Logsop

Wow - har jag en blogg!?

2012-01-08T06:41:00.001-08:00

Holy Shit! sa påven och sket på sig.

Jag minns inte att jag ens startat den här blogggen.

Hittade länken i pappas dator - han sparar bra grejer.

Kan jag ju lika bra använda den :

Min poesi finns det inget poes i

2010-03-10T11:47:00.000-08:00

Den snö som moderligt isolerat marken förångas och blottar fjolårets kadaver
Tinande död grönska som frodades långt in på hösten sveptes bort
Nya lov om frod gror ur dess tragiska öde

Soluppgångar fräter bort nattens nekroser och blottar vätande sår
Stammarnas bark är kall och hård mot min kind trots trösten de ger
Solens strålar manar ånga ur myllan men i mig ligger snön ännu djup

Det ska vara så, annars vore det annorlunda övertalar jag mig skogspromenerandes
Om jag vill ha smältvatten måste jag låta mig genomborras av ljuset
Ingen kärlek är den andra sommaren lik

---

Jag förfasas av verkligenheten. Det här är den framtid jag skapat - men inte den jag ville ha.
Hur tar jag mig härifrån till en ny framtid? Det sägs att det finns människor där ute som längtar efter en som mig. Jag är duglig även om jag har fruktansvärt och misstag i bagaget.
Ångest är att överleva det förflutna som komma skall.

Jag önskar att jag kunde ha allt det jag har och vet och fick börja om någon annanstans utan att förändra någonting fast att allt var helt nytt och jag inte mindes någonting.
Jag önskar att allt är precis som det är nu och att jag får kraften att förändra framtiden genom att bara tänka på den.

Egentligen är jag rätt glad att jag fått lyssna ända till konsertens slut.
Mitt liv har varit som en trist film. Om den slutade nu skulle det kanske vara den sämsta jag någonsin sett. Därför hoppas jag att det här är det tråkiga mittenpartiet och att allt vänder, blir spännande action och oförutsägbara fantastiskt bra ihopknepade vändningar och ett brakslut utan dess like där eftertexterna kröns med skrattsalvor till klipp från framtiden och man önskar att filmen inte tog slut och inte kan sluta tänka på den. Att melankolin klipptes bort och ersattes av musikalnummer som går till historien. Jag vill vara den där som alla pratar lyriskt om och hur fantastiskt mitt liv är - framgångsrikt och knökfullt med solskenshistorier.

Ömkandet upphör från och med nu.

Tack sp mycket.

Brand new whiskey

2009-12-17T11:42:00.000-08:00

En av världens bästa låtar, och en av världens bästa texter.

"Brand New Whiskey" Brooks & Dunn
(Gary Stewart/Mary Lou Stewart)

Yeah they oughta make a brand new whiskey
And give it a woman's name
A man needs something to hold onto
When a goodbye hits him like a hurricane
Make it sweet, as sweet as her lips
Something special like champagne
Yeah they oughta make a brand new whiskey
And give it a woman's name

Leaving's the reason I'm drinking
Oh I've never felt so alone
Night and day I stay stoned
Hoping to forget she's gone

I never thought she'd do me so dirty
Together forever she promised me
She took her promise and left a memory
The day the woman walked out on me

Yeah they oughta make a brand new whiskey
And give it a woman's name
A man needs something to hold onto
When a goodbye hits him like a hurricane
Make it sweet, as sweet as her lips
Something special like champagne
Yeah they oughta make a brand new whiskey
And give it a woman's name

Yeah they oughta make a brand new whiskey
And give it a woman's name
A man needs something to hold onto
When a goodbye hits him like a hurricane
Make it sweet, as sweet as her lips
Something special like champagne
Yeah they oughta make a brand new whiskey
And give it a woman's name

Yeah they oughta make a brand new whiskey
And give it a woman's name

--

- (personlig notering)
- det som va fint och vackert kanske är genomruttet och tron på kärleken är infekterad för en lång tid framöver.

Jag konstaterar att varje relation jag haft en brusten relation - där jag först blev lämnad först när jag var fem, och sen har varenda kvinna i mitt liv lämnat mig känns det som. Sen frågar jag mig om det är mig det är fel på? Är jag verkligen så lätt att överge och kanske ännu lättare att komma över? - eller faller jag för fel tjejer? Det räcker tydligen inte med att man ska vara den perfekta mannen - att göra allt och viljan att göra mer räcker ju bevisligen inte till.

En kompis sa att att det ligger i den västerländska kvinnokulturen att avtrubba en spännande man, få honom duglig att ta hand om ett eller flera barn för att efter en tid inse att de gjort ett så bra jobb att själva är överflödiga. Ett otroligt vanligt scenario har jag fått erfara efter att ha pratat med många lämnade män - inte minst min egen far... Nu är jag i samma sits, lämnad och känslan av att vara kastad som en "used husbands" är mer än någon karl är ämnad att klara. Är det inte killar som ska beté sig såhär? -undrar vi "cast aways" medan vi tröstar gråtande barn som längtar efter familjetryggheten - "när kommer mamma hem?" - "var är min mamma?" - "är mamma på jobbet?" Och vi förmår oss inte att mana styrka att bli förbannade - för det sista vi vill är att visa oss svaga - eller lämna bort barnen om så bara för en dag till kvinnan som påminner om henne, vars plats gapar tom vid middagsbordet, hon som brukade ligga tätt intill på natten, hon som fick dig att känna dig som en vinnare- den man fortfarande kallar sitt livs största kärlek.

Känslan av övergivenhet är som ett dödsbud - hon har upphört att existera. Insikten får hjärtat att tvärnita. En änkeman... sorg och gråt. Från och med nu vandrar du själv med ett förkolnat hjärta genom en regnig natt som känns oändlig. Ingen kan hjälpa dig mer än att tillfälligt lätta på sorgemanteln. 50% av människan är som kirugiskt avlägsnad utan bedövning.

Naken i mörker.

Efter det kommer mardrömmarna och demonerna. Drömmarna där vi gick hand i hand genom höstlöven, värmde våra rynkiga händer på kaffekopparna, såg in i varandras åldrade ögon och fann vår kärlek vid liv förblir drömmar och bleknar. Samtalen där vi pratar om vad våra barnbarn gör, "minns du när barnen gifte sig och vi stog som två tolta och lyckliga fånar och skålade", skolavslutningarna när lillen sprang till oss och vi gick hem och påbörjade sommarloven tillsammans, dom dåliga dagarna när vi kom hem och tog hand om varandra, när barnen flyttade ut och vi grät och önskade att inte tiden gått så fort. När vi är så gamla att dom andra vithåriga spektaklen skrattar åt oss när vi håller varandra i handen och pussas som nyförälskade tonåringar. Borta.

Du fattas mig. Vi lovade varandra varandra, du bröt ditt löfte och lämnade mig i spillror.

I bästa fall hittar jag en ny som utan att veta om det livar upp mig och med bara sin själv får mitt hjärta att slå starkare än någonsin. Hellre förr än senare - så att mitt mörkaste kapitl blir kort med ett happy end. Men nu känns det mer hämndlystet än glädjande.

Dom bra åren i komplett serie stoltserar som troféer och medaljer på pidestalen i det starkaste av guldskimrande soljus. Obevekligt och alltjämt eviga. Håller på att packa mina bästa år i en låda med texten "ofullständig samling".
Hyllan gapar tom - funderar på vad fan jag ska börja samla på istället. Kommer bilderna på min son att stå på den här hyllan, kommer jag att vara med på bilderna eller finns han som storebror bland flera glada syskon i en lycklig familj? Kommer jag att vara lycklig? Får jag vara det och känna mig trygg i att jag inte blir lämnad igen?

- jag hoppas det.

Till sist tänker jag på ett samtal min farfar och jag hade innan han dog.
Vi pratade om släktingar och folk han mindes och hur underligt det ter sig att man efter sin död blir ihågkommen som sina mest framträdande adjektiv.
När jag är post-maskmat flera gånger om hoppas jag att mina ättlingar säger: "Gammelmorfars farfar tok-Emil va en glad skit, snackade jämt och hade massor av galna idéer, spelade en massa instrument och sjöng. Lyckligare idiot har nog aldrig funnits."

/godnatt och grattis min älskade

Jag hör röster

2009-11-22T06:36:00.000-08:00

Här är en bit skitkul fakta som de flesta inte vet om.

På 60-talet försökte man sig på att bota grav epilepsi genom att helt dela på de drabbades hjärnhalvor - alltså gå in och klippan av nerverna som binder samman hjärnan i mitten. Det lyckades, men man upptäckte ett par mindre behagliga bieffekter.

De som fått ingreppet "split-brain" utfört på sig upptäckte snart att det fanns en till vilja som styrde kroppen. En patient skulle till exempel öppna en låda varpå hans andra hand förhindrade detta geonom att hålla för så det inte gick att öppna. han kunde inte häva tillståndet och fick tålmodigt vänta. Hur löser man det? En annan patient höll på att köra av vägen när den ena handen plötsligt tog över ratten och styrde helt utan kontroll.

Det konstaterades att vi har en person till i oss (minst). Vanligt folk med hjärnan i ett stycke kan få impulser men vi lyder dom inte. Men ibland upptäcker man att man sjunger eller visslar utan att man visste om det - det är någon annan som ritar medans du pratar i telefon, eller ena handen leker med någonting utan att du styr över det, eller iallafall tills du kommer på det. Det händer rätt ofta - för alla.

Vem är det?

Vi föds med två starka individer i oss. Båda har full kontroll i början.
Allt eftersom vi blir äldre tar en av de två över - i 99,99% av fallen är det den logiska personligheten som tar över. Vi har alla gjort hyss som barn och inte kunnat förklara varför - inte för att vi inte kan prata utan för att vi verkligen inte vet eller förstår. Visst - det såg ut som jag, det var min kropp och i min hjärna beslutet fattades - men det var inte jag... mysko, eller hur? Men inte alls konstigt utan naturligt, det ska vara så. Den logiska personen är den som tillåter sig själv att växa och förbjuder den andra lekfulla halvan att delta genom att inte agera på impulserna eller infallen. Till exempel när vi i en mer vuxen ålder dricker alkohol eller tar andra droger påverkas båda två och den där logiska personen släpper då gärna ut den lille som passar på och gör allt den inte brukar få - alla som inte är nykterister vet vad som händer så jag går inte in på det.
Men det mest intressanta utöver hopp från hustak ner i pooler, korkade upptåg och galna utspel är när den lilla personen får tag på en mobiltelefon och börjar ringa folk den gillar. Och att när den logiska personen helt stängt av fortsätter den lilla busen och vi kommer inte ihåg att vi gjort grejer som vi gjort men inte gjorde.
"hur kom jag hit? - var är jag någonstans" - "Jag gjorde vaddå?" -
behöver jag säga mer?

För mig har det varit lite av en utmaning att låta den lille Emil få komma fram när tillfälle ges och under kontrollerade former - att släppa loss helt enkelt och bara hänga med. Jag tänker så här att två personer, en mogen erfaren Emil och en växande liten Emil-gremlin borde vara bättre än en totalitär tråkmåns med ett inburat litet monster. Trots allt har jag bara haft bra stunder med gremlin. Han har blivit mycket äldre på kort tid och jag tror att han är i början på tonåren nu eftersom han är så rebellisk och förgrymmad på situationer och omständigheter.
Jag försöker lära mig själv att världen är orättvis utan anledning. Fast det är bra tycker jag för jag förstår mer av mina/våra handlingar och känslor, kan styra mitt betéende och fatta bättre beslut känner jag när jag har gremlin-Emil med mig och fått mig själv att förstå. Dessutom har mina telefonkluddar övergått till ren tankeverksamhet där jag vet att jag har en otålig tonåring med mig.

Jag är medveten att det här låter som rena galenskaperna och att vissa tycker att jag borde spärras in - men betänk att det här grundar sig faktisk vetenskap och att det har forskats mycket på just detta fenomen efter split-brain patienterna. Man utför än idag split-brain på olika håll i världen och i princip alla som genomgått operationen rapporterar samma fenomen. Så det handlar inte om att du inte har någon i dig också utan snarare om att du inte lyssnar eller förstår ditt inre barn.

Det har uppskattats till c:a 10 000 olika röster i huvudet samtidigt, utöver de automatiserade systemen som styr hur mycket kiss njuren ska producera, hur djupt du ska andas, när du blinkar osv. Jag har upptäckt en som jag gjort till min kumpan och kompis. I ärlighetens namn tror jag det kan vara skadligt att låta ytterligare en eller flera träda fram. Så jag låter min gremlin sköta en del av klagomålshanteringen från de övriga 9,999 viljorna. Han får styra skeppet då och då under min insyn. Som jag ser det är det övningskörning för vår del.

Det finns även historier där på grund av olyckliga omständigheter an männsika blir av med ena hjärnhalvan. En annan person växer fram, lär sig tala, lär sig gå, läsa och skriva. Bevis för att det fanns en backup inne i knoppen - om det skulle hända mig så tror och hoppas jag att min backup inte är lika efter utan kanske även kan ta vid där jag själv tog slut. Wierdo - men det är underhållande, du läste ju ända hit!

Så vad ska man göra för att lära sin gremlin, för att dra nytta?

- Börja så smått att uppmuntra visslingarna, kluddrandet, det lekfullt stojiga och busiga. Agera på de knasiga roliga infallen (inom rimliga gränser!!!). Låt ditt lilla jag få leka med dom andra barnen, hoppa hopprep, sparka boll och åka rutchkana - visst! ditt logiska jag som just läste att man ska leka sa promt nej, varför det? För att det fanns en liten knatte som jublade av lycka och blev otålig. Sluta mobba ditt inre barn.

Det här förklara också vissa människors barnsliga och naiva sidor, speciellt i trängda situationer. Folk som håller för ansiktet när något oväntat händer, eller går till attack när dom blir rädda - eller inte förstår varför dom agerar underligt när folk sjunger ja må han/hon leva eller så - de ovanliga hälndelserna som är ologiska tilldelas den lilla eftersom man tappar kontrollen en kort sekund och gremlin smiter ut. Likaså när man vill vara engagerad men lillen är vaken och vill göra någonting annat.

Om du nu skulle hitta och knyta an till ditt lilla jag - va glad för det. Många vågar inte ens tänka tanken eftersom deras mini-me är så ouppfostrade och vill göra helt fel saker. De har aldrig tagit sig tid att frambringa något och nyttigt ur den faktiska situationen. Tråkigt för dom.

Och på slut-tampen vill jag tillägga att detta inte har någonting med schitzofreni eller multipel personlighet att göra. Man kan inte diagnostisera detta som sjukdom eftersom det är något alla har. Men det är kul att prata om sig själv i andra och tredje hand med sig själv. Det måste vara höjden av rubbad!

Eller i fjärde hand!
- Det va någon som pratade förut om någon som hette Emil, vet du vem det är?
- nej, vem är det?

Eller som i filmen bilar där farmorbilen säger;
- om inte du slutar prata med dig själv kommer folk tro att du är galen
och McQueen svarar; -tack för tipset! och får till svar;
- Jag pratar inte med dig!!!

Hörrdu, Gremlin nu får du chansen att säga nå't - tangentbordet är ditt.

hej

bajs

hejdå

// Emil / gremlin

Könens språk

2009-11-22T01:49:00.000-08:00

Vi strävar efter normativitet - en balans mellan kvinnligt och manligt. Det här är någonting fantastiskt bra och otroligt viktigt. Av största vikt eftersom det finns många negativa laddningar i våra genusbetingade mönster. Att kvinligt är svagt och manligt stark. Men det finns en ganska stor risk med att sudda ut gränserna om man gör det på fel sätt. Vissa saker ska vara mjuka, varma och fragila och andra hårda, starka och buffliga. Vissa saker sköra andra obevekligt tuffa - oavsett kön. Alla människor besitter samma egenskaper och vi har alla olika behov av attributen. Det farliga ligger i att normalisera och tro på att man kan sudda ut behoven av det.

Det är omöjligt att säga vad som är medärvt genetiskt eller socialt i dom här frågorna. Vi kan bara konstatera att skillnaderna finns och att de i många fall är helt fel och orättvisa. Många män borde bejaka sina kvinnliga sidor och många kvinnor sina manliga - individuellt.

Därför vill jag belysa faktumet att könen talar olika språk; kvinnor och män förstår varandras ord men inte alltid innebörden eftersom vi tolkar olika utifrån vårt genus.

En kanske inte så bra likhet men ett bra relationsexempel är relationen människa hund. En hund förstår människor och andra hundar medan vi människor befaller hunden och bara förstår i bästa fall de enkla fraser från gyckarna.

Kvinnor förstår kvinnor, män förstår män men vi har svårt att förstå varandra - eftersom vi talar man och talar kvinna. Jag hoppas att ingen tar illa upp när jag av själklara skäl bara kan redogöra för mitt eget köns språkförståelsebrist men jag har fått medhåll av många när jag lagt fram mina teorier - av båda könen.

Kvinnor talar inte om allt - speciellt inte med män eftersom dom i regel inte förstår. Språket kvinna innefattar något som jag bäst förmår att förklarar som ett sjätte sinne där de invigda utan tvivel förstår det osagda utifrån givna tonfall och kunskap om situationer. Jag har försökt sätta mig in i språket kvinna och tror att jag förstår några procent mer än andra män. Ibland tillexempel läser jag tidningar avsedda enbart för kvinnor och uppfattar för män dolda budskap (till exempel förstår jag en del franska, kan uppfatta ord men skulle inte kunna fråga efter vägen på franska). Kvinnor som läst samma eller liknande artiklar som jag och pratar om dom talar inte om det på samma sätt som jag gör eftersom de förstått artikeln på ett annat sätt - dom förstår varandra och jag anar vad dom förstått ur ett kvinnligt perspektiv. På detta har jag skapat mig en teori och jag ska med ett par enkla exempel försöka förklara i scenarion och med rudimentala påstående. Så jag ber om ursäkt redan nu eftersom många kommer att uppfatta det som följer som en smula galet.

Män tar order väldigt bra - enkla instruktioner är fungerar bäst för män.
Två karlar träffas;
- Hej Berra, hur mår du?
- Bra.
---
Två fruntimmer;
- Nämen hej Ulla! Va smal du har blivit!
- Tycker du! :) Man gör vad man kan. Hur är det med dig? Mår familjen bra?
- Jo, vi har renoverat huset och ungarna går i skolan. Har du pratat med Stina på sistonde?
- Nej, men det kanske inte är så konstigt.
- Näe...

osv...

Man brukar säga att kvinnor pratar mer - det gör dom fast på ett annat språk.
Hade en karl och ett fruntimmer haft konversationen hade den inneburit mycket mer än "hej - bra". Konversationen Ulla - Berra kan bli lite skev. Han blir lite frågande vad hon vill komma med alla frågor - vart är instruktionen och hon blir frågande varför han inte säger så mycket - är han sur, vad tänker han på etc.
Trevlig pratstund, men den kunde ha varit bättre (det är inte så här i alla fall, men ganska ofta har jag märkt).

I par-relationer kan det, som i mitt fall bli tragiskt när man försöker förstå kvinnan som man, att på ett lärobaserat sätt försöka tolka det kvinnan säger på sitt språk.

Ett klassiskt exempel är när hon säger "jag blir så less..." vilket ofta är en upptakt till en önskad konversation från kvinnan, att dialogen pratas på ett språk. Mannen hörde och förstog att hon var lessen, men det fanns ingen direkt order i det så han agerar inte - vad ska han säga? Hon blir lite frustrerad och visar med små bokstäver i kroppspråk sitt missnöje - en suck, tar sig i ansiktet, tittar på hemmet med rynkad panna - hon menar någonting som han bara ska förstå. Mannen uppfattar det som en förstärkning av att hon är lessen, inte så konstigt - hon sa ju just det. Logiskt.
Efter en stund går hon ut och demonstrerar vad som behöver göras, plockar lite eller någonting annat. Mannen tar ingen notis eftersom hon sysselsätter sig själv. Det skulle han själv ha gjort om han var less. Hon ger oftast order när det är någonting viktigt - inga order så han har inte gjort något fel, tycker han och fortsätter utan reaktion. Efter ett tag säger hon "va stökigt det är". Mannen håller med. Kvinnans frustration växer och hon blir sur och visar det kanske genom att avlägsna sig - vill inte leka med dig. När mannen sen frågar (om han vågar) varför hon är sur (för eller senare når en av signalerna fram) - säger hon barskt "jag är inte sur!". Mannen ser att hon är det så det blir motsägelsefullt och otydbart. "Kan jag göra någonting?" frågar han, "va ere me dig?" eller "har jag gjort något fel?" - och hon tittar menande med en förgrymmad blick och går därifrån, kanske efter en kommentar som "va tror du?!", eller du fattar ingenting.
Mannen står handfallen - ska han bli arg nu, eller fortsätta fråga tills han får veta ved han gjort fel med risk att hon blir ännu argare. Så mannen tolkar det som att han gjort någonting fel och agerar därefter - blir lätt apatisk och distraherar sig själv genom att göra någonting för att få sig själv att må bättre. Detta uppfattas av kvinnan som att han skiter i henne och hennes känslor totalt och allt hon gjort är förjäves - han bryr sig iallafall inte om och brukar inte märka om det är nystädat hemma eller om hon varit hos frissan. Varför? För att män (och nu generaliserar jag enormt) har en högre skitighetströskel än kvinnor i allmänhet och går bara till frissan om något har fastnat i håret eller om någon sagt åt honom att göra det. Män och kvinnors fulometrar baserar sina mätningar på helt olika saker. Valet av bil är ett bra exempel; Han väljer en bil efter det som finns under motorhuven, struntar i rostfläckar och repor - hon tittar inne i bilen. Är sätena sköna, är det rätt färg, luktar den gott, vem har haft bilen innan kanske hon vågar fråga. Sen när dom åker bil kör han oftast eftersom hon låter honom göra det. Han är chaufför och det är ett sätt att göra honom glad.

I grund och botten är alla män små pojkar och alla kvinnor små flickor.
Skillnaden ligger i att männen förstår sitt eget språk och eftersom kvinnorna upptäcker att dom inte blir förstådda v män när dom talar kvinna utvecklar de sitt språk och ger männen order istället. Ordspråket; bakom varje stor man står en ännu större kvinna - stämmer. Och gör det inte det är det oftast det han söker. Någon som förstår honom och ger honom order, någon stark i behov av honom att utföra. Men väldigt få singelmän låter sig dock tämjas. Det är ju också där allt blir fel. För i jakten på den starka singelkvinnan letar man efter någon som behöver en stark man - en svagare kvinna. Det är en ekvation som inte går ihop (många vuxna träffas genom att de tar hjälp av varandra och ser varandras behov)
Kvinnor och män kan lyckas pussla ihop det ändå (tacka fan för det!) - dom förstår varandra tillräckligt eller tycker om varandra så pass att språkbarriären inte blir ett hinder.

Hur ska man göra för att förstå varandra då?

Män: - förklara ofta för kvinnan att du behöver en instruktion och ge dig inte förens du får en. Försök verkligen att förstå vad hon säger och upprepa det hon sa så att ni inte missförstått varandra. Risken att du framstår som en idiot är stor - men på kvinna betyder ordet "man" en mängd olika saker beroende på sammanhanget och konversationen. Sätt dig in i kvinnans situation och fråga mycket så att eventuella missöden kan undvikas. Och bli inte arg - förklara istället att du inte förstog och att ni inte talar samma språk. Förutsätt inte att du lärt dig tala och förstå kvinna - evolution tar miljontals år, och för att uppnå genusnormativitet/ balans mellan könen måste det börja genom förståelse. Förutsätt aldrig - fråga om du förstått det rätt. Ja vet, det kan bli tjatigt - men det blir i bästa fall rätt nog för att det ska fungera.

Kvinnor: - tänk först ut vad det är ni vill, finns det någonting i det här som du kan uttrycka som en order "ikväll ska vi gå ut" - "Du ska lyssna på mig utan att ge mig råd nu för jag behöver prata av mig" - hur skulle du förklara det för en man, något som en kvinna utan minsta tvivel skulle förstå utan att du ens sa någonting.
Bossa inte - för det här handlar inte om att du får chansen att bestämma. Du ska lära dig ett primitivt språk och chansen att det blir fel är stor. Ta det försiktigt - även om vi är hårda och oborstade är vi också mjuka innuti. Men utbytet könen emellan om man fixar språket är större och definitivt värt mödan. Men se inte ner på honom för att hans språk inte har samma uppbyggnad som ditt eget. Du måste lära dig tala man - män förstår inte på samma sätt som kvinnor gör.

Det här är bara toppen på isberget ska ni veta.
Det finns så mycket mer medärvt socialt och genetiskt som försämrar förutsättningarna för ett meningsfullt utbyte och en bättre samverkan.

Här har reklambranschen benat ut begreppen och lagt ner miljarder på forskning;
Sälj med visuella hjälpmedel till män; hon blir glad om du köper det här.
Du blir en vackrare och en bättre kvinna om du köper det, det är underförstått.
Sen riktar sig reklamer också till kvinnor som ska köpa något till sin man och tvärtom. Hon får orgasm av schampot, han blir självsäker och trygg av den nya rakhyveln.

Symboliska gåvor och sätt som gör det hela lite lättare men ändå kan bli fel;

Män;
- Blommor går alltid hem. Det är en uråldrig gåva - inte kvasten i sig utan mödan att du gått in som den grottman du är valt ut en bukett som hon får av dig. Ta reda på vilken sorts blommor hon älskar. Köp ett smycke med favoritblomman, det kommer att betyda mycket. Förklara inte vad du gjort - säg bara att hon förtjänar det och att hon är det bästa som hänt dig(för det är hon, annars kan du lägga ner verksamheten) Engagera dig i hennes hobbys, lyssna på henne när hon pratar om det hon gillar(du ska inte lösa några problem åt henne, bara vara öron och inget orakel) titta på hennes kläder och beröm henne när hon är vackrare än vanligt. Följ med och se på med entusiasm när hon provar kläder - du kanske inte är ett bra smakråd men idén med att prova kläder är att visa upp sig för någon(tror jag) och få uppskattning. Ogillar du klädvalet - säg det då, motivera ett positivt svar och föreslå någonting annat. Det är för andra kvinnor dom klär sig, du kommer i bästa fall i andra hand.

Kvinnor;
- Följ med till verktygs-sektionen, ge honom en grabbkväll, pyssla om honom ibland. De flesta män gillar verktyg, ju manligare desto bättre. Ta dig tid och lyssna och förstå och låt honom vara den där som kan mycket om saker och låt honom visa och förklara för dig. Se vilket han gillar och lägg det i korgen utan att säga; - nu va jag snäll va?! Vi är små pojkar innerst inne men vill inte bli påminda om det. Alternativt - ställ honom i provbåset och spring som en galning med kläder tills han hittar något du också tycker är snyggt. Och ansträng dig för att inte racka ner på hans klädstil - att matcha strumpor är krävande för många herrar. Och skryt om det han är bra på när han själv är med - då mår mannen som bäst för då får vi konfirmation på att vi gör någonting rätt och bra.

Och till slut - jag har skrivit om det här förut;
går det inget bra har det inte alltid med språket utan helt med din egen uppfattning om vad du vill. Om du inte uttalar vad du vill kan ingen förstå det. Och sätt saker och ting i perspektiv till varandra. Visst - din partner eller blivande livskamrat kanske inte har allt på din önskelista, men väntar du för länge med besluten riskerar du att bli av med alltihop. Och är du övertygad om att du är allt som motparten vill ha? Har ni pratat med varandra och förstått vad ni båda vill? Alla relationer är kompromisser - två självständiga individer som ska ingå ett avtal(det är ett avtal oavsett om det är ett one-night-stand, en tvåmånaders fling eller ett livslångt åtagande). Då är det viktigt att man kan förstå varandras språk så man vet vad man ger sig in i. Även i vardagen handlar det om så mycket mer ord/blickutbyten mellan män och kvinnor - i kundsammanhang, på jobbet eller ett slumpartat möte. Något alla förstår är ett vänligt léende. Vi talar ofta snarlika kroppsspråk och läser av det mesta i ögonen. Så är du ledsen och försöker dölja det, eller genuint glad syns det oavsett vad din mun yttrar.

Med andra ord är det ingen idé att spela sociala spel eller försöka vara något du inte är eftersom det alltid misstolkas - det är ju inte riktig information. Tala från hjärtat, tänk lite innan du öppnar munnen på vad du säger, till vem och hur det berör. För om du talar fel språk kan det gå käpprätt åt skogen.

Lycka till.

//E

Low Carbs High Fat

2009-11-20T14:01:00.000-08:00

30 kg på 6 veckor gick jag ner.
Från 0,108 ton till 78kg, på 42 dagar (1,857142857 kg om dagen).
Med en diet som NASA designat och som används på överviktsenheter rut om i Sverige. Urtrist, självdestruktivt, osunt och FARLIGT!

Självförvållad nazist-svält för att bli smal. Och när jag inte lyckades blev jag ännu mer deprimerad.

Det här va två år sen och först nu inser jag hur puckat det är.
Missförstå mig inte! Jag ser inte ner eller föraktar dom som använder "drick-smaklös-milkshake-och-pissa-ut-din-övervikt"-metoden men tänk på att:

1. Du är fortfarande du ÄVEN om du går ner till din "mål"-vikt.
Visst blir din spegelbild mindre men HJÄRNAN är fortfarande du.
2. Att inte äta med andra är att ta bort de viktigaste händelserna varje dag. De som gör att du känner dig delaktig med oss andra.
3. Du är vad du äter stämmer. Dricker du bara en bister sörja blir du urvattnad som människa och bister i sinnet.
4. Det kostar mer än det smakar, eller hur? Är det värt det? Har du verkligen testat ALLT eller är det här den mest tillgängliga "lätta" vägen? Latmask!
5. När man svälter sig själv vilket man gör oavsett hur man BANTAR tömmer man kroppen på hormoner. Man tappar suget, blir olyckig, fattar osunda och onyktra beslut, kan bli självmordsbenägen - men framför allt; var är din självrespekt?
Att tvinga någon till svält är ett brott mot dom männskliga rättighetera - du begår alltså ett fundamentalt brott när du svälter dig själv. Varför straffar du dig själv?

Så här är det - no bullshit!

Du är en människa, eller hur? Du ser ut som en, går som en och beter dig som en.
Varför äter du som om du vore en kossa? Hö - du äter hö!
Människan är en köttätande apa. Våra tarmar innehåller 8 kg bakterier med ett syfte; att bryta ner kött. Du är ett varmblodigt däggdjur och ska äta som ett.
Kossor har fyra magar och idislar ändå! Deras tarmflora klarar av gräs. Din mage och tarmar kan inte bryta ner hö (vete, havre, råg och allt annat gräs/hö).
Så i ren desperation löper hormonerna amok och insulinet säger åt kroppen att lagra fett. LAGRA FETT!!! Varför det?

En bil går bäst på bensin. En stereo går bäst på el. Ska katter dricka cola? Eller vargen äta geléhallon?
Näh.
Du tillhör samma grupp - jägare. I brist på vassa klor och rakbladständer håller sig människan i stor flock, kan springa fort och göra smarta fällor och vapen.
Använd hjärnan - den är ditt viktigaste organ - och drivs av fett. Animaliskt fett för att vara precis.

Tanken att det lilla barnet efter modersmjölken ska glufsa i sig muskler från döda djur och då och då någon frukt skrämmer många. "inte är väl lilla bebisen ett rovdjur?" - jo, en liten egocentrerad, argsint och blodtörstig människovalp.
Det ligger i våra gener och att flytta till stan ändrar inte det.
Vi kan behärska oss tack vare vår hjärna - men det fjättrade djuret sliter sig då och då. Fotbollsmatcher, gräl som urartar, sexdriften som är starkare än moral ibland, drogerna och sömnbristen.
Djuriskt och inte alls onaturligt. Vi bör bli kompisar med apan och förstå den.
Men innan vi låter håret växa och biter varandra i lustens hetta ska vi fodra djuret med rätt föda. Kött och fett - inget socker eller stärkelse i denna kropp.
Visst, man kan synda - men effekten märks bättre om du gör det sällan.
Om du bodde på en solig strand skulle du inte uppskatta semestern, tro mig.
Wienderbrödet är godare om det går någon månad eller två mellan tuggorna.

Så - vad ska en människa äta?
I 500 000 år sprang vi runt och slog ihjäl djur och åt upp dom.
Tack vare det är vi där vi är idag. Du sitter och läser det här tack vare Groog och hans polare som stenade ett par tusen gnuer för 100 000 år sen.
Tack Groog - we owe you BIG TIME.
Groog, om han föddes idag skulle se ut som vilken annan snorunge som helst.
Han skulle kunna bli raketforskare han med eftersom du, han och jag har samma förutsättningar. Så jägar- & samlar Groog&co grävde mest troligt stora gropar, täckte över dom, byggde fällor och var skickliga djurmördare. För han och hans kumpaner vara precis lika lata som vi. Dom hade överflöd och levde på många sätt ett bättre liv än vad vi gör idag. Inga deadlines, obetalda studielån, cancer eller tandproblem. Du läste rätt. Inget djur som äter det dom ska äta dör i cancer eller fetmarelaterade sjukdomar. Fråga en veterinär som kan djur. Läkare kan behandla sjukdom och symptom, men sällan människor.
Vi ljuger ju också när vi går till doktorn (som inte har någon utbildning om nutrition); - Snälla doktorn, jag är tjock och vill bli smal. Och doktorn svarar: - jag kan skriva ut piller mot det. Hur skulle läkarn reagea om du sa såhär: Snälla doktorn, jag äter c:a 50 sockerbitar om dan och är tjock, jag vill bli smal.

Sluta äta socker! Och stärkelse. Båda är KOLHYDRATER och vår kropp ställer in sig på att göra fett och lagra det när vi äter kolhydrater. Du blir tjock och får diabetes - för att insulinet är felbalancerat på grund av kolhydraterna. Vad gör du? Äter sockerfritt? Aspartam och sucralos? Kroppen tror att det är socker, skapar fett och lagrar det. Nähä - du tar light-produkterna istället, ok. Hur gör man någonting "light"? Man tar bort hälften och tillsätter vatten. Men för att det inte ska skvalpa omkring i plastbyttan tilsätter man stärkelse, och för att vi ska tycka om det; socker/smakämnen. Du blir tjock, sjuk, tänderna ruttnar och du dör. End of story.

Men vad ska jag äta då?
- kött, smör, ägg, ovanjord grönsaker, fisk, skaldjur.
Ge fan i:
pasta, potatis, små cyanidfyllda frön, överkonsumtion av frukt, allt godis, allt bröd, chips, glass, pommesfrites, popcorn och alla BANTNINGSPREPARAT!

ÄT RÄTT MAT FÖR DIN ART!

Och drick vatten. Unna dig en bärs eller ett glas vin då och då.
Men tänk på att när du ätit LCHF (Low Carbs High Fat) ett tag - och du märker skillnad på en dag - så börjar kroppen gå tillbaka till ett ursprungsläge - grottmänniskan träder fram. Så allt du äter tar kroppen upp. En vanlig huvudvärkstablett påverkar 2-10 gånger mer än vanligt. Lika så alkohol men framför allt socker.

- Efter ett par veckor av strikt LCHF "and loving it" vill jag synda och svepte ett glas brun sockrig bubblig läsk ur en röd burk.
Shit! Det smakade inte alls gott, jag blev illamående, fick ont i magen, satt på muggen ett par dagar efteråt. Rent psykiskt blev jag först speedad, pladdrade som aldrig förr (och jag pratar mycket) - kunde inte stå eller sitta still, kunde inte fokusera, va överdrivet glad och lite aggresiv på samma gång. Drogad helt enkelt.
Och billigt va det också. 10 spänn.

Jag har inte gjort om det sen dess. Smakade lite av en bakelse på ett fik idag. Fick anspel på samma symptom inom tio minuter. Bye-bye bakverk.

Vi svarar positivt på socker eftersom det fanns nästan ingenting fram tills för 50 år sen. På 1950-talet hade man en sockerskål framme. Idag har alla salt. Så enkelt är det - maten är för söt så vi kryddar bort det. Sockerskålen behövdes inte längre.

Sött, salt, surt, beskt, bittert - och fett. Det är smakerna vi känner.
När vi får i oss animaliskt fett (smör - INTE MARGARIN ELLER BANTINGSPREPARERADE PRODUKTER) säger hormonerna i kroppen: vi har fått vad vi behöver för att driva kroppen och hjärnan. Vi är nöjda. Och du blir mätt och håller dig mätt länge, sover gott hela natten, fjärtar inte hela dagarna och går ner till den vikt du ska ha och stannar där. Det tar tid eftersom en mycket av det fett vi fått i oss är articifiellt fett och tar lång tid att smäta - tjockis-fett med andra ord.

Sen kommer de positiva bieffekterna. Eftersom vi inte rör på oss som vi gjort tills dess att vi blev bofasta för c:a 8000 år sedan har vi mycket mer energi och klarar av ALLT på ett bättre sätt. Vi blir lyckligare eftersom D-vitaminet som styr hur glada vi är skapas i vår kropp ur fett när solens UVB-strålar träffar huden. Gissa varför svenskar är bittra surmoppar - Stress, dålig sömn, inget fett, går på gym, ingen sol, ingen lek. Bra kombinationer! Lyckat! Gör detsamma med en hund och se hur länge den lever.

Reklamen skulle väl låta ungefär såhär:

" Har du ledsnat på att må skit jämt? Skulle du vilja leva ett bättre liv?
Är du sugen på grillspett? Gillar du beaneisesås?
Skulle du vilja gå runt på ett litet moln av lycka och känna det som om superman va svag jämnfört med dig? Vill du bli asgammal och ha kvar dina egna tänder?

Pröva LCHF!

Du hittar det i din vanliga affär. Leta efter produkter med så lågt kolhydratinnehåll som möjligt.

Börja dagen med en skål turkisk fet youghurt toppat med nötter, eller varför inte smörstekt äggröra och rökt skinka till en kopp kaffe med grädde eller bara en ostbricka?

Om du prövar LCHF kommer du inte bara att må prima.
Med på köpet får du;
ökad livslust, glädje, lust(!) och energi.
Om du dessutom lider av övervikt kommer du att upptäcka hur du sakta men säkert tappar kilon och får en naturlig männsklig kropp efter bara ett par mpnader.

Så pröva LCHF du med!
Sluta vara något du inte är.
Bli människa med LCHF."

Och det vackra i kråksången är att om några år kommer vi att se produkter där det står;
95% fett, innehåller inga kolhydrater, 100% animaliskt fett
och överstrykta dietskyltar.

Man kommer att få leta efter sockret i butiken och det finns en varningstext
- på om det ens kommer att gå att köpa över disk utan legkontroll;

OBS!
Socker och stärkelse skadar din hälsa och kan leda till döden.

---

Jag vill dock nämna att jag beundrar de som trots vetskap om detta väljer att vara vegetarianer, veganer eller herbavorer. Ni har det inte lätt. Vissa säger att vi är "omnivorer" - att vi klarar av att äta 50/50. Detta tack vare att vi även åt maginnehållet på djuren vi slog ihjäl - haggis!

Men sanningen är den att vi är köttätare. Vi hettar upp köttet för att vi vill ha det "nydödat" - gärna med röda inslag på tallriken och grönt, som om marken där djuret dräpts lagts upp på bordet. Ketchup någon?

Ok, jag inser att jag kanske går lite för långt för vissa...
Men jag är 100% säker på att jag är ett djur. Jag har visstats för länge bland articifiella berg och hålor i onaturliga sammanhang, tagen från min naturliga omgivning. Att döda ett djur känns främmande och horibelt - men att steka köttfärs och göra tacos känns helt ok.

Det här är samma morbida vansinne som proklameras i media idag:
INGET KÖNSHÅR I TEVE! INGA VÅRTGÅRDAR HELLER!
Men ruttnande lik, pistolkulor som färdas in och ut i slowmotion genom kroppar, halsar som skärs av på bästa sändingstid, stympade kroppsdelar som flyger genom luften, litervis med blod osv - det är ok! Forensic detective tv där allt är naturtroget - allt dödande - inget annat...

Det enda vi fortfarande kan styra över är vad vi äter.
Vi kan stänga av teven - tända et par ljus och käka ihop.
Så har vi alltid gjort.
Och om du nu envisas med att gå på gyllene måsen där maskotten är en clown(!) så välj bort pommesen, brödet och läsken. Jag brukar be om att få burgaren i en skål med sallad och lite mjök till. Frågar dom säger jag att jag är insulinintollerant.
Och det är bara höjda ögonbryn - ingen vågar fråga numera.

Nu ska jag gå och busa i mig ett litet glas ovispad grädde innan jag lägger mig.
Då kommer jag att få sova djupt hela natten, vakna som en gud och vara som jag är av evolutionen är formad att vara.

Godnatt! (ät kött, stek det i smör, ta lite vitlöks-smör på det, garnera med smörstekt bacon.Vväg dig och skratta)

// Emil

PS:

ju mer du äter med händer - desto godare smakar maten.
LCHF kallas för "njutmetoden"
Men kom ihåg - byt inte diet - byt livs-stil.

DS.

Jag bär ditt hjärta

2009-11-20T13:57:00.000-08:00

Jag bär ditt hjärta (världens bästa dikt)
av E E Cummings, översatt av Emil Lindroth

Jag bär ditt hjärta med mig
(jag bär det i mitt hjärta)
och aldrig är jag utan det
(vart jag än går går du min kära;
och vad än som gjorts av bara mig har även du gjort, min älskling)
Jag fruktar inget öde (för du är mitt öde, min söta)
Jag vill inte ha världen(för du vackra är min värld, min sanning)
och det är du vad än en måne betytt en sol kommer alltid att sjunga för dig

Här är den djupaste hemligheten ingen vet
(här är rotens rot och knoppens knopp och himlen av himlen av ett träd vid namn livet;
som växer högre än själen hoppas eller sinnet kan gömma)
och detta är undret som håller stjärnorna isär;

Jag bär ditt hjärta (jag bär det i mitt hjärta)

I Carry Your Heart
av E E Cummings

i carry your heart with me(i carry it in
my heart)
i am never without it(anywhere
i go you go,my dear; and whatever is done
by only me is your doing,my darling)
i fear no fate(for you are my fate,my sweet)
i want no world(for beautiful you are my world,my true)
and it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you

here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life;which grows
higher than the soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart

i carry your heart(i carry it in my heart)

hovra

2009-11-20T12:51:00.000-08:00

I min ungdom läste jag om en asiatisk munk som för nöjes skull (dom kunde ha kul eftersom dom inte ägde någonting) försökte tänka utanför ramarna på ett strukturerat sätt. Det va tusentals år sedan detta inträffade och jag har inte orkat leta bland alla miljarder av asiatiska filosofer för att finna hans namn. Det är oviktigt (men om någon frågar får du gärna ge mig äran :)

Han upptäckte att vi hela tiden pratar och tänker i lägen, fysiska platser och riktningar. Inte så konstigt och ganska praktiskt, men tanke på att alla förstår gravitation och har ett hum om geografiska lägen. Men munken ville göra tvärtom så han övade sig i att inte tänka i proportioner och lägen - upp, ner, litet, stort osv. Övning nummer ett gick ut på att tänka sig en liten låda. Lådan växer sig större och större - plötsligt står du inne i lådan. Lådan blir större och större och större. Helt oväntat hittar du på golvet i den enorma lådan en pytteliten likadan låda. Den växer också i samma rasande fart som den andra nu överdrivet stora lådan. När lådan i lådan är så stor att det är svårt att se vart lådan i lådan början och slutar uppenbarar sig ännu en liten likadan låda. Och så fortsätter det så länge man orkar. När man ledsnat på övning ett gör man övning två. Då krymper lådorna i oändlighet. Vad är syftet med övningen? Att lära sig större perspektiv och sudda ut gränserna i proportioner. Zooming kallar jag det för ibland - stör mig inte - jag zoomar...

Efter några år av intensiv anti-proportionsträning försökte sig munken på att kunna stänga av det inré formséendet. Att stänga av helt enkelt. Att med vilje kunna tänka ingenting - även om det finns ett ord för det. Ingenting. Förbi det här stadiet har inte jag kommit än eftersom det är fruktansvärt svårt!

- Man börjar med att tänka transparent. Du har en låda som vuxit sig så stor att den försvunnit. Det kommer inga ny lådor. I detta enorma ingenting finns ingenting. Det första som poppar upp är själklart en låda. Den tar man tag i och känner på, tittar på och hantera i sinnet - sen gör man så att den försvinner. När den försvunnit och ingenting nytt uppstår som bollar, händelser, minnen, clowner, infall av alla de slag inser man att den kosmiskt stora lådan du står i är belyst och väggarna har färg. Ta den stora lådan och gör så att den försvinner. Ta bort mörkret som följer och försök tänka "transparent". Hur länge lyckas man med det? En millisekund innan hjärnan utbrister "det här var ju inge svårt". Och så var man tillbaka på ruta ett. Idén är att koncentrera sig på ingentinget. Inte för att det är svårt eller att det inte är svårt. - För att ingen någonsin lyckats mer än ett par sekunder. Sen ör det alltid nyttigt att öva. Övning ger träning, haha!

Den stackars munken dog tydligen pladask och det spekulerades i om han faktiskt uppgick själsligt i sitt ingenting. Varför gjorde han dom här övningarna över huvud taget? Ingen vet säkert, men att lyckas befria sig själv från alla jobbiga tankar och störande hjärnbuller är ganska skönt. Jag har kommit en bit på vägen och vet att jag riskerar att ses som en fatal idiot för att jag ens försöker. Bryr jag mig eller tänker jag det transparent?

I min strävan att då och då öva mig lite på lådorna och tranparent-tänkandet har det uppkommit flera bra-att-ha förmågor. Till exempel händer det att jag stannar upp mitt på en gågata i stan och iaktar myllret av stressade människor. Jag ser dom som dom inte ser sig själva. Alla inbillade och pretantiösa måsten, krymper, krymper, krymper tills dom blir som ett stim av skrämda fiskar. Känns lyxigt att vara den enda i människostacken som inte deltar för omväxlings skull. WHAM säger det och man är tillbaka igen, fast uppfriskad. Ibland känns det som att jag med tankens kraft saktat ner tiden till "super-slow-mo" eftersom den också bara är ett sinne som går att kontrollera (även om det inte går att överföra på andra så får jag känslan av det, och det är gott kan jag säga).

- Dessutom behöver jag ingen Ipod eftersom jag numera kan ta fram en bra låt, eller flera i huvudet. Jag manar fram en gigantisk volymratt i en enorma låda. När jag vrider på den blir musiken rock-konserthög och jag kan lyssna på vad jag vill, när jag vill utan att avslöjas av några skavande lurar. Likaså filmsnuttar, händelser osv. Det blir inte alltid korrekt uppspelat, men fantasin motioneras och jag kan inte nog styrka hur viktigt det är.

Men bästa förmågan av allt är att jag inser min egen början och mitt slut - min plats i vår framtida historia (häng på nu). För hur många har inte tänkt - om jag kunde göra det där jag gjorde för längesen annorlunda skulle jag... Jag är ingen mästare på det här men då och då "saktar jag in tiden" och fantiserar fram vad jag kommer att säga om just det här om några år (jag är alltså efterklok innan något obehagligt händer). På så sätt minimerar jag klavertrampen och får chansen att göra zoom-övertramp "i lådorna" innan jag gör dom i verkliga livet.

Många kirurger, dirigenter och annat löst folk går igenom sina handlingar i tanken innan dom utför - repeterar. Jag brukar spela instrument i tanken - öva mig, interagera osv. I Star Trek (ja, jag är en ofrivillig nörd) har dom ett "holodeck "- ett rum där de testar olika miljöer eller bara drömmer sig bort med hjälp av hologram. Ett sån't rum har vi alla - eller ja, låda. I huvudet.

Men rankat 1:a på listan av fantastiska bieffekter av asiatmunkövningar är förmågan att hovra. Att i ett dilemma kunna se samband, omständigheter och verkningsgrad - att åka luftballong upp från och sen över krigsplatsen och se hur vi kom hit, vad vi gjort, möjligheterna vi missat, vad vi gjorde fel och hur vi skulle kunna göra för att lösa det på bästa sätt. Och "på bästa sätt" är många olika lådor i många olika lådor. Jag ser mig själv utifrån, allt händer samtidigt. Sen kommer alla förklaringar. Titta först, förklara sen - aldrig tvärtom.

Jag är ingen expert på människoartens genetiska och sociala mönster men ibland är faktiskt det bästa att bara agera - det finns inga lådor. Att se strukturen i samtliga oändiga loopar och linjer av odistinkta och diffust klara och sammanhängande och osammahängande händelsebrus - Se och lyssna på alla kanaler som någonsin har sänt samtidigt.

Nu ska vi slappna av. Koncentration. Ljuset i biosalongen släcks och ridån delas.

Tänk dig ett träd i skogen - att du va där just nu och bara tittade på det. Titta på bokstäverna i varje ord du läser - form, färg. Känn hjärtat slå osynkat med din andning - känn hur ögonen rör sig när du läser. Trädet smeks av vinden - du skulle kunna ta på det - surret ifrån datorn. (viska: två platser i samma låda).

Det är natt - stjärnklart - du står på ett berg och blickar ut över havet.
Ensam och känner hur en ljummen bris smeker ditt ansikte.
Horisonten är som en strimma mot det svarta vattnet.

Lycka till.

// Emil, zoomar ut

och vem fan e jultomten

2009-11-14T03:01:00.000-08:00

(en fotnot för den som alltid undrat)

Jag fick ett infall för några år sedan och början leta i böcker, tidningar och på internet efter fakta kring jultomten.

Det jag fann va både störande och förvirrande - men idag har jag benat ut fakta om den glada gubben iröd badrock och funnit en sanning.

När man slår upp "jultomte" i uppslagsböcker både på nätet och rena papperupplagor så står det alltid att det från början var julbocken som kom med presenter och att man snarare brukade skicka in en packe ved till sina kompisar och ropa god jul - fast det va sent 1700-tal det - jultomten r äldre än så vill jag påstå. Och det har förutom julklapparna ingenting med den rödklädda tjockisen som kommer strax före nyår.

Till att börja med så är det kanske inte så enkelt att jultomten allena är ett av de flesta uppskattat fenomen under de mörkaste månaderna av året - det är så mycket mer som kommer till runt festprissen. Här vill gärna kyrkan ta åt sig äran med sin egen sankt Nicolaus - en grekisk kristen präst som på 500-talet som gick runt i gränderna i turkiska städer och delade ut pengar och presenter till de glädjeflickornas barn.

- vackert, eller hur? Men det förklarar bara det engelska namnet Santa Claus och är en påklistrad identitet på en äldre förlaga - en jul-tradition. Inget ont om saint Nick, killen förtjänade verkligen att bli kanoniniserad.

Ok - vi benar ut det ännu mer: vad är julen?

Ordet jul har många förundrats över. Under vikingatiden firade man att Odens årstidshjul hade snurrat ett helt var runt sin egen axel. Man firade hjul alltså, band kransar och hängde på dörren osv. Känns det igen? Det återkommer även vid midsommar, fast då har vi dom i håret för det mesta.

Oden, han va en magisk skäggig gubbe i Valhall, vis och farsa till en hel del andra asagubbur - om honom kan jag skriva en annan gång. För även om han hade både onda och goda sidor så tror jag att hans inblandning med jultomten slutar just med ordet jul (hjul) och vad det syftar på - ett midvinterblot till Odens ära.

Förövrigt va det svårt att bada i sjön under vikingatiden eftersom själva ytan va hård så för att skyla odör i stugorna plockade man in gran och granris som doftar gott och hängde upp äppplen i den. Äpplet komposterade i sin snara och det luktade gott ända tills våren återkom.

Det finns belägg för att jultomten har sitt ursprung i norden och sedan har det spritt sig. För även om sankt Nick va en givmild grek så vet alla att tomten bor i norr och inte på ett kloster nära Koss.

Jag tror att när de riktiga vikingarna, det handelsresande folkslaget med schyssta lyor på sjötomt och som hade sina båtar förankrade i vikar (läs sjögarage) begav sig hemåt innan sjön frös. Med sig hade de med sig presenter till sina barn, vänner, nära och kära. Ungarna stog och tittade ut genom fönstren efter pappa viking som kom älgandes när första snön föll. Kanske i en släde och med en säck?

Ok! Om jag köper julen och vikingatomten - va hände sen?

När vikingarna kristnades (det är känt att dom mutades med fina kläder och krimkrams vilket dom gladeligen tog emot) ville prästerna inte direkt ta kål på traditionen. Den 24/25 december är också bevisat vara helt inkorrekt. Faktum är att rerferat i bibeln kan härledas till riktiga historiska datum - och det lutar mer åt att Jesus Josefsson föddes i augusti runt år 8. Datumet sattes av en munk - helt utan förklaring, eller ja - min förklaring är att man behövde nedkomsten vid den här tidpunkten för att köra över Oden-jul-problemet.

Och vikingarnas traditioner höljdes i dimmor - men traditionerna lever kvar.
God Jul säger dom flesta när dom skålar nubbe vid granen efter klapparna och sillen.

Andra varelser fick ta över ceremonin ett tag. Vätten konverterade till hustomte och när man inte fick ha varken en kåt liten trästatyett eller en nid-bock vid brasan trädde den skäggiga gubben in, och det blev ett änglaspel och en halmbock under granen istället. Och vi för vidare en tradtition som är lika gammal som Kristi födelse men bottnar i längtan efter fadersgestaltens återkomst. Titta på barnen i väntan på tomten och tänk lite vad det egentligen är ni firar: en återförening.

Men ok - det är inte förbjudet att göra en Forrest Gump och slå ihop alltsammans till en ny underbar festhögtid. Firandet av att vi innerst inne är generösa små tomtar allihopa som gärna träffas och klagar på vädret medan vi socialt nog glufsar tillsammans en kanske två gånger om året. Så God jul, grattis på födelsedan osv.

Hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara.

// E

och det lider mot jul...

2009-11-13T09:05:00.000-08:00

(håll bloggen kort nu Emil - annars orkar folk inte läsa)

Tanken slog mig för flera år sedan, att kanske borde jag skriva en bok. Alla tänker nog den tanken någon gång. Och precis som för alla andra slår det mig att "vem fan skulle vilja läsa min bok"? - alla och ingen, antar jag. Det finns så många hinder.

- Det finns en improvisationslek där man ska säga raka motsatsen; svart/vit, blek/färglad, bra/dålig - men jag kommer inte på någon motsats till hinder. Därför stog jag fast, stilla, sakta tappandes tron på mina egna drömmar i ett myller av fantastiska idéer. Som cemeterad tills det att min syster sa att jag borde starta en blogg. Tada! Välkommen till Logsop (logsop kallas det som förr i tiden sopades upp från logens golv efter festligheter och sen kokades kaffe och bjöds på. Få märkte någon egentlig skillnad - somliga tyckte det va gott).

Så jag tänkter släppa vilddjuren i mitt inre fria och skriva som faller mig in.

Jag tänkte börja med mina tankar om relationer eftersom min tjej gjorde slut efter sju år och lämnade mig med en hög krossade framtidsdrömmar.
Därför måste jag också poängera att allt som kommer härefter är mina ord och tankar och har ingenting med henne att göra.

Fel, fel, fel blev det - efter sju år av "det ordnar sig" till "det gjorde det inte".

Varför inte det kan man undra? Vi gjorde alla fel listade i den berömda boken (finns inte att låna ´by the way´);

1. Vi bråkade inte

1. Vi tog oss inte tid att odla vår relation - vuxentid att romantisera

1. Vi tog det lugnt och lät det hända

1. Vi förstog varandra fullt ut - inga mysterier, inga överraskningar

1. Vi blev två ingredienser i en smet av innehållslöshet i väntan på the golden years

Hur har du det? - Visste du det här? Det kom som en överraskning för mig.
I min enfald trodde jag att man skulle göra allt så bekvämt som möjligt och sträva efter att vara den perfekta parnern. "Go soft" och sätt alltid dig själv och dina intressen sist, prioritera din partners vilja och välbehag - i tvåsamhet är det bästa att vara medgörlig och robotifiera mysfaktorerna. Rimligt, näh - men det blir perfekt då.

Visste du att om man gör allt perfekt blir det jättetråkigt. Jag gav upp religon i tonåren för att det va så jävla trist - strävan mot en perfekt värld?! Va ska vi då med himlen till?

Men visst är lokalernafina, budskapen vackra och tror man på det och gör som dom andra säger så kanske du kommer till ett bättre ställe när du dör. Himlen - en mjuk plats där allt är lagom till perfektion. Man mår varken bra eller dåligt, är varken trött eller pigg, man är varken hungrig eller mätt - man kan flyga fritt och är friad från alla omoraliska tankar och djuriska inpulser. Urtråkigt. Helvetet - raka motsatsen. Man har ont jämt - typ svininfluensa x7 +körtelfeber, magsår och analsprickor, det är alltid dåligt väder och så varmt att man nästan dör (du överlever, men bara nästan). Dessutom spelas finsk dansbansmusik på svajig vevgrammofon och ett ojämt antal nageltrång växer regelbundet i ditt ansikte. Och satan kommer aldrig och hälsar på...

Även om helvetet är rena skräcken för många skulle jag nog föredra det faktiskt - det vore som en ändlös splatterfilm där ingen vet hur det kommer att sluta - underhållande! Att ha det himmelskt vore som att vinna på lotto men inte ha någon att dela vinsten med.

- Så ur det perspektivet hade jag skapat mitt eget himmelrike.

Jag är reletivt smart, Godkänd på en skala mellan 1 - 62. På ett jordklot överfyllt av glada amatörer är jag en av de som tillhör toppskiktet. Allt handlar om perspektiv och jag föredrar att tänka "fyrdimesionellt", som Doc Brown sa i Tillbaka till framtiden III.

Fast i mina D-vitaminlösaste stunder (D-vitamin styr hur lyckliga vi är och skapas i människokroppen ur fett när UVB-strålar träffar huden) känns det som jag är en krossad snigel. Genom vetenskapliga kikare ser jag och vet att jag är en andel logiskt tänkande person + en andel grottman. När mitt logiska jag förklarar allt som hänt för grottmannen svarar han "Grrruhmph?" och blev inte klokare för det.

Så här kommer min Jerry Springer avslutning;
- har du någon som säger godnatt till dig ska du göra tillvaron intressant på ett lagom obehagligt sätt för den personen. Ingen gilllar typen i stickad kofta som ler jämt och vet bäst.

- Gå tillbaka i evolutionen. Släpp loss din inre primalodåga. För det är trots allt just grottmänniskan i oss som lett vår art fram till den punkt vi är vid nu - civilisationens höjdpunkt.
Nyfikenheten och förmågan att bli lite pissed off då och då. Jag tror att det i det närmaste är farligt att sätta sitt djur i bur. Vi behöver apa oss, ganska ofta.

- Det är bra att planera för framtiden, visst är det! Men på sätt och vis är det att skjuta upp allt som du borde gjort för länge sen tills dess att du inte har något val. Om du har någonting att säga så säg det när det är aktuellt - du kanske aldrig får chansen igen.

Det tog två dagar att plita ner det här, revidera osv. Jag är ganska petig av mig och vill gärna att det man skapat blir åtminstonde acceptabelt. Även om det bara är logsop.

Och utanför duggregnar det så marken är som en våt disktrasa. Dagarna blir mörkare och mörkare, det var längesen en bit blå himmel visade sig. Som en gammal trasmatta ligger dunklet över världen - min lekplats. Både fysiskt och psykiskt. Det är tur att jag har min lille grabb för annars vet jag inte vad jag hade gjort i det här läget.

- men för alla som också lider av årgångsdepressioner - ät D-vitamin! Ta ett tiotal AD-droppar i ett glas mjölk varje dag så ska du se att livet blir lite enklare. D-vitaminet reglerar lycklighetshormonerna. Så när solen kommer fram är det bara att kavla upp armarna, knäppa upp jackan och hitta en plats - 30 minuter räcker gott och väl.

Var det kort nog? En bra början inför det nya året - och en bra förskottsjulklapp hoppas jag - och det lider mot jul...