Roligt är deras fyndighet i låtarna, som har oväntade inslag och hur de ändå får ihop det. “Aldrig Där” är en sån låt, där en skräckfilmstema-slinga bär upp låten. Riktigt bra och fångande.

2009 släpptes demo-CD:n Trasdockor, i våras kom EP:n “Ur gruvan” och nu i slutet av augusti uppföljaren “Till omvärlden”. Lyssna mer på Spotify eller besök deras hemsida eller Myspace-sida.

Här är två låtar från “Ur gruvan” och en låt från “Till omvärlden” (den tredje låten):

Nu
Aldrig där
Vaggvisa för en rastlös själ

Det inledande spåret “Tomorrow You’ll Be Forgiven…” är musikmagi för mig. Ett Satie-ljudande minimalt mellanspel, en enkel, vacker sångmelodi, Jespers mörka, lite lågmälda sång och “…but tomorrow you will have your teeth knocked out” som känns som ett slag rätt in i solarpexus rätt in i den trygga stämningen.

“April Archives Collection No 1″ är en sammanställning av tre tidigare EP från Jesper Norda, 12 låtar med Jesper och hans röst, piano och stundom en enkel trummaskin. Inga excesser, så enkelt som möjligt, men det blir aldrig ointressant. Melodislingorna är inte revolutionerande men sätter sig ändå i huvudet från både sång och pianofigurer. Jag hör David Sylvain, Leonard Cohen, Roger Waters allt efter sammanhang, men i slutändan ett alldeles eget tilltal.

Jesper Norda hittar du på hans sajt eller på Myspace. Du kan också lyssna på Spotify.

Tomorrow you´ll be forgiven but tonight you will have your teeth knocked out
Lets go to a place infected with truth and resist with all our hearts

Influenserna hämtas från 90-talets storslagna alternativa pop och rock, shoegaze och post-rock och även från band från idag som The Arcade Fire, Explosions In the Sky och The National.

Another Nation’s National Anthem hittar du på Myspace och på Facebook.

Save Them From Sorrow
Thundercars

Det nya albumet ansluter till där de förra plattorna med Chris Michols slutade med singer/songwriter med en postgrungekänsla, starka melodier och självklart Chris speciella röst i förgrunden. Men det bjuder samtidigt på mycket mer. Melodikänslan finns där och postgrungevibbarna också, men de har fått ge vika mer och mer för andra influenser som folkmusik, 60-tal och indierock som snyggt vävs in i mixen.

Är du ett fan sen tidigare så kommer du känna igen dig, samtidigt som du bjuds på ett mer varierat, starkt album. Lyssna mer på Chris Michols Bands hemsida. Här är två låtar från “Scar Trek”:

Killer
Loser

“Kanske som om Springsteen och Steve Earle hade börjat äta falukorv och hänga på krogen i Bagarmossen med stora stark i nävarna, efter en hård dags arbete.” Står det på Pär Enqvist Bands hemsida och om man inte lyssnat på musiken kunde man kanske garva överseende åt pretentionerna men fan vet om det inte är en sammanfattning som gör resten av den här texten ganska överflödig.

Raka rör som Kalle Pedal skulle nöjt sej med att sammanfatta, ändå både eftertänksamt och emellanåt inte så lite ångestfyllt.

Pär Enqvist uppfinner inte sin musik men fyller den med sej själv så att det efter ett tag känns som att det var honom den alltid letade efter…och vad jag kanske försöker säga med det är att hur starka och omisskännliga rötterna än är så har vi ändå aldrig sett just denna planta förrut. Vi vet precis vad han lyssnat på och vuxit ur, ändå känns det medan vi lyssnar som att det faktiskt är han som är originalet.

Det är nästan knäckande starkt och sammanhållet, och fast producenten Max Lorentz (Ronander, Rickfors, Kim Larsen…) utan tvekan satt sitt märke här så känner vi igen oss. Det är en lång men alltför kort resa genom sorg och lust, tristess och förvirring och plötsliga förlösande garv, det är hårt och skoningslöst, sentimentalt och ljuvligt, det är hela skalan från ömhet och respekt och honnörer till ett förakt så kompakt att blodet skvätter.

Det är tunnelseende desperados och kåkfarare och misshandlade kvinnor och övergivna barn och…motvilliga pensionärer och rättshaverister och trygghetsnarkomaner och våghalsar, strykhundar och arroganter och vilsna älskare - alla ändå förstås i slutänden med samma mål, att hitta nån slags hem.

Öppningen “Det här tåget går nu” är så fullt av jävlaranamma att man inte hämtar sej förrän man liksom redan är ombord och lämnat stationen.

“Längtar efter dej” handlar som titeln antyder om saknad, och Belos är en fantastisk slags snabbseglande ballad om att byta ett liv mot ett annat.

“Även hjältar måste dö” (egentligen Desperado) om att fastna i självtillräckligt trots är en personlig favorit med sitt obevekliga poprockiga rullande och sitt lätt men bara lätt och lagom moralkakiga gravallvar.

“Dom som går” kunde med sitt sköna rabblande av disparata människotyper med samma drömmar stå som en sammanfattning av hela skivan.

“Samma gamla misstag” - om att gång på gång spinga in i samma vägg, en nästan uppgiven sång om den omöjliga (?) tvåsamheten som leder fram till Det är för sent som väl är något av en variation på samma tema, detvillsäga en sorgesång över förlorad möjlighet men i ett upptempo som ändå ser framåt och vägrar ge sej mer än tillfälligt åt sentimentaliteten.

Under de tre minuter och fjorton sekunder som heter “Det var inte mitt fel” blir vi så också lite rädda, jag kan faktiskt inte på rak arm påminna mej en låt lika fylld av förakt som denna. Vilket såklart också är fascinerande - hur ofta öppnar våra låtskrivaren egentligen den dörren, annat än på glänt möjligen.

“Svårt att va människa ibland” är pk-rock eller vad vi ska kalla det när den är som allra effektivast, det är ärligt och det blöder, det är sorgset och förbannat, det är Magnus Lindberg i tvåtusentalet.

I den enastående inkännande “Prygelland” får så den under åratal halvt ihjälslagna kvinnan sin omöjliga tveksamma revanch, och text och musik har aldrig varit mer symbiotiska.

“Allting faller isär” är ännu en sång om att börja om, den kanske rödaste av trådarna på plattan.

Vad gäller den avslutande titellåten “Utanför lagen” så får ni faktiskt ta och lyssna själva…

Richard Ahls trummor och Jens Åslunds bas driver och pumpar och Sören Dahlgrens gitarrer - jag hör dem i en lätt bris över Riddarfjärden, alltid just de där krumelurerna som vill till. Och så: Rösten…

Lyssnar mer på Pär Enqvist Bands sajt eller på Spotify och besök dem på Facebook.

Även hjältar måste dö (Desperado)
Prygelland
Utanför lagen

Jag föll direkt för sången “July”, och det är svårt att inte bli förälskad i det fina folk-pop arrangemanget som Crying Day Care Choir har skapat. Med gitarr och ukulele skapar de en glad allsångskänsla som är svår att bli av med.

Crying Day Care Choir - July

I början av sommaren kom de ut med det 13 låtar starka debut-albumet “First Time” som finns att lyssna på på Spotify. Du träffar också Ellinor & 5th Season på Myspace.

Här är ett par låtar från “First Time”:

Why Does a Good Thing Have to End
First Time

Och det är Vampyramidens ambition att just leverera såna här berättelser eller sagor i detta format. Det är utlovat en singel nu i slutet av sommaren på samma tema, vilket du kan hålla koll på på Vampyramidens Myspace-sida.

Här är de två första avsnitten i “Tåglånet”. De följande tre kan ni lyssna på Myspace-sidan och EP:n finns också där att laddas hem fritt.

En stad och en trollkarl
Vi åker genom Sverige (med tåg)

Förrän nu. Om de har varit instängda där i studion de senaste två åren eller inte förtäljer inte historien. Vad jag vet är dock att de har kommit ut med en singel från det kommande albumet “The Shadow”.

“Learning to Die” heter den och bådar mycket gott. Det blir i mina öron till en skön blandning av Queen, Supertramp och en hel del Bowie i ett roligt arrangemang och med mycket snygg sång. Det finns en bonuslåt med också, “State of Grace”, som är en helt annan stil, så vad debutalbumet kommer ge oss blir spännande att höra.

Learning to Die
State of Grace

Street Fighting Man hittar du på Myspace eller på Facebook (där du också kan lyssna på previews av fler låtar).

Här är också videon till debutsingeln Raise It, från 2008:

På plattan gästas han av ett antal välkända namn som tex Bruce Kulick (Kiss), Brian Robertson (Thin Lizzy, Mötörhead), Conny Bloom (Hanoi Rocks, Electric Boys), Ian Haugland (Europe) och Zinny Zan (Shotgun Messiah, Zan Clan), vilket också avslöjar vad det handlar om för musik. Hårdrock såklart, mer precist 80-tals-hårdrock.

Det blir som Chris Laneys egen version av 80-talet där han mellan klistriga rockrefränger, glammiga körer och gitarrsolon, väver in en metallisk svärta och aggressiv energi. Allt resulterar i en jämn och bra platta där Chris inte minst visar upp sin styrka som låtskrivare.

Jag såg honom live på Stockholm Rockout den förste maj, vilket var ett av de absolut bästa framträdandena på festivalen. Uppenbarligen uppskattat av fler då han även kommer att vara med på Stockholm Rockout-festivalen del 2 den 10-11 september.

Chris Laney träffar du på hans hemsida, på Facebook eller på Myspace. Hela plattan finns att lyssna på på Spotify. Här är två låtar från “Only Come Out at Night”.

Only Come Out at Night
Rockstar

I maj släppte han singeln “It Leaves Me Worried”, en låt som andas 50-tals-rock och tidigare i år albumet “Nerve”, en samling låtar i samma lofi-anda, inspelat på en bandspelare hemma, och som bjuder på små poppärlor, country och 50-tal. Lite som om Buddy Holly, Neil Young och John Lennon samlades hemma och jammade och spelade in outtakes för en gemensam platta.

Alla låtar kan lyssnas på och laddas hem på Shotgun Language:s Bandcamp-sida. Han träffas också på Myspace.

It Leaves Me Worried

Pearl Fiction hittar du på Myspace

The Ruby Fever

The Ruby Fever:

Träffa mer av Baron Bane på Facebook.

Sordid Eyes

Och ett riktigt bra album är det också med en stor spännvidd. De två inledande låtarna “The Life Home” och “Parking Lot Paradise” är såna där pop-låtar som det inte går att värja sig för och sätter sig direkt i sinnet med sina melodier och slingor.

Hon spelar sedan ut ett rikt galleri från storslagen pop med livekänsla till stillsamma intima ballader, allt med en röst som har sin alldeles egna karaktär och lyster; en lite hes blues-soulig sådan med en släng av både kaxighet och mjukhet.

Här är två låtar från “The Life Home”:

The Life Home
Coming Down

Parking Lot Paradise:

Lyssna mer på Birgit Bidder på hennes sajt eller på Myspace-sidan.

Han smyger iväg till Mississippi-deltat, han sticker iväg till Amsterdam på en tur, låter bluesen betrakta barndom och förhållanden och även ett gammalt fickur. Det är naket och rakt på och inga excesser. Och precis som från förra plattan, så känner jag en skön melankolisk värme, och speciellt i de mer melodiskt berättande låtarna så får jag en känsla av John Hiatt, som också har en förmåga att sprida värme omkring sig.

Här är två låtar från “Myself and Mine”:

Journey to the Delta
My Precious Stone

Du hittar Brian Kramer på hans Myspace-sida och på hans site

Det handlar i grunden om en varm, melodiös electronica, synthpop med inslag av lite stökiga indiegitarrer. Degrees består av duon Mikael Jacobson & Rickard Folke, båda från de djupa skogarna i Tranås, där de startade Degrees 2008.

Du kan lyssna vidare på deras musik på deras Bandcamp-sida och även besöka dem på deras sajt. Här är två spår från “Pt III”:

Can’t Walk Thru This Alone
Young & On the Run

Det handlar om Oskar Gyllenhammar och hans turné “100 gig 100 dar”, som han startade den 17:e maj. I samband med det så släppte han också en singel, ett första smakprov på ett album i vardande. Detta kommer förhoppningsvis till hösten. Låten, “Inga roller och manér”, kan du lyssna på här nedan.

Turnén “100 gig 100 dar” startade i slutet av maj med ett antal spelningar i Stockholm och av namnet så förstår man ju att det handlar om att göra en spelning varje dag ända fram till den 24:e augusti. Och ambitionen är inte bara antalet spelningar; samtliga landskap i Sverige ska besökas med en spelning plus att grannländerna Norge, Danmark och Finland ska få varsin också.

Till råga på allt så ska Oskar också underhålla på Café August i Hudiksvall varje torsdag under sommaren, hur han nu ska få ihop det. Spelningarna som har genomförts har handlat om allt från klubbspelningar, till spelning på Peace & Love-festivalen, till improviserade parkkonserter.

Denna roliga resa kan man följa på en sajt tillägnad just denna turné, med filmklipp, foton och berättelser. Vill du att han ska komma och spela hos dig, så är det bara att höra av sig.

I övrigt kan du läsa mer och följa Oskar på hans hemsida.

Inga roller och manér

Inga roller och manér (akustiskt):

Här är “We Come From the Stars”, som de framför tillsammans med Annelie, att lyssna på och ladda hem. Och nedan den senaste videon, “The Loneliest Figure”. Gå till Obliqs Youtube-kanal för att följa dem.

We Come From the Stars

The Loneliest Figure:

Det är pop/rock på svenska, en riktigt stämningsfull sådan, där de målar upp lätt storslagna, melankoliska bilder. Allt berättat med Daniel Månstråles sång som ger det hela en lite extra dramatisk karaktär.

Här är två låtar att lyssna på:

Ingen förstår oss ändå
Citodon

Besök gärna Skadade ljud på Facebook

Ska bli intressant att se vad My Closest Friend kommer att hitta på framöver. Du hittar bandet på Myspace och på Facebook. Här är låtarna:

Air
Real Time