Serieskaparen och musikern James Kochalka har meddelat att han ska skapa ett plattformsspel med indiegänget PixelJam, och att de söker nu finansiärer. Spelet, som heter Glorkian Warrior, ska göras som ett Kickstarter-projekt och utvecklarna ber nu om donationer för att få igång produktionen.

På Kickstarter.com presenterar olika projektledare sina tänkta projekt och ber om donationer för att finansiera dem. Finansiärerna får inga pengar eller någon del av profiten men får istället olika belöningar som tack för att man har hjälpt realisera projektet. Utvecklarna för Glorkian Warrior vill släppa spelet kommersiellt (med en demoversion på PixelJams hemsida) och finansiärerna för projektet ska få betalt i olika prylar, som tillgång till betaversion, böcker, teckningar, en videokonferens med utvecklarna(!), allt beroende på hur mycket man har donerat.

Projektets “sales pitch” kan skådas här.

James Kochalka är mest känd för sin seriedagbok American Elf, där han berättar om sin vardag i serieform. Han är även gjort seriealbumet SuperF*ckers och barnböckerna om Johnny Boo.

Han har i några år försökt få sitt plattformsspel förverkligat. Det var först tänkt att släppas till Gameboy Advance. Här är några tidiga skisser, då spelet kallades Planet Vs. Planet.

PixelJam har gjort flera flashspel, som Dino Run och Gamma Bros, och har även gjort flera spel åt amerikanska tv-kanalen Adult Swim.

Spelutvecklaren och mångkonstnären Ika är igång med sitt senaste spelprojekt Merveilles. Det är en pusselbetonat first person shooter och det sägs vara en andlig efterföljare till hans andra spel Valentinel Hopes. Merveilles är ett samarbete med Martijn Gerkes (även kallad zeroZshadow) där Gerkes står för koden och Ika skapar utseendet och banorna.

Teamet har inte släppt någon spelbar version ännu men Ika har redan visa mycket från det kommande spelet.

M E R V E I L L E S | Bouncing around from Ika on Vimeo.

Ika har även hunnit släppa en leksak sedan sist vi skrev om honom och han är nu på en turné i Japan som Aliceffekt.

M E R V E I L L E S | Enemies who hits back from Ika on Vimeo.

Det är just nu en rea på flera indietitlar på distributionstjänsten Steam. Veckans ”Midweek sale” ger en kraftig rabatt till ett gäng aktuella spel: Altitude, Galcon Fusion, Super Laser Racer, Bullet Candy, svenska Bob Came To Pieces och Llamasofts Space Giraffe och nya Gridrunner Revolution. Fler än hälften kom ut förra månaden så nu är det verkligen ett bra tillfälle att köpa några nya spel.

Rean håller på till den 5 mars.

…trots att bloggen lever något slags skendöd-liv.

Jag antar att det betyder att vi vinner.

Något som är löjligt inne på iPhone är spel där man ritar linjer för att guida saker från den stora tomheten utanför skärmen till ett par förbestämda mål. I Flight Control pekar man var och när flygplan ska landa, typ som Airport Madness, och i 33rd Infantry guidar man soldater som ska smyga förbi vakter i någon sorts linjeritande Metal Gear Solid.

Det är ganska roligt (även om det kanske inte låter så), men känns ganska intetsägande efter bara fem minuter. De flesta av de här spelen saknar vikt och djupt — 33rd Infantry försökte genom att introducera patrullerande vakter och andra smågrejer, men i regel handlar det bara om att peka vart saker ska åka och sen åker de.

Heavy Mach 2 är ett linjeritarspel, men det är också så mycket mer än det. Här ska man inte hjälpa en båt att nå rätt hamn, utan man ritar en linje som bestämmer var en mäktig stridsrobot ska gå. Samtidigt pekar man på skärmen vilken fiende den ska börja bombardera. Alltså ritar man en linje som bestämmer hur han manövrerar för att undvika fiendepansarvagnars kanoner, samtidigt som man instruerar roboten att skjuta allt han har.

Där försökte jag få Heavy Mach att låta mycket djupare än de andra, men jag tror inte att jag lyckas. Det är en sån där speldesignsdetalj som bara klickar när man ser den — helt plötsligt fick linjeritargenren ett riktigt intressant spel.

Mellan banor kan man ju förstås modifiera sin mech och köpa fetare bomber och andra detaljer, och under uppdragens gång kan man använda allehanda prylar till sin hjälp. Det är helt enkelt ett linjeritande, mech-kontrollerande actionstrategispel. Det är väl en bra beskrivning om något?

Här börjar jag få slut på saker att säga. Ska jag vara ärlig har jag nyss köpt Heavy Mach 2 och bara skrapat på ytan, men det tidigare nämnda klicket var så starkt att jag kände att jag var tvungen att tipsa så många jag kan om mitt nya fynd. Kanske visar det sig lika långtråkigt som sina föregångare, men efter ett par timmar är jag helt fast i mitt robotkrig.

[ Utvecklarens hemsida ]

Shigeru Miyamoto är, sitt fromma yttre till trots, ansvarig för en hel del. Att han med största sannolikhet format en hel industri efter sina egna nycker är dock underordnat den här diskussionen. Det viktigaste är att han var först. Han är tv-spelens Charlie Chaplin, Elvis Presley eller Homeros. Den första riktiga superstjärnan inom sin konst.

Missförstå mig inte. Det är givetvis verket i sig som är viktigast inom all konst. Men konstnären saknar inte betydelse. Vetskapen att Leonardo da Vinci målade Mona Lisa ger mig en ökad förståelse för verket. Kanske ger det mig till och med någon att konsultera när de många frågornas tyngd fjättrar mig vid marken.

Men framförallt får jag någon att hata eller beundra. Någon att rikta mina känslor mot.

Att det blev just Shigeru Miyamoto som startade om tv-spelsvärlden är egentligen också underordnat diskussionen. Så även det faktum att han egentligen är del av en gigantisk japansk organisation med världsherravälde som ständig första punkt på dagordningen. För tack vare honom grundlades ett annat sorts tänk, ett där inte kollektivet eller företaget främjades, utan ett där unika människor tilläts ta plats.

Tänk så här: vad hade Cactus varit utan Cactus? Att spela ännu ett av den ultraproduktive svenskens vansinnesspel är belöning i sig. Men att jag vet att det är just han som står bakom det ger spelet ett helt annat liv. Jag vet att Cactus ständigt förnyar sig, bänder sig in i nya genrer (med en polkagris som kofot) och jag vet att han gör sina spel så overkligt snabbt. Hade ett anonymt företagsnamn prytt startskärmen skulle jag bara tyckt att spelet var awesome.

Sedan skulle jag inte tycka något mer.

Indiespel har en historia. Ett ansikte. Ibland en ideologi.

Ett driv.

Det finns de som påstår att tv-spelen inte nått fram än. Att mediet inte är en egen konstform ännu.

Sicken bullshit.

Det är ju lite tråkigt att det ska vara så.

Sanningen är väl att den stora lättjan har tagit över. Vi som brukade skriva här gör andra saker. Har slutat höra av oss till varandra. Sitter och pillar oss i naveln istället.

Shit happens.

Imorgon händer det i alla fall något annat. Då dyker det upp ännu en del i min redogörelse för indiefenomenets historia. Alltid något.

För att svepa lite sköna nyheter vi missat att rapportera:

FlashPunk finns ute.
FlashPunk är ett library för Actionscript, för att citera officiella beskrivningen: “Its goal is to provide you with a fast, clean framework for prototyping and developing games; this means most of the dirty work — reliable framerate, sprite rendering/animation, player input, and collision detection (to name a few) — has been covered with a set of base classes and functions for your ease of use.”

Mondrian är ett coolt pusselspel till iPhone.
Piet Mondrian målade enligt sig själv neoplasticism, och jag är inte tillräckligt mycket konstvetare för att säga emot. Men det är skönt att någon har gjort ett pusselspel av Piets målningar.

AR.drone är en obemannad flygfarkost (Enemy UAV spotted!) som man styr med sin iPhone. Det känns som att det är nog sagt bara det.

Sist men inte minst: Arkedo-tävlingen avslutades och vann gjorde Majkie, som tänker vara generös och skänka sina priser vidare till kompisar som ännu inte upptäckt Arkedo. Ludus Obscura diggar folk som betalar framåt!

Själv ska jag köpa det så fort jag kommer hem idag!

Här kommer i alla fall alla kategorierna:

Seumas McNally Grand Prize:
Joe Danger (Hello Games)
Monaco (Pocketwatch Games)
Rocketbirds: Revolution! (Ratloop Asia)
Trauma (Krystian Majewski)
Super Meat Boy! (Team Meat)

Excellence In Visual Art
Shank (Klei Entertainment)
Owlboy (D-Pad Studios)
Trauma (Krystian Majewski)
Limbo (Playdead)
Rocketbirds: Revolution! (Ratloop Asia)

Excellence In Design
Miegakure (Marc Ten Bosch)
Star Guard (Sparky)
AaaaaAAaaaAAAaaAAAAaAAAAA!!! — A Reckless Disregard For Gravity (Dejobaan Games)
Monaco (Pocketwatch Games)
Cogs (Lazy 8 Studios)

Excellence In Audio
Super Meat Boy! (Team Meat)
Shatter (Sidhe)
Closure (Closure Team)
Rocketbirds: Revolution! (Ratloop Asia)
Trauma (Krystian Majewski)

Technical Excellence
Closure (Closure Team)
Limbo (Playdead)
Heroes Of Newerth (S2 Games)
Joe Danger (Hello Games)
Vessel (Strange Loop Games)

Nuovo Award
Today I Die (Daniel Benmergui)
A Slow Year (Ian Bogost)
Tuning (Cactus)
Closure (Closure Team)
Enviro-Bear 2000 (Justin Smith)

Personligen är jag gladast över att se Monaco i final som jag tycker verkar otroligt underhållande och snyggt. Jag är även glad att se Cactus i en IGF final. Dessutom var jag oerhört imponerad första gången jag spelade Today I Die.

Vilka är era favoriter?