Marléne L Kopparklint´s blogg!

Man är inte så tuff när man sitter helt avskalad och ska prata om hur man blev våldtagen som barn....

2013-06-14T11:37:00.001+02:00

Nu i veckan var jag med i en intervju P4 Värmland utifrån den artikel jag hade inne i NWT i måndags. Verkligen jättekul att den uppmärksammades så mycket! Det blev ett rekord med 364 delningar på Facebook!! Vilket visar att budskap kan spridas på olika sätt...

Det var också första gången som jag faktiskt pratade helt öppet om hur jag själv blev våldtagen när jag var 12 år gammal...första gången...

Givetvis har jag skrivit om dessa händelser i min bok. Det är dock lättare att skriva om det än att faktiskt sitta och ta orden i munnen. Vi pratade om just skuld & skam-stämpeln när det gäller dessa ämnen och hur viktigt det är att försöka tvätta bort den genom att faktiskt tala om det på olika sätt.

"Jag träffar vuxna män i maktpositioner som har svårt att ta ordet våldtagen i sin mun..."

Att faktiskt lyfta ämnet kan bidra till att fler unga faktiskt känner sig trygga med att berätta. Det finns trots allt ett stort mörkertal där många går och bär på en fruktansvärd berättelse som jag själv gjorde i nästan 30 år. Man är rädd för att inte bli trodd, lägger skuld på sig själv eller man har ingen som man känner att man kan berätta för. Det finns helt enkelt ingen vuxen i ens närhet som man känner att man har det förtroendet för.

Lyssna gärna på intervjun och sprid gärna budskapet vidare genom att dela eller faktiskt prata om det...

Kvällen som skulle bli så kul slutade i total tragedi...

2013-06-10T08:59:00.002+02:00

"Våldsamt tryckte han ner hennes huvud. Hon hann knappt reagera. Hon ville gå därifrån men benen bar henne inte. Inte heller klarade hennes kropp av att kämpa mot förödmjukelsen och killarnas övergrepp."

http://www.nwt.se/asikter/debatt/article1321263.ece?service=refresh

Flickan och hennes bästa vän gjorde sig i ordning inför skolavslutningskvällen. Stämningen var på topp. Ett härligt sommarlov väntade och nu skulle det ut och firas. Vissa föräldrar hade kommit med stränga förmaningar medan andra mer eller mindre accepterat att alkohol skulle vara med i bilden.

Flickans mamma var en av de accepterande: "Nu dricker ni inte mer än den här vinflaskan, gumman..." Visst mamma - svarade flickan leende.

Hon gjorde sig extra fin och drack det sista ur flaskan hon fått. När de satt på bussen på väg till den föräldrafria festen, skrattade de åt hur fulla de blivit.

Festen var fylld med kända och okända ansikten. Snabbt blev de inbjudna av två äldre killar att slå sig ner. Det bjöds på oräkneliga ciderflaskor.

En av killarna visade intresse för henne. Han var definitivt den snyggaste killen hon sett. Hon kunde inte fatta varför han var intresserad av just henne. Hon kände sig smickrad. Alkoholen gick in och förnuftet lämnade kroppen, lika fort.

Det dröjde inte länge förrän de kysstes. Hon var alldeles för full för att märka att klänningen glidit upp så att trosorna syntes. Killens händer var överallt och under tiden stod folk runtom, pekade och skrattade. Alkoholen höll skammen långt borta.

Han blev mer agressiv i sin beröring. Till slut tog han hennes hand och drog henne in i ett sovrum. De var inte ensamma. Killens kompis stod för dörren, och filmade med mobilkameran.

Han satte sig på sängen, drog henne snabbt intill sig. Hon tappade fotfästet och hamnade på knä framför honom, nervös. Han tog tag om hennes nacke medan han knäppte upp sina byxor. Våldsamt tryckte han ner hennes huvud. Hon hann knappt reagera. Hon ville gå därifrån men benen bar henne inte. Inte heller klarade hennes kropp av att kämpa mot förödmjukelsen och killarnas övergrepp. När de var klara lämnade de henne ensam kvar. Kväljningar var oundvikliga och hon kräktes oavbrutet. Hon gled allt längre in i en mörk dimma där kvällen sakta men säkert suddades ut.

Mamma satt på sängkanten och såg på sin älskade dotter. Polisen hade ringt henne tidigare den natten. Hon hade fått hämta dottern från en fyllecell, nerspydd, okontaktbar och trasig. Det gjorde ont i mammas själ. Skamset tog hon med sin dotter hem. Tvättat av det värsta, bäddat ned henne och vakat hela natten. Om vartannat hade flickan vaknat, gråtit och kräkts. Orden ekade ut i tomheten: "Förlåt, mamma. Förlåt."

Hennes lilla flicka, så vilsen och ledsen. Hur hade det kunnat bli så här?

Första veckan på sommarlovet, flera dagar efter den minneslösa kvällen, ringde det på dörren. Hennes vän står utanför, bekymrad. Något är fel. Snart förstår hon varför. Det hennes vän uppskärrat visar upp på mobilskärmen vänder upp och ned på allt. Nu kom minnesbilder.

Filmen som visas för henne blir suddig av tårarna som tränger sig fram. I panik knuffar hon undan sin vän och rusar ut. Bort från det overkliga.

Egentligen vill hon till sin mamma. Än en gång krypa ihop i hennes famn men skammen styr hennes steg. På bara några sekunder har hennes liv förvandlats till ett enda stort mörker. Från mobil till mobil, dator till dator, mun till mun, skulle hennes förödande kväll göra sig påmind, i all evighet. Hon hade sett det förut.

När hon inte orkade springa längre sjönk hon ihop på en parkbänk, slöt sina ögon, försökte tränga bort det onda. Det gick inte. Allt var förstört. Hennes livsglädje skulle för alltid försvinna. Lealös tänkte hon bara en tanke - att avsluta sitt unga liv här och nu.

Marléne Lund Kopparklint

Sandgrundsudden nästa! Här ska nationaldagen firas....

2013-06-06T11:00:00.000+02:00

Idag är det Sveriges nationaldag och självklart ska jag tillsammans med familjen fira den. Hoppas att så många som möjligt kommer till Sandgrundsudden en dag som denna. Jag som förtroendevald i kommunen kommer att vara på plats för att dela ut kaffe, flaggor för fulla muggar!

Vad kan vara mer underbart än att hylla än det underbara land som vi lever i? Idag är det hela svenska folkets födelsdag!

"Sverige är ett demokratiskt land med fred, frihet och respekt för mänskliga rättigheter, oavsett religion eller ursprung. Sveriges nationaldag är dagen då vi firar dessa värden, hälsar nya medborgare välkomna och hyllar Sverige som en fri nation med fritt statsskick!"

http://www.nationaldagen.se/

Återigen ställer jag samma fråga...

2013-05-31T23:10:00.002+02:00

...hur länge till ska vi tänka bakvänt inom socialtjänsten, sjukvården, polisen under semesterperioder/sommartider etc?

Satt på sammanträde med direktionen för Värmlands läns vårdförbund idag på förmiddagen. Frågan om öppettider på våra verksamheter barnhemmet Flöjten och Beroendecentrum, under sommaren dök upp. Av någon outgrundlig anledning i min värld (men tragiskt nog inte hos många andra) hade man från landstingets sida ställt en fråga om vi inte skulle stänga en period under sommaren. För att lösa problemet med personalbrist när alla ska ha semester.

Som alltid blev min reflektion:

När behovet av hjälp är som störst är det som minst tillgängligt...

Under sommaren/långledigheter vet vi av erfarenhet att människor dricker mer och polisen rapporterar ständigt om ökade oroligheter. Däribland bråk i familjer där alkohol ofta finns med i bilden. Det är inte konstigt att det blir så: mer fritid. Man är inte "hindrad" av arbete dagen efter. Man tillbringar mer tid med varandra och går varandra på nerverna, kanske ser sidor hos varandra man inte ser normalt etc. Och vips så brister det.

Alltför ofta finns barn med i bilden och hamnar emellan. Barn som både bevittnar våld eller blir utsatta för psykisk och/eller fysiskt våld.

Lagen om livets jävlighet... Jag ger fingret åt denna dag!

2013-05-30T13:49:00.002+02:00

Alltså, ibland känns allt bara så tungt. När saker och ting börjar jäklas, verkar det bara fortsätta...

Min dag (så kanske du uppskattar din egen mer):

Försover mig eller rättare sagt, jag tog inte i beräkning att min gamla döva hund Greta skulle välja just denna morgon, att trycka sig in under verandan av någon outgrundlig anledning. Utan att ha en tanke på att vilja komma när jag ropade på henne. Nej, jag glömde... HON HÖR JU INGET och det är precis det stället man letar på, NOT!

När jag äntligen är på väg, har ringt och sagt att jag blir några minuter sen, åker jag in i en poliskontroll. När konstapeln frågar efter mitt körkort, upptäcker jag att jag givetvis glömt plånboken hemma (gick bra ändå).

Halvvägs till mötet börjar motorlampan lysa, vilket jag fått lära mig inte är bra. Bilen blir stående på OK/Q8. Stressad ser jag min räddning. En taxi står vid bensinpumparna. Jag frågar om den är ledig och chauffören säger ja. Innan jag med ett glädjeskutt hoppar in i kommer jag på att Näe, frun har ju ingen plånbok... Säger sammanbitet hej då och önskar taxichauffören att han får en bra dag.

Ringer en vän. Som efter en kort stund kommer till min räddning och kör mig dit jag ska.

Upptäcker att det inte är bara ansiktet som är fullt smuts efter att jag kollat oljan. Min klänning har också prytts av detta.

Allt känns skit!

MEN jag gläds ändå över att ha goda vänner och att han tömde sin plånbok så att jag kunde få mat i magen och kanske betala bussbiljetten hem efter jobbet (eftersom Konstapel Kopparklint är i GBG på PolisSM i skytte).

Eller neej, jag glömde, de tar ju inte kontanter på bussj******* längre (förlåt Karlstadbuss-tycker det nya systemet i grund och botten är bra, förlåt ordförande Maria Frisk och alla andra som tar illa upp och kommer skicka arga kommentarer:-).

Ok, jag får helt enkelt ta en promenad hem istället (i mina högklackade skor). Det är ju ändå bara drygt en mil...Kanske jag kan ägna tiden åt att reflektera över hur underbart livet är.

FY F**!

Därför var jag inte i balans och började gråta i Stadsträdgården idag...

2013-05-29T19:37:00.002+02:00

Idag skulle jag hålla tal i Karlstads Stadsträdgård - Seniordagen till ära. Inför detta har jag känt en klump i magen och det har inte varit för att jag de facto skulle tala. Ungefär samma tid för två år sedan gjorde jag samma sak inför lika stor publik. Det som skiljde dessa två tillfällen åt och som gjorde att klumpen i magen successivt växt sig större, var för att för två år sedan satt mamma i publiken.

Det var ett av de tillfällena som hon var som en mamma ska vara. Hon kom verkligen dit och jag kunde lita på att hon faktiskt skulle dyka upp.

Hon var så glad där hon satt tillsammans med en av hennes personliga assistenter. Det riktigt lyste om henne. Efter jag talat gick jag fram till henne. När jag kramade henne såg jag hennes tårar. Det var glädjetårar.

Hon var så stolt över mig.

Det blev ett sådant där tillfälle som jag gav en speciell plats i mitt hjärta. Bilden av henne och känslan hos mig. Precis som på mitt och Fredriks bröllop. Hon var nykter. Höll alla löften hon gett mig. Skötte allt perfekt. Och så var hon så där stolt över mig. Hon såg helt enkelt lycklig ut. Precis som i Stadsträdgården.

Det enda jag kunde se framför mig idag var mamma. Platsen hon suttit på. Hur hon varit klädd. Hur hon såg ut i håret. Glädjen i hennes ansikte.

Jag försökte tränga bort minnena för att inte bryta ihop det men det gick inte riktigt. Klumpen i magen var på väg upp i halsen.

Jag svalde tungt, drog ett djupt andetag och gick fram och ställde mig framför mikrofonen. Påbörjade mitt tal. Det gick sådär. Det var inte det bästa talet jag hållit. Ingen entusiasm. Tappade tråden.

Hela tiden såg jag mammas ansikte framför mig. Hela tiden tänkte jag på att jag aldrig mer kommer att få se henne. Att jag aldrig mer kommer att få uppleva de där guldkornen mer. Hon är borta.

Jag klarade av att slutföra talet. Det var när min kollega Per-Inge Lidén gick fram och skulle höll sitt tal som givetvis handlade om hans mamma, hennes åldrande, hennes relation till sina barnbarn, som det blev för mycket.

När han var klar och vi ställde oss vid sidan av kom tårararna.

Han såg på mig att jag inte höll ihop. Följde mig till en parkbänk där vi satte oss. Jag berättade. Han lyssnade. Sedan sa han till mig att det är bra att inte alltid ha kontroll. Det är bra att släppa ut känslorna. Mänskligt. Absolut inget konstigt eller något att skämmas för.

Så är det för alla andra utom mig själv tänkte jag. Jag tappar aldrig kontrollen...

Jag var inte beredd på att jag skulle reagera som jag gjorde idag. Jag har aldrig varit med om något liknande. Som den maskrosflicka jag är, är jag van vid att alltid ha koll på allt och alla, inklusive mig själv och mina känslor. Idag tappade jag dock kontrollen.

Än en gång blev jag påmind om sorgen jag bär på men kanske inte alltid släpper fram.

Jag antar att flickan Allis, hon som den där lilla flickan som bor inom mig knackade på och ville ut. Hon ville bli bekräftad i sin sorg över att aldrig ha haft en mamma. Förutom de där fåtal tillfällena som hon bevarat djupt inne i sitt hjärta. Som växt och blivit så betydelsefulla.

De där gångerna som mamma faktiskt var mamma så gott hon kunde...

(Tack Per-Inge för att du fångade upp mig idag och fanns vid min sida, ditt fina tal trängde sig rakt in i mitt hjärta.)

VM-match på stora torget hade varit ett så häftigt evenemang!

2013-05-23T13:51:00.000+02:00

...men tyvärr blev det inte så. Tiden var tydligen för knapp för att få till alla tillstånd.

http://www.nwt.se/sport/article1312824.ece

Boxning & MMA ligger mig varmt om hjärtat och när jag fick denna idé presenterat för mig av vår boxningsguru Anders Holmberg i förrgår, tyckte jag att det skulle bli ett hur häftigt evenemang för Karlstad som helst!

Tidigare boxnings och MMA galor som vi haft i Karlstad har gett positiva ringar på vattnet och verkligen bättrat på ryktet om att Karlstad är en idrotts- och evenemangsstad av rang.

Det är därför än en gång ledsamt att det nu inte går att genomföra...

Allt behöver inte vara så jäkla tillrättalagt jämt...

2013-05-18T12:39:00.002+02:00

I morse gjorde jag i ordning en härlig kopp kaffe. Satte på en skön ansiktmask. Hade fortfarande på mig konstapel Kopparklints mysiga velourmorgonrock i blandade 80-tals färger (som han hade när han var sisådär 13 år :) Såg allmänt ut som lilla my i Mumintrollen, lite mer vit i ansiktet bara. Satte på lite soft musik och stack ut huvudet på verandan och upptäckte det strålande vädret.

Tänkte att denna stund efter en onormalt hektisk vecka ska jag inte missa. Satte på mig ett par träskor. Tog min kaffekopp och gick ut och satte mig i trädgården bredvid vägen som går förbi. Inte en tanke på hur jag såg ut...

Ett tag undrade jag varför de förbigående glodde så på mig men så tänkte jag, vem bryr sig :)

Istället funderade jag på om man inte skulle gå så här till fullmäktige nästa gång. Lite wild and crazy i vår annars politisk korrkta värld :-) bara en tanke så här en helt laidback och underbar lördagsmorgon...

Att vara politiker är inte alltid lätt när vissa tuffa beslut ska tas

2013-05-16T00:31:00.000+02:00

...och vissa tillfällen är tuffare än andra.

Jag är medveten om att precis som jag själv inte alltid förstår anledningar eller bakgrunder till vissa beslut som tas, är det samma sak för andra.

Demokrati handlar om att alla ska få vara delaktiga och ha insyn men vi vet också att information kring vissa beslut kan inte vi politiker lämna information om. Sedan finns det givetvis sådana tillfällen där viss bakgrundsinformation är så känslig att det bara inte går att föra ut innan beslut tas.

Ibland får man helt enkelt lita på att vi förtroendevalda gör vårt bästa för att ta rätt beslut. Det kan handla om såväl ekonomiskt ansvarstagande i tuffa tider som att vi ska kunna leva och bo i ett tryggt samhälle. Det kan också handla om att vi ibland måste ta beslut för att skydda demokratin.

Jag uppskattar verkligen de brev, mail, samtal som jag får från kommuninvånare som engagerar sig i frågor som berör dem i sin vardag. Det är glädjande att det finns så stort stöd för de förtroendeuppdrag som vi politiker har.

Det är inte den lilla skarans ondska som är det stora hotet mot demokratin. Det är den stora massans likgiltighet och tystnad...

Se bakåtsträvarna som en drivkraft...

2013-05-12T10:00:00.000+02:00

Vi pratade om bakåtsträvarna som ibland kommer i ens väg under livets gång...

Jag sa till henne att man får försöka se dem som en drivkraft. Med hjälp av den, visa att man faktiskt är så mycket bättre. Omvandla deras negativa energi till positiv. Påminna sig själv om att man ligger flera steg framför. Sträcka på sig. Lämna dem bakom. Njuta av vetskapen om att ens liv är så mycket mer spännande än deras. Att man har något som de är avundsjuka på.

Beviset finns i all den energi de ständigt lägger ned på att lägga sig i ditt liv, direkt eller indirekt...

Hon sa till mig att hon vet men att det ibland är det svårt. Jag sa att jag vet. Det är svårt att hela tiden veta att det finns - den oändliga bitterheten, avundet, lättjan som driver fåtalets skara.

Det goda vinner dock i längden. Innerst inne vet vi när tvekan knackar på ens dörr. Vi måste bara påminna varandra om det. Hjälpa varandra att inte vackla, agera i affekt, lägga oss på en bråkdels av samma nivå.

Istället hjälpa varandra att känna drivkraften och bara låta de andra stå kvar och vara bittra medan vi lever våra liv och bygger vår framtid!

Hon frågade mig om jag förlåtit...

2013-05-10T21:17:00.002+02:00

Hon hade läst min bok och frågade mig om jag förlåtit...

Jag sa att i detta sammanhang är förlåt bara ett ord. En handling är det som i verkligheten skulle förändra och få mig att överväga. Nej, jag har inte förlåtit allt. Ej heller försonats med alla de tankar kring vissa saker som jag fått genomlida. Jag sa till henne att det fortfarande känns svårt att göra det. Att det på ett sätt skulle kännas som att jag accepterade handlingarna.

Att jag istället har omvandlat den enormt starka, negativa energin till drivkraft. Lärt mig använda den till att skapa positiva saker. Sådana saker som tränger bort de smärtfulla tankarna.

Jag sa att visst händer det ibland ändå. Även om det nu för tiden är mycket sällan...

Att bitterheten tränger sig på. För en kortare stund ju längre åren går tar den överhanden. Då för ett ögonblick vill jag illa. För en kort stund vill jag i tankarna åsamka smärta hos de som sårat mig mest. De som gett mig de djupaste såren. För en kort stund rycker den förkvävande bitterheten tag i mig. Tränger sig inpå. Det blir dock aldrig tillräckligt länge för att den ska få fotfäste. Jag skulle aldrig tillåta det och vet alltid hur jag ska vända det. Efter alla år har min styrka gett mig de rätta verktygen. En kort stund räcker för att jag ska veta det.

Bitterhetens kostym klär mig inte. Det är inte rätt väg gå.

Jag vet ju innerst inne. Tids nog kommer det ikapp de som inte varit goda. Jag låter tiden utvisa när det är dags för deras rannsakan. När det är dags för deras beskärda del av smärta.

Under tiden försöker jag göra gott. Hjälper andra att se sådant som kan hjälpa de som håller på att trilla eller de som trillat gång på gång och knappt tar sig upp.

I wanna look good!

2013-05-09T15:27:00.000+02:00

Bättre att bjuda barnen på alkohol hemma så att de lär sig hantera det...

2013-05-08T11:56:00.002+02:00

...är inget bra argument! De barn som blir bjudna på alkohol i det egna hemmet dricker mer än de som inte blir det.

Föräldrar är en viktig grupp att nå i det alkoholförebyggande arbetet. De som aldrig bjuder sina barn på alkohol och alltid har koll på vart barnen är, är det 13 % som druckit/dricker alkohol. De som bjuder sina barn på alkohol och inte alltid har koll på vart de är, är det 46 % som druckit som druckit/dricker alkohol.

Den svåra resan...

2013-05-01T12:29:00.002+02:00

Jag väntar på att den där känslan ska komma. Den rätta. Inte den där som säger åt mig du måste, du borde, du ska...

Solen värmer mitt ansikte när jag sitter i det vackra vårvädret. Jag välkomnar den men den infinner inte. Det enda som infinner sig är känslan av sorg. Situationen från förra gången gör sig påmind.

Jag vet att det är dags. Jag försöker få en förklaring varför det inte riktigt går. Tiden bekräftar mig och säger sig visst ha runnit förbi men att den inte hann läka alla sår.

Jag sätter mig vid solväggen igen. I väntan. Sätter på min låtlista för skrivandet. Börjar samla mig. Vet att snart är det dags. Snart kommer jag isolera mig. Låta orden och meningarna rinna ur mig. Bara några tankar till att samla mig. Ett besök vid hennes plats. Hon den älskade som inte längre finns. Situationen som slutade som hon alltid lovat mig att den inte skulle. Ändå visste jag och försonades med det faktum.

Vårsolen värmer mitt ansikte. Jag påbörjar min vandring. Efter att jag stannat upp vid platsen och samlat kraft, är det dags. Steg för steg kommer jag närmare. Det är dags att samla ihop andra delen av mitt liv. Tids nog sätta punkt här med.

Resan har påbörjats.

Var 4:e ungdom i Karlstad super idag-är ditt barn ett av dom?

2013-04-30T18:57:00.001+02:00

Hur vet du att ditt barn kommer hem tryggt i natt?

Jag vet vad som väntar mig nu ikväll/natt. Det gör ont i mig när jag tänker på alla ungdomar jag kommer att få se ragla runt på stan. Sitta på någon parkbänk, på trottoaren alldeles för fulla och ensamma.

Jag tycker det är så synd att se detta och det tråkigaste av allt är att det inte alls är ovanligt. Det är inte en eller ett par stycken. Det är långt många fler. Man ser dem överallt och många av dem har inte åldern inne att dricka alkohol överhuvudtaget. Vad händer med alla dessa när kvällen lider mot sitt slut och natten tar vid. Vem tar hand om dem? Vem hjälper dem hem tryggt?

Vart är deras föräldrar?

Jag har också varit ung. Jag har också supit mig dyngrak och raglat runt. Suttit på en parkbänk själv. Inte haft koll på läget överhuvudtaget. Jag har också vid dessa tillfällen råkat illa ut... Just därför vet jag att det betyder mycket med att ha någon som bryr sig. Någon som sätter gränser. Någon som ser till att man kommer hem tryggt.

Någon som ser till att man inte dricker något alls när man inte ska göra det.

Alla har inte någon som bryr sig om dem. Alla kommer inte hem. Inte tryggt iallafall. Alla blir inte omhändertagna av ren omtanke.

Vi kommer alltid att hämta våra barn vart de än är. Vi kommer alltid göra vårt bästa med att se till att de kommer hem tryggt. Jag kommer aldrig sluta tycka att det är tragiskt att se alla dessa ungdomar-barn dra runt på stan en sen lördagkväll. Jag bara önskar att fler såg dem. Att deras föräldrar såg dem...

Det är inte rätt. Det finns alltid andra alternativ. Det finns ett föräldraansvar.

Våga ställa dörren på glänt, lämna över stafettpinnen - Kooperativet Mediagruppen Karlstad-ett gott exempel...

2013-04-26T11:44:00.001+02:00

Jag tror på att lämna stafettpinnen vidare, låta dörren stå på glänt som min favoritpsykolog H G Storm brukar säga...

Det spelar ingen roll vart man än befinner sig-stjärnor finns överallt. Våga räcka över stafettpinnen om du har den, våga satsa på kompetens när du möter den oavsett vart människan som har den befinner sig i livet!

Jag besökte nu på morgonen det sociala kooperativet Mediagruppen som bl.a. arbetar med medietjänster och produkter. Mediagruppen är inte vilket företag som helst utan består av en grupp individer som på olika sätt har eller har haft erfarenhet av psykiskt ohälsa, långvarig arbetslöshet eller andra utmaningar i sitt liv. Man ser till varje individs förmåga, kapacitet, styrka och anpassar sysselsättningen utifrån det. Istället för att fokusera på vad många kanske anser vara negativt väljer man istället på att lyfta styrkorna hos varandra.

Verksamheten består idag av 5 områden: Text, Tryck, Film, Foto & Webb. Det som gör kooperativet mest kända är att de producerar och trycker tidningen ASP-bladet åt Karlstads kommun men de har också producerat video och hemsida åt rockgruppen Sparzanza mm.

Detta är en verksamhet som från början fått en plats i mitt hjärta. Här ges möjligheter och det skapas arbetstillfällen. Jag tänker alltid på när jag jobbade inom socialtjänsten i Karlstads kommun och jobbade med de som var mest utsatta, (många hemlösa) och gjorde intervjuer med dem och det var så många gånger jag tänkte:

Respekt! Den här personen skulle man kunna plocka direkt från "gatan", ge ett kontor bredvid mig själv, sätta i ett styrelserum eller varför inte göra till en politiker...

Vad är det som gör att vi många gånger inte vågar ta det där steget, räcker ut en hand och vågar satsa?

Följ gärna Mediagruppen på Twitter: @mediakarlstad

Tack Robert, Per, Liselott, Henrik, Martin, Johan!

Våren i hjärtat men inte på termometern

2013-04-24T00:10:00.000+02:00

I helgen var vi ute och tog lite foton. Det var underbart väder men det kändes snarare som en fin höstdag än vårdag. Det stämde också mer överens med naturbakgrunden på bilderna, där det vårgröna gräset och de knoppande träden lyste med sin frånvaro. Jag väntar ihärdigt på att det på allvar ska sätta igång nu.

Undrar när påskliljorna kommer hemma hos oss när det håller på och segar så här. Nog för att det alltid är lite efter med den biten hemma hos Kopparklintarna men i år lär det slå rekord :) Nu kommer de förmodligen lagom till midsommar.

Kanske skulle ta fram julbocken och komplettera midsommarstången med midsommarbock pyntad med snödroppar, krokus och påskliljor!

I helgen kom värmen och då var det dags att bli förbannad igen....

2013-04-22T11:15:00.000+02:00

Få saker gör mig så heligt förbannad...

...som när människor lämnar sina hundar i bilen när det är varmt ute.

Århundradets bekräftelse-utvisad av ett land för att man är för snygg!

2013-04-19T10:54:00.001+02:00

Ja, om man som man vill känna sig lite extra bekräftad och få en av de större komplimangerna om sitt utseende då kan man åka till Saudi Arabien!

http://www.aftonbladet.se/resa/article16623050.ab

Hallå där! Hur värderas kvinnojourerna egentligen?

2013-04-17T23:26:00.001+02:00

Jag vet vad jag tycker men jag vill ändå ställa frågan: Ska vi verkligen snåla med bidrag till Kvinnojourerna?

Årligen lägger landets kvinnojourer ned värdefull tid på att göra olika ansökningar om bidrag från kommuner och landsting för att deras verksamheter ska kunna bedrivas.

Det söks pengar för viktiga och ovärderliga insatser i samhället. Många gånger räddar dessa insatser liv och ger barn och kvinnor i de mest utsatta situationer en glimt av trygghet i sina sönderslagna liv. Är det inte dags att värdera kvinnojourernas arbete högre?

Annars riskerar vi att någon/några av deras aktiviteter och insatser faller bort...

"Provsmaka" godis i affären eller inte?

2013-04-12T17:52:00.001+02:00

Hur många har inte gjort det någon gång eller sett någon annan göra det i affären?

Sedan kan man ställa sig frågan om det är rätt att smaka på plockgodis i affären... Harmlöst ja, det kanske det är. Rätt, nej det är det ju faktiskt inte. Ska man hårddra det är det ju faktiskt snatteri och lika illa som när man var liten och lät ett bugg slinka ned i fickan och man fick en tillrättavisning som hette duga.

Nu har jag också sett en förlängning av provsmakeriet som pågår ute affärerna och det är när det gäller alla de plocksalladsbarer som finns i de flesta välsorterade matmarknader nu för tiden. En liten kräftstjärt eller en mozzarellakula måste väl ändå få "provsmakas"...eller?

Nej, i det stora hela måste jag faktist dissa denna "måstebarafåsmakalite"-kulturen av olika anledningar (förlåt goaste farbrorn:-). Det är faktiskt olagligt. Sedan finns det ju faktiskt en annan MYCKET viktig aspekt också och det är ju att det är faktiskt ganska ofräscht. Man kan ju aldrig veta vart människor varit med sina händer och grävt tidigare och vips petar de ner sina händer i godislådan och släpper ner alla de där baciluskerna som du själv sedan stoppar i munnen...

Droppen var när jag fick se en mindre nykter man som jag inte tror hade prioriterat dusch de senaste dagarna, stå och kissa en bit utanför affären och sedan går rakt in till plockgodiset och roffar åt sig bit efter bit i lådorna. Han använde heller inget verktyg (som typ sked eller liknande) utan han använde samma som det han hållit sitt kissverktyg med minutrarna innan....

Sååå disgusting!

Hoppas ni får ett ett trevligt fredagsmys iallafall och nej, jag har inte slutat köpa plockgodis men det tog ett tag innan jag gjorde det igen efter den där traumatiska upplevelsen...

Vill göra reklam för en sida som står för något som ligger mig varmt om hjärtat!

2013-04-09T20:34:00.000+02:00

https://www.facebook.com/KrossaJantelagen

Nu håller vi tummarna!

2013-04-06T17:02:00.000+02:00

Färjestad måste vinna 3 matcher i rad mot Luleå...

Jag måste erkänna att jag tappat gnistan lite och inser att det kommer bli tufft MEN vi Kopparklintarna håller tummarna!! Kör hårt nu och ni har förmågan att ta hem det.

Beslutet är nu taget...

2013-04-03T16:51:00.000+02:00

Vård- och omsorgsnämnden har nu godkänt förfrågningsunderlaget som i sig är ett bra förfrågningsunderlag. Vi har fått in och tagit med bra synpunkter från intresseorganisationerna och de fackliga organisationerna.

Jag kan tyvärr inte ge exempel på vad för synpunkter det är dock...

Det sa jag även till TV 4 Värmland i intervju direkt efter beslutet tagits i nämnden. Det är nämligen sekretess på hela underlaget tills på fredag. Jag förstod på reportern att han verkligen ville att jag skulle ange några exempel men då skulle jag tyvärr bryta mot lagen. Så det hoppas jag att han förstod när jag svarade honom.

Detta beslut handlar om att vi måste ta ansvar nu och vi måste ta ansvar för vår nämnd. Vi har den senaste veckan också sett att fler nämnder har det tufft, exempelvis Karlstad-Hammarö gymnasienämnd som också varit tvunga att ta beslut som givetvis rör upp känslor. Vi kan inte ha som strategi att leva över våra tillgångar eller lägga över ansvaret på andra förvaltningar.

Det som dock är förvånande är att vare sig Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet inte kommit med något annat förslag utan bara säger nej. S lutar sig tillbaks emot att de från början velat att vi tillsammans med de fackliga organisationerna skulle titta på andra alternativ och vi i majoriteten motsatt oss det. Detta är givetivs tunna och ohållbara argument eftersom Kommunal tydligt aviserat i en debatt att de heller inte kunnat hitta några förslag.

Vi står inför valet att släppa in andra utförare eller sänka kvaliteten inom vård och omsorg. Samtidigt är det viktigt att poängtera att kommunen fortfarande kommer ha kvar huvudansvaret för verksamheten. Jag kan bara beklaga att Socialdemokraterna bestämt sig för att motarbeta en bra lösning på de ekonomiska problem vi har inom assistensverksamheten. Istället för att konstruktivt samarbeta för att nå en så bra lösning som möjligt väljer man att lägga ut dimridåer och skapa onödig oro bland de som berörs. man förnekar sig inte utan tar dessvärre varje tillfälle i akt att försöka fiska röster, vilket i min värld mest bli populistiskt trams när man bara för fram klagomål men inte kommer med motförslag.

Det viktiga för mig är att vi har hittat en lösning som innebär att kvaliteten inte blir sämre för våra kunder. Karlstad ska vara en stad där alla får stöd och den hjälp de behöver!

Månadens tänkvärda ord - till alla som lägger energin på fel ställe...

2013-04-02T12:44:00.001+02:00