Madeleine Liljegren

Bara en tidsfråga innan jag får Nobel-priset...

2012-10-11T22:56:00.001-07:00

Idag har jag äntligen börjat mer konkret med mitt arbete. Hittills har jag haft en dryg månads introperiod med klinik (och herregud vad jag har sett många udda saker, jag har aldrig sett serien "House" men förstår att den liknar det som de ser här på the Memory and Aging Center), föreläsningar, patientkonferenser, grand rounds etc. Igår såg jag en patient som vi upptäckte lider av något så extremt ovanligt så att det finns bara en artikel publicerad om detta från The Mayo Clinic. Det har väl heller inte undgått någon att ena nobelpristagaren i medicin i år, Shinya Yamanaka, är professor vid UCSF. Med tanke på den här artikeln som publicerades i New England Journal of Medicine igår så är det väl snart ingen tvekan om att jag också en dag kommer att få Nobel-priset? Haha. Jag menar, kombinationen att jag är här och är svensk gör att det är givet.

Jag njuter fortfarande för fullt av att bo här. Vill inte åka hem (förlåt alla nära och kära där hemma)! Däremot är jag inte så säker på att jag skulle vilja jobba som läkare här. Inte nu i alla fall och tveksamt om jag skulle vilja göra min ST här. En av mina handledare som jag hade en dag på kliniken berättade för mig att hon var tillbaka på jobbet en (!!) månad efter att hon hade fött sin son. HERREGUD. Att säga att USA har ett bristande social security system är en underdrift. Alla mina kompisar här blir så förvånade när jag berättar om vår generösa föräldrarledighet och att papporna också tar ut den! Ett alternativ skulle vara att jag gjorde min ST i Sverige och sen jobbade i USA några år. Vi får se!

San Francisco har så mycket spännande att erbjuda. I förra helgen så var jag på festival i Golden Gate Park. Det var dags för den årliga Hardly Strictly Bluegrass-festivalen, en gratis (!) tre-dagars-festival som attraherar 750 000 personer. Såg bland andra Patti Smith och The Civil Wars (som typ blivit mitt nya favoritband). Så bra! Jag gick dit med några kompisar från UCSF, mina före detta roomies och min nya roomie. Skitkul!

Har äntligen fått eget boende och jag trivs jättebra. Bor i det fina (och dyra!) området Lower Pacific Heights. Det ser ut precis som på film, med en massa backar upp och ner och typiska "San Francisco-hus". Små mysiga kaféer, barer och restauranger, blandat med second hand-affärer och mer fashionabla märken. Älskar verkligen det här området.

Om någon helg ska jag på Halloween-fest med kompisar från UCSF och min roomie Kristy (som är från Taiwan från början men som pluggat på UC Berkley och jobbar här i San Francisco) ska följa med. Vi håller redan på att titta på utklädnad. Det är en så extremt stor grej här i USA! Jag funderar på att bjuda på mig själv och vara lite av en klyscha och klä ut mig till viking. Eller "Viking Princess" som företaget menar på att kostymen är... Haha.

Nu ska jag snart sova. I morgon är det grand rounds på kliniken redan klockan 08.00 och därefter ska jag vara i labbet hela dagen och fortsätta jobba med projektet. Men i helgen händer en massa skoj grejer!

Puss och kram!

Träning och sightseeing

2012-09-17T21:00:00.000-07:00

Träning alltså. Så. Himla. Skönt. Efter att ha bott i en resväska i två veckor och dessutom varit sjuk så var det verkligen helt underbart att få träna igen. Nu bor jag hos Maries kompis Magdalena och hennes roomies. Så snällt av dem! Jag får eget boende den 1 oktober, det ser jag fram emot förstås.

I helgen var jag på en Cable Car Tour av San Francisco, tillsammans med UCSF ISSO. Så ballt att se den här stan från ett annat perspektiv. Vi åkte runt Downtown, Marina och upp på Golden Gate-bron. Fantastiska utsikter! Träffade en trevlig post doc på resan också. Hon är från Indien från början. Jag gillar verkligen det med den här stan, att det är sådan mix av människor från jordens alla hörn. I helgen tog jag en kaffe med en kille som ursprungligen är från Taiwan men som snart är klar läkare och har gått medical school på UCSF. Här träffar jag läkarstudenter, ST-läkare, psykologer och psykologstudenter från Harvard, Korea, Luxemburg, Thailand. Så häftigt! Jag stormtrivs.

Här är en bild som jag tog på Golden Gate-bron och en bild på mig själv, som min kompis från Indien, Smita, tog.

Ett år senare...

2012-09-17T16:34:00.001-07:00

...har jag:

avgått som vice ordförande i MSF
vikarierat som underläkare för första gången
tillfälligt bosatt mig i San Francisco

Vi får se hur många uppdateringar jag kommer göra framöver. Är i San Francisco där jag skriver min masteruppsats på läkarprogrammet. Så sjukt att jag snart är klar läkare! Men fantastiskt efterlängtat. Här i USA kunde jag inte ha haft det bättre. Är på UCSF Memory and Aging Center och San Francisco är helt underbart.

Skriver mer sen.

Bättre sent än aldrig

2011-11-10T09:36:00.002-08:00

Bättre sent än aldrig. Jag har nu skaffat en iPhone. 4S dessutom. Nu kommer livet bli så mycket lättare (hey, I'm a material girl) när jag slipper min gamla, dåliga SonyEricsson med tejp runtom.

Stolt över framgångar

2011-11-09T14:20:00.001-08:00

Ikväll är det inte speciellt svårt att vara stolt över att få vara med och leda en så bra förening som Medicine Studerandes Förbund - fler AT-platser i Stockholm och ett vinterlov i Skåne. Utan alla duktiga, engagerade läkarstudenter runt om i landet hade det inte gått. Är så fascinerad över allt jobb som studenter utför varje dag. Inspirerande. Minst sagt.

Läkare är också patienter ibland

2011-11-08T08:34:00.001-08:00

Här om dagen fick jag utföra ett mindre kirurgiskt ingrepp på en patient helt själv. Under översyn av min handledare - förstås. Min handledare fick ett samtal och var tvungen att lämna rummet en kortare stund. Sköterskan var kvar i rummet och där stod jag sterilklädd med kniven i handen. Jag frågade: "Vill du att jag väntar med att fortsätta tills dess att min handledare är tillbaka?". Patienten svarade: "Om du känner dig trygg så gör jag också det, då får du gärna fortsätta". Jag kände mig trygg med vad jag gjorde och sa det till patienten så patienten sa att det var ok för mig att fortsätta. Så jag fortsatte. Min handledare var tillbaka efter två minuter eller något sådant.

När patienten senare var påklädd, skulle till att gå därifrån och när vi sa hej då till varandra vände sig patienten till mig och sa: "Jag vill tacka dig för att du frågade om du fick fortsätta, när läkaren lämnade rummet. Det var väldigt snällt av dig."

För mig var det självklart att fråga patienten om detta. Jag vet själv hur det är att vara patient. Det är vi alla någon gång i livet. Vare sig vi jobbar som bagare, jurist, dagislärare, artist eller läkare. "Behandla andra som du själv vill bli behandlad" är ganska enkelt att tänka tycker jag. Jag vet dock att det finns många människor som inte tänker så. Jag hoppas att jag aldrig tappar det tänket när jag jobbar som läkare. I mitt framtida yrkesliv kommer jag varje dag att möta människor som jag kommer att behöva utföra obehagliga undersökningar på, fråga om känsliga saker eller meddela tråkiga besked. Då ska jag försöka tänka: "Hur hade jag velat att min läkare hade gjort, om det var jag som var patient?".

Och apropå att läkare också är patienter. Igår läste jag en intressant artikel i Läkartidningen och varför och hur ofta som läkare sjukskrivs.

Les Misérables

2011-11-05T11:26:00.001-07:00

Igår åkte jag och Alexandra till Malmö Opera och såg musikalen "Les Misérables". Himla mysig upplevelse. Varför gör jag inte sådant här oftare? Tidsbrist är en anledning, pengabrist en annan (men just den föreställnigen vi såg igår hade billiga priser - bara 120 kronor för personer under 26 år), men jag tror också att jag ibland låser mig lite i mina egna vardagsvanor och glömmer att lyfta blicken från skolan, MSF och allt det "vanliga" som jag brukar göra. Det finns faktiskt väldigt mycket man kan göra i kulturväg, även i Lund och Malmö.

I november kommer jag att ha så kallad "landsortsplacering" på Karolinska i Stockholm. Då kommer jag att vara där en vecka ungefär. Jag och lillasyster Louise ska gå på Melissa Horn en av kvällarna, på Cirkus. Det ser jag fram emot.

Jag själv har sjungit, dansat och spelat teater när jag var yngre. Kan sakna det ibland, framför allt dansen. Ikväll springer jag runt i min lägenhet och sjunger med i Carolina Wallin Pérez tolkningar av klassiska Kent-låtar.

Musiiik!

2011-10-16T10:43:00.001-07:00

Jag fattar inte att det tog mig så lång tid att skaffa "Spotify Unlimited"! Bara 49 kronor i månaden, lätt värt det! De senaste dagarna, när jag varit sjuk har jag glatt lyssnat på en massa underbar musik. Både gammal och ny. Måste bara tipsa om en jätteduktig ung tjej som heter Amanda Mair. Håll koll på henne, hon kommer bli något stort tror jag. Redan signad av Labrador. Amanda är min kompis och före detta kollega på Princess Nathalies lillasyster. Amanda var ofta inne på Princess och hängde. Deras föräldrar äger stället. Kan inte fatta att hon blivit så stor och så grym på musik! Häftigt. Enjoy!

Förebild vare sig man vill vara det eller inte

2011-10-13T13:18:00.000-07:00

"Ni kommer att vara förebilder för era adepter, oavsett om ni vill det eller inte"

Så sa Staffan Johansson, studentpastor från Linköping, när han pratade under Fadderverksamhetens inspirationskväll ikväll. Det är så sant. Klart att man ser upp till äldrekursare när man kommer som ny till en utbildning. De har ju liksom klarat av så mycket av det man själv har framför sig och det inger respekt.

Vilken kväll! Känner mig mer sugen än någonsin på att få träffa mina adepter och sätta igång med våra träffar. Jag ska vara fadder tillsammans med Johanna i kursen under mig. Vi lärde känna varandra under deras nollning, då jag nollade Johanna. Kommer bli riktigt bra det här.

Jag önskar att det hade funnits ett liknande koncept när jag var ny på läkarprogrammet i Lund. Att kunna snacka helt öppet och fritt om sina tankar kring livet i största allmänhet. Jag hoppas att projektet faller väl ut. Det här är något som MSF Skåne jobbat med länge och varit initiativtagare till. Jag är glad och stolt över att det nu är igång.

Under kvällen fick vi, som sagt, lyssna till Staffan Johansson som på ett underhållande och avväpnande sätt berättade om ledarskap och fadder-adept-relationen. Vi fick också göra värderingsövningar, det var bra. Åse Feltborg, studievägledare vid Medicinska Fakulteten, pratade sedan om stress och stresshantering. Ett bra inslag i kvällen. Jag tror att många av de nya studenterna kommer att ha många tankar och funderingar kring just studiestress.

Nu är det dags för mig att sova. Har blivit förkyld i veckan och behöver varje timme jag kan få. Som Åse sa: "Du har en krävande men förstående arbetsgivare - arbetsgivaren är du själv". En arbetsgivare vill att personalen skall vara utvilad. Så god natt alla!

Bilden är tagen i våras på Djurgården. Kände att jag ville se lite vårblommor innan den kalla vintern är här. Idag var det kyligt men soligt i Lund.

Nagellack!

2011-10-12T11:18:00.002-07:00

Jag får inte ha nagellack på mig på kliniken. Trist, men så är det. Den här supersöta och roliga videon från Chanel får mig att längta till ledighet och när jag får ha nagellack!

Här är en bild på mina brorsdöttrars fingrar och tår i Frankrike, när jag och Frédérique hade målat dem.

Robotkirurgi, te och godis

2011-10-11T10:49:00.002-07:00

Sitter uppkrupen i soffan med en stor kopp te och en skål med godis. Ska jobba lite med MSF och med utvecklingen av vår nya treårsstrategi. Känner mig inte helt bra. Vaknade i morse och kände mig på gränsen till förkyld. Gick tilll skolan ändå, eftersom att jag skulle få vara med vid många operationer som var nyttiga att se. Inne på op-salen frös jag rätt mycket och när jag kom hem kände jag mig sämre. Hoppas inte att det blir något långvarigt och segt.

Bevittnade robotkirurgi för första gången idag. Häftigt! Jag fick själv styra roboten lite, kändes nästan som att spela tv-spel. Såg allt i 3D också.

Alla vill INTE prata om kroppen!

2011-10-04T10:00:00.007-07:00

Läkarstudenter är ganska ofta lite i sin egen värld. Med det menar jag att de inte alltid tänker på att personer i deras omgivning som inte studerar medicin, eller jobbar inom vården, inte alls är lika intresserade av kroppens och knoppens alla funktioner och mysterier som de själva är. Det är en enorm skillnad på middagsdiskussionerna när jag träffar mina nuvarande kursare och när jag träffar mina gamla kompisar hemifrån.

Att exalterat sitta och prata om hur det var att se tjocktarmen inifrån under dagens koloskopi, eller berätta om infektionsföreläsningen och spolmaskens livscykel, eller återge operationen man fick vara med på, där läkarna amputerade en nekrotisk tå är för oss som läser till läkare, oftast väldigt givande och intressant. Spännande sjukdomar, ovanliga patientfall och annat fascinerar oss (även om jag faktiskt kan tycka att det är otroligt skönt och befriande att prata om annat än medicin!), men det är lätt att glömma bort att alla inte tycker att det är lika roligt.

Både min mamma och min bästa vän börjar klöka (skånskt uttryck för kvälja) så fort man bara nämner avföring, kräk eller sår. Jag förstår dem! Det är en vanesak tror jag och jag själv är inte speciellt känslig. Självklart kan jag inte varje gång känna mig helt likgiltig inför situationer som jag utsätts för i skolan, men då gäller det att upprätthålla en professionell fasad inför patienten och visa största respekt inför det (i patientens ögon) genanta problemet de sökt för.

Idag satt jag och Karin en stund efter skolan och läste urologi (det är på urologen vi är placerade två veckor framåt) på Espresso House. Detta samtidigt som vi drack kaffe, åt hallonpaj och chokladkanelbulle. Inga konstigheter! Två män i sextioårsåldern kom fram till oss och frågade om bordet bredvid var ledigt. -Absolut! svarade vi i kör och de båda männen köpte sig varsin kanelbulle (förstås, "Kanelbullens dag" ni vet? - fantastisk uppfinning av Hembakningsrådet för att öka konsumtionen av deras produkter) med kaffe och satte sig bredvid oss.

Medan jag och Karin var mitt uppe i en diskussion om hur man på olika sätt kan operera prostata och varför man gör det, lade jag märke till att de äldre männen bredvid blev allt mer tysta. Jag såg hur de sneglade ner i våra uppfläkta urologiböcker, där det fanns detaljerade bilder på bortopererade prostator, nekrotiska sår på penis och en utförlig beskrivning (med bilder!) av hur en total penisamputation går till. Plötsligt verkade inte deras kanelbullar så intressanta längre. Jag tittade snabbt mot dem och jag såg hur deras båda ansiktsuttryck var allt annat än nöjda. Jag fick plötsligt lite dåligt samvete och slog i hop min bok. Jag förstod att det kanske inte var prostata- och peniskirurgi som de hade längtat efter att få höra om och se när de satte sig för att ha en trevlig fikastund tillsammans.

Samtidigt måste vi läkarstudenter lära oss detta. Hur ska vi annars kunna bli bra doktorer? För mig och mina kursare finns det verkligen inget som är äckligt eller skämmigt när det kommer till olika sjukdomstillstånd, jag lovar! Sen vet jag att det är en helt annan situation när man själv är patient (läkare är också patienter) än när man är läkarkandidat.

Jag försöker i alla fall att inte prata för mycket medicin när jag umgås med folk (kursare som gamla kompisar och familj). Det finns så mycket mer i livet som man kan prata om och fascineras av. Tro mig, jag förstår och respekterar att alla inte tycker att kroppen är lika häftig som jag tycker att den är!

Gäsp!

2011-09-27T13:57:00.003-07:00

Nu är det dags att sova. Nya rön om varför vi gäspar: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/overhettad-hjarna-far-oss-att-gaspa

Sista veckan på ortopeden. Känns både tråkigt och bra på samma gång. Har varit en väldigt bra placering med många duktiga och engagerade handledare. Samtidigt ska det bli kul att prova något nytt.

Kaffe, kaffe, kaffe...

2011-09-26T13:41:00.006-07:00

Innan jag började plugga i Lund för fyra och ett halvt år sedan, drack jag aldrig kaffe. Fy vad jag tyckte det var äckligt! Beskt och trist. Men under tentapluggsperioderna, när jag var som mest trött och satt och nickade till på SOL, med näsan bokstavligt talat i böckerna - ja, då började jag mer och mer dricka kaffe. Det började med "mjölk med kaffe", som övergick till "kaffe med mjölk". Jag har aldrig riktigt lärt mig att dricka kaffe helt svart.

I somras (det vill säga när jag inte pluggade) drack jag inte en enda kopp kaffe. Helt otroligt. På kliniken dricker jag ofta två koppar om dagen. Det är verkligen bara för att hålla mig pigg och vaken. Inte det lättaste alltid att sitta pigg, alert och koncentrerad klockan åtta på morgonen under röntgenronderna. Röntgenläkare är för övrigt något jag inte tror att jag skulle klara av. Alltså, rent intellektuellt är det klart att jag skulle klara det men nej, jag skulle aldrig palla att sitta i ett mörkt rum hela dagarna och tolka bilder. Då skulle det lätt krävas fem, sex koppar kaffe för mig!

Aja. Kaffe är faktiskt också trevligt efter maten på middagar tycker jag. Och som fika. Men gärna något sött till. I dagens DN står det att kvinnor som dricker kaffe har mindre risk för att drabbas av depression. Alltid något!

Nu ska jag sova. Har varit i skolan hela dagen och på kvällen hade jag jour. Jouren var rolig och lärorik - som vanligt. BRA!

Gröna fingrar?

2011-09-24T04:24:00.003-07:00

Vad tycker ni om min orkidé? Fett snygg! Eller hur? Vad hände under sommaren egentligen? Måste ha varit min hyresgäst Amanda som fixat den så fin. Innan jag åkte bort över sommaren var det kanske en blomma på...

Löpning och sommarminnen

2011-09-22T11:29:00.004-07:00

Löpning kan kännas som det bästa som finns i livet, när jag är på ett visst humör. Var ute och sprang i Stadsparken tillsammans med Karin ikväll. Verkligen jättejätteskönt. När jag sprang tänkte jag på hur lik Stadsparken är parken Parc de la Torse i Aix-en-Provence, där jag sprang mycket i somras. Det var en härlig känsla, att minnas ledigheten i Frankrike. En stund kändes det nästan som att jag var tillbaka i Frankrike igen.

MSF skriver i SvD Brännpunkt idag...

2011-09-21T13:43:00.002-07:00

...om utvidgningen av läkarprogrammet. Jag är stolt och glad över att MSF syns och hörs i debatten och att det är VI som tar initiativet till att diskutera dessa viktiga frågor. Nästa vecka släpps resultaten från MSF:s utvärdering av den kliniska delen av läkarprogrammet i Sverige. Spännande.

Allt eller inget

2011-09-19T15:22:00.005-07:00

Allt eller inget. Lite så kan man nog beskriva mina engagemang i olika saker i livet. Skola, MSF m.m. Ibland gör jag hur mycket som helst dygnet runt (nästan) och ibland gör jag absolut ingenting och blir nästan totalt passiv.

Kom hem från ortopedakuten för knappt en timme sedan. Blir en sen kväll ikväll också. Har kanske snittat sex timmars sömn/natt den sista tiden. Kanske ännu mindre om jag tänker efter. Det har varit så mycket på sistone! Varje kväll och helg har nästan varit uppbokad.

Jag gillar det jag gör, annars skulle jag förstås inte hålla på med det. Men det är viktigt att sätta egna gränser ibland. September har varit både en hektisk och en väldigt rolig månad för mig. Det kommer inte vara så här hela hösten. Jag kan ofta "köra på" om jag vet att det är under en begränsad tid. Samtidigt är det inte bra att sova så lite som jag har gjort på sistone. Massa människor som är förkylda nu också, vill inte bli sjuk jag med.

Var i skolan hela dagen idag och sedan gick jag med ortopedjouren på kvällen. Spännande och rolig dag! Fick göra väldigt mycket själv. Leda rond på avdelningen, ordinera prover och mätningar, sy sårskada m.m. Känns väldigt kul att jag nästa sommar kan jobba som underläkare. Även fast att det förstås kommer att kännas nervöst.

Nu sätter jag en gräns. Jag ska inte skriva mer i det här inlägget (även fast jag vill). Nu ska jag sova.

Bra helg med MSF Skåne!

2011-09-18T09:47:00.003-07:00

Nyss hemkommen från arbetshelg med MSF Skåne. Vi var på Lögnäs gård - fantastiskt ställe! Idag på morgonen fick vi visat för oss hur det går till när kor mjölkas (riktigt high tech alltså, en automatisk mjölkare som med laser kände av var spenarna satt, tvättade av dem och därefter satte på suginstrument som sedan förde mjölken till en stor maskin). Korna var så söta! Det stod i kö till mjölkmaskinen och var så ordentliga. Lögnäs gård hade kattungar och kalvar också, som jag fick klappa. Jag som älskar djur! Vilken bra start på morgonen!

Nåja, att klappa gulliga djur var inte det enda vi gjorde. Effektivt, roligt och kreativt. Så skulle jag vilja sammanfatta vår arbetshelg. Vi fick mycket gjort och många bra idéer kom fram. Vi har väldigt roligt ihop också, i MSF. Det är viktigt att ha roligt, när man engagerar sig ideellt.

Nu är jag trött. Har varit borta nästan varje helg i september och det börjar märkas. I morgon har jag jour på kvällen, fram till 23. Ska försöka att gå och lägga mig lite tidigare idag.

Debattinlägg i Göteborgs-Tidningen idag

2011-09-15T14:03:00.005-07:00

Signerat MSF, Sveriges Yngre Läkares Förening och Svenska Läkaresällskapets Kandidatförening.

Har fått många glada tillrop idag på inlägget. Det känns förstås jätteroligt. Det är en viktig fråga och jag är glad över att MSF får chans att synas i debatten som berör oss läkarstudenter i allra högsta grad. Vill vi ha en inkompetent framtida läkarkår? Självklart inte. Det är dags att på allvar ta tag i bristen på AT- och ST-platser.

http://gt.expressen.se/ledare/1.2560513/debatt-fler-nya-lakare-ger-inte-battre-snabbare-vard

Utbildningsministern: Fler platser till läkarprogrammet!

2011-09-13T14:47:00.002-07:00

Sverige lider brist på legitimerade läkare och specialistläkare. I ett pressmeddelande på regeringens hemsida och i SVT Rapport ikväll föreslår utbildningsminister Jan Björklund (FP) en utökning av läkarprogrammet med 300 platser.

Sveriges läkarbrist kommer tyvärr inte lösas enbart av den åtgärden. Det Sverige lider brist på är legitimerade läkare och specialistläkare. För att få bort flaskhalsen som nu finns vid övergången från examinerad till legitimerad läkare krävs fler allmäntjänstgörings-(AT-)platser. Detta är landstingens ansvar.

Björklund och regeringen gör rätt i som satsar på vårdens framtid. Men vi blir inte hjälpta av fler icke-legitimerade underläkare. För att komma tillrätta med läkarbristen är det dags att landstingen tar sitt ansvar och tillhandahåller fler AT- och ST-tjänster!

Anders Lundberg, ordförande i MSF, kommenterar utspelet i tidningen Expressen.

Suturövning!

2011-09-12T12:24:00.004-07:00

Idag har jag fått öva suturer. Min trevliga handledare satte sig ner med mig under förmiddagen och visade hur man skulle sy ihop sår på bästa sätt. Såhär blev resultatet (på en handske stoppad med tussar):

I helgen var jag uppe i Stockholm för förbundsstyrelsemöte med MSF. På kvällen var jag hos Maria och därefter gick vi till Berns. Igår kväll kom Louise hem till mig och vi fixade lite mat. Mysigt. Nu ska jag sova så jag inte somnar under röntgenronden i morgon bitti. ;)

Välkommen till termin åtta, även kallad "monsterterminen"!

2011-09-08T12:26:00.009-07:00

Jo, termin åtta på läkarprogrammet i Lund har rykte om sig att vara den allra tyngsta av de totalt elva terminerna. Vi ska fram till den 13 januari lära oss så mycket som möjligt om kirurgi, onkologi, radiologi, urologi, anestesi, ortopedi och ledarskap (sista veckan på terminen).

Egentligen är kanske inte ämnena i sig så svåra. Det är ju faktiskt den mest praktiska terminen av alla terminer hittills. Men jourerna! Herregud. Vi förväntas vara i skolan 8-17 varje dag och flera helger och vardagskvällar är nu inbokad med olika jourer. En jour kan ge enormt mycket genom att det kommer in akuta spännande fall men ibland händer det knappt någonting och då är det svårt att hålla humöret uppe, när man vet att man kunde suttit hemma framför en bra film eller följt med vännerna ut på lördagskvällen. När ska man ha tid att vila (och plugga och träffa människor man tycker om)? Vi läkarstudenter tillbringar mycket mer tid i skolan är 40 timmar i veckan. Några handledare skrattar bara åt det och säger: "Ja, men så är det att vara läkare, det är bara att vänja sig!" eller "Så hade jag det också när jag läste, det är bara att bita ihop" eller "Ja, men ni måste gå helger och kvällar för vi har inte plats för er alla under dagtid, ni har blivit så många de senaste åren!". Det första och det andra argumentet köper jag inte alls. Vadå, jag ÄR inte läkare än. Jag är STUDENT och får inte betalt för min tid på sjukhuset eller har möjlighet att "flexa ut" när jag vill gå hem lite tidigare en dag. När det gäller "så var det på min tid" är det nästan det sämsta. Varför ska jag ha det dåligt bara för att någon annan för länge sedan inte orkade gör något åt sin situation?

Men det mest skrämmande argumentet är det sista. I dagarna släpps MSF:s rapport om den kliniska handledningen vid de svenska läkarutbildningarna. Jag har fått tjuvkika på rapporten och jag kan berätta att det är dystra siffror som framträder. MSF skickar vartannat år ut en enkät till läkarstudenter på medicin- och kirurgterminerna i Sverige. Denna använder vi i vårt arbete att förbättra den svenska läkarutbildningen och slå vakt om svenska läkarstudenters intressen. Den talar - detta år igen - sitt tydliga språk: den kliniska handledningens kvalitet sjunker och antalet studenter per handledare ökar. Ett (o-)lustigt sammanträffande? Jag tror inte det.

Tillbaka till T8. Jag har fått vara med och assistera vid operation nu. Ganska så häftigt att se hur kroppen ser ut inuti och inse vad många bra saker man kan göra för en människa som är sjuk. Jag fick klä mig sterilt och sätta på mig visir, munskydd och dubbla handskar. Min placering för veckan är på ortopeden. Ortopeder är roliga. Egentligen ser jag inte så stor skillnad på en ortoped och en snickare. De arbetar bara med olika material. Själva operationen kändes mer som att någon lagade en möbel än en människa. Ortopederna hamrar, bankar, skruvar, sågar och skär. Blodet stänkte upp på mig och det hade varit bra om jag hade haft någon slags inbyggd vindrutetorkare på visiret - för det var störigt med blodfläckarna som var i vägen när jag skulle titta. Jag fick (förstås, inte så upphetsande direkt men det är kandidatens lott) hålla i hakar under operationen, känna rakt ner i ett lårbens innandöme (det var häftigt faktiskt!) och när allt var klart fick jag faktiskt avsluta själva staplingen.

Trött (under operationen får man inte sitta ner, inte äta eller dricka och inte lämna rummet) men glad lämnade jag op-salen för att byta om och gå till föreläsningen. Innan jag gick iväg kollade jag mig lite snabbt i spegeln. Det var kanske tur det, för i pannan hade jag små stänk av intorkat blod. Haha. Oh well, antar att det bara är att vänja sig. Lär nog hända fler gånger den här terminen.

Ungefär såhär såg jag ut:

Underbara systrar!

2011-08-26T06:19:00.003-07:00

Den här sommaren är den första, sedan jag gick i ettan på gymnasiet, som jag inte har jobbat hela tiden. Redan mellan tvåan och trean på gymnasiet började jag jobba extra och så
har det fortsatt till den här sommaren. Visst, jag jobbade i Norge, men det var "bara" fem veckor. Alla andra somrar har jag jobbat minst åtta. Så den här sommaren har jag äntligen lyckats få lite mer ledighet! Jag har varit i Frankrike i den fantastiska staden Aix-en-Provence, där jag själv har pluggat en gång i tiden. Numera har mina föräldrar lägenhet där och för första gången på fem år, var hela familjen samlad och firade semester ihop. Det var väldigt avkopplande och roligt att vara där. På slutet var det bara jag och syrrorna och vi hade SÅ kul! Det är väldigt tätt mellan oss. Jag är sex år äldre än min yngsta lillasyster och nu när vi är lite äldre är det så mycket roligare och lättare att umgås tillsammans. Saknar dem när vi bor på olika ställen under året. Louise bor i Lund sedan två och ett halvt år tillbaka och det är förstås jättekul. När jag är klar med utbildningen tror jag att jag kommer att flytta tillbaka till Stockholm. Saknar inte bara staden utan min familj väldigt mycket!

Dagens händelser i Norge

2011-07-22T13:01:00.006-07:00

Mina tankar går till Norge och alla mina norska vänner en dag som denna. Förundras över det hemska och obegripliga i att politiskt aktiva, unga människor fått falla offer för något så fruktansvärt. Den ena bilden är tagen utanför Valle Bygdeheim (där jag jobbade i somras) då de flaggade för norska drottningens födelsedag. Den andra är tagen ikväll och visar solnedgången i Islinge på Lidingö.