Marysis

Elden, kärleken, Urkraftens moder!

2024-11-28T15:53:00.001+01:00

Elden, kärleken, Urkraftens moder!

Tittar in i elden och ser att snart är de bara glöden kvar. Glöd som pulserar och skiftar färg. Förtrollande magiskt ser jag hur den starka energin bultar inne i kaminen. Vilken rytm, vilken hetta, vilket samklang och vilken enorm urkraft.

Den kan liknas med våran egna kärna, våran egna varma puls. Våran egna samklang inom oss.

Våran alldeles egna urkraft, KÄRLEKEN!

Kärleken som bor inom oss, som håller våra kroppar varma. Den omfamnar våran själ, eller snarare, det är våran själ. Den stålar inom oss, den pulserar med en rytm av dom vackraste toner du hört. Toner som fyller våra kroppar med kärlek, harmoni, frid, mod, kraft och livsglädje.

Glöden inne i kaminen påminner mig om att jag måste lägga in ett vedträ till, innan glöden brinner ut och slocknar. I samma sekund jag öppnar luckan känner jag hettan och jag ser färgerna och den rytmiska pulsen dansar tydligare där inne.

Jag förundras en sekund över samspelet som pågår och hur färgerna turas om,

- Nu är jag orange.

- Okej, då är jag gul.

- Nu går jag över till gul.

- Okej, då skiftar jag till orange. Allt går fort, väldigt fort, dom sänder energin emellan sig och agerar blixtsnabbt. Det är magiskt att se deras vilda dans.

Jag vaknar ur min trans och lägger in några vedträn. Jag riktigt hör hur glöden ropar glatt i munnen på varandra.

- Hej, välkomna!

Jag stänger luckan och genast förvandlas glöden till stor flammande eld. Även den dansar vilt nu och färgerna fortsätter sin, för oss tysta konversation.

- Nu är jag gul.

- Okej, då är jag orange..... Det ända som hörs är energin som dansar kraftigt och urkraftens moder som med sin kärleksfulla hand leder dom med sin röda taktpinne. Hon pekar snabbt men harmoniskt, upp, ner, höger, vänster, upp igen och så vidare. Kärleken emellan dom är enorm och respektfull, eldflammorna tar in taktpinnens rörelser i ren och magisk kärlek. Dom är ett med varandra och tilliten mellan dom är omedelbar.

Jag vaknar ännu en gång ur den trans jag sveptes in i. Jag ser så klart och tydligt, kaminen, luckan, glöden, och elden som påminner mig om mitt eget hjärta. Jag förstår symboliken genast.

Jag behöver öppna mitt hjärta (luckan) och "mata" (vedträna) mig själv. Ge mig massa massa självkärlek. Älska mig själv. För att min inre eld skall vakna. Min egen urkraft, min livsenergi glöder. Men öppnar jag inte hjärtat och ge mig själv kärleken jag inom mig besitter, kommer glöden att slockna. Sakta men säkert.

Mina vedträn blir handlingar och val som styrker mig, ger mig mod och massa kärlek. Kärleksfulla ord, val och handlingar direkt från mig till mig.

Elden vaknar, min urkraft kärleken vaknar och min vibrerande själ vaknar. Kärleken och min själ smälter samman och blir ett, blir total. Blir VI ÄR.

Jag slår upp ögonen och ur och i dom strålar det, dom flammar fulla av livskraft.

Nu står urkraftens moder djupt där inne och leder med total närvaro, tillit och kärlek

livskraftens flammor.

Behöver du väcka elden inom dig, börja med att öppna ditt hjärta så du kan ta emot dina egna vedträn💖

Några affirmationer som hjälper, kan vara;

- Jag älskar mig själv, jag är värd att må bra.

- Jag är älskvärd, magisk och unik.

- Jag har styrkan och modet att förändra mitt liv, jag är trygg.

- Jag släpper alla jag älskar fri att leva sina liv, så som jag är fri att leva mitt liv.

- I varje sekund och i varje minut och vart jag än är, så har jag exakt det jag behöver.

- Jag har full tillit till universums plan för mig, allt som händer är alltid för mitt högsta bästa.

Kärlek och varmaste kramar

Marianne

Min bil och jag, Just idag är jag stark

2024-11-27T13:39:00.003+01:00

Min bil och jag, Just idag är jag stark!

- Händer upp och hela världen gungar, jag kan se dig sjunga med mig.

- Just idag är jag stark, just idag mår jag bra. Har väntat så länge på just denna dag.

- På egna ben, på egen hand, ska du få se att jag kan ro iland. 🎶🎶🎶🎶🎶🎶🎶🎶

Sitter i bilen som tar mig fram till dom vägar och platser jag vill till just idag.

Musiken dånar ut från högtalarna i bilen och min röst stämmer in.

Tillsammans med sångerskan som sjunger i låten jag precis startat, sjunger jag dom förutbestämda orden och tonerna. Jag känner för varje ord hur känslan i kroppen förändras.

Nyss var den tung och grå, benen släpade lite efter när jag gick till bilen.

Meningarna flyger fram, orden formas och på riktigt dansar sig ut ur munnen. Ena handen trummar i takt på ratten, den lyfter sig sedan upp och rör sig efter melodins toner.

Höjer volymen lite till, kroppen reagerar ögonblickligen. Fyller lungorna med mera luft, stämbanden ställer sig givakt. Hjärnan har redan plockat fram nästa textrad, som nu gör sig redo. Orden sjungs ut med kraft och säkerhet.

Nu har ekot i bilen spridit sig i hela kroppen, den kan nu inte sitta helt still. Den vill hänga med i flowet. Höfterna, ryggen, axlarna och armarna har nu en gemensam samklang till musiken.

Högerfoten har nu också vaknat till, den vill också vara med i denna glädjestund. Den stämplar ner gaspedalen. Bilen tar mig nu fram i hög fart.

Jag känner ett lyckorus, jag känner mig fri.

Efter några sekunder, talar jag ändå om för foten att,

- Nu får du lägga an på dig själv. Du vet att allt har sin tid, du måste ha tålamod. Snart är vi ute på autobahn, då får du gasa så mycket du vill. Foten lättar och förstår.

Men orden och sången fortsätter att strömma ut ur munnen. Stämbanden får sig ett riktigt träningspass.

Likaså öronen som kämpar med att ta in, ta in och ta in. För att sedan leverera vidare in i kroppen. Väl där inne vaknar varje liten cell, en efter en. Snart hoppar och studsar cellerna av vågorna som öronen sänder in. I kroppen är det som ett alldeles eget popcorns popperi.

Bilen stannar, vi har kommit fram till slutdestinationen . Bilen blir lite orolig och nervös. Jag tröstar och säger,

- Det är lugnt, allt kommer att bli bra. Du ska få se med nya fjädrar, stötdämpare, bromsskivor och klossar mm, kommer du och jag så mjukt och säkert ta oss fram på våran nya väg. Och med nya lampor fram kommer vi att se alla gupp och hål i vägen. Bilen tar ett lugnande andetag.

Jag vrider om nyckeln och öppnar dörren. Kroppens celler har fortfarande disco. Högerfoten som nu har plan mark att gå på, tar lätta men bestämda steg framåt. Munnen ler, ögonen glittrar och hjärnan letar fram ett nytt ord. Stämbanden ställer sig åter redo att leverera.

- Hej!, dansar ordet sig glatt ut till verkstads killen. Leendet måste ha smittats av sig. För han skiner upp och glatt kommer ett;

- Hej!

Jag vänder mig om och ser på min bil. Med vetskapen om att den snart ska få en behövlig skönhetsoperation.

Och med tankar om att snart igen kommer jag att sätta mig bakom ratten igen och slå på stereon.

Redan nu hör jag musiken i mitt inre, jag orden. Jag känner hur stämbanden gör sig redo.

- Haha skrattar jag, trallandes går jag iväg med lätta steg och verkstads killen hör;

- JUST IDAG ÄR JAG STARK,.......! 🎶🎶🎶🎶🎶

Bilen (eller alla fordon) brukar representera hur vi tar oss framåt här i livet, inom andligheten, personlig utveckling och framförallt inom drömtydning.

Ett mycket talande uttryck som, kasta egot i baksätet, talar tydligt om hur det är vårat sanna jag som skall styra vårat liv. Inte egot som förminskar och begränsar oss med negativa tankar och ord om oss själva.

Så sätt dig i förarsätet och grabba tag i ratten och sätt på din favorit musik och sjung med. Då tar du tillbaka kraften och glädjen i livet.

Blir det mörkt, tänd strålkastarna så ser du vägen klarare och höj volymen och sjung högre och du kommer känna;

-Just idag är jag stark🎶🎶🎶🎶🎶

Kärlek och varmaste kramar

Marianne

Det brinner i huvudet

2024-10-07T11:10:00.001+02:00

Det brinner i huvudet,

allt går runt om och om igen.

Tankarna kommer upp till ytan, jag tittar och ser dom.

Jag analyserar, avfärdar och släpper.

En ny tanke kommer och samma process startar.

En ny tanke, en ny tanke, plockar upp och släpper, plockar upp och släpper.

Febrilt letar jag lösningar.

Jag lyfter alla stenar jag ser. Stenarna blir snabbt till sanden på en strand.

Korn för korn plockar jag upp, vänder och vrider, ser, tolkar och släpper ner.

Tar upp nästa korn.....

Sandslott för sandslott ställs på stranden.

Vågen sveper in och alla sandslott sinar ut i ett ända svep.

Kornen läggs tillbaka eller faller tillbaka ner i sanden. Det blir slätt igen.

Som att slotten aldrig stått där.

Jag tittar snabbt över stranden, ser åt höger, ser åt vänster. Paniken ökar i varje blick.

Ögonen spärras upp, letar febrilt, men ser ingenting.

Inte ett ända sandslott står kvar.

Stranden glänser lite av vattnet som nyss sköljt över.

For fram från havet, in och förgjort alls som nyss stod där.

Jag sätter mig ner helt utmattad av alla korn jag nyss plockat upp, och omsorgsfullt lagt på precis exakt rätt plats.

Ett efter ett, hundra för hundra, tusen för tusen, miljoner för miljoner.

Sandslotten stod ju där. Flera tusen slott stod ju där.

Dom var vackra, höga och var fulla av hopp.

Ja nu hade jag hittat lösningen.

Nu såg jag tydligt hur jag skulle göra för att framtiden skulle bli bra.

Jag kände mig glad och stolt. Jag kände en styrka. Jag kände frid.

Nu satt jag åter ner, vågen kom från ingenstans.

Vågen tog med sig allt jag nyss byggt upp.

Vågen tog med sig hela mitt inre.

Jag sitter nu ner i sanden, sitter på den släta plana stranden.

Måste andas, måste tömma huvudet igen, måste ladda om mitt inre batteri.

Sen kommer en tanke och en till och en till.

Lyfter på stenar, stenar blir till sandkorn.

En efter en, om och om igen.

Bara ett korn till, bara ett till........💖

När livet kastas ikull och framtiden är gömd i stunden, och vi letar svaren och lösningarna febrilt.

Låt bara tankarna få komma och gå. Se dom, känn dom, släpp dom sen.

När tiden är inne kommer svaren och lösningarna, våga tro, våga hoppas.

Med din tillit kan du lugnt följa processens alla steg i lugn och ro.

Stressa inte fram lösningar, hoppa inte över stegen i processen det kan göra att du gör fel val och får backa och börja om längre fram.

Du bär styrkan inom dig, och framför allt du är trygg precis här och nu.

Kramar Marianne

Två steg fram och ett steg tillbaka

2024-08-28T11:18:00.000+02:00

Ett steg fram och två steg tillbaka.

Ja så brukar vi säga men jag väljer här och nu att ändra på det uttrycket.

För jag vill framåt på min väg. (men idag tog jag ett steg tillbaka, för en liten stund)

Två steg fram, ett steg tillbaka.

Vilket steg bör jag fokusera på?

Vilket steg bör jag ge energi till?

Vilket steg tar mig vidare på min resa?

Kan jag acceptera det där steget som backade ett steg?

Kan jag förstå att just det steget ändå tillhör resan?

Kan det steget visa mig något jag ännu inte sett?

Vill just det steget också ha kärlek?

I livets alla processer när stora livsförändringar görs. Blir det just så,

Två steg fram, ett steg tillbaka. Vi hamnar genast i obalans.

Och allt för ofta börjar vi slå på oss själva, eller hamnar i gnagande orostankar.

Vi börjar fokusera på tillbaka steget.

Vi slår på strålkastaren och tar fram förstoringsglaset och tunnelseendet är ett faktum.

Vi ger energi till steget vi gick bakåt med så det steget blir större och större.

Vi tappar på riktigt balansen.

Vi kan absolut se det steget, bekräfta det, försöka förstå och acceptera det.

Kanske var det ändå någonting som skulle belysas, för att sen omfamna det.

Ge all våran kärlek till det för att sen kunna släppa det.

Zooma ut, vrid strålkastaren till stegen som tog oss framåt.

Fokusera och ge energi till framstegen och framstegen blir fler och fler.

Tack för att jag har styrkan att hålla kvar fokuset på det steg som tagit mig framåt på min resa.

Tack för att jag besitter visdomen om att jag vet att båda stegen är välkomna.

Men att jag väljer en stund att ge mer energi och kärlek till mina framsteg.

Jag ställer nu båda mina fötter på marken.

Jag tar några djupa andetag, jag står stadigt igen.

Balansen är återkallad.

Jag står och känner in och för varje andetag infinner sig harmonin i min kropp.

-Så nu är jag redo för nästa steg.

Jag valde att ta ett steg framåt.

Kramar Marianne

Harrjön och naturens helande magi

2024-08-24T10:49:00.000+02:00

En morgon i Harrjön.

Solen går upp, dagen gäspar.

För varje liten solstråle som letar sig farm, vaknar dagen mer och mer.

Fåglarna som möter morgonens energier, fyller sina halsar och stämmer in i sång.

Dom hör varandra och fågel för fågel fyller sina halsar.

Snart hör man skogens allra egna kör i en ljuv melodi.

Myrorna som varit vakna sedan flera timmar, stannar upp, om bara för en sekund, lyssnar och tar några djupa andetag.

Fyllda med lugn, harmoni, kärlek och kraft stretar dom vidare med dagens sysslor.

Gräset som varit tungt och kallt av nattens dagg, börjar nu torka och bli varm av solens strålar.

Varje litet strå reser sig, strå för strå vajar nu tryggt i den svaga morgonbrisen.

Lyfter blicken, i ljusskenet ser man hur humlor, bin och fjärilar redan är i full gång.

Med ett samspel så kärleksfullt dom emellan, lämnar dom plats åt varandra.

Dom delar omsorgsfullt av allt som naturen givit dom.

Ett vak hörs ifrån sjön. Fisken som just hoppat upp vänder i luften och dyker ner till sin värld.

Ringarna på vattnet blir större och större för att sakta avta. Ytan blir blank.

Solens strålar har letat sig fram även där, så det glittrar magiskt.

Längre ut på sjön ser man ännu ett vak, och ett till strax där bredvid.

Jag gör som myrorna, tar några djupa andetag. Fyller hela mig med den vackra, glada och harmoniska energin. Som bara en morgon i Harrsjön kan ge.

Jag reser mig stark, trygg och full av kärlek.

Och som skogens kör, sjunger och trallar jag och blickar mot dagens äventyr.

Att finna en plats i naturen där vi kan stanna upp, titta oss omkring och ta några djupa andetag.

Känna friden och harmonin i att vara här och nu och ett med allt.

Skapar och ger oss en sådan underbar och styrkande energi, att vi likt grässtrået stå tryggt och stadigt.

Kram Marianne

Krigardotter

2024-08-22T13:41:00.002+02:00

Vem är jag?

En bräcklig krigardotter, så känslig, så skör, så liten som den tunnaste tråd går jag av, i samma hundradels sekund när minsta lilla vindpust når mig.

Jag kryper ihop för att bli osynlig när vreden söker mig. Jag är snabb på att gömma mig, att försvinna. Som tåren den faller ner i det oändliga havet, blir jag ett med och försvinner helt i den stora stora massan.

Jag tar emot spått och förakt med mitt svärd och sköld. Dom är gjord av renaste guld och skiner och strålar så ögat bländas. Men efter anfallen är mina vapen till lera. Så trasiga och förstörda att dom rinner ur mina händer. Kvar står jag tomhänt, trött, utmattad och helt orkeslös.

Runt hörnet står tiden och väntar. Den kallar på mig.

-Kom, se så kom och vila dig lite. Du behöver återhämta dig, se så kom. Jag lyssnar och går runt hörnet och till tiden. Tiden stäcker ut händerna och jag tar tacksamt emot. Jag får en knippe av insikter, lärdomar, visdom och tålamod. Jag får mod, styrka och kraft. Och det sista jag får av tiden är inlindat i den mjukaste sammet som finns. Och i den rödaste färg jag någonsin sett. Jag öppnar varsamt och där ligger tilliten och bultar likt ett hjärta. Tilliten är även fylld med kärlek. Den oändliga kärleken som bara tillit kan bära.

-Tack tiden!

Kroppen rätar nu åter ut sig och jag reser mig stark och med ett mod, bara en lejonhona besitter. Reser mig högre och upp ur havets stora massa. Jag skiner och strålar så det sprids ända ut i galaxerna.

Jag hör trummorna börjar vakna, och slår i en rytm som bara min kropp och själ känner igen. Trumslagen ökar och ökar och vibrationerna dansar sig fram i kroppen. Ja, det är min själs melodi.

Förvandlingen är nu fullbordad. Jag står nu åter stadigt och vet att ingen storm i världen kan få mig att ge vika. Min tråd är starkare än allt. Svärdet och skölden i mina händer är nu åter hela och skiner och strålar av renaste guld. Även dom har nu blivit starkare så spott och förakt smälter så fort dom når mina vapen.

Jag sträcker handen, svärdet så högt jag kan. Svärdet träffas av solens strålar och en ljuspelare bildas. Ljuspelaren skiner och strålar högt upp och på himlen blir den till ett regnbågsfyrverkeri.

Tiden ler mot mig, och svaret på min fråga blir nu:

-Nej!, Jag är ljusets krigardotter!

Med lite tid kan vi omfamna den situation vi befinner oss i, ge oss tålamod att finna förståelse.

Att ta tillbaka sitt mod, styrka, kraft och självkärlek gör att vi står skinande starka inför nästa steg på vår väg.

Kramar Marianne

Förståelsen bär på förlåtelsen i sin famn...

2014-10-13T10:06:00.000+02:00

Går du och bär på tunga känslor som ilska, hat, förakt,
bitterhet, rädslor mm.
Känslor som skapats av yttre omständigheter eller något du
själv gjort?
Känslor som dessa äter upp din egen frid och lycka!
Känslor som dessa tynger varje steg du tar!
När du väljer att förstå varför eller hur det kunde bli som det blev,
kan du förlåta!

Förståelsen bär på förlåtelsen i sin famn!

När du förlåter blir du fri och dom tunga känslorna
lämnar din kropp och du kan gå med lätta steg mot
nya oanade möjligheter!

Alla hamnar vi någon gång i livet i situationer som skapar känslor
som ovan. Känslor som slår omkull oss och får oss att tappa
fokus på det som är den egentliga orsaken till tumulten.
Känslorna far iväg med en rasande fart och vi följer blint med
och spelar med dess ibland falska framfart. Utan att tänka på varför
eller hur kunde det bli såhär? Vi är snabba på att göra någon
eller något till boven till dramat och glömmer vår egen del i
hur situationen kunde uppstå.

Vi glömmer även bort att känslor som dessa tynger hela våran
själ och tar en massa energi ifrån oss som vi behöver till oss
själva. Som svarta ner våran omgivning och vi får svårt att se
det som faktiskt är underbart runt oss, allt blir bara svart.

Det är självklart att vi måste få reagera om vi hamnar i situationer
som får oss ur balans, Som får oss att bli sårade eller rasande.
Det är inte det jag menar, det vill jag verkligen understryka.
Jag vill bara förmedla att när känslostormarna har lagt sig och
spelat ut sitt spel så kommer en tid när vi i lugn och ro kan
zooma ut och välja att förstå och inse och acceptera.
Det är här det hårda jobbet kommer. Ska vi fortsätta att bära
med oss dom tunga känslorna och vägra se varför och hur.
Eller väljer vi att zooma ut och se helheten och förståelsen i
varför och hur.

När vi väljer att förstå så har vi låst upp för att friden åter
kan få plats i våran kropp och själ. Den tunga geggan vi
burit på lämnar kroppen och skapar plats åt den lätta harmonin
som lätt svävar in och omfamnar med öm kärlek.
Vi blir lätta i stegen och fri att gå framåt mot nya oanade möjligheter.
Möjligheter som kanske lyfter oss till skyarna.
Möjligheter som kanske bär oss fram till våra önskningar.
Möjligheter som kanske, ja kanske får ett fyrverkeri att explodera
och glittret lyser upp vägen vi går på.

Fatta tag i nyckeln som låser upp,
vrid om och bli fri att möta dina möjligheter!

Kramar//
Marainne, din fe

Tålamod och tillit sätter inga gränser...

2014-07-27T16:32:00.000+02:00

Att ha tålamod och tillit i svåra stunder ger dig en
styrka ingen kan rubba!
Att vänta och våga tro att allt blir bra ger dig en
oslagbar kraft!
Stäng inte flödet med negativa tankar, dom kommer
att hindra dig från ditt mål!
Våga trotsa! Våga tro!
Och du kommer att vinna!

Vänta, vänta och åter vänta.
Tiden måste blir rätt, saker måste landa på plats, stegen
fram till målet måste tas ett för ett.
Det går inte att hoppa över några steg för då får man börja
om igen.
Efter vart steg man tagit så bör man vänta igen så kropp och
själ hinner ikapp för att lägga känslorna och medvetenhetens
pussel på plats.
Att då ha tillit till att allt sker som det ska och låta tiden ha sin
gång är styrka och tillgång, men inte alls lätt alla gånger.
När man så innerligt djupt vill vara där framme vid målet
redan är det så lätt att försöka ta genvägar, men som i själva
verket blir rejäla omvägar.
För då får man vända om och titta var missade jag ett steg och
var väntade jag inte på att pusslet fick landa på plats? Det tar
extra lång tid i letandet och åter igen ska kropp och själ lyfta
fram och bearbeta det som vi trodde vi kunde gömma undan.
Som när vi lägger ett pussel:
Vi kan inte gömma några bitar och tro att när vi lägger sista
biten är pusslet klart. Då kommer det att vara hål lite här och
där och pusslet förblir oklart. När vi letar fram dom gömda
bitarna och lägger dom på plats har vi skapat en helhet och vi
kan njuta av den vackra bild vi skapat.

Ibland kan väntan vara lång och tvivlen och negativiteten
börjar tränga sig in och klamra sig fast i huvudet.
Egot börjar få plats och genast tar den tillfället till akt och
börjar nervärdera oss i sin fulla kraft.
Då har vi två val!
Att tro på egots lögner eller att slå tillbaka och plocka fram
kraften som finns inom oss, kraften från kärleken där vi vet
att egot egentligen inte finns.
Utan bara är något vi skapat i våran fantasi födda av rädslor.
Att veta det och slå tillbaka med en sådan kraft så egot flyger
sin kos ger en oslagbar styrka. som ett berg ingen kan rubba.
Vid lång väntan är detta man kanske måste göra om och
om igen, för egot är en seg (ursäkta språket) jävel som så fort
vi tappar fokus snabbt smyger sig in igen. Men med träning
och åter träning blir det svårare och svårare för egot att nästla
sig in.

Våga trotsa! Våga tro!

Ha tålamod och tillit!

Men framför allt ge situationen den tid den behöver och
pusselbitarna kommer att landa på plats och
du har vunnit!

Kramar//
Marianne, din fe

Tillsammans är vi starka...

2014-07-06T12:56:00.003+02:00

Posten kom, hon gick ut och där i postlådan låg ett rosa kuvert.
Hon gick in med hoppfulla steg och iver om att få öppna
kuvertet, för hon såg att det rosa kuvertet var signerat med ett A.
Ett A som betyder att hon just fått ett brev från allra bästa vän.
En vänskap större än någon kan ana.
En vänskap djupare än alla hav tillsammans.
En vänskap där den villkorslösa kärleken är basen och grunden.
En orubblig kärlek som i evigheten alltid har funnits.
Väl inne öppnar hon brevet och börjar läsa. Rader som letar sig
in i själen från första bokstav till den sista. Där än en gång den
villkorslösa kärleken lyser igenom ord och meningar.
Ord och meningar som ändå fylls av hopp inför livet trots den
svåra stund hennes vän just går igenom. Hoppet om att allt en
dag ska falla på plats likt pusselbitarna i ett gigantiskt pussel.
En våg av värme går igenom kroppen och en stor
tacksamheten över att ha en vän som A sköljer över henne.
Tacksamheten sjunger i kropp och själ för i brevet står det om
evigheten och dess magiska kraft.
Magin som får två vänner att ställa den ena foten framför den
andra hur tunga stegen än är.
Magin som håller dessa vänners trötta kroppar uppe för att ge
stöd åt de själar som tränas och åter tränas.
Själar som tränas till större medvetenhet, visdom och genom
svårigheter förstå att kärlekens magi är basen i allt som finns.
Hon har nu läst klart brevet och trots tårar som mjukt faller ur
hennes ögon ler hela hennes själ.
Hon har just läst det vackraste brev hon någonsin läst och det
har fyllt hennes själ med det som får henne att fortsätta ställa
den ena foten framför den andra.
Brevet har fyllt henne med evighetens kärlek och hon vet att
med en vän som A vid sin sida kommer hon alltid att vara stark!

Tack min vän Anette (för mig Nettan) jag kommer
alltid att bära med mig detta brev och vara dig evigt
tacksam för det vackraste rader jag läst.

Jag älskar dig VBN nu och i evigheten!

Att ha en vän vid sin sida i både svåra och glädje
stunder är en gudagåva!
Att våga blotta sitt inre för en vän är en styrka!
Att ensam lösa livet gåta och svårigheter är en
dumdristighet och jag önskar att alla kunde
förstå att:

Tillsammans är vi starka!

Kramar//
Marianne, din fe

Mitt ljus brinner för er...

2014-06-16T15:02:00.001+02:00

En dikt från min själ till dina älskade efterlevande:

Att låta känslan få tala
Att låta känslan få leva
Att låta känslan få riva tag i det onda
Att låta känslan få kasta omkull
Att låta känslan få mig att ligga ner en stund
Att låta känslan få omfamna och ge tröst
Att låta känslan omge med villkorslös kärlek
Att låta känslan visa tacksamhet för tiden vi
fick
Att låta känslan få tala om att döden inte är
slutet
Att låta känslan få tala om att vi hör ihop nu och
för alltid
Att låta känslan få tala om att du vandrar vid min sida
i en dimension där jag inte med ögat kan se, men i min
känsla känner jag din eviga närhet

Jag tillåter känslan och välkomnar den för jag vet att den
kommer att trösta mig, fylla mig med kärlek och tillslut
kommer min känsla göra mig hel!

Tack för den korta tid vi fick, du berikade mitt liv!

Mina tankar är hos er mina fina:
Marita
Nettan
Amanda
Monica m fl

Jag älskar er!
Mitt ljus brinner för er och i mina böner och i min inre syn
ser jag änglar hos er som omfamnar med villkorslös kärlek
och tröst!

Varmaste kramar//
Marianne

Mot nya äventyr...

2014-05-27T16:49:00.001+02:00

Att släppa det gamla kan ibland vara svårt!
Att våga gå framåt kan ibland vara lika svårt!
Ta mod att börja gå för där framför dig väntar
äventyr som vill att du ska uppleva dom!

Vi är många som gör både stora och små förändringar i
våra liv nu. Och det är ingen slump för energierna runt
oss nu manar oss att släppa det som inte fungerar i våra
liv. Det som inte ger oss glädje, harmoni, trygghet,
kärlek mm är det dax att vi släpper nu.
Det som hindrar och försvårar våran väg framåt som
gör att vi stannar kvar i geggan vi fastnat i, det ska bort
nu!
Det kan var ett jobb som du inte trivs på, en kärlekslös
relation, vänner som tar mer än de ger, ditt sätt att tänka,
mm samtliga situationer som får dig förminskad.

Energierna får fler och fler att vakna upp och se
på sina livssituationer men nya ögon. Sakta men säkert
väcks vi ur bubblan vi levt i kanske i många år.
Våran medvetenhet om livet blir starkare och vi blickar
inåt och se oss själva med kärlek som vi inte gjort på
många många år.
Vi börjar förstå att vi är värda all kärlek från oss själva
och det medför att vi ger oss själva det vi innerst inne
önskar.

Det krävs mycket mod och kraft att genomföra stora
förändringar och det kostar ibland många tårar.
Men det är det som är livet, när vi möter hinder ibland
stora som berg så måste vi ändå över dom. Vi kan inte
sätta oss ner och tro att berget en dag ska flytta sig.
Det är våran uppgift att lösa läxan om hur vi smidigast
kan ta oss över berget.
När vi väl är över har vi på vägen lärt oss en massa saker
och vår visdom och lärdom har vuxit enormt.
Vi blev även mycket starkare både i kropp och själ vårt
självförtroende och självkänsla växte och rädslan för
nya berg minskade för nu vet vi att vi klarar detta.

Står du vid berget eller har du satt dig ner i väntan om att
det ska flytta sig?
Till dig vill jag med kärlek säga:

Du har kraften att skapa det förändringar
du behöver göra i ditt liv!

Förändringar som leder dig till nya äventyr
som bara väntar på att du ska uppleva dom.

Äventyr som om du vill kan fylla med kärlek!

Ingenting är omöjligt

Kramar//
Marianne, din fe

Finn lyckan inom dig...

2014-04-30T13:20:00.002+02:00

Vi alla söker efter den stora lyckan!
Vi letar lyckan i alla olika saker, jobb, hus, bilar, kläder,
prylar, utseende, resor mm.
Visst blir vi glada vid köptillfället eller när vi fått det önskar,
men hur länge varar den lyckan?
1 tim/dag/vecka eller någon månad?
Den yttre lyckan brukar inte hålla i sig särskilt länge!
Vi glömmer i vårat ivriga sökande att vi bär
lyckan hela tiden inom oss, för vårat yttre sökande
hindrar våran inre lycka att få träda fram och vara
basen i våra liv.

Söker du efter lyckan? Lyckan som stannar?
Har du fått jobbet du sökte? Äger du äntligen bilen du drömt om
länge?
Har tiden gått sen du fick jobbet eller bilen och första
lyckoruset har lagt sig och du känner ändå att det är något som
saknas.
Känner du dig ändå inte lycklig och nöjd med dig själv och livet?
Känner du dig ändå olycklig? Vad är det du har missat?
Har du under ditt sökande tappat dig själv? Sprang du rent av
ifrån dig själv när du letade och letade?
Eller är det så att du hela tiden vetat vad du egentligen vill men
inte vågat ta steget? Så att du försöker bedöva och tysta din
inre röst med saker, hitta på mer och mer saker att göra för att
slippa stanna upp och låta rösten tala?
Men då kan jag tala om för dig att din inre röst kommer alltid
att jaga dig, det spelar ingen roll hur snabbt du springer den
kommer alltid att flåsa dig i nacken. Det är så för att din inre
röst är det sannaste du har. Du kan försöka ignorera den men
du kommer aldrig att kunna få tyst på den!
Frågan är bara hur länge du orkar springa?
Tillslut springer du inte längre för kroppen kommer att
hjälpa din inre röst!
Kropp och själ samarbetar, så efter ett tag då du inte lyssnat
på vad din själ försökt säga till dig tar den hjälp av kroppen
och be den få dig att stanna upp.
Det är då vi "råkar" ut för olika skador el sjukdomar.

Känner du igen dig? Då är min fråga till dig?
Varför springer du och hur länge orkar du springa?
Varför ger du dig själv inte det du innerst inne önskar?
Vems liv lever du? Varför älskar du inte dig själv?

När vi börjar lyssna inåt och ge oss det vi egentligen vill
då kommer den lycka vi söker. Lyckan som stannar för att
den kommer från djupet av själen. Lyckan som kommer från
kärleken, från dig själv till dig själv.
Då känner vi plötsligt att vi inte behöver en massa saker
för att bli lycklig. Vi har då inget behov att fylla tomrummen
med olika saker, för att vi då inte kommer att ha några
tomrum att fylla!
För dom är fyllda av kärleken.

Kärlek är den starkaste kraft som finns och
när du börjar ge dig själv kärlek fylls hela du
av den kraften och då kära du,
då har du funnit lyckan!

Kramar fulla av kärlek//
Marianne, din fe

Själsfränder liv efter liv...

2014-03-28T11:00:00.000+01:00

Själsfränder följer varandra liv efter liv för att bl. a
påminna varandra om den kraftfulla och villkorslösa
kärlek som finns inom oss.
Kärlek där det yttre inte spelar någon roll alls för
själarna älskar varandra precis som dom är.
Kärlek som leder till ett enormt hjärtöppnande
och vi börjar se livet med nya ögon.
Med öppet hjärta upplever och känner vi en djupare,
renare och en magisk kärlek inte bara till vår
själsfrände utan även till oss själva, andra och
allt livet har att erbjuda.

Några meningar ur Rita Rogers bok, Själsfränder:

Själsfränder är två individer som är förutbestämda att vara
tillsammans för evigt. Vi alla har en själsfrände som är
andligt bunden till oss och mellan själsfränder finns ett band
som aldrig kan brista. Ett band av kärlek och förståelse som
övervinner allt: avstånd, sorger, ja till och med graven.
Det är som ett magnetism som drar oss mot just den personen,
ett kraftfält vi ALDRIG kan fly undan. Den attraktion vi känner
till våra själsfränder överträffar allt du tidigare upplevt.
Utseende, ålder, klass och bakgrund - allt detta förlorar sin
betydelse eftersom attraktionen mellan själsfränder är djupare
och mer meningsfylld.
Din själsfrände är någon som älskar DIG, och då menar jag hela
dig. Till skillnad från vad som kanske har varit fallet i andra
relationer du haft behöver du inte låtsas inför din själsfrände
att du är någon annan.
Ur denna mycket djupa kärlek till dig spirar en förståelse som
du ALDRIG kommer att finna hos någon annan.
Din själsfrände har kommit till jorden för din skull. Från det
ögonblick då ditt liv tändes har du varit förutbestämd att leva
tillsammans med en annan själ. Du och din själsfrände förs
samman för att göra varandras liv lyckligare.
Det är kärlek av det djupaste slag vi någonsin får uppleva!
Så här känner vi för vår själsfrände eftersom denna kärlek inte
härstammar från hjärtat utan från djupet av själen. Det är av
den anledning som kärleken till vår själsfrände skiljer sig från
all annan kärlek vi tidigare har upplevt eller någonsin kommer
att uppleva.
Det är en kärlek som inte kan mattas, blekna eller försvinna.
Den är beständig och villkorslös kärlek, en kärlek mellan två
för evigt sammanlänkade människor. Den är ömsesidig,
obetingad, tillitsfull, ren och alltid uppriktig. Det är en kärlek
som kommer att forma ditt liv och skänka dig kraft.

När du träffar din själsfrände är det fullt normalt att det känns
som om du har känt honom eller henne i hela ditt liv, eller att
ni träffats förut.
Det beror på det själsliga bandet mellan er som håller er
samman liv efter liv och i evighet.
Men bara för att vi träffar vår själsfrände är det inte självklart
att vi omgående kan eller är redo att inleda en djup och
meningsfull relation.
Må så vara att vi är förutbestämda att leva tillsammans, men
kanske det inte ska ske riktigt än. Kanske den ena eller båda
har saker de måste ta itu med först innan tiden är mogen.
I sådana fall måste du helt enkelt ha tålamod.
Men de behöver inte vara oroliga, de kommer att finna
varandra igen!
Med dom sista orden lämnar vi Rita Rogers och jag kan varmt
rekommendera hennes bok:
Själsfränder, En andlig guide i konsten att finna den sanna kärleken.

Kramar//
Marianne, din fe

Flyg och du ska flyga...

2014-03-23T15:50:00.002+01:00

Tvivlar du på din egen kraft eller förmåga?
Låter du din egen eller andras negativa röst
förminska dig och i sin tur hindra din framgång
och lycka?
Ta tillbaka din urkraft och din innersta kärlek!
Du HAR kraften att skapa stora förändringar!
Våga ta de utmaningar du möter de kommer att
ge dig stor visdom!

TRO på dig själv och du kommer att klara allt du vill!

Rädslan för att misslyckas är våran värsta fiende, men varför?
Varför är vi så insnöade på vad andra ska tycka och tänka om
oss och våra liv? Varför låter vi andra och vår rädsla hindra oss
från det vi innerst inne vill?
Men frågan är om vi kan skylla det på dom andra när det är vi
som tillåter deras tankar eller det vi tror att dom tänker styra
våra liv. För visst är det så att många gånger så tänkte och tyckte
dom inte alls så som vi trodde. Så som vi i vår fantasi skapade
utifrån våra egna präglingar. Präglingar som skapats i oss från
vår egen uppväxt och den omgivning vi levt i, i hela vårt liv.
Varför låter vi rädslor styra våra liv?
Varför vågar vi inte möta stora förändringar?
Är det för att vi är så lata och bekväma?
Vi vet att förändringar kräver mycket mod av oss, och många
gånger krävs det att vi dyker djupt inom oss och plockar fram
känslor som vi upplever obehagliga och jobbiga.
Vi vet att det kan bli ett hårt jobb och därför väljer vi medvetet
att blunda för det och skyller på rädslan istället och låter
den ta hela ansvaret för vårat liv. Bara för att det är bekvämare
så.
Är det inte hemskt att vi låter något som egentligen inte finns
styra våra liv, rädsla som är skapad i våran fantasi om vad
som kan komma att ske i framtiden, men som i verkligheten
bara är en tanke. En tanke som dessutom förminskar hela
dig och det vi vill uppnå.

Inom oss alla har vi en urkraft som vi alla är födda med.
En kraft som lyfter oss och leder oss framåt i alla lägen.
En kraft som kan spränga sönder all rädsla om vi bara
vågar plocka fram den och använda den.
En kraft som övervinner allt!
En urkraft som vi tyvärr glömmer och stoppar undan under
våran uppväxt och på våran väg framåt i livet.
Även här på grund av präglingar och intryck av omvärlden.
Men det är dax att plocka fram den nu och låta den leda
dig i resten av ditt liv.

KÄRLEK är den magiska kraft jag talar om.

Man brukar säga att av jord är du kommen, till jord skall
du åter vandra. Men jag skulle vilja ändra det till,
Av kärlek är du kommen, till kärlek skall du åter vandra.
Kärlek är den starkaste kraft som finns och den lever inom
dig just här och nu och det har den alltid gjort och kommer
alltid att göra.

Kärleken säger till dig, jag älskar dig just för att du är du.
Kärleken säger till dig, du kan allt du vill.
Kärleken säger till dig, du har kraften att göra stora
förändringar i ditt liv.
Kärleken säger till dig, tillsammans möter vi alla motgångar
och lär oss av dom. Lärdomar som är nyttiga att ha inför
resten av våran resa.
När vi börjar lyssna på kärleken igen så förstår vi hur
underbara och kraftfulla vi är.
Vi förstår att vi är värda all lycka i världen.
Vi säger åt rädslan att dra så långt pepparn växer för
då vet vi att om vi bara tror att vi kan, ja då kan vi!

Står du vid ett berg och tvekar,
Tänker du det här kommer aldrig att gå, ja då störtar du!
(din rädsla har då hindrat och din fantasi får dig att falla)
Tänker du det här kan jag och bara kastar dig ut, ja då
kommer du att flyga.
(Kärleken till dig själv har gett dig mod och du flyger)

Låt kärleken ge dig vingar
och du kommer att flyga så högt du vill!

Så bara kasta dig ut och
flyg och du ska flyga!

Kramar fulla av kärlek//
Marianne, din fe

Friden bär ett annat tyg...

2014-03-15T20:24:00.000+01:00

Att plocka fram och släppa ut det som jag bevarat såå
djupt i såå många år. I 19 år hade skärvan legat långt
långt in i mig.
Jag visste att det skulle blir svårt och tufft att gräva
fram den men lät inte rädslan hindra mig mer.
Jag visste att känslorna skulle bli många och tunga men
kraften om att göra mig fri gav mig styrkan att
gå allt det jobbiga till mötes. Den sista biten skulle lyftas
ur mig nu och så var det bara!

Här nedan beskriver jag tankar om detta.

Jag hade lindat in den i det vackraste skydd man kan någonsin
tänka sig. Inlindat i det mjukaste, tunnaste tyg som finns som
glittrade och strålade av den varmaste kärlek.
Med sin omsorg gav den sin enorma kärlek. Kärlek som höll
min skärvas låga vid liv.Fast det liv de levde var i det gömda
landet djupt djupt inom mig.Men inte för det det glömda landet.
Landet jag kunde besöka när jag behövde närhet, ömhet,
tröst och kärlek. Lågan den lös i sitt svaga sken slocknade
aldrig, för beskyddet från tyget gav den all den näring den
behövde.
Den misströstade aldrig för den kände sig trygg.
Den misströstade aldrig för den fick kärlek.

Men så en dag började tyget att vika upp sig så det glimtade
till ljus utanför. En bit av skärvan lyftes ur, men inte allt.
Chocken av att släppa en bit fri gjorde att tyget slöt sig igen.
Omsorgsfullt började den pyssla om den bit som fanns kvar.
Noga noga men så mjukt vek sig tyget omslutande och varmt
med all sig kärlek om den del som nu var kvar.
Tiden gick och den gömda återfick sin trygghet.
Men den tryggheten skulle inte vara lika länge denna gång,
för ytterligare en gång öppnade sig tyget och denna gång helt,
så solen sken rakt in.
Den gömda undanstoppade lilla skärva lyftes ur sitt bo.
Den var nu äntligen redo att lämna och tyget var redo
att släppa.
Allt gick fort och efter en kort stund var tyget tomt och skärvan
borta, det hade nu ingeting att omsluta och skydda.

Det var en jobbig tid och det tappade sin identitet.
Utan sin uppgift om att skydda den skärva den älskat och
omsorgsfullt tagit hand om blev det nu bara såå tomt.
Men så en dag började det att skina starkare än någonsin och
dess ägare sa:
-Du ska få byta kropp nu, det finns andra som behöver dig.
Det finns andra som är i sorg och har skärvor som behöver
din kärlek.
Tack för den här tiden, utan dig hade jag gått sönder inombords.
Skärvan jag burit tillsammans med dig är borta sen ett tag nu
och vi har fått vilat och helat oss efter alla dessa år.
Jag är fri nu, och du är fri från mig nu.
Gå vidare och hjälp andra som behöver dig, jag kan varmt
rekommendera dig min vän, ingen hade gjort ett lika bra jobb
som du!
Jag har bara en önskan,
Stanna aldrig för länge hos någon, det är många som behöver
din hjälp!

TACK!

Att släppa det man burit sååå länge skapar först en tomhet
inombords men sen kommer friden och den kära vänner
bär ett helt annat TYG ,-)

Kramar//
Marianne, din fe

Släpp den du älskar fri...

2014-03-10T12:20:00.002+01:00

Att hålla fast någon för egen vinning.
Att inte släppa någon som vill gå.
Inget av dem ger dig den sanna lyckan!
Att släppa någon fri se henne/honom flyga vidare
mot sin lycka, är att skapa plats till din egen lycka!

Att under falska omständigheter "hålla fast" sin partner för att
man själv inte har modet att gå vidare.
Att känna i hela sin kropp att det här är inte den rätta för mig
men vågar inte möta den svåra tid som blir vid ett uppbrott.
Att erkänna för sig själv att jag är olycklig i denna relation men
hittar på en hel rad med ursäkter för att slippa ta ansvar för sitt
liv.
Att bara se alla problem då istället för att se allt det positiva
som kommer är också bara ett sätt att slippa undan sitt ansvar.
Jag kan göra listan lång här men ni har säkert redan förstått att
dessa tankesätt ovan skadar inte bara dem som "hålls fast"
utan den skadar även dem som inte vågar utan låter rädslan
ta över. Rädslan som sakta men säkert kapar av benen bit
för bit för var dag som går.

Att känna i hela sin kropp att sin partner inte hel hjärtat är
med men blundar för det för att man inte vill se.
Att veta eller undermedvetet veta att jag är inte älskad fullt ut
i denna relation och gör allt för att få bekräftelse och kärlek.
Att se och känna att sin partner är på väg bort och börjar
kontrollera allt varje steg och varje handling och börja sätta
upp gränser för partnern.
Samma här att krampaktigt hålla sig kvar här skapar inte bara
djupa ärr utan självkänslan bryts ner dag för dag tills det inte
finns en gnutta självkänsla kvar.

Sorgligt! Mycket sorgligt för i dessa båda fall så blockerar och
hindrar man i första hand sin egen lycka men även den
partner som blir lidande.

Varför stannar vi kvar i förhållanden som inte fungerar av
olika skäl? Jag skriver vi för jag har också varit med om detta
ovan, jag har levt i dom båda rollerna så jag vet av egen
erfarenhet hur detta tankesätt förstör och hindrar vår lycka.
Mitt svar på frågan varför?, blir efter eget hårt arbete med mig
själv mycket självklart, jag har varit tvungen att förstå och
erkänna för mig själv att det är för att jag/vi inte älskar
mig/oss själva fullt ut.
När vi inte älskar oss själva så sätter vi inte oss själva i första
rummet, vi gör hela tiden val som inte gynnar eller är rätta för
oss. Vi går med på och lever i livssituationer som ger oss olycka
och tar ifrån oss våran inre livsglädje som vi är födda med.
Att våga vända sig om och se sig själv att bekräfta sig själv och
börja lyssna på sig själv är ett steg till egen kärlek. Och ja det
krävs mod för det är många gånger ett mycket hårt jobb där
många många tårar fälls under vägen.
Men när vi sakta men säkert börjar älska oss själva kommer vi
att ge oss den kärlek vi är värd och våra val och handlingar
kommer alltid göras utifrån kärlek till oss själva och sen till
dom vi älskar i våran närhet.
Vi kommer att få modet och av ren kärlek släppa varandra
fri, fri att flyga vidare tom från tyngd av rädsla.

När vi älskar oss själva fullt ut förstår vi,
att släppa någon fri skapar ju även plats till vår egen lycka!

Älska dig själv och du blir fri att flyga till
din egen lycka!

Kram//
Marianne, din fe

Livet kan vara underbart...

2014-03-02T12:25:00.000+01:00

Har du satt upp gränser för hur ditt liv ska/skulle bli?
Har/hade du så starkt fokus på målet så du
missade det du passerade på vägen?
Så väl framme är du ändå inte nöjd och känner
du dig misslyckad och olycklig?
Blicka tillbaka, när missade du, blundade du
för det som skulle gett dig lycka?
När på vägen tappade du bort dig själv?
Det är ALDRIG försent!
Med nya insikter är det lättare att göra nya val
som leder dig till den lycka du är värd!

Alla har vi önskningar och mål för hur vi vill att våra liv ska
bli. Vi drömmer oss bort och planerar hur vi ska ta oss till
det vi önskar. Vissa drömmer bara lite löst om hur och när,
andra planerar in i minsta detalj och lägger upp mycket noga
steg för steg om hur målet ska nås. Så helt förblindad av sina
planer missar dom tillfällen i livet som skulle gett dom större
lycka än det som planen ger dom. På grund av det starka fokus
glömmer dom bort sig själva och kör på även fast både kropp
och själ försöker skrika för att göra sig hörd. Skrika för att dom
glömmer bort att lyssna på sina känslor som säger här bör du
stanna upp och känna in och kanske bryta den starka planen
och ta en annan väg. Eller sakta ner jag orkar inte det här
tempot längre. Kropp och själ samarbetar i alla lägen.
När dom då inte lyssnar för deras fokus är så orubbligt och
dom är så envisa och vägrar att ändra det dom bestämt,
skriker kroppen ännu högre med hjälp av sjukdomar som gör
att dom måste stanna till. Dom som inte lyssnar då och ändå
fortsätter att strida framåt nu i motvind med onda kroppar
som värker lite här och där, kommer att möta en kropp som
gör helt uppror och slår tillbaka hårt och skriker så det ekar i
hela dess atmosfär, STANNA!
Det är då kära ni det sker olyckor av olika slag som t ex stukar
foten, ramlar och skadar knät, olyckor som gör att vi blir säng
liggandes ett tag, eller som det jag var med om, vi går in i den
berömda väggen där kroppen bra vägrar att ta ett enda steg till.
Ja det finns massor av sätt för kropp och själ att ta till för att vi
inte ska kunna springa ifrån oss själva, där vi blir tvungna att
stanna till och förhoppningsvis känna in och lyssna på vad
kropp och själ länge har försökt att säga oss.
Då har vi tid att blicka tillbaka och se när borde jag valt en
annan väg eller när borde jag saktat ner? När på min väg
började jag att tappa bort mig själv och lät min plan ta över
mitt liv?
När vi hittar och ser var, när och hur det blev som det blev och
förstår och förlåter oss själva är det lättare att göra nya val
som gynnar oss på ett djupare kärleksfullare plan.
När vi älskar oss själva fullt ut och villkorslöst kommer vi
börja göra val som ger oss den lycka vi alla är så värd!

Glöm inte bort! Det är ALDRIG försent, var du än
befinner dig i livet just nu:

Livet kan vara UNDERBART,
det är du som väljer!

kramar//
Marianne, din fe

Själsfränders förtrollande magi...

2014-02-14T19:51:00.001+01:00

Själsfränders sammanlänkade energier får
deras kroppar att vaggas in i samma våglängd och
själarna blir förtrollande lugna.
Deras enormt djupa och sanna kärlek sprider sig
inte bara i deras kroppar utan deras kärleksvågor dansar
sig mjukt fram och förtrollar alla som är i deras
närhet.
Det behövs inga ord mellan själsfränder deras själar "talar
samma språk" så endast via energierna förmedlar dom sina
ord och känslor.
I början när man möts så säger man ofta till varandra,
-hur kan du veta det, jag har ju inte sagt något?
-hur kan du veta att jag tänkte så?
-hur kan du veta hur jag mår?
-Du gör som jag önskar utan att jag bett om det! mm.
Det är just via dom sammanlänkade energibanden som gör att
själsfränder kan kommunicera även när dom inte är nära
varandra.
Avståndet spelar ingen roll, de har som en "elledning"
emellan dom och den kan bli hur lång som helst och den kan
aldrig brista.

Att träffa sin själsfrände är både magiskt och förtrollande
som att hela världen stannar till.
Samtidigt som allt inom en rusar till och minnen väcks till liv
i en rasande fart. Hela kroppen skriker ÄNTLIGEN!,
äntligen träffas vi igen, jag har saknat dig så!
Helt plötsligt så faller allt på plats och man känner sig hel,
det är som att sista pusselbiten landar på plats!
Det som man omedvetet har sökt och letat efter i hela sitt liv
finns helt plötsligt där och det blir som ett helt fyrverkeri
som avfyras och glittret sprider sig i hela kroppen!
Sen infinner lugnet och friden det och djupa andetag man
tar sköljer bort allt det som tynger kropp och själ.

Själsfrände kärlek är något högre och djupare än vi kan
förstå tror jag, men att den är magisk, stark och att den
aldrig bleknar det har jag förstått!

Själsfränder är
kärlekens förtrollande magi!

Kramar//
Marianne, din fe

Livetshjul rullar på hur slitet det än är...

2014-02-04T21:20:00.001+01:00

Vi stöter på både storsten och smågrus på våran
väg framåt i livet!
Hur jobbig dom än är måste vi över dom!
Vi blir kantstötta, slitna och ärrade!
Vår inre kraft och hoppet om att få gå på
mjuk stenfri väg får oss ändå att fortsätta gå framåt
hur slitna, trötta och trasiga vi än är!
Visst är vi MAGISKA!

Det sägs att livet är en skola och att vi är här nere på
jorden för att vi vill lära oss en massa saker.
Att vi vill ha erfarenheter, visdom och medvetenhet.
För att vi vill växa i våra själar till högre och högre
dimensioner.

Med erfarenheter i alla dess slag så ökar hela tiden våran
medkänsla, omtanke, förståelse och kärlek.
För varje hinder vi möter på våran resa framåt i livet ställs
vi inför val om hur vi ska ta oss över och förbi.
Val som ibland kan vara riktigt svåra att ta, men för att
vi ska nå resultat är dom nödvändiga att ta för att passera.
Ibland gör vi val som gör att vi får träna på samma hinder
om och om igen tills vi har förstått och gör val som få oss
förbi hindret och vi kan fortsätta vår väg framåt.
Hur många gånger har vi inte sagt,
-Varför händer det här alltid mig?
-Varför måste jag göra det här om och om igen?
Svaret blir då, för att vi inte har lärt oss det vi ska lära oss i
just denna fråga.
Vi behöver dessa gånger tänka om och
lösa hindret med andra val än dom vi redan provat.
Vi behöver kanske zooma ut och se att det finns andra
alternativ, alternativ som kanske redan funnits inom oss,
men som vi inte har sett eller vågat ta.

Hur lätta eller svåra våra hinder än är så provar vi om
och om igen tills vi tar oss över.
Våran inre kraft, våran drivkärna kärleken, får oss att
resa oss upp om och om igen.
Kärleken denna magiska kraft som helar oss, tröstar oss
och omfamnar oss och får oss på benen igen.
Omplåstrade fortsätter vi framåt nyfiket på vad vägen
framför oss har att ge.

Mitt livshjul har rullat över som ovan både smågrus och
storsten och visst är det både gammalt och slitet.
Men för mig är det ett vackert hjul för det är fullt av
visdomar, medvetenhet, medkänsla, omsorg, förståelse
och en massa kärlek!

Jag älskar mitt hjul och det rullar fint fram och
vem vet vad för väg det ska rulla in på snart;-)

Kanske en väg full av magi och kärlek!

Kramar/
Marianne, din fe

Återfå din balans...

2014-01-01T10:57:00.000+01:00

Vi är många som har haft en inre/yttre stress
och ångest nu inför jul och nyår!
Våran inre balans har kommit i gungning.
Ta dig tid att återfå balansen genom att bara sitta
ner en stund.
Blunda och andas in lugn och harmoni.
Andas ut stress och ångest.
Efter några djupa andetag har din kropp slappnat av
och lugnet sprider sig och balansen är tillbaka!

Lycka till kära ni och jag önskar er
en magisk inre balans full av kärlek!

Kram// Marianne

Världens spegel...

2013-12-16T12:21:00.000+01:00

Tänker du på hur du uttrycker dig?
Eller kastar du ur dig din åsikt utan att tänka,
Är det här sanningen eller bara min åsikt?
Tänker du på om din åsikt är kränkande
eller peppande?
Vill mottagaren ha din åsikt eller ta
dig friheten att kasta ur dig den ändå?
Det här är något vi alla behöver träna på och
inför varje möte tänka till,
Har jag tillräckligt med bakrund
och vetskap om personen framför mig för att
överhuvudtaget kunna eller
ha rätt att ha en åsikt alls egentligen?

Stanna upp och tänk efter och välj att
sprida kärlek i dina ord och
världen runt dig blir kärleksfull!

För om du inte redan visste det så är världen en
spegel!
Det du ger ut får du i mångfald tillbaka!

Sprider vi negativitet så lever vi i en värld med
massa negativitet!
Sprider vi rädsla och oro så hamnar vi hela tiden
i situationer som föder en massa rädsla och oro!
Sprider vi ondska och elakheter så är det så att
det är ondska och elakheter vi möter runt oss!

väljer du att istället att,

Sprida positivitet så har du helt plötsligt en
värld runt dig som är positiv!
Sprida hopp och tankar om att klara allt i din väg
ja då blir hindren på din väg betydligt lägre eller
i det flesta fall blir det inga hinder alls!
Sprida kärlek och omtanke leder till att det
är kärleksfulla och omtänksamma människor du
möter var du än går!

Vad vill du att din spegel ska visa dig?
Sluta skylla på världen runt dig det är du och
ingen annan som bestämmer vad som speglas i den!

Du kan få din spegeln att skina av renaste guld
och din värld gnistrande kärleksfull!

Kramar fulla av kärlek//
Marianne, din fe

När morgonen vaknar...

2013-11-29T14:52:00.000+01:00

Allt är svart runt omkring ögonen ser ingenting annat
ett totalt mörker. Känslan i kroppen har fryst till is.
Försöker väcka tankarna men dom finns inte längre, det är
tomt som ett blankt papper. Vad hände? Hur kom jag hit?
Vem kastade ut mig i den tomma natten?
Irrar omkring i den tysta mörka natten i timmar, år..... Tills
kroppen sjunker ihop och likt en gammal gumma krälar
den tyngda varelsen fram.
Hur lång är natten? Hur många minuter? Hur många tunga
andetag hinner den slitna ta? Stegen som hasas fram sliter skorna
i varje rispande drag mot den hårda marken. Till slut är sulorna
borta och fotsulorna är nu dom som skalas av i varje steg.
Hur långt ska de stackars fötterna bära denna tunga sega kropp?

Det glimtar till! Nej det kan inte vara sant! Rädd dras sig undan
måste hitta den mörka grottan att gömma sig i!
Solens strålar börjar börja lysa på himlen som färgar sig rosa i solens
sken. Nej det är bråttom nu spring spring....
Solen stiger högre och högre och letar sig fram och värmer allt i sin väg.
Spring fortare, känner värmen mot ryggen måste öka takten nu!
Solen, den rosa himlen och värmen fyller allt runt omkring nu och allt
börjar vakna till liv. Fåglarna sjunger, blommorna vaknar och sträcker
ut sina kronblad och ett nytt färgspel sprider sig.
Rädd springer så fort nu vart fan är grottan?
Rädd vågar inte möta det vackra!
Rädd vågar inte möta värmen!
Rädd vågar inte möta kärleken som sprider sig!
Rädd vågar inte möta de positiva tankarna!
Rädd vågar inte vända sig mot solen och välkomna den
kärlek som den vill ge!

Springer omkring och letar grottan tills fötterna blöder.
Fattar inte att grottan är kall, fuktig, mörk och full av äckliga
små kryp.
Fattar inte att i grottan är man ensam och hungrig.
Fattar inte att i grottan ruttnar man bort sakta, smärtsamt och
tillslut är man bara något som stinker.

Utanför grottan skiner solen och färgspelen dansar sig fram lekande
och glatt över allt de kommer åt.
Morgonen har vaknat på riktigt nu och allt liv sjunger de
vackraste melodier som skapats. Harmonin och friden tävlar om
att först komma fram till var och en som stannat kvar ute i ljuset.
Till dom som valde att stanna upp och vända sig mot solen och med
öppet hjärta ta emot allt som morgonsljuset sprider!

Har du sett morgonen gry i ditt liv? Har du sett ljuset?
Vågade du ta emot kärleken eller vände du dig om och sprang?

Jag har själv suttit i grottan och tittat ut mot ljuset och det tog mig
många år att våga lämna den och gå ut i ljuset.
Om jag kunde skulle jag gömma den där (ursäkta språket) jävla grottan!
Så att ingen någonsin hittar dit! Ingen är värd att sitta där!
Ingen!
Väl ute i ljuset kommer jag aldrig återvända, aldrig!

Stanna upp spring inte och sluta leta grottan!

Vänd dig om och du får se,
morgonen vakna i ditt liv!

Kramar//
Marianne, din fe

Morbror Lennart...

2013-11-25T15:33:00.000+01:00

Ända sedan jag var liten har jag haft ett gott öga till
min kära morbror Lennart!
Han är en glad prick med ett stort djupt hjärta.
Nu på senare år förstår jag varför jag alltid har dragits
till honom, han är precis som jag andlig.
Han säger att allt är energi och har studerat astrologi sen
jag var liten, och det har jag alltid tyckt varit så spännande.
Jag minns att jag satt med stora öron och lyssnade när
han pratade om detta ämne med mig.
Jag är så tacksam över att just Lennart är min morbror
och jag älskar honom av hela mitt hjärta!
Han har nu önskat lite bilder på Harrsjön som har varit
hans sommarställe sedan han var barn, precis som mitt.
Och såklart ska han få det, här Lennart kommer det några
bilder på vår magiska plats här på jorden!

Hoppas du tyckte om bilderna min kära

morbror Lennart! Jag älskar dig! Kramar//Marianne

Magin gör dig fri...

2013-11-15T10:45:00.001+01:00

Vågar du släppa det som inte fungerar i ditt liv?
Vågar du stanna upp och ärligt lyssna till din inre röst?
Vågar du göra alla dina val utifrån din sanna ärlighet och kärlek?
Vågar du möta din egen kärlek till dig själv?

Vågar du vända dig om och se på dig själv och säga,
Släpp den tunga säck du bär den skadar dig!
Vågar du vända dig om och se på dig själv och säga,
Ja, jag hör dig och från och med nu ska jag lyssna på dig!
Vågar du vända dig om och se på dig själv och säga,
Jag lovar dig att göra mina val i sann ärlighet och kärlek mot dig!
Vågar du vända dig om och se på dig själv och säga,
Jag älskar dig, du är värd ett liv fullt av kärlek, glädje, frid och
harmoni!

När du vågar det fullt ut till 100% då kommer magin in i ditt
liv och du blir totalt fri!

Fri att skapa det liv du är värd!
Fri att njuta av varje dag!
Fri att älska dig själv fullt ut!
Fri att leva i harmoni!
Fri att leva i glädje!

Du har magin inom dig våga ta emot den
och du blir fri!

Kramar//
Marianne, din fe

Våga bläddra i din livsbok...

2013-11-01T09:20:00.001+01:00

Vi alla har en livsplan som vi själva skrev med omsorg
innan vi föddes!
En livsplan om hur vi ville att vårat liv skulle se ut,
vad vi ville lära oss, vilka vi ville träffa, vem/vilka vi
skulle få barn med, vad vi ville jobba med, var vi ville
bo och så vidare.
Vi skrev vår plan med stor omsorg och kärlek.

Hur konstigt det än låter så har vi även skrivit in våra motgångar
och sorger i vårat liv för att vi vill lära oss om det och få empati
och förståelse för andra.
Vi bläddrar blad för blad i våran livsbok, vart efter tiden går.
Ibland tar det lite längre tid mellan bladen.
Då är vi kanske ute på villospår eller så är vi för rädda för
nästa kapitel.
Villospår eller rädslor som börjar bli känslor i våra kroppar och
vi känner tomhet eller olycka. Vi börjar ställa oss själva frågan
ska det bara vara så här? Varför är jag inte lycklig?
Eller än värre vi känner och fast där vi är och vågar inte gå vidare.
Tänk när du kommer tillbaks till himlen och få läsa din livsplan
igen och få se hur lycklig du hade blivit om du bara hade
VÅGAT bläddra vidare.
Tänk att få läsa och se hur kärleksfullt du hade planerat ditt liv
men din rädsla nere på jorden gjorde så att du aldrig fick
uppleva det.
Våga lyssna på din inre längtan, din inre röst, det är bara du själv
som undermedvetet minns din egen plan och med kärlek vill
tala om för dig att våga bläddra. Den vill inget annat än att tala om
för dig att nu är tiden inne för att följa din livsplan.
Nu är det dags att börja nästa kapitel i din livsbok!

Våga bläddra vidare du är trygg, du har skrivit
nästa kapitel själv!

Kramar// Marianne, din fe