<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<?xml-stylesheet type="text/xsl" media="screen" href="/~d/styles/atom10full.xsl"?><?xml-stylesheet type="text/css" media="screen" href="http://feeds.feedburner.com/~d/styles/itemcontent.css"?><feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xmlns:openSearch="http://a9.com/-/spec/opensearch/1.1/" xmlns:georss="http://www.georss.org/georss" xmlns:gd="http://schemas.google.com/g/2005" xmlns:thr="http://purl.org/syndication/thread/1.0" xmlns:feedburner="http://rssnamespace.org/feedburner/ext/1.0" gd:etag="W/&quot;AkAFR34zfyp7ImA9WhRaE0o.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033</id><updated>2012-02-16T08:51:56.087+01:00</updated><category term="personlig utvesckling" /><category term="personlig utveckling" /><title>Livet en resa</title><subtitle type="html">Reflektioner och personlig utveckling.</subtitle><link rel="http://schemas.google.com/g/2005#feed" type="application/atom+xml" href="http://livetenresa.blogspot.com/feeds/posts/default" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://livetenresa.blogspot.com/" /><link rel="next" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default?start-index=26&amp;max-results=25&amp;redirect=false&amp;v=2" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><generator version="7.00" uri="http://www.blogger.com">Blogger</generator><openSearch:totalResults>146</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>25</openSearch:itemsPerPage><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="self" type="application/atom+xml" href="http://feeds.feedburner.com/LivetEnResa" /><feedburner:info uri="livetenresa" /><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="hub" href="http://pubsubhubbub.appspot.com/" /><entry gd:etag="W/&quot;C08EQnwzcCp7ImA9WhRbE0k.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-5900925690398059720</id><published>2012-02-04T08:50:00.000+01:00</published><updated>2012-02-04T08:50:03.288+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-02-04T08:50:03.288+01:00</app:edited><title>Nytt naturmedel ger bättre ork</title><content type="html">Aftonbladet Publicerad: 2001-10-17&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Är du trött eller nere? Då kan ett tillskott av NADH hjälpa. Naturpreparatet, som nu lanseras i Sverige, ger mer ork och energi. &lt;br /&gt;
Dessutom kan det motverka jet-lag, kroniskt trötthetssyndrom, alzheimer och parkinson. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Substansen NADH finns naturligt i kroppen och är nödvändig för att våra celler ska kunna producera energi. Den upptäcktes och identifierades för mer än 90 år sedan, men började inte användas i behandling av människor förrän under det tidiga 1980-talet. Det var då som läkaren Walther Birkmayer upptäckte att NADH på ett naturligt sätt stimulerar kroppen att producera sitt eget dopamin, den substans som kan lindra symptomen vid parkinsons sjukdom.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
- Men eftersom NADH reagerar på mycket små mängder värme, ljus och fukt var det svårt att använda det i behandlingarna, berättar professor George Birkmayer, som är son och medarbetare till Walther Birkmayer och arbetar vid Birkmayerlaboratoriet i Wien.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Tillsammans lyckades de utveckla en stabiliserad form av substansen som kroppen enkelt kunde ta upp. Det blev startpunkten till en framgångsrik behandling av bland annat kroniskt trötthetssyndrom, parkinsons sjukdom, alzheimers sjukdom, depression och demens.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;b&gt;Ger ökad energi&lt;/b&gt; &lt;br /&gt;
På senare år har man upptäckt att det också är ett bra kosttillskott som ger mer energi och ork även för friska människor och ett effektivt hjälpmedel vid jet-lag. &lt;br /&gt;
NADH är ett coenzym, vilket betyder att det är ett ämne som förstärker eller är nödvändigt för att vissa enzymer ska kunna göra sitt jobb och till exempel producera cellenergi. &lt;br /&gt;
Substansen finns naturligt i alla levande celler hos människor, djur och växter. Störst är koncentrationen i kött, fågel och fisk, medan mängderna i grönsaker och frukt är mycket låga. Problemet är att nästan all NADH förstörs när vi lagar maten och av den starka magsyran och eftersom mängden NADH minskar i våra celler med åldern kan det så småningom uppstå ett underskott.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
NADH har en mängd funktioner i kroppen. Det är den tändande kraften i cellernas energiproduktion och en mycket viktig, kanske den allra viktigaste, antioxidanten som skyddar kroppen mot fria radikaler och från att förstöras av åldrandeprocessen. &lt;br /&gt;
NADH förbättrar också kapaciteten på immunsystemet och skyddar cellerna från att skadas av gifter och miljöföroreningar. Det ökar till och med hjärnfunktionen och inlärningsförmågan. &lt;br /&gt;
- Vi har också sett att NADH skyddar levern från alkoholskador och hjälper till att normalisera kolesterolnivåerna och blodtrycket, säger professor Birkmayer.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;b&gt;Kommer i handeln i höst&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
NADH har inte tidigare funnits att tillgå i Sverige, men kommer under hösten att finnas i hälsokosthandeln. Naturläkaren och näringsterapeuten Peter Wilhelmsson vid &lt;a href="http://www.ifm-klinik.nu/"&gt;IFM-kliniken i Falun &lt;/a&gt;har själv importerat näringstillskottet från USA och har positiv erfarenhet av det. &lt;br /&gt;
- Jag fick höra om det på ett seminarium med professor Birkmayer för 4-5 år sedan och har sedan dess använt det framförallt i behandling av kroniskt trötthetssyndrom. Det hjälper inte alla människor, men för många patienter har det varit mycket effektivt, säger Peter Wilhelmsson. &lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;b&gt;Vill se mer forskning&lt;/b&gt; &lt;br /&gt;
Aftonbladets näringsexpert Magnus Nylander tycker att rönen är spännande, men vill se mer forskning om NADH. &lt;br /&gt;
- NADH är livsnödvändigt och krävs för att förbränningen ska fungera och för att vi ska få energi. Samtidigt vill jag understryka att det rör sig om en hel kedja av olika ämnen som måste finnas och fungera tillsammans för att vi ska kunna utvinna energi från födan. Det krävs exempelvis vitamin B3 för att kroppen ska kunna bilda NADH, säger han. &lt;br /&gt;
- Betydelsen av att tillföra extra NADH som kosttillskott är idag svår att bedöma, men att professor Birkmayer har rapporterat förbättringar vid flera svåra sjukdomar är intressant. &lt;br /&gt;
För friska människor anser dock Magnus Nylander att ett fullständigt näringsintag räcker för att energiproduktionen ska fungera. &lt;br /&gt;
- Å andra sidan har många svårt att täcka behoven av vitaminer. och mineraler. Detta gör att kosttillskott blir angelägna, säger han.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Irene Ahlberg&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;NADH SKYDDAR MOT FRIA RADIKALER&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
NADH är en förkortning för nikotinamid adenin dinukleotid med högenergetiskt väte. Det är närbesläktat med vitamin B 3 och är också känt som coenzym 1.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
NADH är en kraftfull oxidant som hindrar fria radikaler från att angripa kroppen. Fria radikaler har visat sig.&lt;br /&gt;
vara inblandade i utvecklingen av cancer, kranskärlssjuk-&lt;br /&gt;
domar, åderförkalkning, diabetes, neurologiska sjukdomar som parkinsons sjukdom, alzheimers sjukdom samt andra autoimmuna sjukdomar. NADH hjälper också till att återbilda andra viktiga antioxidanter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;Dessa effekter kan NADH föra med sig:&lt;/b&gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ökad energi/minskad trötthet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Förbättrat minne.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Positiv effekt på depressionstillstånd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bättre leverfunktion.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sänkt kolesterolnivå.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sänkt blodtryck.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Positiv effekt på alzheimer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Minskade besvär vid jet-lag.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lindring av symptomen vid parkinsons sjukdom.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-5900925690398059720?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/4vKYzA7xcLAW8i-eOuLkvPWalHA/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/4vKYzA7xcLAW8i-eOuLkvPWalHA/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/4vKYzA7xcLAW8i-eOuLkvPWalHA/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/4vKYzA7xcLAW8i-eOuLkvPWalHA/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/NRjdDEybqGw" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/5900925690398059720?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/5900925690398059720?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/NRjdDEybqGw/2012_02_01_archive.html" title="Nytt naturmedel ger bättre ork" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2012_02_01_archive.html#5900925690398059720</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;Ck4MQnw5fyp7ImA9WhRbE0k.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-2924931087744715347</id><published>2012-02-04T08:36:00.000+01:00</published><updated>2012-02-04T08:36:23.227+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-02-04T08:36:23.227+01:00</app:edited><title>Svensk honung kan bli medicin</title><content type="html">Från svt.se &lt;br /&gt;
Publicerad 1 februari 2012 - 17:35&lt;br /&gt;
Uppdaterad 1 februari 2012 - 17:47&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;Honung i stället för penicillin? Forskare från Lund tänker föra in svensk ljunghonung i sjukvården. Nyckeln till framgång är de bakterier som verkar i binas magar.&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Honung har en rad hälsobringande effekter, men för att vara verkligt undergörande skulle man behöva äta den som Nalle Puh gärna gör; direkt från de vilda binas träd. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;Utrotad&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Problemet är bara att vildhonungen är utrotad i Sverige. Ett annat problem är att det som främst gör honungen läkande är de mjölksyrabakterier som kommer från binas mage. Och de dör så fort honungen är mogen. Men nu ska en forskarduo vid Lunds universitet odla fram mjölksyrabakterier och stoppa in dem i vanlig honung och se till att de stannar där.&lt;br /&gt;
-I den honung man köper finns det noll levande mjölksyrabakterier. Vi kallar den död honung, säger Tobias Olofsson, doktor i livsmedelsteknik.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;Bakterier&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Tillsammans med en kollega har han studerat vad det är som gör att honung kan ha samma effekt som antibiotika och kommit fram till att det handlar om just de mjölksyrabakterier som härjar i binas magar. När nektarn förenas med mjölksyrabakterierna bildas antibiotikaliknande ämnen.&lt;br /&gt;
-Vi anser att vi har löst honungens gåta, säger Tobias Olofsson.&lt;br /&gt;
Och nu ska de alltså omsätta sin forskning i praktik där målet är att ersätta antibiotika på flera områden.&lt;br /&gt;
Honung har i alla tider använts som läkemedel inom folkmedicinen och länge har röster höjts för att den ska föras in i sjukvården.&lt;br /&gt;
-Men i vår del av världen får det inte vara några flummiga saker om läkarna ska använda det, utan man måste ha bevis för att det fungerar, säger Tobias Olofsson.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;b&gt;Nyzeeländsk honung&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;
Parallellt med Lundaforskarnas projekt har brittiska forskare arbetat med att påvisa antibiotiska effekter med den &lt;a href="http://www.sund.nu/docs/printArtikel.asp?art=1397&amp;tem=3&amp;und=9"&gt;nyzeeländska manukahonungen&lt;/a&gt;, vilket Svenska Dagbladet rapporterat om.&lt;br /&gt;
-Jag har forskat tillsammans med dem som tagit in &lt;a href="http://www.ortagubben.se/manuka-honung-250g-p-1950.aspx"&gt;&lt;b&gt;manukahonungen&lt;/b&gt;&lt;/a&gt; på de brittiska sjukhusen. En sak som kom fram där var att ljunghonung, som vi har gott om i Skandinavien och som också finns i Skottland, är lika bra.&lt;br /&gt;
Den honung som Olofsson och hans kollega ska ha i sitt projekt kommer troligen att vara ljunghonung.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-2924931087744715347?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/70QZyrKzD7L4Ya0fI0mBcnusFOg/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/70QZyrKzD7L4Ya0fI0mBcnusFOg/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/70QZyrKzD7L4Ya0fI0mBcnusFOg/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/70QZyrKzD7L4Ya0fI0mBcnusFOg/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/eufYieMFPXQ" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/2924931087744715347?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/2924931087744715347?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/eufYieMFPXQ/2012_02_01_archive.html" title="Svensk honung kan bli medicin" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2012_02_01_archive.html#2924931087744715347</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;Ck8CQHs4eCp7ImA9WhRVE00.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-9205467704457370636</id><published>2012-01-11T17:54:00.000+01:00</published><updated>2012-01-11T17:54:21.530+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2012-01-11T17:54:21.530+01:00</app:edited><title>”Visioner på dödsbädden är ofta tabu”  SVD.se</title><content type="html">8 september 2011 kl 01:00 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
NY SERIE. Många vårdare på hospice har hört döende berätta att de fått besök från andra sidan. Och flertalet av dem som känt på sig då en anhörig gått bort har fått känslan exakt i dödsögonblicket. I England har man i flera studier samlat in människors upplevelser kring dödsbädden.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
De har varit ur tiden sedan länge. Nu kommer de tillbaka–oftast på natten. Först till fönstret, sedan allt närmare. Till slut sitter de på sängkanten och håller den döende i handen. Anledning: Att ta med sig sin släkting till andra sidan. Ibland till och med specificerat till ett visst datum.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Låter det som påhitt? Det vet man inte. Men personal på hospice i England, Holland och Irland har i ett par studier berättat om vad de hört från sina döende patienter den sista tiden i deras liv. Det har handlat om föräldrar som kommit för att hämta dem, syskon som visar vilken ljus och kärleksfull plats som väntar eller att äntligen få förenas med hustrun. Berättelserna har systematiserats genom frågeformulär och renodlats från fenomen som kan förklaras medicinskt.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
–Den gängse sjukvården accepterar inte uppgifter om sådana här upplevelser, så dödsbädds- visioner är ofta ett tabuämne på sjukhemmen, säger Peter Fenwick, pensionerad neuropsykiater inom epilepsivård i London och ansvarig för studierna.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
–Bara det faktum att vi genomförde undersökningarna ändrade attityden inom personalgrupperna. Till slut talade också läkarna mer öppet om det.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Peter Fenwick menar att just öppenheten kring så kallade dödsbäddsvisioner kan öka kvaliteten på vården i livets slutskede – en vård som i dag drar till sig hälften av alla klagomål som kommer in till Storbritanniens socialstyrelse. Och även utan att ha hamnat där oroar sig britterna för slutet. När de tillfrågas om vad de är mest rädda för, svarar var tredje ”att dö ensam”.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Andra studier visar att många döende förknippar sin ångest och förtvivlan den sista tiden just med ovissheten om vart de är på väg.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
–Att inte vilja dö kan vara en fruktansvärd upplevelse. Mer utbildning om hur dödsprocessen går till skulle kunna minska ångesten för patienterna, säger Peter Fenwick som i sin forskning sett hur oron lättar om de vågar prata med personalen om alla möjliga existentiella funderingar kring döden och döendet. Möts de däremot av brist på förståelse för sina eventuella ”uppenbarelser från en icke-synlig värld” får de svårt att ta upp frågorna över huvud taget.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
I Peter Fenwicks undersökning visade det sig att två av tre vårdare under ett år hade fått upp till 50 olika sådana visioner berättade för sig. I de flesta fall inträffade de inom patientens sista dygn i livet.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
I de artiklar som hans forskargrupp fått publicerade i vetenskapliga tidskrifter finns exempel på vad personalen berättat: ”Patienten bad oss stå på var sin sida om honom. Sedan tittade han över min axel mot fönstret och sa ’vänta, jag kommer till er om några minuter, jag vill bara tacka dessa sköterskor för att ha tagit hand om mig’. Patienten upprepade sig ett par gånger –och dog!”&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Vad såg han? Enligt studien är det oftast en person som man har särskilt starka band till, som syskon, föräldrar eller maken/sambon. Nära vänner är i minoritet och änglar eller andra religiösa figurer nästan obefintliga –till skillnad från i mindre sekulariserade områden än norra Europa.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Så här berättade en engelsman från sträng katolsk uppväxt efter att ha hört faderns dödsbäddsvision: ”Sånt här har inget att göra med vår tro. Vi var alla lika överraskade som någon skulle blivit, med eller utan vilken tro som helst.”&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
–Patienterna är helt klara när de har sina upplevelser, och blir nästan aldrig oroade av dem, säger Peter Fenwick. Tvärtom, de välkomnar sina döda släktingar.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
De vanligaste berättelserna handlar om att de ska bli hämtade och språkbruket beskriver ett resande: ”Jag ska lämna jorde- livet”, ”de kommer för att ta mig med”, ”nu åker jag hem”. Ibland påstår de till och med att släktingen har angivit ett särskilt datum då han eller hon ska komma tillbaka och ta dem med sig.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
–En patient hade protesterat och velat invänta sin dotter som skulle komma först senare. Och det går an att skjuta på döden ett par tre dagar, säger Peter Fenwick. Men bara för viktiga saker som att barn ska få tid att ta adjö, inte för att man vill gå på party.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
”Ett par dagar innan pappa dog berättade han för mamma att han talat med en vän som bott granne med oss ​​men gått bort i cancer några år tidigare. Nästa natt informerade han min bror om att himlen är en vacker plats och började prata som om han hade varit där. Vi tror att det hände något nära hans död som vi inte till fullo förstår.”&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Peter Fenwick menar att visionerna i livets slutskede på olika sätt är starkt subjektiva, existentiella, andliga upplevelser. När de döende berättar om besökare på sängkanten handlar det om att komma vidare till en annan verklighet, och de beskriver en plats som är omhändertagande och kärleksfull.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Finns det förklaringar? &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
–Det finns det också, som intensivvårdspsykos, organisk kollaps och medicinering. Kemiska förändringar i blodet och påverkan på hjärnan. Men ingen av dessa förklaringar passar in på de berättelser vi analyserat.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Förutom 118 redogörelser i fråga om vilka gestalter som kommer till dödsbädden, när de visar sig och vad de betytt för patient och anhöriga, har Peter Fenwick också samlat 35 berättelser där människor känt på sig då en nära anhörig gått bort. I nästan hälften av dessa sammanträffanden var döden helt oväntad. Och snittiden för när man upplevde varslet var 30 minuter från själva dödsögonblicket – vanligast var till och med att det inträffade exakt på klockslaget.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
”Vid tiden för min pappas död, omkring tre på morgonen stod han i fotändan, bara log mot mig och tittade på mig. Jag gled tillbaka in i sömnen i ett tillstånd av eufori. Nästa morgon ringde mamma och innan hon hann säga något berättade jag för henne att pappa hade dött, i natt.”&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Fyra av fem som berättar om liknande budskap får dem på natten, oftast i form av en dröm. Resten får det under dagtid och kan till exempel höra en röst som ropar, känna en tvingande lust att ringa hem eller bara uppleva en plötslig vetskap om att en viss person gått bort.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Peter Fenwick berättar om en mamma som var i Australien när hon drömde om sin son i England. Sonen gick henne till mötes, dyblöt, försvann i ett varmt ljus och försäkrade henne om och om igen att han var okej.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Hon visste när hon vaknade att något fruktansvärt hade hänt. Sonen hade drunknat i en båt-olycka.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
–Det är alltid den döende som styr de här varslen, som gör besöket, säger Peter Fenwick. Och det råder ett starkt förhållande mellan den som dör och den som får meddelandet.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Den allra största andelen av dem som känner på sig att någon går bort är kvinnor – det gäller barn såväl som barnbarn. Och oftast är det också farmor eller mormor som besöker dem i drömmen.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
Om det beror på någon särskild känslighet eller öppenhet hos kvinnor vet inte Peter Fenwick, men en sak är han säker på: För de anhöriga betyder både varslen och dödsbäddsvisionerna ofta ett hopp om att allt inte bara är absolut slut.&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
–De upplever det som oerhört tröstande. Om deras släktingar har haft dessa upplevelser på dödsbädden eller besöker dem i drömmen på väg bort – då kan de ju tänka att deras älskade kommer att fortsätta på något vis. Och om det skulle vara sant att de kommer för att hämta en – då dör man ju faktiskt inte ensam. Någon är ju där.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-9205467704457370636?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/C5xZD_yK47sZxC3J9FVuCMA9Vf0/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/C5xZD_yK47sZxC3J9FVuCMA9Vf0/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/C5xZD_yK47sZxC3J9FVuCMA9Vf0/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/C5xZD_yK47sZxC3J9FVuCMA9Vf0/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/fwlHRLKf5hA" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/9205467704457370636?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/9205467704457370636?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/fwlHRLKf5hA/2012_01_01_archive.html" title="”Visioner på dödsbädden är ofta tabu”  SVD.se" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2012_01_01_archive.html#9205467704457370636</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;C0EDQXs5fip7ImA9WhRREUg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-8884458380372573057</id><published>2011-11-24T17:21:00.001+01:00</published><updated>2011-11-24T17:21:10.526+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-11-24T17:21:10.526+01:00</app:edited><title>Medicinska bevis för att naturen läker!</title><content type="html">&lt;a href="http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/sveriges_lantbruksuniversitet__slu/pressrelease/view/medicinska-bevis-foer-att-naturen-laeker-708241#.Ts086imVOUo.facebook"&gt;Klicka här!&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-8884458380372573057?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/VWrTrJW6vl9ij9pIAnqylZBG0iM/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/VWrTrJW6vl9ij9pIAnqylZBG0iM/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/VWrTrJW6vl9ij9pIAnqylZBG0iM/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/VWrTrJW6vl9ij9pIAnqylZBG0iM/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/Ox5JnayV-Jw" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/8884458380372573057?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/8884458380372573057?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/Ox5JnayV-Jw/2011_11_01_archive.html" title="Medicinska bevis för att naturen läker!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_11_01_archive.html#8884458380372573057</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DkUEQHc8fCp7ImA9WhdQFUQ.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-3189549936385944757</id><published>2011-08-17T17:16:00.000+02:00</published><updated>2011-08-17T17:16:41.974+02:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-08-17T17:16:41.974+02:00</app:edited><title>Härligt skrivet av Fredrik Steen.</title><content type="html">Är hunden imponerad av dig?!&lt;br /&gt;
Jag har fått många, många frågor om vad jag menar med detta, så här är ett förtydligande.”imponerad” är ett ord jag använder för att jag tycker det säger en del. Det finns säkert andra bättre ord men detta ord passar mig.&lt;br /&gt;
Det jag menar är –&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I alla välmående förhållanden mellan två, eller kanske flera individer, så måste man enligt mig kunna ge beröm och även sätta gränser. Man måste kunna ta beröm men även kritik ( ”sätta gränser” ).&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om vi tar exempelvis i mitt förhållande med min sambo och vår son. Varje gång jag ser eller pratar med min sambo och son blir jag imponerad av dom (nästan alltid =). Det innebär för mig att när min sambo säger till mig att hon älskar mig och ger mig beröm för något jag gjort så tar jag det till mig och blir glad (viftar på svansen). Om min sambo talar om för mig att hon inte tycker om något jag gjort och ger mig kritik så tar jag det till mig och tänker efter hur jag kan göra det bättre. Jag ser upp till min familj, och lyssnar därmed också på beröm eller kritik. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Skulle en person som jag tycker illa om, någon som jag tycker är osympatisk eller elak ge mig beröm för något jag gjort skulle jag slå bort det med en handviftning. Ger den personen mig negativ kritik, eller talar om för mig att jag ska sluta med att, ex vis göra TV, skulle jag inte bry mig och fortsätta göra vad jag vill. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hundar fungerar ungefär i det här fallet ungefär likadant. Om en hund bara ser sin ägare som en individ som ger den mat, är konstant irriterad på allt hunden gör, dag ut och dag in bara sänder ut ”tråkiga signaler” gentemot sin hund osv, då finns det ingen anledning för hunden att varken lyssna på ”nej” eller ”bra”.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då kan man kanske tro att hunden inte märker av att ägarna till hunden diskuterar dagarna i ända om  - vem i familjen som ska gå ut med hunden, att man tycker hunden är så jobbig, den var mycket gulligare när den var liten.., ska vi sälja eller ta bort honom, ska vi verkligen ha hunden kvar det blir bara problem på semestern och det är ändå ingen som vill gå ut med hunden längre osv osv…..&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det är självklart att hunden känner av detta även fast den inte förstår vad vi säger… kroppsspråk sänder ut dessa signaler. Till och med vi människor känner av sånt. Väldigt många har säkert varit med om att man känner sig oönskad i ett sällskap utan att egentligen någon säger något. Vad gör vi då ?  Vi går hem till oss och umgås med våra andra vänner. Det kan inte hunden göra, den är fast. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Så dit jag vill komma är att – om två individer, i detta fall en hund och en människa skall umgås tätt, ha en bra relation så är det enligt mig en förutsättning att dessa individer är ”imponerade” av varandra.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det är inte nog att ena parten är imponerad av den andra, och den andra kan tänka sig byta familj….. Det blir en jobbig relation! &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Så tänker jag.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-3189549936385944757?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/SYDdwv0IDNtmSphkPgAWw7E9MQI/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/SYDdwv0IDNtmSphkPgAWw7E9MQI/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/SYDdwv0IDNtmSphkPgAWw7E9MQI/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/SYDdwv0IDNtmSphkPgAWw7E9MQI/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/jhebT2OM-_g" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/3189549936385944757?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/3189549936385944757?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/jhebT2OM-_g/2011_08_01_archive.html" title="Härligt skrivet av Fredrik Steen." /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_08_01_archive.html#3189549936385944757</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DUIFSXs6fSp7ImA9WhdQFUU.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-7793669127614098044</id><published>2011-08-17T15:25:00.000+02:00</published><updated>2011-08-17T15:25:18.515+02:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-08-17T15:25:18.515+02:00</app:edited><title>Viktig aspekt! Man har inte alltid ett val!</title><content type="html">Det är inne att säga att man alltid har ett val. Men man har inte alltid ett val. En kvinna som blivit våltagen inte bara välja att åter igen njuta av sex. En pojke som hela sitt liv blivit slagen av sin far kan inte bara välja att krama sina manliga vänner eller ens att se naturlig ut då de kramar om honom. Vad man kan välja är väl i sådana fall att ta itu med sitt förflutna. Om man nu har en insikt om att man &lt;i&gt;kan&lt;/i&gt; göra det??&lt;br /&gt;
Har man den insikten kan man äntligen med lite tid, möda och pengar (till kompetent terapeut) befria sig. Det är aldrig försent att skaffa sig ett bättre förflutet genom bearbetning och framför allt förståelse. Och &lt;i&gt;förlåtelse&lt;/i&gt;.&lt;br /&gt;
Att förlåta en hemsk förälder är att inse att man inte kan ge det man inte har.Att föräldern inte kunde ge det den inte hade. Att förlåta sig själv är att inse att man inte kunde ge det man inte hade eller aldrig hade fått. Och genom det öppnar man åter sitt stängda hjärta och kan så ge till sig själv det man aldrig fått. Och plötsligt kan man åter ge det till andra!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-7793669127614098044?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/3WnlFJFsc6VKat-HbfGZ_ds6acA/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/3WnlFJFsc6VKat-HbfGZ_ds6acA/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/3WnlFJFsc6VKat-HbfGZ_ds6acA/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/3WnlFJFsc6VKat-HbfGZ_ds6acA/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/If2eXZLehus" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/7793669127614098044?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/7793669127614098044?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/If2eXZLehus/2011_08_01_archive.html" title="Viktig aspekt! Man har inte alltid ett val!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_08_01_archive.html#7793669127614098044</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0YBRXs9fCp7ImA9WhdSE08.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-5614196945387059140</id><published>2011-07-22T10:59:00.002+02:00</published><updated>2011-07-22T10:59:14.564+02:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-07-22T10:59:14.564+02:00</app:edited><title>Lite småkul att finurla på i semestertider!</title><content type="html">Prova att få lite inre guidning genom &lt;a href="http://runa.regeborg.se/"&gt;runorna!&lt;br /&gt;
&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-5614196945387059140?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/Gt7i8_i7AGcZkEpYyMpXlYRhQnM/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/Gt7i8_i7AGcZkEpYyMpXlYRhQnM/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/Gt7i8_i7AGcZkEpYyMpXlYRhQnM/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/Gt7i8_i7AGcZkEpYyMpXlYRhQnM/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/NK6HkeLJxng" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/5614196945387059140?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/5614196945387059140?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/NK6HkeLJxng/2011_07_01_archive.html" title="Lite småkul att finurla på i semestertider!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_07_01_archive.html#5614196945387059140</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0UBRXg8eyp7ImA9WhdTGUQ.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-7672831236795403164</id><published>2011-07-18T15:20:00.001+02:00</published><updated>2011-07-18T15:20:54.673+02:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-07-18T15:20:54.673+02:00</app:edited><title>Sprid ut semestern!</title><content type="html">Jo, det är inte dumt! Själv arbetar jag en eller kanske två dagar i veckan under 10 veckor och det är toppen tycker jag!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
http://www.aftonbladet.se/halsa/article13339963.ab&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-7672831236795403164?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/5NESWR3kywfLEtBZEq5Ed7iD8CY/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/5NESWR3kywfLEtBZEq5Ed7iD8CY/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/5NESWR3kywfLEtBZEq5Ed7iD8CY/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/5NESWR3kywfLEtBZEq5Ed7iD8CY/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/nVWZGd8H1ck" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/7672831236795403164?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/7672831236795403164?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/nVWZGd8H1ck/2011_07_01_archive.html" title="Sprid ut semestern!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_07_01_archive.html#7672831236795403164</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;C08EQXs_eSp7ImA9WhZWFUs.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-96801521777458134</id><published>2011-05-16T18:03:00.001+02:00</published><updated>2011-05-16T18:03:20.541+02:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-05-16T18:03:20.541+02:00</app:edited><title>Rumi</title><content type="html">&lt;object style="height: 290px; width: 440px"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/H1jv8rkOQf8?version=3"&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;param name="allowScriptAccess" value="always"&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/H1jv8rkOQf8?version=3" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" allowScriptAccess="always" width="440" height="290"&gt;&lt;/object&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-96801521777458134?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/QH3DAclHHGcFELerlsiE2a4CimM/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/QH3DAclHHGcFELerlsiE2a4CimM/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/QH3DAclHHGcFELerlsiE2a4CimM/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/QH3DAclHHGcFELerlsiE2a4CimM/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/d4HHXdQUIyA" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/96801521777458134?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/96801521777458134?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/d4HHXdQUIyA/2011_05_01_archive.html" title="Rumi" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_05_01_archive.html#96801521777458134</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;Ak4CQX08fSp7ImA9WhZWE0w.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-5442163926778059857</id><published>2011-05-12T08:52:00.000+02:00</published><updated>2011-05-13T22:36:00.375+02:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-05-13T22:36:00.375+02:00</app:edited><title>Blind Artist Amazes With Color and Talent (Video)</title><content type="html">&lt;a href="http://www.goodnewsnetwork.org/most-popular/blind-artists-amazing-color.html"&gt;Blind Artist Amazes With Color and Talent (Video)&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-5442163926778059857?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/P4GeikMVGSzPlLyf0OaRBPDZ7gs/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/P4GeikMVGSzPlLyf0OaRBPDZ7gs/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/P4GeikMVGSzPlLyf0OaRBPDZ7gs/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/P4GeikMVGSzPlLyf0OaRBPDZ7gs/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/lYvfVqzGnQQ" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="related" href="http://www.goodnewsnetwork.org/most-popular/blind-artists-amazing-color.html" title="Blind Artist Amazes With Color and Talent (Video)" /><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/5442163926778059857?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/5442163926778059857?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/lYvfVqzGnQQ/2011_05_01_archive.html" title="Blind Artist Amazes With Color and Talent (Video)" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_05_01_archive.html#5442163926778059857</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEUFRn06eyp7ImA9WhZWEU4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-4747346258612465523</id><published>2011-05-11T19:48:00.004+02:00</published><updated>2011-05-11T19:50:17.313+02:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-05-11T19:50:17.313+02:00</app:edited><title>Vackert!</title><content type="html">&lt;object style="height: 290px; width: 340px"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/lh4hVXacjxo?version=3"&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;param name="allowScriptAccess" value="always"&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/lh4hVXacjxo?version=3" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" allowScriptAccess="always" width="340" height="290"&gt;&lt;/object&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-4747346258612465523?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/u7ZFDF3vRyT_tPup9ZzMHdD0jfw/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/u7ZFDF3vRyT_tPup9ZzMHdD0jfw/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/u7ZFDF3vRyT_tPup9ZzMHdD0jfw/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/u7ZFDF3vRyT_tPup9ZzMHdD0jfw/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/IN80vGOVGSM" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/4747346258612465523?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/4747346258612465523?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/IN80vGOVGSM/2011_05_01_archive.html" title="Vackert!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_05_01_archive.html#4747346258612465523</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;A04ER3Y8eyp7ImA9WhZQE08.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-1362436129278542971</id><published>2011-04-20T22:04:00.002+02:00</published><updated>2011-04-20T22:05:06.873+02:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-04-20T22:05:06.873+02:00</app:edited><title>Rumi, Desire.</title><content type="html">&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="290" src="http://www.youtube.com/embed/7ZeijSN6Z4w" title="YouTube video player" width="380"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-1362436129278542971?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/dE-YRVdEMscazCSMP8xisMozvVY/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/dE-YRVdEMscazCSMP8xisMozvVY/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/dE-YRVdEMscazCSMP8xisMozvVY/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/dE-YRVdEMscazCSMP8xisMozvVY/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/OJs9PEM_PaU" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/1362436129278542971?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/1362436129278542971?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/OJs9PEM_PaU/2011_04_01_archive.html" title="Rumi, Desire." /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/7ZeijSN6Z4w/default.jpg" height="72" width="72" /><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_04_01_archive.html#1362436129278542971</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CEAFRXk9cSp7ImA9WhZSFkQ.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-2698374701742303017</id><published>2011-04-01T23:18:00.000+02:00</published><updated>2011-04-01T23:18:34.769+02:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-04-01T23:18:34.769+02:00</app:edited><title>Angeläget mail från en klient!</title><content type="html">"Hej Lovisa!&lt;br /&gt;
Jag vill börja med att tacka dig för att du hjälpt mig så här långt genom min resa! Oj, nu fick jag en förvånande tanke i huvudet. Jag kanske inte "vill bli frisk" för att jag inte vill sluta denna personliga resa. Jag har startat den och känner lite som att om jag börjar jobba, kommer allt detta rinna ut i sanden? Oj, igen!! Resan är jobbig men känns som om detta är något som jag verkligen måste slutfölja för att jag ska må bra. Vilken insikt, eller???? kan det ligga något i detta tror du? Tanken dök verkligen upp precis i detta nu.... Anlediningen till att jag ville maila dig var en helt annan egentligen... &lt;br /&gt;
Nämligen;&lt;br /&gt;
Jag ville tala om för dig att jag har legat inne på sjukan i några dagar (tis-tors) för att de ville ta så många prover på mig och koppla in andra specialister, sa specialisterna på mag- och tarmavd . Jo, visst jag fick lämna några få prover, träffa nevrologspecialist och en spykolog. Tillsammans har dessa specialister endast trott en massa saker tillsammans. Jag insåg till och med att de inte ens hade koll på vilka prover de instruerat vårdcentralen att ta. Allt var rena cirkusen, tyckte jag! &lt;br /&gt;
Hur som helst kom jag alla fall inte medicinskt klokar där ifrån. (Jag tänkte skriva bara klokare, men jag tror jag ändå kom där ifrån både starkare och klokare..) Jag var så arg när jag lämnade stället så jag tror det kom rök ur mina öron till och med. Det är precis som om de inte hittar något fel genom alla dessa prover, står de helt frågande och vet inte vad de ska göra så de skriver ut lite tabletter, för att inte verka rådlösa och göra patientetn lite nöjd och så blir de av med personen för en stund.&lt;br /&gt;
Men så tänker inte jag!!! Jag känner ju att kroppen fullkomligt SKRIKER till mig att något är fel, det känner jag ju, även om all världens alla prover inte skulle visa något. Då tänker inte jag stoppa i mig några tabletter som ingen vet vad de egentligen är utskrivna för, hur de påverkar min kropp, bara för att någon doktor har gissat att de ska vara bra... Nej, då får det ta den tiden som kroppen behöver för att bli frisk, jag tänker varken lura kroppen eller mig själv med massa konstiga starka beroendeframkallande tabletter. &lt;br /&gt;
Jag ska ge min kropp tid att komma igen på mitt sätt! Från och med igår har jag min egen doktor! Givetvis har jag räknat in dig i ett stort hörn i denna planen :)&lt;br /&gt;
Vet du vad en av de roligaste sakerna var? Psykologen som jag träffade sa att han kunde inte se någon form av depression hos mig, möjligen trodde han att jag hade nevors. Han ifrågasatte därför varför jag gick på Citalopram som är en depressionsmedicin. Eftersom läkarna tror att jag är lite depremerad, sa jag och för att de ska ha en lugnande effekt på tarmen. När sedan läkaren läste upp vad psykologen skrivit läste han följande; att han tyckte jag var lite deprimerad och han rekomenderade att jag skulle äta Citalopram + ytterligare en tablett ..... Jag fattar ingenting???? Känslan som jag fick var att psykologen skrivit i hop sitt utlåtande på ett sånt sätt så det skulle passa ihop med vad de andra läkarna skrivit!!!?? &lt;br /&gt;
Visst är det förvånande?? Jag kan inte göra annat än att le och skaka på huvudet åt dem.&lt;br /&gt;
Oj, detta blev ett långt mail men det var skönt att få skriva ner och berätta det för dig! "&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det finns mycket bra inom vården! Tro inget annat. Akutvården är fantastisk. Men när försvann förmågan att se individen? När försvan viljan att undersöka sambanden mellan kropp, själ och psyke? När glömde vi samtala MED varandra och inte OM varandra? Jag tycker detta är ett skrämmande exempel på hur lätt man tar makten från patienterna och talar objektifiernade över deras huvuden. Kanske därför många inom den integrativa vården har bytt ut ordet patient&amp;nbsp;till klient? Det första är väldigt passivt och det senare är definitivt delaktigt och med i sin egen behandling! Jag tror vi gör klokt i att våga säga i från och ifrågasätta när något känns fel. Jag menar, det är min och din kropp det handlar om. Min och din hälsa. Och där är VI ytterst ansvariga. Bara att våga stå för det är friskt i sig!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-2698374701742303017?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/A5HSzha_cfaU8aigEA5oMmchhq4/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/A5HSzha_cfaU8aigEA5oMmchhq4/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/A5HSzha_cfaU8aigEA5oMmchhq4/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/A5HSzha_cfaU8aigEA5oMmchhq4/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/FnbR3mNMwLg" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/2698374701742303017?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/2698374701742303017?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/FnbR3mNMwLg/2011_04_01_archive.html" title="Angeläget mail från en klient!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_04_01_archive.html#2698374701742303017</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;C0UCR3k_cCp7ImA9WhZSFkg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-3885618252702471762</id><published>2011-04-01T11:47:00.001+02:00</published><updated>2011-04-01T11:47:46.748+02:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-04-01T11:47:46.748+02:00</app:edited><title>Jag shoppar, alltså finns jag!</title><content type="html">Många av oss vet att vi inte blir lyckligare av att köpa en ny jacka, kaffebryggare eller mobil. Men ändå händer det hela tiden. "Köp dig lycklig" skriker samhället år oss med sin reklam och sina "alla andra har" menatlitet. Många menar att man behöver vara stark för att stå emot. Jag läste en intressant artikel om en kille som under ett helt år&amp;nbsp; bestämde sig för att&amp;nbsp; endast inhandla mat och hygienartikler. Enda gången han bröt detta var då cykeln gick sönder. efter ett år var han mer ödmjuk och reflekterande. Han fick fundera på hur han skulle göra med julklappar och beslutade sig att för 600 kr köpa en cykel för skolbarn från unicef:s gåvoshop. Gåvobeviset lade han ut på sin blogg och gav sina vänner i julklapp! Vill du inspireras av honom??&lt;br /&gt;
&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Läs &lt;a href="http://www.uttramparen.se/"&gt;HÄR!&lt;/a&gt;&amp;nbsp;Kan man föresten köpa det du ser på bilden?&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-MS1XFoRBJOw/TZWe7ky6HmI/AAAAAAAAAcg/IyZ9b5prZLI/s1600/196143_10150172678658185_64655903184_8046451_7649403_n.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" r6="true" src="http://3.bp.blogspot.com/-MS1XFoRBJOw/TZWe7ky6HmI/AAAAAAAAAcg/IyZ9b5prZLI/s320/196143_10150172678658185_64655903184_8046451_7649403_n.jpg" width="290" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-3885618252702471762?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/FlgkTf5ul0kvybDTCsOZ0FjTCCw/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/FlgkTf5ul0kvybDTCsOZ0FjTCCw/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/FlgkTf5ul0kvybDTCsOZ0FjTCCw/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/FlgkTf5ul0kvybDTCsOZ0FjTCCw/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/8wYMAIqOg0E" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/3885618252702471762?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/3885618252702471762?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/8wYMAIqOg0E/2011_04_01_archive.html" title="Jag shoppar, alltså finns jag!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://3.bp.blogspot.com/-MS1XFoRBJOw/TZWe7ky6HmI/AAAAAAAAAcg/IyZ9b5prZLI/s72-c/196143_10150172678658185_64655903184_8046451_7649403_n.jpg" height="72" width="72" /><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_04_01_archive.html#3885618252702471762</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CE8MRHo4eip7ImA9Wx9UEko.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-4370208987044184445</id><published>2011-02-09T18:27:00.001+01:00</published><updated>2011-02-09T18:34:45.432+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-02-09T18:34:45.432+01:00</app:edited><title>Stress</title><content type="html">&lt;strong&gt;Orsaker till spänningar och stress.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;em&gt;" Vi glömmer, men kroppen minns."&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det finns mycket som påverkar oss, som kan bidra till muskelspänningar och ökad stress. Saker som händer nu runt omkring oss, saker som redan har hänt och saker som ännu inte har hänt. Saker vi känner att vi inte kan kontrollera, vad kan man egentligen kontrollera?? Även alla större förändringar vare sig de är negativa eller positiva påverkar oss och ställer &lt;em&gt;nya&lt;/em&gt; krav. Allt detta tar extra mycket kraft och energi ifrån oss och hämmar många av kroppens funktioner och uttryckssätt då energin går åt till att sortera intryck, anpassa sig känslomässigt och ordna det materiellt. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ju fler faktorer som påverkar oss inom en viss tidsperiod och om stressen är långvarig, desto större är risken för negativ stress och att vi kan få besvär av det. Kanske i form av muskelspänningar, värk, andra stressymtom som ökad irritation, aggressivitet, sömnbesvär, magkatarr eller psykosomatiska besvär.&amp;nbsp;Det är lättare att åtgärda små problem än att vänta tills det gått för långt eller riskerar att bli kroniskt. Många upplever att det bästa&amp;nbsp;egentligen inte är att skaffa sig mer tid, utan att göra sig av med aktiviteter, möten, måsten och saker man egentligen inte behöver. Då uppenbarar sig plötsligt mer tid. Sök gärna hjälp i god tid!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det finns både positiv och negativ stress. Men även den glada positiva stressen kan vända till negativ stress om den håller i sig under för lång tid och i relation till om du hinner vila och återhämta dig tillräckligt. Varje individ reagerar olika på stress och det kan även variera vid olika tillfällen beroende på hur man mår och om man har mycket annat omkring sig för tillfället.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;strong&gt;Orsaker som finns i nutid&lt;/strong&gt;; vår fysiska och sociala arbetsmiljö t.ex. buller, faktorer/relationer i familjen/hemmet, trafiken, trängsel, ekonomiska faktorer, tidspress, för stor arbetsbörda, för höga krav på sig själv eller från andra. För mycket för lite information, tekniken som trasslar eller som krver att vi måste lära oss nytt hela tiden, dåliga relationer.Splittring mellan många olika roller man ska leva upp till, monotona arbetsuppgifter, litet självbestämmande/egenkontroll, litet socialt kontaktnät, ensamhet, tristess, meningslöshet, arbetslöshet, sjukdom, kriser, olika större förändringar.&amp;nbsp; Även positiva händelser som t.ex. nytt jobb, giftermål eller graviditet är en förändring som innebär att man måste anpassa sig till det nya.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;strong&gt;Orsaker som redan har hänt&lt;/strong&gt;; kan vara minnen, livshändelser eller saker man varit med om som man kanske inte har bearbetat helt. Man kanske går och grämer sig över saker man borde ha sagt eller gjort eller som man önskar hade varit ogjort. Allt detta finns lagrat kvar i det undermedvetna och i kroppen och kan påverka hur vi reagerar i dag på saker och ting. Det tar också onödigt med kraft och energi ifrån oss.Våra egna barn kan påminna oss om vad som hände då vi var i deras ålder eller så kan en arbetskamrat ligga i skiljsmässa och så kommer våra egna känslor från våra föräldras skiljsmässa upp till ytan. Saker vi trodde vi hade kommit över men som kroppen minns...&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;strong&gt;Orsaker som ännu inte hänt&lt;/strong&gt;; ovisshet, oro för framtiden - för sin egen del, för sina barn, för sina gamla föräldrar eller globalt.&amp;nbsp;Det mesta man oroar sig för händer juy ändå inte...&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TVLOc6tBYAI/AAAAAAAAAcc/JdvYWYZXljw/s1600/stress_2.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" h5="true" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TVLOc6tBYAI/AAAAAAAAAcc/JdvYWYZXljw/s320/stress_2.gif" width="313" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-4370208987044184445?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/73gS7mvc4X7LnT0_IZPT1NfZ9sQ/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/73gS7mvc4X7LnT0_IZPT1NfZ9sQ/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/73gS7mvc4X7LnT0_IZPT1NfZ9sQ/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/73gS7mvc4X7LnT0_IZPT1NfZ9sQ/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/qxMEBdLCNy4" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/4370208987044184445?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/4370208987044184445?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/qxMEBdLCNy4/2011_02_01_archive.html" title="Stress" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://3.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TVLOc6tBYAI/AAAAAAAAAcc/JdvYWYZXljw/s72-c/stress_2.gif" height="72" width="72" /><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_02_01_archive.html#4370208987044184445</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CUYNRXo4eCp7ImA9Wx9UEEw.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-1338851652210050111</id><published>2011-02-06T18:26:00.000+01:00</published><updated>2011-02-06T18:26:34.430+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-02-06T18:26:34.430+01:00</app:edited><title>Bättre sömn!</title><content type="html">&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TU7ZvyndkVI/AAAAAAAAAcY/-mq6Co3zrxQ/s1600/johnblund.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" h5="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TU7ZvyndkVI/AAAAAAAAAcY/-mq6Co3zrxQ/s1600/johnblund.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Hur du vaknar på morgonen är beroende av ett fåtal faktorer som lätt kan modifieras eller ändras av dig. Pröva dessa små förändringar och se skillnaden: &lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;1.Ät inte middag strax innan du skall sova. Eftersom matsmältningsprocessen tar ett tag,&amp;nbsp;så kan detta störa insomningen. Vi är egentligen gjorda för att presetera efter energintag.&amp;nbsp;Prova att lämna ett par timmar mellan senaste måltiden och&amp;nbsp;läggdags. Undvik också att intag av koffein, socker, choklad eller för mycket alkohol strax innan sängåendet. De kan störa dina tarmar på ett sådant sätt att du har en mycket lätt sömn som inte laddar dig alls. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;
2.Sov miljö: Din sovmiljö måste vara uppfriskande och&amp;nbsp;fräsch till sin&amp;nbsp;natur. Kvaliteten på luften man andas i sömnen är mycket viktigare än de flesta inser. Dålig kvalitet luft kan leda till huvudvärk, täppt näsa etc. Lämna fönstret lite öppet. Detta kommer att möjliggöra giftig koldioxid för att flyta bort och låta nytt syre&amp;nbsp;flyta in. Det är också viktigt att hitta en balans mellan kläder och täcket så att din kroppstemperatur ligger i linje och du inte känner att det är&amp;nbsp;för varmt eller kallt. Dessutom&amp;nbsp; kan man investera i en madrass och kudde som passar&amp;nbsp;ens komfort och behov. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3.Gå till sängs tidigt: Om du vill somna tidigare&amp;nbsp;måste du gå till sängs tidigare. Förutsättningen för tidigt uppvaknande är att du tröttar ut kroppen mer under dagen så att den lätt går över till viloläge och insomningen sker snabbare och sömnen blir djupare så att du också kan vakna mer utvilad. &lt;br /&gt;
4.Djupandning: Rensa din hjärna innan somnar. Öva några djupandningsteckniker&amp;nbsp;och spendera några minuter&amp;nbsp;med meditation så får du maximala resultat. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5.Gå på toaletten: Njurarna fortsätter att arbeta när du sover och tidigt under morgontimmarna är blåsan därför full. Om blåsan fylls upp tidigt, kanske du känner behov av att gå under natten och detta stör din sömn. Därför är det viktigt att gå på toaletten innan du skall sova även om du&amp;nbsp; inte känner något behov. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6.Få sova: Tillåt dig att sova tillräckligt med tid för att få den mängd sömn din kropp behöver. Det genomsnittliga rekommenderade mängden sömn är 6-8 timmar, men alla är olika. Observera skillnaden mellan sex och åtta timmars sömn och hur den påverkar dig. Vet hur mycket du behöver. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7.Undvik sömntabletter: Tyvärr är det många som vänder sig till sömntabletter och andra läkemedel för att lösa sina sömnproblem. Genom att göra detta&amp;nbsp;behandlar de bara symptomen och inte orsaken. Du bör ha dem under korta perioder och endast efter ordination av läkare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8.Sätt ditt larm en bit från sängen:&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ställ larmet en bit från sängen så att strålningen inte stör din hjärnfrekvens och så att du får&amp;nbsp;gå en bit för att stänga av på morgonen. Detta kommer att stoppa dig från att bara trycka på snooze-knappen och dyka tillbaka under täcket. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9.Gå upp genast: Det bästa du kan göra för att vakna tidigt och känna dig&amp;nbsp;alert och fräsch är att gå upp direkt. Du kan känna att du får lite mer vila genom att trycka på snooze-knappen, men snoozeandet väcker hjärnan som sedan inte somnar om djupt&amp;nbsp;eftersom den redan&amp;nbsp;förutser nästa larm. Du hamnar i&amp;nbsp;ett dvalliknande tillstånd.&amp;nbsp;Så du kommer att känna dig mer trött än om du bara hade gått upp direkt. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10.Vakna med ett leende: Så fort du vaknar, le. Det finns möjligheter och välsignelser som väntar på dig. Öppna ditt hjärta för att ta emot dem. Titta på den ljusa sidan av dagen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
11.Släpp in solen: Öppna dina gardiner&amp;nbsp;och låta solen komma in.&amp;nbsp;Ljuset får dig&amp;nbsp; att känna dig mer vaken. Ditt sinne kommer att reagera på ljus och ge sig ut ur sömnen. Alternativt kan du investera i en ljusklocka som sakta ökar luxen i ljuset innan den larmar!&lt;br /&gt;
12.Ha ett glas vatten vid sängen: Din kropp förlorar vätska över natten vilket kan göra att du känner lite trött när du vaknar. Men ett glas vatten på fastande mage kommer att få igång din ämnesomsättning och&amp;nbsp;&amp;nbsp;du kommer att vakna upp snabbare och känns mer alert. Ljummet örtte med honung&amp;nbsp;i en thermos kan också kännas gott.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
13.Stretcha: När du är&amp;nbsp;vaken på morgonen, ta en stund på dig att sträcka ut ordentligt, det hjälper dig att vakna upp dig snabbt. Dessutom gör rörelserna att&amp;nbsp;kroppen frisläpper&amp;nbsp;endorfiner som får dig att må bra. Ju mer du tränar i övrigt&amp;nbsp;desto mer energi kommer du att ha när du blir piggare och friskare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
14.Ät en hög energi frukost:&amp;nbsp; Att hoppa över sin första måltid påverkar ens energinivå. Vi måste äta frukost för att få vår ämnesomsättning att komma igång och frigöra energi i vår kropp. En riktig frukost kan ge energi nästan hela dagen om man bara kompletterar med frukt!&lt;br /&gt;
15.Stig upp vid samma tidpunkt varje dag: Har du svårt att vakna kan du prova tt gå&amp;nbsp;upp&amp;nbsp;vid samma tidpunkt varje dag, även på helger. När vi stiger upp olika varje dag&amp;nbsp; ruckar vi&amp;nbsp; kroppens egen klocka och har väldigt svårt att ta sig ur sängen när vi sedan verkligen måste. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
16.Ta en tupplur på eftermiddagen: Den primära anledningen till att människor tycker att det är oerhört svårt att vakna utvilad och glad är att de inte får tillräckligt med sömn. Försök att ta en tupplur på 20-30 minuter på dagen. Det bidrar till att minska stress och du känner dig både avslappnad och utvilad. (läs mitt&amp;nbsp;gamla blogginlägg om höneblunden)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Good Night, Sweet Dreams!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-1338851652210050111?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/fWA1jvL2lUm0QNYhYgDjxzVpfyc/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/fWA1jvL2lUm0QNYhYgDjxzVpfyc/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/fWA1jvL2lUm0QNYhYgDjxzVpfyc/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/fWA1jvL2lUm0QNYhYgDjxzVpfyc/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/LhZsfRsoHj4" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/1338851652210050111?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/1338851652210050111?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/LhZsfRsoHj4/2011_02_01_archive.html" title="Bättre sömn!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TU7ZvyndkVI/AAAAAAAAAcY/-mq6Co3zrxQ/s72-c/johnblund.jpg" height="72" width="72" /><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_02_01_archive.html#1338851652210050111</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEMMRHs_cSp7ImA9Wx9VGE4.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-4922791588561892342</id><published>2011-02-04T17:21:00.002+01:00</published><updated>2011-02-04T17:21:25.549+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-02-04T17:21:25.549+01:00</app:edited><title>Liten meditation.</title><content type="html">&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="349" src="http://www.youtube.com/embed/U9WndBBdq4M" title="YouTube video player" width="425"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-4922791588561892342?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YXr-RpBD1h68KDcp52YEumr0BqY/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YXr-RpBD1h68KDcp52YEumr0BqY/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YXr-RpBD1h68KDcp52YEumr0BqY/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/YXr-RpBD1h68KDcp52YEumr0BqY/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/28fFgnj4Ldw" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/4922791588561892342?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/4922791588561892342?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/28fFgnj4Ldw/2011_02_01_archive.html" title="Liten meditation." /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://img.youtube.com/vi/U9WndBBdq4M/default.jpg" height="72" width="72" /><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_02_01_archive.html#4922791588561892342</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;Dk8BQ3o6fCp7ImA9Wx9VF0g.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-6567005160706224482</id><published>2011-02-02T19:35:00.001+01:00</published><updated>2011-02-03T18:40:52.414+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-02-03T18:40:52.414+01:00</app:edited><title>Hitta din egen känslokompass!</title><content type="html">&lt;strong&gt;&lt;em&gt;HITTA DIN EGEN KÄNSLOKOMPASS&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;
Rädslan för att känna en känsla – den kan vara lika stark som spindelfobi. Behandlingen är densamma – att i små steg lära sig bli vän med ”spindeln”. ATT INTE VETA vad man känner ligger bakom många livsproblem, stora som små. Kan du inte uppleva dina känslor går du miste om den kompass som livet har gett dig för att kunna navigera i tillvaron mellan bra och dåligt. Kompassen behövs för att du ska kunna besvara frågor som ”vad händer, vad vill jag, ska jag stanna kvar här, vad behöver jag, vad längtar jag efter?” och hitta vidare i livet. Förr sattes ofta tanke och känsla i motsatsställning. I dag har hjärnforskarna kommit fram till att det inte går att fungera förnuftigt och fatta rationella beslut utan att känslorna är inblandade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
SOM SMÅ LÄR SIG BARN att känna igen sina känslor under samspelet med föräldrarna. De speglar och bekräftar vad barnet känner. De tittar på barnet, visar med minspel och röst att de har förstått, säger kanske ”o, vad du är arg…”. Sker inte det blir barnet osäkert på vad det är det känner. Medvetenheten om hur det känns att till exempel vara arg växer aldrig fram. Ilska kan i stället kännas som obehag, stresskänsla, spänning eller värk – känslan i sig påverkar alltid kroppen oavsett om man vet att man har den eller inte. Den som nästan aldrig blir arg kan få svårt att förstå sig själv.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
FÖR DEN SOM INTE HAR blivit bekräftad som barn kan en helt normal känsla komma att förknippas med en starkt negativ upplevelse. Om en liten flicka kanske blir stursk och kräver saker är det en sund självhävdelse som i botten utgår från ilska. Men om mamman reagerar negativt – kanske kallar dottern ”fröken märkvärdig”, tittar på henne med avsmak och vänder sig bort – blir flickan förtvivlad, känner sig övergiven och vill till varje pris in i värmen igen. Hon börjar forma om sig till att bli vad mamman vill att hon ska vara och upplever sin egen ilska som livsfarlig. Den gör att hon känner sig övergiven – när ilskan i själva verket är nödvändig för att kunna hävda sig och sätta gränser. Ilska och livsfara blir på så sätt ihopkopplat och kan leda till en fobi för ilska. Flickan undviker till varje pris att bli arg, eftersom hon vet att den är livsfarlig, och kan i stället bli tyst, börja gråta, bli trött och anpassa sig. Alla känslor kan bli till en fobi, men vanligen handlar det om ilska, sorg, glädje och att tycka om sig själv. Många har också svårt att känna sig svaga och behövande och att be andra om hjälp.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
ATT UPPLEVA EN KÄNSLA som en gång kändes ”livsfarlig” kan vara som att kliva in i ett svart hål. Det väcker på nytt hotet och rädslan för att bli övergiven. Vid känslofokuserad terapi får klienterna stegvis vänja sig vid känslor, få dem bekräftade och upptäcka att livsfaran som de förknippas med faktiskt inte finns.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;span style="font-size: large;"&gt;Känslofokuserad terapi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
Affekt, som fackterm, står för känslor i dess mest grundläggande fysiologiska form. Varje enskild affekt påverkar kroppens kemi och muskler på ett specifikt sätt och är djupa biologiska reaktioner. Först när affekten upplevs medvetet kallas den på fackspråk för känsla eller emotion och är då mer personligt färgad.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Inom flera terapiformer läggs i dag stor vikt vid att känslor ska vara aktiva under sessionerna, alltså att man inte bara ska prata om känslorna utan också känna dem. Forskning har visat att det ger den starkaste potentialen för en förändring. Sådana terapier kan kallas känslofokuserade, emotionsfokuserade eller affektfokuserade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
TEXT LENA OLAUSSON&lt;br /&gt;
&lt;a href="http://www.halsa.se/"&gt;&amp;nbsp;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.halsa.se/"&gt;http://www.halsa.se/&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-6567005160706224482?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/0aROpDJkFob6-ZoTzwzkuLHvMT0/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/0aROpDJkFob6-ZoTzwzkuLHvMT0/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/0aROpDJkFob6-ZoTzwzkuLHvMT0/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/0aROpDJkFob6-ZoTzwzkuLHvMT0/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/cfubFF1J2xA" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/6567005160706224482?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/6567005160706224482?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/cfubFF1J2xA/2011_02_01_archive.html" title="Hitta din egen känslokompass!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_02_01_archive.html#6567005160706224482</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DUYDQH4-fyp7ImA9Wx9VE0o.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-8352613437641018773</id><published>2011-01-30T09:43:00.003+01:00</published><updated>2011-01-30T09:46:11.057+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-01-30T09:46:11.057+01:00</app:edited><title>How Meditation May Change the Brain</title><content type="html">&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TUUlNi5R-hI/AAAAAAAAAcQ/jq-n8Z8ls8Y/s1600/MEDITATE-blog480.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" s5="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TUUlNi5R-hI/AAAAAAAAAcQ/jq-n8Z8ls8Y/s320/MEDITATE-blog480.jpg" width="318" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;a href="http://well.blogs.nytimes.com/2011/01/28/how-meditation-may-change-the-brain/"&gt;http://well.blogs.nytimes.com/2011/01/28/how-meditation-may-change-the-brain/&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-8352613437641018773?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/J5q5ihOIABxY9qLNL9xPn0IehHc/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/J5q5ihOIABxY9qLNL9xPn0IehHc/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/J5q5ihOIABxY9qLNL9xPn0IehHc/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/J5q5ihOIABxY9qLNL9xPn0IehHc/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/mPKJ-rMwuk4" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/8352613437641018773?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/8352613437641018773?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/mPKJ-rMwuk4/2011_01_01_archive.html" title="How Meditation May Change the Brain" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://4.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TUUlNi5R-hI/AAAAAAAAAcQ/jq-n8Z8ls8Y/s72-c/MEDITATE-blog480.jpg" height="72" width="72" /><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_01_01_archive.html#8352613437641018773</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0YESHc_fCp7ImA9Wx9VEEs.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-6202230979224981378</id><published>2011-01-26T19:03:00.001+01:00</published><updated>2011-01-26T19:05:09.944+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-01-26T19:05:09.944+01:00</app:edited><title>The rolex institute!</title><content type="html">&amp;nbsp;Underbart bildspel som verkligen berör. MEN koppla in hörlurarna först! Sedan klickar du in dig på Explore:&amp;nbsp; &lt;a href="http://www.ashesandsnow.org/en/flash-popup.php"&gt;http://www.ashesandsnow.org/en/flash-popup.php&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-6202230979224981378?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/MCWTspRXIsKDkjlHwxWWHZHyMsQ/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/MCWTspRXIsKDkjlHwxWWHZHyMsQ/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/MCWTspRXIsKDkjlHwxWWHZHyMsQ/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/MCWTspRXIsKDkjlHwxWWHZHyMsQ/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/t-JI0KzGIjc" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/6202230979224981378?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/6202230979224981378?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/t-JI0KzGIjc/2011_01_01_archive.html" title="The rolex institute!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_01_01_archive.html#6202230979224981378</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DkQMSHY9eCp7ImA9Wx9VEEs.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-5252587568773432153</id><published>2011-01-26T18:53:00.000+01:00</published><updated>2011-01-26T18:53:09.860+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-01-26T18:53:09.860+01:00</app:edited><title>Du är kärlek!</title><content type="html">&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/SnrJKpRruOI/AAAAAAAAAQ8/ZxIA3vAb8VE/s1600/bloggbild.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" s5="true" src="http://2.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/SnrJKpRruOI/AAAAAAAAAQ8/ZxIA3vAb8VE/s1600/bloggbild.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;blockquote&gt;"Innan du kom &lt;em&gt;var&lt;/em&gt; du kärlek. Levde &lt;em&gt;med&lt;/em&gt; kärlek. Levde &lt;em&gt;av&lt;/em&gt; kärlek.&lt;br /&gt;
Du kom från kärleken. Du är en bit av kärleken.&lt;br /&gt;
Allt du någonsin mått dåligt av eller för är din djupa rädsla att aldrig få uppleva denna igen. Kärleken.&lt;br /&gt;
Agape.&lt;br /&gt;
Så hur skulle det vara att ge den kärlek du vill få? &lt;br /&gt;
Vara den kärlek du vill möta?&lt;br /&gt;
För i givandet öppnas en dörr och plötsligt inser du att du är där."&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; Lovisa&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-5252587568773432153?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/XORJ8tJEswXf4FQD4TZtZ4PlXBY/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/XORJ8tJEswXf4FQD4TZtZ4PlXBY/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/XORJ8tJEswXf4FQD4TZtZ4PlXBY/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/XORJ8tJEswXf4FQD4TZtZ4PlXBY/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/kz1T5mLA4sQ" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/5252587568773432153?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/5252587568773432153?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/kz1T5mLA4sQ/2011_01_01_archive.html" title="Du är kärlek!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://2.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/SnrJKpRruOI/AAAAAAAAAQ8/ZxIA3vAb8VE/s72-c/bloggbild.jpg" height="72" width="72" /><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_01_01_archive.html#5252587568773432153</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYGSX48fip7ImA9Wx9VFEw.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-2283996561082315534</id><published>2011-01-26T08:31:00.004+01:00</published><updated>2011-01-30T20:35:28.076+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-01-30T20:35:28.076+01:00</app:edited><title>Kan det finnas något bra med att tycka synd om sig själv?</title><content type="html">Jag fick följa en klient på en inre&amp;nbsp;resa och jag skriver om den här då båda jag och många nog kan känna igen sig i den!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;blockquote&gt;Under många år ville jag inte tycka synd om mig själv och alltså gjorde jag inte det. Aldrig! Det här gjorde att tiden i skolan blev svår och hård. Eftersom jag inte tillät mig att tycka ett uns synd om mig så blev det automatiskt så att alla andra var viktigare. Jag lät alla andra gå före och få sin vilja igenom och ta plats till jag hade utplånat mig själv. Jag hade inte ett uns integritet kvar. Kunde inte säga nej eller ja. Kunde inte ta för mig eller sätta gränser. Inte ens när jag belv slagen sade jag ifrån och satte ner foten -För det var inte synd om mig!&lt;br /&gt;
Men en dag, när jag fick egna barn så upptäckte jag en liten unge inom mig som det faktiskt var väldigt synd om. En liten ynklig flicka som sällan fått höra att hon var bra eller ännu viktigare, bra nog! Lärde hon sig teckna en fin gubbe så kunde hon allt göra flera på papperet innan hon bytte papper och slösade med det. Fick hon hälften rätt på alla proven borde hon haft alla rätt. Fick hon alla rätt i svenskan borde hon ha alla rätt i historian! Ramlade hon och slog sig så var det inte så farligt. Upp igen!! När hon brast och inte orkade mer, hon hade ju inga vänner, så fick hon höra att hon alltid hördes. Skrek. Domderade. När hon klättrat för högt i trädet och inte kunde komma ner så borde hon sitta där för annars borde hon inte klättrat så högt... När hon klagade över att killarna slog henne i skolan borde hon sparka dem så hårt hon kunde på smalbenen. Man måste kunna ta hand om sig! Och det gjorde hon tillslut, men det hon hade behövt var en vuxen som satte stop!&amp;nbsp;Ja, det var så mycket hon borde mer, bättre och vuxnare. "Är inte du för stor för att hålla på så där?" &lt;br /&gt;
Den här sårade lilla flickan i mitt inre växte aldrig upp. Men hon blev ändå större... &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag&amp;nbsp;och mitt yttre växte upp och blev allt det som omgivningen förväntade sig av oss. Jag hörde omdömen från arbetet att jag tog ansvar, var mogen, komptetent... Och jag fick en kick av det här. Men fast jag blev beroende av kickarna så tyckte jag själv aldrig att det jag gjorde var något värt.&amp;nbsp; Men känslorna i mitt inre var sårade fast mitt yttre såg så vuxet ut. Mitt inre skrek "Se mig, tyck om mig, vänd mig inte ryggen!"&lt;br /&gt;
Men så kom vändpunkten då jag blev varse den lilla skadade inre flickan. Mina egna barn fick mig att se de boehov som förelígger hos en när man är liten och sårbar.&amp;nbsp;Och när jag insåg att hon inte var tillräcklig, inte så stark, inte&amp;nbsp;odödlig så gjorde det ont. Och jag grät för henne och den tid som runnit iväg. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag började inse att hon trotts sina brister var bra som hon var. Hon dög!! Och där och då började hon växa. Hon klev ut och mötte människor som medmänniska. Inte som en stark och ofelbar furie!&amp;nbsp; &lt;br /&gt;
Jag kan tycka synd om mig själv nu ibland. Men nu ser jag inte det som något fult. För det får mig att känna var mina gränser går. Sedan måste jag inte spela ut offerrollen. Jag vet att min offerroll handlar om den lilla flickans sorg över att hon inte blev sedd som den hon var, i sin inersta kärna,&amp;nbsp;utan endast bedömd efter yttre omständigheter. Men genom att åtmindstone tillåta mig att tycka synd om mig, se på den känslan, kan jag förstå vem jag är och när jag fått nog.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Och det ger styrka!&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;
Ja, detta är vanligt och skapar sår. Som en dold varböld i det inre som kan vara svår att se då det ju i nte förligger något värre trauma...&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur känns det idag min vän?&lt;br /&gt;
Har du haft prov idag? Hur kändes det då? &lt;br /&gt;
Vad tycker du vi ska ha tillmat idag? Ska vi hjälpas åt?&lt;br /&gt;
Vill du gå en promenad till skogen med mig? Inte? Men jag vill vara med dig!&lt;br /&gt;
Vad tycker du om den här saken jag köpt?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ta med barnen i din inre värld och ta del av deras inre värld.Var där i nuet och bara finns....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-2283996561082315534?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/SmyqrOHGZ3T0o3hIDdQeTG3JgG0/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/SmyqrOHGZ3T0o3hIDdQeTG3JgG0/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/SmyqrOHGZ3T0o3hIDdQeTG3JgG0/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/SmyqrOHGZ3T0o3hIDdQeTG3JgG0/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/yJ8FrUA-qPw" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/2283996561082315534?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/2283996561082315534?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/yJ8FrUA-qPw/2011_01_01_archive.html" title="Kan det finnas något bra med att tycka synd om sig själv?" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_01_01_archive.html#2283996561082315534</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;CUAGRH4-cCp7ImA9Wx9WGUs.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-6190725214288631221</id><published>2011-01-25T14:55:00.002+01:00</published><updated>2011-01-25T14:55:25.058+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-01-25T14:55:25.058+01:00</app:edited><title>Håll livsgnistan vid liv!</title><content type="html">&lt;object height="232" width="370"&gt;&lt;param name="movie" value="http://svt.se/embededflash/2302525/play.swf"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="wmode" value="transparent"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="allowfullscreen" value="true"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="allowScriptAccess" value="sameDomain"&gt;&lt;/param&gt;&lt;embed src="http://svt.se/embededflash/2302525/play.swf" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" allowfullscreen="true" allowScriptAccess="sameDomain" width="370" height="232"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-6190725214288631221?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/ZPuNgnoNenJq0taL7q6IuUYN97w/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/ZPuNgnoNenJq0taL7q6IuUYN97w/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/ZPuNgnoNenJq0taL7q6IuUYN97w/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/ZPuNgnoNenJq0taL7q6IuUYN97w/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/7nIz-QnAfPk" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/6190725214288631221?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/6190725214288631221?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/7nIz-QnAfPk/2011_01_01_archive.html" title="Håll livsgnistan vid liv!" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_01_01_archive.html#6190725214288631221</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DUYEQns-fCp7ImA9Wx9WGEU.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-3016259137710671585</id><published>2011-01-24T17:37:00.001+01:00</published><updated>2011-01-24T17:38:23.554+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-01-24T17:38:23.554+01:00</app:edited><title>Sömnen</title><content type="html">Hjärnans aktivitet förändras under natten i olika stadier: insomningsstadiet, ytlig sömn, djup sömn och drömsömn, även kallad REM -sömn. Sömnen består av av toppar och dalar som återkommer regelbundet i så kallade sömncykler. Vanligtvis inträffar 4- 6 cykler per natt, vardera mellan 90-120 minuter långa. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
•Insomningsstadiet; gränsland mellan sömn och vakenhet, vi är mycket lättväckta. Omfattar 5 -10% av hela vår sömnperiod. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
•Ytlig sömn; muskelspänningarna minskar, hjärtat slår långsammare och blodtrycket sjunker. Omfattar nära hälften av vår sömnperiod. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
•Djupsömn; central för vår hälsa, kroppen reparerar och återhämtar sig, vi är mycket svår väckta. Återuppbyggnadsprocessen (djupsömnen) förekommer främst under nattens första del och minskar därefter för varje cykel. Omfattar 20 -25% av hela vår sömnperiod &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
• Drömsömn; viktig för minnet, stora delar av hjärnan är vaken. Andningsfrekvensen ökar, blodtrycket stiger, musklerna fortfarande avslappnade. Omfattar 20 -25% av vår totala sömnperiod och förkommer främst under natten sista cykler &lt;br /&gt;
&amp;nbsp; &lt;br /&gt;
De flesta friska vuxna behöver sova 6 – 9 timmar per dygn. I snitt sover en vuxen lite mer än 7 timmar per natt. Behovet varierar från en individ till en annan och kan bland annat bero på ålder och sömnens kvalité. Sömnbehovet avtar med stigande ålder. Sömnbrist sänker vårt välbefinnande och vår prestationsförmåga. På kort sikt kan sömnbrist leda till trötthet, sänkt aktivitetsförmåga, plötsliga humörsvängningar, försämrat minne och koncentrationssvårigheter. Risken för felhandlingar och olyckor ökar i samband med att omdömet börjar svikta. På lång sikt kan sömnbrist leda till bland annat högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar, försvagat immunförsvar, diabetes, fetma, utmattning och tilltagande minnes och koncentrationsproblem. &lt;br /&gt;
&amp;nbsp; &lt;br /&gt;
Stress aktiverar kroppens försvarssystem med bland annat förhöjd hjärt- och andningsfrekvens. Kroppen är laddad med energi för klara skärpa och aktivitet och därför inte inställd på vila, återhämtning och sömn. Kortare perioder av sömnbrist innebär ingen fara för hälsan, men kan i likhet med stress vara skadlig om det pågår under längre tid. Hos dem med utmattningsproblematik har de flesta mer eller mindre störd sömnfunktion&amp;nbsp;vilket&amp;nbsp;negativt påverkar kroppens förmåga till självläkning och återuppbyggnad. &lt;br /&gt;
&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Det är framför allt hjärnans återhämtning som är beroende av sömnen, men även en rad andra viktiga funktioner, tex utsöndring av olika hormoner. Under sömnen aktiveras och förstärks immunförsvaret. Man tror också att sömnen återuppbygger nervkopplingar i hjärnan, något som är viktigt för vår minnesfunktion. &lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Under barn- och ungdomsåren har sömnen stor betydelse för tillväxten – tillväxthormon bildas framför allt då vi sover.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Om du har svårt att somna på kvällen eller vakna på morgonen kan det bero på att du lägger sig vid fel tidpunkt. Skapa en lugn stämning på kvällen. Stäng av TV:n i god tid, släck lampor och låt hemmet bli tystare. Se till att ha en lugn, sval och fräsch miljö runt dig när du ska sova. &lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Om du av någon anledning förändrar din dygnsrytm så kan det innebära att funktionsnivån försämras. Detta kan bidra till en ökad risk för olyckor och sämre immunförsvar. &lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Sömnen är annorlunda i början och slutet av natten. Musklerna återhämtar sig under den djupa sömnen i början av natten. Genom att lägga dig i tid försäkrar du dig om att du får tillräckligt av den viktiga djupa sömnen som börjar i god tid före midnatt. Tillräcklig sömn ökar kroppens motståndskraft och gör dig mindre mottaglig för sjukdomar. Det lönar sig alltså att sova!&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Enligt Torbjörn Åkerstedt, sömnforskare på Karolinska Institutet, Stockholm, definieras gränsen för störd sömn då: &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
•sömnen i jämförelse med tidigare förkortas 90 minuter eller mer &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
•insomningstiden överstiger 45 minuter &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
•fler än fem uppvaknanden per natt, svårigheter att somna om och med mer än 45 minuters lång vakentid under natten &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
•mer än 60 minuters för tidigt morgonuppvaknande &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
•kraftiga mardrömmar &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Några råd för bättre sömn:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Undvik att ändra sömnvanor från dag till dag, det blir ofta svårt att somna eller vakna vid rätt tid. Om du går upp och går och lägger dig på samma tider varje dag (även under helgerna, då de flesta sover extra) kommer din biologiska klocka att anpassa sig till det, och det blir mycket lättare att somna och vakna snabbt. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Den sista koppen kaffe, cola eller te bör drickas under tidig eftermiddag; koffein finns kvar i kroppen upp till 24 timmar efter intaget och tenderar att fragmentera sömnen, vilket gör den något mindre effektiv. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Ta en promenand varje dag i dagsljus för att förstärka din biologiska rytm (och få lite motion). &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-När du går och lägger dig, sluta oroa dig och planera. Trots allt, du kan inte lösa dina problem medvetet medan du sover, och efteråt kommer du att vara utvilad och mycket mer kapabel att hantera dem effektivt. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Sov på en sval, mörkt och lugn plats. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-När du vaknar, släpp in så mycket ljus som möjligt för att övertyga SCK om att det är dag och du skall vara pigg. Jag brukar när det är soligt ställa mig i fönstret och solbada någon minut. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Sänk ljusnivåerna omkring dig gradvis innan du går och lägger dig, så blir det mer naturligt att somna. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Sport och motion förbättrar sömnen, men kraftig kroppsansträngning ökar metabolismen vilket kan hindra sömnen; sporta därför inte alltför hårt på eftermiddagen och kvällen. Lagom ansträngning kan däremot vara sömn-befrämjande. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;em&gt;Min två bästa råd som jag sett fungera för MÅNGA klienter är:&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1)KORA PAUSAR ÄR VIKTIGA FÖR GOD NATTSÖMN:&lt;br /&gt;
Vårt stressystem och vår hjärna är inte konstruerad för ständig belastning. Ett pressat tempo med spänningar som byggs upp under dagen, hemma eller på arbetet, påverkar sömnens kvalitet negativt. Hög stressnivå bidrar till försämrad djupsömn. Korta pauser under dagen är därför viktiga eftersom de bidrar till återhämtning och vila. Balans mellan dagens aktivitet och nattens vila bidrar till att skapa förutsättningar för god sömnkvalitet. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) SOVKVÄLLEN:&lt;br /&gt;
En dag i veckan, kanske torsdag så du har helgen tillgodo sedan, lägger du dig redan 18.oo, inte senare. Se till att någon tar dina barn eller hundens kvällspromenad och sedan bara soooooov. När man VET att man kommer att få många timmar totalt ostörd sömn släppar man taget och somnar och sover gott. Man vaknar så fantastiskt lätt i kroppen och fri i sinnet fylld av positiv energi. Dröm sött!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/Sjsat939lSI/AAAAAAAAANo/E-Xk8Dc6Erw/s1600/fj%25C3%25A4rilar.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" s5="true" src="http://1.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/Sjsat939lSI/AAAAAAAAANo/E-Xk8Dc6Erw/s1600/fj%25C3%25A4rilar.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-3016259137710671585?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/kyqU2SMKfY1EdwZj1x1sLYodnvo/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/kyqU2SMKfY1EdwZj1x1sLYodnvo/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/kyqU2SMKfY1EdwZj1x1sLYodnvo/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/kyqU2SMKfY1EdwZj1x1sLYodnvo/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/zrcnLFdmTvg" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/3016259137710671585?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/3016259137710671585?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/zrcnLFdmTvg/2011_01_01_archive.html" title="Sömnen" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://1.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/Sjsat939lSI/AAAAAAAAANo/E-Xk8Dc6Erw/s72-c/fj%25C3%25A4rilar.jpg" height="72" width="72" /><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_01_01_archive.html#3016259137710671585</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;C08DQHw-fyp7ImA9Wx9WE0U.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-5169271993264718033.post-2616323637663742419</id><published>2011-01-18T21:17:00.000+01:00</published><updated>2011-01-18T21:17:51.257+01:00</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2011-01-18T21:17:51.257+01:00</app:edited><title>Att bryta en vana eller ett beteende</title><content type="html">Steg 1. Medvetenhet&lt;br /&gt;
Nej, det är inte kul att du har ett beteende som du eller andra ogillar, till exempel att jaga dina medarbetare med arbetsuppgifter, att ständigt glömma möten eller att packa barnens väskor med mellanmål&amp;nbsp;eller att tjuvläsa sms på sambons mobil... eller så fräser du ofta till din partner, är sällan närvarande med barnen eller har svårt att varva ner...Det du ska undvika är att komma med ursäkter för ditt beteende eller att klandra dig själv, för det hjälper inte.&amp;nbsp; Ge dig själv en klapp på axeln i stället för att du faktiskt väljer att se dina svaga sidor som många faktiskt blundar för.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Steg 2. Valmöjlighet&lt;br /&gt;
Försök att tänka positivt kring din nya vana och hämta stärkande erfarenheter från situationer där du lyckats och försök att se positiva framtidsscenarion inom dig.&amp;nbsp;I stället för att dra dig till minnes negativa händelser, så tänk exempelvis på alla gånger&amp;nbsp;du faktiskt gjort fina och kärleksfulla saker. Eller sådant du är tacksam för att få vara med om.POSITIVBOOSTA! Välj dina tankar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Steg 3. Obehag&lt;br /&gt;
Det kommer att vara lite obehagligt att ta dig an din nya vana. Som de vanedjur vi människor är ligger det i vår natur att reagera negativt på nya rutiner. Vi är väldigt dåliga på att göra misstag och de flesta av oss avskyr att vara nybörjare – vi väljer ofta bort nya uppgifter på grund av det. Och vi kan uppleva kjänslor av vanmakt, sorg och uppgivenhet inför det nya sättet bara för att vi nu inte alls har kontroll på vad som ska hända och ske.Motståndet kan tyvärr också komma ifrån dem som från början ville att du skulle förändra dig. De kan reagera negativt och till och med känna sig hotade av ditt nya beteende.&lt;br /&gt;
Så: &lt;em&gt;Du kommer att känna ett obehag, både från dig själv och din omgivning, men försök att jobba igenom det och öva öva öva på din nya vana.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Steg 4. Behagligt men fortfarande tankestyrt&lt;br /&gt;
I det här steget är du så nära mållinjen att det är behagligt att göra den nya rutinen, men du måste fortfarande tänka på att du ska göra på ett annorlunda sätt. Fortsätt att nöta in den nya vanan och skapa gärna situationer där du får öva. Njut lite av den framgång du själv skapat!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5. Ny vana&lt;br /&gt;
Grattis! Du har numera trillat in i en ny vana där ditt beteende sker automatiskt. Nu kan du jubla och sedan börja fundera på vad mer du vill förändra.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lycka till!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TTX1YkLn1pI/AAAAAAAAAcI/MFFcKXLZevs/s1600/2784093044_caaa219b8e_s.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" n4="true" src="http://3.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TTX1YkLn1pI/AAAAAAAAAcI/MFFcKXLZevs/s1600/2784093044_caaa219b8e_s.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/5169271993264718033-2616323637663742419?l=livetenresa.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/NBVHiCm8CXbHoPnu2ktCMElRV7I/0/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/NBVHiCm8CXbHoPnu2ktCMElRV7I/0/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;br/&gt;
&lt;a href="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/NBVHiCm8CXbHoPnu2ktCMElRV7I/1/da"&gt;&lt;img src="http://feedads.g.doubleclick.net/~a/NBVHiCm8CXbHoPnu2ktCMElRV7I/1/di" border="0" ismap="true"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/LivetEnResa/~4/Sef8w6qr7WQ" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/2616323637663742419?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/5169271993264718033/posts/default/2616323637663742419?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/LivetEnResa/~3/Sef8w6qr7WQ/2011_01_01_archive.html" title="Att bryta en vana eller ett beteende" /><author><name>Lovisa Månson</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05378689888516187304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://3.bp.blogspot.com/_fYkv4kuJAo0/TTX1YkLn1pI/AAAAAAAAAcI/MFFcKXLZevs/s72-c/2784093044_caaa219b8e_s.jpg" height="72" width="72" /><feedburner:origLink>http://livetenresa.blogspot.com/2011_01_01_archive.html#2616323637663742419</feedburner:origLink></entry></feed>

