Profetian skrev jag om för ca ett år sedan. Projektet tagit mer form och duon har nu kommit ut med EP:n ”Stormen i Sågmon”. De sjunger här helt på svenska och de kallar det hela för domedags-pop och lo-funk. Skulle själv vilja lägga till svärta och proggkänsla till denna beskrivning.

Enligt sångaren  Christoffer Johansson så tog namnet Profetian form efterhand låtarna kom till och dessa blev mörkare och allvarligare. Christoffer skrev en dikt som hette just Profetian, med ett innehåll i princip av betylsen ”Allt kommer gå åt helvete, om vi inte skärper oss”. Eftersom detta kom att bli en underton i låtarna så fick detta namn också bli bandnamnet.

Profetian finns på Facebook och du kan lyssna och ladda hem EP:n på Bandcamp.

Gråljus

Jag har fått in så mycket musik i början på detta år så jag inser att jag måste sätta lite mer fart om min kö för att skriva om banden inte ska bli alltför lång. Ska åtminstone göra ett försök nu, så får vi se om det håller.

Göteborgsbandet Kings Avenue står på tur. Med ett namn hämtat från en välkänd gata i staden och inspirerade av band som Interpol och The Strokes, så har de kommit ut med en tre-låtars EP i början på året. Nedan kan du lyssna på första spåret på EP:n.

Kings Avenue hittar du på Facebook och vill du lyssna på alla låtar så finns de på Spotify.

It’s Not Fair…But That’s Just Life

Gustav Montelius och hans soloprojekt The Fiery Piano är tillbaka med en ny låt, ”Pegasus”, som han släppte förra månaden. En vacker låt, fortfarande utan just piano, i samma anda som tidigare men med lite större rymd i.

Gillar du denna låt så ska du absolut lyssna på hans tidigare EP, ”Sirens”. Du hittar The Fiery Piano på hemsidan och på Facebook.

Pegasus

Nude Party! från Malmö utlovar inga bara kroppar på scenen, men uppenbarligen är det så att de tog namnet pga att vissa av medlemmarna förr hade en förkärlek till att ta av sig sina kläder för att liva upp festerna.

Fest är det definitivt i denna energiska uppåt-musik med frenetiskt vevande råa gitarrer, trevliga synthslingor och glada melodier. Detta i låtar som får mig närmast att tänka på Blur.

De har en ny EP ute som heter ”And What Are You Gonna Do About It?” och planerar att spela in en ny under våren. Förutom fyra egna låtar på EP:n så finner du också en överraskande lyckad cover-version av Tommy Körbergs ”Judy My Friend” som sista spår.

Nude Party! hittar du på deras hemsida och på Facebook. EP:n kan du också höra på Spotify.

And What Are You Gonna Do About It?

Tobias Bergholms soloprojekt, Lovers Forgive Me, är tillbaka med en ny EP, ”400 slag”. EP:n skiljer sig en del från debut-EP:n som jag skrev om tidigare. Han sjunger nu helt på svenska och albumet känns mer sammanhållet. Det är också en helt annan svärta svärta i dessa låtar som andas delvis 80-tals-new wave och delvis svensk pop-melankoli med ett starkt utspel. Riktigt klistriga låtar är det också, speciellt titellåten ”400 slag” och den låt du kan lyssna på här nedan ”Kärleksdöden”.

Jag fick också tillfälle nu att fråga Tobias om var artistnamnet kommer ifrån. Han berättar att namnet var på tapeten redan för 6 år sedan när ett band han var med i skulle döpas. Ett av förslagen var just ”Lovers Forgive Me”, men ratades till förmån för ett annat. Idén hade han fått i huvudet då han jobbade i en klädbutik där det spelades musik hela tiden. Där hörde han en låt av Her Majesty med textraden ”Forgive me, Lovers Forgive Me for I am weak” och just då, precis efter ett avslutat förhållande satte det sig i honom. När han så skulle döpa sitt soloprojekt för 2 år sedan kom detta fram igen och precis som Her Majesty döpte sitt band efter en Beatles-låt, döpte han sitt projekt efter en av deras låtar.

Du kan följa Lovers Forgive Me på Facebook. EP:n kan avnjutas på Bandcamp eller på Spotify.

Kärleksdöden

För tre år sedan skrev jag om Stefan Leoson och hans album ”Pennies and Heartaches”. Jag fick då även med någon låt som var en försmak på ett uppföljaralbum. Stefan kände dock efter ett tag att han inte kom vidare på det inslagna spåret och bestämde sig för att börja om. Han skapade artistnamnet HMS Leoson (His Majesty Stefan Leoson), och i januari kom han ut med debut-EP:n ”The One Man Tribe EP”.

Och även om de snygga melodierna och det stora soundet finns kvar så är det en helt annan Leoson vi möter här. Det känns som om korken har dragits ur flaskan och att det rinner ut allt det han egentligen vill säga och göra. Det är svartare, råare och spetsigare under namnet av en karaktär som ska erövra världen. Det är med glimten i ögat, men känns också ärligt och rakt, en blandning av den man vill vara och den man skulle vilja låtsas att vara.

EP:n är egentligen släppt som en försmak av det kommande albumet ”Superior Being” och låten här nedan, ”Royal Parasite” beskriver han som en programförklaring för albumet. Du kan följa HMS Leoson på Facebook. Du kan också lyssna på Bandcamp-sidan eller på Spotify.

Läs en intervju med Stefan här (sida 46)

Royal Parasite

Funk och funkinspirerade artister är någonting jag får in allt mer av, tycker jag mig märka. Att det dessutom är av så hög kvalitet är också fascinerande och roligt. Ett sånt band är Dinner For Dinosaurs från Malmö, som för lite sen kom ut med en EP om tre låtar, ”Jurassic Funk”. Jag hör Jamiroquai, lite disco och funk-pop från sjuttiotalet. Lägg därtill riktigt bra sång av Rasmus Viberg som har en ton i rösten som påminner lite om just Jason Kay i Jamiroquai.

Bandnamnet kom till när sångaren Rasmus satt och lekte med en ”band generator” på nätet och skrev in ”Dinner”. Det kom upp ”Dinner For…” i olika variationer och eftersom de hade skojat en del om dinosaurier sinsemellan så gjorde han associationen med detta, vilket de alla sen tyckte var ett kul och bra namn.

Du kan lyssna på fler låtar och följa bandet på Facebook. EP:n finns också tillgänglig på Spotify.

About This Girl

Det franskklingande  namnet till trots, så drar sig inte bandet Lé Betre för att köra ner fingrarna djupt ner i den skitiga bluesrocksmyllan på den nya EP:n ”Gentlemens Club Cabin”. Det är ett skönt rått, nästan stonerrock-aktigt sound som frontas perfekt av Marcus Jonssons hesa, nästan spruckna röst.

Namnet i sig betyder just ingenting speciellt på på franska, utan kom till efter att trummisen Jonas Sahlberg hade tagit en promenad och lekt med ord. Och ordet han hade lekt med var självklart ”Lé batteur”, det franska ordet för trummis.

Du kan lyssna på albumet på deras Facebook-sida och följa dem på deras hemsida. Albumet kommer inom kort på Spotify. Här är den inledande låten av fem, ”Easy Rider”:

Easy Rider

The Animation från Göteborg kom för ett par veckor sedan ut med sitt debutalbum ”Dance Into the Unknown”. Här pratar vi om arenarock med massiva ljudmattor och ekande gitarrer. I soundet skulle man kunna jämföra med U2, som i titelspåret ”Dance Into the Unknown” eller Coldplay, men låtarna känns ändå mer influerade av amerikansk melodisk rock. De bästa spåren hittar jag när de skruvar upp tempot, som i tex ”Overboard” här nedan.

Namnet The Animation kom trummisen Johannes på, och de andra tyckte det lät snyggt och köpte det. Som ofta sker med bandnamn så har man istället låtit namnet få en innebörd i efterhand istället, då bandet kör animationer på livespelningarna.

The Animation kan du följa på Facebook och albumet finns att lyssna på på Spotify. Här är första singeln ”It’s Late”:

It’s Late

Det har hänt en del med Oh My!:s sound sedan jag skrev om dem för knappt två år sedan. Då hade de gått in i en studio och på 20 timmar spelat in och mixat fem låtar, medan nuvarande produktioner knappast låter sig göras så snabbt. De har sedan ett tag gått ut ur garaget och ställt sig på en större scen.

Grunden är dock kvar där fortfarande: en feel-goodindie med sjyssta melodier och stökiga gitarrer. De har hittills släppt några singlar, som de har haft en god framgång med i bl.a. radio, och nu den 29:e februari så kommer de att släppa en EP med tre låtar på vinyl. För någon vecka sedan kom de dessutom ut med låten ”Fifteen Minutes” som inledningsspår på en samlingsskiva från deras skivbolag A West Side Fabrication.

I vanlig ordning frågade jag hur bandnamnet kom till vilket uppenbarligen hade med Christoffer Walken att göra:

Till en början valde bandet att som en hyllning till den amerikanske skådespelaren Christopher Walkens magiskt vackra hår kalla sig för ”Christopher Walken’s Hair, Oh My!”. De försökte till och med ett antal gånger att utan framgång kontakta Mr. Walken för att kolla att att han inte misstyckte. Men ganska snart insåg ändå killarna hur krångligt och onödigt långt detta namn egentligen var. Det fick räcka med kort och gott Oh My!

Du kan hålla koll på bandet på deras hemsida eller på Facebook, och deras låtar finns också tillgängliga på Spotify.

Fifteen Minutes

Malmöbandet Vaganza Trailerpark kom ut med sin andra EP i slutet på förra året, ”…and you will know us by the trailer of pink feathers”. Det är en energirik rock som inte vilar många sekunder under de fem låtarna. Tung bluesrock, garagerock, stonerrock och en hel del vibbar tillbaka i tiden där de tex ”I Know That Radio” låter som ett råare och tyngre Jefferson Airplane. Som ytterligare en ingrediens blandar de dessutom in punk, vilket hörs tydligast i låten Vaganza Dynamite, som du kan lyssna på här nedan.

Bandnamnet skapades på Valborgsmässoafton 2009 då sångerskan Jessica Bergkvist och gitarristen Anders Jönsson satt på en utebar i Malmö och pratade om det band som de planerade att starta:

Vi pratade om uttryck, färger och ”stil”. Ord som trailer-trash, husvagn, 70′s, blommor, regnbågar och skratt kom upp… Därefter kom ordet VAGANZA,,, -Å så vackert, å så extraordinärt! – Vaganza får det bli! Andra ordet: ”Trailerpark” kom lite av sig självt.. utifrån den brainstorming och de ord som fått oss att skratta lite extra…Vaganza Trailerpark satt som en smäck i munnen och kändes därmed – SÅ PERFEKT =)
- Jessica Bergkvist

Mer info och musik hittar du på bandets sajt och på Facebook. De finns också på Spotify och andra tjänster.

Vaganza Dynamite

Bandet med det uppseendeväckande namnet We Do Not Negotiate With Terrorists har sin bas i Göteborg och frontas av sångaren och gitarristen Ross Downing. Ross kommer från England, vilket också hörs i musiken, där en uppkäftig Manchester-svärta mixas in i en indie-rock med punkigt anslag och med lite ska-vibbar.

De har tidigare gett ut EP:n ”Bombing The Underground” och håller nu som bäst på att arbeta med nytt material. Du kan följa bandet på Tumblr och på Facebook. Musiken finns också tillgänglig på Spotify.

The Boy With the Wrong Eyes

Leo Kall talar alltid sanning. Han är bosatt på Callisto, en av Jupiters månar, och spelar in diverse ljudfenomen från planetsystemet. Dessa kryptiska inspelningar sänder han, via en stor radiomast, till ett band i Skåne. I detta material blandar han också in några ärliga rader om sina intryck om vad som händer på på jorden. Bandet Leo Kall tolkar det namnen skickar till dem och gör musik av det på scenen.

Detta är upplägget för bandet Leo Kalls musik, vilket är ett upplägg som är inspirerat av Karin Boyes roman Kallocain. Och de svenska texterna med sina sanningar om vårt liv är självklart också i fokus i låtarna, vilka backas upp av en opolerad indierock.

Deras senaste alster heter ”Newtons lagar” och kom ut i december. Du kan lyssna på och ladda hem denna EP på Leo Kalls Bandcamp-sida. Bandet finns även på Facebook och på Spotify.

Newtons lagar

Det börjar närma sig fredagkvällen och jag tänkte avsluta veckan genom att hjälpa till att ge er en skön känsla inför helgen. Här tänkte jag ta hjälp av Six Figure Transatlantic’s nya album ”The Owl”, vilket faktiskt är deras debutalbum, trots att de startade redan 1999.

Jag skrev om bandet för ett par år sedan och redan då var albumet på gång till våren därefter, men den som väntar på något gott… Och riktig gott är det, iaf om du gillar americana och singer/songwriter och ett skönt retrosound. Har du stött på bandet tidigare så känner du säkert igen några av låtarna, vilka har förekommit på tidigare EP:s.

Namnet Six Figure Transatlantic kom sångaren och gitarristen Mattias Dahl på, efter att ha läst det på en lastbil under en febersjuk tunnelbanefärd. De letade efter ett namn som stack ut, och tyckte det lät skönt och bestämde sig för namnet. Det visade sig sedan att det inte alls fanns något lastbilsföretag som hette så, utan Mattias hade läst fel.

Vill du lyssna på albumt ”The Owl”, så finns det tillgängligt på Spotify och andra tjänster. Bandet finns på Facebook och sin hemsida.

Last Waltz
All Over Town

Örebrobandet The Tranq kom nyligen ut med sin debut-EP ”Peninsula”. Det är en EP och ett sound som har en fast förankring i åttiotalets dramatiska alternativa rock/pop: de stora rummen, gitarrsoundet, virveltrumman, leadsyntharna, manskörerna och drama-uttrycket i sången. Som väl är så tar de det precis lagom långt och blandar in en del indie-känsla från idag och gör det hela till sitt eget sound.

Vad gäller bandnamnet så berättar de att de tyckte om det karga uttalet i namnet samt beröringspunkterna med låttexterna, som de vill ska genomsyras av en subtil och lugn samhällskritisk hållning.

Du kan lyssna på de 4 låtarna på deras Soundcloud-sida eller på Spotify. Du hittar bandet på Facebook och på deras hemsida.

Kalinga

Runt nyåret släppte The Virtues singeln ”Hope”. En riktig snygg och stämningsfull ballad som du kan höra på här nedan och ladda hem fritt. Bandets sångare och låtskrivare Per Bergkvist skickade med en önskan om att uppmana att skänka en slant till barncancerfonden om man gillade låten. Ja, det får man göra i vilket fall som helst givetvis :)

”Hope” är den avslutande låten på bandets senaste album ”Beautiful Game”, det fjärde i ordningen, och som kom ut förra året. Jag har inte skrivit om det tidigare här och passade på att lyssna på det nu. Och det är ett riktigt bra rock/pop-album med mycket vibbar av Big Star och Tom Petty samt en dos tidig New Wave. Jag gillar verkligen det intima soundet på plattan, retro, luftigt och fullt av välljudande gitarrer som har gott om plats att sjunga ut. Lägg därtill Pers sköna rockröst, bra melodier och en del roliga utflykter som tex i den punkiga ”Liquid”.

Plattan kan du höra på Spotify och bandet hittar du på Facebook och på hemsidan.

Hope

Electronicaduon Posttod, som jag skrev om för drygt ett år sedan, är tillbaka med en ny release. Det handlar om det 7 låtar starka albumet ”Moon”, som finns att avnjuta på deras hemsida. Här finns en bra spännvidd av stämningar och texturer, från vackra ambient-stycken till mer energirika låtar med vissa vibbar av synthpop. Ett riktigt trevligt album att lyssna på.

Bandnamnet är en sammansättning av post (i betydelsen efter) och tod, dvs det tyska ordet för död, vilket i någon mening är tänkt att avspegla deras tankar och musik.

Du hittar också Posttod på Facebook och på Spotify. Här är två låtar:

Wild
Under the Stars

Oskar Blondell är normalt sett sångare i bandet Ben Hogun. Vid sidan om detta har han skapat soloprojektet The Forest Green, vilket enligt honom själv är hans egna kompromisslösa konstprojekt där han utan handbromsar kan testa sina gränser och göra precis vad han vill.

Det låter som perfekta förutsättningar för att skapa spännande musik, och bra blir det också vilket du kan höra här nedan i den första publicerade låten ”Slowmotion”. Ytterligare en låt, ”Only One”, släpptes för några dagar sedan, och fler är på gång, plus att han har ett samarbete på gång med deephouse-duon Vildmarken. Du kan följa hans musik på Soundcloud.

Namnet The Forest Green kommer från färgen på en gammal favorit-kofta, som han hade på sig när han skapade den första låten. Det beskrev dessutom perfekt vad han ville göra med projektet.

Slowmotion

Gone are the echoing reverbs, the 80′s guitars and the big, splashing drums. ”Love Forever” is a wonder of genre-blurring fearlessness drawing on ambient textures, avant-garde rhythms and intricate arrangements.

Som ett smakprov har de släppt den första låten på EP:n, ”Love’s Taking Strange Ways”, vilken du kan lyssna på och ladda hem här nedan. The Mary Onettes hittar du på Facebook eller på deras hemsida.

Love’s Taking Strange Ways

Att Tommy Svensson kan ratta synthar har vi sett förut här när jag skrev om Yngling i höstas. Han har även ett soloprojekt igång i eget namn där han utforskar andra elektroniska domäner.

Det är en ganska minimalistisk, avig musik där han också lagt på sin sång på flertalet spår. Rösten, sprucken, lite lågmäld ger det hela en lite speciell stämning när den kommer in. Du kan lyssna själv på hans Facebook-sida eller på Spotify. Här är två låtar:

Moraali
Uneasy