Igår var det alla hjärtans dag om det är någon som missade det? Min kärlekshälsning till Tomas fick jag uppläst av ingen mindre än Ted “The man with the golden voice” Williams. De ni! Är mäkta stolt i vilket fall att just min tweet blev en av de utvalda.

Hela historien började med att jag sprang över en länk som jag blev lite nyfiken på. Det var en kampanj från Kraft Macaroni & Cheese som lovade att skänka mat till organisationen Feeding America för varje tweet med hashtaggen #voiceoflove.

I utbyte fick du som twittrade en chans att få din alla hjärtansdag-hälsning uppläst av självaste Ted Williams själv. Vilket jag sedan fick en tweet om att jag faktiskt fått. Roligt! Att det också resulterade i att Kraft gav Feeding America 100 000 förpackningar av deras Mac & Cheese var ju inte så dumt det heller. Hellre makaroner med ost än att gå hungrig eller hur.

Om du inte känner till historien bakom “The man with the golden voice” så började det hela med att Ted Williams, som var hemlös och levde på att be om pengar, filmades av en journalist vilket i sin tur ledde till en enorm Youtube-succe:

Det som gör historien så intressant och stor i “the land of dreams” i väst, är att Ted tills för relativt nyligen sedan var hemlös, tills han blev upptäckt på Youtube och numera försörjer sig på sin “golden voice” genom att sälja sin röst i olika sammanhang som exempelvis jinglar och andra reklamsammanhang. Sen om det är en saga med helt lyckligt slut det är en annan historia men kul att bli “voicad” av Ted var det i vilket fall och en riktigt bra kampanj på nätet i samma anda som Old Spice “The man your man could smell like“.

Är att finnas där för människor, dina nära och kära, och de du inte känner men ändå delar jorden med. Hittade den här videon som kommer från dokumentären “Playing For Change: Peace Through Music” som jag bara måste se. Musik kan verkligen förmedla känslor och beröra, från och till alla världens hörn.

Eller hur! Där lurade jag er allt. Men jag blev allt sugen efter gnuggisen från Stadsmuseet som satte igång tankar på att faktiskt skaffa mig en riktig tatuering. Nu är det bara ett problem, huuuur ska jag kunna bestämma mig för VAD och VAR. Sen har vi den lilla detaljen att jag är extremt rädd för smärta och får blåmärken så fort jag går in i en stol…

Lösningen? Fler gnuggisar till folket! Hittade Tattly via en av favorit-inspirations-bloggarna (Swiss-Miss) och här är några favoriter:

Samtliga bilder från Tattly

Min “digitala-detox” är över för den här gången. 10 dagar utan att kolla mailen, Facebook, Twitter eller Instagram eller några andra sociala medier för den delen. Det var riktigt skönt faktiskt, om än något frustrerande ibland. Särskilt att inte kunna “googla” till höger och vänster. Hur klarade vi oss egentligen innan Internet?… Nu känner jag mig dock laddad inför 2012 och har dessutom fått lite nya vanor på köpet.

Bild Flickr: Armando Maynez 

Som vanligt har slutet av året inneburit summeringar. Vad var bra, vilka framgångar kan jag berömma mig själv för både när det gäller det professionella och min fritid. Och vilka lärdomar har jag tagit med mig från 2011 som jag kan lära mig av och inte upprepa eller förbättra under 2012.

Bild Flickr: Pink Sherbet Photography

En sak är säker. 2012 kommer att bli ett bra år, det känner jag på mig! Ett år fullt av färgstarka, annorlunda, oväntade, rörande, viktiga och bara spännande händelser. Även om det finns mycket i världen som talar för motsatsen. Visst kommer vi att få ta del av en hel del hemska berättelser inom såväl välfärd (eller bristen på den), klimatet och hur människor behandlar varandra. Men vi kommer också få uppleva, höra och se en massa positiva och glädjande berättelser och jag kommer iallfall att försöka bli en av dem som ska göra vad jag kan för att tillföra några på den listan.

Så varför inte börja året med att inte bara ge dig själv en eller flera nyårslöften utan att faktiskt fundera över vad du kan göra för någon annan under det här året. På Resolutionsforgood.com kan du dedikera 2012 till den eller de personer du tänker göra något gott för och sedan berätta för omvärlden vad du lovar att göra. Här är mitt löfte:

Och så här kan det se ut i andra delar av världen:

Vilken superhjälte tänker du vara?

Bild: Shereen M

Summeringarna för min vår, sommar, höst och vinter år 2011 är färdiginslagna och öppnade. Idag är det då äntligen julafton. Som jag längtade när jag var liten och än idag har den här dagen en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Nästa år kommer behöva sin påfyllning då jag tänkte rivstarta året full av kraft och energi. Det här kräver laddning av batterier vilket jag tänkte dagarna mellan jul och nyår skall ägnas åt. Ni som känner mig vet att jag är uppkopplad i stort sätt jämt. Det är något jag både behöver vara i mitt jobb men även något som blivit en del av min livsstil. Men alla sätt att leva kan kräva sin eftertanke och så även denna.

Bild: Earl – What I Saw 2.0

Därför tänkte jag nu gå på en “digital detox” under en vecka, längre än så blir svårt då jag jobbar till stor del med webben som verktyg. Det betyder inga mail, ingen Facebook, ingen Instagram, inget söka efter adresser i Google maps på mobilen. Att surfa runt i Internets rymd är förbjudet under veckan. Det enda undantaget är SVTPlay och Sveriges Radio:s webbradio. Dessa ligger utanför “surfandet” och ingår istället i den enda digitala mediekonsumtion som får förtäras.

Så om ni undrar varför jag inte svarar på den där Facebook kommentaren eller nyårshälsningen som dimper ner i inkorgen så beror det alltså inte på att jag inte orkar eller vill utan helt enkelt att jag inte kommer se det förrän på nyårsdagen.

Ha en underbar jul och nyårsafton därute så ska jag ha detsamma! Mina dagar kommer fyllas av filmer, bak och pyssel. Förhoppningsvis kommer jag läsa mer än vanligt och tänka i nya banor. Men framför allt njuta av att bara vara och ladda inför ett 2012 som kommer bli grymt!

Så här blev förresten några av de julpyssel jag fortsatte med efter förra juli-inlägget:

Granen kom in och fick stå i enbart ljus första dagarna. Enkelt och vackert.

Men tillslut kunde jag inte hålla mig längre. Tillsammans klädde vi den och temat för i år fick bli rött och guld, gult och glitter i en härlig blanding.

Halm och glitter, natur och glamour.

I år fick både guld och silver-glittret samsas på grenarna och granen kändes festligare och ståligare än någonsin förut!

Den svävade som på en bädd av snö och moln.

Med en alldeles egen julgransvakt kändes det tryggt.

Apelsiner kryddades med nejlikor.

Det som blev över fick stanna i form av ett hjärta och luktade rejält med jul.

Även överblivna apelsiner som passerat sitt bäst-före-äta-datum fick en alldeles egen uppgift. Först torkades de i skivor och halvmånar. Nu pryder de såväl granen som sitter tillsammans med blommorna och hyacinterna och myser.

Så här fin blev granen tillslut och efter att fotot är taget och apelsinerna intagit sina platser så är julafton välkommen hit! Ha nu en riktigt god jul och ett gott nytt år så hörs och ses vi när det blivit nästa år!

Då var vi då tillslut framme vid vintern 2011, eller åtminstone den period som brukar kallas vinter. Jag har summerat min vår, min sommar och höst och när november stod vid tröskeln så fick den tillhöra vintern. Så här har den varit hittills:

I november var det dags att för första gången gå på opera, en kunglig sådan dessutom. På scen utspelade sig Carmen, jag var förväntansfull och älskade det! Mer känslor och opera åt folket!

På Stadsmuseet kunde man lyssna på Stockholmares berättelser och med mig därifrån fick jag visst en tatuering. Det fick mig att smått fundera över att skaffa en riktig…

Jag njöt av att gå på vintage och retro-mässor, fyndade lite och började planera ett kommande projekt… Spanade in hatlampor,

men drogs allra mest till burkarna och den underbart gula radion som stod och lyste mot mig.

Jag inspirerades och minglade på Good Morning och pratade drömmar och framtid över pommes med aioli och en kall en.

Det var en ovanligt solig och fin höst med många promenader längs med vattnet. De gula höstlöven var nu borta och äntligen var det dags för våra Volontärberättelser att få spridas med vinden.

Så kom tillslut första advent och äntligen fylldes fönster med värmande stjärnor och julstakar. Jag gick på min första TEDx tillställning och kom hem alldeles full av inspiration och rörd av de berättelser jag fått ta del av.

När Lucia närmade sig var det dags att höja jultemperaturen en aning och koka saffransknäck och baka lussebullar.

Jag gick på glöggmys hos vänner och längtade tills när jag skulle få återse Ernst igen i rutan.

Granen fick flytta in och kläddes lite tidigare än vanligt. Grandoft och nejlikodoft spred sig i hela lägenheten.

Jag gick och klippte lugg och färgade håret. Nyklippar-ångesten kickade in och som vanligt tog det ett tag att vänja sig och testa sig fram för att den nya frisyren skulle känna sig hemma.

Torkade apelsinskivor fick pryde både gran och hyacint-krukor. Med julsnören och tomtebokmärke fick så tillslut den första julklappen ta plats under granen.

Året är inte riktigt slut än men min summering för 2011 har ändå kommit till sin ändhållplats. Nu ska jag fixa det sista inför den stora dopparedagen och sen tänkte jag bara njuta av lite ledighet. Jag är övertygad om att 2012 kommer att bli ett lika händelserikt år om inte mer. Jag ser fram emot att få starta upp ett nytt år med nya tag. Jag ska bara äta lite julgodis först…

Nu har vi tittat på min vår och sommar 2011. Därmed är det dags att träda in september och höstens intåg. Även om det inte var riktigt höstrugg ute så kändes det ändå att sommaren var förbi.

Bondens marknad låg bara några gator bort och vi köpte grillade majskolvar med smör, salt och peppar på. Ute blev det allt mörkare vilket vi försökte motverka med att tända massor av ljus.

I slutet på september blev det plötsligt riktigt kallt, det här hindrade oss inte från att spela in Torsdagssurr ute invirade i fleecefiltar och varma av stora koppar med värme. De gula höstiga strumbyxorna fick äntligen åka på!

Sen kändes det plötsligt som sensommar igen när vi besökte en färggrann trädgård i Nyckelviken. Den perfekta rätten så här på tidig höstkant var risotto med smörstekta kantareller.

Höstutflykter stod på schemat. På vägen ut till Ulriksdals slott gick vi förbi betonghus med färggranna fönsterkarmar. Väl där såg vi hur blommorna i slottsparken tog sina sista andetag.

Toalettpappers-konst och street art-jultomtar.

Anna skulle flytta till Berlin och bjöd på saft och hembakat på ett av Stockholms allra äldsta fik.

Jag drack chai latte med kardemumma och började tänka på julen. Brasan knastrade och brann för fullt!

Vi “surrade” i Torsdagssurr på mysiga fik och Halloween-spöken lös upp i mörkret.

Vitabergsparken var gul och lät oss filma innan löven ramlade av helt från träden. Vi åt Fairtrade-märkt glass och låtsades att det var sommar igen.

Jag hittade ytterligare en burk på loppis till min växande samling och mös på mörka fik med mysig belysning.

Imorgon kommer summeringen för vintern (även om det känns som den knappt kommit än) och därefter gör jag mig redo för ett nytt år.

I fortsättning på gårdagens summering av 2011 träder vi in i sommaren:

Det blev många promenader längs med vattnet och väntan på broöppningar. Jag ville hoppa på den här lilla “skutan” men fick nöja mig med att betrakta den från kajen.

Under en av broarna vid en annan del av söder dök det upp små underbara knallrosa installationer. Ibland var de borta ibland fanns där nya.

Kärlekslås prydde Västerbron och på Djurgården hade de fått fnatt och hängt upp julkulor alldeles för tidigt i träden…

Rosévins säsongen kickade in, vi premiärdrack en Fairtrade-märkt flaska och njöt av utsikten.

Tomas testar nya kamerariggen och jag hittar fler fina rosa saker att dokumentera.

Vi gick förbi träden på Kungsholmen som redan var saknade och inte kort därefter bar det av till Gotland där vi började med att leta efter inspelningsplatser för ett uppdrag.

Vi filmade intervjuer några dagar och minglade lite på Almedalen när vi inte smet från Visby och åt picknick på stenstrand förstås.

Äntligen skulle vi få lite semester, närmare bestämt tältsemester. Vi stannade till och åt Gotländsk stenugnspizza med fårost och hade havet som granne.

En Gotlands-vistelse utan raukar är ingen Gotlands-vistelse. Vi besökte dessutom Gotlands norra fyr. Efter en svindlande utsikt såg jag fram emot en fika på marken med fyrvaktaren.

Fikade bland alla turister på Fårö och fick med oss några loppisfynd som minnen hem.

Sommaren fortsatte i loppisarnas tecken. Jag fyndade Kulla Gulla-böcker och en retro super 8 kamera.

Vi gick på auktion i Roslagen och njöt med en kall öl och iPaden på uteplatsen på landet.

“Det är de små sakerna som gör kärleken starkare” och en underbar födelsedag med bubbel och jordgubbar till frukost.

Födelsdagen firades in till Pride-paraden som mot slutet överöstes med hällande regn. Då var det tur att det fanns en pub i närheten för oss att ta skydd under.

Jag njöt av att gå i mina gräsgröna flipflops och trivdes faktiskt ganska bra i mina stads-regnstövlar också.

Vi gick på Sommarbio i Rålambshovsparken och vann att sitta och titta på filmen ifrån en Mini Cooper cab. Det ville de lokala reportrarna skriva om och vi skämtade om att vi kanske hamnat på förstasidan…

Sommaren var på väg mot sitt slut men det ville vi inte låtsas om utan gick på Thaiboat istället och doppade tårna i sanden. Jag gick lös på nagellacket kvällen till ära.

Vi vann ytterligare platser och såg tillsammans med ett gäng andra Mini-fantaster dokumentären “The Greatest Movie Ever Sold” på en parkering som förvandlats till drive-in bio för kvällen.

Vi hade nu trätt in i september, sommaren var slut för den här gången. Min summering av hösten får ni imorgon!

När vi inte jobbar med projekt i vårt egna företag så jobbar Tomas en del för Fairtrade Sverige och häromdagen släpptes den video-julhälsning som han producerat för just Fairtrade Sverige. Jag var också med på ett hörn när det kom till efterbearbetningen men allra mest stolt är jag över min duktiga pojkvän!

Förutom den här videon så har Tomas även redigerat och klippt två filmer om Fairtrade där vi får följa Patience och Grace från Ghana, som ska visas för skolbarn i låg- och mellanstadiet (därav formatet som är anpassad efter vanligt DVD-standard). Lyssna noga så kanske ni känner igen någon…

I den första delen får vi följa med Grace 11 år för att se hur hon lever och går i skolan i Ghana.

I den andra delen får vi ta del av Grace mamma Patience som berättar hur det är att jobba på en Fairtrade-banan odling i Ghana.

Jag är speakerrösten som du kanske hör om du hört mig “surra” i vår webbradio-kanal Torsdagssurr någon gång. Det är riktigt riktigt kul att vara speaker-röst så hojta till om någon mer därute behöver hjälp!

Jag är ett stort fan av Instagram, fotodelningsappen med de fina effekterna som nu inte bara finns för iPhone utan även för er Android-användare där ute.

Så här i slutet på året så vill jag därför summera mitt år i bilder. Vi börjar med våren:

I januari flyttade vi tillbaka till vårt älskade Södermalm. Det firade vi med drinkar och en hel del scones och tända ljus hela den kalla början på 2011.

Tillslut så var vintern äntligen på uttåg och jag fick ta på mig vårskorna. De tog mig på promenader på söder med fin utsikt över Stockholms vatten.

Elisabeth Taylor dog och jag fyndade på Röda korset. Äntligen var det dags för påskmusten att ta plats på hyllorna.

Maria skulle gifta sig och det skulle sjungas in! Vi gick på kortfilmspremiär på fina 50-tals biografen Bio Rio och såg “Snygga Bröst” som min vän Elli gjort.

Vi tittade på en massa dokumentärer och startade Dokumentärbloggen. Så fort jag fick tillfälle så läste jag min favorittidning.

Tomas visade mig en ny affär vid namn Dusty Deco här på söder. Jag ville genast köpa allt som fanns därinne! Jag kände mig inte alls särskilt överlägsen och ibland inte ens så social.

Jag hoppade in några dagar som spärrvakt (!) på inspelningen till nya Hamilton, vinkade in Mikael Persbrandt och hans gula porsche. Däremellan lekte jag med pinnar.

Vi firade att vårsolen tittat fram genom att leka att vi var i Karibien och drack Carib på Loopen i Hornstull.

Tussilagon blommade och jag färgade håret galet rött.

Påsken kom och mina naglar pryddes med påskägg. I Kungsträdgården blommade körsbärsträden och uteserveringarna började fyllas av människor.

Lagom till Valborg åkte vi på en liten roadtrip norröver. Uppe i min pappas barndomshem hittade jag gamla böcker att bläddra i.

Det fanns som vanligt många vackra kyrkor och kyrkogårdar att besöka. Men allra mest njöt vi när vi fick ta plats i vårsolen mot husväggen med varsin spansk öl.

Efter några dagar med promenader och filmkvällar var det dags att bege sig till Vålådalen för att gå på bröllop.

Till Eurovision Song Contest åkte paletter och glitterögonskuggan på. Våren den avslutade jag i underbara Venedig.

Imorgon kommer sommaren!

När jag hittar saker jag gillar på nätet så brukar jag spara det på en rad olika sätt. För inspirerande foton eller för att spara bilder på sånt jag gillar så blir det för det mesta Pinterest. Här kan man också hitta massa inspiration, särskilt inom inredning och design men även en massa annat.

De här vackra matbilderna tagna av Sam Stowell tyckte jag särskilt mycket om. Inte bara för att de komponerade fint med placering och färger utan främst för att de känns äkta och riktiga. Till skillnad från de flesta andra arrangerade matbilderna som finns därute. Här har visserligen inte heller något lämnats åt slumpen men det får iallafall mig att bli sugen på att äta.

Jag är en riktig “julmyserska”. Tycker om att tända massa ljus, baka och pyssla inför julen. Det har inte alltid blivit så mycket av alla de tre varorna men den här julen tar jag igen det. Förra helgen var det dags att snäppa upp julstämningen ett steg.

De vita hycinterna skulle få sig en alldeles egen speciell plats i år.

De fick hoppa ner i den stora kakformen jag hittat på en loppis. Med en bädd av vit mossa runt omkring och lite kanelstänger som grädden på moset så pryder de nu köksbordet.

De fina silver(?)-skålarna med tassar som jag fyndade på en aktion i somras för 20 kr (tillsammans med en gäng andra saker) fick varsin klängväxt och pryddes med en krans av vit mossa som jag satte fast runt om med böjd ståltråd ner i jorden. I hörnan fick den vita lyktan plats.

En på vardera sida om den fina ljusstaken som även den fyndades på samma aktion i somras.

Så här fint blev det.

Efter blomfix var det dags att ge sig på bakandet. Det blev Underbara Clara:s saffranskolor med rostad kokos i. Dräggelvarning var nästintill en underdrift…

Silverfaten jag hittat på loppis och som jag tycker så mycket om kom till användning som knäckbrickor.

För att inte all knäck skulle ta slut så fort så lades de (efter ett antal provkolor) ned i en gammal fin glasburk.

Där de varvades med smörgåspapper för att inte fastna i varandra.

Slutligen var det dags att baka lussebullar. Tror minsann jag ska plocka fram ett par ur frysen så här när jag är gräsänka, det tycker jag minsann jag förtjänar!

Nu har jag tillslut tagit tag i saken och bokat klipp och färgtid. Imorgon smäller det! Då budgeten inte är den högsta så tänkte jag testa ett erbjudande jag hittade via appen Rabble vilket innebär att jag får klippningen för halva priset och färgningen 30% billigare.

Jag tänkte dessutom vara lite modig och klippa lugg. Har velat fram och tillbaka i månader nu, kommer jag passa i det, kommer jag inte passa i det. Men nu känner jag bara, nä skit i samma nu kör jag! MEN jag har hört att det ändå alltid är bäst att ta med sig en bild på hur man vill ha det. Och här kommer mitt problem för en lugg är inte bara en lugg. Nej så lätt ska vi inte komma undan. Färgen den ska vara röd men vilken röd…

Jag sökte lite på Pinterest som för övrigt är en ypperlig sida både för att spara, dela med sig av och hitta inspirerande bilder och videoklipp. Ni hittar mig och mina “pins” här. Hittills har jag mest hittat varianter på luggar jag inte vill ha. Det svåra är att hitta en lugg som passar med resten av mitt hår…

KLIPPNING

Jag vill inte ha en tantig lugg-frisyr.

Den här luggen är fin men jag tänker inte låta någon snagga mig  (igen…).

En sån här lång lugg är jag mer ute efter, synd bara att jag itne har det där långa raka håret till.

Långa luggar kan också bli för långa… jag vill absolut inte ha en lugg som gör att jag inte kan se något om den växer 2 mm.

En fransk-inspirerad bob som denna är söt men med mitt bångstyriga hår så skulle det knappast ligga sådär slätt längs med kinderna…

Gillar ju det där franska lite busiga som tillåter lite vågar dock så det här kanske kan vara något, fast rött då.

Kantigt klippt kan ju vara tufft, vill ju inte se ut som en tant men inte heller någon som kommer från 90-talet.

En sån här “american girl next door” lugg känns inte så kul och nytänkande precis.

Den här retro-inspirerade luggen gillar jag skarpt men tror inte det skulle passa på mitt frizziga hår…

Hej 80-tal!

Hello rymd-manet!

HÅRFÄRG

Den här hårfärgen gillar jag skarpt! Men luggen är lite längre än vad jag tänkt och mitt övriga hår är ju inte direkt Birgit Bardot-långt…

Undra vad Tomas skulle säga om jag kom hem med den här hårfärgen? “Oj” kanske?

Den här mörkröda färgen är snygg om man har porslinsblek hy, jag har mer rödflammig blek hy på vintern så det går också bort.

Den här varma kopparröda färgen däremot känns mer som min melodi.

Ja ja inte vet jag om jag blev så mycket klokare av det här. Tänk vad livet är svårt.

I värsta fall får jag väl helt enkelt köpa en sån här efteråt och gömma mig bakom:

Ok det här får mig faktiskt att må lite illa. Förutom den drypande käckheten så är det obehagligt att se hur Mariah Carey 41 år gammal trånar efter vad som kan tolkas som 17-åriga Justin Bieber. Undra vad Nintendo fick pröjsa för den produktplaceringen förresten?

All I Want For Christmas Is You (SuperFestive!) (Shazam V… – YouTube.

Till detta så twittrade Charlie Sheen ut sitt mobilnummer i en öppen tweet när det egentligen var meningen att han skulle skicka det som ett direktmeddelande till ingen mindre än Justin Bieber… Vad är det med gamla avdankade kändisar och Justin Bieber, åldersångest?

…tipsar Tobias Boström om hur du får “Ryan Gossling-looken” med hjälp av lite saltvatten. Haha det gäller att ta till knep.

Min Ryan Gosling-makeup-skola | Nöjesguiden.

När vi inte lyssnar på julmusik när vi jobbar så är det Kapten Röd som går varmt i högtalarna. Obeskrivligt skönt gung och bra texter. “Bara döda fiskar går med strömmen” är bara en av alla klockrena formuleringar.

Vinner inte han titeln “Årets artist” i P3 Guld i januari så vet jag inte vad. Grymt bra är det iallafall!!

Igår började jag med något som jag kallar för “Dagens Dos” på vår sajt SocialaMedier.se. Tanken är att man där ska kunna få ett tips från de sociala medierna som kan bli din “dagliga dos”, minsta möjliga intag. För det mesta kommer det nog att bli något klipp som är aktuellt för just den dagen.

Som den här något annorlunda jullåten.

SANTA HATES POOR KIDS – (Your Favorite Martian music video) – YouTube.

Tänk vad mycket rädsla det finns i världen. Rädsla för det okända, det vi tror är farligt. Rädslan i sin tur gör att vi tror att vi måste gardera oss, skydda oss, vilket gör att vi tar till vapen som förutfattade meningar och fördomar. En av de här rädslorna är den att barn som växer upp med två mammor eller två pappor på något sätt skulle ta skada av det här.

Den här videon har på nytt blivit ett klipp som sprids för fullt på nätet;

Och även det här klippet har fått en hel del uppmärksamhet:

Tänk om alla bara kunde förstå att det handlar om kärlek och att det ALDRIG kan vara något fel med det.

Dagens Dos: It’s time | SocialaMedier.se – för din dagliga dos från de sociala medierna.

Jag erkänner jag gillar romantiska komedier. Ja vet de är fåniga (för det mesta) och bygger i största sannolikhet vidare på folks fördomar och förutfattade meningar. Men det spelar ingen roll. En feelgood film kan man alltid få plats med.

Den här tänkte iallafall jag gå och se när den kommer. Om jag får med mig Tomas på det är en annan fråga…

The Five-Year Engagement – Trailer – YouTube.

En av alla de bloggar jag läser är Beyond Retro:s blogg. Här kan man få lite tips och inspiration på retro-kläder och accessoarer. Vad sägs om en sån där käck “Bridget-Jones”-tröja till julafton? Kanske blir en succé-julklapp?

I vilket fall så finns det iallafall ett gäng kitchiga jultröjor i deras butik i Zinkenstam på Södermalm i Stockholm. Bara att fynda på!

Själv blev jag allt lite sugen på att se den där filmen, igen…

Läs mer här: An ugly sweater is not just for christmas, but for herrmiddagen – tycker Robert | Beyond Retro Vintage Clothing Swedish Blog.