Med livet som insats - att drabbas av en hjärntumör.

39. Svar från senaste magnetkameraundersökning

2024-09-08T12:20:00.009+02:00

Då har svaret kommit på min MR som jag gjorde 1 juli.

Det var ett bra besked, inga tecken på recidiv (återväxt av tumören). Sahlgrenska kirurgen verkar gjort ett bra jobb, och fått bort hela tumören, samtidigt som han inte skadat min egen hoptryckta hjärna för mycket.

Svårt såhär efter 3,5 år, att avgöra hur påverkad jag fortfarande är efter operationen. Vissa saker är fortfarande skillnad jämfört med tidigare:

Ljuskänslighet - går inte att sitta i ett konferensrum på jobbet och ha fönster mitt emot. Jag måste sitta med ryggen mot fönstren.

Ljudkänslig - fortfarande väldigt svårt att koncentrera mig, och t.ex. läsa och kommentera avtal på engelska (vilket jag gör dagligen i mitt arbete), om det är andra ljud i bakgrunden som en radio eller kollegor som pratar.

Stress - väldigt lätt att stressa upp mig och oroa mig, om jag får för mycket att göra, och jag måste prioritera.

Pulsljudet i örat har minskat, men kommer tillbaka i perioder, och när blodtrycket stiger.

Men på det stora hela är det mesta numera till 95 procent som vanligt. Och för att vara en hjärntumörpatient, så hade jag oerhörd tur.

Slutligen, som min fru brukar säga, -Det går inte att avgöra, om du blivit hjärnskadad eller inte, du har ju alltid pratat så extremt långsamt.

Och det viktigaste är ju ändå i slutändan vilka klistermärken du har på din gräsklipparrobot.

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

38. Fantastisk kundvård av Husqvarna!

2024-08-24T17:10:00.010+02:00

Inte bara min hjärna som behöver in på rekond emellanåt, denna gång var det dags för robotgräsklipparen.

Klipparen hade börjat vägra att parkera. Den följde guidekabeln hem till laddstationen, men började väl framme nosa omkring utan att hitta position för korrekt parkering. Till slut gav den upp och stannade mitt på gräsmattan.

Jag begav mig till min närmaste auktoriserade verkstad - Mullhyttans Cykel och Sågservice 🙂👊 och lämnade in roboten.

Efter två dagars väntan ringde de upp mig och berättade att klipparen var i stort sett skrot. Alla kretskort var skadade av vatten, och det skulle bli väldigt dyrt att reparera.

-Ja och just det, din garanti är två år, och nu har det gått 3,5 år.

-Lite trist faktiskt, upplyste teknikern mig vidare.

Anledningen till problemet var tydligen att jag emellanåt spolat av roboten med vattenslangen för att göra rent den. Helt förkastligt handlande enligt verkstadsteknikern. Du har förstört maskinen.

Jag upplyste den gode reparatören om att Husqvarna just för min modell, genomfört en stor reklamkampanj, just med försäljningsargument att den är så lätt att rengöra med vattenslang. Klipparen skall enligt reklamen vara vattentät. Detta var ett av huvudargumenten till att jag valde modellen 415X för 30 kkr. Vem orkar ligga på knä och skrubba bort fasttorkat gammalt mögelgräs med toalettborste?

Den gode reparatören lovade dock, att innan han körde ned min klipprobot i kompostkvarnen, ringa Husqvarnas kundservice och förklara ärendet. Han skulle göra vad han kunde för att hjälpa mig, men jag skulle inte ha för stora förhoppningar.

Själv började jag förbereda mig på att antingen ta fram stora plånboken för en totalreparation, alternativt börja köra med min bensinklippare igen.

Gissa om jag därför blev överraskad, när reparatören ringde upp mig dagen efter.

-Husqvarna tar detta på goodwill. Du kommer få en sprillans ny maskin.

-What??

- Egentligen är ju garantin förbrukad, men jag fixar så du får två år till på denna nya också, sa reparatören, och knappade på datorn.

Fantastiskt!

Nu är nya klipparen igång och allt fungerar perfekt. Och allt kostade mig noll riksdaler.

Detta är sannerligen god kundvård av både Mullhyttans Cykel och Såg samt Husqvarna. 👍👍👍

Kapitel 39 → Svar på magnetkameraundersökning

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

37. I nationens intresse

2024-07-08T15:08:00.011+02:00

Bästa läsare,

för att hålla en röd tråd genom denna blogg, läser jag alltid igenom mitt sista inlägg innan jag påbörjar ett nytt. Så även denna gång. Måste säga att jag blev påverkad efter att jag skummat igenom det senaste.

Helvete vilket dåligt inlägg!

Vem vill läsa om hur poolskenor sakta skrubbas rent efter vinterns långsamma bakteriella påväxt? Med före- och efterbilder!

Nej, jag måste haft otrolig idétorka, och första tanken var att radera inlägget. Men samtidigt var ju skadan redan skedd. Det får räcka med en inledande varningstext.

Nu gäller det att höja nivån igen, och återvinna läsarnas förtroende.

Så vad står på tapeten, och vad har hänt?

Vi börjar återblicken med att Linda hade fått besked om ett nytt jobb👍, och ska i höst börja på Ängens minnesmottagning i Örebro som demensutredare.

Kul detta var vi ju självklart tvungna att fira direkt!

Då vädret var strålande denna försommardag så öppnade vi poolen, tog med en flaska bubbel till pooldäcket och satte oss och njöt. Barnen med två kompisar hoppade i. Efter en stund kom grannbarnens pappa och kollade läget. Han slog sig ned och vi erbjöd även honom ett glas. Han hade nämligen också precis bytt jobb. Så den första som fick vara med och skåla och och gratulera Linda till sitt nya jobb, blev humoristiskt nog fotbollsproffset och idolvinnaren Kevin Walker, som numera sadlat om till artist på heltid.

Och på tal om fotbolssparkar, idag sparkade jag äntligen igång semestern. Yes!

Detta firades med att gå upp kl 06.30, för att vara i Karlskoga tidigt för magnetkameraundersökning av hjärnan. En fräsch start, och fylld av förväntan och kontrastvätska inväntar jag nu svaret. Svaret brukar ta två månader, eller glömmas bort. Detta var en ordinarie 42-månaderskontroll, så inget nytt under solen än så länge.

Övriga semesterplaner såhär långt, är mammografibesök för min fru, röntgen av fotled för min dotter samt diabetesbesök på barnkliniken för sonen. Sen ska vi även försöka hinna äta lite glass.

Då bloggen har en sjukdomsprofil, måste jag även ta upp min sons mountainbike-krasch i skogen för två veckor sedan.

Axel hade allt eftersom självförtroendet stärkts, hela tiden tagit ut gränserna på Lannas mountainbikebana. Det hela slutade dock med en stor krasch, där han landade på sin egen cykel, och skar upp ett 10 cm lång köttsår på benet.

När samtalet från Axel kom var jag i Paris på affärsresa i nationens intresse, och kunde inte hjälpa till. Möjligen var det att jag hade mycket jobbrelaterat i huvudet, som gjorde att min första tanke var, att som på film, be honom tömma en gevärspatron, hälla krutet i såret och tända på, för att ”svetsa” ihop det hela. Denna idé behöll jag dock för mig själv.

Som tur var min fru hemma och lyckades få en akuttid på vårdcentralen i Fjugesta. Såret klistrades ihop med lim av en duktig nyutexaminerad läkare i Axels ålder, och paketerades in med ett jätteplåster.

Det var bara ett problem.

-Du måste ha plåstret på, och du får INTE bada på en vecka, hade läkaren sagt.

Då detta var två dagar före midsommarafton, såg Axel framför sig hur hela familjen med grannar skulle skåla in sommaren i poolen medelst bubbeldryck, och han skulle sitta i en gungstol bredvid med kryckor och hoptejpade ben, och dricka mjölk med sugrör.

Midsommaraftonen kom, och så även gästerna. Efter sillunch, snaps och allsång var det dags för bad. Det hade blivit kanonväder. Axel såg bekymrad ut.

-Lugna ner dig Axel, vi låter vår granne titta på ditt sår, och göra en ny bedömning. Du kanske kan bada.

-Ja men läkaren sa ju att jag INTE fick.., började Axel.

-Jo, men nu bor ju vi granne med en överläkare i plastikkirurgi. Det finns nog inte någon annan i hela Sverige som kan göra en bättre bedömning än han gällande detta.

Axel visade upp sin skada för kirurgen som undersökte det hela. Och mycket riktigt, direktivet blev:

-Patienten kommer överleva. Sätt på ett nytt fräscht vattentätt plåster. Nu kör vi bad allihopa!

Publiken jublade och alla stämde in i Till Havs tågande ner mot poolen.

-När du kommer upp tar du bort plåstret, och låter du såret läka utan. Då blir det mycket snyggare ärr, och läker dessutom fortare. Jag hjälper dig att ta bort det där köttklistret.

Hurra, midsommaraftonen var räddad!

(Bild nedan från Paris, och midsommar)

Kapitel 38 → Kanonservice Husqvarna!

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

36. Poolstart och påskkärringar. (Hoppa över detta kapitel, nästa är roligare)

2024-03-29T17:32:00.028+01:00

Äntligen!

Så fort isen på poolen har smält, börjar sommaren. Det inträffade i år den 28:e mars.

Då gäller det att blixtsnabbt smörja in och skruva ihop öppnade kopplingar till värmepump, ta bort frigolitskydd i bräddavlopp, bära ut poolpumpen från garaget och koppla in. De i kaliumklorid vinterförvarade pH- och ORP-givarna återmonteras - och sedan är det bara att trycka på startknappen.

Inga synliga läckor - hurra, då var vi igång!

Har man gratis solenergi, behöver man inte vara rädd för att slösa ström, så på med maxvärme på värmepumpen.

Efter att ha kollat salthalt, och sedan skickat i en säck med 25 kg poolsalt, kan saltklorinatorn startas igång parallellt med att poolroboten skickas i.

Dessa var de roliga delarna.

Sedan börjar tyvärr en del manuellt kroppsarbete, som ännu inte gått att delegera till en robot. Sopa pooldäck, och framförallt skura pooltaksskenorna med skurborste. Att ligga på knä och skura däck med borste sänder osökt tankarna till 1600-talets sjöröveri i Västindien. Bara en flaska med rom som saknas. Resultatet blir dock alltid påtagligt (se före- och efterbilder nedan).

Efter ett dygn kan givare kalibreras och mer exakta inställningar göras efter vattenprover med kontrollinstrument.

Jaha, då var det bara att vänta på att temperaturen kommer upp i 30 grader. Det lär väl ta minst två veckor. Under tiden kan man fortsätta att vårstäda trädgården, och kontrollera om slingan till klipproboten överlevt vintertjälen, och beställa gräsmattegödsel.

Egentligen inga stora missöden såhär långt. Det ända retsamma än så länge, är att marktjälen frusit dräneringslangen från pumpbrunnen. Så där är vattennivån lite högre än normalt. Men då vi bor högt, brukar det sällan vara problem med högt grundvatten. Annars har man sett skräckexempel på hur pooltrappor flutit upp, och pooler och till och med pooltak förstörts, när dräneringen inte fungerat.

Bonusmaterial denna vecka, är en tillbakablick på dragspelarens barndomshem, Solbacksvägen 35 i Fagersta. Denna anrika adress, mitt i svinpestens sköte, besöktes tillsammans med bror och far förra helgen.

Glad påsk er alla läsare!

→ Kapitel 37 - I nationens intresse

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

35. Axel har fått en artificiell bukspottkörtel

2024-02-10T18:13:00.007+01:00

Har man diabetes, har man allt sedan insulinet upptäcktes, varit tvungen att sticka sig i fingret för att veta vad sitt blodsocker är. För friska människor reglerar kroppen blodsockret själv, och det ligger då mellan 4 och 6 mmol/l. Har du diabetes, fungerar inte detta, och du kan utan svårighet snabbt komma upp i ett blodsocker över 20, om du inte samtidigt tar insulin.

Ett högt blodsocker förstör över tid dina njurar och ögon, och du dör inom ett år utan insulin. Har du tillgång till insulin, behöver du dock dosera det rätt, för annars hamnar du för lågt i blodsocker, och även detta kan vara förenat med livsfara.

Med andra ord, är en diabetesförälders största utmaning, att hela tiden dygnet runt, hålla koll på sitt barns blodsocker.

Runt millenieskiftet dök de första kontinuerliga blodsockermätarna upp. Denna monterades på kroppen, och gav genom en sensor i huden möjlighet att mäta blodsockret när man önskade. Sensorn kunde man nämligen med en apparat skanna av, och på så vis få reda på sitt blodsocker helt utan stick (förutom när man bytte sensorn, vilket var ca en gång i veckan).

Det är denna teknik vi använt i fem år, vilken i kombination med en insulinpump har underlättat livet en del för barnet som har diabetes. Inte så mycket för föräldrarna.

Som diabetesförälder, måste du hela tiden följa de värden som blodsockret visar - och snabbt agera på detta genom att klicka på en annan apparat som doserar insulin. Dygnet runt.

Många vakna nätter och stökiga dagar med ständigt dåligt samvete för att blodsockret borde vara bättre. En otrolig stress.

Nu finns dock även i Sverige tillgång till den senaste tekniken, där blodsockermätare och insulinpump automatiskt pratar med varandra, och fungerar som en artificiell insulinproducerande bukspottkörtel. Ett så kallat closed-loop system.

Vi har nu haft förmånen att prova detta nya system, och det är verkligen helt sjukt bra!

Ingen mer oro på natten för att Axel ska gå lågt och hamna i koma - pumpen märker det själv och stänger själv av insulintillförseln.

Inga mer superhöga blodsockervärden - pumpen känner av detta, och korrigerar detta själv med extra insulindoseringar.

Ja, det är verkligen näst intill magi. Vi har kört detta system i tre månader nu, och Axels värden har redan förbättrats rejält. Och vi kan sova hela nätter. Det har vi inte gjort på fem år.

Inledningsvis var det en hel del protester från Axel, till att hela tiden behöva vara fastkopplad till en slang. Men detta har, genom ekonomiskt fördelaktiga incitamentprogram för Axel, klingat av. Axel förhandlade nämligen till sig 1 000 kr av sin far, för att i ett första steg, ge systemet 2 månader. Nu har det som sagt gått tre.

Pumpen är även väldigt enkel att koppla loss från sensorn, och lägga åt sidan, när man skall duscha eller sparka karate.

Vilket fantastiskt medicintekniskt steg framåt.

→ Kapitel 36 - Poolstart & påskkärringar

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

34. Lappkast - Goda Nyheter!

2023-09-30T18:01:00.007+02:00

Jag har börjat springa igen. Det gjorde jag 1 juli. Och det var blivit ca 20 vändor sedan dess. Så enligt min Garminklocka är jag nu 38,5 år istället för 45. Det är bra! 😀

Men nu vidare till röntgensvaret som förpestade min tillvaro under semestern.

Efter att neuromottagningen inte efter 7 veckor behagat meddela mig svaret på min senaste undersökning, så tog jag själv reda på svaret via registerutdrag.

Eftersom svaret jag då erhöll var förhållandevis dåligt, dvs misstänkt återfall av tumör, så skrev jag ett meddelande till neurokliniken, att jag önskade bli uppringd.

Tro det eller ej, men min neurolog ringde faktiskt upp mig.

- Ja du ville diskutera svaret på din MR, frågade kvinnan i luren som jag aldrig träffat.

- Ja, jag har ju inte fått något svar till att börja med, men jag har själv beställt ut..

- Du har visst fått svar, svarade läkaren, det skickade jag till dig i förra veckan.

- Det har inte kommit något brev, men jag beställde själv ut röntgensvaret, så jag vet att det är ett misstänkt återfall.

- Du ska inte vara inne och läsa själv i journaler och remisser, det är våra arbetsdokument, svarade neurologen irriterat. Du har inte läst det slutgiltiga svaret.

- Jo, men eftersom det tagit snart åtta veckor, så började jag bli…

- Ja, det har varit semester. Och svaret var ju ändå ett bra svar. Därav blev det inte prioriterat. Det du läst är det första svaret. Det har sedan granskats av flera experter, neurokirurg, neuroradiolog, neurolog mm, och de har gjort en annan bedömning. Det är inget återfall. Och det svaret har jag skickat. -Var det något annat du undrade?

Jag kände att jag hade flera frågor, men jag ville inte ta dessa med denna neurolog som verkade vara på krigsstigen.

- Nej, så svaret är alltså bra? Det är inget återfall?? Jag vill bara få det bekräftat, eftersom detta var nyheter för mig.

- Det är inget återfall, och det är ett jättebra svar, svarade neurologen stressat.

- Okej, men då får jag tacka, och så inväntar jag det skriftliga svaret från dig, som du säger du har skickat.

- Eller så nöjer du dig med detta samtal. -Hej då, sa neurologen.

Det dök aldrig upp något brev.

→ Kapitel 35 - Ny bukspottkörtel

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

33. Nu vet jag mer än jag borde.

2023-08-26T18:42:00.021+02:00

Alltså, det här med att vänta på svar från sjukvården, kan få den mest tålmodige dragspelare att börja tugga på axelremmarna.

Det hade gått över sex veckor sedan senaste MR, och inget svar hade dykt upp.

Efter att häromdagen loggat in i min journal, för att leta efter svaret på min röntgenremiss, ser jag att röntgenkliniken skrivit ”Svar skickat till remitterande läkare” den 21 juli.

Men vafan! Min neurolog har alltså suttit på svaret i 4 veckor!

Jag blev såklart irriterad, och gjorde som jag då brukar, tyckte på i alla kanaler:

1) Jag loggade in på 1177 och beställde remissvaret direkt från röntgenkliniken skickat hem till mig själv per post.

2) Jag skrev även ett meddelande till Neurologkliniken att jag önskade omgående få svar på min magnetkameraundersökning jag genomfört i början av juli. Det är inte skälig tid att behöva vänta sex veckor. Särskilt inte när jag vet att remissvaret sedan länge inkommit till kliniken.

3) Jag spelade Säkkijärven Polka två gånger på farfars gamla Dega-dragspel.

Det som sedan hände blev inte som jag väntat mig.

Samma dag jag skrivit till neurologen får jag svar via 1177:

”Jag har pratat med din remitterande läkare, och hon hälsar att allt ser fint ut” skriver en sköterska. ”Du kommer bli kallad om ett år igen.”

-Yes! Det var svaret jag ville ha. Äntligen. Synd bara att kliniken glömde bort att informera patienten.

Men, två dagar senare, dvs i fredags, kom ett brev i min postlåda. Det var remissvaret från röntgenläkaren som jag glömt att jag beställt hem till min adress.

Efter att ha skummat igenom latinska termer högt och lågt, överraskades jag av följande:

”….4 mm stor förändring i operationsområdet. Möjligen kan detta utgöras av ett litet meningeomrecidiv då kontrastuppladdningen är större och intensivare än vid tidigare undersökningar.

Sammanfattning: Möjligt litet meningiomrecidiv enligt ovan.”

Recidiv betyder återfall. Meningiom är namnet på min hjärntumörtyp.

Det var ju inte väntat. Allt såg ju jättebra ut.

Jag vet att jag får skylla mig själv som begär ut all data, och att läkaren som sa att ”allt ser bra ut” menar att inget är akut. Och att eftersom att sjukvården ändå inte vidtar några åtgärder ännu, så vill hon inte skrämma upp patienten (mig).

Men jag tycker ändå jag har rätt att veta vad som pågår, så jag jag är mer beredd om det blir operation igen framöver.

Vilken grej. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om jag tycker läkaren gjorde rätt eller fel.

Tumören är ju förhoppningsvis av samma typ och godartad. Och det behöver inte ens vara något, då röntgenläkaren inte var helt säker.

Men ändå..

Nu tar vi en öl och tänker på annat.

→ Kapitel 34 - Lappkast, goda nyheter!

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

32. Sämsta semestervädret i mannaminne. Hoppas MR-beskedet är bättre.

2023-08-17T21:20:00.013+02:00

Vecka 27 stampade jag av.

Det hade varit ökenklimat i många veckor, och tusentals liter vatten hade gått åt för att hålla gräsmattorna på Lannahills gröna.

Vilken försommarvärme. Detta såg lovande ut.

Samma dag som jag tog semester fick jag njurbäckeninfektion, ryggskott och det började regna. Samtliga höll i sig i fem veckor.

Något annat som också hände första veckan på semestern, var att jag var inne på en årlig MR-kontroll av hjärnan. För nytillkomna läsare är detta något jag kallas till årsvis, pågrund av min höga intelligens. Läkarna vill inte riskera att kraniet exploderar när jag tänker på något svårt…

Skämt och sidor. Det är en årlig kontroll av eventuell återkomst av hjärntumör. Och detta har jag ännu, över en månad senare, inte fått svar på.

Det är märkligt att en så avancerad undersökning inte föranleder någon annan läkarkontakt än ett brev, där det förhoppningsvis står ”inga tecken på recidiv”. Man får aldrig chansen att ställa frågor om det man upplever är normalt eller ej. Stresskänslighet, oro, försämrad syn, öronsus, långsamt ordförråd, etc…

Jag har haft ETT enda läkarbesök sedan jättetumören plockades bort i en superavancerad kirurgisk operation.

Vid det tillfället frågade läkaren (inte min opererande kirurg) hur länge jag önskade vara sjukskriven, och om jag upplevde att det var ett problem att pannan var svullen. Det är ju ändå bara hjärnvätska som läckt ut genom borrhålet i kraniet. Det borde gå tillbaka av sig själv ganska fort.

-Ska vi sikta på fyra veckors vila och sedan heltid direkt, undrade läkaren.

-Har du också en hjärntumör, eller är du bara dum i huvudet, önskade jag svara.

Det tog 6 månader innan jag var uppe på heltid. Och då var det mycket tack vare att min arbetsgivare tillåtit en långsam rehabiliteringsplan med växlande hemmakontor. Jag har förstått att det ofta tar betydligt längre tid till att återgå till heltid.

Nåväl, nu är det återkopplingen på MR-undersökningen som är dagens fokus. Denna gång har det tagit ovanligt lång tid att få svaret på undersökningen. Jag tolkar ändå läkarkårens långsamma återkoppling som något positivt. Jag behöver inte opereras akut inom tre dygn, som efter första undersökningen.

Men mer än tre veckor brukar det inte ta. Nu har det gått över en månad. Har de hittat något misstänkt, som de behövt konsultera andra experter om?

Jag återkommer när jag vet svaret.

→ Kapitel 33 - Nu vet jag mer än jag borde

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

31. Solenergi del 2 - Vad gav första året?

2023-04-06T18:35:00.031+02:00

Ja, likt rubriken antyder har det gått precis ett år sedan solenergianläggningen startades. Hur har det då gått?

Flertalet äro de, som stannat till vid vårt hus och spanat på panelerna och ställt lite frågor. Vi byggde en relativt stor anläggning, och det går knappt att passera huset utan att lägga märke till den. Ändå tycker jag det blev helt estetiskt ok.

Lönsamheten för solpaneler delas upp i tre delar:

1) Hur mycket du sparat. Alltså ej behövt betala, då du använt din egen solenergi för el du annars behövt köpa.

2) Hur mycket energi du sålt. Dvs när panelerna ger mer energi än du förbrukar så säljs det ut på nätet, och det blir troligen dina närmaste grannar som använder din producerade ström.

3) Skatteavdraget du får för att du avlastar elnätet genom att sälja ditt överskott.

1 + 2 +3 = din totala förtjänst.

Att få fram ovanstående data går lite olika lätt beroende på anläggning och system. Ett sätt är att studera din elräkning, och jämföra med året innan.

Ett annat sätt är att låta din växelriktare och smartmeter räkna ut detta. Men då behöver du mata in de medeltimpriser du köpt och sålt för i efterhand varje månad. Dessa ser du på din elräkning, och kan åtminstone inte med mitt system hämtas automatiskt. Men gör du så, får du med Fronius som jag använder, en lättförståelig grafisk bild av din förtjänst.

Så, resultatet:

Total producerad solenergi första året blev 20 290 kWh. Detta är bättre än kalkylen i offerten, vilken sa 19 200 kWh. Min installerade (max)effekt kWp är 20,5 kW.

1) Jag har använt 5 070 kWh solenergi (till huset och poolen). Detta är alltså det jag har sparat. Räknar man om det till pengar är besparingen värd 11 979 kr.

2) Jag har sålt 15 220 kWh till Eon för spotpris +10 öre vilket inbringande 27 378 kr.

3) Utöver detta får man göra ett skatteavdrag (sker automatiskt på deklarationen) på 60 öre per såld kilowattimme. Det är dock ett tak, så du får inte dra av fler sålda kilowattimmar är vad du köpt under samma period. För min del, som sålt mycket mer än jag köpt, begränsas beloppet att få tillbaka av min köpta el (9 940 kWh). Beloppet blir således 5 964 kr.

Den totala förtjänsten blev 45 321kr.

Det betyder att investeringskostnaden på 250 000 kr kommer vara betald redan om 5,5 år, om priserna på energi är desamma.

Hur kommande år blir vet ingen, men det ser lovande ut. Vill du kolla in min anläggning live, kan du göra det här.

Nedan, förra årets bästa dag 5:e Juni gav 150 kWh!

Även en detaljerad bild av hur priserna för köp respektive försäljning av el förhållit sig. På grund av moms, elöverföring och energiskatt, blir priset för att köpa el alltid dyrare än det du får betalt när du säljer.. vilket i slutändan betyder att det bästa är att försöka maximera sin egen användning av solenergin. Så du slipper köpa. Det är mest lönsamt.

→ Kapitel 32 - Sämsta semestervädret

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

30. Idag är det två år sedan.

2023-01-04T19:13:00.011+01:00

Det börjar kännas länge sedan. Men minnena är fortfarande extremt starka.

4:e januari 2021 började helvetet.

Exakt 2 år sedan. Jag fick beskedet hemma kl 16 och blev inlagd akut samma kväll. Operation två dagar senare.

Hur är då summeringen efter två år?

1. Pulsljudet i örat
Kvar. Möjligen något svagare, men ändå påtagligt. Väldigt känslig för störande ljud.

2. Förmågan att lyssna och ta in flera saker samtidigt

Betydligt sämre.

3. Minnet
Stora minnesluckor från hösten 2020. Nu svårt att komma ihåg mer än två saker i huvudet när jag ska handla. Annars ganska ok.

4. Synen
Sämre. Ser sämre och ljuskänslig. Ser dåligt i dunkel belysning.

5. Stresskänslighet
Betydligt sämre. Stubinen har blivit kortare till att det hettar.

6. Arbete
Klarar arbeta heltid, mycket tack vare möjligheten till delvis hemarbete där jag kan sitta i tystnad och arbeta.

7. Fiolspel, piano och musik
Som vanligt.

8. Övrigt
Upplever att jag har svårt att formulera och hitta ord emellanåt. Det hade jag inte tidigare. Möjligen en biverkan från att tumören satt i talcentrum.

9. Humor
Bättre än innan. 😅

Jag har läst väldigt mycket om hjärntumörer, och ju mer jag läser, desto mer förstår jag att jag haft en oerhörd tur. Det är jag fortfarande väldigt tacksam över.

Vill med detta önska alla läsare ett Gott Nytt År 2023!

→ Kapitel 31 - Solenergi, vad gav första året?

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

29. Din son har diabetes. Ni behöver åka till akuten.

2022-09-24T19:19:00.028+02:00

Diabetes!!?

Ibland måste man unna sig att få vara lite förbannad över livets orättvisor.

Det kom som en blixt från klar himmel för ganska exakt fyra år sedan. Vår Axel som då var fem år, hade klagat på att han var törstig hela tiden, och sugen på något sött. Vi hade noterat detta, men tänkt att det berodde på den varma sommaren 2018, och inte på en autoimmun obotlig sjukdom.

-Åk in ni, och ta ett blodprov, så kan vi släppa det där. Men jag är 95 procent säker på att du gör det i onödan.

När min fru sedan ringde och berättade att Axels blodsocker var 22 mmol/l (normalt är under 8), kändes det hela väldigt overkligt.

-Vi måste åka till akuten nu, han kommer bli inlagd. Du måste komma hit!

Sedan dess har det blivit en vana. Det betyder dock inte att det är enkelt. Med dagens nya teknik, går det att hålla blodsockret på bättre nivåer än tidigare, men det kräver oerhört mycket jobb av föräldrarna.

Ligger blodsockret för högt, så märks det ofta inte. Det känns inte. Problemet är att det är skadligt för ögon, nerver, njurar mm. Du skadas inte direkt, men på sikt. Går du med för högt blodsocker ofta förkortar du ditt liv med flera år. Det är föräldrarnas ansvar att bevaka detta dygnet runt.

Som tur är finns insulin. Det sänker blodsockret. Insulin har funnits en jämförelsevis ganska kort period av människans historia, ungefär 100 år. De som upptäckte insulinet belönades med Nobelpriset. Och det är förståeligt. En otrolig upptäckt. Innan det dog alla, barn som vuxna, inom ett år efter att sjukdomen blommat ut.

Med tanke på att sjukdomen funnits i åtminstone ett par tusen år, den är beskriven i texter från antiken, och säkerligen betydligt äldre än så, så får man ändå vara tacksam för att man föddes på rätt sida av nobelprisupptäkten.

Insulinet måste dock ges med spruta eller insulinpump med inbyggd nål. Du kan tyvärr inte äta det eller ta tabletter. Det måste skjutas in i blodet. Men akta så du inte ger för mycket, och går för lågt.

Går blodsockret för lågt, mår du dåligt, blir darrig, hungrig och orolig. Ger du för mycket insulin, går blodsockret väldigt lågt. Då svimmar du. Eller dör.

Ett läkemedel - eller en giftspruta. Det beror på den som styr. Det beror på föräldrarna.

Och det blir inte enklare med tiden, för barn växer och värdena ändrar sig hela tiden. Det som var lagom dos igår, är inte rätt idag. Är barnet ute och springer, badar eller cyklar, beter sig inte blodsockret alls lika som om när barnet sitter stilla och tittar på tv eller gör läxor.

- Har ni fått ordning på värdena nu? Går det bättre? Världens vanligaste fråga.

- Nej, man får inte ordning på värdena. De ändrar sig hela tiden.

- Gav ni honom mycket godis och sånt innan, eller vad beror sjukdomen på?

- Nej (din idiot), du tänker på diabetes typ 2. Den drabbar främst äldre eller överviktiga och är ofta livsstilsberoende. Det är en helt annan sjukdom.

Diabetes typ 1 kommer från ingenstans, och drabbar någon eller några få per 1000 personer. Ungefär lika osannolikt som att få en hjärntumör.

Nåväl.

Numera räknar man alla kolhydrater hela tiden för att ge en så exakt dos som möjligt.

En macka, 18g. Ett glas mjölk 5-10g… en potatis, ett äpple… en påse godis. En sallad…

Även om du läst matematik i fem år på universitet, är det inte enkelt att räkna kolhydrater. Det blir lätt komplext, och självklart orkar du inte räkna exakt och väga maten alla gånger. Du höftar.

Du skall också ge insulinet innan barnet börjar äta, för att det skall hinna kicka in i rätt tid. Okej, låter ju inte så svårt.

Men vad gör du om ditt barn inte gillar maten? Kanske lämnas hälften, och fem minuter tidigare har du givit en stadig dos insulin? Du känner paniken komma krypande…

Det gäller att inte tappa fattningen helt, utan att tänka pedagogiskt. Man kan tex försöka med:

-ÄT UPP NU FÖR HELVETE, ANNARS HAMNAR DU I KOMA!

Det är dock inte säkert att denna metod leder till födointag för alla barn. Du får experimentera, och prova dig fram själv. Ibland kan faktiskt en mjukare framtoning överraskande fungera mer framgångsrikt.

Observera, detta är endast en illustration, för att visa på en diabetesförälders frustrerande vardag.

Även följande är en klassiker, vilket utspelat sig var och varannan natt under våra första fyra år med sjukdomen:

1) Du kollar sockret när barnet skall somna. -Ajdå, lite högt. Okej, jag ger en korrigeringsdos.

2) Du ställer klockan på alarm om ett par timmar för att se om din dos blev bra.

3) Klockan 02.00 ringer klockan. Du släpar dig upp i sömnkoma och tar ett blodprov eller kollar din trådlösa mätare. -Fan i helvete, blodsockret är över 19! Du ger mer insulin och går och lägger dig, irriterad av att det kunde bli så fel.

4) Klockan 04.22 piper akutlarmet. -Helvete, blodsockret är nere på 2.3!! Du väcker din din fru och båda går upp. Barnet lever, och du ger tre druvsockertabletter och sitter vaken en halvtimme, tills du ser att blodsockret planar ut mot normalvärde. Du lägger dig igen.

5) Du kan inte somna.

6) Klockan ringer 06.30 och en ny fantastiskt dag börjar. Kanske ska du på tjänsteresa och och förhandla viktiga kontrakt. Kanske väntar din skolklass på spännande undervisning. Eller så är du narkossköterska eller kirurg och har en operation som väntar.

Du känner dig full av energi.

Ja herregud, det blir påtagligt när man skriver ned det. Men man är så van att ovanstående känns helt normalt. Har inte alla det så?

Nedan lite bilder från när det hela uppdagades, våra 3 veckor på sjukhus, samt lite vardagsbilder från pumpbyten, blodprov och andra stick.

Även om det är kämpigt för oss föräldrar, så är den största hjälten Axel. Han tvingas leva med detta resten av sitt liv.

Axel har vetat att han har diabetes i 10 minuter.

Stick! Hela tiden.

En droppställning att släpa runt på första dagarna.

Femtielvatusen paket med mediciner, sprutor och nålar.

Lillasyster hälsar på.

Efter några dagar börjar Axel må mycket bättre!

Axel får lära sig använda tekniken för trådlös blodsockermätning.

Fyra år senare… ungefär lika omständigt. Fast även det blir rutin.

→ Kapitel 30 - Två år har gått

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

28. Solenergi del 1 - Är det lönsamt?

2022-08-19T20:18:00.085+02:00

Innan vi börjar, så kan du kasta ett getöga på min produktion live just nu. Ja, det är en fördel om du går in dagtid, annars är det inte så spännande.

Genom att klicka på följande länk kommer du direkt till molntjänsten för min växelriktare: Lannahills 1

Coolt va??

Priset på elektricitet är dyrare än någonsin, och det föreligger en stor risk att vi i vinter kommer att få se nya rekord.

Varför? Det hela beror till stor del på följande:

1) Putin stryper gasen till Europa, och elektrisk värme efterfrågas istället i allt större omfattning. Då Sverige är en av Europas största exportörer av elektricitet, har detta enorm påverkan på marknadspriset.

2) Sverige har stängt ned en stor del av den energiförsörjning som är stabil och enkel att planera (kärnkraft).

3) Vindkraften ger mycket energi när det blåser. Men det måste finnas effekt även när det är vindstilla. Elnätet är för klent för att överföra planerbar norrländsk vattenkraft i tillräckliga mängder till södra Sverige när det är vindstilla.

4) Temperaturen. Än så länge är det varmt. Blir det en vargavinter, med temperaturer på minus 30 grader, kommer efterfrågan på elektrisk energi i Europa bli enorm. Och priset detsamma.

Inträffar samtliga ovanstående, vilket iofs är det värsta tänkbara scenariot, tror de lärde att energipriserna kan stiga med uppåt 10 gånger jämfört mot förra årets högsta pris.

Själv hade jag en elräkning för december förra året på 7 000 kr.

Så en prognos på upp mot 70 000 kr? Var ska jag hitta dessa pengar? Ska jag nödgas sälja av munspelssamlingen?

De lärde tror även att vi i Sverige inte kommer ur denna energikris i närtid, inte på 8-10 år, då kraftledningarnas överföringskapacitet är för liten för att leverera vattenkraft billigt till Skåne. Sådant tar tid att bygga ut. Vindkraft är retligt nog beroende av att det blåser, vilket det inte alltid gör. Och ny kärnkraft, ja det tar minst tio år att bygga.

Så du som har investerat i solel (och bor i elområde 3 eller 4) kan med andra ord glädjas. Din investering kommer betala av sig mycket fortare än de tio år som prognosen kanske var. Och med en garanti på 25 år, och en beräknad livslängd på systemet på kanske 30-35 år, så kommer du gräva guld ganska snabbt.

1 juli i år ändrades äntligen reglerna, så att du inte straffas om du investerar för mer solkraft än vad du gör av med. Här kan du läsa om förändringen i ellagen. Man behöver inte längre köpa mer el än man säljer, för att få klassas som mikroproducent.

Med andra ord fyll taket, så blir investeringen mer lönsam (din kostnad per producerad kWh blir lägre, då många kostnader är fasta kostnader). Den statliga subvention på 60-öre extra per såld kWh får du automatiskt på kommande deklaration. Elbolaget rapporterar in detta. Du kan dock aldrig få bidrag för fler sålda kWh än du har köpt själv. Men du får ju fortfarande betalt enligt spotpris för överskjutande mängd.

Och du som inte ännu har investerat i detta men är sugen, läs vidare.

Mina råd, jag som själv investerat i detta och nu haft systemet i drift snart ett halvår, är följande:

1) Om du satsar på solel, fyll så mycket av den yta du har på taken i öst-, väst- och sydlig riktning. En stor del av kostnaden är fasta kostnader, dvs att starta upp, montera byggställningar samt den dyrbara växelriktaren mm. Snåla inte med paneler, din kostnad för varje installerad kWh minskar ju större du bygger.

2) Köp inte batteri för lönsamhetens skull. Det är nämligen inte lönsamt, eller har åtminstone inte varit det hittills. Du kan visserligen trixa med batteriet genom att både ladda billigt och sälja dyrt, men alla experter som räknat på detta är överens om att det inte har lönat sig trots kraftiga subventioner (50%). Du får helt enkelt så bra betalt om du säljer strömmen direkt istället för att lagra den. Dessutom är det inte gratis med batterier. Förutom att de är svindyra i inköp, har de en viss livslängd (antal laddcykler), och detta gör att driftskostnaden för ett batteri allt som oftast överstiger vinsten du gör. Du behöver dessutom ha en dyrare växelriktare som är förberedd för batteri.

Det finns visserligen de, som köper el billigt på natten, och säljer dyrt dagtid vid pristoppar, vilka lyckas få det hela lönsamt. Och visst, med dagens extrema prisskillnader under dygnet kanske du får ihop kalkylen. Men räkna med att det blir en hel del egen teknisk handpåläggning, för att att eventuellt få det till en pengamaskin.

Här kan du läsa mer om batterilönsamhet: https://hemsol.se/solceller/solcellsbatteri/lonsamhet/

3) Köp inte det allra billigaste av de offerter du får in. Är det otroligt billigt, är det också insnålat på något. Du vill att det ska installeras seriöst och hålla i flera årtionden. Det finns massor med skräckexempel på nätet om du vill googla på dåliga installationer. Bättre att lyssna runt bland vänner och bekanta och kolla vilka som blivit nöjda, och seriöst bemötta. För just nu kokar det av återförsäljare.

4) Tro inte att systemet fungerar om det blir strömavbrott även fast solen skiner. Det gör det normalt inte. Detta då växelriktaren behöver nätspänning för att fungera. Vill du ha detta så kallas det ö-drift, och kostar multum, dvs betydligt mer än en standardinstallation. Det finns dock nya växelriktare, tex Fronius GEN24 Plus, som tillåter mindre effektuttag av nödström genom en särskild kontakt på växelriktaren (ett par kW) vid strömavbrott.

5) Se till att installationen inkluderar en smart meter. Då kan du via en app hålla koll på hur mycket solel du använder respektive säljer. Du ser även husets exakta strömförbrukning live. Många köper inte detta, men har du det minsta intresse för teknik eller ekonomi, och vill följa din energiförbrukning är detta a och o. Faktiskt väldigt kul att titta när pengar tillverkas. Blir nästan lite beroendeframkallande att hela tiden gå in i appen och kolla.

6) Du behöver ringa ditt elbolag när installationen är klar, och fråga vad du får för ersättning. Alla får minst spotpriset om du hör av dig, men ofta kan du få 5-10 öre extra. Ringer du INTE, får du ett automatiskt anvisningsavtal, vilket alltid är dåligt. Priset kan då ligga under det aktuella spotpriset.

De allra flesta elbolag kräver även att du köper el från dem, om de skall köpa el av dig.

7) Du kommer som sagt fortfarande behöva köpa el. Solen lyser inte på nätterna. Detta kan ett batteri hjälpa dig med, men som jag skrivit tidigare, det är mer lönsamt att sälja ditt överskott direkt och köpa strömmen på natten. Har du ett timprisavtal kan du köpa ström väldigt billigt nattetid. Det är till och med så att det ofta är smartare att ladda en elbil nattetid med köpström, än att ladda med solel dagtid. Din solel vill du sälja på dagen när strömmen är dyr.

Ett batteri kan dock aldrig lösa problemet vintertid, här kommer du behöva köpa el även dagtid. Så se till att spara de slantar som du får utbetalt sommartid. Det kan bli många tusenlappar du går plus från mars till september. Själv har jag hittills (sedan starten i april) fått 5 500 kr utbetalt (se bild nedanför detta stycke). Detta är alltså efter att kostnaden för min köpeström dragits av. Jag har alltså inte betalt en enda elräkning sen starten. I min Eon-app kan jag se att min köpta elförbrukning minskat med ca 50 procent jämfört med samma period förra året.

8) Nu kom jag på en sak till. Optimerare. Köp inte det heller om du inte har väldigt speciellt tak, eller stora skuggproblem. Alla solpaneler har idag inbyggda dioder som kopplar bort delar av panelen om den blir skuggad, så inte hela slingan stryps. Visst fungerar optimerare, men det blir en relativt dyr merkostnad då dessa sitter på varje panel, och de lärde har också räknat ut att optimeringen inte genererar mer intäkter i förhållandet till merkostnaden. Dessutom vill man ha så lite saker som möjligt som kan gå sönder, då anläggningen skall leva i minst tre decennier.

Okej.

Lite eftertänksamhet. Blir mycket info här. Passa på och drick ett glas vatten.

Hur kan jag då, som nyligen hjärnopererad lekman, veta allt detta? Jo, jag har under min sjukskrivning läst igenom och kritiskt källgranska hela internet åt dig. Bra va? Snacka om att du kommer spara tid.

Litar du ändå inte på mitt omdöme så kan du själv kolla in följande bra sidor:

Hemsol en bra och seriös sida, med mycket matnyttigt samt Bengts Villablogg, en bra sida av en professor i energiteknik.

Och missa framförallt inte Villaägarnas intervju med Jan Blomgren, professor i kärnfysik. Jag satt som klistrad när han under en timme på ett lättbegripligt och spännande sätt berättar om vilka otroliga utmaningar Sveriges framtida energiförsörjning står inför. Lyssnar man på honom förstår man varför krisen kommer bli långvarig. Intervju med Jan Blomgren

Nåväl.

Vad har jag själv då valt, efter alla timmars studier? Jo, mitt eget val blev tillslut följande:

54 paneler av märket Q-Cells, modell Q.PEAK DUO BLK ML-G9+ 380W. Dessa är utvecklade i Tyskland, men producerade i Sydkorea. Billigare än LG och REC, men dyrare än de kinesiska. 25 års garanti.

Jag valde en lokal installatör med gott rykte i branschen, Solkraft i Viby, vilken även flera på gatan valt.

Mina 54 paneler ger en teoretisk maxeffekt (kWp) på 20,52 kW. Detta kommer jag dock inte uppnå då 38 paneler sitter på bostadshuset i sydost, och 16 på garaget i sydväst. Genom att panelerna sitter i olika väderstreck får jag en lägre toppeffekt, men däremot solenergi under lägre tid.

För min del är det bra, för då klarar jag detta på min befintliga säkring, 20A. Hade allt suttit åt samma håll hade jag behövt ta en kostnad för att säkra upp till 25A. Säkringsstorleken styr dock bara hur mycket ström du kan exportera och importera. Du kan fortfarande nyttja mer för egen förbrukning. För min del, när solen står i bästa läge får jag en maxeffekt på systemet på ca 17kW. Av detta begränsar min 20A huvudsäkring exporten till 14kW. Men jag kan ändå använda de sista 3 kW till huset och poolen.

Som växelriktare valde jag Fronius Symo 20 kW. Jag valde inte en hybridväxelriktare, vilket man kan välja. Då är den förberedd för batteri. Men såklart dyrare, och därför gick den bort. Hela idéen med solpaneler är ju att du skall spara ned på din elräkning, och få en låg elproduktionskostnad. Då får du inte investera i massa onödigt lull lull även om du frestas av stora subventioner.

Den beräknade produktionen för mitt solkraftverk är 20 000 kWh per år. Varför denna kapacitet? Jo, huset förbrukar ca 13 000 kWh, och jag vill ha lite marginal för pool och framtida elbilar. Dessutom var det lika bra att fylla den plats på taket som fanns tillgänglig i gynnsamt läge.

Totalt landade kalaset efter 15 procent grönt avdrag på 250 000 kr. Det hela beställdes i januari 2022, och monterades och startades i april samma år.

Räknat på ett elpris på 50 öre/kWh så skulle jag minska kostnaden med 6000 kr per år på min köpta el, samt sälja el för ca 18 000 kr per år. Total besparing alltså 24 000 kr/år. Då skulle det ta 11 år att betala av investeringen.

Elpriset har dock stigit rejält sedan denna kalkyl gjordes, så 25 000 kr är redan nu, efter 5 månaders drift intjänade (besparing + försäljning). Då har jag inte ens räknat in skattesubventionen på 60 öre per såld kWh. Då blir det 4500 kr till i kassan. Här är det min köpta el, som kommer styra vad subventionen blir, eftersom jag kommer sälja mycket mera. Har hittills köpt 7500 kWh (0,60*7500=4500).

Så efter 5 månader har systemet givit 29 500 kr tillbaka.

En kul grej med Fronius system är att man kan dela ut en länk där besökare kan se live vad produktionen är samt vad jag tjänat in hittills. Du behöver inte oroa dig för att klicka fel på något, så det blir kortslutning och mitt garage brinner ned. I detta gästläge går inga ändringar att göra. Men gå in dagtid när solen skiner, annars är det inte så spännande att följa.

Här kan du se min produktion live: Lannahills 1

Lycka till med din investering!

→ Kapitel 29 - Din son har diabetes

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

27. Svar på magnetkameraundersökning.

2022-08-06T14:35:00.020+02:00

Svaret från min 18-månaders magnetkameraundersökningen dök upp i brevlådan för några dagar sedan.

Man hade denna gång gjort en dubbel undersökning, alltså förutom den ordinarie kontrollen för recidiv av mitt bortopererade meningeom, även gjort en fotografering i hög upplösning av mitt inneröra. En sk. MR temporalben. Detta för att se om mitt pulsljud, som jag fortfarande har kvar, är ett symptom på ett pulsåderbråck i huvudet som håller på att brista, alternativt en tumör i innerörat.

Det var det inte.

Allt såg bra ut, vilket är fantastiskt. Helt klart värt en skål i poolen.

Då byter vi ämne till semester.

Ja, det har blivit många dagar hemmavid, då familjens samlade tillgångar till stor del spenderats på poolbygge. En lyckad tur med svärföräldrarna några dagar till Tanumstrand för lite krabbfiske blev det dock iallafall, annars har tiden mest spenderats på Lannahills.

Ett av projekten på hemmaplan blev att på inrådan från en kollega, tvätta altanen med högtryckstvätt. Trallen är nu sju år gammal och hade blivit mörk av algpåväxt och smuts. Jag hade väl aldrig kunnat drömma om att det skulle bli sådan skillnad av att bara köra med högtryckstvätt.

→ Kapitel 28 - Solpaneler

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

26. Äntligen poolpremiär!

2022-05-21T20:08:00.023+02:00

Bläcket på kontraktet med Folkpool hade knappt torkat, innan barnen började tjata om att bada.

-Vi måste först gräva en väldigt stor grop, sen ska poolen byggas, det tar tid, sen ska det fyllas igen runtomkring, och byggas trädäck, försökte jag förklara.

-Och sen ska all teknik monteras i garaget, det tar också tid, fortsatte jag.

-Okej svarade barnen. Kan vi bada i morgon då?

Det har sannerligen varit en lång väntan sedan vi i september skrev under avtalet, tills badpremiären, vilken vi hade nu den 13 maj på min frus 40-årsdag.

Med 30˚C i vattnet, är det inte så noga hur vädret är. Och med solpaneler på hustaket, är ju energin gratis, så det är bara att slösa.

- Vi måste ha en riktig invigning pappa, klippa band och skåla och så, sprudlade min son ivrigt när han förstod att badpremiären närmade sig.

Sagt och gjort. Invigning blev det, mycket trevligt, och barnen fick bada äntligen.

Att systemet först läkte som ett såll, och orsakade högt blodtryck både en och två gånger dagarna innan, det tar jag inte upp här, eftersom jag vill ge sken av att det hela gick enkelt och smidigt.

→ Kapitel 27 - Svar på magnetkameraundersökning

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

25. Ett och ett halvt år har gått. Är det orosmoln vid horisonten?

2022-05-18T19:40:00.016+02:00

Ett och ett halvt år har gått.

Senaste inläggen har mer fokuserat på roligheter, än min hjärntumör, vilken förhoppningsvis i sin helhet ligger på någon soptipp för biologiskt avfall, och redan är omvandlad till förnybar energi eller blomjord.

Inga rester får vara kvar i mitt huvud tack.

Jag arbetar nu 100 procent. Det har jag gjort sedan 6:e Juni förra året. Men detta hade jag aldrig klarat, om jag inte haft en bra arbetsgivare, som hjälpt mig under min rehabilitering genom att flytta om en del arbetsuppgifter till stöttande kollegor, samt tillåtit hemarbete. Både chefer och kollegor skall ha en guldstjärna för detta.

Nå, hur är då min hälsostatus idag? Den är ganska bra faktiskt. Med något undantag.

Då min syn blev förändrad efter operationen, bad jag om att få en remiss till en ögonläkare i samband med mitt uppföljningsbesök för ca ett år sedan. Detta föll dock mellan stolarna, och det hela slutade med att jag skrev en egen remiss till ögonmottagningen på USÖ. Visste ni att man kan göra det? Jag hade iallafall ingen aning om detta.

Jodå, Egen Vårdbegäran kallas det. Genom detta kan du runda vårdcentralen, och komma direkt till en specialist, förutsatt att mottagande klinik godkänner din ansökan, och bedömer ditt ärende relevant för en specialist.

Ja, varför inte prova detta, tänkte jag. Låt oss gå den normala vägen inom vården, jag har ju alltid min privata sjukförsäkring om det skulle gå åt helt åt skogen. Faktiskt ett ganska spännande test av systemet.

Min noggrant formulerade ansökan, med varannat ord på latin, tog sig som förmodat genom nålsögat, och för ca tre veckor sedan träffade jag en ögonläkare.

Egentligen ville jag bara få ett besked att allt var normalt. Att problemen att fokusera på nära håll, har med passeringen av 40-strecket att göra.

Självklart var inget normalt. Det är det sällan numera.

- Du lider av papillödem, det behöver utredas vidare, berättade doktorn som var i min ålder.

- Det behöver inte vara något farligt, din syn är bra. Men vi behöver titta lite mer på detta, så jag skickar en tid för återbesök.

- Jaha okej, svarade jag.

Ni som följt min blogg, förstår säkert att jag inte bara lämnade detta där, och lugnt inväntade återbesöket.

Nej, efter trettioåtta motfrågor till ögonläkaren, ett par timmars nätstudier hemma gällande ögonsjukdomar, så fortsatte jag även med att gå igenom den journal som läkaren omsorgsfullt skrivit, vilket man enkelt kommer åt på 1177.

Det hela utmynnade i följande lite obehagliga slutsatser:

1) Papillödem betyder inflammerad synnerv, och beror oftast på förhöjt interkraniellt tryck.

2) Förhöjt interkraniellt tryck är en varningssignal för hjärntumör eller hjärnblödning.

3) Remissen var inte bara skickat till ögonkliniken, utan även till neurologmottagningen på USÖ.

Så, då jag nu i skrivande stund, även avverkat återbesöket hos ögonläkaren, så har jag lite ytterligare fakta.

4 ) Ögonläkaren inte har någon bild på hur mina synnerver såg ut innan eller efter min hjärntumöroperation, så har han inget att jämföra med. Eller som han uttryckte det:

- Det här kanske är ett bra läge, och tecken på förbättring. Dina synnerver kanske såg ännu jävligare ut direkt efter operationen.

Mmm… visst. Men det kan också vara tecken på att trycket ökar återigen, inflammationen borde ju ändå lagt sig efter 18 månader. Jag har ju dessutom även haft en lägesberoende konstig huvudvärk senaste månaden…

Även om jag inte är så bekymrad för ett återfall ännu, det låter otroligt att något skulle komma tillbaka så snabbt, så är det ändå lite olustigt. Meningeom växer sakta, och borde inte redan skapa tryckökning. Den förra hade ju bott i mitt huvud i 5 till 10 år. Och enligt neurokirurgen har jag inte större risk än någon annan att få en elakartad tumör som växer snabbt.

Fortsättning följer.

(filmen är från 14 januari, datumet jag fick veta att tumören var godartad)

→ Kapitel 26 - Äntligen poolpremiär!

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

24. Poolen färdig.

2021-12-16T20:54:00.030+01:00

Jaha, då är poolen fylld, tekniken på plats och trädäcket färdigt.

Bara sommarvädret som saknas.

Måste ändå säga att det kändes lite mäktigt att den 16:e december få trycka på den trådlösa sändaren för att i midvinternatten tända poolbelysningen för första gången. Tyvärr har snön försvunnit men det var ändå minusgrader, mörkt och stjärnklart.

Måste ändå säga att Folkpool Örebro har skött sig bra hittills. De har monterat enligt plan, och det blir ett ganska stilrent teknikrum, med snygga diskreta kabeldragningar och rör.

Garaget ligger ju högre än poolen, så cirkulationspumpen är monterad under pooldäcket, och trycker upp vattnet ca 10 meter till garaget. Alltså inte i höjd. Kanske 2 meter i lägesskillnad.

Värmepumpen sitter på utsidan av garaget, precis bakom tekniken på bild nedan. Garaget är isolerat och håller via element minst +5 grader året runt.

Som jag har förstått det, ska värmepumpen (Heatforce Inverter Plus 90) ge järnet vid uppstart ett par dagar, för att sedan gå ned och lägga sig runt 50% i effekt när önskad temperatur har uppnåtts, och hålla detta under säsongen. Det är genom att överdimensionera pumpen, och endast köra 50%, som man får upp verkningsgraden COP, till ca en faktor 7 i nordiskt klimat. Skulle man haft pool i Thailand hade den varma luften och höga luftfuktigheten givit en COP på 11. Nåväl, att få ut sju gånger mer effekt än man betalar för är nu ändå lysande.

Man behöver även via bypass kopplingen se till att flödet över pumpen blir lagom.

Bypasskopplingen har egentligen tre funktioner.

Minska mottrycket i systemet - poolvärmepumpens värmeväxlare skapar ett motstånd i flödet vilket kan begränsa cirkulationen onödigt mycket.

Undvika slitage på värmeväxlaren - har man en pool med mycket stora cirkulationsflöden kan det över tid ge onödigt slitage på värmeväxlaren i poolvärmaren.

Se till att temperaturökningen över värmepumpen blir ca 1-2 grader beroende på pump. Om detta inte kan uppnås när poolvärmepumpen går på full effekt kan man med hjälp av by-passen leda en del av flödet vid sidan om, för att uppnå önskvärd temperaturökning. Det är även genom detta som maximal verkningsgrad uppnås. Man vill inte att värmepumpen ska nyttjas för hårt och behöva frosta av hela tiden, vilket blir effekten av för högt flöde. Men samtidigt vill du inte att den stänger av sig stup i ett, för att flödet är för snålt. Termodynamik och optimeringslära.

Jaha, då är det snart jul. Och sen blir det vår, och då kan man testköra hela systemet. Spännande!

→ Kapitel 25 - Är det orosmoln vid horisonten?

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

23. Det finns inget dåligt väder.

2021-11-27T20:11:00.008+01:00

Folkpool rekommenderar på sidan sex i sin monteringsanvisning att man absolut inte ska sätta igång med linermontering om temperaturen understiger +15˚C.

Igår, 26 november, var temperaturen -6˚C och årets hittills kallaste dag. Då drog Folkpool igång tidigt.

Nåväl, jag antar att detta gäller ifall man själv som lekman ska börja slaska med liner, klister, vatten i snålblåst. Det är kanske skillnad när proffsen gör det.

De var iallafall välförberedda med dieselaggregat, vakumsug, gasolvärmare, och en stor tank med en kubikmeter varmvatten uppvärmt med doppvärmare, som stod bredvid poolen och rykte och puttrade.

Väggarna slipades och spacklades, en 5 mm tjock skumplast fästes på väggar, och den blåa mattan rullades ut på poolgolvet.

Jag hade förvarat den stora tunga kartongen med liner inne i huset, för att den skulle vara 22 grader varm och mer lätthanterlig.

-Fan också, den kommer spricka som ett mariekex, när de försöker veckla ut den, tänkte jag högt inne från vardagsrumsfönstret.

Men när gasolvärmaren dragit igång, och det gått några minuter, kunde montörerna arbeta i t-shirt under pooltaket, medan nordanvinden piskade på utanför. Det var rena ångbastun därinne.

-Fyller du med trädgårdsslangen tills precis under första trappsteget, så räcker det med två tankbilar i nästa vecka. Annars måste vi köra tre.

-Absolut, det lilla fixar jag.

Det tog ett helt dygn.

→ Kapitel 24 - Poolen färdig!

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

22. Vårt poolprojekt. Inte så enkelt, men dyrt iallafall.

2021-11-21T16:36:00.043+01:00

Okej. Jag lovade mig själv, efter att ha vunnit ett lotteri mot döden, att bli lite mer generös mot mig själv. Det har jag sannerligen blivit.

Jag och min fru har flertalet gånger diskuterat hur vi ska inreda baksidan av vår trädgård. Några träd behöver planteras samt några buskar, för att det inte skall de ut som en ödslig fotbollsplan. Planen har dock dragit ut på tiden. Det är svårt att välja bland allt som finns att köpa. Efter att vi flera gånger kört fast, och inte kunnat bestämma oss, utbrister plötsligt min fru:

-Nej, nu struntar vi i allt det är. Jag orkar inte fundera på vilka träd och buskar som blir bäst ihop. Vi bygger en pool istället.

Okej..

Jag som tyckt att de träd vi kollat på varit dyra fick nu tänka om. Här pratade vi alltså om att gå upp ungefär en faktor tusen i projektkostnad. Jag såg även ett berg av tankearbete och beslut framför mig, vilket jag inte egentligen hade energi till.

-Du tror inte att blodlönnen blir bra ändå, försökte jag.

-Nej, vi bygger pool. Det blir enklare.

Sagt och gjort, det var bara att köra igång och börja läsa på. Efter fjorton dagars konstant poolsurfande utan vatten, började alternativen av poolstommar att utkristallisera sig:

1. Glasfiberpool. Snabbt och enkelt. Lång livslängd. Ganska prisvärt. Problemet är att det inte går att välja färg eller mönster i någon större omfattning. Min fru vill nämligen ha mosaik. -Nej, det där ser ut som ett stort plastbadkar för barn, var hennes kommentar. Okej.. vi letar vidare. Glasfiberpooler kan dessutom inte monteras i områden med högt grundvatten. Då flyter de upp som en båt. -Hejdå! De också spricka vid sättningar, vilket innebär att man får byta ut hela poolen.

2. Thermopool/Isolerblock. Mmm, ett intressant alternativ, men lite halvkomplicerat och kräver gjutning både i väggar och av bottenplatta. Frestande med bra isolering och små energiförluster, men alltså ganska tidskrävande och dyrt. Dessutom förlorar man överlägset mest energi uppåt. Dvs viktigare med ett pooltak, än bra isolering i väggar och golv. Nej på detta med!

3. Stålpool/Miamipool. Ett alternativ som tog sig till final. Även om dessa oftast kräver gjuten platta, går de snabbare att sätta upp än thermopool. Problemet dök upp då jag själv fascinerats av den moderna saltklorinator-tekniken. Rostfritt stål och saltvatten. Ja, det kan kanske fungera, men det är ju inte optimalt. Det ska vara jävligt rostfritt isåfall.

4. Träpool. Det sista jag skulle köpa när vi började prata om pool. Nedgrävt trä i blöt lerjord, som ruttnar innan man tagit sitt första dopp? Absolut inte.

Jodå, vi slog till på träpool. Dyrt blev det också.

Efter att det gått upp för oss att mosaik, är en plastduk, en så kallad liner, och inte riktig kaklad mosiak, så föll ändå valet på Folkpools senaste träpool, Quadra Classic 4 x 8 m.

Konstruktionstypen har funnits i 50 år, och är Sveriges mest sålda. Quadra, betyder att det är fjärde generationens utveckling av konceptet. De lämnar även 25 års garanti på stommen som byggs i grova tryckimpregnerade reglar av klass NTR A. Stommen är även förstärkt av varmförzinkade stålkonsoler.

Eftersom poolen dräneras nästan lika väl som en nybyggd villa med djup utgrävning, tjockt lager makadam, pumpar och dräneringsrör, övertalade säljaren mig tillslut att poolen inte kommer ruttna i morgon. Trä är också mera följsamt vid frost och eventuella sättningar i marken.

-När du byter liner om femton år kommer den fortfarande se som ny ut, menade han.

-Vi hjälper ofta kunder med linerbyte, och det är i stort sett aldrig något problem med träkonstruktionen.

Mmm visst, han är säljare, vilket betyder att allt han säger är halvsanningar och smärre överdrifter (jag är ju själv säljare). Men jag fick ändå någon form av förtroende för honom. Jag hade ju även som sagt läst igenom allt som skrivits på nätet om pooler i olika forum, och det finns ju för- och nackdelar med alla lösningar.

Så, då hade vi i stort sett valt leverantör och stomme, då var det bara att bestämma alla tillval och be om offert. Självklart tog vi in offerter från två andra leverantörer också. Även om dessa var en stålpool, och en glasfiberpool, så gav det en fingervisning om vad allt kostar.

Det var extremt många val att göra jämfört vad vi trodde från början. Dessutom olika entreprenörer för grävning, montering, snickerier och elinstallationer. Folkpool sålde egentligen bara delarna. Dessutom lite extra bök, när allt ska ske höst och vintertid då allt är mer väderberoende.

Ett exempel på krångel är tex när jag frågade Folkpool, -Vem kopplar in all extra automatisering gällande tex Wi-Fi-styrd cirkulationspump och belysning?

- Det gör elektrikern, ta det med honom, svarade Folkpool tvärsäkert och glatt.

- Det gör Folkpools montörer, svarade elektrikern lika glatt. -Ta det med dem du.

Jaja, det tar vi när vi är där tänkte jag. Det här med Folkpools totalentreprenad ”vi sköter allt” var tydligen en sanning med modifikation.

Vi valde iallafall MAX av allt till vårt poolsystem. Var inte snål mot dig själv.

1. Värmepump Heatforce Inverter Plus 90. Supereffektiv med sju gånger så mycket effekt tillbaka i nordiskt klimat. Självklart Wi-Fi-styrd.

2. Aquarite Flo Advance. Saltklorinatorsystem med inbyggd smart poolstyrning, som genom elektrolys skapar klor i vattnet om man kör med saltvatten. Systemet kan utrustas med automatisk redox-styrning, pH-styrning, styrning av cirkulationspump och belysning via Wi-Fi. Jag tog självklart alla tillbehör. Genom detta system sköter poolen sig själv, och man behöver inte kasta i klorpuckar en gång i veckan, vilka ackumulerar diverse otrevliga ämnen i poolen.

3. Reningsverk Villa 500, med 0,75 hk cirkulationspump MaxFlo XL från Hayward.

4. Helgaveltrappa Relax 4m

5. Liner 4x8x1,5 mosaik blå

5. Solfångardusch Solstråle för pooldäck.

6. Pooltak Galant Obsidian i antracitgrå aluminium. Här höll jag visserligen på att ramla baklänges, när jag såg prislappen.

7. Pooldäck 14 x 8 m i extra tjockt premiumvirke. Aldrig att jag börjar skruva trall för ett 80 m2 stort pooldäck mitt i vintern efter arbetstid. Nej, det köper vi också färdigt.

Sådär, påskrivet och klart. Då var det bara att ringa banken, vilket andra kanske gjort innan de satt sitt bläck på kontraktet. Vi ville dock att det nu skulle gå undan, och tog det som steg två. =)

Handelsbanken var snabba och behjälpliga, vilket de även tidigare varit då andra banker krånglat. En stjärna till dem för det.

Nedan följer här lite bilder på hur det hela fortskridit hittills.

Mmm.. en första skiss.

Fina gräsmattan, innan åkeriet gör entré.

Grävmaskinister börjar gärna gräva innan kl 07.

Spännande!

Grop och dränering på plats. Dags att börja montera.

Nu börjar det likna en pool.

Brädorna över är till för att motverka trycket när man fyller och packar grus runt om. Vattnet kommer sedan sköta denna motvikt.

Återfyllning av grus.

Dräneringsrör.

Självklart extrautrustad med automatisk länspump som leder bort ev grund/regnvatten till husets stora dränering.

Åkeriet har grävt ur, fyllt upp och packat för pooldäck. Nu är även botten på poolen packad med stenmjöl.

Trapp. Frigolit som fylls med grus.

Fint virke av NTR A-klass har anlänt för reglar och pooldäck.

Reglar sätts upp på marksten.

Snacka om tur att jag inte åtog mig detta själv, vilket min far föreslagit. ”Ett trädäck smäller man väl upp på en vecka. Det är ju ganska lätt. Där kan du spara in en hel del..”.

Just det, jag valde även till extra isolering av rören, som skall gå till teknikrummet i garaget.

Coolt! Nu är pooltaket på plats.

→ Kapitel 23 - Det finns inget dåligt väder

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

21. Jag har alltid hatat träning.

2021-10-01T20:35:00.018+02:00

Under mina första 42 år hatade jag allt som hette idrott och träning. Sedan fick jag en hjärntumör, var nära att dö, och fick flera stora tankeställare. Jag fyllde sedan 43 år och våren kom.

Då fortsatte jag hata träning.

Fysisk träning är enligt mig en plågsam, icke värdeskapande verksamhet, dock med vetenskapligt bevisat hälsofrämjande, och (tyvärr) även livsförlängande fördelar.

Den prognostiserade livsförlängningen har dock fram tills nu inte varit mätbar. Har du tur kommer dina svettiga insatser att ge dig utdelning om 40-50 år genom att du fortfarande lever och är friskare än du annars skulle varit, men du kan ändå inte vara säker. För du kan aldrig veta hur det skulle varit annars.

Det är dock även vetenskapligt bevisat att om du inte stressar, utan gör saker som du mår bra av, njuter av livet - gärna med kreativa, skapande inslag, så kommer du bli friskare och leva längre.

Okej…en paradox för dem som hatar träning och blir stressade av att bara tänka på det. Och som njuter och slappnar av genom att sitta stilla, äta och dricka osunt.

Jag har dock periodvis givit ämnet motion seriösa försök. Ett par löprundor i veckan under flertalet veckor i rad, innebandyträning med jobbet, långa cykelturer och badminton.

- Efter ett par gånger så kommer det kännas lättare, och du kommer känna ett sug efter det! De positiva endorfinerna kommer göra att du blir beroende av det!

I helvete heller.

Träningsnarkomanerna i min vänskapskrets måste vara lättroade, som fortsätter med eländet.

Om man får samma hälsofrämjande effekt av att lägga sig i löparspåret tills man känner spyan i mun, som när man slappnar av, och spelar klassisk musik på sin flygel avnjutandes en god whisky, så lägger jag enkelt mitt val på det sistnämnda. Detta har varit min inställning de senaste 20 åren.

MEN…något har faktiskt skett, vilket har förändrat min uppfattning, eller åtminstone mitt beteende.

Min skarpsynte kvinnliga kardiolog på den privata läkarmottagningen i Örebro löste delvis paradoxen. Hon skrev nämligen ut en astmamedicin med kombinerad luftrörsvidgande och inflammationsdämpande effekt.

Jag köpte sedan ett par riktiga löparskor och dyrast möjliga pulsklocka för att få lite statistik, och gav mig i juni ut i löparhelvetet. Jag hade bestämt mig för att ännu en gång ge de hälsofrämjande aktiviteterna en chans.

Plötsligt var inte träningen en fråga om att vilja kräkas. Det var ju fortfarande inte roligt, eller intellektuellt stimulerande, men det gjorde inte lika ont.

Så jag har faktiskt från juni till september genomfört otroliga 34 st löparrundor á 3-6 km.

Detta är nog i mångas ögon inget märkvärdigt. Men i min värld något helt sensationellt. Jag har totalt sprungit över tio mil i sommar. Ungefär lika mycket som jag tidigare rört mig totalt sedan 1978.

Och det fantastiska är, att jag nu kan se effekten svart på vitt genom min löparklocka, då denna visar på följande:

Min syreupptagningsförmåga, VO2 max, har ökat från 39 till 47. För män i min ålder kan det översättas med ”från ett vrak, en riktig jävla sopa - till en man med UTMÄRKT kondition”. Ni som känner mig, är inte detta helt sjukt? Eller otroligt, kanske ett bättre ord i denna blogg.

Min vilopuls har gått ned från 85 till 65, vilket även detta är fantastiskt.

Och sist men inte minst, min prognostiserade livslängd har, av Garmin bekräftat, förlängts med fem år. Jag har rest tillbaka i tiden och är nu 38 år. Otroligt!

Skämt och sidor, jag har aldrig varit i så bra fysisk form som nu, och det är riktigt kul att det faktiskt går att mäta mer eller mindre vetenskapligt.

Min vän Anders Södergård har peppat mig att börja träna, och förkastat min teori om att jag skulle lida av en ovanlig gen - vilken gör att det inte går att förbättra konditionen. Det var faktiskt något jag sett ett program om på SVT, och fastnat för. Det skulle förklara alla mina försök som inte burit frukt.

Men iallafall, Anders kan nu vara lugn. Han behöver inte riva manuset till sin nya bok. Hans hypoteser håller fortfarande. Med lite astmamedicin gick även min kondition att förbättra.

Men, för att undvika missförstånd, jag hatar fortfarande träning. =)

→ Kapitel 22 - Vårt poolprojekt.

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

20. Den stora minnesluckan. Och ett vedskjul.

2021-09-05T20:54:00.007+02:00

Sista kvartalet innan jag opererades är helt blankt. Jag minns inget. Inget minne av julafton, ingen aning vad som hände på jobbet, min sons födelsedagskalas…det är helt tomt.

Jag hittade en väska i garaget med nya Ryobiverktyg när jag kom hem från sjukhuset. Aha, svärfar som måste glömt kvar, konstigt bara att prislappen sitter kvar. Det visade sig dock att det fina paketet multiverktyg är mina. Jag hade köpt dem på mellandagsrea på K-rauta. Helt sjukt, hur kan jag inte komma ihåg det?

När jag skulle börja arbeta hemifrån i maj, sa jag till min fru: -Det är helt omöjligt att sitta och jobba här hemma på kontoret, man får solen i ögonen. Vi måste köpa en rullgardin!

-Skojar du? Allvarligt? Du satte ju upp en plisségardin i oktober! Den är ju bara att dra ner.

Kirurgen skar förmodligen med lite marginal, när han opererade bort tumören, och genom detta fick han med sig hela Q4 2020. Alternativt, och mera troligt, så var min hjärna så stressad och ihoptryckt innan allt uppdagades, att den helt enkelt inte kunde spara mer information.

Det märkliga är dock, att från att jag slog upp ögonen, efter fem timmars operation, och med 27 färska stygn i huvudet, så är minnet glasklart.

Jag har supertydliga minnen från natten på NIMA där jag intensivövervakades. Jag minns hur sköterskan som var in till mig var trettionde minut, ungefär kl 02.30 slog ut hela mitt glas äppeljuice. Glaset flög i golvet och det stänkte över all dyr teknik.

På morgonen där efter var det en ny sköterska. Jag berättade för henne om nattens incident.

-Ja, sånt där är ju så pinsamt, svarade hon. Men det är lätt hänt då det är sladdar och slangar överallt, och man försöker ha mörkt så patienten ska få vila ögonen. Det är lättare för oss som jobbar dag, när det är ljust och man ser.

Samtidigt som hon pratade med mig om nattsköterskans fadäser, vände hon på sig. Hon rev omkull samma glas äppeljuice som precis blivit påfyllt. Denna gång stänkte det inte så mycket på golvet, för min Ipad som låg bredvid glaset, sög upp det mesta.

Sköterskan höll på att dö av genans. -Men herregud händer det här, utbrast hon.

Underhållande.

Men som sagt, fråga mig inget om sista kvartalet förra året. Det är helt svart fortfarande.

Jämfört med tidigare vecka, har denna vecka varit mer stillsam. Jag har till och med hunnit sätta ihop ett vedskjul, och fylla det med äkta värmländsk björkved.

→ Kapitel 21 - Jag har alltid hatat träning

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

19. Kändisspaning, glamour och elände.

2021-08-28T21:55:00.021+02:00

Det tog ett tag, men nu har Kevin Walker satt spaden i marken och börjat gräva på granntomten. Antar att han börjar med bar, studio, gym och toalett, för att sedan fylla på med sovrum och kök om behovet uppstår.

Gällande min hjärntumör, så har jag varit på 6 månaders MR-kontroll, och det visade inga tecken på återväxt av tumör. Strålande! Jag kommer fortsatt kallas en gång om året, för att ha det hela under uppsikt. Eländet har ju tyvärr en förmåga att komma tillbaka, men med stor sannolikhet på samma ställe och även förhoppningsvis godartat och opererbart. Det kan dock ta 10 år.

Förresten, på tal om kändisar. Jag och min fru var på barnfri weekend i Stockholm för två veckor sedan. Eftersom vi bokat boende på Grand Hotell, passade vi såklart på att kändisspana. Här skulle spännande kontakter knytas.

Vi började på hotellet. Genom att ta en drink nere i lobbyn, skulle man enkelt kunna nicka avslappnat till både Leif Loket Olsson och Lady Gaga.

Det visade sig dock svårare än väntat. Inte ett känt ansikte.

När vi senare traskade förbi Dramaten, spanade vi även där efter någon kändis. Men icke. Varken Persbrandt eller Mat-Tina gjorde oss den äran. Vad fan, det är ju mer kändistätt på Lannahills än i centrala Fjollträsk!

Nedslagna började vi vandra mot skaldjursrestaurangen. Nåväl, en weekend på Grand Hotell är ju inte illa, försökte vi ändå intala oss själva. Det var då det hände!

Utanför saluhallen rundade vi ett hörn, och bokstavligen snubblade rakt in i ett sällskap som parkerat barnvagnen illa, tvärs över trottoaren. Barnen hade spillt glass och det droppade in bland Guccipåsarna. Vi bad om ursäkt för att vi krockat med dem och traskade vidare. Efter två meter hade hjärnan börjat fungera igen. Jag och min fru tittade på varandra. -Va faan… var inte det..?!

Vi hade precis krockat med prinsessan Madeleine med sina barn och barnflicka. De höll på att handla finkläder inför prins Julian Herbert Folkes dop.

Jag rev upp mobilen och lyckades diskret ta ett bildbevis. Äntligen en någorlunda känd person.

När jag senare framkallade fotot såg jag till min stora glädje att bilden blivit skarp, och att jag förevigat tillfället då Madeleine med ett solskensleende visade upp familjen för sina nya vänner från Lanna. Efter att vi bytt nummer och småpratat lite fick vi även en öppen inbjudan till Florida för nästa sommar. Sedan traskade vi vidare.

Stockholmsresan blev lyckad och det var först när vi närmade oss Örebro som universums orättvisor började rikta in sig på vår familj igen. Kunde det inte få räcka med diabetes och hjärntumör ett tag.

Det var mormor som ringde, hon behövde personnumren till våra barn. De hade blivit hundbitna av 3 stora hundar, och var nu på väg till en vårdcentral. Efter ett stort adrenalinpåslag visade det sig att barnen klarat sig någorlunda bra. Barnen innehöll även tillräckligt med stelkrampsvaccin. Den minsta hade dock fått ett stort bett i ryggen från en av hundarna, vilket blödde och behövde plåstras om. Herregud! Omskakade körde vi vidare hemåt.

När vi sedan fått hem barnen, lyckades vi faktiskt ta oss igenom två dygn innan eländet startade igen.

Den äldre av barnen, som har diabetes, blev fästingbiten. Fästingen i nacken plockades bort utan problem, och vi trodde alla att problemet var ur vägen.

Icke. Dagen efter fick jag hämta honom på skolan, trött och medtagen. Första skoldagen i 3:an dessutom. Han hade sprängande huvudvärk, och mådde dåligt. Mycket ovanligt för honom. Vi kollade självklart blodsockret femtielva gånger, med det var ok.

Hemma, däckade han på soffan, och efter att ha vaknat efter någon timme, var huvudvärken tio gånger värre, och han började kräkas.

- Vad fan nudå? Vad är det här? Efter lite 1177-studier stod alternativen mellan borrelia, TBC, diabeteskomplikationer och magvirus. Bäst att ringa 1177 direkt.

-Beräknad kötid, 63 minuter, sa rösten i telefonen.

Aldrig i livet. Jag ringde grannkirurgen. Här var kötiden ca 5 sekunder.

Kirurgen rekommenderade oss att skita i 1177 och åka in till akuten för att få det uppkollat. Så blev det. Min fru slängde in sig själv och barnet i bilen medan 1177-kön tuggade vidare.

Väl framme i Örebro svarade äntligen 1177. Efter en snabb presentation av av läget, och barnet som hade svårt att svara på tilltal, svår huvudvärk och diabetes, ville de omgående skicka en ambulans som skulle möta upp. I helvete heller, tänkte min fru och tryckte gasen i botten. Hon var ju i stort sett framme redan.

Efter att ha spytt ner entrén till barnakuten, och sedan fått ett eget rum, började undersökningarna. Neurologiska test, blodprov, temp, massor med frågor mm. Efter några timmar hade de farligaste diagnoserna uteslutits. Det gick inte att säga vad problemet var, men de trodde inte på något virus eller fästingsjukdom. Eventuellt för lågt blodsocker under dagen, dålig lunch och dåligt med mellanmål. Kroppen svälter och bildar ketoner. Detta kombinerat med viss nervositet inför första skoldagen, kunde eventuellt ge dessa symptom. Han skickades hem, och det hela gav med sig under kommande dag. En pärs ändå för alla i familjen.

Tror ni första skolveckan stannar där? Med anfall av monsterhundar, fästingar och diabetes? Tyvärr inte även om våra föräldranerver hade behövt det.

Dagen efter detta, så hade faktiskt jag lagt mig för att vila på lunchen hemma. Jag arbetar nu heltid, och sista dagarnas utmaningar hade tagit på krafterna. Jag hade faktiskt slumrat till kanske 20 min. Telefonen surrar, jag hade satt den på ljudlöst för att få lugn och ro. Det var förskolan. Helvete, de ringer aldrig. Vad har nu hänt?

- Din dotter har ramlat ner från den höga klätterställningen. Det såg otäckt ut och hon är jätteledsen, sa en allvarlig pedagog.

-Hon landade på huvudet, fortsatte hon.

Vad fan!! Nu blev jag jävligt orolig, och som man blir när man aldrig får koppla av, förbannad!

Helvetes förbannade skit varför drabbar allt elände oss! Min fru arbetade också hemma, och hon kastade sig i bilen. Efter vad som kändes som en evighet var de båda hemma, och det såg ut som det ändå gått någorlunda bra. Ingen värk i nacke eller rygg, endast ansiktet som var massakrerat.

Stackars barn.

Då jag läst mycket matematik, funderade jag över sannolikheten att något värre skulle ske nästa dag, med tanke på allt elände som redan inträffat senaste året.

Jag bedömde först sannolikheten som extremt låg. Å andra sidan kan man i den här typen av statistik, tyvärr inte räkna så. Sannolikheterna är inte betingade. Risken är lika hög eller låg för att någon jävlighet ska drabba dig alla dagar på året, även om du fastnat med tandköttet i bildörren dagen innan. Det ena eländet minskar inte risken för det andra. Åtminstone inte dessa eländen. Snarare tvärt om. Fan också.

Medan jag tänkte på detta så pratade min fru med sin mor i telefon. Jag tänkte att hon ville berätta om vår dotter som skadat sig. Nej, det handlade om min frus bror. Han hade tydligen fått åka in till akuten i Karlstad. Han hade fruktansvärda magplågor. Det visade sig vara ett gallstensanfall, och han kommer repa sig.

Vi kommer överens om att lägga oss tidigt i familjen för att samla krafter. Vi behövde verkligen sova allihopa. Men, otroligt nog är det inte färdigt.

Klockan 05.20 dagen efter, ringer telefonen. Absolut ingen som ringer oss denna tid om det inte gäller livet, eller döden.

Jag kastar mig över den och svarar. Det är min far. Helvete, det känns som jag ska spy. Vad har hänt honom? Ligger han på hjärtintensiven?

- Ojdå. Vad tryckte jag nu på? Hallå? Jag hör min far prata och fumla med telefonen eller paddan. Teven är på i bakgrunden på högt ljud.

- Ja hallå, svarar jag.

- Hoj!! säger han på bred fagerstadialekt. Ja, jag vet inte vaa som häände, jag rååkade komma åt det här Fäjs-Tajm tror jag. Jag sitter nere och äter fröökåst. Kunde inte såååva. Määnn.. du ä alltså åppe redan?

Min far har en glad och överraskad ton.

- Nej, det är jag inte, svarar jag.

Giv mig styrka.

→ Kapitel 20 - Den stora minnesluckan

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

18. Frisk som en nöthjärna.

2021-05-23T19:26:00.030+02:00

Ja, då kom äntligen samtalet från kirurgavdelningen jag väntat på.

Jag är frisk!

Leverförändringens samtliga bilder, både datortomografi och magnetkamera, samt även ultraljudsundersökning, är nu granskade av den stora flerdisciplinära tumörgruppen.

Gruppen består av bl.a. röntgenläkare, onkologer, kirurger, hjärnkirurger och neurologer. Ju finare titel, desto högre krav på närvaro. Carl XVI Gustaf hade dock lämnat återbud denna gång, så hans plats hade ersatts av stormästaren från den lokala frimurarorden, som i lag med med sjukhusets chefsvaktmästare, är godkända ersättare.

Efter flertalen omröstningar och voteringar, kom äntligen vit rök ur universitetssjukhusets stora skorsten. Ett tecken på att majoritet hade uppnåtts. En diagnos hade äntligen kunnat fastslås.

Jag har ett hemangiom. Dvs en godartad kärlmissbildning, även kallat kärlnystan.

Jublet visste inga gränser, och när den vita röken steg mot skyn, började ett spontant segertåg formas ute på parkeringen.

Först gick öronläkaren, vars chansning på diagnos hade träffat rätt, och räddat mitt liv.

Efter honom tågade kardiologen som nu äntligen kunde börja fokusera på sitt vanliga arbete igen, och slippa läsa israeliska doktorsavhandlingar om alternativa diagnoser, som jag under veckor matat henne med.

Efter hjärtspecialisten följde representanter från min företagshälsovård. Deras risk för att bli stämda för feldiagnos, hade nu minskat dramatiskt. De erbjöd nu gratis sjukskrivning till alla via flygblad, som de sjungande och dansande delade ut. Vilken sång de sjöng? Det har du säkert redan listat ut - Jerusalema.

Sist, och gladast av dem alla, marscherade VD:n för mitt privata sjukförsäkringsbolag. Från att ha varit på ruinens brant på grund av alla de undersökningar jag krävt, såg nu även försäkringsdirektören ljusare på framtiden. Patienter ska antingen dö snabbt, eller bli friska fort, annars kan det bli väldigt dyrt för bolaget.

Nåväl.

Om jag ska vara lite mer seriös, så betyder det att jag nu har bockat av hela min checklista nedan. Jag är alltså på pappret frisk, även om jag fortfarande har flertalet biverkningar kvar, varav flera eventuellt kan bli livslånga.

Men det är ändå en segerns och glädjens dag. Jag känner att jag hellre genomför ett triathlon på olympisk nivå, än att tar mig igenom nedanstående maraton en gång till.

Grannens champagne jag fick i present, se bild i kapitel 6, är i farozonen för att bli öppnad.

Så skål, och tack för att det gick så bra tillslut.

Checklista

✔	Höst 2020	Pulsljud i örat. Kolla med doktor.
✔	Höst 2020	Huvudvärk och blixtar vid lägesförändring. Kolla med doktor.
✔	17:e dec, 2020	Får du ingen respons, byt doktor. Kräv magnetkameraundersökning.
✔	4:e jan, 2021	MR hjärna i Stockholm. Stor hjärntumör hittas. Inlagd på USÖ samma dag. Ring och berätta för dina närmaste.
✔	5:e jan, 2021	Datortomografi av övriga kroppen. Metastasjakt. Mystisk fläck på lever. Påminn läkaren att inte glömma bort detta.
✔	7:e jan, 2021	Stor hjärnoperation. Överlev. Testa sen prata, gå och tänka.
✔	14:e jan, 2021	Besked från patolog - tumören är godartad. Meningeom grad 1. Friskförklarad från hjärntumör. Kontroller kommer ske under tio år. Bli jävligt glad!
✔	15:e jan, 2021	Utskriven, och sjukskriven. Alkohol- och bilkörningsförbud. Testa fingrar på fiol och piano.
✔	5:e feb, 2021	Operation av knöl på rygg. Analys visar på godartat arteom. Släpp detta!
✔	8:e feb, 2021	Skyhög vilopuls. Sök hjälp hos kardiolog privat. Takykardi. Misstänkt lungemboli.
✔	22:a feb, 2021	Återbesök kardiolog. 24h kontroll blodtryck. Ultraljudsundersökning av hjärta och lungor.
✔	23:e feb, 2021	Återbesök USÖ. Förändring på lever bortglömd. Bli förbannad! Kräv utredning. Få klartecken för bilkörning och alkohol (ej i kombination).
✔	24:e mars, 2021	MR lever i Karlskoga. Resultat svårbedömt. Ligg på!
✔	1:a april	Nya blodprov. Lungemboli avskrivs helt. Bli glad!
✔	7:e april, 2021	Arbetsprov cykel hos kardiolog privat. Bli friskförklarad i det respiratoriska systemet.
✔	6:e maj, 2021	Ultraljudsundersökning av lever på USÖ. Försök se normal ut.
✔	14:e maj, 2021	Samtal från kirurg - leverförändring bedöms vara godartad. Hemangiom. Friskförklarad. Bli jävligt glad att hela skiten är över.

→ Kapitel 19 - Kändisspaning, glamour och elände

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

17. Sjukhusbesök på dragspelets dag.

2021-05-07T20:12:00.012+02:00

Igår var det 6:e maj, dragspelets dag, vilket vi i familjen alltid brukar uppmärksamma högtidligt. I år blev det dock inga vita dukar och anklever på Stora Hotellet, utan istället vita pappershanddukar, kletig gel och ultraljudsundersökning av lever. På grund av coronarestriktioner fick jag heller inte ta med dragspelet in i väntrummet på röntgenkliniken. Bälgaspelet blåser tydligen ut mer Coronavirus än vad man som lekman förstår.

När jag kom hem slog det mig att inget av de första 16 kapitlen på denna blogg presenterat något dragspelsspel. Detta trots att jag tagit domännamnet dragspelaren.blogspot.com. Skandal! Därav ett videoklipp längre ned där dragspelaren själv, tillsammans med en ballongdansare, presenterar en mycket känd klassiker, Bränd-Pers vals.

Tillbaka till undersökningen. Jag frågade leverexperten hur man ser om det är ett hemangiom eller dödlig cancer. Min vän plastikkirurgen hade nämligen förklarat för mig över en dyr flaska champagne att det var superenkelt. Det ser man direkt vid undersökningen. Man använder kontrast för att kontrollera blodcirkulationen, och även se hur den laddar kontrast jämfört med den vanliga delen av levern. Är det ett ofarligt kärlnystan, dvs kärlmissbildning, dvs hemangiom, dvs godartat, dvs ofarligt,.. så ser man det direkt på ultraljudet genom att blodet flödar hejvillt genom alla kärl. En malign tumör reagerar annorlunda.

Som sagt, jag ställde frågan till den unge munskyddsprydde läkaren, som satt klistrad framför maskinens skärm, och med bister uppsyn tryckte scannern djupt in mellan mina revben. I bakgrunden skymtade överläkaren, som kollade att inte adepten skulle göra fel.

-Hur ser man om det är ett hemangiom?

-Håll andan! Läkarens direktiv var tydligt.

Jag höll andan. Scannern gröpte runt djupt in i mellangärdet, och med tanke på kraften han använde, så tror jag att det främst var sjukhussängen och madrassen som ultraljudet återspeglade på skärmen.

Ett par långa minuter senare kom de förlösande orden:

-Nu kan du andas!

-Flämt, flämt, flämt.. Jo, jag undrar lite hur man ser..

-HÅLL ANDAN!

Den här gången tog det längre tid. Nu pratar vi nog en halvtimme.

-Du är duktig på att hålla andan, sa sköterskan uppmuntrande. -Är du elitsimmare?

Jag ruskade på huvudet med blodsprängda ögon.

-SÅ! Nu kan du andas lite igen, sa läkaren. -Vad sa du förut, frågade han i lite stressad ton.

-Flämt, jo, jag är lite intresserad av att vet hur man ser om det är ett hemangiom på ultraljudet? Vad är det du tittar efter? Kan du se det direkt? Är det cirkulationen, eller laddning av kontrast eller...

-Det är för komplicerat! HÅLL ANDAN!

Läkaren verkade inte så pratsugen, så jag gav upp. Och inget besked fick jag senare heller. Förändringen på levern satt på ett svårbedömt ställe, där varken datortomografi, magnetkamera eller ultraljud givit något tydligt svar.

- Jag skickar svaret till din remitterande läkare senast i morgon. Jag ska kolla lite på filmerna jag spelade in, hej då, sa läkaren och försvann.

Okej, målfotot skulle granskas av överdomaren alltså. Bara att vänta återigen.

Sköterskan torkade av mig blodet, som runnit på armen av kontrastinfarten, och satte på mig Mellansveriges största bandage. Bra. Jag gillar, som Pentti Varg, stora bandage. Det är tufft att se skadad ut.

-Äre synd om mig? Vad får jag? (Se klipp nedan).

Simma lugnt!

→ Kapitel 18 - Frisk som en nöthjärna

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

16. Fagerstamål och leverexperter.

2021-04-25T01:52:00.022+02:00

Jaha, då var man 43 år.

Och rättstavaren i programmet informerade mig just att fyrtio inte stavas med ö, vilket jag alltid trott. Och då tillhör jag ändå (enligt https://international-iq-test.com) de tre smartaste procenten i världen, vilket är beskrivet i Kapitel 9. Stavning verkar alltså inte ha något med intelligens att göra.

Kanske är det Fagerstamålets fel. Där säger man då inte 43 med y, det kan jag lova.

-Ääruu redan föörtitreeä? Ja trodde ruu va nått på trätti foort-faarandä!

En vacker, medryckande dialekt med energi och optimism som ledord.

Eller som min fru sa, då jag berättade att jag ibland upplevde att jag efter operationen hade svårt att hitta ord:

-Jag kan inte bedöma om du blivit hjärnskadad eller inte, du har ju alltid pratad så extremt långsamt.

Nåväl, vad har hänt sen sist? Jo, jag har varit och cyklat. En riktigt jäkla jobbig cykeltur med EKG och sladdar runt hela torson. Efteråt trodde jag att jag skulle spy. Men man vill ju inte verka svag inför kardiolog och sköterska. Helvete vad jag tog ut mig.

-Du har inget fel på varken hjärta eller lungor. Ser väldigt fint ut. Hög maxpuls, 205, inte illa! Däremot motsvarar din kondition bara ca 75% av vad män i din ålder normalt orkar. Du kanske skulle börja utmana dig själv lite mer? Då kanske även vilopulsen går ner på sikt, sa kardiologen i positiv ton.

Fan också. Jag har aldrig varit en idrottsmänniska. Jag fick dra i mig ett helt paket av min sons nödpaket druvsocker, som jag hade liggande i bilen. Detta för att över huvud taget klara av att köra hem. Jag höll bokstavligt talat på att både spy och svimma. Men men, skönt ändå att hjärtat pallade ett maxtest, och att det ändå såg någorlunda bra ut. Ja, det är väl bara att bita i det sura äpplet och börja röra sig lite mera.

Några dagar senare fick jag ett telefonsamtal. Det var från kirurgavdelningen på USÖ. Det handskrivna brevet hade nått leverspecialisterna.

-Vi skulle gärna vilja kolla närmare på din lever. Det ser inte direkt elakartat ut på MR-bilderna från Karlskoga, men ändå inte helt typiskt för ett hemangiom, eller kärlnystan. Du får en kallelse till oss i närtid.

Okej...

Så från att neurologerna på USÖ sagt ”Vi skiter i det där helt och hållet, det är inget vi går vidare med” och sedan glömt bort det, till att efter mitt envisa krigande för att få saken bedömd av rätt specialist blivit, ”ja, vi vill nog faktiskt göra en ordentlig MR av din lever”.

Nu har det utvecklats till att även leverkirurgen vill göra en undersökning, denna gång en ultraljudsundersökning med kontrast, för att se vad det är jag har för något. Man ska fan inte ge sig, det är en sak som är säker. Men vad händer med alla de godtrogna, som inte gått kurser i förhandlingsteknik, och ger med sig mot en högutbildad läkares bättre vetande?

Ja, jag önskade ibland, att jag hade fel lite oftare. För det tar en extrem energi att hela tiden vara påläst och på sin vakt. Hade jag fel lite oftare, skulle jag kunna slappna av, och låta andra fatta beslut. Vad skönt det hade varit.

I skrivande stund väntar jag nu alltså på en kallelse till kirurgavdelningen på USÖ. Ultraljudet skulle ske inom 2 veckor hade kirurgen meddelat när han ringde. Det har dock redan gått mer än en vecka, och ingen kallelse i brevlådan.

Vad finns mer att rapportera, jo jag har steppat upp till halvtid, vilket innebär mer krav på arbete, fokus och sinnesnärvaro. Det är inte helt enkelt, känner jag. Frågan är om det beror på operationen i hjärnan, eller bara det faktum att jag varit borta från verklighetens hetluft mer än fyra månader. I vilket fall känner jag att jag lätt blir väldigt stressad, vilket är mer påtaglig än tidigare. Förr kunde jag ha femtielva bollar i luften utan problem. Att nu hantera två bollar samtidigt, kan vara helt bedrövligt ansträngande.

Om man istället skall prata om något kul, så ska jag få en känd musiker till granne, Idolvinnaren Kevin Walker ska bygga hus bredvid. Inte så vanligt med musiker på Lannahills, mest sportfanatiker. Den nya grannen kvalar iofs in på bägge två, då han ska spela fotboll för ÖSK. Ingen aning ifall det är korpenfotboll eller dylikt då jag är totalt ointresserad av sport, men ryktet säger att han ska bygga en fin musikstudio. Han har dessutom irländskt blod i sig, vilket i musikersammanhang är ett stort plus. Vem gillar inte irländsk folkmusik? Jag får väl ta med mig dragspelet och violinen i sommar, samt ett flak Dansk Fadøl. Eller vänta, en flaska Tullamore är vid eftertanke nog det perfekta. Med en flaska irländsk whisky måste man ju bli insläppt. Sen kommer vi vara bästa kompisar, och under hösten släppa en ny singel som snabbt toppar amerikanska Billboard-listan. Mmm, så kommer det bli.

Avslutningsvis, ikväll såg jag en riktig kvalitetsfilm med stor igenkänningsfaktor. Låt mig nedan presentera mig och min neurokirurg.

God natt!

→ Kapitel 17 - Sjukhusbesök på dragspelets dag

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

15. Besked gällande MR. Glad Påsk!

2021-04-04T16:11:00.035+02:00

Då har svaret på min magnetkameraundersökning av levern kommit per post. Jag är inte döende. Åtminstone inte på grund av min leverförändring.

Skämt och sidor, det var väldigt skönt att få bekräftat. Det rör sig om någon form av godartad kärlmissbildning. Då jag ännu själv inte fått ta del av remissvaret från röntgen, vet jag inte den medicinska termen, men får jag gissa så är det ett så kallat hepatiskt hemangiom. Alltså en benign (godartad) tumör som ej kräver någon behandling. För den intresserade, som vill lära sig mer om godartade levertumörer, kan det med fördel läsas vidare här.

Läkaren, som är neurokirurg (även kallad NK2 i tidigare inlägg), skriver dock:

”Jag har emellertid, då jag inte kan detta speciellt bra, skrivit brev till leverspecialisterna för att de ska få bedöma bilderna, och säga om detta är någonting vi helt kan släppa, eller om vi behöver följa upp det”

Mycket bra och seriöst återigen av NK2. Det är dock intressant att leverexperterna i Örebro, endast verkar gå att kontakta via handskrivna brev.

I övrigt så började jag arbeta 25% i måndags, och på onsdag väntar arbets-EKG (cykel), då pulseländet fortfarande inte vill gå ned. Inför detta har jag även varit och tagit massa blodprover, bland annat koll av sköldkörtelhormon. Intressant, är detta ett nytt spår kanske? Mitt problem med hög vilopuls kallas på läkarspråk för Takykardi, och den intresserade kan fördjupa sin allmänbildning här.

Min vän plastikkirurgen, som jag åt pizza med förra helgen, tyckte jag omgående skulle börja äta betablockerare, för att se om det blir bättre. Då kan man senare trappa ned, och se om det givit med sig. Det blir något att diskutera med min kardiolog på onsdag.

Min stackars kardiolog, jag är nog inte en enkel patient att ha och göra med. Senast påpekade jag att det höga värdet för D-dimer, vilket falskt indikerade lungemboli (proppar i lungorna), kunde ha att göra med ett annat läkemedel jag använder, Ventolin. Jag hänvisade detta till en israelisk doktorsavhandling på engelska jag hittat på nätet, och där jag hade skrivit ut sammanfattningen, och tagit med till besöket.

I min journal läste jag efteråt, ”längre samtal med patienten. Patienten är mycket påläst om sin sjukdom."

Glad Påsk!

→ Kapitel 16 - Fagerstamål och leverexperter

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss