narrating the past and present simultaneously, japanese photographer chino otsuka documents her cultural identity, ideas about displacement, and international travels through a series of photos that present her adult self, standing beside an image of her as a child.

via chino otsuka inserts her adult self into photos from her youth

Jag konstaterade för ett tag sedan att om man följer rätt många bloggar och sajter som behandlar form, design, konst mm så inser man att människans förmåga att hitta på krystade saker är outtömlig. Man vadar i meningslösheter som verkar gjorda utifrån ett behov att sticka ut för sakens skull snarare än att tillföra något eller skaka om betraktaren på djupet.

Men så plötsligt finner man något som Chino Otsukas fotomontage där hon placerar sitt vuxna jag i bilder från sin barndom, och då skälver marken och huvudet åker på en egen resa när det försöker få grepp om tid, rum och livet. Magiskt är ett slitet uttryck, men här är det för en gångs skulle helt relevant. Det kommer att ta dagar att hämta sig från den här omskakande upplevelsen. Tack.

He was the father of modern computing whose work on the Enigma code at Bletchley Park  is said to have shortened the Second World War.

But he was also gay and in those less enlightened times was chemically castrated by an ungrateful nation after being convicted of “gross indecency” with a man in 1952.

Now, nearly 60 years after his suicide from cyanide poisoning at the age of 41, Alan Turing has been officially pardoned  by the Queen under the little-known Royal Prerogative of Mercy.

via Alan Turing gets his royal pardon for ”gross indecency” – 61 years after he poisoned himself – Home News – UK – The Independent

Alan Turing benådas till slut postumt av drottningen, och allt jag kan tänka är ”about bloody time”. Turing tog livet av sig vid 41 års ålder och gud vet vad han kunde ha uträttat om han levt kanske dubbelt så länge. Ett mycket skamligt kapitel i brittisk historia.

Här finns själva dokumentet som tillkännager benådningen (som pdf).

2013 prison census – Imprisoned – Committee to Protect Journalists

Turkiet, Kina och Iran är de länder där flest journalister fängslades under 2013. Totalt i världen var det 211 stycken, och The Committee to Protect Journalists har publicerat detaljer om vilka de är.

Statistiken visar antalet begäranden från brottsbekämpande myndigheter om information som vi tar emot på Google och YouTube, den procentuella andelen av begäranden som vi tillmötesgår (helt eller delvis) och antalet användare eller konton som anges i dessa begäranden. Vi granskar varje enskild begäran för att se till att den är lagenlig både till sin natur och ordalydelse, och det kan hända att vi vägrar att framlägga information eller att vi försöker avgränsa begäran i vissa fall.

via Länder – Google Insynsrapport

Google har släppt sin Transparency Report för första halvåret 2013. Av den framgår att Sverige begärt ut användardata trettiosex gånger från dem under perioden, och fått det i 33% av fallen. Det handlar om totalt sjuttioen konton. Som vanligt när det här sker undrar man vad det handlar om, men jag har hittills aldrig sett något konkret svar på den frågan.

Nearly a dozen current and former U.S. officials described aspects of the program to the Associated Press. All spoke on the condition of anonymity because they were not authorized to discuss the secret program publicly by name, even though it ended in about 2006.

via CIA turned some Guantanamo Bay prisoners into double agents against al-Qaeda – The Washington Post

Washington Post rapporterade igår om att CIA omvänt ett litet antal Guantanamofångar, gjort dem till dubbelagenter och sedan skickat hem dem igen. Historien kom så vitt jag kan se från AP först och idag har flera svenska medier återberättat den. Den väcker direkt ett par frågor som också går att använda generellt vid läckor och anonyma källor:

1. Vem har intresse av att informationen läcker? Vem gynnas?
2. Vad blir konsekvenserna av informationen? Eller egentligen mer att rapportera om den?

Den första frågan här är lättare att besvara om man svarar på den andra först. Konsekvensen i det här fallet är att alla exfångar från Guantanamo nu är eller har varit potentiella dubbelagenter och att de pga det riskerar att råka illa ut, oavsett om de tillhörde den omvända gruppen eller ej. Vem som har intresse av det är därmed inte så svårt att räkna ut, och det spelar ingen roll hur liten den där gruppen var eller om den ens fanns.

En annan intressant faktor här är att så många som ett knappt dussin nuvarande eller f d regeringstjänstemän bekräftar det hela och att alla gör det anonymt. Det kan antingen tolkas som överväldigande rimlighet att berättelsen är sann eller att det är lite väl lägligt med så många samtidigt.

Om man utifrån det här resonemanget ändå bör publicera? Det kan bara respektive utgivare svara på, men jag hoppas de har tänkt över det ordentligt.

Vad jag tror? Jag vet inte, men jag vet hur det luktar.

Du har med stor sannolikhet sett den, antagligen klickat på länken, läst texten och kanske t o m i sin helhet. Du har sett den för att den sprids i din FB-feed, på Twitter, som skärmdump med lämpligt utdrag på Instagram, i någon chatt eller kanske för att du har fått länken mejlad till dig. Inte sällan har den delats med någon kommentar som innehåller ord och fraser som ”otur”, ”tänkte” eller ”klockorna stannar” i diverse kombinationer, eller på ett lite mer samtida sätt med några mer eller mindre kärnfulla emojis à la .

Eller hur? Åtminstone om ditt sammanhang ser ut ungefär som mitt. Kanske har du själv delat Nyheter24-krönikan om riktiga karlar, män och hen vidare. Om du tycker att den där krönikan var toppen och gärna vill se fler liknande, dela för all del på så mycket du orkar. Om inte så får du gärna låta bli, för det lär vara precis så som Ulrika Good uttryckte det:

Ju mer vi delar ”Det här var det dummaste jag läst”-artiklar, desto fler idiotartiklar kommer vi att få läsa.

— Ulrika Good (@ulrikagood) November 23, 2013

För det är liksom bara vi som kan visa att uppenbara klickbeten inte fungerar genom att ignorera dem istället för att reflexdela vår förfasning.

In the previous study, I presented data analysis that examined how users read and share Boston Globe posts on its Facebook Page. In this extended analysis, I’ve included qualitative analysis with a focus on cognition, content and emotion. My goal is to help newsrooms better promote their stories on and attract more attention from social media.

via Sharing fast and slow: The psychological connection between how we think and how we spread news on social media » Nieman Journalism Lab

Kanske det allra bästa jag läst om hur vi tänker och varför vi delar och sprider saker i sociala medier, och om snabbt vs långsamt. Det här kommer att bli en referenspunkt framöver.

Sömnforskare slår larm: Sluta snooza! | Kvällsposten

I Expressen/KvP hittade man igår den här artikeln om snoozeforskning (gjord av  ett företag i Danmark, jag kan inte bedöma vetenskapligheten), samtidigt som Philips ”råkar” köra kampanj för dagsljusväckarklockor.

Annonsmärkning, någon?

Dr. Herzenberg, who died on Oct. 27 at 81 in Stanford, Calif., created a device that can pick out individual cells from a mass of trillions of them and then capture, sort and count them so they can be analyzed and used to fight disease.

Some likened his achievement to watching a parade of 10,000 men in drab suits, spotting the two wearing yellow ties and the three wearing pink ones, and then pulling the five out of line without anyone losing a step.

via Leonard Herzenberg, 81, Immunologist Who Revolutionized Research, Dies – NYTimes.com

Gissar att inte så många kände till Leonard Herzenberg? Jag gjorde det inte, men hans gärning förtjänar sannerligen postum uppmärksamhet.

Jag tycker om att läsa runor och genom dem lära nya saker, men det är samtidigt alltid en märklig känsla. Ett helt liv sammanfattat i en enda text.

Expressen rapporterade i dag om de nazistiska demonstrationerna i Stockholm där stort tumult uppstod. Under sändningen beskrevs det som hände under Kristallnatten i nazi-Tyskland kraftigt underdrivet.

- Förberedelsen för direktrapporteringen, med hänvisningar till Kristallnatten, var för dålig och vi ber om ursäkt för att delar av rapporteringen inte höll tillräckligt hög kvalitet, säger Alexandra Forslund, editionschef på Expressen.se.

via Expressen ber om ursäkt för fel i nazistbevakningen i dag | Nyheter | Expressen | Senaste nytt – Nyheter Sport Nöje TV

Expressen var hyfsat snabba med att be om ursäkt för sin huvud- och historielösa rapportering från händelserna på Östermalm idag. De kunde naturligtvis inte göra något annat, de vet att de har kört i diket rejält och det med ett av de viktigaste ämnen som finns. Det smärtar säkert mycket på den tidningen att det blev så här, och det är hög tid för självrannsakan. Och inte bara på Expressen.

För det här är kanske mest av allt en påminnelse om att live på nätet ställer precis samma krav som vanligt, och att den tiden när det eventuellt gick att köra på lösa boliner nu definitivt förbi nu. Att en enskild reporter är så historiskt okunnig och dåligt påläst är illa, men att skicka iväg någon på det här sättet är värre. Det har aldrig varit tydligare hur lätt den hett eftertraktade snabbheten kan övergå i förödande fartblindhet.