2008 detta har sedan finanskrisen rejält dämpat priset på slutprodukten och det hör inte till vanligheten att stålverk tjänar så bra med pengar. Ur denna negativa aspekt kan man ställa sig frågan om SSAB mäktar med att behålla nuvarande produktionsanlägngingar eller om bolaget kommer rationalisera och avveckla någon/några orter vilket troligtvis kan inveera negativt på de förmodade vinsterna.

Skall bli spännande att se utvecklingen. Förhopppningsvis har intregrationen kommit en bit på vägen innan det börjar vända upp lite för stålindustrin i nästa sväng. Dit har vi än en lång väg att gå...

Indexfiering blir grogrunden nästa bubbla?

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Wed, 29 Jan 2014 21:00:00 +0000

Den gode bloggaren Lundaluppen skrev ett mycket intressant inlägg kring den indexfiering som är idag. Det finns otroligt mycket intressant i detta konstaterade som är väl värda att utveckla kring index och hetsen kring detta. Jag har uppfattningen att vi idag lever i indexinvesteringens tidevarv och det är både något gott och ont som jag skall försöka utveckla nedan.

För att förenkla allt i detta inlägg väljer jag här att hänvisa till OMXS30 index vilket är det vanligaste indexet på Stockholmsbörsen men kunde precis lika gärna valt något annat index.

I ”alla tider” har vi alltid jämfört oss med börsindex och vi har alltid hört och läst uttryck som ”idag steg börsen med 0,7%” eller vice versa. Fonder och aktieportföljer har jämförts mot index vilket avgjort om man varit skicklig eller oskicklig investerare. Vi har fått lära oss att fonder med höga avgifter får svårt att slå index över tid då avgifterna urholkar oddsen att slå index. I praktiken har det visat sig att de bästa fonderna över riktigt lång tid är indexfonderna med allra lägst avgift, och det är bara att krasst konstertera att de flesta aktierportföljer efter skatt, avgifter, transaktioner osv. oftast inte slår index.

Rent logiskt, över mycket lång tid är en av de bättre investeringarna att passivt äga index till lägsta möjliga kostnad. Det gamla djungelordspråket ”if you can’t beat them, join them” stammer bra in.

Som jag ser det har det skett ett paradigmskifte succesivt. Index har utvecklats från att vara en måttstock och jämförelsetal till att bli en investeringsstrategi. Inget är idag hetare än att investera i just index. Som jag upplever det har det skett en enorm överflyttning från ”aktiva placeringar” till indexplaceringar.

Stora livbolag som förvaltar mångmiljardförmögenheter har avvecklat hela sina miljardomfattande aktieförvaltning från att aktivt välja placeringar till att följa index. Från att ”snegla” på index har man blivit rena indexplacerare, vilket i investeringsteorin ger bättre avkastning till lägre kostnad.

Givetvis finns det både gott och vad jag även vill påstå ont i detta.
Vi kan exempelvis se aktiva privatsparare som sparat i fonder. Går vi tillbaka 1-15 år på t.ex. DI Börssnack och privata affärers hemsida så var den vanligaste diskussioner om det var den eller den fonden som var det bästa valet. Idag är vanligaste fonden att diskutera banken Avanzas Zerofond och då gärna i kombination med någon mer eller mindre komplicerad teori om att hoppa av när börsen går ned.

Sedan har vi alla dessa som vill ta en positiv mot börsindex fast med hävstång och här har vi ju Handelsbankens omåttligt populära börshandlade fonder XACT BULL/BEAR.

På bankontoret och rådgivningens till pensionär Ulla visas ofta en aktieindexobligation som följer avkastningen på börsindex men ger ett garantivärde.

och så fortsätter det hela tiden med ett fokus på "indexprodukter"

Jag skulle dock vilja flagga lite för några varnande signaler, då vi idag så smått börjar fokusera att mer på index som en investeringsform och vi verkar glömma bort att index faktiskt består av företag av "kött och blod" bakom. Får den finansiella industrin fritt spelrum kreativt tänkande så kan vi snart bygga upp bubblor i form av indexspeglande produkter utan koppling till den reala ekonomin.