www.stockman.nu

När kommer krisen i Aktiepararna?

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 21 May 2012 20:40:00 +0000

Aktiespararna är en ideell organisation med styvt 40 år på nacken som enligt dom själva: är en oberoende intresseorganisation för enskilda som sparar eller vill främja sparande i marknadsnoterade aktier, aktiefonder och andra aktierelaterade värdepapper. Förbundets uppgift är att för medlemmarna skapa bästa möjliga förutsättningar för aktiesparande.
För att uppnå detta mål bedriver Aktiespararna verksamhet inom flera områden. Bland annat bevakar förbundet bolagsstämmor, bedriver lobbyverksamhet, är drivande i självreglerings- och corporate governancefrågor på börs- och värdepappersmarknaden, medverkar i statliga utredningar och referensgrupper samt ingår i olika internationella nätverk och organisationer. Kort sagt en organisation för minoritets aktieägare

Aktiespararna har idag en ganska så omfattande kapitalförvaltning som har sin grund i att organisationen sålde Aktiespar fondkommission till konkurrenten hq.se/Avanza och då fick betalt i hq.se aktier, ursäkta Avanza-aktier. Totalt är aktiesparnas värdepappersportfölj idag värd (vid årsskiftet 2011/2012) 137Mkr, vilket för övrigt är ungefär drygt 2000kr per medlem. Mycket pengar men då Aktiesparnas verksamhet gått back (före finansnetto)så har man allt som oftast tvingats sälja av värdepapper för att täcka underskottet i verksamheten.

Underskottet kan man t.ex. titta i årsredovisningen från 2001 där man kan läsa att Aktiespararna 2011 omsatte 85mkr (i denna siffra räknar jag då in verksamheten i Svericebolag, Aktieinvest mm) och man har rörelsekostnader på drygt 100mkr. Underskottet täcks upp av aktieutdelningar och ränteintäkter plus då att man med jämna mellanrum säljer av aktier kort och gott.

Som "alltid" i större ideella organisationer med både anställd personal och stor mängd ideellt arbetande medlemmar i lokal verksamhet uppkommer en naturlig konflikt mellan central, (regional) och lokal verksamhet samt mellan anställd personal där den egna lönen många gånger kan vara det viktigaste med organisationens verksamhet och gräsrotsnivån som lägger ner många timmar i veckan för gratis fika (ja ofta får man väl betala fikan själv också) på torsdagar. Denna konflikt uppkommer såväl i golfförbund, politiska partier, fackförbund som Aktiespararna. Detta är inget unikt vill jag säga utan ganska så normalt att det gnisslar lite mellan olika nivåer till följd av olika agendor. Ofta är det många på central nivå som vill styra den lokala verksamheten när det i större ideella organisationer är den lokala versakmheten som tillsätter valberedningar, styrelser och indirekt VD.

Sedan 2009 är Gunther Mårder VD i Aktiesparna, den yngste VD som Aktiespararna haft. Jag bedömer lekmannamässigt att Mårder idag har ett starkt stöd inom Aktiespararna, speciellt ute i den lokala ideella verksamheten. Då Mårder är kunnig, reser mycket och är duktig föredragshållare. I det avseendet en god representant för aktiespararna enligt mig. Hur hans stöd ser ut på kansliet och bland den anställda personalen har jag ingen insikt i. Dock så är det tyvärr ett faktum att Mårder inte har levererat i form av att hejda medlemsraset i Aktiespararna. Sedan Mårder tillträdde har Aktiesparna tappat ung 15% av sina medlemmar och förr eller senare kommer det börja knorras i leden (det gör det nog på sina håll redan), var 6e medlem är defacto borta på några få år, under Mårders ledning. Man kan säkert förklara detta med en generellt minskad organisationsbenäghet i samhället, dålig börs, motarbetande banker, fondsparnade mm mm, med faktum kvarstår. Var 6.e medlem har lämnat, sedan aktiesparnas glansdagar har hälften(!) av medlemmarna lämnat, det torde ge rejäl sjukdomsinsikt och någonstans går gränsen för där organisationens legitimitet börjar urholkas, från att ha varit en mycket stor organisation faller man raskt idag mot allt mindre medlemsantal.

Lika så kan det börja knorras rejält om förbundet genomför mer eller mindre nödvändiga neddragningar till följd av medlemsraset och olika åsikter och hur och var dessa neddragningar ska genomföras.

I närtid har det blåst upp en liten storm (i ett vattenglas) i Aktiesparna och det berör ett samarbete som aktiesparna haft med PR bolaget Kagan-event och OKQ8. Lite mer om den soppan går t.ex. läsa på Aktiesparna Falun-Borlänges hemsida på följande länk. Hur denna historia kommer sluta vet ingen idag men historien är absolut inte slut än och det är nog en tidsfråga innan media skriver om denna för aktiesparna sorgliga historissorgliga historia.

Skribenten är medlem i aktiespararna sedan unga år

Risken med att investera i mindre bolag

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Thu, 17 May 2012 23:56:00 +0000

Återigen har ett mindre börsnoterat (i detta fallet precis nyligen avnoterat under konstiga former) hamnat i blåsväder och mindre aktieägare får nog se sin investering vara ganska så osäker i dagsläget.

Denna gång är det factoringbolaget Värmlands finans med ca. 1000 mindre aktieägare som hamnat mitt turbulens när polismyndigheten gjorde ett stort tillslag mot bolaget i en utredning om grov ekonomisk brottslighet. Ett tillslag som också innefattar MC-gänget Hells Angels. Vad som hänt och inte hänt är förstås idag som utomstående svårt att förstå sig på men man kan ju misstänka att dte förekommit en hel del fuffens. Säkerligen lär det stå en hel del i media framgent om vad som hänt.

Att någonting inte stod helt rätt till i bolag tidigare i våras kunde man nog ana och det syntes lite ugglor i mossen då det varit en mycket stor turbulens i bolaget. Styrelsemedelmmar som avgår hastigt, en börsnotering som upphör med kort varsel, något företagsförvärv utan större information, en riktad nyemission till kretsen utanför gamla aktieägare osv. Oftast inga bra signaler.

Utan att vara helt insatt i situationen skulle jag nog gissa att det kan bli problem för aktie och obligationsägare att få igen pengar. För bolagets löpande verksamhet så är det också säkerligen ett problem att inget företag vill göra affärer med ett företag där polisen gjort tillslag mot så även här får bolaget svårigheter att driva verksamheten vidare även om det kan finnas en livskraftig kärna.

Som sagt, att investera i mindre/små bolag på mindre listor kräver verkligen att man är insatt i vad man investerar i och ett klokt råd är att verkligen titta upp de personer som finns i kretsen som ägare och tjänstemän i företagen. i ett litet bolag finns en mindre genomlysning och det är svårare som mindre aktieägare.

Ett styckande brännande svensk näringslivshistoria

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Thu, 17 May 2012 16:07:00 +0000

Tänkte sticka in med ett inlägg med lite näringslivshistoria. På olika produkter såsom en dammsugare, en TV, lastbilar eller läskedrycker eller vad sjutton som helst så brukar det traditionellt vara en handfull olika bolag som dominerar världsmarknaden. Oftast några företag från USA, något från Europa och något asiatiskt företag. Ofta har vi ju även svenska stora exportföretag inom några produktsortiment.

Världsmarknaden för friluftskök som är en synnerligen liten nichprodukt domineras idag precis som många andra produkter har en dryg handfull olika märken några amerikanska märken Mountain Safety Research (MSR), Coleman (med det extra varumärket Canpingaz), Tyska Edelrid som är mest kända för klätterutrustning, den växande stjärnan Jetboil och utöver dessa företag hela tre(!) i grunden svenska företag. Trangia, Primus och Optimus. Med andra ord är just friluftskök en riktigt svensk paradgren och har varit så synnerligen länge.

Trangia

På bild. Det klassiska trangiaköket nr. 25 (normalstorlek)

Trangiaköket tror jag i stort sett varenda svensk som idkat friluftsliv har en emotionell koppling till. Många blåbärssoppor, makaroner och kaffekoppar har blivit uppvärma på ett Trangiakök. Trangia med ursprung från den jämtländska orten Trångsviken har kortast historiska anor av de svenska friluftsköksbolagen då Trangiaköket introducerades så sent som på 1950-talet. Trangia konstruerade ett genialiskt vindskydd som är tilllika transportförpackning och en enkelhet med spritbrännare som medför att alla kunde använda det med lätthet utan någon övning. Ett Trangiakök har nackdelen att det är tungt, svårt att använda på vintern (med spritbrännaren) och är bränsleslukande vilket gör det mest lämpligt för kanske en helgtur med familjen under sommarhalvåret och några stora äventyrare av rang har därmed inte använt sig av Trangiakök. Idag exporteras Trangiakök över hela världen men är i omsättning (dryga 30 Mkr) klart mindre än nedanstående storebror. Sverige gissar jag fortsatt är viktigaste marknaden.

Primus

På bild, Primus Primus. Köket som Roald Amundsen hade med sig till Sydpolens första besök.

Primus är trots att det i Sverige troligtvis är mindre känt än Trangia. Men internationellt är Primus friluftskökens nummer ett med en omsättning på dryga 100Mkr idag. Inte så mycket direkt men världsmarknaden för friluftskök är inte så stor. Historien är sprängfylld av heroiska äventyr där Primus har funnits med. Andrés ballongfärd, Fritjof Nansens turer, första bestigningen av Mount Everest, Göran Kropps äventyr. Där det funnits äventyrare har Primus funnits, redan från början med köket Primus Primus som uppfanns redan i slutet av 1800-talet. Primus styrka på den tiden var att man konstruerade ett mycket säkert, bränslesnålt, lätt och driftsäkert fotogenkök som fungerade under alla förhållanden. I slutet av 1800-talet revolutionerade Primus friluftsköken till en helt ny nivå. Köken innan Primus var mer eller mindre förenade med livsfara att använda.

Idag ingår Primus i börsnoterade Fenix Outdoor produktflora bredvid t.ex. Fjällräven och Tierra och är kanske mer känt idag för gaskök än för andra typer av friluftskök även om man har högklassiga flerbränslekök såsom synnerligen läckra titanköket Omnilite Ti.

Optimus

På bild, Optimus Svea som är ett smått legendarisk friluftskök som många av världshistoriens största klättare har använt för att bli mätta i bergen. Trots nästan 100 år på nacken så nytillverkas och säljs Svea fortfarande(!).

Det bland allmänheten kanske minst kända svenska företaget av de större bolagen är Optimus som numera ägs av Schweiziska bolaget Katadyn har anor sedan sekelskiftet 18-1900-tal. Precis som primus konstruerade Optimus till en början enbart fotogenkök. Kök som sedan kunde brinna på vad tusan som skit helst till bränslen. Med tiden utvecklade man också klassiska fotogenlyktor såsom Optimus 200.

Optimus har historiskt gjort ganska så många lättviktskök vilket gjort märket populärt bland klättare och det är många klätterexpeditioner som haft ett Optimus Hiker i baslägret och ett Optimus Svea på lite högre höjd. Ett friluftskök från Optimus som många svenska män använt är köket Tor, i folkmun "jägarköket" som är ett enkelt litet spritkök som används av svenska försvarsmaktens jägarsoldater. Många fallskärmsjägare och kustjägare har fått varm pulvermat på dessa kök, i den mån man hann äta. Även Optimus gör likt Primus idag många fina såväl gas som flerbränslekök.

Bra med räntebevis, men hur går det med prissättningen?

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Thu, 10 May 2012 16:33:00 +0000

Jag har som sagt tappat sugen lite (och haft taskigt med tid) att skriva blogginlägg sista tiden och har gjort mycket annat än att skriva blogginlägg men får väl försöka hålla upp lite styrfart. Lite kul att ett första blogginlägg på 2-3 månader kommenteras av Nordnets sverigechef på twitter. Nej nu tal om något annat, nämligen räntebevis.

En av nymodigheterna som presenterats sista tiden är värdepappret räntebevis som har skapats av banken Nordea. Även Handelsbanken har sedan tidigare haft liknande produkter (av tillfällig karaktär) i form av strukturerade produkter. SHB produkter upplevde jag dock som betydligt rörigare än Nordea (SHB sålde räntebevis med klumpar av bolag i, inte ett enskilt bakomliggande bolag som Nordea).

Räntebevis är en form av strukturerad produkt som påminner om en klassisk företagsobligation. Fast med ett antal egenheter som gör räntebeviset till en strukturerad produkt istället för en obligation. Cornucopia? har skrivit en del om detta så det vore dumt att upprepa motpartsrisker mm.

Jag har själv sedan 10 år tillbaka i tiden ibland investerat i företagsobligationer, förlagslån, konvertibler och lite olika värdepapper. Jag har som sagt varit lika intresserad av räntebärande som av aktier. Mao är räntebevis något som intresserar mig ska medges. Särskilt om urvalet bakomliggande företag med tiden ökar. Räntebevisen är om jag förstår saken ett sätt för Nordea i detta fallet att finansiera utlåning till stora kunder och på köpen skapa lite högre vinster på sin utlåning till ex. Stena eller Nokia.

Idag finns det allt fler svenska företag (ex. AssaAbloy, Intrum Justitia, Vasakronan, Sveaskog, Unibet mfl) som ger ut obligationer på den svenska obligationsmarknaden och har börsnoterade obligationer (om än att de flesta handlas i betydligt större multiplar än 10 000kr).

Ett dilemma med räntebevisen är prissättningen (kursen på beviset). Beviset är noterat Stockholmsbörsen men man kan verkligen inte säga att ett värdepapper av detta slag som mer eller mindre helt och hållet inriktar sig till privatpersoner har en bra likviditet. Eller likviditeten är kanske helt okej, men det förekommer nog ingen större handel mellan privatperson till privatperson.

För att hantera detta problem agerar Nordea market-maker på sina egna utgivna räntebevis. Dvs banken Nordea är både köpare och säljare på sina egna värdepapper och är den som själva i praktiken sätter kurserna på bevisen med köp och säljkurser. Take it or leeve the räntebevis. Enligt räntebevisens prospekt så upprätthåller Nordea köp/säljkurser i räntebevisen under normala marknadsförhållanden. Så om man vill kunna sälja sitt räntebevis under löptiden så får man vackert sitta och hoppas på att det råder normala marknadsförhållanden fram till år 2017. Om det inte skulle råda normala marknadsföhållanden så är risken som sagt att prissättningen på räntebevisen kan bli lite tokig, på gott och ont skall väl också sägas.

Å andra sidan kan man vända på det. Företagsobligationer i mindre företag, i mindre förpackningar (10000-kronors) brukar normalt sett aldrig ha godtagbar likviditet så det är inget unikt problem.

Summasummarum. Så länge Nordea håller sig stabil som bank (i praktiken så har väl Nordea ett bakomliggande skydd i form av att man tas över av staten vid stora problem) så tycker jag nog räntebevisen är en enkel och klok form av "obligationsinvesteringar" och jag ser gärna att fler banker tar efter och lanserar lika enkla certifikat som Nordes Räntebevis.

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Wed, 09 May 2012 15:24:00 +0000

Häromdagen så skrev Avanza Banks underfundige sparekonom Claes "alltid hängslen" Hemberg ett blogginlägg om att flytta pensionsförsäkringar vilket såklart indirekt var en inlaga i debatten om hur förträffliga pensionsförsäkringar som Hembergs arbetsgivare Avanza Bank har i sitt sortiment och att alla är varmt välkommna att flytta sina försäkringar dit. Hemberg skriver t.ex. att han genom att flytta en arbetsgivarbetald pensionsföräskring från storbanken till arbetsgivaren Avanza och han genom detta gjorde ett klipp.

Men flyttavgiften lyckades jag snabbt tjäna igen. Konto utan avgifter hade räckt, men fördelen med bättre utbud gav mig större valfrihet, till snabbare val. Snabbare och bredare val gjorde snart nya kontot till vinnare.

Men hur bra är egentligen Avanza Banks pensionserbjudanden, idag? För ett par år sedan när dom först startade sin pensionstjänst så var Avanza synnerligen konkurrentkraftiga, bäst i klassen. Man införde försäkringar utan försäkringsavgifter och det blev helt enkelt lika enkelt som en fondsparande att ha en fondförsäkring i en pensionslösning.

Men det har som sagt runnit en hel del vatten under broarna sedan dess. Avgifterna i pensionsförsäkringar har sänkts rejält skulle jag vilja påstå. I de nya upphandlingarna som gjort för de stora kollektivavtalen så har det ställts allt hårdare avgiftskrav och krav på rabatter på fondavgifter vilket idag gjort att pensionsförsäkringar faktiskt blivit billigare än ett traditionellt fondsparande.

Detta har ställt till det lite för Avanza Bank, vill jag nog påstå lite. Deras affärsmodell har ju gå ut på att inte ta ut någon avgift på pensionsförsäkringen av försäkringstagaren utan istället sälja ett vanligt fondsparande och förhandla till sig rabatter hos fondbolag och få en kick-back i form av rabatterade fondavgifter som blir vinster för Avanza Bank. Kunden i Avanza märker mao inte att han/hon indirekt betalar till Avanza.

Men de nya avgiftskraven i de stora kollektivavtalen där fondavgifter mer eller mindre ska rabatteras från Avanza svårare att konkurrera med storbanker. i ITP 1 (privata tjänstmän) så är man inte ett valbart alternativ, Avanza är dock ett valbart alternativ för kommunalt anställda (KAP-KL), Statligt anställda (PA-03) och privatanställda arbetare (LO).

Dock har de nya upphandlingarna medfört att Avanzas pensionsförsäkringar har fått förändras lite.

Först detta med "bättre utbud" som Hemberg indirekt säger att Avanza har. När bolagen som erbjuder kollektivavtalade pensionsförsäkringar tvingas erbjuda fondrabatter så får Avanza plocka bort de fonder där man inte lyckats förhandla fram rabatter eller får en lönsamhet. Idag har Avanza Bank knappt 30 olika fonder som erbjuds vid avtalspensioner inom KAP-KL, PA-03, SAF-LO. Jämför med flera hundra fonder som Avanza har vid ett rent fondsparande. Listan för PA-03 valbara fonder ser exempelvis ut så här

Man kan också jämföra med andra valbara banker. Exempelvis erbjuder Länsförsäkringar omkring 90 olika valbarafonder, Skandia lika många, storbanken Swedbank erbjuder ca. 50 fonder. Avanza Bank är mao en av de valbara alternativ med minst(!!) antal valbara fonder. Mot tidigare då man hade mycket stor valfrihet, sug på den Hemberg..

Sedan kostnadsbiten. Avanza har fonden Avanza Zero. En avgiftsfri svensk indexfond. Mycket attraktiv och bra produkt ska sägas och en fantastisk marknadsföringsprodukt så mycket det pratas om denna fond. Nu är såväl SEB som Handelsbanken på väg att också starta helt avgiftsfria fonder. I SEBS fall är det en avgiftsfri Europafond och i Handelsbanken vet jag inte riktigt vad det var för fond.

Kostnadsbiten avseende försäkringsavgifter där är Avanza som sagt gratis. Bra! vad kostar de andra bankerna idag? Vi kan ta Länsförsäkringar där varierar det lite beroende på kollektivavtal. Som kommunalt anställd är det enbart en fast avgift om 75kr per år, som statligt anställd 80kr+0.1% av försäkringskapitalet. Dvs 180kr på ett år om man har 100 000kr i försäkringskapital. Inom PA-03 varierar det mellan bankerna från 0kr (Avanza och Danske Bank) till 70-80kr per år. Avanza Bank är mao ett tuggummipaket billigare än de andra bankerna per månad, fast med sämre fondutbud.

Summa summarum. Avanza Bank har på pensionssparande blivit allt mer lika storbankerna idag. Glädjande är att det verkar ha blivit betydligt bättre konkurrens mellan bankerna på just kollektivavtalade pensionsförsäkringar.

En pizza blir inte godare för att man skär den i fyra delar

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 19 Mar 2012 20:01:00 +0000

Cornucopia skriver idag ett blogginlägg om att han anser att svenska aktiebolag bör dela upp aktieutdelningen ifrån en stora pizza till fyra stycken lagom anpassade pizzaportioner jämt utspridda över månaderna som passerar från jultomten till jultomtens återkomst.

Det kan förstås tänkas vara mer attraktivt att få sin utdelning utspridd via fyra tillfällen mot att få den i klump på våren, det håller jag med om. Helst lite varje dag hade väl varit ännu mer trevligt? Vi lever ju på 10-talet och då borde man väl kunna skicka pengar elektroniskt till aktieägarna varje dag, när bolaget ändå gör vinster, eller? Få dagens lunch betalad av lite pengar som kommer in på kontot?

Det finns dock en mycket stor skillnad i varför exempelvis amerikanska bolag har aktieutdelning fyra gånger per år och svenska bolag enbart vid ett tillfälle per år. Skillnaden är vem som beslutar om aktieutdelning. I Sverige är det bolagets aktieägarna som fattar beslut om utdelning, icke så i USA utan här är det istället bolagets styrelse som fattar beslutet om utdelning. Detta får stora konsekvenser för hur utdelningar betalas ut. I USA så kan styrelsen fatta lite beslut hipp som happ om hur man vill att utdelningen ska delas ut, i vissa bolag så delas det ut utdelningar varje månad till och med, man får lov att betala utdelning så länge det finns utdelningsbara medel och bolagets överlevnad inte äventyras (då stäms den stackars styrelsen inför det härliga amerikanska rättssystemet).

I Sverige sker det som sagt en gång om året, en stor fet pizza i april-maj oftast och i sann byråkratisk anda får utdelning enbart betalas ut efter beslut av aktieägarna, dvs årsstämman. Och på årsstämman ska det läggas fram bokslut, aktieägarna ska dyka ner i siffrorna, skärskåda styrelsens förslag och slutligen med hjärtat i halsgropen fatta beslut att dela ut kontanter till sig själva.

Skulle man då inte kunna fatta beslut i Sverige att dessa pengar skulle betalas ut vid exempelvis fyra tillfällen? Jodå självklart. Men om du får välja mellan at få 10kr i näven idag, mot 2,50kr nu, 2,50kr om 3 mån, 2,50kr om 6 mån och 2,50kr om 9 månader? Skulle du vilja att de grånande herrarna på podiet där framme tog räntan från dina pengar? Nej så klart inte, det är ju bättre du tar hand om pengarna själv och spenderar eller sparar eller vad sjutton du nu önskar göra med din utdelning. Därför kommer som sagt den svenska utdelningen i klump.

Men som sagt, en pizza är en pizza även om man skär den i fyra aptitliga delar eller tuggar i den i klump.

Mogen nog att prata pension?

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Tue, 13 Mar 2012 19:20:00 +0000

Jag har en årlig tradition att jag brukar försöka göra något kul att mitt orangea kuvert. I år så fick det bli en giraff.

Pensionsmyndigheten talar också om för mig att jag i genomsnitt förvaltat min premiepension med 7% i årlig avkastning, ganska så i mitten på normalfördelningskurvan kan jag anta?

Nu handlar det ju vid min ålder (knappt 32) knappast om några direkt stora summor utan premiepensionen ligger några kronor under 90 000kr så det dröjer nog ett bra tag tills man kan bli pensionär vid 75 års ålder. Ang placeringsinriktning så göra jag mycket likartat som Lundaluppen där man blandar aktiefonder och räntefonder i lämplig mix.

Min dyra dator

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Wed, 07 Mar 2012 15:54:00 +0000

Idag så håller Apple en av sina smått upphaussade event där man nu kommer presentera nya produkter. Ryktena denna gång handlar om att den kommer en ny iPad och en ny AppleTV. Tidningarna kommer väl köra livebevakning och många intresserade kommer dregla över läckerheterna som numera verkar ta världens med storm.

Själv så gick jag över till appledator år 2006, en vit 17” iMac. Detta sedan en god vän till mig ringt och sagt att NU, skulle man köpa en apple dator för man hade gått över till Interprocessorer och ett då nytt operativsystem (OS X Tiger) som enkelt kunde köra Windowsprogram på dessa datorer också. En revolution låg i fatet enligt min Applefrälste vän. Sagt och gjort då vågade jag ta steget över till ”den andra sidan”. Mycket vatten har runnit under bron sedan dess där Apple har gått från en mindre aktörer till att bli världens största tillverkare av persondatorer, ha lanserat mobiltelefon och surfplattor. Men min gamla dator från 2006 puttrar och går lika bra idag som då. Fast jag använder den mera sällan då mitt surfande mer och mer övergått till en vit iPad som löser de mesta av de banala problem jag har.

Det var förstås en mycket dum sak att köpa denna dator 2006. Jag skulle givetvis ha avstått och istället köpt aktier i Apple i stället för en dator vid detta tillfälle. Hade jag avstått från datorn och satsat på aktierna så hade jag kunna sälja dessa aktier idag och köpa flera iMac, iPhone, iPad och apple TV… Aktierna har sedan dessa gett en sisådär 6-7 ggr pengarna. Nog för att det är okej andrahandsvärden på produkter från Apple men så bra är det inte.

Från det kommunala bostadsbolaget till Japanska obligationsinvesterare

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Tue, 06 Mar 2012 20:05:00 +0000

Du som läser detta blogginlägg är delägare i en mängd olika företagsverksamhet. Statliga bolag, olika bolag som bedrivs på regions och landstingsnivå och såklart kommunala bolag som kanske ligger lite närmare och konkretare den egna intressesfären. En kommun har som bekant oftast ett par kommunala bolag. Kommunala bolag är i normal fallet fristående från den kommunala balansräkningen och finansierar sig själva. Dvs kommunen behöver i sin balansräkning inte redovisa den nettoskuld som ett kommunalt bolag har utan man kan enbart redovisa en tillgång i form av att man äger aktier i ett bolag med ett visst hypotetiskt värde, i normalfallet värdet på det egna kapitalet i bolaget.
Oftast är de största kommunala bolagen de kommunala bostadsbolagen som i många fall är en stor och omfattande verksamhet. Kommunala bostadsbolag finns i stort sett varenda kommun och försörjer kommuner med hyresrätter. Detta göra man utifrån dubbla perspektiv, dels givetvis i form av ekonomiska principer där verksamheten ska gå med vinst (om än mycket låg) med också i form av ett socialt perspektiv där exempelvis en nyskild småbarnsmamma går före i kön och i den bästa av världar snabbt får en ny bostad istället för att hamna på gatan eller inneboende hos vänner.

Bostadspolitik vara namnet och en viktig kommunal verksamhet. Ett privat fastighetsbolag där man kan ju hyra ut vakanta lägenheter till mer elle rmindre vem man vill (observera besittningsskyddet när man väl hyr bostaden) och dessutom så kan man göra detta enbart i syfte att tjäna en massa pengar. Någon social omtanke behöver inte en privat hyresvärd visa.
Själv så växte jag upp i den lilla kommunen Mark i södra Västergötland så vi kan ta detta kommunala bostadsbolag som heter Marks bsotads AB som exempel. Marks bostads AB verkar som sagt i Marks kommun, en kommun med ca. 35 000 invånare om jag minns det rätt. Markbostads AB ska då enligt gällande regelverk bedriva en bostadsfastighetsrörelse som vilar både på företagsekonomiska principer och social omtanke om invånarna i Mark.
Marks bostad har enligt deras hemsida ett eget kapital på 146 mkr och en balansomslutning på 772mkr, En soliditet på lite lägre än 20% mao. Nettoskulden i bolaget är lite drygt en halv miljard för att höfta, en nettoskuld på omkring 16 000kr per kommuninvånare för enbart detta kommunala bostadsbolag. Barnfamiljen med mamma, pappa och två knoddar i Hyssna, Sätila eller Horred står indirekt i borgen för ett lån på 68000kr, ganska mycket pengar.

Nu äger ju detta kommunla bostadsbolag först och främst bostadsfastigheter som har en låg vakansgrad och därigenom en låg oprationell risk i verksamheten. Men jämför man siffrorna med de fastighetsbolag som finns på börsen så är den finansiella risken i bolaget hög och den kan vara detta pga att det konkret eller indirekt finns en kommunalt borgensåtagande. Om det kommunala bostadsbolaget får problem så kommer kommunen mao gå in som en räddande ängel och det är då sett ur utlånarens sida en lite lägre risk att låna ut pengar till detta kommunala bostadsbolag än till ett börsnoterat bolag som lättare går i konkurs för det här inte finns några aktieägare som med garanti ställer upp med pengar.

20% i eget kapital och 80% lån är ingalunda några exceptionellt svaga siffror när det gäller kommunala bostadsbolag, det finns kommunala bostadsbolag som bedrivs med mindre än 10% i soliditet. Dvs dom lånar mer pengar i % av tillgångarnas värde än vad en privatperson rekommenderas göra i lånetaket på 85% av bostadens värde.
Ett kommunalt bolag kan låna pengar på både banken och kapitalmarknaden i övrigt. För att enklare komma åt den sk. kapitalmarknaden så har landets kommuner och landsting bildat bolaget Kommuninvest, som för övrigt har sitt ursprung från den landsända som jag själv bor idag (Närke) där länets kommuner gick ihop för att få bättre lånevillkor. Det Kommuninvest gör idag är att sälja obligationer till investerare som används för att försörja landets kommuner, landsting och därtill hörande kommunala bolag med billiga krediter.

Genom att bunta ihop alla behov av krediter som finns inom hela denna sektorn i så kan man sälja obligationer med hög kreditvärdigheter till exempelvis pensionsfonder, försäkringsbolag och andra investerare som vill ha denna typ av investeringar. Nu har jag ingen aning om Marks Bostads AB är ansluten till Kommuninvest eller om man lånat upp alla sina pengar på exempelvis Sjuhärads sparbank men i teorin så skulle man kunnat låna pengar på kommuninvest som ett alternativ till banken.
Hur har då i sin tur Kommuninvest finansierat sig? Ja för det första så bedrivs själv kommuninvest med ett minimalt eget kapital, omkring 0,5% av balansomslutning! Men kan bedriva verksamheten med så lite eget kapital genom att det finns ett solidariskt borgens åtagande mellan de kommuner som är medlemmar i kommuninvest. Dvs skulle Kommuninvest få ekonomiska problem så måste de kommuner som är anslutna skjuta till mer pengar enligt deras andelstal i den ekonomiska föreningen som Kommuninvest är.

Sedan då den andra delen av Kommuninvest finansiering det som inte är eget kapital utan skulder. Kommuninvest har ju som bekant ingen inlåning som banker (tänk bankonton som man kan sätta in pengar på) utan man har endast upplåning genom att man löpande ger ut obligationer. I högsta grad är Kommuninvest en internationell verksamhet. För visso säljer man sina obligationer till svenska banker, försäkringsbolag och pensionsfonder men upplåningen i SEK är faktiskt så låg som 32% av totalen av upplåningen. Nästan 70% går till den internationella kapitalmarknaden som det så vackert heter. I första hand sker upplåning i amerikanska dollar och japanska Yen och utöver detta mindre upplåning i CHF, NOK, Euro, AUD osv. Denna upplåning i internationell valuta swappas sedan om så att det i normalfallet inte skall finnas någon valutarisk i kommuninvests verksamhet så att man på förhand vet vilken kostnad bolag har för utgivna obligationer mätt i svenska kronor .
Så det där nya kommunala bostadsprojektet i din hemkommun kan det mycket väl vara japanska pensionärer som är med och finansierar...

De 10 000 småaktieägarna som försvann

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Tue, 14 Feb 2012 18:55:00 +0000

Investment AB Öresund har som bekant delats i två olika bolag i en synnerligen komplicerad process sedan de båda huvudägarna hade så stora samarbetsproblem att dom inte längre kunna verka i samma bolag. Istället för som brukligt vid ägardispyter där någon av ägarna säljer sina aktier så har man av olika skäl för herrarnas egna personliga skull istället styckat bolaget i två delar. En sak som komplicerat till saken är ju att familjen Qviberg ägt aktier privat i Öresund och Hagström ägt sin post via bolaget Biovestor. Nyskapelsen i form av förvaltningsbolaget Creades börsnoteras i slutet av februari (Hagströmers andel).

För ett par veckor sedan skickade Öresund ut ett pressmeddelande i stilen med ”hög anslutning iinlösenerbjudandet”. Jag kan nästan tycka det är anmärkningsvärt att det inte har skrivits något i media media och bloggar om just detta pressmeddelande om anslutningsgraden i programmet. För bakom den fina pressmeddelanderaden så döljs ganska så intressanta fakta. Anslutningsgraden i inlösenprogrammet uppgick till 92,8%. Det låter ju fint att "nästan alla" deltagit i styckningsprocessen. Men likväl, 7,2% av aktiekapitalet gjorde det inte och förlorar såldes stora tillgångar sammantaget, då deras eventuella ägarandel i Creades nu spädes ut bland alla aktieägare i rest-Öresund.

För 7,2% av kapitalet kanske inte låter så mycket men är i praktiken synnerligen mycket om man ser till antalet aktieägare! Låt oss jämföra lite siffror. Vid årsskiftet (innan processen var avslutad) hade Öresund 22 566 aktieägare. 16014 av dessa aktieägare var mycket små aktieägare som ägde mindre än 500 aktier var. Dessa 16014 aktieägare representerade tillsammans en ägarandel i Öresund om 4,9%. Och betänk nu att 7,2% av aktiekapitalet inte deltog i inlösenprogrammet så förstår man omfattningen.

I praktiken betyder detta att en stor del av småspararna i Öresund fullkomligt ignorerade processen. Gissningsvis upp mot cirkus 10-tusentals av bolagets 22566 aktieägare struntade i det. Majoriteten av antalet aktieägare var inte ens delaktiga i processen av uppdelningen. Eller visst det kan förstås också vara en del större okunnigare aktieägare som struntade i programmet också så att det inte är fullkomligt så illa, men att mer än hälften av aktieägarna struntade i programmet kan man nog ta för givet vilket också stöds när man tittar på antalet aktieägare som Creades skriver på sin hemsida.

Men kortfattat kan man säga att programmets konstruktion i stort sett enbart fungerade för större och insatta aktieägare. I själva verket har ju de större/kunnigare aktieägarna gynnats på mindre aktieägares bekostnad (de som ej utnyttjade de inlösenrätter man hade) bekostnad. Familjen Qviberg torde ha tjänat ett par miljoner på att Kalle, Lotta och Lisa inte utnyttjat sina inlösenrätter då han nu får en ägarandel ca. 30% ägarandel i deras värden i form av Creades aktier som nu ligger kvar i Öresund. Bara att gratulera Mats Q och familjen.

Att 7,2% av aktiekapitalet inte deltog i programmet medför också att rest-Öresund blivit delägare i Creades med 7,2% av aktiekapitalet och blir således en av bolagets tredje största aktieägare och aktieposten i Creades blir en av öresunds största aktieposter. En aktiepost värd cirkus 240Mkr (varav ca. 30% indirekt nu ägs av Mats Q, förlåt framförallt Mats Qs barn). Men räkna med att det här kommer någon affär som eliminerar detta. En logisk affär hade väl varit om Creades köper dessa aktier, stryker aktierna och på så sätt kanske jobbar på att mota bort sin substansrabatt också.

Är vi mindre likvida idag?

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Wed, 01 Feb 2012 18:47:00 +0000

På nationalekonomibloggen Ekonomistasskrevs häromdagen ett synnerligen intressant blogginlägg som förtjänar att kommenteras. I inlägget beskrivs den svenska hushållsutlåningen i relation till BNP (tänk inflationskorrigerad ung.) och hur denna har stigit sedan i mitten av 90-talet. Föga överraskande har ju hushållens skulder ökat betänkligt de senaste åren. Till att idag vara ungefär 1,6ggr BNP. I förhållande till hur mycket ekonomiskt mervärde i ekonomin som vi vanliga dödliga bidrar så har vi alltså idag lite drygt 3 ggr så mycket lån som i mitten av 90-talet, räntan är väl en tredjedel mot då så det går väl jämt ut i räntekostnader kan jag tro.

Inget revolutionerande, för våra bostadspriser har ju gått upp sedan dess vet vi ju alla och då är det ju lätt hänt att man ökar på sina lån vid bostadsbyten eller när man köper den där fina svarta BMWn som står på garageuppfarten.

Men i inlägget på ekonomistas finns det också vackra diagram för den svenska förmögenhetsutvecklingen med vackra bostäder, aktier, pensionsförsäkringar mm. också detta relaterat till BNP och här börjar det bli riktigt intressant.

Några intressanta reflektioner kan man göra utifrån diagrammet. För det första så har vi såklart tagit allt mer lån, i relation till våra inkomster för att köpa bostäder och i viss mån ett ökat pensionssparande som våra kära banker och försäkringsbolag har sålt på oss i form av en salladsdressingsblandning med en del skräckpropaganda och två delar "sätt guldkant på ålderdomen". Att vi tar lån för att pensionsspara kan man ju tycka är en synnerligen "intressant" reflektion...

Detta medför att den genomsnittlige svensken har fått ett större bundet kapital i relation till mer lättillgängliga tillgångar. Vad som också är intressant är att den genomsnittlige svensken sedan i mitten av 90-talet blivit fattigare, om man bortser från feta pensionsförsäkringar och fantastiskt ljusa och fräscha bostäder. Mindre pengar i plånboken och på aktiedepån, men snyggare kök så att säga. Toppnoteringen 1999 hade vi en finansiell förmögenhet på 0,75 av BNP till idag 0,2. BNP justerat så har vi alltså "tappat" 2/3 delar av våra lätt realiserbara tillgångar. (fast vi har ju blivit så rika så det gör ju inget....)

Om vi översätter situationen till att vara ett företag så är det min uppfattning att vi privatpersoner har fått en sämre likviditetssitatuation även om vi skaffat oss större tillgångar. Den genomsnittligare svensken sitter i dagens situation mao lite trängre till om man hamnar i trångmål, får man ett ”kassaflödesbortfall” i form av arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa så är det betydligt fler idag som måste realisera fasta tillgångar (dvs sälja drömkåken med det fina köket eller BMWn) i en sådan situation mot att det . pensionsförsäkringen kan nog bli synnerligen svår att realisera På samhällsnivå innebär detta såklart systemrisker enligt mig då den genomsnittlige svenskens förmåga att hantera inkomstbortfall har blivit ”trögare”, visst man är rikare idag, men knappast mer flexibel med pengar på kontot eller aktier idag än i mitten av 90-talet.

Aktiebolaget kvadraten söker ny VD (humor)

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Wed, 04 Jan 2012 21:50:00 +0000

Som VD förväntas du leverera på topp och vara en riktig hungrig tiger som är hård i förhandlingarna med bankerna för våra stora lånefinansierade förvärv som styrelsen beslutar om. Vi ser gärna att du åker runt och köper upp så mycket bolag det bara går.

Som VD på Kvadraten rör du dig i en internationell toppmiljö vilket innebär att du själv kan välja helt och hållet vad du vill bo och ha ditt kontor enligt vår praxis. Lönen är förstås konkurrenskraftig (1-2 mille i månaden cirkus), räkna med att som brukligt så betala skatt ( i valfritt land) på halva lönen och resten löser vi ut via lite bolag som vi har i Peru, Hongkong osv lite varierande på hur den dagaktuella skattelagstiftningen i världen ser ut. Ett hoper optioner, aktier, skattefria pensionsavsättningar osv fixar vi givetvis ut åt dig också. De finansiella värdepapperna kan ju vara bra att ta till i nödfall om skatteverket skulle vilja titta till i deklarationen.

VD jobbet hos oss på kvadratens huvudkontor i Stockholm är givetvis inte mer än en trevlig bisyssla där du förväntas vara anställd av oss på moderbolaget sisdär lagom många dagar så att du inte får någon "betydande anknytning" till oss enligt praxis vi har i firman. Räkna med en 60-70 dagar per år som VD, resten av tiden så kan du vara anställd av av någon lämpligt dotterbolag inom koncernen på en plats du själv önskar så att får betala din skatt på "rätt plats", eller "ute i myllan" som vi säger på kontoret. Räkna dock med att du får betala svensk skatt på några tusenlappar i styrelsearvodesutbetalningar, men då bjuder på på något fint vin vi dessa tillställningar istället.

Det utländska dotterbolaget hyr sedan ut dig som konsult om det skulle behövas några extra dagar i Stockholm. Självfallet så ser vi gärna att du skaffar dig en fin svensk sportbil och en rejäl svenskreggad båt för de 60-70 dagar du är här, lite roligt vill vi ju att du ska ha. Tidigare har vi alltid haft som tradition att VDn bjuder in oss andra i styrelsen för lite midsommarfirande, gärna också en lägenhet i trevlig svensk skidort också för styrelsemöten under vintertid.

Under de 60-70 dagar om året du är i Sverige så ordnar vi såklart med en trevlig liten övernattningsbostad och vi är ganska så flexbila med vad du vill ha för lösning allt från lilla villan till kanske en lägenhet. Vi brukar säga att det inte får kosta mer än ungefär 40miljoner som vi köper in för. Vi på kontoret har för denna uppgift skapat oss ett litet praktiskt svenskt dotterbolag som har till uppgift att förvalta VD-bostaden inkl lite hemhjälp, båtpersonal och annat som kan behövas, då det ger oss fina avdragsgilla kostnader i Sverige (bolagsskatten är ju så hög nu för tiden). För boendet betalar du givetvis marknadsmässig hyra dvs gratis så länge du är VD hos oss. Vill du sedan låta någon god vän eller liknande göra en hacka i samband med att du byter bostad så löser vi givetvis detta åt sig också, ett par miljoner hit eller dit är inte hela världen.

För mer uppgifter om anställningen kontakta styrelseordförande Farbror Melker

Arne Karlssons gloria på sned?

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 21 Nov 2011 21:30:00 +0000

En av börsens mest mytomspunna och tillika den bäst orienterande börs-VD kan blicka tillbaka på ett tungt år. För det har inte direkt varit något lysande år för Arne Karlsson och Ratos. Den magiska touchen som varit kring Ratos affärer verkar i år vara bruten. 2011 verkar bli ett år då goda reavinster lyser med sin frånvaro. Medize såldes i somras för 910Mkr och totalavkastning på detta innehav blev 4% per år, och innehavet Superfos som också är bokförda i år och där blev totalavkastningen 2% per år. Så låga totalavkastningar på innehavsbolag tillhör inte vanligheter då Ratos målsättning och också resultatet över tid ligger på en avkastning om 20% på investerat kapital. Så i år verkar det gått i stå och året har varit ett år då man främst förvärvat nya dotterbolag och tilläggsförvärvat i befintliga innehav. Ser man det ur positiv synvinkel så bygger man för framtiden....

Även idag meddelade att Ratos att man säljer två barn-barns bolag då dotterbolaget Contex säljer två av sina dotterbolag. Resultatet blir såklart pengar i plånboken och Contex kan betala tillbaka lån och kan genomföra en utdelning till Ratos, men det blir en bokföringsmässig förlust av affären.

Även operationellt i bolagen har det varit ett tungt år för Ratos. Vinstnivåerna har varit sjunkande i flera innehav även om en hel del kan förklaras med att Ratos tagit kostnader av engångs och strukturskäl. Något som förhoppningsvis ökar dotterbolagens förmåga att generera vinster kommande år. Även omsättningsmässigt är det inget höjdarår med en omsättningsökning på den sammanlagda portföljen om 1% (tom sista sept). På sista raden har det i det närmaste varit fritt fall och vinsten är ned 63% totalt sett. Tredje kvartalet genererande Ratos innehavsbolag med knapp nöd vinst över huvudtaget (+10Mkr) på aggregerad nivå. De bolag som haft det värst är badrumsbolaget Hafa (som i år förlorat sin största kund), DIAB (underleverantör till vindkraft), och AH Industries (även dom underleverantörer till bla. vindkraft mm.).

Även på börsen har Ratos aktie till skillnad mot så ofta förr inte rosat marknaden. Aktiekursen är ned från ca. 130 till i dagsläget ca. 70kr och till detta skall dock läggas en frikostig aktieutdelning på 5,25kr. klart sämre än börsen som helhet mao.

Ratos balansräkning tycker jag inte ser direkt rocksteady ut i dagsläget som den gjorde vid ingången till lågkonjunkturen 2008-2009 då Ratos ett tag nästan hade 5,5Mdr i nettokassa. Förvisso har manidag en nettokassa på 900mkr men ska man upprepa fjolårets utdelning på 5,25kr per aktie (ca. 1,7mdr) så måste utnyttja sina kreditmöjligheter i moderbolaget och ta upp lån för att dela ut pengar.( Kreditlinan i Ratos moderbolag räcker till två års utdelningar räknat från noll i nettokassa.) Visst är Ratos moderbolag starkt ekonomiskt, men det behövs då många dotterbolag har en förhållandevis aggressiv kapitalstruktur. Kanske inte i jämförelse med andra riskkapitalbolag men likväl mer skulder än genomsnittet på börsen. och med högre skuldsättning så ökar bolagens känslighet för nedgångar i lönsamhet. Ett bra exempel på detta är "den lilla fotnoten" Ratos har i sin rapport om att man de senaste månaderna har tvingas skjuta till 55mkr i dotterbolaget GS-Hydro, enbart för att stärka upp balansräkningen. Om konjunkturen försämras markant blir det mer av denna varan och utdelningen till aktieägarna lär bli mer osäker.

Jag brukar i mina inlägg kring Ratos återkoppla till ett enkelt sätt att värdera Ratos. Ratos målsättning är som sagt att generera en avkastning på 20% på genomföra investeringar. Detta är ett värde som förväntas bli över tid (och också ett resultat man haft sedan 1999 då man lade om strategin till den nuvarande). En liten del av denna avkastning kommer från innehavens löpande vinster och utdelningar och det mesta förväntas komma från reavinster då man säljer innehav då man förhoppningsvis får bättre betalt då man ökat bolagens förmåga till vinstförmåga och därmed pris.

Idag har Ratos ett eget kapital om 44kr per aktie (total ca. 14Mdr) mestadels i form av investerat i bolag men också en nettokassa om ca. 900Mkr i moderbolaget. En avkastning om 20%kan med andra ord förväntas generera vinster på 8,8kr per aktie sett över tiden. Räknar lite överlagsmässigt att 10% av dessa vinster tillfaller moderbolagets anställda, knappt 8kr mao. Detta då OM Ratos även fortsatt över tid uppfyller sitt höga avkastningsmål. Räknar vi med ex. 15% i avkastning på investerat kapital hamnar avkastningen (både kapitaluppbyggnad och utdelningar) till aktieägarna på ca. 6kr. Sett till dagens kursnivå på 70kr ger detta en avkastning på ca. 8%, vilket återigen gör att Ratos aktie hamnar på acceptabla avkastningsnivåer även om det kanske inte är tillräckligt billigt än så länge.

De bakomliggande orsakerna till livbolagskrisen

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Thu, 17 Nov 2011 18:27:00 +0000

Krisen för landets livbolag fortsätter med oförminskad styrka även om det inte skrivs mycket i media om det, idag tar t.ex. till och med mainstreammedia, eller etablerade författaren eller vad tusan-man-nu-ska-kalla honom Cornucopia upp att Swedbank är nästa aktör att få problem med sitt livbolag och tradförsäkringar.

Värst drabbat verkar dock i mina ögon Länsförsäkringar vara, observera, ur min högt subjektiva synvinkel och inte speciellt vetenskapligt undersökt då jag som humorfylld bloggskribent i kommentarer blivit beskylld för att lida av hybris så ta mig inte på för stort allvar.

Länsförsäkringar har nu genomfört följande åtgärder för att undgå tvångsförvaltning av finansinspektionen. Man har satt enåterbäringsränta till 0%, helt stoppat nyteckning avtradförsäkringar, man har sålt ägandet av fonder från Livbolagettill sakförsäkringsbolaget och man har också gjort den drastiska åtgärden att sälja hela(!!) börsportföljen av aktier och livbolagets aktier består nu enbart av illlikvida aktier i företrädesvis onoterade bolag såsom t.ex. Bergvik Skog och Hemfosa mm.

Priset på Länsförsäkringar fonder verkar vara sålt till ett hyfsat överpris så med andra ord så känns det som Länsförsäkringar Sak har dränerats på pengar. Kanske blir det dyrare bilförsäkring nu? Länsförsäkringars livbolag är också farligt nära gränsen när man kommer få mer frekventa besök från finansinspektionen.

Det är lite lätt att förstå sig på varifrån krisen för livbolagen kommer. Att börsen gått ned är förstås en delförklaring men det är endast en liten del. Den största delen är att de svenska statspappersräntorna har sjunkit ner till nivåer som inte setts sedan gamla kungars tider, då investerare springer som galningar till att köpa svenska statsobligationer. Sjunkande statslåneräntor medför också förstås att livbolagens tillgångar ökar i värde, men det medför också att livbolagens skulder(pensioner som ska betalas ut i framtiden) ökar.

Så vi tar ett litet räkneexempel, för att exemplifiera detta på ett mycket förenklat sätt. Jag bortser i detta exempel helt och hållet från avgifter för sparandet.

Jag har i detta exempel valt personen fröken Söt som socker som både är blond och blåögd men det går precis lika bra att ta undertecknad (han med bybris i sina blogginlägg), som istället är tunnhårig och 31 år (suck börjar tom få vissa gråa hår..). Undertecknad har också en tradförsäkring på tvång genom en kollektivavtalad tjänstepension utan valmöjlighet.

Fröken Söt som socker är 30 år gammal (om du nu inte valt undertecknad som exempel) och sätter in en pigg och fräsch hundralapp hos Livbolaget Risky Business i en tradförsäkring. Fröken söt som socker har valt just en tradförsäkring för att hon själv inte vill förvalta sina pengar och hon vill ha ett tryggt och säkert sparande med låga avgifter. Livbolaget Risky business har en garanterad ränta på 2% per år. Utöver denna ränta så kan bolaget såklart ge återbäring om man lyckas väl med sin förvaltning.

Fröken söt som socker har då fått ett löfte/garanti om att sin enda hundralapp när hon är 65år gammal och går i ålderspension ska vara värd minst 200kr (minimum 2% ränta i 35år). Om hon sedan tar ut sin pensionsförsäkring på 10års tid till hon fyller 75år så kommer då denna enda hundralapp ge henne minst en månadsutbetalning på ca. 1kr och 60öre varje månad mellan 65 och 75 år. Väldigt överslagsmässigt beräknat.

Gott så för fröken Söt som socker, hon kan nu planera sin pension och en insatt 100lapp blir inflationssäkrad om riksbanken de kommande 35 åren når sitt inflationsmål på 2% per år.

Ur livbolaget Riskybusiness sida så ser det ju ut på följande sätt:

Dom har fått en ny pigg och fräsch hundralapp bland sina förvaltningstillgångar, kravet och garantin som dom ställt ut är att om 35 år ha 200kr tillgängliga att betala ut till unga fröken söt som socker. Dessa 200kr blir såklart en skuld för livbolaget, tillgången är hundralappen man har att förvalta.

Skulden (200kr) ska dock inte betalas ut nu, utan om 35 år detta medför att man i försäkringsteknisk synvinkel ska diskontera denna summa. Hundralappen bland tillgångarna kommer ju som sagt att generera avkastning de kommande 35 åren (ränta-på-ränta). Diskonteringsräntan som livbolagen använder brukar vara räntan på lite längre statsobligationer som också brukar vara de allra vanligaste placeringstillgångarna i livbolaget.

Här inträder de kusliga effekterna.

Även om jag i detta exempel använder lite väl förenklade räknemetoder. Om vi diskonterar 200kr på 35 år med räntan 3% som kanske är ett lågt normalläge så har livbolaget idag en skuld på ca. 69kr och en nyinsatt tillgång på 100kr. Det känns ganska så bra, då kan livbolaget mycket kortfattat ha en bra buffert (gentemot tillgången man fått på 100kr) och kan placera i en del aktier utöver statspapperstillgångarna som ligger i botten och täcker upp för garantin.

MEN, om diskonteringsräntan blir 1,5% som är räntan på svenska statsobligationer idag (ja jag höftar), så blir de 200kr diskonterade till 117kr i skuld för risky business (matteformel X=200*0,985^35, rätta mig gärna om jag har fel, jag gör ofta fort och fel). Här inträder då de stora problemen, tillgångarna ökar med en hundring genom insättningen och skulderna med 117kr(!) för livbolaget. Livbolaget hamnar mao för just denna nya insättning i ett underskott och måste i bokföringsteknisk synvinkel ta från reserverna/överskottet eller vad man nu kallar det för att få tillgångar och skulder att gå ihop. Resultatet blir en försämrad solvens (förhållandet mellan tillgångar och skulder i livbolaget) innebär att bolaget måste sänka sina risker så man inte äventyrar pensionsspararnas pengar så att det verkligen finns pensioner att betalas ut. Sälj aktier och köp statsobligationer per automatik alldeles oavsett vad förvaltaren tror om framtiden, såsom Länsförsäkringar gjort.

En viss hjälp på traven får förstås livbolagen att räntenedgångar ökar bolagets placeringstillgångar (i alla fall de tillgångar som är svenska statsobligationer), men det stora dilemman som kan uppstå blir sedan när räntan börjar stiga lite svagt, då skulderna minskar men placeringstillgångarna (obligationer) också minskar. Har man då ont om andra tillgångar som stiger i värde så blir det knapert.

Skilsmässan klar och bodelningsavtalet upprättat mellan Hagströmer & Qviberg

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Wed, 16 Nov 2011 16:04:00 +0000

Om du går in på google och skriver: lägg ner Öresund så innehåller den översta länken ett blogginlägg som undertecknad skrev med samma titel i somras.

Jag sammanfattade då mina tankar kring att det nästintill vore en omöjlighet att Hagströmer och Qviberg skulle med gemensamt skrivbord och ägande driva vidare investmentbolaget Öresund efter alla turer kring HQ. Och jag föreslog att man helt sonika skulle likvideras och bommas igen.

Jag förstår nu att Mats och Sven läst mitt inlägg (självironi, men håll med om att det är synnerligen komiskt att förslag i inlägg som skrivs på denna blogg kring HQsfären har en kuslig benägenhet att inträffa) och tagit sommaren och hösten på sig att fundera över hur man skulle kunna lösa upp sina knutar.

Ja det är förstås ingen lågoddsare med dagens besked att Öresund läggs ner, förlåt styckas i två fristående bolag efter de båda huvudägarnas ägarandelar.

Det mesta om uppdelningen finns så klart att läsa i media. Men några intressanta reflektioner vill jag göra. De båda bolagen som nu bildas kommer få stora skillnander mellan sig. Öresund blir ett investmentbolag som investerar i börsaktier och troligtvis får hög direktavkastning och transparens. Mottagna aktieutdelningar från innehaven kommer slussas ut till ägarna.

Hagströmers nya lilla älskling blir inte ett investmentbolag utan ett förvaltningsbolag som har stora ägarpositioner i några noterade och några onoterade bolag. Det nya bolaget kommer därför helt bestämma sina aktieutdelningar och det finns faktiskt en möjlighet att Hagströmer helt slopar aktieutdelningar (tänk Warren Buffett)i bolaget och istället använder inkommande kassaflöden till att bygga substans och investera i fler onoterade bolag. Skattetekniskt finns denna möjlighet för Hagströmers nya bolag och jag sätter en slant på att det blir snåla utdelningar.

Observera också att affärerna som H och Q har ihop inte är helt slut, de båda bolagen bildar ett gemensamt holdingbolag för att hantera ägandet i Carnegie och Klarna. Så dom kommer fortfarande tvingas samarbeta.

Jag måste samtidigt ge en liten eloge till två styrelseledamöter i Öresund som reserverat sig mot beslutet, Nachemson och Märta Josefsson. Jag förstår att dom reseverat sig. Öresund skulle precis lika gärna kunnat likvidera sig i annan form och det är uppenbart att H och Q hanterat Öresunds övriga aktieägare (förutom dom själva) som om dom var någon form av deltagre i de båda herrarnas privata plåböcker. Nej lösningen som nu presenteras är förstås bäst för de båda huvudägarna och blir ganska så osmakligt för den lille aktieägaren med ett par hundra aktier, de individer skulle lika gärna kunnat bli utköpta av de båda. En annan invändning mot beslutet blir att förvaltningskostnander blir högre sett till det totala börsvärdena på gamla Öresund. Substansvärdet på nya Öresund blir inte vansinnigt stort för att vara ett investmentbolag, i själva verket blir det ett av börsens mindre investmentbolag.

Märkligt är också att Stefan Charette deltagit i styrelsebeslutet och sagt bifall samtidigt som han i praktiken redan blivit lovad ett nytt jobb åt Hagströmer (som självfallet var jävig och inte deltog i beslutet tillsammans med Q). Det är med andra ord en väldigt oenig styrelse som lagt fram förslaget....

Dags igen Carnegie?

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Tue, 15 Nov 2011 16:57:00 +0000

Den före detta krachade banken Carnegie som återuppstod på den tredje dagen från de döda likt fågel fenix avlämnade idag rapport. Carnegie är ju ett helt annat företag idag än innan då man även tagit över det andra gökboet HQ-bank och man har fått nya ägare i form av Bure, Altor, Öresund och Carnegies egen personal såklart, så bonusvillkoren säkras. Någon börsnotering av Carnegie finns ju inte kvar (ja jag bortser från stämningsbolaget D. Carnegie och Co.). Fast för såväl börsnoterade Bure som Öresund så är det ett viktigt innehav, bara Öresund värderar ju sin andel till över 800mkr vilket gör det till Öresunds näst största innehav trots att HQ-Bank gick under, så Öresund säkrade i alla fall upp sina tillgångar bra tillskillnad mot resten av aktieägarna i HQ....

Rapporten kan enklas sammanfattas med att Carnegie vänder en liten vinst det första halvåret till förlust efter september månads utgång. Tredje kvartalet har varit ett rejält mörkt hål och banken redovisar en förlust på 95Mkr, på tre månander.ganska så mycket pengar i jämnförelse då man hade rörelseintäkter på 1386mkr på de första nio månanderna. Förlust på cirkus omsättningen i årstakt baserat på Q3.

Carnegie skyller på lite extraordinära kostnader och klart vikande marknad, omorganisationer, mm. Starka nyckeltal i form av kapitaltäckning, men man kan se att banken har betydligt mindre tillgångar idag än för ett år sedan, mindre inlåning från sina kunder, mindre utlåning.

Intressant i sammanhanget är att Carnegie Norgechef och vice norgechef valde att hastigt och lustigt kliva av sina arbeten för någon vecka sedan. Lite märkligt såhär strax innan rapport....

Med tanke på bankens historik så är det ju nästan relevant och fråga om det är dags nu igen? Och vad för lik i garderoben som finns denna gån?

SCA har fler strukturaffärer att göra

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Sat, 12 Nov 2011 19:10:00 +0000

SCA aktien har den senaste veckan för en gångs skull kommit lite i ropet efter att bolaget tecknat avtal om att förvärva Georgia-Pacific europeiska mjukpappersverksamhet, som allt som oftast går under varumärket Lotus som man numera även ser i svenska butiker med ojämna mellanrum. Affären är en rejält stor affär inom SCA största affärsområde, Mjukpapper, där man nu har för avsikt att förvärva en av sina värsta konkurrenter på SCAs största marknad, Europa. Analytiker och journalister verkar i alla fall lyriska och aktien har handlats upp rejält (för att vara med SCA-mått). Flera analytiker verkar ta fasta på att SCA nu äntligen genomför välbehövliga strukturaffärer och att SCA styrka inom den viktiga mjukpappersverksmaheten med toapapper, näsdukar, servetter och hushållspapper förbättras väsentligt. Säkerligen kommer man också kunna rationalisera en den i produktionsapparaten.

Jag tror dock inte man ska ropa allt för mycket hej innan man hoppat över bäcken då affären säkerligen kommer granskas mycket hårt av konkurrensmyndigheter då SCA efter en tänkbar affär får en mycket stark marknadsposition i Europa. 2001 så försökte SCA förvärva Metsä-Tissue men då blev det nobben av EU och i det stora hela så är nog denna affär värre ur konkurrenssituationen sett ut konsumenternas synvinkel. Men kanske blir man lite räddad av den europeiska skuldkrisen denna gång.

Avtalet med GP föregicks av en annan mycket märklig affär som SCA genomförde för ett tag sedan och som jag nästan hade tänkt att skriva om och det var att SCA säljer 50% av sin verksamhet i Australien, Nya Zeeland och diverse saltstänkta öar down under. SCA skriver själva att man etablerar ett "joint-venture" och det hade man kanske kunnat förstå om det vore så att man givk in i ett join-venture med en konkurrent eller så. I detta fallet är det ingalunda så utan i detta fallet handlar det om att sälja 50% i den lokala verksamheten till en rent finansiell aktör i form av ett prive-equity bolag (tänk EQT, Ratos..). Nu efter budet på GP mjukpapper så faller förstås bitarna på plats då affären med riskkapitalbolaget frigör 3,5mdr i kontanter till SCA, pengar som kommer väl till pass när man nu gör förvärv på 12,3Mdr. För SCAs skuldsättning blir väl stor ändå även med 3,5 friska miljarder i handen.

Är det nu en bra affär? Tja säg den som vet, troligtvis så finns det en del synergier samtidigt som det alltid finns stora risker i stora affärer. SCA beroende av Europa ökar än mer men då hela europeiska banksystemet håller på att skita ner sig så kommer det säkert väl till pass med mer toapapper i portföljen.

Sedan kan man bara hoppas på att SCAs affärer är ett litet trendbrott när det gäller strukturaffärer. Även om de stora strukturaffärerna säkerligen lär dröja till Handelsbankenssfärens starke man herr Martin-Löf som varit i SCA sedan min far gick småskolan viker hädan.

För i min mening behöver SCA verkligen göra strukturaffärer för det finns många surdegar i den synnerligen omfattade balansräkningen. Strukturaffärer handlar som sagt inte alltid om att köpa även om nu SCA mestadels brukar göra detta (för lånade pengar). Ett område som man enligt mig verkligen bör ta tag i är tryckpapper (tidningspapper, magasinspapper, reklamblad etc.) Det är en undanskymd verksamhet i SCA som döljs inom affärsområdet skogsindustriprodukter tillsammans med sågverk, vindkraftverk, pappersmasseproduktion, pelletstillverkning och massa andra tillgångar.

Tryckpapper är en liten verksamhet i stora SCA, men är huvudverksamheten i t.ex. Stora Enso och Holmen. Det är också en verksamhet och lider av överkapacitet och svag lönsamhet. Man behöver väl heller inte vara direkt kärnfysiker för att inse att tryckpapper inte direkt är någon sprudlande framtidsverksamhet. Faktum är att en hel del av konsumtionen av tryckta tidningar helt försvunnit de senaste 10 åren (upp mot 30%) och ska man spå lite i kristallkulan så tror jag nog att mobiltelefoner och surfplattor kommer accelerera denna utveckling precis hur gärna Holmen, Stora Enso och SCA skriver att det tryckta ordet har ljuva framtidsutsikter.

StoraEnso och finska UPM är de största aktörerna på marknaden med 23 och 17% av den europeiska marknaden. förlusttyngda Norske skog har 10% (Norske skogs enda produktområden för övrigt, därav problemen) sedan är SCA och Holmen jämnstora med 6% av den europeiska marknaden. Konsolidering och nedläggningar av kapacitet behövs. Jag hoppas innerligt att SCA är den säljande delen på denna marknad, och att man tar tag i sina problem i tid innan liemannen gör det.

SCA har när det gäller tryckpapper tre bruk för produktion av tryckpapper. Ortviken i Sundsvall, Laakirchen i Österike och Aylesford (hälftenägt tillsammans med Mondi) i Storbritannien. Ortviken är fullt ut integrerad med den övriga svenska övriga verksamheten såsom skogsinnehavet, Östrands pappersmassetillverkning osv. Här kan man väl möjligtvis tänka sig att denna produktion ska kunna skapa mervärde bör behållas i dagsläget alternativt att denna fabrik skulle ingå i någon form av strukturaffär tillsammans med Holmen (läs Hallsta Pappersbruk) bakåtintregrationen bör an vara rädd om. Men däremot så anser jag att en försäljning av de båda bruken i Laakirchen och Aylesford bör ske snarast med störst prioritet på det brittiska bruket som är en ren tidningspappersfabrik. Bättre sälja nu än om 10 år då man troligtvis antingen fått lägga ner verksamheten eller att den kan ses som värdelös.

För övrigt köpte jag idag nya längdskidpjäxor även om kyla och snö än verkar lysa med sin frånvaro likt vinster inom tidningspapperstillverkning, kanske därav rean..

Derivatsmällarna i fastighetsbolagen

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 07 Nov 2011 19:23:00 +0000

På bild Castellums fastighet Borgaren i Örebro

Jag har passat på läsa de senaste kvartalsrapporterna för de börsnoterade fastighetsbolagen.
Fastighetsbolagen mår överlag förhållandevis bra. Vakanserna är låga, hyrorna stabila och tom ökande, räntorna är låga och fastighetsvärden har kunnat skrivas upp då avkastningskraven har varit stabila. Över det stora hela upplever jag att fastighetsbolagen är stabila och även om deras underliggande avkastning är låg till mycket låg så är den i alla fall bättre än räntan på bankboken. Bolagens aktier har värderats upp något de senaste månaderna.

En sak sticker helt klart ut i de senaste kvartalsrapporterna och det är att i stort sett samtliga fastighetsbolag redovisar stora nedskrivningar på derivatinnehav. Många gånger större nedskrivningar här än uppskrivningar på fastighetsvärden. Stora pengar har nu förlorats på derivataffärer som fastighetsbolagen genomfört. Exempelvis gör Fabege en nedskrivning på en kvarts miljard, Castellum knappa 400Mkr och Lundbergs stolthet det lite mindre skuldsatta bolaget Hufvudstaden skriver ned för 85mkr.

Orsaken till dessa nedskrinvingar av derivat är den senaste tidens räntenedgångar. Fastighetsbolagen har ju allesammans stora räntebärande skulder. Lån som oftast tas upp hos de stora affärsbankerna och används för att finansiera bolagens verksamhet. Som privatperson så brukar man vid t.ex. bostadslån få välja mellan att ha bostadslån med rörliga räntor eller bunda räntor. Bostadslån brukar normalt sett sedan automatiskt förlängas när lånen löper ut. För stora kommersiella fastighetsbolag är det ju betydligt större summor det handlar om och det handlar också om bolag som kan gå i konkurs till skillnad mot privatpersoner. Fastighetsbolagens lån är därför (här kliver lekmanna-hobby-bloggaren in) lån som tecknas vid en viss tidpunkt och gäller fram till ett visst datum, sedan får bolagen lov att betala tillbaka detta lån (oftast med ett nytt tecknat lån).

Ett stort fastighetsbolag med stora räntebärande skulder vågar givetvis inte ha lån där hela kreditpotföljen löper ut vid ett enda tillfälle. Råkar det just vid denna tidpunkt vara turbulent på finansmarknaden kan detta drabba bolaget rejält. Nej fastighetsbolagen sprider oftast sina risker när det gäller lånen. De olika bolagen har givetvis sedan olika finansiella riskprofiler. Allt från aggresivt belånade bolag till konservativa Hufvudstaden. De stora fastighetsbolagen har sedan egna finansavdelningar som kontinuerligt bevakar kreditmarknader och räntenivåer och bolagen använder sedan själv olika derivat såsom ex. ränteswappar för att själv justera räntebindningstider istället för att låsa sig vid valet man gjorde från början.

Vi kan ta Huvudstaden för enkelhetens skull då dom har en förhållandevis enkel låneportfölj (och låg skuldsättning). Hufvudstaden har en räntebärande upplåning på 3,9Mdr. Upplåningen är uppdelad på tre förfallotillfällen då bolaget måste ta upp nya lån, 2011 (250mkr), 2013 (950mkr) och 2017 (2700Mkr). Dessa lån har sedan Hufuvstaden swappat om så att man har en jämn räntebindning (med tyndpunkt på kort räntebindning) från år 2011 till 2017. genomsnittsräntan Hufuvstaden betalar på dessa lån är låga 3,7% i genomsnitt.

Varför Hufuvstaden gör så små derivatnedskrivningar jämfört med ex. Castellum och Fabege härrör sig till att bolaget har klart mindre upplåning kontra deras fastighetsvärden, trots "någorlunda likvärdig" storlek på bolagen. (21mdr i tillgångar för Hufv, 30mdr för Fabege och 33Mdr för Castellum)

Så när uppkommer då förluster i derivat? Ja en ränteswap kan ju innebära att man låser fast sin ränta på ett visst läge under en viss tid. Låt säga 4% i ränta för de kommande 3 åren. Derivatförlusterna som nu uppdagats kommer ifrån att bolaget låst sin räntebindning till högre nivåer än dagens marknadsvärden som hypotetiskt kanske är 3,5%, dvs bolagen måste betala kraftigt för att låsa upp derivaten om dom nu skulle vilja det. Omvänt om man bundit sin ränta på låg nivå så innehåller swappavtalen då ett visst värde. De stora nedskrivningarna handlar om att swapparna värderats till marknadsvärden, inte att det är några realiserade förluster.

Över tiden (flera år) blir dock swapavtal oftast nollsummeaffärer annat än att man kanske får betala lite mer eller lite mindre i finansnettot.

Skara-Bert blir EU- stödet till Närke.

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Thu, 03 Nov 2011 06:52:00 +0000

I somras så skrev jag ett inlägg om att den lilla staden jag bor i (Kumla) från EU hade fått lite pengar för att utveckla centrumhandeln.

I lokalblaskan nerikes allehanda Kunde man igår läsa att hur dessa stödpengar från ESF-fonden (dvs EU stöd) nu ska användas. En av projekten som det satsas på är en föreläsning med Bert Karlsson. http://na.se/nyheter/kumla/1.1421974-bert-karlsson-besoker-kumlas-kopman ja du läste helt rätt, Skara-Bert ska hålla föreläsning för EU-bidrag.

På något sätt känns det som synnerligen absurt, Jag har inget emot Skara-Bert han är säkert en trevlig prick och väl värd att lyssna på. Men upplägget....

Stora delar av Europa genomlider nu en stor finansiell tragedi, det görs enorma nedskärningar i den offentliga ekonomin, det är inte säkert att grekiska skolbarn kan börja skolan nästa höst, pensionsålderns höjs på löpande band (67år verkar bli EUnorm), kommer det finnas barnomsorg i Portugal om några år?, arbetslösheten är enorm.

Och mitt i denna tsunami så ska Bert Karlsson komma till Kumla och föreläsa hur man kan utvecklamcentrumhandeln, för stödpengar från EU. Svårt att finna ord, dessa stödpengar skulle jag gladeligen skänka till Greker, italienare och spanjorer där gör det säkerligen mer nytta.

All makt utgår ifrån folket

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Tue, 01 Nov 2011 19:14:00 +0000

Greklands premiär minister Papa... Nej jag tänker inte ens försöka skriva namnet satte igår kväll rejäl skrämselhicka i jordens finansiella marknaden då han gick ut och proklamerade att Grekland skulle hålla folkomröstning om landets räddningspaket som man förhandlat fram med EU och som ett rekomenderat brev på posten tog det inte många timmar innan en rejäl sell-off sker runt vårt klot.

Säkerligen är det många av Europeiska Unionens minister som har sagt några väl valda svordomar om den käre G-Pap, hur han nu trasslat till euländernas ekonomiska förehavanden. Många är säkerligen rejält besvika på den grekiske svartfotingen som å ena sidan suttit och förhandlat om krispaketen och sedan låter "pöbeln" röst om så svåra saker som enbart välutbildade finansministrar förstår sig på.

Själv så tycker jag faktiskt att den mustachbeprydde mannen från Grekland gör helt rätt, för i en demokrati utgår all makt från folket. Förutsättningen för att ha en regering och parlament är att dessa har folkets stöd. Utan det grekiska folkets stöd så har g-pap inte haft mandat att förhandla. Nu är det upp till grekerna att säga sitt om man kan tänka sig det framförhandlade krispaketet eller om man vill vara med om en mycket osäkert alternativ.

Precis på samma sätt är det här i Sverige i den lokala kommunen, all makt utgår från folket. I den kommun som jag själv bor i (styrt av S i egen majoritet sedan Hedenös) så har kommunen (läs kommunens styrande S-politiker) investerat oerhört stora pengar i små och stora projekt med lånade pengar.... hyreshus, nybyggda skolor, en sjöpark, badhus, uppvärmda konstgräsplaner osv.

I grunden är detta en synnerligen välmående kommun med årligen ökande befolkning som tidigare haft god finansiell ställning efter att ha sålt det kommunala energibolaget till EON med god förtjänst, problemet är att kommunen investerat upp dessa pengar och långt mer därtill och i den S-märkta budgeten för de kommande åren fortsätter man lita på att kapitalmarknaden ska erbjuda kommunen billiga nya lån. Jag ser stora problem, även för en liten svensk kommunen att ta dessa stor investeringar konstant år efter år för ny nettoupplåning utan amortering för någonstans så blir det payback time och i den tiden prövas om kommunen gjort kloka investeringar som har sitt värde eller om man mest lagt pengarna i den konstgjorda sjön.

fondbolagens gnällförening

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 31 Oct 2011 21:46:00 +0000

Som det ser ut nu så införs en föändring av den svenska beskattningen av fonder. Ingenting är förstås klart innan det sista besluten är klubbade i riksdagen men som förslaget ser ut just nu så är det en liten förändring som medför att svenska fonder blir skattebefriade och i gengäld så inför en liten årlig schablonskatt som motsvarar den skatt som tidigare fonden betalat.

För den som inte vet så har svenska fonder tom i år samma beskattning som ett investmentbolag dvs att fondens ränte och utdelningsintäkter är skattepliktiga + ett schablonvärde på 1,5% av fondförmögenheten. Fondens utgifter t.ex. courtage, lönen till fondförvaltaren osv är avdragsgilla (dock ej fondförvaltningsavgiften då denna tillfaller banken som förvaltar fonden) skillnaden mellan fondens intäkter och utgifter måste sedan fonden skatta för eller så måste fonden genomföra en årlig utdelning för lika mycket som det skattepliktiga beloppet. spararen som äger fondandelar får sedan skatta fondens utdlening precis som en aktieutdelning eller ränta på ett bankonto. Det är denna skatt som nu helt skall tas bort och istället ska fondspararen få betala 0,14% eller vad det nu var i en årlig skatt.

Syftet med förändringen är dels att svenska och utländska aktie och räntefonderska beskattas lika. Det är bra enligt mig. Det har ju varit en ganska så sjuk situation att t.ex. norskregisterade fonden Skagen global och storbankernas globalfonder haft olika beskattning (sämre beskattningssituation för den svenskreggade fonden) oftast har den utländska fonden inte behöft skatta någonting och inte har behövt ge utdenning som den svenska.

Sedan är det ingen föändring på situationen med reavinst eller förlust den dagen man säljer fonden. Varför finns då skatten räcker det inte med att betala reavinst/förlust den dagen man säljer fonder?

Syftet är att det ska bli en likvärdig situation mellan fonder och aktier. Skulle skatten inte finns så skulle fonder gynnas skattetekniskt framför aktier av skälet att fonder då skulle kunna återinvestera aktieutdelningar utan skatt inom ramen för fonden. Något som aktieägare inte kan göra. Visst kapitalförsäkring/ISk säger du kanske, men då måste man som sagt betala årlig avkastningsskatt.

Lobbyorganisationen "fondbolagens förening" som är en sammanslutning av diverse banker och försäkringsbolag håller just nu på att slutföra de sista lobbyinsatserna inför riksdagsbeslutet i slutet av november. Lobbytant och farbrödernas från banken har givetvis inget emot att skatten tas bort på fonder men däremot är man kritiska mot att fondsparare beskattas, något som såklart är fullt förståeligt precis som McDonalds tycker momsen på mat är för dyr och kakelsättaren till badrummen tycker ROTavdraget skulle vara 100% av arbetstiden.

Så i slutskedet har nu fondbolagens förening tagit till snyftet. Skatten slår ju mot barnfamiljer och fattiga pensionärer! (obs det gjorde ju den gamla utdleningsskatten på fonder också men det behöver man ju inte berätta). Man har också tagit fram 5 skäl till att genomföra en skattesänkning för just specifikt fonder. Även denna list innehåller ett intressant påstående att införande av skatten skulle missgynna fonder när det i själva verket är så att om man tog bort skatten skulle detta vara en ren subvention på fonder kontra aktier.

Att skatten på fondsparande skulle vara något direkt dåligt fördelningspoltiskt enligt lobbyorganisationen som slår extra hårt mot ensamstående småbarnsföräldrar och fattigpensionärer är kvalificerat skitsnack. Det är knappast dessa som sitter med stora fondinnehav. Hör och häpna skulle jag nog uppskattningsvis gissa att det istället är de allra mest välberagde i vårt samhälle som har störst finansiella tillgångar i form av fonder. De fattigaste barnfamiljerna och fattigpensionärerna har nog i själva verket i många fall inga fonder alls och berörs inte av förändringen.

Det det handlar så klart om lobbyism för fondbolagens förening, vill givetvis att just deras produkter ska subventioneras. Om fonder skattetekniskt gynnas framför aktier ja då kommer i teorin fler välja fonder framför aktier och bankdirektören och fondbolagens föreningens medlemmarbli rikare och kan köpa mer nybakta baguetter till frukostmackan och dyrare skumpa till nyårsafton.

Arenabubblan

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 24 Oct 2011 19:59:00 +0000

SVT sport har de senaste dagarna börjat granska den svenska "Arenabubblan" där var och varannan kommun idag bygger nya hockey, bandy, fotboll, handboll, korgbollarenor... till stans/byns stolthet. Ja nästan varje stad har ju en stans stolthet i alla fall i någon sport och då behöver man ju en ny arena. Att det byggs så mycket arenor idag beror förstås på att det dels funnits gott om pengar (att låna) och att de olika specialidrottsförbunden successivt ökat arenakraven för att just "professionalisera" sin idrott eller kanske "öka den internationella konkurrentkraften" eller varför inte helt enkelt göra den ena idrotten mer populär framför den andra sporten i syfte att locka mer sponsorer och större publikum.

Läser man svensk fotbollsförbundets Arenakrav 2014 (dvs det som byggs idag) så måste man som bollklubb idag exempelvis har minst 5 duschar i varje omklädningsrum, sjukvårdsrum, presskonferenslokal, 2 rum (plus toalett) a sammanlagt 20kvm för dopingkontroller, 1200 lux belysning med reservkraftaggregat för att klara strömavbrott, 3000 numrerade stolar (regnskyddat), sjukstuga för publik, lednings och kontrollrum för polisen(!), 950(!!) VIP stolar (dessa 950 stycken måste känna sig väldigt V I P,..), 150 kvm arbetsrum till TV-journalister, 50 platser på pressläktare, 3 separata kommentatersbås för TV med tre platser i varje, en nödutrymningsväg för domaren.......

Ja detta är minimikrav för att ens få spela i Allsvenskan, bäva månde Åshöjdens BK, eller rättare sagt deras kommun för fotbollsklubben betalar givetvis inte själv. För har stan en bra fotbollsklubb, så ska stan betala och klubben fokusera på att betala den där miljonen eller två till klubbens stolthet.(snittmånadslönen i Allsvenskan bland fotbollsspelare ligger dock omkring 70 000kr i månaden)

Och granskningen som SVT gör är såklart helt rätt i för det är i mitt tycke ett rejält slöseri med pengar som idag pågår i de svenska arenabyggena och någon form av utpressning mellan förbund, klubbar och kommuner.

Den största juvelen i kronan i Arenasverige är såklart den nya vackra Nationalarenan i Solna som kan ta emot upp till 65000 besökare. Platsen där svenska landslaget kommer spela sina bollkamper blandat med diverse konserter kan jag tänka mig. Vacker är den i alla fall och vem som lånat ut pengar till projektet är ju inte direkt svårt att lista ut heller...

På något sätt så liknar den ärade nationalarenan 1980-talet arenabygge nummer 1, dvs Globen i Stockholm. Världens största sfäriska byggnad. Globen står kvar där än idag och här liras det puck och sjungs musikaler och i de omkringliggande butikerna säljs det kläder och smågodis. Men det är minsann inte samma ägare idag som när Globen byggdes för mitt under den svenska fastighetskrisen så fick globens ägare lov att lämna in nycklarna till banken. Det snusförnuftiga investeringsbolaget Lundbergs fick den gång se en av sina investeringar pantrealiseras av kreditgivaren Stadshypotek (som sedemera köptes upp av Handelsbanken.

Stadshypotek fick lov att skriva ned värdet och lånen och drev globen vidare och efter att Handelsbanken köpt upp stadshypotek så delades sedan fastighets AB Balder (nej inte dagens balder (som var ett IT-bolag) utan "gamla Balder") ut från Handelsbanken innehållande en klump med fastigheter som Stadshypotek hade fått lov att överta, sedan styckades detta bolag sönder och samman på börsen. Idag ägs väl Globen Arena av Chocie, kan det stämma?

Det skulle nog inte förvåna mig om Nationalarenan om några år går samma öde till mötes som Globen och de som då får stå för fiolerna är främst Solna Stad, Svenska fotbollsförbundet och familjen Paulsson genom bolagen Peab och Fabege som idag äger projektet.

Som skattebetalare kan jag tycka att det är fullkomligt vansinne att kommunala pengar en masse allokeras till att bygga VIP-platser och nödutgångar för fotbollsdomare när man tänker på annan verksamhet som torde prioriteras högre.

Och det bidde en tummetott till Investors aktieägare...

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 17 Oct 2011 17:18:00 +0000

Riskkapitalbolaget EQT hade idag offentliggjort en rejält stor affär när man säljer servicebolaget ISS till G4S som därmed bildar ett av världens största företag sett i antalet anställda kan man idag läsa på E24.

Affären är intressant inte minst strukturellt då det torde gå att hitta en hel del synergier mellan servicebolaget och säkerhetsbolaget. Vi kan låta denna affär utgöra ett bra exempel på hur värden slussas i komplicerade processer. (I alla fall för mig som utomstående)

Först av allt så är det ju väldigt snårigt att tränga in i alla kringelibukter mellan wallenbergsbolagen och de pengar som slussas mellan dessa bolag.

EQT är förstås helt självständiga från Investor men det är väl i praktiken en form av avknoppning som en gång i tiden gjordes rån Investor med familjen Wallenberg i spetsen. EQT (tillsammans med Goldman Sachs) köpte ISS genom att lägga ett publikt bud på den börsnoterade danska koncernen i mars 2005. Priset på bolaget var 22,1Mdr DKK. Enligt DI så tillsköt EQT och GS cirkus 8Mdr DKK, resterade ca. 14Mdr DKK lånades upp på banken.

EQT stod för 55% av ägandet och GS 45%. EQTs andel av affären var således ca. 12,2Mdr DKK varav största delen var lån. Säkerligen så var SEB med på ett hörn i affären som har tjänat pengar på räntenetton i finansieringen också kanske också som rådgivare. Bankens anställda på detta får såklart bonus och andra gratifikationer, särskilt nu när risken i affären försvunnit och EQT cashar hem.

EQT i sin tur är sedan ett fondbolag som säkerligen tar ut både ett förvaltningsarvode och prestationsarvode i affären. Säkerligen är det en fördelning på ca. 80% till EQTs investerare och 20% av vinsten till EQT (ja jag skjuter från höften). EQTs investerare får mao behållaen andel av vinsten, efter lånen till banken är återbetalade och EQT fått sina provsions och bonuspengar.

Sen då detta med EQT och Investor. Investor är som sagt EQT största sponsorer och investerare. I den aktuella fonden som ISS låg inom så var Investors andel låga 10%. 10% av de kvarvarande pengarna tillfaller mao Investor. Investor i sin tur har sedan affärsområdet "finansiella investeringar" där bolagets investeringar inom EQT ligger inom. Så innan vinster trillar ned till Investors aktieägare så måste mmao dessa anställda gratifieras för gott excelräknande i samband med att Investor gick in med 10% i den aktuella EQT-fonden.

Vad man dock bör komma ihåg är att ett antal befattningshavare inom Investor och Wallenbergsfären får lov att direktinvestera i EQT, vid sidan om Investor. Man kan mao paralellinvestera med Investors inom just detta dessa belånade riskkapitalfonder utan att då behöva dela dessa investeringar med aktieägarna i Investor. Situationen med dessa blir ju synnerligen intressant då Investor flera gånger köpt från EQT eller tvärt om. Eller köpt i hop med EQT.. Det har ju varit intressanta affärer inom Investor med t.ex. Aleris där mer eller mindre hela styrelsen blivit jävig då man både varit köpare och säljare och det teoretiskt kunnat vara så att en styrelseledamot gärna hade sett att Investor köpt dyrt av privatekonomiska skäl. Men Investor har säkerligen bra rutiner för att jäviga ledamöter inte är med i beslut.

Ja det påminner en hel del om sagan med Tödde och Mödde där skräddaren(?) till slut hade förvandlat kostymen till en tummetott. Eller hur det nu var....

Om man söker på ISS på Investors hemsida så får man just ingen träff och det är väl också det symptomatiskt, att det i praktiken inte är en stor affär trots att världens största företag sett i antalet anställda.

A tribute to farmor

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Sun, 16 Oct 2011 14:32:00 +0000

Idag fyller min farmor Elsa 90år, en klart respektingivande ålder som förtjänar ett litet blogginlägg med en liten twist med slagsida åtde ämnen som brukar skrivas om på denna blogg.

Min farmor föddes som sagt år 1921 i en tid som är radikalt annorlunda mot idag även i den lilla orten Horred i södra Västergötland där min farmor levt hela sitt liv, även om hon nu sista året varit på Ålderdomshem i i Skene. Det stora kriget, vilket vi senare skulle komma att kalla första världskriget hade avslutas för några år tidigare och det rådde stark fredstro i Svea rike. Vi rustade ner vårt försvar då det aldrig mera skulle bli några krig i vår närhet.

Bara knappa 20 år senare skulle min farfar (som tyvärr inte blev lika gammal som min farmor) skickas hundratals mil bort till den svenskfinska gränsen vid Kalixfors med bössan i högsta hand och väntandes när antingen tysken eller ryssen skulle komma över gränsen. En mycket osäker tid kan jag tro för farmor där hemma med små barn (min pappa var dock sladdis i familjen och föddes inte innan 1955) och ett förhållandevis nybyggt hus. Det var som sagt en fattig familj som hade fått lov att låna pengar på den lokala banken för att ha råd att med egna händer bygga ett litet hus. På det enda pantbrev som huset fick stod det 3000 riksdaler, en ansenlig summa för en snickare som min farfar, som dessutom blev inkallad under kriget.

Sverige var vid denna tid också ett klart fattigt land, speciellt på den svenska landsbygden. Min farmor föddes i ett litet hemman på den svenska landsbygden med många syskon och munnar att mätta i familjen. Flera av min farmors syskon emigrerade till det stora landet i väster där rikedomen fanns att finna till skillnad mot det fattiga "Lort-Sverige" (begreppet kom dock inte att användas innan 30-talet). Farmor stannade dock kvar i Horred och samma år som hon föddes fick vi i Sverige allmän rösträtt, ett stort steg i vår demokratiprocess.

Åren 1920-1921 var ekonomiskt sett ett par riktiga katastrof-år. Under det stora kriget (WW1 alltså) hade Sverige, som alltid under krig, upplevt en starkt inflation där priserna steg då det blev knappt om förnödenheter och arbetskraft. Kriget ökade också efterfrågan på många industrivaror som hade koppling till mobilisering och krigsmaktens behov. Bakslaget i ekonomin kom efter kriget när prisnivåerna först stagnerade för att sedan vändas i kraftig deflation. Det blev gott om arbetskraft, löner och priserna sjönk. Något som i förlängningen kom att drabba det svenska banksystemet mycket hårt. Hur illa konjunkturen var unde dessa år kan vi bland annat läsa om i Svenska kullagerföreningens årsredovisning för 1921 där följande står att finna:

Den i förra årets berättelse omnämnda nedgången i bolagets avsättning som började göra sig kännbar från och med juli månad 1920, fortsatte oavbrutet under hela år 1921 och har medfört att bolagets försäljning uppgått till enbart en tredjedel mot föregående år.

Och så är det många som säger att snabba konjunkturnedgångar skulle vara något modernt påhitt. För övrigt sänktes SKF medarbetares löner med i genomsnitt 14,56%(!) förutom stora uppsägningar. Deflation var ordet...

Under åren 1920-1921 så mer eller mindre fullkomligt havererade det svenska banksystemet till följd av stora kreditförluster och en stor del av de svenska bankerna gick helt sonika under. Några statliga insättningsgarantier fanns då inte på denna tid utan hade man sparpengar i en sådan bank så fick man se dom försvinna upp i rök.

I denna kris där min Farmor föddes mitt i fanns det dock stora vinnare som kunde köpa upp stora tillgångar till vrakpriser, två av dessa var familjen Wallenberg och Ivar Kruger med det nybildade holdingbolaget Kruger&Toll. Den högbelånade Kruger skulle ju sedan gå under i nästa stora finansiella kris men det är ju en annan historia.

Det är ju enbart ett fåtal av dagens företag som var börsnoterad och där information står att finna. Äldst på Stockholmsbörsen är ju som bekant Svenska Handelsbanken (börsnoterad sedan 1870-talet). Wallenbergarnas Investor var ganska så nyligen börsnoterade. Deras största innehavsbolag var år 1921:

1. SKF
2. Halmstad-Nässjö Järnvägsbolag
3. Svenska ostindiska kompaniet
4. Svenska oljeslageriaktiebolaget
5. Göteborgs Ris & Valskvarn

Andra innehavsbolag i Investor vid denna tid var t.ex. Marabou, Göta-Kanalbolaget, Kol&Koks, Svenska diamantborrningsbolaget (föregångaren till AtlasCopco), Svensk filmindustri och järnvägen Stockholm-Saltsjön.

Som sagt 1921 då min farmor föddes var en annan tid, även i det svenska näringslivet. Aktier var det nog inte tal om att äga i ett fattigt hem på landsbygden särskilt inte efter börsbubblan år 1912 då optimismen löpt fullkomligt amok i samband med att Sverige fick arrangeras sommar-OS

SKF som nämndes ovan omsatte förresten drygt 17Mkr, med brakförlust. Sveriges största företag år 1921 var säkerligen Grängesbergsbolaget som vid denna tid såväl bedrev järnvägsverksamhet, ett par stålverk, rederirörelse, svenska metallverken och gruvrörelse såväl i bergslagen, Gällivare samt i det nytillkomna LKAB. Samt lite skog och kraftrörelse förstås.

Så Grattis Farmor!, vi i Sverige har det betydligt bättre idag år 2011 än år 1921 och mycket har vi nog att tacka den generation min farmor tillhör, kunskapen att gör fantastiskt goda moccatårtor lär nog tyvärr också den falla i glömska.

Nyemission i SSAB nästa huvudvärk för Nyrén?

noreply@blogger.com (Cristoffer) — Mon, 10 Oct 2011 19:37:00 +0000

Industrivärden rapporterade häromdagen för det tredje kvartalet. Först ut på hela börsen skulle jag tro. Inga större förändringar utan bolaget har fortsatt att köpa Volvo aktier och nu har man också sålt av lite aktier i SCA och Handelsbanken för att finansiera detta utöver att man sin vana trogen ökar på sina lån.

Likt en papegoja så skriver dess VD Anders Nyrén att börsen är billig, efter nedgång kommer uppgång och bra bolag alltid överpresterar med tiden.Alldeles oavsett om Nyrén tycker börsen är billig eller inte så är det ett krav att Industrivärden klarar av sina egen affärsidé att vara aktiv och långsiktig ägare i ett antal välskötta industribolagbolag, det är ju från dessa bolag vinsterna och värdet kommer, inte från Nyréns kontor.

Att vara aktiv och långsiktig ägare handlar om att vara med i upp och nedgång och ha möjligheterna att ställa upp i snålblåsten likväl som man står vid grinden i högkonjunkturens solglas och inkasserar inkommande grindslantar.

Ett av Industrivärden allra största problembarn idag är SSAB. Det finns många frågetecken kring SSAB som även skrivits om på denna blogg. Mycket av problem härrör sig från det stora dyra köp som SSAB genomförde 2007 då man förvärvade ungefär hälften av bolaget IPSCO. Som alltid när man förvärvar i en brinnande högkonjunktur så får man lov och handla dyrt, vilket SSAB gjorde. Vilket resulterade i en stor nettoskuld, stor goodwillpost men såklart fina välinvesterade industrier i nordamerika.

Stålindustrin åkte som bekant rätt ner i avgrunden likt rutschbanan på Liseberg under finanskrisen 2008-2009 vad som värre ä,r är att stålindustrin olikt stålindustrins kunder (volvo, Scania, Atlas etc) inte fick ett lika kraftigt uppsving under 2010 och början av 2011. Detta berodde nog en stor del på att mer eller mindre vart enda stålverk i världen byggde ut under perioden 2005-2008 för att möta den ökande efterfrågan från Kina. Många nya stålverk startades också. Följden blev att det inte blev någon återhämtning då utbudet av stål vart för stort och stålpriset hölls kvar på låga nivåer medan insatsvarorna kol och järnmalm återhämtade sig i pris.

Stålföretagen klämdes mao mellan sina leverantörer och kunder som båda haft ganska så goda dagar ett tag. SSAB lönsamhet ökade förstås från brakförluster, men knappast upp till acceptabel lönsamhet. Ett problem för SSAB idag är att konjunkturen så sakteliga börjar vika, bolag som Scania drar ner på takten och konkurrenter som Rautarukki börjar vinstvarna. Om det blir illa, så kan det verkligen bli illa för SSAB och Industrivärden kommer få ta sitt lä siktiga ansvar på allvar.

SSAB har idag en nettoskuldsättning i senaste rapporten på 18,5mdr vilket med hänsyn till dagens redovisade eget kapital är en nettskuldsättningsgrad på ca. 65%. Bolagets målsättning är att ha en skuldsättningsgrad på under 30%.”Det gamla trygga SSAB” brukade skaffa sig en stor nettoskassa i högkonjunkturer för att dela ut och ha och ta utav i sämre tider.

Idag har vi en stor nettoskuld….och är på väg mot sämre tider. Det är ju förstås omöjligt för utomstående och gissa om vad SSAB har för avtal med sina kreditgivare. Givetvis har man trygga Handelsbanken inom sfären men även här så hamnar man någonstans i situationen att bankerna börjar bli nervösa, investerare börjar bli nervösa och så kan det lätt bli en nedåtgående trend.

Enligt min uppfattning så bör man snart tänka över SSABs skuldsättningsgrad. Ska vi ner mot bolagets egna målsättningar (över en konjunkturcykel) så ska bolagets skulder halveras. Frågan är om bolagets egna kassaflöde räcker för detta i de sämre tider som verkar komma allt närmare? Tveksamt…

Om vi tänker oss att bolaget genomför en nyemission på 9Mdr dvs aktieägarna får lov att betala av knappa hälften av bolagets skulder med nya ägarpengar så är detta en klart stor sak att genomföra. SSAB har idag 323 934 775 aktier. Detta innebär att varje andel i SSAB kapital (aktie kallas dessa) ska in med cirkus 27-28kr. Industrivärden har knappt 57M aktier i SSAB. En kalkyl som ovan kräver mao att herr Nyrén slantar upp med 1,6mdr plus då att man kanske ska stå som garant för en större del av en tänkbar nyemission då man är huvudägare och långsiktig ägare. Då ökar Industrivärdens skulder med ytterligare en tiondel . Hoppas herr Nyrén och Lundberg sover gott om natten…

Om man själv tänker sig köpa SSABs aktie idag då man kanske anser den vara ett klipp så kan det nog vara en god idé att just stoppa undan 28kr per inköpt aktie på ett bankonto, just in case.