Med vinden mot kinden!

Tillbaka till vinden mot kinden

2012-07-01T15:26:00.000+01:00

Inom kort kommer jag att fortsätta blogga här igen med vinden mot kinden som alltid kommer vara min första blogg som är på riktigt. Inget svammel, inget trams, ingen press utan bara min blogg, om livet och träningen. Jag har bara tagit en paus från denna blogg och hoppas ni kunnat ta del av min läsning på http://www.lopningforalla.se/index.php/bloggar/varabloggare/vinden-mot-kinden

Idag har jag precis avnjutit ett två timmar långt löppass i ett tempo på i snitt 5.02 min per km. Efteråt fick jag problem med magen och har tyvärr inte kunnat äta, men jag antar att det är stress som legat och ruvat senaste veckorna som triggat igång magen nu när jag var ute och sprang riktigt länge.

Jag bjuder på lite bilder här på bloggen från min senaste löptävling Morjärvsterrängen där jag slutade trea och hoppas att ni så länge följer mig på löpning för alla.

ADIOS

Följ min blogg enligt nedan.

2012-03-26T12:40:00.000+01:00

För att er som läser min blogg. Jag bloggar numera på http://www.lopningforalla.se/index.php/bloggar/varabloggare/vinden-mot-kinden

Detta har jag gjort ett tag. Skriver om mina tävlingar, erfarenheter och fortfarande med vinden mot kinden. Följ min resa, nu ännu bättre!!!

Kram Johanna

2011-12-11T16:02:00.000Z

Söndag, klockan är snart 17.00. Det är vinter, nysnö, tunga grenar där ute, ljus i vart hus och julafton om två veckor. Jag sitter här hemma och reflekterar som jag alltid gör då jag har tränat. I eftermiddag blev det hård träning med hög puls och tunga intervaller. I förmiddags blev det styrketräning för överkroppen och pulshöjning med roddmaskin 10 min. J

I dag har jag dansat med livet som partner i en dans där de stegfel som jag gjort några gånger innan har guidat mig in på den rätta vägen med hjälp av musikens toner och den allra snyggaste kavaljeren.

Idag har jag spungit i sirap och fullkomligt skrattat mig hög i takt med endorfinernas pumpande trots att sockret var segt liksom den vita, fluffiga och underbara snön som jag kämpade mig genom varv på varv.

Idag har jag tittat lite extra på den där vackra målningen som gett sken av att inte ha något speciellt motiv och jag har insett att bara man bestämmer sig för hur man vill att någonting skall vara, så kan verkligheten av det man målar upp se ut nästan hur som helst och ändå vara fulländat.

Många gånger har jag boxats med livet i ur och skur och fullkomligt gett det en rak höger trots att min högerhand inte riktigt velat träffa rätt. Jag har sett in i livet med min mest argsinta blick och jag vet inte om det var mina ögon som sade" om blickar kunde döda!" eller det faktum att min hand innehöll långt mer kraft än jag trodde fanns där, som gjorde att såren läkte och jag blev förlåten och till och med oskyldigt förklarad trots min synd.

Jag har ramlat ner för de högsta bergen men av någon anledning alltid lyckats kravla mig upp eller hålla mig kvar, men jag har också bestigit de allra brantaste och mest svårkuperade bergen med all min kraft, vilja och vetskap om att allt är möjligt.

Jag har mycket kvar att lära, för livet tar aldrig slut trots att det får stryk gång på gång av oss individer när vi förbannar vår livskvalitet, som egentligen bara vi själva kan inverka. Livet förlåter och så gör även vi i en tid när plåster hör till det förgångna och stenåldersdiet är på språngmarsch.

Vad som än händer och sker så har jag haft tre underbart roliga veckor som jag nu lämnar bakom mig till viss del men ändå lämnar resväskan, beredd, men inte för given men dock med alla kläder i och flygbiljetten i högsta hugg .

Idag har jag dansat med livet och sprungit i sirap.

Jag är helt makalöst nöjd.

ADIOS!

2011-11-14T17:10:00.000Z

Frukost%20och%20middag.%20Det%20%C3%A4r%20de%20allra%20b%C3%A4sta%20m%C3%A5len%20p%C3%A5%20hela%20dagen%2C%20enligt%20min%20%C3%A5sikt.%20%20Jag%20lider%20verkligen%20med%20de%20m%C3%A4nniskor%20som%20inte%20kan%20%C3%A4ta%20frukost%20f%C3%B6rr%C3%A4n%20n%C3%A5gra%20timmar%20efter%20de%20vaknat.%20M%C3%A5nga%20jag%20k%C3%A4nner%20har%20inte%20vant%20kroppen%20till%20detta%20f%C3%B6r%20vad%20det%20egentligen%20handlar%20om%20%C3%A4r%20att%20%22kickstarta%22%20dagen%20med%20att%20%C3%A4ta%20n%C3%A5gonting%20som%20du%20som%20individ%20tycker%20om%2C%20och%20som%20du%20kan%20l%C3%A4ngta%20efter%2C%20samtidigt%20som%20det%20%C3%A4r%20n%C3%A5gonting%20som%20boostar%20g%C3%A5ng%20kroppen%20och%20f%C3%A5r%20blodsockerniv%C3%A5n%20att%20vara%20j%C3%A4mn%20fram%20tills%20n%C3%A4sta%20m%C3%A5l.%20%20Sj%C3%A4lvklart%20kan%20det%20ta%20emot%20att%20%C3%A4ta%20om%20man%20inte%20k%C3%A4nner%20sig%20hungrig%2C%20men%20efter%20ett%20tag%20kommer%20f%C3%B6rbr%C3%A4nningen%20att%20vara%20mer%20j%C3%A4mn%20hela%20dygnet%20och%20om%20den%20%C3%A4r%20det%20inneb%C3%A4r%20det%20ocks%C3%A5%20att%20man%20%C3%A4r%20hungrig%20fr%C3%A5n%20morgon%20eftersom%20att%20vi%20f%C3%B6rbr%C3%A4nner%20energi%20%C3%A4ven%20medan%20vi%20sover.%20%0A%0AJag%20brukar%20alltid%20f%C3%B6rs%C3%B6ka%20variera%20mina%20frukostar%20%C3%A4ven%20om%20jag%20oftast%20sn%C3%B6ar%20in%20mig%20p%C3%A5%20samma%20under%20perioder.%20%20M%C3%A5nga%20som%20jag%20k%C3%A4nner%20%C3%A4ter%20havregrynsgr%C3%B6t%20j%C3%A4mt%2C%20j%C3%A4mt%2C%20j%C3%A4mt%2C%20men%20jag%20%C3%A4r%20less%20p%C3%A5%20denna%20s%C3%B6rja%20av%20havregryn%20och%20vatten.%20En%20g%C3%A5ng%20i%20tiden%20f%C3%B6r%C3%A5t%20jag%20mig%20p%C3%A5%20det%20och%20f%C3%B6r%20att%20klara%20av%20att%20%C3%A4ta%20det%20idag%20m%C3%A5ste%20jag%20blanda%20i%20rej%C3%A4lt%20med%20f%C3%A4rska%20b%C3%A4r%20eller%20kanel%2C%20men%20jag%20f%C3%B6redrar%20%C3%A4nd%C3%A5%20att%20%C3%A4ta%20mj%C3%B6lk%20och%20sedan%20havgregrynen%20till%20den%20i%20blandat%20med%20n%C3%B6tter%2C%20b%C3%A4r%20och%20toppat%20med%20kanel%20och%2Feller%20Kesella.%20%20%20Jag%20f%C3%B6raktar%20ABSOLUT%20inte%20havregrynsgr%C3%B6ten%2C%20f%C3%B6r%20den%20%C3%A4r%20v%C3%A4ldigt%20bra%20att%20%C3%A4ta%20speciellt%20d%C3%A5%20man%20tr%C3%A4nar%20mycket%20och%20h%C3%A5rt%20och%20innan%20mina%20t%C3%A4vlingar%20%C3E |
@ cPMJ}+ P4% P }\Y, ch%20innan%20mina%20t%C3%A4vlingar%20%C3%A4ter%20jag%20n%C3%A4stan%20alltid%20havregrynsgr%C3%B6t%20f%C3%B6r%20att%20jag%20vet%20att%20min%20mage%20t%C3%A5l%20den%20bra%20och%20l%C3%A4gger%20sig%20som%20bomull%20medan%20den%20pirrande%20k%C3%A4nslan%20brukar%20g%C3%B6ra%20sig%20p%C3%A5mind!!%20Det%20g%C3%A4ller%20att%20hitta%20n%C3%A5got%20man%20tycker%20om%20och%20som%20man%20st%C3%A5r%20sig%20p%C3%A5.%20Blir%20man%20hungrig%20f%C3%B6r%20snabbt%20s%C3%A5%20%C3%A4r%20det%20f%C3%B6r%20lite%20och%20f%C3%B6r%20enkelt%20och%20troligen%20vandrar%20kurvan%20ner%C3%A5t%20innan%20den%20ens%20hunnit%20vara%20stabil%20ett%20tag.%20%0A%0AMiddagen%20%C3%A4r%20den%20stunden%20p%C3%A5%20dagen%20d%C3%A5%20jag%20bara%20myser%20f%C3%B6r%20mig%20sj%C3%A4lv.%20Det%20skall%20vara%20mycket%20gr%C3%B6nsaker%20och%20bra%20och%20m%C3%A4ttande%20protein.%20%20Proteinet%20%C3%A4r%20byggsten%20och%20reparera%20och%20ser%20till%20att%20inte%20musklerna%20bryts%20ned.%20Jag%20f%C3%B6redrar%20lax%2C%20makrill%2C%20mager%20n%C3%B6tf%C3%A4rs%2C%20%C3%A4gg%2C%20linser

Fortsätt med mig på min resa..

2011-09-28T19:26:00.000+01:00

Äntligen. Ikväll är en sådan kväll som jag längtat efter rent känslomässigt.. Jag har fått gjort och avverkat många nyttiga saker under dagen. Eleverna på en av skolorna jag vikarierar på har gett mig massor av energi och varma kramar då de visat att de saknat mig. Jag har tränat, handlat, ätit en god middag och dessutom tänker jag även i drömmarna =) på mer än löpning... hahahaha

För en tid framåt kommer jag att skriva min blogg på tidningen Kroppsnytt

.http://www.kroppsnytt.se/

Ni hittar min blogg på första sidan nu i början och kan därifrån länkas in på mina inlägg. Just nu samlar jag inspiration inför vinterlöpning och kommande tävling, samt andra känslosamma inlägg som belyser löpningens höghet =)

Jag ser det som en rolig utmaning och tidningen är dessutom grymt bra vare sig man är intresserad av styrketräning eller löpning. Ta gärna del av tidningen som finns på flera hundra gym och träningscenter i Sverige.

ADIOS!!!

Min blogg finns

Svaga ben, kvarstående rus och skön trötthet.

2011-09-25T19:08:00.001+01:00

Lördagmorgon och jag vaknar tidigt av en strålande morgonsol som lyser upp hela hotellrummet och vittnar om att det kommer bli en dag med perfekta väderförutsättningar. Smyger ut för att inte väcka mina löparkompisar och medresenärer, som fortfarande sover, och går ut för att andas in morgonluften och ladda inför dagens prestation.

Lidingöloppet 2011 i 30 km terräng. Världens största terrängtävling för alla oss som älskar löpning, med den kanske mest fruktade backen , Aborrbacken.

Jag andas och blundar och efter de senaste två veckornas förkylning är jag lite orolig över hur min kropp skall svara idag. En sådan här dag blir det lätt så att man känner efter både inuti och utanpå och försöker läsa av varenda liten signal som kroppen kan tänkas sända ut. Hur slår hjärtat? Hur känns benen? Har jag ätit och druckit tillräckligt?

Hotellfrukosten bestående av en tallrik Alpro Soya mjölk, dinkelflingor, solroskärnor och färsk fruktsallad, en tallrik med lite knaperstekt bacon, äggöra, keso och rökt kalkonbröst. Två koppar kaffe, ett glas apelsinjuice och en grovt bröd samt flera skivor melon och ananas landar gott i magen och jag blir mer och mer mätt ( ja grabbarna undrar nästan hur jag kan äta så mkt innan en tävling??) fylld av förväntan och fokuserad inför det som väntar.

Framförhållning och vi är redan på plats på Lidingövallen kl 10. Slappar i gräset med grabbarna och tar del av den stämning och det tryck som bara en stor löpartävling kan erbjuda. Jag känner mig hemma här och borta är all den stress som annars kan fylla kroppen och få en att känna sig vilsen i till och med sin omnejd.

Chipet på plats, nummerlappen och ett sista byte av funktionströja etersom värmen verkar bli relativt tryckande för årstiden. Men hjälpt, vad snett mitt chip sitter!? Kommer mina tider nu att registreras? Kriiis, för plötsligt inser vi att det är 30 min kvar till start och jag måste på toaletten liksom resten av de tuseltals löparna verkar vilja just då! I bland har nöden ingen lag, men mer än så förtäljer inte det kapitlet..

Snabbuppvärmning och adrenalinet pumpar i kroppen och det är svårt att förklara känslan av hur mycket man bara vill ge sig av och få utlopp för det springet som finns i varenda liten millimeter av ens kropp. Det är ju det här vi älskar att göra och det vi laddat inför så länge. Nu är det dags.

Det som händer sedan är bara för bra för att vara sant och det är en dag då allting stämmer helt enkelt. Min kostuppladdning, mina små pauser vid Powerade bordet för att inta den blå vätskan som ger mig krafter, tillför gkykogen till mina muskler, men som också smakar så illa i slutet att jag nästan mår illa. Backe upp och backe ner och känslan av att hålla en fart där det går under den tiden jag tänkt mig och kunna återhämta sig i backarna. Med tio km kvar av tävlingen undrar jag:

-När ska den komma den där tröttheten som alla pratar om? När benen blir stumma, vaderna krampar eller varje rörelse känns som i slowmotion!!

Men istället lyckas jag hitta takten och knappa in ett tiotal placeringar de sista 5 kilometrarna. Sen ser jag vägen som leder fram till mål.

Jag ler inombords, jag samlar mig och jag springer in mot mål med publikens jubel och när jag ser monitorn visa min tid så vet jag att jag gjort det jag aldrig trodde jag skulle kunna prestera idag. Nedbruten av förkylning som jag varit och med en trötthet som gjort att en trappa känts som en utmaning. Min kropp har överträffat sig själv och den har klarat av att fixa silermedaljen med tiden 2.23 på årets Lidingölopp. Min kropp har gett mig den 37.e bästa placeringen av de nästan 4000 damer som kom till start. Lilla jag, Johanna, som springer på känslan av det jag älskar! Känslan att veta att det går att utvecklas även då ,man passerat 30.

http://neptron.sportstiming.se/Results/IndividualResult.aspx?Id=57817

Slutligen inser jag faktum: Det är inte min kropp som gjort det, utan det är jag, min disciplin, min passion för det jag älskar att göra. Att springa! Den gamla klyschan om att träning ger färdighet stämmer, men du måste älska det du gör. Bara då kan du bli en vinnare, för dig själv.

ADIOS

bilder kommer senare. Detta blir också det sista blogginlägget på denna adress.

Lyssna och var nöjd med det du gör oavse

2011-09-22T17:17:00.000+01:00

Idag är en dag då jag ska falla ett steg tillbaka utan att förlora någonting utan bara ställa mig i skuggan ett tag och svalka mig, samt få en chans att nyansera och hitta balansen utan att för den skull börja om. Jag tar nya tag och hittar tillbaka till den tiden då löpningen för mig var befriande och konkurrensfri och någonting jag gjorde som en rolig grej utan prestationskrav.

Prestationskrav kan lätt bli din egen största fiende och att prestera för sig själv eller för någon annan kan vara stressande och pressande också.

Min kropp är inte i balans just nu. Jag har varit förkyld och jag har dessutom ett känt av mitt extraslag i hjärtat, som kommer då jag slappnar och och pulsen går ner, så lågt att det känns som om den kunde stanna när som helst. Normalt och vanligt, men skall ändå tas på allvar.

I stressande situationer, med för mycket kaffe och dagen efter alkohol kan det kännas mer och då sänder kroppen ut signaler. Extraslag kan alla ha ibland, och vissa mer än andra, kanske för resten av sitt liv.

Saker man funderar över i livet kan vara en bidragande orsak och kanske är det så att jag mår allra bäst när jag lever mitt liv i en konkurrensfri vardag utan tävlingar där jag behöver känna att jag ska prestera. För vem? För mig själv, men automatiskt blir det även så för andra. Du vet att du gjort någonting bra och pressen stiger om att göra det ännu bättre nästa gång. Jadå, det är verkligen roligt att tävla, men jag har tävlat klart för denna säsong. Min kropp behöver vila, därmed inte sagt att den behöver avstå från löpning och löpartävlingar framöver, men jag gör det på den nivån jag gjorde förut, med målet att ta mig runt med samma glädje som då jag sprang mitt först Stockholms marathon på 4.15 och var överlycklig för det. Varför? Jo jag löpte i ett bekvämlighetstempo utan några ambitioner att göra någon makaber tid. Sedan rullade det på. En tid blev till en bättre tid och förväntningar föds om att hela tiden prestera och jag är tokless på att behöva känna att jag måste det! Jag vet att ingen tvingar en heller, men det är som med allt annat i livet hos människor som gärna vill VILL VILL göra så bra ifrån sig att de till slut blir stressade av det och det finns, kan jag lova överallt. I skolans värld, en vuxenvärlden, bland stavgångare, motionsfantaster och elitidrottare

Kanske räcker det att ha insikten om att man kan om man vill och kanske är det inte min höst detta. Kanske är det det min förkylning ville säga när den kom och sågs och nästan segrade.

Jag åker t Lidingö. Men jag gör det som Johanna motionslöparen. För det är det jag är JUST NU!!

Låter kanske konstigt, men säkert finns det någon som läser detta som kan "läsa mellan raderna" och förstå vad det är jag fiskar efter.

ADIOS!!

En liten tankeställare

2011-09-21T18:01:00.000+01:00

Läste en artikel som gjorde mig riktigt rädd ikväll. Inte bara det att det finns riskfaktorer med allt vi gör och med absolut ingen garanti att ett sunt leverne ger dig ett friskt och livslångt liv, men tänk hur många mediciner eller preparat som kan vara farliga som man inte vet av. Hur mycket biverkningar det finns som vi inte tänker på och hur vår kropp kan påverkas av dessa.

I förkylningstider är det vanligt att människor använder näspray av olika märken som kan köpas på Apoteket. Med en enkel sprayning lättas livet plötsligt upp och du känner och tar del av allting ur ett annat perspektiv igen då du kan andas. Men tydligen kan näspray vara beroendeframkallande och bör ej tas mer än 10 dagar i sträck eftersom det "sägs" att vi vänjer slemhinnan så att den måste ha det för att kroppen tror att den är förkyld eller täppt annars. Jag använder nässpray men har ALDRIG känt att jag haft ett behov av att fortsätta använda det när förkylningen släppt. Däremot kommer nog en vanlig nässpray inte åt det som sitter långt inne och lurar, och som orsakar den tunga huvudvärken, trycket under ögonen och ner mot käkarna, eller då vi böjer huvudet ner. Det som kan bli till bihåleinflammation.

Jag fick därför höra att Rinexin skulle vara bra mot detta och att det vidgar blodkärlen. I samband med denna förkylning tog jag Rinexin, ja jag skulle nog nästan tagit vad som helst (haha) för att bli av med skiten. Men nu ikväll läste jag att Rinexin kan ge ångest, kan orsaka stroke, höja blodtrycket, att man kan bli speedad av det och att det ABSOLUT inte skall intas i samband med koffein, som kaffe.

Följande artikel från Expressen:
Massa biverkningar

Berättar om följderna som drabbade en vältränad individ som varken rökte eller levde ohälsosamt. Hon fick nämligen en Stroke 14 timmar efter hon tagit Rinexin, som en läkare skrivit ut, mot hennes nästäppa. Hon tog tabletten i god tro och intog även en kopp kaffe, vilket tydligen höll på kosta henne livet, då allting pekade på att det var Rinexinet som var boven i dramat!

Man skall inte tro på allt man hör och läser och ja självklart är det många som äter detta utan att påverkas på något sätt alls som är negativt, men jag vågar inte ta min kvällstablett utan får leva med att det sista snoret sitter kvar och hoppas på att det självmant lämnar kroppen. Så skulle jag mot förmodan trilla av pinnen här och nu, så är det inte Rinexinens fel, utan en opåverkbar situation, som jag inte kunde göra någonting åt..

Vad har du själv för erfarenheter av detta? Hur tänker du? Hur långt är vi beredda att gå för att vara och bli friska?

Rinexin är endast ett exempel på det som läkare skriver ut och som inte är speciellt svårt att få utskrivet heller. Bara lyfta luren och berätta hur man känner så finns receptet att hämta på Apoteket. Tänk hur enkelt det är att få tag i annan medicin, som inte alltid är den rätta lösningen, enligt min åsikt. Jag tar knappt en huvudvärkstablett av den anledningen att jag vet att orsaken finns kvar, trots att smärtan endast dövats. Finns mycket att säga om detta, och kanske har jag sagt mitt för denna gång.

ADIOS!!

Dagen då det lossnade på olika sätt.

2011-09-20T18:02:00.000+01:00

Ja och plötsligt lossnar det då och den gamla formen kom tillbaka. Snoret sinar även om det riktiga löppasset får det att komma ut på ett inte alla gånger fräscht och "tjejaktigt" sätt, men vem har sagt att man måste vara väluppfostrad då man tränar? Gårdagens löpning var seeg och formen kändes inte alls bra. Hoppet om att göra ett (ens) hyfsat Lidingölopp kändes långt borta och jag var nedstämd och aningen ledsen igår kväll. Idag känns det så mycket bättre.

9km avverkades med lätta steg och en andning som inte var tung. Om det var solens förtjänst eller det faktum att jag har blivit frisk igen det får vi se men efter en regnig arbetsdag som spenderats mestadels inomhus förutom lite rastvaktande på lunchen, så sprack det upp lagom till jag slutade jobba och träningskläderna och joggingskorna åkte på direkt. Här skulle ingen tid gå till spillo.

Jag hade tänkt ett 10 km lätt pass men redan efter 5 minuter hittade jag ett 4.30 tempo och bestämde mig för att efter 2,4 km köra 1 minuts intervaller X 10 nere vid sjön, där solen lyste så vackert och underlaget är så skönt. Jag kunde dra på farten till 3.45 i intervallerna och pulsen återgick till 130 efter bara kort återhämtning vilket gjorde passet väldigt intensivt. Det blev 12 intervaller och sedan en återhämtnings jogg tillbaka hem igen på ca 2,5 kilometer.

Eftersom att jag inte varit till gymmet nu på över en vecka så bestämde jag mig för att köra lite styrketräning med gummibandet efteråt och gjorde Triceps 15 repetioner X 2, Biceps 25 repetioner X 2 och slutligen axlar 12 repetioner X 2 medan köttfärssåsen puttrar så fint på spisen. Det verkar ha blivit en smarrig köttfärssås med nötfärs 5 procent fett kryddad med basilika, vitpeppar, salt, dijonsenap coh lite sojamölk som pricken över i:et.

Nu känner jag mig mycket nöjd och ska äta en lång och mysig middag med tända ljus eftersom att solen försvann lika snabbt som den kom fram och efterlämnade en mörk himmel med oroväckande moln om att regnet kommer att sätta sitt grepp om den norra delen av landets kuststad även denna kväll, liksom den gjort hela dagen. Men vad gör väl det då man fick njuta av ett underbart intervallpass så här 4 dagar innan Lidingöloppet?!

Jag har lite nyheter angående mitt skrivande och det är att jag kommer att fortsätta blogga om löpning som är min passion i livet och mitt intresse som jag brinner mycket för. Dock kommer jag att börja blogga för en tidning som tar upp olika former av träning med allt från Kettle bells till fitness, men även kost och experttips. Jag kommer fortsätta ha kvar denna blogg ändå och skriva mina aningen djupa inlägg som berör, framförallt den känslosamma människan med "up and downs". Detta sker inom kort, men inte idag!

Vissa kallar mig galen som springer titt som tätt och som längtar ut i alla väder. Vissa kallar mig träningsfanatiker, medan jag kallar mig klok och lyckligt lottad!

Jag vill dela med mig av detta till andra som kanske inte alltid hittar motivationen till att ta sig ut för att träna för att jag vet att det är möjligt, vare sig du är heltidsarbetade mamma, eller arbetslös emsamstående. Tiden finns alltid att hitta och jag har massor med tips om hur man kan hitta en lucka för att få träna sin kropp varje dag. Löpning är en träningsform som kan hjälpa dig med detta, endast för att det är så smidigt, tidseffektivt och enkelt när du väl hittar känslan, flowet och tekniken och kommer över den första tyngre tröskeln. Nya planer och drömmar har fötts hos mig och nya utmaningar kommer efter att jag fått landa efter Lidingö. Ni håller väl tummarna för mig där?

ADIOS!!

Lite funderingar 6 dagar före...

2011-09-18T12:02:00.000+01:00

Sitter i soffan en Söndag och myser och kopplar av efter att ha varit ute t fots löpandes 1o km i skogen i ett oootroligt härligt höstväder. Jag fullkomligt älskar hösten, denna väder, denna temperatur och den lätta dimman om morgonen och den aningen småkyliga luften som fyller lungorna. Mina tankar går kors och tvärs, men framförallt t kommande helg, redan nu. Med fötterna på bordet smiuder jag en plan, för planer är bra! Bara de håller och inte spolierar.

Om jag skulle ha en fart på någonstans mellan 4.30-4.45 minuter per kilometer så innebär det att jag kommer fixa en tid på runt 2 timmar och 30 minuter på Lidingöloppet. Om jag ska lyssna på vad kroppen säger så blir det inte alls omöjligt med tanke på att det idag kändes lätt trots att förkylningens eftersläntringar finns kvar och förmodligen så kommer göra också på Lördag kl 12.40 då starten går genom att lämna efter sig en kropp som inte kunnat köra någon riktig kvalitetsträning och ladda psyket, vilket skriker efter intervallerpassintervaller nu!

Om jag ska våga så bör jag våga utmana mig själv och redan från start gå ut lite hårdare med en fart på runt 4 minuter per kilometer och sedan hålla den eftersom jag vet av erfarenhet av jag tappar fart i uppförsbackarna och och inte har en teknik ännu, som ger mig mycket fart när det går utför. Och här är det ju heller inga små kullar vi talar om, utan riktiga mördarbackar. Men farten i början torde hjälpa mig att inte hamna i flaskhalsens stockning.

Om jag ska leva upp till mig själv och det jag kan prestera så ska jag göra mitt bästa och ta en kilometer i taget med att dela upp loppet etapper, som gör att man hela tiden befinner sig någonstans i slutet, även i de partier då jag i synnerhet vet att kroppen kommer be mig sluta, hjärtat kommer bulta som en hammare i bröstet och mjölksyran kommer bränna i mina ben.

Och om jag ska känna mig nöjd med det som väntar så ska jag INTE fega! Inte hålla inne med krafterna, inte ligga och puttra på en hastighet som känns för lätt bara för att det är det jag har bestämt mig för innan.

Veckan som varit. Tja, rent vädermässigt har det regnat mest hela tiden förutom de tre senaste dagarna som bjudit på härligt höstväder och dagens löpning bjöd på en luft så uppfriskande att jag kunnat fortsätta hur länge som helst, om det inte varit för att jag måste vara klok och fortfarande inse att jag inte är helt frisk. Ännu!! Funderingarna kommer och förväntningarna höjs liksom pirret i magen inför Lördagens 30 km. Men ännu är det tid kvar. Tid att ladda mentalt. Det andra är det liksom för sent att göra så mycket åt.

ADIOS!!

Morgonupplevelser

2011-09-17T08:33:00.000+01:00

Vaknade tidigt och såg genom persiennerna att solen lyste från en klarblå himmel.
Hörde att hunden var vaken innifrån köket och jag kikade sömndrucket ut genom fönstret. Inte en människa ute och en temperatur på 5 grader denna Lördag morgon. Det skulle bli en härlig morgonlöpning och premiär för att använda löparhandskarna för denns säsong. Först en kopp kaffe och ett glas vatten, en halv banan och någon enstaka valnöt för att ladda energiförrådet.
Det är någonting magiskt över en Lördag morgon och den vill man liksom ta till vara på. Mitt bästa sätt att hinna vara effektiv under helger eller under veckorna då man jobbar är att träna om morgonen. Då känner jag mig pigg hela dagen och väldigt avslappnad och nöjd. All annan fysisk aktivitet är en bonus. Att sedan kunna sätta sig ned med morgonkaffet och frukosten i lugn och ro medan det fortfarande är morgon är en förmån jag njuter mycket av och försöker ta till vara på. Jag gillar morgonen. Det är nog min favoritstund om dygnet.

    Lätta vindar och vajande träd som gungar i takt och ett öppet vatten med vitt skum som lägger sig intill land i väntan på att svepas ut igen. Små båtar vid hamnen som människor nyligen puttrat runt i en stekhet sommardag, som nu idag känns väldigt avlägsen. Sommaren är förbi, men den lämnar till oss många fina minnen att leva vidare på. Snart kommer vattnet att vara fyllt avis och jag hittar nya saker att uppskatta i det. Gnistrande snö kan också vara vackert.
       Tar vägen förbi kanalen på hemvägen och de små ojämna stigarna är leriga efter de senaste dagarnas regninvasion. Kvar finns några pölar som inte hunnit torka upp för att temperaturerna inte längre är värmande som innan. Träplankorna längs kanalen är fuktiga och aningen halkiga. Frosten är inte långt borta nu och där hemma har den fortfarande kommit. Hemma några mil norrut.

    Fortsätter min färd längs efter vattnet och ser att kanotklubben har satt ut sina banor i det iskalla vattnet. Plötsligt minns jag den gången jag var tvungen välta omkull i kanoten under min idrottslärarutbidning. Det kalla vattnet som överrumplade mig trots flera minuters gruvande och nervositet. Hur jag tappert klamrade mig upp i kanoten fortfarande nerkyld av vatten massorna. Vilka tokiga saker jag fått utsätta mig under den utbildningen.
    Närmar mig målet och mina tio kilometer. Pulsen är lugn och foglig och min snittfart 5.05 minuter per kilometer vittnar om ett härligt löppass där jag haft möjlighet att öppna ögonen och ta till vara på nuet. Se det som omgiver mig, nästan som en form av Mindfulness. Att leva i nuet och se sig om, något vi ofta glömmer bort när vi hafsar oss fram i livet. Trots det är jag svettig, nöjd och mycket belåten.

-Nu är jag redo att möta dagen .

-Är du???

ADIOS!!

Hem!!

2011-09-16T19:08:00.000+01:00

Lummig skog med gröna granar och tallar och några enstaka björkar som så sakteliga börjat hitta en orangeaktig nyans på sina löv och som vittnar om den stundande hösten vi har framför oss. Efter en intensiv vecka är längtan outhärdlig.

Jag längtar hem. Hem till mitt Tvärån och det mysiga röd huset med de vita knutarna. Mammas varma famn som kramar om mig i hallen, om hon inte hunnit ut på bron för att möta mig då jag anländer. Jag längtar hem, hem till pappas kloka sällskap och många samtal om livet i allmänhet. Det var länge sedan nu, ja hela 4 veckor och jag förstår inte hur jag någonsin klarat av att bo så långt borta från det som alltid, alltid kommer vara hemma.

Det må vara de allra ensligaste stigarna jag springer längs efter och med inte en människa i sikte och säkerligen någon björn som lurar någonstans långt där inne. Det rör mig inte i ryggen, utan jag längtar hem.

Hem efter den friska och klara luften. Där jag kan vara mig själv.

I morgon åker jag upp nästan till Polcirkeln för att mysa, andas, umgås, ladda och bara VARA !! Då skall de sista löppassen inför kommande utmaningar finputsas. Det blir något milpass ännu innan jag sakta går mot de sista 5 km på Torsdag kväll eller Fredag morgon. Så mycket att vara tacksam över, så mycket att se fram emot. Men just nu är det längtan hem som lockar mest!

ADIOS!!

En bra dag kan bara ge fler braiga dagar, hmm bra, bra. BRA is the shit!

2011-09-15T18:15:00.001+01:00

Torsdag har gått i ett endast svep som sagt

Slurp och puh ,men till skillnad mot vissa dagar inte slukat energi, utan gett energi även till huvudet och psyket! Och då är det en bra dag!

Dagen Torsdag har varit en inspirerande dag.
Förkylningen är nästan borta på så vis att jag känner mig piggare igen och inte så där seg i kroppen som man kan göra när man är sjuk. Snoret i näsan finns fortfarande kvar, men så länge som det lossnar och vill ut så är det positivt. Det är när det börjar trycka i huvudet, ovanför ögonen eller vid käkarna som det kan vara läge för att införskaffa något form av kortisonspray för att inte riskera att det skall bli inflammation i bihålorna.

Det har jag haft vid några tillfällen tidigare i mitt liv och det är inte att leka med.

Jag minns speciellt en gång, medan jag ännu bodde i Lund.

Jag gick omkring med en seglivad förkylning nästan hela sommaren utan att bli av med den.

Jag var ständigt trött och hängig och hade inte feber hela tiden, men nästan varje dag i någon veckas tid låg jag på febergräns med ca 37.4, vilket är ganska högt för att vara jag som har låg kroppstemperatur

. Jag träffade läkare efter läkare men de gav alla samma svar:

Kom tillbaka om två veckor om det inte blivit bättre!

Men det blev ju inte bättre. I efterhand förstod jag varför.

När jag väl kom till rätt läkare som skickade mig till röntgen och undersökte mig mer noga, så visade det sig att min lungkapacitet var som hos en 60 åring och jag hade en långtgången bihåleinflammation.

När jag sedan fick medicin så började jag omgående känna mig som en ny människa igen, så bra som jag inte mått på länge under den tiden. Så kroppen signalerar när något är fel. Våga lita på kroppen, ty den är din bästa måttstock.

Nå eftersom att dagen gått i ett och hund och matte endast fått sig en kort promenad på 25 minuter tidigt i morse så åkte jag direkt till Ormberget för att springa 7.4 spåret med två kilometers extra sväng,

efter mitt intressanta möte, som jag säkerligen kommer berätta mer om här, när jag vet mer och har mer kött på benen.
Min blogg kommer få äran att synas på lite andra ställen som det verkar och arta sig bra!!

Det har regnat hela dagen ändå tills i eftermiddag och lagom till vår löptur så visade sig solen

också vilket gjorde rundan till en underbar löprunda.

Det komiska var att Selma fick upp spår på storebror som var där och sprang. Vi visste inte det då, men när vi började närma oss hans rygg så insåg jag varför hon dragit så. Tänk vilken näsa de har, de 4benta vännerna.

Jag kan inte säga att det går så bra som innan förkylningen, för jag håller ju igen då jag tränar nu eftersom man inte vill lägga för stora påfrestningar på hjärtat. Men trots att jag försöker hålla igen så kommer jag på mig själv med att det går fortare än jag tänkt.

Varför är det så svårt att ligga på en snittfart på över 5 minuter per kilometer nuförtiden?

Jag brukade ju älska det förut, men nu känns det som om det går så sakta!!! Och sakta är bra, sakta är återhämtning, förbränning, naturupplevelse och löpning utan att slita och belasta och jag behöver det! Min träningsdos har ökat i sommar och som min träningskompis och ultralöpare Niklas brukar säga: Det är den långsamma träningen som helar och lagar!!!Och han vet, för han har sprungit de flesta tävlingar och nästan aldrig varit skadad. Det ger så mycket mer än man tror och det behöver inte göra ont. Det gör ju så gott för psyket ändå, tänker jag !!

I går kom startbeviset till Lidingöloppet.

Startnummer K30 22169

är mitt nummer och självklart kommer jag att återkomma med mer info! Jag hoppas så många som möjligt följer min resa och håller alla tummar och tår för att det blir ett lopp väl värt att minnas. Man kan följa mig genom sms, eller genom hemsidan. Det kommer bli en upplevelse oavsett hur det går, men det är klart det känns lite extra i magtrakten när man springer in i målområdet med vetskapen om att man gjort sitt bästa 30 km lopp. När man sneglar på klockan och den blinkar sin hemliga kod till en: Du är en vinnare, för dig själv!!!

Ja och varmkorven efteråt! Aldrig smakar en korv så gott som efter en långtävling!!

Dagens middag blev en omelett med spenat, tomater, rödlök och svamp med ugnsrostad broccoli och massa Ryvita Knäckebröd. Kaffet är klart i bryggaren och skriker mitt namn nu från köket, så det är dags att pallra sig dit tror jag!

ADIOS!!

Fel i resultatlistan

2011-09-14T12:05:00.000+01:00

Här kan man ta del av alla resultat från Granlunken 18 km och Jubileumsloppet 10 km på Ormberget Söndagen den 10 September.
http://privat.bahnhof.se/wb432434//Gran11.htm

Kolla in tiderna på vinnande man. Det är helt otroligt hur man kan springa så snabbt. 18 km på under en timme och 4 minuter. Det kallar jag proffsigt!!! Men det är kul, för vi har många duktiga löpare här i Norrbotten!

Tyvärr är det fel i resultatlistan fick jag höra av min klubbansvariga, både här och den som lokatidningar publicerar. Jag har inte NSD eller Kuriren själv heller. Man hittar min tid i fel klass- K22 18 km och inte i K23 som är den klassen jag med mina 31 år tillhör =)

Tiden 1.22.09 är en tid jag känner mig nöjd med och som placerar mig på en andra placering totalt sett även om några namn bland de främsta saknas. . Banan var rolig och varierande och det gick att driva på bra på vissa partier. En tävling jag helt klart kommer deltaga i nästa år med mål på under 1.20.

ADIOS!!

Regn, regn, regn och ännu mer regn!!

2011-09-14T10:49:00.000+01:00

Regnet smattrar mot fönsterrutan men det gör inte så mycket. Tog ett lätt 4 km träningspass och formen kändes bra i 5 minuters tempo i morse. Hade det inte regnat hade jag mer än gärna fortsatt men jag valde att avbryta och sedan ta ett till kort pass innan jobbet då frukosten smält. Det regnade sååååå mycket i morse att min jacka inte klarade av att stå emot vätan och då är det inte mysigt att springa. För även om man svettas och kroppen är varm så börjar jag ändå frysa efter ett tag. Men jag skulle mest testa formen efter förkylningen eftersom den insett att den inte vill stanna hos mig längre. Den har kanske hittat andra offer istället som är lättare att ockupera sig i.

Fördelen med att jobba kvällar ibland är att man hinner med en hel del under förmiddagen =).

I går vad jag till sjukgymnasten på Luleå rehab för höften. Har ju inte ont men är väldigt mycket mer spänd än i den andra höften vilket man kan se när jag står plant på ett vanligt underlag. Min muskel putar ut lite mer, haha. Om man nu kan uttrycka det så och tydligen kunde man det !!!

Sjukgymnasten klämde och kände och jag fick gummiband för att börja köra en övning som stärker upp muskelvävnaden runt höften. Tydligen kan man vara försvagad trots att musklen är uthållig och jag kör ju ALDRIG någon styrketräning för benen jag. Nu har jag satt fast det gula gummibandet i bordet så nu blir det standardövning här hemma så fort det passar!!. Jag fick även köpa en hälklack för att sätta i skon och jämna till min benlängdsskillnad som jag har där det ena benet är länge än det andra. Ska testa skorna nu snart då jag ska ut och springa och om det fungerar så är det läge att överväga att gjuta sulor för fötterna som är specialgjorda. Men är glad att det inte var något mer allvarligt eftersom en skada vore tråkigt nu är allting flytit på så bra!!!!

Positiva besked om både tävlingar och tillskott idag och om formen är återställd helt till Söndag ska jag springa terrängtävling Hembergsutmaningen i Ersnäs på Söndag.
http://www.bodensskidklubb.se/tavlingar/hembergsutmaningen%202011.pdf

Det blir roligt och också sista passet innan Lidingö som närmar sig med stormsteg. Uppladdningen har inte varit den mest optimala med tanke på förkylning men jag har vilat tre dagar och börjat träna väldigt lätt igen nu idag i nästan lunktempo. Med lunktempo menar jag givetvis mätt enligt mina mått med ett tempo per km som ligger på över 5 minuter per km, men inte högre än 5.10 och det gäller att starta lugnt för att inte riskera att det skall komma tillbaka tio gånger värre. Men nu regnar det så det står härliga till. Tur jag har en jacka till för den andra lär inte ha hunnit torka. En plan är en plan och som jag sagt förrut.

Inget väder är dåligt nog för löpning.

ADIOS!!

Finns ingen anledning till en avvänjningsklinik!!!

2011-09-13T09:34:00.000+01:00

Förkylningen har ännu ett relativt fast grepp om min kropp och mitt förstånd som vilar och känner lugnet, även om halsontet är borta, eller har tagit siesta, beroende på hur man väljer att se det. Har ju svårt att tro att jag efter endast 1 dag skall börja känna mig piggare igen. I morse laddade jag med en smoothie bestående av frusna blåbär, riven ingefära, mjölk, banan och en matsked linfröolja. Efteråt tuggade jag i mig mitt livs starkaste vitlöksklyfta som höll på att orsaka brännsår i gommen på mig!!! Hoppas den är lika effektiv på förkylningen, för i så fall är det ju bra!

Det är idag den tredje dagen som jag vilar från träning och det har inte inträffat på väldigt länge. Tror inte ens att jag vilade lika många dagar efter Stockholms marathon, men faktiskt så är det inte så jobbigt som jag brukar tycka att det är. Jag vet ju nu om min egen kapacitet och den inte kommer att försvinna av att vila, tvärtom. Det är ju då som man får en chans att reparera muskelfibrer och återställa det som behöver återställas eftersom att vi egentligen bryter ner kroppen då vi tränar och speciellt då vi tränar hårt, som man gör vid en tävling. Som en god vän till mig sade: -"Ja men det vet ju du, Johanna, som tränar på hög nivå, hur viktigt det är att ta hand om kroppen!" Och då slog det mig att jag är duktig på det ibland, men att även jag behöver ge den mer omsorg då och då.

För att den skall kunna springa så fort som den gjorde här ovan när jag spurtade i mål på Granlunken! Med krafter kvar!

Det är tråkigt och synd att jag inte får njuta av smaken av den goda smoothien, eftersom jag endast känner stark lukt i min nästa från snor och nässpray som säkerligen kompenserar varandra. En in, en ut!!!!

Men det ska ut, ut, ut för någon bihåleinflammation, det tänker inte dra på mig!!!!!!

Jag brukar ju oftast blogga om mina upplevelser från träning och tävling, men eftersom jag inte har några nya nu så tänkte jag berätta om att vara beroende av träning på att bra sätt. Jag tror att det finns massor av människor här ute i samhället, från norr till söder, som önskar att de kunde känna så. Och jag kan lova att det är ett beroende som är helt underbart till skillnad från många andra. Det beror till stor del på att det händer saker i vår kropp i samband med träning, som vi kanske inte uppmärksammar eller är medvetna om när vi inte gjort det till en regelbundenhet. Saker vi efter ett tag känner gör oss gott, får oss att slappna av och skänker oss välbefinnanande. Att träning är bra för konditionen och det långsiktiga välmåendet, det känner de flesta säkert till och om du aldrig tagit pulsen på dig själv tidigare så tycker jag att det är hög tid att du gör det nu medan du sitter ner och läser detta.

Pulsen är nämligen ett väldigt bra verktyg för att avgöra hur pass vältränad du är.

-Men hur då?

-Jo för att ju mer långsamt ditt hjärta slår i vila, desto bättre är det.

Hitta pulsen genom att spänna handleden snabbt några sekunder, så du ser en sena som går från handryggen. Om det är höger handen så hittar du pulsen lättast på höger sida om den senan ca 2-3 cm nedanför handen. Slappna av medan du tar pulsen. Nu vet du den och har du mindre än 60 är det bra och mindre än 50 betyder att du redan tränar.. Själv ligger jag på mellan 39-44.

Hjärta, blodtryck, skelett, kolestrol och annat som bidrar till att vi skall kunna få vara friska, ha ork, kunna röra oss obehindrat och kunna äta det vi känner för... Ja träningen är bra för allt som jag precis nämnde, men det som är allra mest magiskt ändå är faktiskt att du direkt efter träning får ett lugn i hela din kropp som sprider sig likt en löpeld. Jag kan garantera att det faktiskt är så!

Min löpträning hjälper till exempel mig till att slappna av och inte bli lika stressad. Jag sover bättre av träningen och jag får en mycket bättre koncentrationsförmåga och förmåga att fokusera. Det är också därför den fysiska aktiviteten är så viktig hos elever i skolan, för att de skall kunna klara av en hel skoldag, men också hos människor som kanske sitter mycket stilla på sitt arbete. När det gäller mig själv så sprutar jag fullkomligt ut kreativitet direkt efter ett löppass, likt en vulkan som precis fått ett utbrott i sin begynnande fas. Då är jag full av ideér, mina problem (om jag har något jag funderat på) känns som bortblåsta och jag skriver och talar bättre rent språkmässigt. Det beror på att signalsubstanser som lyckoämnena dopamin, serotonin och glutamat ökar. Dessa kan jämföras med knark och ger faktiskt ifrån sig ett slags lyckorus som minskar ångest och stress i längden.

Det låter helt otroligt tycker jag och det allra bästa är att det fungerar. Jag vågar säga att löpningen är min allra, allra bästa medicin mot allt. Huvudvärk, oro, stress eller bara dåligt humör. Dessutom är den bra mot så mycket mer som man inte tänker på.

Så träning är ett väldigt bra beroende som jag faktiskt längtar efter just nu! Jag längtar efter att andningen skall få öka, benen jobba, hjärtat slå och kinderna bli rödrosiga. Jag längtar efter svetten i pannan och i håret, speciellt i nacken. Jag längtar efter att fokusera mot trädtopparna på språng och att hitta ett stenigt parti där jag får balansera mig fram med hjärtat i halsgropen.

Vad längtar du efter????

ADIOS!!

2011-09-12T09:34:00.002+01:00

Jag lägger sakta handen mot min panna och känner på ett avstånd av 5-10 decimeter hur värme pulserar ut ur min kropp och omger min hand med vibrationer som från ett varmt element som går på högvarv en kylig vinterdag. Min nätta kropp som naturligt har ett hjärta som ger i från sig långsamma slag kämpar med att bryta ner den fiende som lurar inuti mig just i detta ögonblick. Pulsen är aningen högre och hjärtat slår hårdare än det brukar.

Mina ögon, som för det mesta
är pigga och klara är blanka och matta och omges av en vattnig åsyn och när jag ser mig själv i spegeln kan jag lätt tro att det kommer bli ofantligt svårt att kunna maskera spåren av mitt nya jag, som jag kommer få leva med nu ett tag framåt, ens med en sminkväska bestående av tio kilo concaeler, tre ton rouge eller 48 gram mascara i lyxförpackning.

Min mun smakar vitlök
i tro om att den skulle bidra till att bekämpa det som frodas inuti mig, men i detta ögonblick vill jag endast att det skall bryta ut för att sedan mynna ut och inse att det inte vill stanna hos mig.

Jag är förkyld.
Det är höst, det regnar ute, jag har en spänd höft och jag tycker väldigt synd om mig själv eftersom jag har svårt att bara vara och inte göra någonting som man borde göra då man är sjuk, för jag blir aldrig så sjuk som andra människor som har ro att ligga ner och sova bort sjukdomen. Jag vankar fram och tillbaka, slår i kylskåpet efter något gott att mumsa på och funderar återigen på att koka kaffe, trots att det var mindre än en timme sedan jag drack min senaste kopp. Kaffe gör mig varm, men kaffe torkar också ut mig istället för att bidra till att skölja bort de små luringarna så de lämnar mig i fred!!!!!

Om mindre än två veckor (Åh herregud nu blev jag plötsligt nervös också)
kommer jag att åka ner till Stockholm för att springa Lidingöloppet. Ska jag vara tacksam över att jag blev sjuk nu då???? För att också behålla mitt hopp om att vara frisk då? Ska jag se några dagar som en chans att utvecklas eftersom att jag redan har en fysik som är god och att detta faktum torde vara det som gör att jag inte varit sjuk på väldigt, väldigt länge just för att jag torde vara fullproppad på antioxidanter. Jag vill gärna göra det, men just nu är jag istället en, som Carolina Gynning skulle ha sagt, EGO Girl, som tycker synd om mig själv för att jag inte kan springa idag då det är massa syre i lyften och jag vilade igår.

Jag har inga ord
för att säga vad jag anser om sjukdomen förkylning. Det måste vara den äckligaste åkomma som finns för en annars frisk individ. Jag tänker på alla de människor som får veta att de drabbas av en sjukdom som är ännu värre och inte är övergående. Cancer, HIV, Inflammatoriska sjukdomar, problem med ämnesomsättningen, reumatisk, MS, ALS. Ja det finns många sjukdomar som är så mycket, mycket värre. Varför finns det inte bara ett vaccin som tar bort all orättvisa och aldrig gör människor sjuka. Men ändå, så skulle jag hellre välja en magsjuka som vänder upp och ner på magen än en förkylning.

Baciller som flyter runt
i luften från andra människor och sprider sig som en löpeld. En sjuk människa tar på ett handtag och sedan kommer jag och skall stänga eller öppna en dörr. En sjuk människa hostar eller nyser och sedan en frisk som fyller lungan med lufte i hopp om att få syre och friskhet. Vilken bluff. Kanske skulle man börja isolera sig och bara sitta inne, men vilket liv är det??

Immunförvaret
är egentligen otroligt. Kroppen kämpar och försöker bekämpa de elaka bakterierna som vill ta över och göra dig sjuk. Jag förstår nu orsaken bakom min trötthet som jag kände av förra veckan och jag är tacksam över att kroppen ändå kunde vänta till efter Granlunken till låta eländet bryta ut. Redan dagen efter började jag känna mig varm och sträv i halsen och nu . Ja nu finns det ingen återvändo!!!

Jag är
i allafall så klok att jag har vett att förstå att vad som än händer, vad som än sker, så är det ALLTID, ALLTID hälsan som går först och att vila kommer göra mig gott i slutändan. Ty någonstans vet jag ju också att jag har tio stycken hela tår och om några dagar kommer jag att se tillbaka på detta med vetskapen om att jag gjort bort, kanske inte årets, men i allafall höstens, idiotiförkylning och det mina vänner. Det är banne mig värt att fira. Så ska vi säga att det är fest hos mig på Lördag? För då ska jag vara frisk!!!!!!!

Reflektioner från tävlingen

2011-09-11T08:57:00.000+01:00

18 km är en lång sträcka.

Det är en sträcka jag åkt bil fram och tillbaka år efter år i min barndoms och ungdoms år och bannat det faktum om att det tog 10 minuter att åka de där 18 km i bästa fall. Tio minuter av min dag i bil. Bortkastat, eller vad??? En kort tid för en lång sträcka. Och mycket lite ansträngning för att ta sig de 18 km framåt.
Aldrig trodde jag då att det skulle komma en dag då jag skulle springa den sträckan och att det skulle vara så roligt att ta sig fram med sina ben kilometer efter kilometer med blicken på klockan som säkert och bestämt visar vilken hastighet jag håller.

Det som känns allra roligast efter gårdagens tävling är känslan av tunga ben som så snabbt kan förvandlas till pigga. En kropp jag trodde var sliten, men som faktiskt klarade av att prestera och även den känslan av att inte kunna hålla igen farten när det väl gäller. Att det finns en tävlingsmänniska i min kropp som kanske inte endast tävlar med sig själv numera, även om jag är min största konkurrent. Allt det andra följer bara med som en bonus.

Gårdagens tävling skulle bli ett bra tillfälle att få in ett längre pass inför Lidingöloppet som det nu återstår mindre än två veckor till. Precis innan start luftades alla löparkroppar av ett lätt duggregn som inte störde eller kylde ner utan tvärtom var skönt och uppfriskande. Luftfuktigheten var hög igår och uppvärmningen kändes tung för mig. Jag värmde upp lite längre bara därför och satsade på att lägga lite extra omsorg på höften.

När startskottet gick så öppnade jag upp med en fart som lade mig i den främre delen av startfältet och nerförsbacken gav mycket energi och krafter att kunna ta ut varje löpsteg. Dessutom var det första kilometrarna asfalt och väldigt lättsprunget. Jag tog rygg på vinnaren i K45 som öppnade upp i ett tempo på mellan 4-4.30 och hennes rygg var lätt at följa de första kilometrarna och jag själv kunde bara slappna av. Jag behövde inte ens se mig om då jag skulle korsa vägen eftersom att jag var som en blindbock bakom henne =)

Första skogspartiet var uppför på smala och steniga stigar men det gick bra och farten kom aldrig över 4.50 minuter per kilometer och mina första 3 visade en tid på 12 minuter, vilket vittnar om att jag kanske var aningen "excited" i början =) Men det ska man väl vara???

Tungt?
-Nej det blev aldrig tungt... och de sista kilometrarna kunde jag till och med köra fartryck så att jag nästan drog fobi killen med den blå tröjan, vars rygg jag såg hela tävlingen.

Jag har turen att springa med en klubb som har engagerat folk som fyller på vätskeförråden efter banan och peppar då det känns mindre lätt så att när sista 700 meters backen närmade sig kände jag klumpen i magen komma för en sekund och sedan var den borta. Jag studsade upp (ja det kändes så i allafall) och spurtade i målet med så mycket krafter kvar att jag kan bli arg på mig själv för att jag fortfarande fegar och inte vågar ta ut mig och verkligen ge allt jag har. Jag måste dessutom börja gena i terrängen och inte ta ut kurvorna som bilarna gör då de skall svänga. Jag vet inte varför jag gör så och när jag tänker efter vet jag att jag har en tendens att alltid dra mig mot högersidan av en väg/skogsstig eller cykelstig, när jag tränar också. Man tänker kanske inte på det, men det ger ju extra meter och extra sekunder vid en tävling.

Jag vet att jag skulle kunnat springa runt 2 minuter bättre än jag gjorde men jag är fortfarande mer nöjd över min tid och min andra plats i K23 på Granlunken 2011. Det var första gången jag sprang tävlingen och banan.

Det bästa av allt var kanske heller inte tävlingen i säg, utan det som skedde efteråt. Mamma och storasyster hade kommit till målgång för att hejja fram mig och vi surrade, drack kaffe och åt korv vid eldplatsen i ljumma temperaturer i väntan på prisutdelningen, så snart min andning lugnat ner sig och pulsen återgått till det lite mer normala!! =). Kaffet från elden smakade gott trots att mjölken saknades. Löparfolk, gemensamma intressen och nyvunna bekantskaper. Det hade inte kunnat vara en bättre dag!

ADIOS!

Tävling

2011-09-10T09:52:00.000+01:00

Tävlingsdag och 18 km löpning väntar. Perfekta väder förutsättningar med friskhet i luften och ändå inte långärmsväder. Premiär för Granlunken (www.lldk.se)

Inbjudan

18 km, men ändå någonting som är fel och inte stämmer, till 100 procent!

Ibland är inte kroppen på topp och trots att det inte finns tecken på någon förkylning eller annat ännu, så känns det segare än vanligt. Jag känner det då jag är ute och promenerar och jag känner det då jag har sprungit senaste två passen. Jag tycker inte om den känslan!!!!!!!

Jag vill kunna ta mitt första löpsteg med vetskapen och känslan inombords, att det kommer gå lätt men jag är bortskämd och har sällan känt så mer än efter de långa och mer tunga tävlingarna. Med lätt menar jag inte att det inte skall kunna vara tungt och backigt och flåsigt och allt som hör löpningen till egentligen. Men det ska kännas lätt i kroppen som jag är van att det alltid gör. Men inte nu.

De senaste dagarna har jag känt mig seg och övertränad (???) och det är kanske inte så konstigt att jag känner så. Dels är det förkylningstider och jag har "peppar peppar" klarat mig hittills från att det ska bryta ut. Men kanske är det så att det är det som spökar genom att ligga och ruva i kroppen och vänta på rätt tillfälle att explodera och svalka i form av feberfrossa, som en solfjäder som breder ut sina vingar och svalkar mig en varm sommardag.

Men förutom ovanstående faktum så har jag också sovit dåligt senaste tiden och vaknat några gånger per natt och även vaknat väldigt tidigt om morgonen utan att kunna somna om. Det blir alltid så då jag har saker att tänka på och nu är det mycket som jag håller på fixa som är avgörande för min framtid. Nå nog om detta, för löpningen brukar alltid ta bort all stress och ge kroppen ny energi, men eftersom den inte gjort det denna vecka är jag mer sliten än vanligt.

Men kanske lättar det då jag får ta mina första löpsteg där uppe på Ormberget, känna vibrationerna och röra mig i takt till musiken. Kanske kommer det att bli mitt livs sämsta prestation dessa 18 km för dagen, men å andra sidan: Vad gör väl det om det blir ett härligt löppass med frisk luft och pigga ben. Mina förväntningar lägger jag på hyllan och lämnar hemma idag. Med två veckor till Lidingö är det heller inte värt att ta några risker.

Eftersom det är 18 km så laddar jag ändå med lite sportdryck nu för att tillgodogöra vätskebalansen i kroppen efter allt kaffe jag hinkat i mig denna morgon. Snart dags att välja kläderna för dagen och jag tror det får bli de långa löpartightsen och kortärmat.

Vi hörs snart.

ADIOS!!

Varmt, kallt, från sommar till höst! Förkylning!

2011-09-08T18:02:00.000+01:00

Mycket i mitt liv kretsar runt att hålla mig frisk i nuläget. Överallt vart jag går så nyser, fnyser och snyter sig människor med feberblanka ögon och hesa stämmor. Det är förkylningstider och det är bara en tidfråga innan bacillerna har nått mitt immunförsvar också.

Men jag fortsätter att kurera mig och ladda kroppen med antioxidanter i form av frusna blåbär, vitlöksklyftor råa och i maten (ja jag luktar förmodligen inte hallonbåtar direkt) men det är tur att jag också råkar älska bananer som tar bort och hämmar, just den starka smaken från den vitlöksdoftande personen som just nu infinner sig inne i sin lägenhet, så invånarna kan pusta ut och inte behöva hålla andan hela tiden..

I Onsdags tyckte jag att jag kände mig varm i kroppen så där som man kan göra om någonting finns där men inte riktigt brytit ut. På eftermiddagen var det borta men gårdagens löpning var tung. Ofantligt tung med ben som blyklumpar, troligen med känningar efter Cardiopasset i Tisdags. Det lustiga är också att träningsvärken blivit värre denna dag och att den igår (dagen efter) inte kändes nästan alls.

Tröttheten i kroppen har i allafall bestått under dagen men jag är rätt så säker på att den beror på brist på sömn för den varan har det nämligen varit lite ont om senaste dagarna. Detta faktum, i kombination med en rätt så tuff träning, spelar givetvis in!!! Men dock jag kan ändå inte låta bli att känna en oro. Någonting är inte som det ska i kroppen och löpningen känns inte lika lätt som den gjort.

Det är som jag har skrivit innan. När man ägnar sig helhjärtat åt löpning så lär man känna sin kropp och dess signaler väldigt lätt. Minsta lilla upp eller nedgång visar sig i prestationen och speciellt när det handlar om sjukdomar i form av magkatarr eller förkylning. Jag känner oftast aldrig av en feber om den nu inte är skyhög över 39 grader och jag är sällan den som är sängliggande av 38.5. Men så fort jag förlänger stegen och lyssnar till ekot av skor som rör sig i en högre hastighet, så varnar kroppen och det är jag ofantligt tacksam över. Det är nämligen direkt livsfarligt att träna med förkylning i kroppen eftersom att det blir en större och tyngre belastning på hjärtat, som redan kämpar med att hjälpa till att få bort viruset eller infektionen.

Några tips som underlättar för immunförsvaret :

1.Tvätta dig ofta för att bli väck elekingarna, dvs bacillerna

2.Ät lite extra C vimtamin som finns i till exempel kiwi och apelesiner, samt citron.

3.Echinacea brus eller Escinagard droppar/tabletter, är bra att förebygga med. Det är en ört som lindrar förkylningsymtom i bästa fall.

Väl värt att testa!

4.Vitlök förebygger och är supermt att mala ner i maten eller att äta rå, men då bränner det i munnen efteråt.

5.Motion i alla ära, men lyssna på kroppen och träna inte om du är sjuk redan.

6.Kamomill-the förebygger och lindrar förkylning.

7.Probiotika förebygger och stärker immunförsvaret och är även bra för magen.

8.Rökning är INTE bra och sist men inte minst:

9 .Stressa inte, sov ordentligt och drick mycket vatten.

Nu håller vi tummarna för att vi alla får en skön höst och får hålla oss friska!

ADIOS!!

:
i

Ja jag känner definitivt att jag lever!!!!!

2011-09-06T17:42:00.000+01:00

Jag kände mig sjukt vältränad fram tills idag. Uthållig, stark i armarna och alltid fulladdad av energi inför min träning.

Är det bara en illusion av en kvinna som springer mil efter mil utan att bli trött .. av mig. The super woman =) Nu är hon inte så tuff minsann och jag ska berätta varför. =)

Variation förnöjer och jag är frälst!

Jag känner fortfarande av skakningarna i armarna, i fingrarna och svetten som lackade från mitt ansikte för en timme sedan, gör sig påmind genom stripor i mitt aningen blöta hår . Som mannen vid vattenpåfyllningen, sade när jag så snällt påpekade, att jag inte har bråttom för jag redan är nytränad.: Med ett leende tittade han på mig och sade: - Du ser ut som om du tränat ordentligt!. Och "oh, jaaaaa!".

-Det har jag!!!!!!!.

Det känns i varje lem i kroppen och ännu vittnar inte benen om någon träningsvärk, något jag vet, helt stensäkert att jag kommer få i morgon. Och om sanningen ska fram:
-Du är så välkommen kära träningsvärk, för när man ägnar sig åt löpning som jag gör, en idrott som är baserad på uthållighet, så vänjer musklerna sig och så även kroppen. Flåset har träningsvärk ibland. Men sällan musklerna!!!

En ovan löpare får självklart träningsvärk av att springa, för man arbetar med stora muskelgrupper då man ägnar sig åt kontinuerlig löpning och det är de stora muskelgrupperna som förbränner, som en liten parentes. Men vi har också flera olika muskler som vi inte vet om att vi har och det är dessa vi får vetskap om varje gång vi testar något nytt.

Idag är jag super nöjd med träningen och morgonens löpning 8 km distans värmde upp kroppen fint inför PREMIÄR AV CARDIO CROSS! Så här står det på Stils hemsida: http://www.stilsportcenter.se/traning/grupptraning/cardio/

CARDIO CROSS

Cardio Cross är ett högintensivt stationsträningspass i intervallform. Övningarna bygger på funktionell träning med både styrke- och konditionsmoment utförda under hög intensitet. Cardio crosspassen har en stor formbarhet och passar därför alla oavsett tidigare träningserfarenhet. Resultat som uppnås är hög förbränning, explosivitet, förbättrad kondition samt ökad styrka. Du arbetar med kroppen samt med vikter som belastning. Innehåller mycket hopp. Stationerna kan även innefatta boxövningar, balansbollar, medicinbollar, bommar och romerska ringar. Passets innehåll kommer kontinuerligt förändras under terminen.

Spänd av förväntan gav jag mig dit för att testa och såg fram emot att få köra slut på mina överkroppsmuskler, något jag kan konstatera att jag gjort. Och så roligt det var.

Tre stycken områden med stationer av vikter, stänger, bollar, kettleballs, boxingsäckar, upphoppsbanor, intervalllinjer och Stepbrädor. Ja jag hade inte kunnat komma på så många roliga stationsövningar till eleverna på idrottslektionerna ens en gång. Tänk vad mycket det gör i kroppen att jobba med fart och med vikter utan att sitta på ett gym och köra igenom kroppen.

Fyrtio sekunders arbete på varje område som var markerat med ett hopprep och som bestod av 4-5 stycken stationer. Redan efter den första började svettpärlorna frodas i min panna och på min kropp och efter det tredje varvet var armarna mer än skakiga. Totalt 50 minuters effektiv träning och vilken träning sedan. Ja jag skojar inte då jag säger att den sista övningen bestående av tio stycken boxningar på en säck, följt av grodhopp och jogging, gång på gång i 40 sekunder, kändes tyngre än mina sista 200 meter på Stockholms stadion efter att ha sprungit Stockholms marathon och det säger rätt så mycket.

Jag kommer lätt att variera min löpning med denna roliga träningsform och det rekommenderar jag andra löpare att också göra. En timmes svettpass som lämnar efter sig en skön och skakig trötthet i knopp och kropp som bara skriker efter energi. Bananen jag hade med mig räckte inte för att fylla på efter dagens två träningspass trots en näringsrik lunch och otaliga andra frukter.

Men när jag sedan köat klart på ICA Kvantums och fick sätta tänderna i mina Valnötter och Paranötter samt tre stycken mumsiga chokladbitar , i bilen på väg hem, så kändes det som om Johanna the superwoman =)

sakta, men säkert började vakna till liv från träningströttheten, vilket tyder på en snabb återhämtning, så kanske är jag ändå vältränad trots allt...
- Jaaaa skakningarna i armarna känns fortfarande av, men det gör inte så mycket. Till nästa gång får jag ladda med mer energi och kanske spara lite mer av batterierna till slutet av passet . Men vem har sagt att träning alltid skall vara skönt och behagligt?

ADIOS!!

Ansiktslyft e bra ibland även hos de kyliga.

2011-09-05T17:46:00.001+01:00

Men först en liten parentes.
-Det är så roligt att lära känna nytt folk som delar samma intresse som en själv, nämligen träning. Den senaste veckan löpningen börjat kännas om möjligt, ännu roligare, på grund av just de nya bekantskaperna som råkar vara mestadels killar eller män, så nu ska jag suga ur dem all fart de har och sätta fast den på mig, som en sugpropp eller något =)

Jag måste berätta en hemlighet, ifall det är någon som som inte visste om det eller som trodde att sådant inte existerar i min värld. Jo jag råkar gilla killar, a lot, haha!!! Och visste ni en annan sak? Jo det finns faktiskt en del "hunkar" även inom löpningen. Alla är inte taniga och bär på sig korta löparshorts som visar hela låret och halva skinkorna =) Men det mest attraktiva är naturligtvis man som är duktig på springa, men som också har muskler. Om man nu ska snacka ytlighet =) Och "Se, men inte röra!" uttrycket, hänger väl ännu med va?

I övrigt har jag uppdaterat mitt kylskåp idag med allehanda produkter som skall vara järnrika. Det är lätt att glömma bort att äta järnrik mat och många tror att järn mest finns i Lever, (blääääääääää) eller kött, men så är inte fallet! Själv är jag slarvig på att äta rött kött. Det blir helt enkelt allt för sällan och då oftast köttfärs som inte egentligen är det mest järnrika.

Hos en normal "människa" som är fysiskt aktiv och kanske tränar 2 gånger i veckan märker man kanske inte av ett lågt järnvärde lika lätt och man reflekterar heller kanske inte på om flåset känns mer än vanligt. Men det är ju faktiskt så att järn transporterar syre till alla delar i vår kropp och som konditionsidrottare är det
K-A-T-A-S-T-R-O-F
att ha låga järnvärden.

Jag det är det väl oavsett vad man är, men jag märker direkt om mina egna går ner. Då orkar jag inte hålla samma fart lika länge och blir mer andfådd eftersom syresättningen blir lidande.
. Å andra sidan är det främst hårt idrottande personer som drabbas eftersom våra kroppar utsätts för en hård stress (svårt att tro det eftersom vi njuter) men vi pressar kroppen hårt och därför är det viktigt att se till att vi kan tillgodogöra oss till exempel järn.

Jag fick tips om en artikel där jag hittade produkter som tydligen innehåller väldigt mycket järn. Thanks My dear! Produkter man inte trodde var just rika på järn.. Några exempel är solroskärnor, vilket jag råkar älska, så det finns nu i mitt skafferi. Naturligtvis är de inte saltade.

Mörk choklad och Kakao är också rikt på järn och dessutom nyttigt trots att det kanske räknas som godis. Själv unnar jag mig ofta en ruta Marabou eller något annat på minst 75 procent Kakao. Vidare är örter väldigt järnrika och speciellt Persilja, något som är såå gott att ha i mat.

Hittade denna söta bild på Internet och bilden föreställer någonting så gott att det är svårt att förstås. En Jackfruit. Ja bara namnet är föga ovanligt men det charmiga är att när man är i till exempel Thailand

(Åhhhhh jag älskar Thailand) Kärlek)

så är denna frukt lika vanlig som ett äpple för oss här hemma. På vissa restauranger kommer de alltid ut med uppskuren frukt efter maten och det var så jag testade denna första gången. Fullproppad med nyttigheter, liksom många tropiska frukter är.
Förutom järnrika produkter köpte jag linfröolja (kallpressad) och Coccosbutter så nu ska det laddas för nu närmar sig Lidingöloppet med stormsteg. Tre helger kvar och sedan är det dags.

Idag är jag lite seg i höften igen efter dagens 11 km fartlek, men jag blev bara så ivrig efter det positiva som dagen bjudit på!!!!! Info kommer senare OCH JAG SKA OCKSÅ BLI BÄTTRE PÅ LÄGGA UT BILDER från tävlingar och träningar!. Njut nu av kvällen vare sig ni väljer att se Ensam mamma söker, Idol eller inget av det.

ADIOS!

-

Känner mig lite ensam ikväll.

2011-09-04T18:54:00.000+01:00

Vila är Lisa för själen men också för träningen.
En vilodag eller två i veckan behövs för återhämtningen av musklerna och uppbyggnaden samt framsteg som ofta märks desto mer då man byter ut en viss träningsform mot något annat tillfälligt eller bara annars vilar kroppen från all fysisk aktivitet i en dag eller två. Men varför, varför är det så sablars svårt att få in i skallen att MAN MÅSTE VILA!!!!??????

Är jag trög eller?

Vilan blev två promenader på 45 minuter vardera så det ska jag inte vara nöjd med, eller ska jag det? Tja, det beror helt enkelt på om jag ser det från min kloka sida (som finns där inne någonstans) eller från den dumdristiga sidan av mig som bara känner följande:

Vill träna, vill träna, vill träna!!!
Så eftersom jag nu slappar och ska sätta mig och soffhänga så får jag bittert konstatera att jag får göra det utan mitt favvosällskap som annars ofta hälsar på.
Endorfinerna!!

Endorfinerna!!!!

Den som väntar på något gott... väntar ofta ihjäl sig.
Men inte jag, för i morgon kommer de igen.

ADIOS!!!!

Punkt på träningsveckan med ett leende

2011-09-03T11:20:00.001+01:00

Idag passerades 7 milsgränsen och därmed sätter jag punkt på en träningsvecka som INTE kunde ha varit bättre. Dagens löpning i skogen bland stenar, i backar på ellljusspår och på fina raka grusvägar har gett mig mersmak på långpass igen.

15.46 kilometer slutade klockan idag på , med en snittfart på 5.17 och inte ett endaste flås som går att tala om och med en snittpuls på 132. Hade nästan glömt bort hur underbart det kan kännas att köra ett längre återhämtningspass i slutet av veckan. Passet kommer perfekt efter de tunga intervallerna jag körde igår. De allra bästa väder förutsättningarna bjöd dagen också på, som överhuvudtaget kan erbjuda en löpare som startar en Lördag med sin passion.

I går tog jag beslutet att jag skall delta i AXA Fjällmarathon nästa år i Aug

Löpning i fjället 4.3 mil

så därmed kommer det inte bli något mer Stockholms marathon. Sorry, men nu är jag trött på att springa dessa gator fram och tillbaka.

Min träning i höst och vinter kommer ändras en del för att göra musklerna starkare inför fjällterräng. Ååååååh jag har så mycket ideér och om någon är sugen på att följa med mig på mina resor eller träningar så hojta till!!

ADIOS!!

Thanks God it is Friday!!!!

2011-09-02T16:24:00.000+01:00

För någon dag sedan fick jag höra att jag är som en maskin. Haha. Hur då, kan man undra? Jo tydligen eftersom jag ser vältränad ut, jag tränar, jag tävlar och jag gör det riktigt bra. Jag har inga skador och personen i fråga tyckte bara att det lät och såg osannolikt bra ut för att vara sant!
   Och till saken hör att det flyter på riktigt bra nu! Veckans träningsmängd är 5,1 mil hittills och målet är att komma upp i 7 mil för att sedan så sakteliga börja trappa ner innan Lidingöloppet!Sju mil är heller inte mycket. Skulle det finnas tid och mer och högre ambitioner skulle jag lätt kunna utöka till 9-10 mil, varav en eller två av milen skall vara spinning en timme, och det kommer jag säkerligen att göra den dagen jag kan arbeta med träning mer på heltid.
   Jag kom in på hälsovägledarutbildningen i Luleå fick jag veta igår med start på Tisdag men efter en hel del funderande tror jag att jag bestämt mig för att köra på som jag tänkt från början, det vill säga med PT utbildningen med start i höst. Troligen i Göteborg. Hälsovägledarutbildningen är säkerligen bra, men jag känner att det blir mer som att nafsa på ytan av någonting då. Dessutom blir det att gå och läsa två år igen på Universitetet. Det är en lång tid. När man kan göra någonting kort =)
Det är nu tre helger kvar innan jag åker till Stockholm . Jag ska springa i startled 2 och försöka, OBSERVERA: Försöka göra 2.30, men jag kan inte lova för mycket!!!!!
Gårdagens träningspass 10 km på Ormbergsspåret bjöd på 5 stycken tunga backar där pulsen steg upp mot 170 och jag kunde pressa på rätt bra för att kroppen svarar så bra på träningen nu. Jag blev förvånad då jag tittade på Garminklockan och min snittfart visade 4.31 på dessa 10 km. Det konstiga är att jag varje morgon tror att jag håller på bli sjuk för jag är så trött. Men det beror antagligen på omställningen att det är höst och jag inte vant mig ännu!
Eftermiddagens löpning bjöd på 9,5 km härlig och tung intervallträning. Jag började med att lägga mig på 3.56 minuters tempo med 1 minutintervaller och 15 sek lätt jogg. Jag kunde köra på i 10 stycken omgångar så att när klockan visade 7 km och det egentligen var dags att jogga hemåt (lätt) så kändes det så bra att jag körde kortintervaller fram tills vattnet nedanför mig. Är super, duper nöjd !!!!!!!
Ska bjuda en kompis på middag ikväll. Det blir baconröra med krossade tomater, färska champinjoner, lite matlagningsgrädde, massa vitlök och detta toppat med färsk klippt persilja. Jag har även gjort samma sak fast med linser (gröna) för att ha två rätter att smaka av. Till det serveras kall potatissallad med färsk potatis blandat med majs, paprika, gröna ärtor, persilja och tomater.

Gröna ärtor är nyttigt och otroligt gott. Till exempel är det väldigt proteinrikt men också kolhydratrikt, även om det inte har lika rikt kolhydratsinnehåll som vit pasta. Ärtor innehåller massor av ämnen som kroppen behöver. Protein behöver vi alltid, speciellt då vi tränar! Har vi inte protein kan vi inte tillgodogöra oss träningen utan musklerna bryts ner.

Paprika: Innehåller en massa antioxidanter som motverkar fria radikaler som bryter ner cellerna. Den är mest nyttig av alla paprikafärger och dessutom väldigt vacker att smycka maten med, tycker jag. =)
Bra också att äta inför vinterns förkylningstider då den är rik på C-vitamin!

Tomat: Den är röd och prunkande vacker. Tusan också, mat är ett smycke för ögat. Varför den är röd är för den innehåller Lycopen och också keroten som Morötter.

Champinjoner: God både rå och stekt eller ugnsbakad. Den är väldigt rik på D vitamin och är bra för vårt blod. Jag älskar att steka den i olja och blanda den i sallad.

Persilja: Färsk är den jag brukar använda, är precis som Basilika och andra färska kryddor, en ört. Den är inte bara god utan nyttig då den innehåller järn och vitaminer, samt mineraler. Det sägs att den sänker blodtrycket!!!

Nu vattnas det i munnen av att få äta.

   Önskar alla en trevlig kväll.
ADIOS!