Matte Matiks blogg

Kvinnolobbyn

2013-02-27T23:11:00.002+01:00

Gail Dines, ovan, kallar sig feminist. Hon menar i första minuten av ett anförande - och liknande har jag hört från andra feminister - att "feminister är den enda gruppen som tror på männens mänsklighet. Feminister är den enda gruppen som tror att män inte föds som våldtäktsmän, torskar, hallickar eller ungkarlar, utan att män föds med samma fulla kapacitet som kvinnor föds med".

Jag är med på resonemanget. Om man utgår från att män och kvinnor inte har några väsentliga biologiska skillnader så följer det naturligt att man borde kunna uppfostra män till att bli likadana som kvinnor. Redan där börjar självmotsägelsen, vilken är så tydlig i Dines sista mening i videon. Vadå kvinnor? Varför ens tala om gruppen "kvinnor" om kön i allt väsentligt är en social konstruktion? Om individer med snippa som själva anser sig ha ett kvinnligt genus har specifika egenskaper som individer med manligt genus som råkar ha snopp generellt inte har pratar vi biologism. Och det är det som är det fascinerande med många av de som pratar om social konstruktion. De delar hela tiden upp världen i "kvinnor" och "män". Biologiskt kön är själva fundamentet för det de håller på med! Följden blir, som en av hennes akademiska systrar uttryckte det: "Du är man, jag är kvinna, och därför håller du käften!"

Även om Gail inte säger det rakt ut är andemeningen att kvinnor föds med egenskaper som män inte föds med. Hennes syn på manlighet är tydligen att våldta, köpa sex, idka hallickverksamhet osv. Det går inte att skilja detta från synen på män, då "manlighet" är vad majoriteten av män gör.

Man kan försöka dölja den här synen på könen hur mycket man vill. Man kan säga att det inte finns några väsentliga biologiska skillnader och att vi inte ska tala om män och kvinnor i naturlig bemärkelse. Det spelar ingen roll, det är kvinnor mot män det handlar om. Den feminism som dominerar samhället idag borde inte kallas feminism, den borde kallas vid sitt rätta namn: kvinnolobby, då ordet feminist i mitt tycke är betydelselöst eftersom det kan betyda vad som helst rent teoretiskt. Det viktiga är att se vad dagens s.k. feminism gör - i den kontext vi lever i. I Tyskland är det folk som kallar sig feminister som ligger bakom att prostitution är lagligt, på Island är det feminister som jobbar hårt för ett förbud mot pornografi (Gail Dines har f ö varit inbjuden dit av kvinnolobbyn där).

Den luddiga definitionen av feminism fungerar därför bra som sköld. Gail Dines, och många många andra, borde inte få komma undan med att gömma sig bakom den. De är kvinnolobbyister.

Och nej, bara för att man tror att det finns medfödda skillnader mellan könen så betyder det inte att man tror att män är predestinerade till ovanstående. Det är kvinnolobbyn som tror det - resten av världen vet mycket bättre än så. Att konstatera att män är överrepresenterade vad gäller brott betyder inte att man tror att män är predestinerade till brott. Om man nu ska betrakta män och kvinnor som kollektiv är män överrepresenterade vad gäller mycket positivt också. Män bidrar med mer skattepengar till staten än de får ut, pengar som transfereras från gruppen män till gruppen kvinnor. Män är en oerhörd tillgång för samhället vilket kvinnolobbyistkvinnor också vet om - och det gör dom oerhört irriterade.

Personligen tycker jag att man inte ska hålla på så här. Vi är individer. Jag råkar vara man och jag råkar ha många typiskt manliga egenskaper, men jag är långt ifrån en typisk man. Jag är totalt ointresserad av hockey och fotboll. Jag städar. Jag älskar att sjunga. Jag är lycklig över att jag får vara hemma med mina barn en dag i veckan. Jag kan inte ta ära för vad andra män gör, jag ska inte ha skit för vad ett litet fåtal av dom gör, samma sak gäller om du är kvinna, invandrare, homo eller vad fanken du nu är, och min uppfattning är att majoriteten av människor tycker så.

Jag har sagt det jag velat säga. Jag har funderat klart. Jag känner att jag inte kan säga mer vad gäller sådana här frågor i den här bloggens form, och tänkte faktiskt att jag ska sluta med det från och med nu (det kanske inte går hålla sig helt). Det har blivit allt mer sparlåga, det känns mest jobbigt och som att jag upprepar mig. Kvinnolobbyn i Sverige hade sin chans till sansad diskussion med Pelle och Pär - de valde att kasta skit och skrika, vilket medför att de hårdföra kommer att sköta saken. Jag är trött på att bli knuffad på ena sidan om en uppdragen linje, trött på att bli bevakad, trött på att stämplas som extrem för att jag uttrycker mina åsikter och känslor som jag gjort med den här bloggen, för mina åsikter är inte ett dugg extrema. Mina åsikter är vad folk i allmänhet tycker. Jag är en helt vanlig människa!

Visst, den här bloggen har varit viktig för mig. Inte minst har ni bloggrannar och flera kommentatorer spelat en stor roll (och jag kommer nog inte kunna hålla mig från att störa er framöver på era tillhåll), , men det handlar trots allt om en kort period av mitt liv, och det här med mina åsikter om feminism är bara en liten del av vad som upptar mina tankar. Den feminism vi ser idag är bara en liten, liten pusselbit i ett mycket större pussel, och det stora pusslet är bra mycket intressantare, det får så mycket att falla på plats - men det passar inte in här. Kanske i någon annan form, någon annanstans. Någon annan gång. Det finns en familj jag älskar, musik att skriva, saker att bygga, mark att odla...

Idag finns det en hel drös med feministkritiska bloggar till skillnad från när jag började. Snöbollen är sedan länge i rullning. Det var länge sedan det vände. Sverige skakar redan i grundvalarna. Håll hårt i era nära och kära! Se till att ha bra folk runtom er, det kan bli en skakig tur framöver...

Samtidigt på genus-gymet...

2013-02-18T15:08:00.001+01:00

Jag undrar dock var fett-aktivisterna håller till... Och varför tänker jag på den här videon?

Dear Woman from Will Ferrell

Fritt om vad kampanjandet mot "näthatet" går ut på

2013-02-18T00:49:00.001+01:00

Nu kanske ni tror jag är ute på djupt vatten igen, och visst kan man tro det. Att ens ta upp det förbjudna partiet är farligt, men lugn, det handlar inte om invandringspolitik. Jag tänker spekulera lite om framtiden. Överhuvudtaget har jag inte haft någon lust att skriva särskilt mycket nuförtiden. Det ser för dåligt ut därute i nuläget för att jag ens ska vilja yttra mig offentligt. Det ritas streck i sanden där man måste ta ställning i x antal frågor och vill man inte göra det knuffas man på än den ena, än den andra sidan. Jag är less, arg, trött och bedrövad.

Om man nu hade trott att dialog skulle fungera tidigare kan man numera lugnt säga att det inte är någon idé. Vad gäller feminism skulle jag vilja säga att kvinnolobbyn hade chansen till sansad debatt med Pelle Billing och Pär Ström. Snällt uttryckt kan man väl säga att de valde att inte ta den chansen, och resultatet blir att de mer hårdföra kommer att driva frågan framöver. Det är inte kul längre. Att elitfeministerna har förlorat tvekar jag inte en sekund över. De har förlorat för flera år sedan, kritisk massa har redan nåtts och de är på väg ut - men saker och ting tar tid. Den enda chansen för dom att hålla sig kvar är om debatten förbjuds överhuvudtaget, vilket för oss över på det jag egentligen hade tänkt skriva om, nämligen en spekulativ historia om vad som kan vara anledningen till medias senaste våg av misandri, kampanjande mot "näthat" och viljan att bunta ihop feministkritiker och invandringskritiker m.fl. i en och samma grupp och sedan avhumanisera dom. De vedervärdiga "näthatarna".

Den som fortfarande tror att de etablerade partierna (inom "alternativ" media populärt benämnd "sjuklövern") har särskilt mycket med ideologi att göra borde tänka igen. Visst finns det ideologi inblandad men likriktningen är oerhörd. Senast jag såg ett försök till en ideologisk debatt var Centerns nya program som bland annat tog upp fri invandring, månggifte och annat. Personligen tyckte jag att det var kul att någon gjorde något som bröt mot strömmen, att någon vågade komma med något nytt - även om jag blev förvånad över att det kom från Centern. Naturligtvis blev det inte långvarigt. Annie Lööf gjorde snabbt avbön och började kampanja för vargjakt istället om jag inte minns fel, i ett tappert försök att vinna tillbaka väljare. Moderaterna idag är snarare att likna vid forna tiders socialdemokrater. Någon höger existerar inte. Inga liberaler heller. Både Folkpartiet och Moderaterna har omfamnat marxistiska teorier.

Förtroendet för media rasar. Att media och politiker sitter i samma båt är knappast något man behöver vara foliehatt för att tro på. Media och politiker har gemensamma intressen - behåll status quo framför allt! Diskussioner förs om att utöka presstödet och i utbyte kan man gissa att politiker använda media för sina egna syften. Täta kopplingar mellan media och politiker. Etablissemanget. Almedalsveckan. T.o.m. Lars Ohly får dansa Gangnam Style med Schlingmann och Corazza Bildt på journalistkalas.

Tror du inte Reinfeldt skulle ta efter SD:s politik om han kunde? Han försöker redan, via sin proxy Billström.

Mitt i alltihopa när alla har det så myspysigt och trevligt tillsammans kommer då ett nytt parti. Vi kan kalla dom för SD. Deras ideologi och vad den står för är ointressant för diskussionen - poängen är att de inte är en del av Makten. De verkar i mitt tycke vara intresserade av att driva sina kärnfrågor på ett helt annat sätt än "sjuklövern" (vad man sedan tycker om deras sakfrågor är en annan femma), och är som de idealister de är inte till salu på samma sätt som resten av makten. Inte än iallafall. SD kommer aldrig att kompromissa i sina kärnfrågor och värst av allt - de börjar få en hel del väljare bakom sig. De driver en linje som är i klar konflikt med etablissemanget, en väg som är omöjlig för etablissemanget att gå. Visst, etablissemanget gör redan trevare för att försöka kapa åt sig väljare, men etablissemanget har redan målat in sig i godhetshörnet. De har bränt möjligheterna till det genom att använda demonisering av SD som strategi. Det funkade inte, tvärtom! SD och det de står för är ondska enligt de själva - det är numera omöjligt för dom själva att ta sig fram på den vägen. Jag tvivlar inte en sekund på att de skulle ta den vägen om de kunde det. Det handlar inte om ideologi för etablissemanget. Det handlar om att behålla Makten!

Vilka strategier har man kvar? Förbjuda diskussion? Min tanke är att det är ett av de sista halmstråna man greppar efter just nu. Man vill stänga ner "hatsajterna" trots att krönikörer som Oisin Cantwell, Lindeborg och många andra låter likadant - från ledarplats. Lägg märke till att det är en kampanj mot "hat", inte mot hot, som är en helt annan historia. Associationskedjan är att folk som opponerar sig likställs med hat, och hat likställs med hot. Att lyckas med en sån sak är inte det enklaste. Det skulle betyda att man visar klart och tydligt att man är beredd att använda rena diktaturmetoder för behålla makten. Man lyckades faktiskt stänga ner Flashback under en period men detta var dock innan sajten etablerat sig i folks medvetande på samma sätt som nu. Nedstängning av Flashback, Avpixlat eller liknande skulle innebära ramaskri. Om det inte skulle vara så att det hände något riktigt otrevligt som kunde få den allmänna opinionen att tycka att det är OK att begränsa yttrandefriheten för "den goda sakens" skull. Att strypa yttrandefriheten är för övrigt ett direktiv man fått från storebror EU och för att avancera efter sin karriär här i Sverige måste man förstås visa att man är lydig.

Alltså - reta upp folk så mycket som det går! Föd folks hat och hoppas att det smäller någonstans! Det man sitter och hoppas på just nu är en svensk Breivik. En liknande händelse skulle inte alls få samma effekt som i Norge, tvärtom skulle den innebära att man fick mandat för att inskränka yttrandefriheten. Vad är väl en massa oskyldiga människoliv värda vägda mot att få behålla makten? Och det är bråttom! Nästa år är det val, och efter det är det sannolikt försent. Jag kan inte se det på annat sätt än att en svensk Breivik innan valet 2014 vore rena önskedrömmen för Makten (och att någon islamist spränger sig vore förstås önskedrömmen för andra sidan, däremot kan jag inte se att det skulle medföra krav på att begränsa yttrandefriheten).

Jag märker ju att det kokar därute, så min bön går nu till alla människor som känner att bägaren håller på att rinna över; Hata på bara, att känna ilska och vanmakt är ingen synd, men för Guds skull, gör inget dumt! Då kommer det att barka riktigt åt h-vete...

Eller så är jag bara ute och cyklar...

Edit: Jag är inte den som tror på medvetna konspirationer, att man sätter sig runt ett bord och planerar att "nu ska vi fixa en ny Breivik!". En dold agenda är inte sällan dold även för de som är inblandade. Jag ser en "konspiration" av det här slaget som att outtalade önskningarna kommer till uttryck när en grupp människor jobbar för samma sak. En slags kollektiv undermedvetenhet som manifesterar sig. Man behöver inte erkänna varken för sig själv eller de andra, det sköter sig själv.

Edit 2: Vad gäller vapenförsäljning till diktaturer säger jag inte att det måste vara fel. Det är en komplex fråga, jag har inte tagit ställning. Det jag har något emot är hyckleriet. Ska vi sälja vapen på det vis vi gör/gjort ska vi ha ryggrad att stå för det också.

Fredsprojektets budget

2013-02-16T18:55:00.001+01:00

De som påstår att EU handlar om frihandel kanske kan förklara det här för mig, skrivet av en Fredrik Segerfeldt. 39% av EU:s totala budget går till jordbruksstöd. Man ser till att sätta upp handelshinder så att Afrika inte kan sälja sina produkter inom EU och då subventionerna gör att man producerar mycket mer än man behöver ser man sedan till att dumpa överskottet på de afrikanska marknaderna, vilket får till följd att det afrikanska jordbruket får ytterligare stryk.

Mest fascinerande är ändå vilka som får ta del av detta jordbruksstöd. Det är inte arga franska bönder som tippar gödsel utanför departement, utan storföretagen! Här får LCHF-aktivister ytterligare vatten på sin kvarn.

"Enligt en undersökning gick 80 procent till storföretag i jordbruks- och livsmedelsindustrin. Sockerjätten Danisco tog under 00-talet tog emot hundratals miljoner euro av skattebetalarna. En av Storbritanniens största vinnare på jordbrukspolitiken heter Elizabeth Windsor, mer känd som drottningen. I Sverige var Arla Foods den största stödmottagaren under 2000-talets första tio år. Med på topplistan finns även ett stuteri inriktat på hästavel till galoppsporten."

Det var å andra sidan rätt många år sedan jag trodde att EU var ett fredsprojekt, om jag ens trott det någon gång.

Förresten, vad gäller "mello" ikväll är min spontana kommentar till det hela "Örp!". Veckans roligaste händelse har redan varit; Joseph Cauxs presentation av resultatet av sin påhittade genuskonferens där han trodde någon skulle se genom bluffen - istället fick han anmälningar!

Skulle en mirakelmedicin tillåtas?

2013-02-16T13:45:00.003+01:00

Hur mycket skiljer sig det här egentligen från att ta droger? Man stimulerar hjärnan med elektriska impulser istället för med kemiska substanser. DBS - Deep Brain Stimulation. Jag vet inte men något i mig får att rysa när jag tänker på proceduren med att sätta in de där grejorna långt in i hjärnan. Lobotomi och såna där grejor.

Av någon anledning snubblade jag över en herre vid namn Rick Simpson som bäst torde beskrivas som någon slags Cannabisaktivist. Han påstår sig ha botat mängder av sjuka människor med en cannabisolja som han framställt. Cancer, brännskador - det tycks inte finnas någon hejd på vad den här oljan är kapabel till - en mirakelmedicin helt enkelt, enligt honom och andra. Simpson är definitivt inte någon forskare och har en i mitt tycke oerhört svart-vit uppfattning om världen (allt är de onda läkemedelsföretagens och människor med pengars fel). Jag måste erkänna att jag har en hel del problem med hans resonemang. Dogmatiskt är bara förnamnet.

Samtidigt betyder inte det att han har fel i sak. Det kan mycket väl vara så att det ligger något bakom det här, att cannabisoljan han marknadsför faktiskt har effekt. Man ska komma ihåg att läkemedelsföretagen sitter på dubbla stolar. En för effektiv medicin som folk kan framställa själva skulle naturligtvis göra att dom förlorar pengar, och när jag sett hur Livsmedelsverket och andra medvetet ljuger och vilseleder vad gäller fett och kolhydrater så är det inte svårt att tänka sig att man kampanjar på precis samma sätt i andra frågor. Feminism, invandring, klimatfrågor, kostfrågor, varför skulle läkemedelsfrågor vara annorlunda? Det kanske ligger mer i motståndet mot att legalisera cannabis än att man vill skydda folk från "knark". Amfetamin och andra substanser som också är narkotikaklassade, har man inte har några problem med att skriva ut till barn, men för att framställa dessa krävs ett hyfsat laboratorium. Patent är inte sällan inblandade. Medicin som folk kan odla i trädgårdslandet och framställa med en riskokare. Det finns många som har en hel del att förlora på en sån sak...

Media och politiker goes gangnam style

2013-01-30T22:38:00.003+01:00

För den som fortfarande trodde att media är till för att granska politiker kan ni ta en titt på en Expressen-journalists 40-årskalas nyligen. Lars Ohly, Schlingmann, Anna Corazza-Bildt m.fl. dansar gangnam style tillsammans, samtidigt som de har "födelsedagsbarnets" ansikte fastspänt över sitt eget.

Kan väl säga att jag redan tappat mitt förtroende för de här, det blev bara ett kvitto på hur kompisar man faktiskt är med varandra - både politiker sinsemellan och politiker och journalister - men det är ju bara rasister och konspirationsteoretiker som tjatar om att media och politiker sitter i knät på varandra, det vet ju alla!

Det har snackats om höjt presstöd för media ett tag, då läsarna rasar (så konstigt!) - något måste ju göras för att rädda "kvalitetsjournalistiken"! Det här var knappast ett steg i rätt riktning, om vi säger så.

Glad Genus-Lucia!

2012-12-13T00:39:00.001+01:00

"Och det hände sig vid den tiden att drottningen utfärdade ett påbud att hela världen skulle könsskrivas. Och trots att kön i allt väsentligt är en social konstruktion så skola snippor och snoppar räknas och bokföras. Och hädanefter ska alla vara konstant medvetna om sitt kön. I moderns, gudinnans och mannens eviga skuld. Amen." (Inledningen till det nya julevangeliet)

Ett mystiskt ljusklot förbryllar Värmland. Om bara åtta dagar tar Mayakalendern slut. Ni som har hängt med ett tag vet att det inte är jordens undergång som står för dörren, det är könets undergång. Det mystiska ljusklotet är inget mindre än motsvarigheten till Betlehemsstjärnan, och det är antagligen vid Centrum för genusforskning på Karlstads universitet som hen har kommit, hen som ska frälsa världen. Vi talar förstås om ingen mindre än Genus-Lucia, med basröst, snopp och skägg.

Skämt åsido, den här låten har legat i byrålådan ett par år, och den skulle förmodligen sett lite annars ut om den kommit till idag. Det är egentligen inte så väsentligt det här med genus, det skulle lika gärna kunna vara "PK-Lucia". Alla de här som måste göra om saker till att passa de nya religionerna, varav genus är en och förbud mot pepparkaksgubbar kommer från en annan. För det är ju så med all religion, den tar befintliga högtider och fenomen och anpassar dom till den rätta läran.

Man brukar ju säga att julen, åtminstone i väst, är en kristen högtid då kristendomen konverterade den till att handla om Jesu födelse. Om julen som kristen högtid säger jag bara tjopyttsan. Det finns kanske några stackare kvar idag som firar kristen jul. Idag firar i princip alla i västerlandet jul i enlighet med västerlandets alltialltomfattande religion; konsumismen. Disney och Coca-cola-julen. Jazziga jullåtar om ett Winter Wonderland är ett nytt påfund, något som användes för att lansera den nya, moderna konsumismjulen. Det är DET julen handlar om nuförtiden. Här i Sverige har vi då som bekant lite andra religioner också, och det är därför det varenda år blir nåt (eller många) rabalder om pepparkaksgubbar, flickor som inte får vara stjärngossar, att alla barn ska få vara lucior och så vidare. Julen är definitivt i skottgluggen för den nya svenska religionen.

Personligen är jag inte nåt större fan av Lucia. Jag minns bara det här med att det skulle vara klassens snyggaste tjej som skulle vara Lucia (de påstod att de lottade fram henne, jo tjena...). De som stod närmast henne som tärnor var de som ansågs vara näst snyggast och så vidare. Rangordningen. Lokaltidningarnas "Rösta på din Lucia-kandidat". Gäsp så fånigt... Men jag behöver inte bry mig om dom heller. Dagis-Lucia är en helt annan sak. De är för små för att se det på det sättet. Vem som helst får vara Lucia, eller vad de vill. De "sjunger" sånger och är glada över att vi föräldrar kommer och tittar tårögda på dom. De som inte vill vara med behöver inte heller. Stats-TV:s Lucia hade senast jag såg den (minns inte när, men det var nog många år sen) blivit infekterad av den nya religionen, det var tydligt att man skulle göra Lucia till något nytt. Och i TV:s julkalendrar och barnprogrammen brukar det alltid skymta förbi Genus-Lucior. Vad är problemet då? Har jag problem med manliga lucior? I sak, nej, men det här tvärtomeriet är så genomskinligt. Det påminner mig om den konstanta strömmen från media och etablissemang. Att så fort man kan så måste man smyga in tvärtombilder för att vi ska påverkas i "rätt" riktning. För Genus-Lucia kommer ju att frälsa världen. Utplåna könet så kommer alla problem att bli lösta. Ja just, etnicitet också, fast varken kön eller etnicitet finns ju, samtidigt som man räknar snippor, snoppar och etnicitet.

För min del är det så illa att jag faktiskt riskerar att åka ut och lussa, helt ensam med en akustisk gitarr, basröst (nåja, tenor då), snopp och skägg. Det får nog snarare räknas som ett komedi/tragedinummer, för det är allt annat än nån politisk aktivism bakom.

Genus-Lucia dyker upp på Spotify framöver om allt går enligt plan. Ljudkvalitén på YouTube blir inte den bästa.

Då går jag ner i min källare...

2012-12-12T01:15:00.004+01:00

Jag är trött på allt tjafs. Diskutera hit och dit och sen tycker alla samma sak efter att man vänt fram och tillbaka en massa varv. Alla grupperar sig iallafall till de som tycker samma sak som de andra och tycker de som tycker nåt annat är dumma i huvet. De som påstår att de vill diskutera och har ett öppet sinne säger det oftast för att verka som att just de minsann är bättre och värda att lägga ner tiden på att prata med, medan det egentligen handlar om en säljstrategi för att få den andra sidan att tro att de bara vill väl för att den andra sidan ska köpa det de har att säga. För de har ju rätt.

Ja, alla har rätt och ingen kommer att ändra på sig, och värst är de som står på vardera kant och skriker dumskalle åt varandra medan vanligt folk helst vill slippa vara med om eländet.

Jag hade faktiskt en gång i tiden ett rätt öppet sinne om en hel del saker. Det har blivit sämre med den varan. Jag har grävt en hel massa, dragit slutsatser som jag kommer ha rätt svårt att överge och känner att det är dags att "dra vidare". Tjafsa går ju, men jag känner att jag har tjafsat klart. Jag har aldrig varit ute efter att driva nån kamp eller stå på några barrikader, även om vissa verkar ha trott det. Det har varit en personlig resa och fas 1 är sedan ett tag redan avklarad, ni som hängt med ett tag har säkert redan förstått det. Ni är ju trots allt några hundra om dagen.

Vad ville jag med det här då? Inte så mycket. Mest beklaga mig lite över hur less jag är på hur det ser ut därute idag. Skrik och vrål, hån och hat och fingerpekande. Pepparkakor och järnrör... Jämställdhetstjafset står mig upp i halsen. Jävla värld. Istället har jag vänt världen ryggen och gått ner i källaren och skrålat en del. Här har ni ett litet exempel. Tänk om jag vore en skalärprodukt i pudelmetalversion. Ja bara en slaskversion än så länge. Gissa om jag hade roligt!

Det känns bra där nere i källaren, aka "underrummet", jag kommer nog upp med nån blaskig starköl eller nån knasig vinare åt er framöver. Nåt moldaviskt kanske. Moldaviskt vin är det bästa (ja, jag tramsar med er, och det känns så jäla gôtt!).

Bokrecension: Café Rättvisan av Joseph Caux

2012-12-11T00:33:00.001+01:00

Har just avslutat Joseph Cauxs Café Rättvisan. Jag läste mycket böcker i min ungdom men det skönlitterära har fått stryka på foten ordentligt senaste åren. Jag lade dock redan vid introduktionen av boken märke till att huvudfiguren i boken, Josef Karlsson, hade klara likheter med Ignatius Reilly från Dumskallarnas Sammansvärjning, en av de få böcker jag läst flera gånger.

Ignatius Reilly
(Dumskallarnas Sammansvärjning)
Så här tänker jag mig Josef Karlsson.

Josef Karlsson, bokens antihjälte är en fetlagd herre med konstiga kläder som tillbringar sina dagar med att skaffa mat genom att försöka snylta åt sig vid affärernas provsmakningar och mumsar i sig de frukter han kommer åt när han går förbi fruktdisken på väg genom affären. Han fyller sina dagar med TV-tittande och schackspelande på biblioteket emellanåt. Ibland söker han nåt jobb för att han måste.

En dag får Josef syn på en annons i tidningen om en inbjudan till Café Rättvisan där det bjuds på rättvis soppa. Naturligtvis enbart i syfte att fylla buken går han dit, och stöter där på ett brokigt gäng, där det är enkelt för den som hängt med i feministdebatten ett par år att identifiera karaktärerna. Klingström och Klangström, som driver en advokatbyrå och Gun Ässping, ledare för ett visst parti, och många många andra. Igenkännandena är många och det är svårt att låta bli att skratta åt den brutala behandling Caux utsätter dom för i sina karikatyrer av dom, för det är inte nådig kritik han bränner av. Jag förvånas också över hur pass bra herr Caux har hängt med i det som hänt, för det är många saker som debatterats senaste åren som dyker upp på Café Rättvisan.

Josef blir erbjuden att hjälpa hen:en Kim i köket för svart betalning, med fri tillgång till mat och vin, vilket han inte är sen att tacka nej till, trots att han tycker dom är idioter där allihopa. Även om det är gott om kängor till de i klientelet blir jag glad över hur Kim porträtteras, då han, förlåt "hen", blev min favoritfigur i gänget. (Josef och Kims avslutande möte måste jag i förbifarten bara nämna som ett tillfälle jag skrattade högt).

På Café Rättvisan blir det många kvällar med oändliga diskussioner, oändliga mängder rödvin och Stiinas hemkörda från Finland, och på nåt vis blir han en i gänget, trots hans motvilja mot människornas idéer där. Invandrarflickan Mona dyker i ett parallellt spår plötsligt upp i Josefs liv, en tjej som bor i samma hus som Josef och är på flykt från en familj som vill skicka henne att gifta sig i släktens hemland. Mona blir ett sätt att ta upp problemen dagens feminism har med hedersvåldet.

Mer vill jag inte säga än att Josef blir djupare insyltad i Café Rättvisan, men inser snart att ingenting är gratis, och konsekvenserna kan bli otrevliga. Rent allmänt är jag häpen över hur pass hårt författaren går åt de inblandade - inte för att jag inte tycker det är roligt, för jag är en så pass osnäll människa att jag kan skratta rätt gott åt rallarsvingarna. Vad sägs om att betitla lätt identifierade individer som Noja och Bängström? Det får sägas vara ett genomgående tema, och många konkreta förslag som kommit från kända feminister behandlas förstås tacksamt med ett persongalleri som Café Rättvisans klientel. Det är modigt att sätta de här sakerna på pränt, trots att han skriver under pseudonym - för det rena käftsmällar som delas ut!

Det finns en hel del budskap man kan läsa mellan raderna. Jag tolkar det som att ett viktigt syfte med boken är ett sätt att visa på hur illa det kan gå om man anammar extrema idéer, som idag faktiskt är politiskt korrekta. Tar man den enkla vägen för att vinna fördelar på den får man ge upp något. I Josefs fall handlade det om nåt så enkelt som mat, vin och lite brajja, men idag finns det många som bygger hela sina karriärer på att åka snålskjuts på feminismen. Du betalar alltid ett pris i slutändan för att flirta med extrema grejor för vinnings skull.

Slutligtvis får jag säga att jag hade kul när jag läste den, även om jag också fick några styng i hjärtat av bedrövelse. Det är grovt, det är snudd på burleskt, det är frodigt och absurt. Det är vida svängar och rasande fart. Det är åka av, helt enkelt, och jag lyfter på hatten för den som vågade publicera ett verk som detta i Sverige idag. Om 10 år kommer den att läsas i ett helt annat klimat. Just nu tvivlar jag starkt på att någon ansedd kulturskribent vill befatta sig med den, och det är synd, för även jag, som inte är litteraturkritiker, förstår att det här är väldigt bra rent tekniskt sett.

Om investeringar och en meningsfull tillvaro

2012-11-28T00:36:00.001+01:00

Läser på Blott Sverige Svenska Preppers har om att man ska vara snäll mot sina barn men börja med sina föräldrar. Det slog an nånting i mig. Jag har tänkt en del på den s.k. Caremaskandalen och den ilska folk gav uttryck för. Jag började fundera lite mer över den, och tänker att en anledning till att folk blir upprörda är att de själva har dåligt samvete över hur de behandlar sina föräldrar, men istället för att göra något själva så lägger man skulden på någon annan, "de onda", "de andra". Det är de andras fel att ens föräldrar blir så dåligt behandlade.

Nu ska jag i sanningens namn erkänna att jag inte har koll på just Caremaskandalen, som jag förstod det efteråt fanns det en del att anmärka på hur media hade vinklat det, men visst tror jag också att äldreomsorgen blivit sämre, och med den framtidsbild jag har tror jag inte den blir bättre framöver.

Men det här är den nya tidens melodi. Vi ska vara fria, rotlösa, flacka runt världen och "prova allt" (sen går det inte att "prova allt", för provar man allt har man inte provat att inte prova allt). Konsumera prylar, förhållanden, slit och släng, happy-happy på antidepressiva, bombardera oss med intryck, bo mitt i smeten, aldrig uppleva tystnad eller se en stjärnhimmel genom smogen.

I SvD startar serien "Föräldrafällan", där man presenterar barn som en kostnad. Ens närstående är något som kostar och tar tid. Ett problem. Politikerna fixar de här "problemen" åt dig, genom att ta hand om dina barn och dina föräldrar, och låter dig istället vara "fri" att arbeta hur mycket du vill, bo i en kappsäck, äta dina middagar ensam på hotellet eller inklämd på ett säte i flygplanet, stressande efter ett avlägset mål i fjärran, pensionen, och om den väl kommer (om den ens kommer) har du, om du följt alla konstens regler, ingen uppgift längre och du får sluta dina dagar nedmedicinerad i din egen avföring med en pipande maskin som kompis.

Tack och lov går inte alla på det här, trots politikers idoga arbete att övertyga folk, och visst ska man se om sitt hus och försöka tänka på ålderns höst vad gäller det ekonomiska, men politikerna hittar alltid på sätt att ta från de som sköter sig. Politiker lever på folks beroende och det ligger i deras intresse att folk inte sköter sig så bäst det är blir du ändå av med det du slitit ihop till. Men dina relationer är det svårare för dom att ta ifrån dig, därför är det väldigt viktigt att investera i dessa. Och precis som med allt annat man investerar i är det viktigt att investera rätt. Det finns inga snabba klipp här.

Och för den som vill missförstå - jag säger inte att vi ska gå tillbaka till en värld där barn inte får gå i skolan och där vi måste vårda våra gamla hemma. Jag säger bara att man inte ska gå på myten om "den lyckade människan". När alla skriker att allt bara ska vara på, på, på så stänger jag bara av, av, av, för jag har förstått att det är fake. En fasad, en chimär.

Jag är inte heller en sån som tycker att man nödvändigtvis ska gå ner i arbetstid för att sitta på arslet och vara djup. Jag tror inte på det här med att arbete är av ondo, tvärtom. Män bygger saker, sen dör vi. Det jag däremot tror är att det är viktigt att få jobba åt sig själv. Att kunna se ett konkret resultat av det man gör och ha möjlighet att själv påverka vad man ska göra.

Det är ingen fara att arbeta mycket, det som är farligt är när man inte längre vet varför man gör något. Att man bara springer runt i ett ekorrhjul utan att förstå varför, och det är det jag ser runtom mig idag. Folk som springer runt utan att veta varför dom gör det dom gör, utan att kunna påverka sin livssituation. För att "det ska vara så". Trevligt och puttenuttigt. Sudoku och hockey. Vi pratar inte med varandra längre. Den nya människan, det ultrapostmoderna. Rena önskedrömmen för de styrande!

Jag anklagar (J'Accuse)

2012-11-23T01:49:00.000+01:00

Sentios senaste undersökning ger SD 12.3%, en ökning på 2.2% sedan förra månadens Sentiomätning (antar jag?). Visst, det är en undersökning på endast 1000 personer, via webben, men vissa påstår att Sentio var de som var närmast med att gissa rätt valresultat för SD. Undersökningen är genomförd under perioden 15-21 november, efter att allmänhetet fått tillgång till "järnrörsgängets framfart" för två år sedan.

Jag har inte velat skriva något om detta, men det har gnagt i mig. Jag borde egentligen inte skriva om det, det är för infekterat och jag kommer antagligen få skit från båda håll. Jag är bara intresserad av att diskutera själva mekanismerna bakom det hela och peka på etablissemangets hyckleri. Ända sedan mediastormen drog igång efter Expressens avslöjande har jag varit helt inne på att det här främst skulle gynna SD. Tyvärr (eller kanske som tur är, med tanke på ämnets känslighet), så publicerade jag inget blogginlägg där jag framförde den åsikten, så jag kan inte hänvisa till något "vad var det jag sa", men jag känner att jag nästan kan säga det åt mig själv iallafall. Nu är det här förstås enbart EN undersökning, men den pekar i den riktningen. Det funkade inte den här gången heller!

Det här betyder att media i princip saknar makt över SD överhuvudtaget. Det betyder också att folk är så pass missnöjda över hur de andra partierna behandlar SD och invandringsfrågan att de faktiskt kan tänka sig att rösta ett parti där vi har politiker som beter sig på det här viset. Fast, det är klart, de är ju i gott sällskap med Anna "Crazy Horse" Sjödin, Kjell Olof Feldt, eller varför inte Per Svedberg som ställt sig bakom en motion lagd av Män för jämställdhet, medan han efter personalfesten uppvaktar en kvinnlig kollega i enbart kalsongerna, sjungandes en vacker kärlekssång ("kn*lla för fan!") så att hon vettskrämd ringer vaktbolaget.

Vad ska man säga? Intet mänskligt är mig främmande, eller att politiker är svin oavsett vilket parti de tillhör? Välj själv. Personligen är jag övertygad om att det finns rasism inom SD, men det finns även rasism på annat håll, och medias sätt att hantera detta, att i jublande triumf peka rasistfingret och dra hela partiet över en kam (om det är rätt eller inte är en annan sak), medan folk som bor i problemområden själva vet att rasistfingerpekarna bor i "vita", problemfria stadsdelar gör naturligtvis folk förbannade.

Jag blev därför glad när David Holman tipsade om en intervju med Soran Ismail, en person som verkligen använts som slagträ av media för detta, och ser hur sansad han verkar runt allt det här, och att han regelbundet verkar ha kontakt med Sverigedemokrater och faktiskt verkar vilja förstå. Det berör mig också att läsa hur han blivit utsatt för våld på grund av sitt ursprung, precis som det berör mig när jag får höra att svenskar blir det - för det finns på båda sidor, men media vill inte gärna ta upp den andra sidan. Det är det som gör folk förbannade, de dubbla måttstockarna igen.

"Man kommer ingen vart om man kallar folk för rasister, utan chansen är mycket större att människor lär sig något om man pekar på åsikten i stället för personen. Det spelar ingen roll var man kommer ifrån, folk som kommit hit som invandrare kan också hålla sig med rasistiska föreställningar."

Media säljer förstås hellre lösnummer och blåser på striden, pekar med stora rasistfingret och hånskrattar. Det har inte funkat hittills, det funkade inte den här gången heller. Media och politiker verkar helt ha tappat makten över SD (om de någonsin haft någon), och de har sig själva att skylla. Det tråkiga är att alla vi andra tvingas leva i en värld som blir allt mer polariserad, där två grupper står och skriker och hetsar mot varandra, och efter senaste turerna är jag övertygad om att det inte finns någon återvändo längre. Det finns ingen möjlighet till samförstånd längre. Det är krig därute nu!

Hoppas att ni är nöjda, politiker och mediemänniskor, den här skulden generaliserar jag gladeligen kollektivt över er allihopa, precis som ni lärt mig att man ska göra (några stackars få undantag har jag). Jag anklagar er för att ha skapat hela den här situationen och nu har ni tappat kontrollen över den totalt. Grattis! Det blir trevligt framöver, hörni! Men ni sitter förstås trygga i era medelklassområden, och precis som vanligt är det de vanliga människorna, svenskar som invandrare, som får ta smällen. Precis som det alltid är.

Edit: Gammelvargen har varit inne på samma tankegångar

Per Hagwall gör upp med enprocentsmyten

2012-11-19T00:37:00.000+01:00

Per Hagwall gör upp med enprocentsmyten, att kvinnor sägs äga bara en procent av världens tillgångar. Vi som varit i branschen ett tag vet förstås att det här bara är rent trams. Att däremot veta hur det exakt ligger till är omöjligt, men Hagwall gör en del bra gissningar i mitt tycke. Att enprocentsmyten fått sån spridning och används som "fakta" säger en hel del om vilket samhälle vi lever i idag.

Personligen har jag svårt att tro att kvinnor överlag "arbetar" mer än män i västvärlden då många undersökningar verkar negligera många saker som män gör. När det gäller rent faktisk arbetstid sammanslaget med tid med barnen kanske det kan stämma. Det betyder däremot inte alls att män behöver ligga på sofflocket för det. Män i Sverige jobbar ideellt i större utsträckning än kvinnor (t.ex. föreningsarbete), använder semestern till att renovera huset, klyver ved och annat, och det är mer än en gång jag läst en undersökning av typ "arbetsfördelning mellan män och kvinnor" som jag reagerat på att man verkar ignorera insatser som män gör.

Tittar jag runt mig själv (vilket förstås är fel att dra några generella slutsatser från) innebär mäns fritid att man gör något produktivt i större utsträckning än kvinnors fritid. Man renoverar ett gammalt bilvrak, är fotbollstränare, bygger något, hackar kod. Socialiserande, män emellan, handlar inte sällan om att diskutera vilka verktyg som är bäst och hur man bäst får jobbet gjort. Det ska resultera i något konkret, en prestation, och prestation är det män bedömer varandra efter (och något som även kvinnor bedömer män efter). Det är knappast en slump att roman och TV-utbudet främst riktar sig till kvinnor idag, och det borde väl säga något om vem det är som har tid att göra sådana saker (jag tror faktiskt att män kan ta sig tid med sådana saker om de tyckte det var viktigt, använder bara feministisk retorik här).

Därmed inte sagt att kvinnor är sämre för det, eller att män är förtryckta för det - jag tror män gör dessa saker för att de tycker om det! Män bygger saker, sen dör vi, det ligger i vårt DNA (för att citera Boondock Saints). Det är däremot tröttsamt att man alltid ska osynliggöra mäns bidrag - om man nu ska hålla på och peka finger på det vis man gör från politikers håll idag och göra det till en kamp könen emellan. För det är just det man gör. Hela tiden. Konstant. Det är pikar åt män och deras förehavanden hela tiden. Det finns inget vackert i att vara man överhuvudtaget. Det värsta misstaget en man kan göra är att gå på detta. Det är ett test, och när du som man inser detta har du också förstått vilket värde du har som man.

Tills dess man börjar titta mer på vad män och kvinnor gör på "fritiden" tillåter jag mig att tvivla att arbetsfördelningssiffror från flera höga instanser visar hela sanningen. Samtidigt vet jag inte om jag tycker det är viktigt med millimeterrättvisa på det viset. Om jag tycker om att klyva ved och sitta och hacka kod långt in på natten när alla lagt sig, medan frun testar att komma på nya recept och går och lägger sig tidigare än mig, och vi båda är nöjda med det, är det någon fara då?

Vi tar det igen. Män bygger saker, sen dör vi. För att vi tycker om det. För att vi vill. För att vi kan. För att kvinnor vill att vi ska göra det, även om lägenhetsfeminister på Söder kanske tror att de klarar sig utan män (i en lägenhet byggd av män, där deras sopor töms av män, där kollektivtrafiken de åker byggts av män, där varorna i butiken de handlar körts ut i lastbilar av män, där elen i vägguttaget, där de kopplar in datorn för att skriva sin senaste mansföraktande krönika producerats av män, osv osv...

Män gör gladeligen många av dessa saker. Ge dom lite cred för fan. Själv gör jag gladeligen sådana här saker för min fru och min familj. Resten kan dra nån annanstans - tills de ser lite positivare på det kön jag har och ger mig cred för att jag faktiskt har dessa egenskaper just i egenskap av att jag råkar vara född till man.

Jag är man och jag har värdefulla egenskaper just för att jag är man. Samhället har inte en chans att klara sig utan sådana som mig även om jag möts av det budskapet dagligen.

Happy international men's day. Eller nåt.

Wallenbergares fond sponsrar forskning av "attityder till vaccinering"

2012-11-14T21:57:00.001+01:00

Ett par Wallenbergare har en fond som sponsrar forskning vad gäller "attityder till vaccinering". Det handlar förstås om motstånd mot vaccinering som kommit upp i kölvattnet av svininfluensan, narkolepsifallen och konstigheterna i WHO. Är det så konstigt att folk blivit misstänksamma? Våra barn får inte äta smör, de ska äta industrimargarin med medicin i, ta vaccin mot livmoderhalscancer som inte är ordentligt testat och borde egentligen inte få hålla på med fri lek på förskolan.

Observera att jag inte är motståndare mot vaccin och jag bor heller inte i Järna, men det är en hel del som fått mig att tvivla på att politikerna vill vårt bästa på sistone. Historien runt H1N1 gjorde inte mitt förtroende för staten bättre. Det är klart att det kan svida i plånboken för Wallenbergarna om folk inte vill ha deras produkter, det är färre än vanligt som vaccinerat sig mot säsongsinfluensan i år. Vill minnas att jag läste att det vaccin som erbjöds i Sverige blev förbjudet i Finland - kan det ha något med saken att göra?

Istället ska man fokusera på "berättelsers makt" i forskningsprojektet. Att folk lyssnar till "berättelser" istället för att tro på det staten säger väl en del, och det är klart att staten ser detta som ett problem. Att folk blivit misstänksamma på sistone ser jag som positivt. Det betyder förstås inte att det behöver betyda att det är fel att vaccinera sig. Det är däremot fel att vifta bort folks oro och vad gäller H1N1 var den faktiskt befogad. Nästa gång kanske den inte är det, men det är svårt att få folk att lita på en när man inte håller vad man lovar. Bara ett litet tips.

Någon som vet vad den nya vaccinlagen innebär? Tvångsvaccination av befolkningen om den protesterar, eller?

Gruvdrift i kommentarsfälten

2012-11-13T22:14:00.002+01:00

Snubblar via Bodis över en debattartikel angående gruvdriften i Sverige. Tydligen betalar utländska bolag bara en halv promille av sina intäkter i avgift till svenska staten för rätten att äga mineralerna. 350.000:- per år. Och då kan ett utländskt gruvbolag kontakta SGU och få reda på var alla guldfyndigheter finns, man behöver inte åka ut och leta själv. Den svenska berggrunden är tydligen väldigt väl dokumenterad, och SGU:s databas är finansierad av skattepengar.

Jag noterar att artikeln är undertecknad av folk som knappast tycker om gruvdrift överhuvudtaget. Stoppa gruvdrift helt, släpp ut alla minkar, och inför köttfri måndag, ja ät hormonsoja istället för kött överhuvudtaget är några saker som kommer i huvudet. När man läser en sån här sak blir man fundersam, bara just från vilka det kommer från, och det är ju fult av mig att tänka på minkfarmssabotörer när jag läser texten, men skulle det hela stämma är det hela rent skandalöst. Ska folket i ett land ge bort sina tillgångar på det här viset? Vi förfasas över att stora bolag exploaterar Afrika, varför låter vi de göra samma sak här då? Visst, vi tjänar pengar på arbetstillfällen, men en halv promille låter skrattretande lite.

Och nu kommer det fina - kommentarerna till artikeln. Jag har märkt att jag nuförtiden oftare lägger mer tid på att läsa kommentarerna än själva tidningsartikeln. I kommentarerna kommer flera sidor fram - där finns nationalistiska minkfarmssabotörer, nyliberaler som kan sälja sitt barn om de får tillräckligt bra betalt och naturligtvis finns också ett flertal som gärna drar paralleller till invandringspolitiken. Sen har vi alla andra människor, "mellanmjölksdrickarna". Man får ett mycket bredare spektra än genom att bara läsa själva artikeln.

Ofta kommer intressanta påpekanden upp, som t.ex. signaturen javisst_men som påpekar att Australien nyss har infört en gruvskatt på 30% (jag har inte kollat att det stämmer), man får spår att googla vidare på om man vill. Det är det här som gör att jag fortfarande läser SvD, faktiskt den enda "gammelmedia" förutom lokaltidningen jag ids besöka enkom, även om jag vet att många klagar över SvD:s kommentarsmoderering nuförtiden, och att de plockar bort länkar till vissa bloggar. Övrig gammelmedia får jag bara genom mitt filter, de bloggar och twittrare jag följer och besöker.

Jag hoppas verkligen att det lönar sig för SvD att hålla kommentarsfälten öppna, diskussionen tjänar definitivt på det. Vad gäller nyheten i sig skulle jag vilja lyfta det kommentatorn Bjorn57 skriver:

"Utan att blanda in annat som vi ger bort gratis i Sverige och utan att peta i beräkningarna som verkar stämma lika bra som Ullenhags beräkningar om hur många Somalier som går till jobbet varje dag, så låter det som här beskrivs i artikeln helt vansinnigt. Det verkar vara såväl en miljömässigt katastrofal men framförallt en ekonomiskt idiotisk politik om det som står i artikeln stämmer. Detta förtjänar närmare granskning!"

Kontentan är att oavsett om saker och ting kommer från minkfarmssabotörer, extrema nyliberaler eller sådana som gillar att prata väldigt mycket om somalier så kan alla dessa typer av människor tillföra något till debatten. Vi stänger gärna av när det kommer från ett håll vi inte tycker om (erkänner mig själv skyldig!), men med ett kommentarsfält kan vi få flera vinklar på en och samma gång. Utan kommentarsfältet hade jag kanske tänkt i riktningar om att det var Amishfolket som låg bakom detta, men istället får jag känslan att det förmodligen ligger något bakom detta. Detta förtjänar närmare granskning!

Dagens lästips

2012-11-08T13:22:00.001+01:00

Paul Grahams essä om vad man inte får säga blir dagens lästips.

"It seems to be a constant throughout history: In every period, people believed things that were just ridiculous, and believed them so strongly that you would have gotten in terrible trouble for saying otherwise.

Is our time any different? To anyone who has read any amount of history, the answer is almost certainly no. It would be a remarkable coincidence if ours were the first era to get everything just right."

...

"What can't we say? One way to find these ideas is simply to look at things people do say, and get in trouble for. [2]

Of course, we're not just looking for things we can't say. We're looking for things we can't say that are true, or at least have enough chance of being true that the question should remain open. But many of the things people get in trouble for saying probably do make it over this second, lower threshold. No one gets in trouble for saying that 2 + 2 is 5, or that people in Pittsburgh are ten feet tall. Such obviously false statements might be treated as jokes, or at worst as evidence of insanity, but they are not likely to make anyone mad. The statements that make people mad are the ones they worry might be believed. I suspect the statements that make people maddest are those they worry might be true.

If Galileo had said that people in Padua were ten feet tall, he would have been regarded as a harmless eccentric. Saying the earth orbited the sun was another matter. The church knew this would set people thinking."

Den fantastiske Obama och folk som röstar med öronen

2012-11-07T23:50:00.003+01:00

Den fantastiske Obama, världens frälsare, har vunnit återigen, och alla jublar. (Ja, jag raljerar igen, det verkar ha blivit en (o-)vana). Herr Romney var ju en äcklig liten mormon och såna vet man ju hur de är.

Men visst, av det lilla jag sett av herr Romney så var han väl inte myskillen nr 1. Å andra sidan förstår jag inte det här unisona jublet över Obama. Det går ju inte nåt vidare för landet därborta, eller tja, det går ju faktiskt inte nåt vidare för västvärlden överhuvudtaget, men herr Romney pratade ju iallafall om ekonomin medan Bernanke under Obamas tid kört de digitala tryckpressarna på övervarv. Kvantitativa lättnader som det heter - eller så kan man kalla det vid sitt rätta namn - att öka penningmängden. Kanske inte Romney skulle ha fixat att strama upp det hela när han själv blev installerad, snacka går ju, men han snackade iallafall om problemen på ett annat sätt än Obama.

Med Obama vid rodret lär det knappast bli någon ändring på det framöver heller, även om man inte ska överdriva presidentens makt, men det pekar ut färdriktningen. Fortsatt rätt utför stupet, alltså. Och så sitter folk i fikarummet och pratar om hur dumma grekerna är som röstat fram politiker som satt landet i den sits det sitter i. Saken är väl den att folk överlag inte så gärna röstar på den som säger att saker och ting kommer att bli sämre. Istället röstar man på den som lovar att allt bara ser bra ut framöver, och så kör politikerna så länge det går, full fart in i kaklet, tills det inte längre finns någon återvändo. Vi ska inte tro att vi är så mycket bättre i Sverige, att något sånt här aldrig kan hända oss, men det är inte sällan man får höra det till vardags. Indoktrineringen har tydligen viss effekt ändå, även om man tycker att folk borde höra de allt fler varningsklockorna som ringer.

Frågan är vad som händer när politikerna kraschat in i kaklet? Drastiska tider kräver drastiska åtgärder brukar man säga, och istället för Mitt Romney kanske vi har någon annan som tar över. Kanske någon som får Mitt Romney att framstå som en riktig softis? Nån liten Adolf som tar i med hårdhandskarna, med påtryckningar utifrån?

Noterar att det finns folk som tar saken i egna händer - i upp till 75 städer i USA har man infört egen valuta, och det finns folk som jobbar för liknande saker i Sverige. Vad säger man inte om Höganäs som dessutom namngivit valutan "You're an ass"? Förlåt, Euronäs ska det vara. I en global kris finns det lokala möjligheter. Men visst ser det mörkt ut, därute. Riktigt mörkt.

Relaterat:
SvD: Så många industrijobb försvinner nästa år, 1550 jobb bort från Ericsson
IDG: Sony varslar 650
DI: Ericssons nedskärningar stannar inte vid 1550 personer
På Flashback finns "Den stora varseltråden" (aagh, jag länkade Flashback! Förbjudet!!!!) där signaturen JapanKina publicerar följande lista på bekräftade varsel den senaste månaden (noterar dock att det ska vara 300 jobb som försvinner från Husqvarna i Sverige, men man ska inte tro allt som står på Flashback).

1550 jobb från Ericsson i Sverige
600 jobb från Husqvarana i Sverige
45 jobb från Coor i Trollhättan
70 jobb från Trelleborg AB i Trelleborg
11 jobb från Litium i Jönköping
71 jobb från Swedavia i Sverige
160 jobb från Atlas Copco i Örebro
25 jobb från Contiga i Norrtälje
50 jobb från PEAB i Skåne
25 jobb från Kabe i Jönköping
20 jobb från Setra i Vimmerby
18 jobb från Bravida i Uppsala
50 jobb från Cargotec Hiab i Hudiksvall
12 jobb från CNC Plåt i Västervik
Alla jobb på Huvudkontoret hos Media Markt i Sverige.
50 jobb från Rörvik Timber i Jönköping
520 jobb från Stora Enso i Sverige (och Finland)
40 jobb från Apoteket AB i Sverige
42 jobb från Haldex Brake i Helsingborg
60 jobb från Enercon i Malmö
2000 jobb från Telia i Sverige
160 jobb från Svevia i Jönköping

Duktig vovve!

2012-10-29T13:48:00.004+01:00

Jag kostar på mig att raljera lite idag. Perspektivbyrån presenterar sig på det här viset:

"Vi är byrån för dig som vill se din organisation utmanas och utvecklas. Tillsammans med oss kan ni påbörja arbetet med jämställdhet, jämlikhet, mångfald eller likabehandling - eller ta arbetet till en ny nivå.

Perspektivbyrån har en normkritisk utgångspunkt i allt arbete. Diskriminering är inte ett resultat av vissa okunniga eller illvilliga individer, utan beror på vad vi alla är med och gör till "normalt" och "onormalt" i vår vardag. Ser vi detta görande så kan vi ändra det."

Hur har de lyckats få honom att sitta så fint? Och utan koppel dessutom! Jaja, är hün nöjd, så gör hün som hün vill. Eller som hinarna vill.

Här i stan har en bit av den gamla bonnstan brunnit upp. Oersättliga byggnader. Folk tycker det är väldigt tråkigt, men själv tycker jag att det bara är bra. Det vore ju normbrytande om de kunde ta och riva den där gamla, unkna rasistborgen där folk springer omkring i hembygdskläder och bevarar gamla traditioner. De är säkert Sverigedemokrater allihop. Bygg ett köpcenter istället, vet jag. Eller ett queer-center, kanske? Det finns mycket pengar i den branschen. Bort med gamla unkna normer och kulturarv! Avskaffa allemansrätten när ni ändå håller på. Normer är ju bara dåligt, det vet ju alla. Normkritiskt ska det vara. Normkritisk - den nya normen!

Tipstack till Erik!

Gratis insemination till lesbiska, ensamstående heterosexuella kvinnor får vara utan

2012-10-17T23:54:00.002+02:00

Upptäcker att Västerbottens Läns Landsting för ett par dagar sedan tagit beslutet att låta lesbiska par få möjlighet till inseminering bekostad av staten. Ett lesbiskt par behöver alltså bara betala patientavgift och sedan bekostar staten tre donatorinseminationer - precis som för heterosexuella par. Tidigare har lesbiska par själva fått finansiera dessa tre. 2005 ändrades lagen till att tillåta kvinnliga par att skaffa barn i Sverige. Noterar följande passus:

Norrlandstingens rekommendation innebär att det blir lika villkor för heterosexuella och lesbiska. Samtidigt innebär det förbättringar för alla par som behöver provrörsbefruktning.

So far, so good kan man tycka, men jag noterar att man glömmer att skriva att det handlar om heterosexuella och lesbiska par. Någonstans får jag den här konstiga känslan, när jag tänker på att insemination för en ensamstående heterosexuell kvinna inte är tillåten överhuvudtaget. Ett par kvinnor som vill ha samma möjlighet skulle kunna registrera partnerskap, med ett äktenskapsförord som säger att de fortfarande har delad ekonomi - och därefter få samma möjligheter som lesbiska. För jag antar att man måste ha registrerat partnerskap för en sån här sak (annars vore det ju en riktig baggis)? Och visst, när ett lesbiskt par får barn på det här viset blir båda gemensamma vårdnadshavare, något som ett par kvinnliga vänninor kanske inte är intresserade av (vid insemination utomlands måste den andra parten ansöka om närståendeadoption), men ändå...

Är det bara parförhållande som räknas i dagens "normkritiska" värld? Vad är det som säger att det lesbiska paret kommer att hålla ihop? När man redan menar att det är okej för ett par individer som inte kan få barn på grund av sexuell läggning, varför ska man sluta där? Varför ska någon som inte råkar vara homosexuell och inte heller kan få barn (på grund av att man inte träffat någon man vill ha barn med) vara barnlös? Med den utgångspunkt man har för att tillåta insemination av lesbiska förstår jag ärligt talat inte varför ensamstående kvinnor inte ska ha samma möjlighet.

Ett vanligt argument vad gäller adoption för homosexuella är att det inte finns några garantier för att heterosexuella föräldrar skulle vara bra. Ett heterosexuellt förhållande medför inte på något vis några garantier för att barnet kommer att ha en bättre uppväxt än om barnet är uppväxta med homosexuella föräldrar. Det argumentet kan likaväl användas för att säga att det inte finns några garantier för att ett barn uppväxt med två föräldrar (oavsett sexuell läggning) får det bättre än ett barn med bara en förälder närvarande under uppväxten. Vad är det som gör parförhållandet till något magiskt här, när man redan har frångått det här med biologiska föräldrar?

Sen har vi hela den här andra diskussionen om inseminering överhuvudtaget, och den har jag heller inte tänkt gå in på djupare. Kalla mig för gammal stockkonservativ men jag tror att om de flesta barn fick välja mellan att ha en bra relation mellan båda sina biologiska föräldrar jämfört med att bara ha bra relation med en biologisk förälder så skulle de välja det förstnämnda. Jag tror det kan bli rätt jobbigt för den ensamstående inseminerade mamman att förklara för sin tonårsson att hon valde att skaffa honom på egen hand - att berätta för honom att en sån som han inte behövs. Surrogatmödraskap lär ju förmodligen dröja också. Men, som sagt, det är en helt annan diskussion - och problemet med ensamstående kvinnor och deras söner kanske går att komma ifrån framöver genom att man kan bestämma kön på sitt barn. Det vore väl praktiskt? Eller?

Länsförsäkringar offer för nästa nätstorm?

2012-09-15T08:57:00.003+02:00

Fru Matik gjorde mig uppmärksam på en reklamkampanj som vi blivit "utsatta" för. Länsförsäkringar har skickat ut en kylskåpsmagnet till mig där det stod något om brandskyddsfilt medan hon fick en disktrasa med text på. Mannen får en magnet och kvinnan ska städa. Nu tyckte inte hon det var någon fara, men vi har ju "genusglasögonen" på oss för det mesta nuförtiden (svårt att undvika i dagens Sverige).

Däremot har folk tydligen noterat denna uppdelning som Länsförsäkringar gjort, som jag förstår det handlar det om kvinnor som inte gillar att de får städjobbet medan mannen får en magnet. Nu är det bara frågan när någon drar igång en nätkampanj där de ställer Länsförsäkringar till svars á la Lego. Att man sedan totalt missar vem det är som förväntas släcka elden är väl bara precis som det brukar vara, men det handlar ju bara om att mannen är den som ska utsätta sig för risker, så det är väl bara precis som vanligt. :-D

Själv kunde jag inte bry mig mindre. Gissningsvis har man gjort en undersökning och funnit att det är mannen som oftast intresserat sig för brandskydd och gjort uppdelningen därefter.

Du kan gå ur kyrkan men aldrig SVT...

2012-09-12T21:48:00.004+02:00

Okej, jag kände irritationen stiga rätt ordentligt då jag hörde om förslaget med inkomstbaserad skatt för att få den fantastiska ynnesten att mottaga den statligt godkända informationen i mitt hem, så jag hoppas jag inte ska bli alltför raljant och gnällig i det här inlägget.

Sedan jag upptäckte "den mörka sidan" - nyheter via Internet, där folk fortfarande kan komma till tals anonymt, med allt det dåliga som kommer fram - och allt det bra som också kommer fram, så har jag insett hur pass vinklade nyheterna är i Sverige. Likriktningen i media är stark i Sverige idag, samtidigt som Public Service hålls fram som "oberoende".

Det finns inga oberoende källor. Det finns inga opartiska källor. Folk skrattar åt amerikansk TV (Fox News nån?) och slår sig för bröstet över att Sverige minsann är så mycket bättre (nationalism nån?) med vår "oberoende" media och världens mest överlägsna rättssystem. Det värsta är att jag förmodligen hade tydliga dragningar åt att vara en sådan människa själv en gång i tiden. Indoktrineringen vi hade då jag växte upp fungerade faktiskt.

Det viktiga är att förstå att alla budskap har en avsändare och alla avsändare har ett syfte med sitt budskap. Oberoende existerar inte utan det pågår ett konstant psykologiskt krig om våra medvetanden, där alla vill ha oss att gå åt det håll de tycker att vi ska gå. Precis som vi gör själva när vi kommunicerar vad vi tror på! Det är därför det här snacket om oberoende stör mig så mycket, då det blir ett sätt att legitimera mottagaren att släppa garden - det kommer från en "oberoende" källa, det måste vara sant! Bättre att inte hymla med vad man vill ha ut, vad man står för och låta mottagaren filtrera därifrån.

Statlig media står idag för ytterst liten del av min nyhetskonsumtion. Nöjesprogram, och annat ser jag nog aldrig den vägen, om ens överhuvudtaget. Gammelmedia får jag filtrerad genom olika bloggare, twittrare eller annat - personer jag har kunnat skaffa mig en uppfattning om vad de är för ena och vad de står för. De blir nyckelpersoner, gatekeepers, som antagligen påverkar en hel del av min världsuppfattning, men jag vet att de definitivt inte är "oberoende" eller "opartiska", och jag kan bedöma dom därefter - och jag har valt dom själv! Det känns riktigt uselt om jag skulle bli tvungen att ytterligare göda produktion av s.k. "oberoende" nyheter, närmare bestämt politisk propaganda med tanke på vad det är för ena som styr innehållet. Mina gatekeepers förtjänar dessa pengar långt mer än propagandaministeriet.

Jag har förstått att sådana som jag (och även du, om du läser detta) är relativt ovanliga idag ändå, men det har gått snabbt på sistone, och det är inget snack om vilken riktning det går i - traditionell media tappar och kommer att ha ännu mindre betydelse i framtiden. Idag är det inga problem att gå ur Svenska Kyrkan, att gå ur SVT lär snart vara omöjligt. Journalisterna på Public Service ingår i det nya prästerskapet. Ibland (allt oftare) avundas jag mina bekanta som jobbar som hantverkare - inga studielån, bra lön, och möjlighet att tjäna extrapengar som inte den politiska adeln inte kan komma åt. Det måste kännas rätt gött att kunna ge dom fingret genom att slå dom där det svider hårdast - i plånboken....

Och för den delen, ja, vi betalar TV-licens - och svart kan jag inte jobba - jag har ju högskoleutbildning, med dubbla examina, för tusan. Lucky me! Nåja, jag ska inte klaga - jag är lycklig nog att åtminstone inte tillhöra högskoleproletariatet.

Livet på landet vs livet i staden

2012-07-10T22:55:00.003+02:00

Vi har haft förmånen att få spendera mer tid på landet på sistone. Det är lugnt och skönt, långt från stadens stök och stoj, och förstås även långt från stadens alla förträffligheter som fina, välsorterade affärer. Och lugnt och skönt, visst lever jordbruksmaskiner om ibland också, men det är inte alls samma sak som stadens konstanta brus.

Det är öppna vidder och det finns en hjälpa-varandra-anda som jag fascineras väldigt av. Människor låser inte huset och säger att om man behöver låna verktyg är det bara att gå in i verkstan. Man drar ihop ett gäng och fixar saker tillsammans. Det ligger så pass långt från resten av världen att mamma staten inte har resurser att fixa grejer åt en. Vill man ha något gjort får man göra det själv, och det fina med att inte få hjälp när man gör något är att man inte blir beroende. Resurserna som finns byggs upp lokalt. Mamma statens och pappa EU:s byråkrater förlorar makt när folket ute i byarna inte blir beroende (bönderna är förstås långt ifrån oberoende av EU, men ni hajar). Naturligtvis är det inte ett samhälle utanför samhället, men man känner ändå att man är långt från storstadens politiker och journalister, och det känns skönt. Oerhört skönt.

Själv har jag kommit att bli en sån där som köpt vad domedagsprofeterna säger. Att det blir slut på olja inom en hyfsat snar framtid. Landsbygden behöver förstås olja för transporter, vilket staden också gör, och på kort sikt kan det vara bättre att vara i staden. Personligen tror jag dock att det finns många andra problem i staden som kommer att dyka upp i skuggan av peak oil, och att de problemen kan bli allvarliga, och där tror jag att landsbygden kommer att klara sig bättre, då man redan byggt upp de personliga relationerna som kommer att bli viktiga framöver. Västvärlden är i full färd att kollapsa under sin egen tyngd. Maktapparaten och regelverken som behövs för att hålla samhället kostar allt mer och samhället har oerhört svårt att backa tillbaka frivilligt, trots att resurserna krymper. Först när det kommit en rejäl smäll kommer man att inse hur dåligt läget faktiskt är. Då vi i dagsläget monterat ner de personliga relationerna till förmån för en statlig mellanhand tror jag i dagsläget att landsbygden är bättre förberedd för den smällen.

Risken att staten inte kommer att kunna ta hand om dig när du blir äldre är alldeles för stor idag för att inte investera i alternativ. Att göra saker tillsammans och hjälpas åt är inte så dumt heller för den delen.

Vad tror ni som hänger här om framtiden? Är ni lika dystra som mig?

En herre som tittat mycket mer i detalj på detta än mig är Cornucopia:

http://cornucopia.cornubot.se/2012/05/staden-eller-landet-omstallning-sker.html

http://cornucopia.cornubot.se/2011/03/peak-oil-staden-eller-landet.html

Sila mygg och svälja kameler

2012-07-10T17:47:00.000+02:00

Noterar att en genuspedagog i Simrishamn upprörs storligen över en annonstavla för korv, då en läppstiftsmålad kvinnas läppar omsluter änden på korven samtidigt som hennes nagellacksprydda hand håller korven. Gudrun Schyman är också upprörd.

"Att den här typen av bilder förekommer på en så välbesökt plats som Tobisviksbadet, dit många turister kommer under sommaren, ser hon som ett rent ”sabotage” av kommunens jämställdhetsprojekt.
– Vi vill att människor ska flytta hit, vi vill att Simrishamn ska ha ett gott rykte och gå i bräschen med vårt jämställdhetsarbete. Det här är inte bara otidsenligt, det motarbetar jämställdhetsarbetet."

Personligen tycker jag det är sämre reklam för kommunen att det i kommunens högre maktskikt verkar finnas så många människor med snuskig fantasi. Samtidigt, om det nu skulle vara så att annonsen försöker göra anspelningar på oralsex undrar jag varför ingen känd feminist uttryck sin avsky mot konstverk med knutslagna penisar? Men det är klart, det är förstås värre att offentligt visa upp något som en man kan tyckas vara njutbart medan det är helt okej att visa upp sådant som anspelar på sexuell tortyr av en man. Snacka om att sila mygg och svälja kameler.

Kommunfullmäktiges vice ordförande Håkan Erlandsson har inte sett bilden, men lovar ändå att bilden ska väck, för då feministerna är upprörda är det bäst att lyda!

Tipstack till Erik.
Uppdatering: SvD om detta.

Vi i villa är för pretentiös för kvinnor

2012-07-01T09:37:00.001+02:00

Vi i villa är för pretentiös för kvinnor. Enligt chefredaktörskan iallafall. Det är nog för mycket som handlar om det tunga jobb det kan innebära att ha ett hus (gissa vilka som brukar göra det?). Jag har själv inga problem med detta, men väntar på kvinnliga feministers indignation över hennes uttalande. Men de bodde väl i lägenhet på söder allihopa, och är antagligen inte intresserade av att gå ut och sätta järnspettet i backen, så det lär jag få vänta på. Det är ju alltid andra kvinnor som ska uppföra sig på ett annat sätt än de själva.

Obs - det här är från Vi i Villas marsnummer, en gammal nyhet, men det kvittar.

Svenska medelålders män besjunger sig själva eller nåt

2012-06-30T15:10:00.002+02:00

Punkgruppen Attentat har släppt singeln "Fy fan, svenska man" som är en smula svårtolkad.

Den svenska mannen beskrivs som en pajas, klantig, att han får ta mycket skäll och att alla skrattar åt honom. Känslokall och torr, en mansgris och smygrasist. En bortkommen pappa som fiser och ramlar i trappan smålullig på lördagkvällen. "Fy fan, svenska man, en skam". Men vad är det de vill att den svenske mannen ska göra egentligen? Det blir minst sagt dubbelt - å ena sidan tolkar jag det som att han behöva skärpa sig, "Man up!" ("varför gör du inget åt det?")- å andra sidan ska han skämmas i egenskap av att han helt enkelt är född till man och svensk.

Menar de att svenska män ska skämmas eller att de ska sträcka på sig och sluta ta skit? Jag menar, de är ju själva ett gäng svenska män i övre medelåldern?

Vänstern och punken är tätt knutna till varandra i Sverige, fastän punken i grunden ansågs anarkistisk (å andra sidan är Sex Pistols och Backstreet Boys pojkband båda två, så frågan är hur punk punken någonsin varit?) och vad jag förstår är Attentat inget undantag. Jag tolkar snarare låten som ett gäng medelålders vita mäns försök att rida på feministvågen genom att peka finger åt andra män, att de insett att de själva är hopplöst ute, och bättre att peka finger åt andra så kanske folk missar att kejsarna är nakna och dessutom har snopp allihopa.

Om Attentat menade allvar borde de istället "slå ett slag för jämställdheten" genom att helt enkelt lägga ner. Det bästa vore ju att gubbfläsket i Attentat helt enkelt "makar på sig" och "släpper fram" tjejband istället. Att dessutom tro att man kan bättra på imagen genom att plocka in några tjejer i studion till videon är bara pinsamt. "Är det bara jag som ser det?". Knappast. Men det är klart, som medlem i ett avdankat punkband som knappt nån känner till, ett band som hade sin storhetstid för en herrans massa år sen, så får man passa på att ta alla chanser att synas. Det är på tok försent att "skärpa sig". Hur var det texten gick, "en klantig pajas som alla skrattar åt" var det va?

Tipset kom via Pelle Billings twitterfeed.

Jämställdhet på scenen

2012-06-26T13:56:00.001+02:00

Det pratas mycket om jämställdhet på musikscenerna men hur är det med de som utför det farliga och tunga jobbet att bygga dom? Här ute på torget var det dåligt om kvinnor som "tog ansvar" idag.