Mayas lilla liv

JAG HAR FÅTT MITT VISUM!!!

Wed, 15 Sep 2010 13:11:22 +0200

Den 22 mars påbörjade jag och Corey den oerhört långsamma och utdragna processen visumansökan. I fyra långa, kalla månader var det totalt stillestånd. Men i juli började äntligen saker och ting hända! Vår petition i USA hade blivit godkänd, och det var dags att påbörja det som egentligen är själva ansökan, här i Sverige. Jag fick ett paket från ambassaden med en lista på allt som skulle samlas ihop: utdrag ur belastningsregistret, personbevis, och så vidare.

I slutet av augusti var jag nere i mitt älskade Malmö, hälsade på underbara vänner, sprang på festivalen och gick på den dyra läkarundersökning ambassaden kräver. Jag behövde i alla fall bara ett vaccin, och är frisk som en nötkärna :)

Den 31 augusti infann jag mig på amerikanska ambassaden i Stockholm, med fruktansvärd ryggvärk efter att ha sovit på nattågets så kallade säng (skulle inte över huvud taget kunnat sova om jag inte varit dödstrött efter en veckas festande i Malmö). De godkände, tog mitt pass och mina fingeravtryck, och sa att jag skulle ha visumet om en vecka ungefär.

De ljög inte - en dryg vecka senare fick jag ett brunt paket på posten. Det innehöll mitt pass med en ny visumsida, med en så hemsk bild att jag nästan vill starta om processen, och ett paket jag inte får öppna som ska lämnas över till tulltjänstemännen när jag landar i Amerikat.

På måndag, den 20 september, ska jag sätta mig på ett flygplan och åka till Florida. För första gången på ÅTTA MÅNADER ska jag få träffa min älskade.

Innan dess måste jag packa ner hela mitt liv i två resväskor, se om det inte är för sent att fixa försäkring och träffa mina närmaste vänner för sista gången på vem vet hur länge..

Stockholm!

Wed, 15 Sep 2010 13:10:35 +0200

Den 31 augusti infann jag mig i Stockholm för att bli intervjuad på amerikanska ambassaden angående min visumansökan...

Det var en underbart vacker sensommardag. Jag var ute i god tid, så det gjorde inte så mycket att jag gick på rätt gata, men åt fel håll i tjugo minuter.

Till slut, efter en helt fantastisk promenad, hittade jag som tur var ambassaden. Säkerheten var precis som på flygplatsen, fast man fick inte ens ta med sig väskan in. De hade en TV som visade BBC World, och det var en ganska dryg väntan på över en timme innan mitt namn ropades upp. "Intervjun" tog mindre än fem minuter och bestod enbart av att damen i luckan frågade mig hur jag och Corey träffades. Hon ville inte ens se bevismaterialet jag tagit med i form av foton och brev. Efter fem månaders väntan får jag alltså höra "okay, approved", helt utan vidare. Fem månader av ingenting och så helt plötsligt är allt klart.

Hon glömde dock att ta fingeravtryck, så de ropade tillbaka mig när jag redan gått ut...

Efteråt gick jag till Djurgården och spenderade många timmar med att leta efter Rosendal, då mor min insisterat på att jag skulle gå dit. Eftersom jag hela tiden såg skyltar åt andra intressanta saker - det skulle exempelvis finnas en Fröding-byst någonstans - gick jag i cirklar och det tog en halv evighet innan jag ens kom i närheten av Rosendal. Men lunchen jag åt gjorde mödan värd:

Fläderdrycken var helt fantastisk.

Därefter tog jag avsked från Djurgården och begav mig mot Blå Tornet, där Strindberg hade sin sista lägenhet innan han dog. Och jag säger bara, nu vet jag precis var jag vill bo om jag flyttar tillbaka till Sverige (som miljardär).

Denna lampa beskrevs av Strindberg som "min vackraste elektriska lampa med röda ögat":

Benbrott och plugg

Mon, 08 Mar 2010 12:30:55 +0100

Har inte haft tid att blogga på ett par dagar, då min mor har brutit benet! Vi var ute och gick en promenad och började diskutera något, och vips så halkade hon på en isfläck. Så vi fick spendera hela dagen på akuten - herregud vad man får vänta! Och de erbjuder inte ett glas vatten ens en gång! Tycker det var fruktansvärt dåligt, men de har förstås mycket att göra. Vi fick vänta två timmar bara för att få komma till röntgenavdelningen, sedan en timme utanför där, och så vidare... vi kom inte hem förrän elva på kvällen, och var tvungna att åka ambulans tillbaka. Det går nämligen inte att köra in på gården och det går inte att hoppa på en meterbred, istäckt gång (så går det när man inte skottar i tid) med kryckor!

Så nu sitter mor min i soffan och kan knappt komma upp alls, och jag får vara personlig assistent. Tyvärr utan lön - det kostar för mycket att betala för assistent så det går inte. Hur som helst, idiotiskt nog har jag inte körkort och vi bor ju ute på landet, och bussförbindelserna är som de är... två timmars väntan lär det bli om jag tar bussen för att handla. Cykla tar ungefär en halvtimme, men jag vet inte om jag vågar cykla med ägg.

I alla fall, jag städar, tvättar, diskar, lagar mat, hämtar saker och flyttar kuddar, samtidigt som jag försöker skriva ett paper om psykoanalys och litteraturtolkning till en av de distanskurser jag går... det blir inte så mycket tid över, och jag erkänner, det här blogginlägget är 100 % förhalning.

från Tales of Mere Existence. Så sant, så sant!

Man vet att man bor i Sverige när...

Wed, 03 Mar 2010 12:40:42 +0100

...man går en promenad, känner solen värma hjässan och hör fåglarna kvittra, och tänker "det är ju sommar"... när vägen fortfarande är kantad av snö.

Skum snö!

Henna

Tue, 02 Mar 2010 09:08:39 +0100

Nu har jag i alla fall kommit fram till hur jag ska göra med hårfärgning. Det blir en blandning av 2/3 henna och 1/3 amla. Förhoppningsvis kan amlan göra så att hennan inte tynger ner mina lockar för mycket. Det ska bli så himla kul att färga håret, och speciellt att bli rödhårig igen! Det har jag inte varit på länge, men jag har trivts jävligt bra i den färgen förut. Såhär såg jag ut när jag var sexton och rödhårig (genom vanlig hårfärg):

Bilderna är tagna av Edward Hedlund.

Jag har höga förväntningar på resultatet av body art quality-henna. När jag var sådär tolv fick jag inte färga håret för min mor, men henna var okej, fast då var det ju den där låtsasskiten de säljer i vanliga affärer. Det verkar som att henna på mörkbrunt hår brukar bli en mörk auburn (svenska?), lite mörkare än såhär:

Problemet är bara att Corey tydligen inte alls uppskattar rött hår! Inte ens ett rött skimmer! Jag har svårt att förstå hur han kan ha den uppfattningen. Rött hår är fan det finaste som finns. Men lite får han stå ut med, och han kanske vänjer/ändrar sig. Jag har lovat att ändra tillbaka till mörkhårig med indigo och henna-blandning om inte alltför lång tid ifall han verkligen hatar det. Fast han har det alldeles för bra egentligen. Somliga har ju kommit hem med rosa hår ;) Dessutom är han inte ens här och behöver alltså inte titta så mycket på det. Jag ska bli rödhårig and that's that!

Grattis mor!

Tue, 02 Mar 2010 08:44:16 +0100

Idag fyller min lilla mamma år. Hon har fått en ljudbok (White teeth av fantastiska Zadie Smith, rekommenderas) och ikväll ska hon få en flaska vin, och så ska jag laga mat för en gångs skull.

Såhär såg vi ut när jag var nästan nyfödd. Jag älskar dig mamma mia!

No poo

Mon, 01 Mar 2010 19:07:45 +0100

Nu är det ungefär en månad sedan jag slutade slita på mitt hår med schampo och började tvätta det med balsam istället. Smutsigt och äckligt? Nej. Faktum är att balsam också tvättar rent, men med mildare kemikalier än schampo. Det är dock viktigt att man använder balsam som inte innehåller vissa ämnen, till exempel silikoner. Innan man börjar använder man ett "sista-schampo" (inte vilket schampo som helst) för att tvätta bort alla gamla silikoner och mineraler. Sedan är det bara att köra på med balsamtvätt. All information man kan tänkas behöva finns på den här fantastiska sidan.

Man tjänar mest på balsammetoden om man har lockigt hår. Lockarna blir mer definierade och friss minskar. Håret blir blankare och mjukare. Och schampo sliter något infernaliskt på hår, så även ni med spikrakt hår har mycket att vinna. Det finns mängder av bildbevis på forumet på lockig.se om ni inte tror mig!

Nu jävlar ska jag bli långhårig. Jag siktar på minst midjelångt, men första delmålet är behåbandet. Idag köpte jag en frisörsax för att själv kunna klippa pyttelite på de toppar som blir kluvna, och slippa gå till frisören. Funderar på att färga med en blanding av henna och indigo också (så ingen ny färg egentligen utan bara en uppsnyggning), men tvekar eftersom henna kan göra håret mindre lockigt. Dessutom är det ju inte gratis... men ifall jag bestämmer mig blir det härifrån. Helt underbar sida!

Nu ska jag gå och dränka hår och hårbotten i olivolja :) Bättre inpackning finns inte!

1 mars

Mon, 01 Mar 2010 13:19:30 +0100

Idag bär det av in till stan igen för jobbsökning. Sitter och äter lite valnötter och dricker grönt te; hinner inte äta någon ordentlig lunch. Känner mig ganska förberedd, men det är ändå tur att jag har 50 minuters bussresa att ägna mig åt visualisering och sånt ;) Det här går nog bra.

Nu ska jag springa ut i duggregnet och hoppas på att min fläta inte blir förstörd. Men bortsett från den lilla detaljen tycker jag regn är helt underbart såhär efter all snö...

Lady Gaga

Sun, 28 Feb 2010 21:17:28 +0100

Låt oss tala om Lady Gaga. Hon har verkligen slagit igenom, big time, på kort tid. Samtidigt är världen full av människor som älskar att hata henne. Själv älskar jag att älska henne.

Hatargument 1: Hennes texter är dåliga.

Har ni verkligen lyssnat ordentligt? Alla hennes texter är inte briljanta, men många av dem är. För det första är vissa av dem banbrytande - hur ofta hör man till exempel en popsångerska sjunga något som "I wanna take a ride on your disco stick"? Lady Gaga är en av de få positiva feminister som finns idag. Hon gillar sex, hon vill ha sex, och hon tar det. Och hon har kontroll. Hon är poppens Dorothy Parker.

De sånger som inte är direkt innovativa är åtminstone de bästa i sina genrer. Gaga kan vara hjärteknipande romantisk utan att tappa sin originalitet, som i Speechless:

I can’t believe how you looked at me
With your James Dean glossy eyes
In your tight jeans with your long hair
And your cigarette stained lies

Och lika väl kan hon göra en underbart härlig, mer eller mindre intelligensbefriad danslåt som Bad Romance. Men okej, Lady Gaga är väl ingen Leonard Cohen, precis. Ändå är många av hennes låtar fulla av rader som verkligen slår huvudet på spiken, och framför allt gör hennes musik åtminstone mig sprudlande glad. Och inte finns det någon bättre sång än Just Dance för att bli peppad inför en utmaning!

Hatargument 2: Hon är en dålig förebild.

Ja, Lady Gaga sjunger om sex, festande och materialism. Men tror folk verkligen att unga tjejer inte kommer att knulla, supa och få prylbegär oavsett Gaga? Jag önskar att det funnits en idol som Lady Gaga när jag var femton, en kvinna med stark sexualitet och personlighet som kanske kunde inspirerat mig att bli lite mer framåt och ställa lite högre krav.Sedan så är det ju diskutabelt hur mycket man kan skylla på musik.

Hatargument 3: Lady Gaga är kvinnoförnedrande.

Men, hallå!? Denna uppfattning är mig helt ofattbar. Hur ska vi någonsin kunna uppnå jämställdhet ifall kvinnor inte får vara sexuella varelser? Ifall en man sjunger om hur mycket han gillar sex är han kvinnoförtryckare. Om en kvinna sjunger om hur mycket hon gillar sex är hon en skam för sitt kön. Herregud. Den viktorianska tiden är faktiskt slut. Sex är underbart. Kan vi inte bara njuta av det?

Jag tror personligen att Lady Gaga är 100 % positiv för allt vad kvinnorörelse heter. Det vore väl bara bra om fler tjejer kunde kopiera Gagas sätt att ta för sig, njuta av livet och vara säker på sig själv.

Så rock on, Lady Gaga! Fortsätt skriva och sjunga härligt upplyftande och inspirerande sånger!

I’m in the bedroom with tissues and when-
I know you’re outside banging but I won’t let you in
‘Cus it’s a hard life, with love in the world
And I'm a hard girl lovin'
me's like straightening curls

(I Like It Rough)

DET TÖAR!!!

Sun, 28 Feb 2010 20:02:18 +0100

Nu äntligen håller snön på att ge sig. Man ser marken! Idag har solen skinit - och nu skiner den ju ända till halv sex - och jag har varit ute en underbar promenad med Popper. Sedan har han blivit borstad också, det var extremt välbehövligt. Här är en gammal bild från i julas, jag orkar inte ta fram kameran nu så det får räcka (: Han är en tio år gammal collie, skotträdd och med ståndöron (de ska vika sig och falla framåt egentligen), men jag älskar honom ändå! Haha.

Det är alltid lika fascinerande hur alla förändras när solen kommer fram såhär efter det långa vintermörkret. Inte nog med att folk inte slår undan blicken och rynkar pannan, utan de LER! Det är som att se blommor slå ut. Det är väl inte så konstigt i och för sig, i ett land som detta där solen är en sådan bristvara. För övrigt ser man mer folk över huvud taget. Till och med klockan nio i morse här ute på vischan var det fullt med folk :)

Biobesök

Sat, 27 Feb 2010 20:32:00 +0100

Idag var jag och mamma och såg Avatar i 3D på Filmpalatset i Bromölla. Jag hade sett filmen tidigare men inte i 3D, och måste säga att det var riktigt coolt. Bion var underbar, med fräsch och snygg inredning, superbekväma stolar och trevlig personal. Vi fick fel platser när vi hämtade ut våra reserverade biljetter, och biljettkillen som gett oss fel var så gullig att han kom och letade upp oss och erbjöd oss rätt platser.

Man borde gå på bio oftare, det är så himla mysigt. Naturligtvis blir det Alice in Wonderland sen. Jag är inte direkt ett die-hard Depp-fan, men vill fortfarande se en ny film om han är med, hehe. Hur som helst ÄLSKAR jag Alice-böckerna!

Snö

Sat, 27 Feb 2010 10:15:31 +0100

Tänkte visa hur mycket snö det är här nu. Kanske inte något att skryta med enligt folk från norr, men för att vara här nere är det verkligen jättemycket! Första bilden är av rådjursspår i trädgården. Jag har sett ett rådjur precis utanför dörren två gånger på bara några veckor!

26 februari

Fri, 26 Feb 2010 18:03:08 +0100

Gäsp, gäsp, gäsp. Hittills har det varit en riktigt trist och seg dag, och jag är jättetrött utan någon riktig anledning att vara det. Försökte ringa killen jag skulle kontakta från caféet men hans nummer fungerade inte, så jag ska gå dit igen på måndag och hoppas på att han är där den här gången.

Ett arkivexemplar av min C-uppsats damp ner i brevlådan. Jag läste igenom den och förstod nästan ingenting av vad jag skrivit. Det ska bli så fantastiskt skönt att inte plugga mer! Jag är så oerhört trött på allt vad akademia heter.

Å andra sidan, tänk om man ändå varit kvar i Växjö. Min kompis band spelar på studentpuben Stallarna ikväll, hade varit så infernaliskt kul att se! De är grymt duktiga! Men det är som det är när man inte kan köra, då får man lita på tågen och de är inte mycket att lita på. Det får bli fredagsmys istället, med jättegod Atkins-lämplig fläskpannkaka och lite vitt vin och kanske film. Vad ska man se? Marie Antoinette eller New York, I love you? Den sistnämnda är ju nyare och verkar bättre enligt mig. Den är väl en sorts fortsättning på Paris, je t'aime, som jag gillade. Men jag har inte sett Marie Antoinette och att Sofia Coppola är regissör gör mig nyfiken.

Navelsmycken

Fri, 26 Feb 2010 17:29:54 +0100

Igår kom äntligen de smycken till min navelpiercing som jag beställt! Hur länge som helst har jag bara haft ett enda smycke, som dessutom är sönder. Egentligen är jag ganska likgiltig inför min navelpiercing, men det känns tomt utan något där, hehe.

Jag försökte ta en bild men lyckades inte placera dem bra eller få bilden skarp, så jag lånar annonsbilden från Tradera.

Congrats Corey!

Fri, 26 Feb 2010 09:55:57 +0100

Igår kväll fick vi veta att Corey kommit in på University of South Florida!!! Det var inte hans förstahandsval, men huvudsaken är att han äntligen kan börja studera igen i maj (sommarterminen) efter ett års uppehåll med väntan och osäkerhet! GRATTIS ÄLSKLING!!!

Han är sötare än glass :)

25 februari

Thu, 25 Feb 2010 20:51:57 +0100

Idag har jag varit inne i stan helt i onödan. Jag skulle ha sökt jobb på ett café men ägaren var inte där. Jag hittade i alla fall en bok jag behöver till en av kurserna jag läser på bibblan och en helt underbar varm, vit kofta på H&M, men jag köpte den inte, i tanken att om jag fick jobbet skulle jag gå tillbaka och köpa den. Imorgon ska jag ringa snubben istället. Det verkar som att han behöver någon som kan jobba heltid. Vore minst sagt trevligt med lite klirr i kassan :) Dessutom tycker jag caféjobb verkar jättekul!

I desperat behov av vinterkläder

Thu, 25 Feb 2010 11:29:20 +0100

Jag sitter under två filtar och har både en stor tjock katt och en varm laptop i knät, ändå håller jag på att frysa ihjäl! Har tänkt gå ut och fota idag, men jag vet inte hur länge jag står ut i den här kylan. Min garderob är överfull, men av någon anledning är det nästan bara sommarkläder i den. Jag har alltid varit dålig på att ha ordentliga kläder. Ett år gick jag hela vintern i en tunn trenchcoat.

Nu när februari snart är slut tycker jag det är dags för snön att smälta också. Jag vill ha sommar!!!

Hur som helst är det kanske dags att investera i en varm tröja. Jag äger inte ens en enda hoodie. Vad sägs om den här?

Steg 1

Thu, 25 Feb 2010 11:12:55 +0100

Nu har vi äntligen börjat komma igång med visumansökningen. Det går till så att den amerikanske medborgaren börjar med att ansöka i USA, och om det godkänns går det vidare till amerikanska ambassaden i Sverige, som då kontaktar mig med instruktioner.

I förrgår skickade jag ett brev till älski. Det var en bunte med papper: flybokningar, kopior på mitt japanska visum och på stämplar i mitt pass från både amerikanska och japanska tullen, två passfoton och så ett "statement" för att intyga att ja, jag vill gifta mig. Förhoppningsvis kommer det fram snabbt som bara den så att Corey kan skicka in vår ansökan och processen kommer igång; det verkar nämligen som att det kan ta ett bra tag.

Inte nog med att det tar tid, det kostar skjortan också. Hela 455 dollar går det på att ansöka, sedan blir det dyr läkarundersökning m.m. Hu vale, jag vill bara att det ska gå fortare än kvickt. Det är så fruktansvärt jobbigt att aldrig få träffa varandra.

När jag ändå höll på skickade jag även ett paket, som innehåller ett litet handskrivet kärleksbrev på fint gammalt brevpapper, en påse schweizisk choklad och några smågrejor Corey glömde kvar när han var här. Det ska bli så kul att se hur han reagerar när han får det! Om jag bara kan hålla mig tills dess, hihi. Men jag misstänker att han lärt sig svenska i smyg, så om han läser det här vet han nog precis vad som väntar.. grr.

Nu är det över en månad sedan jag såg honom gå mot sitt flyg i Kastrup och över ett år sedan vi blev ett par. Jag längtar tills vi kan gå ut och dansa tillsammans igen...

Godnatt!

Wed, 24 Feb 2010 23:23:52 +0100

Nu har jag druckit upp min kopp varm choklad så det är dags att krypa till kojs. Först blir det obligatoriskt skype-samtal med Corey, sedan ska jag sova sött. Hoppas ni gör detsamma!

Japanlängtan

Wed, 24 Feb 2010 22:25:59 +0100

Idag har jag drabbats av fruktansvärd Tokyo-nostalgi. Jag saknar mitt liv där! Nu är det snart dags för vårlov på min gamla skola. Om ungefär en månad lär körsbärsträden stå i full blom och parkerna kommer vara överfulla av glada picknickare. *Hanami*, ordagrant "blomtitt", är en mycket älskad tradition i Japan. Man säger att man ska gå och titta på de vackra rosablommiga träden, men egentligen är det god mat och dryck som lockar de flesta ;)

Hanami-foton

Klart bäst var när jag, Corey, Yuki och Robbie tog med oss Robbies vattenpipa till Yoyogi. Det var kallt som attan men kul var det!

Foto

Idag har jag drabbats av fruktansvärd Tokyo-nostalgi. Jag saknar mitt liv där! Nu är det snart dags för vårlov på min gamla skola. Om ungefär en månad lär körsbärsträden stå i full blom och parkerna kommer vara överfulla av glada picknickare. Hanami, ordagrant "blomtitt", är en mycket älskad tradition i Japan. Man säger att man ska gå och titta på de vackra rosablommiga träden, men egentligen är det god mat och dryck som lockar de flesta ;)

Klart bäst var när jag, Corey, Yuki och Robbie tog med oss Robbies vattenpipa till Yoyogi. Det var kallt som attan men kul var det!

Tittut!

Wed, 24 Feb 2010 16:03:00 +0100

Maya heter jag och jag tänkte börja blogga om mitt lilla liv, helt enkelt. I det finns skrivande, Atkins, film, musik och glädje, underbart finfina vänner och så min älskade Corey. Vi träffades i Japan, där jag pluggat ett år (läs mer om det på min Japan-blogg). Han är från USA och det gör det svårt att vara tillsammans, kan ni tro. Vi ska precis ansöka om ett så kallat "fiancée visa", vilket brukar ta i genomsnitt sex månader att få. Jag saknar min älskling så mycket men det är bara att bita ihop och hålla ut, och sedan flyttar jag till Florida!

Såhär såg vi ut när jag var där och hälsade på i somras:

Visst är han snygg?