Nu är det dags. MiljöBloggAktuellt öppnar på adressen miljobloggaktuellt.wordpress.com

Varmt välkommen dit, och glöm inte att byta ut adressen i länklistor och rss-läsare.

Tack typepad, för de senaste två åren.

innan bloggen nystartar. Till dess: kör lugnt. Både Jonas och Christer har i sommar skrivit om hastigheten på vägarna. Christer uttrycker sig tydligt - "[a]tt köra för fort är som att stjäla av andras säkerhet" - och berättar att "[e]n hastighetsökning från 90 km/tim till 100 km/tim ökar risken för en dödsolycka med 61 procent. Om alla höll hastighetsgränserna skulle vi spara 150 liv om året (av 500 dödade)".

Semestern vill inte riktigt ta slut, men snart så. Om ungefär en vecka hoppas jag vara redo för en nystart av bloggen, med lite nyheter och på ny adress. Än är den alltså inte öppen (arbete pågår), men MiljöBloggAktuellt hittas hädanefter på http://miljobloggaktuellt.wordpress.com

Ses där

Fotsteg 1

Förra veckan drack jag en Sierra Nevada Bigfoot Ale, liten men smakrik, av barley wine-typ, med namn efter den store Sasquatch. Nu läser jag (via Global Voices och Perantau di perantauan) att två enorma fotavtryck – och jag menar enorma, nästan 120 centimeter långa, kolla in bilderna – har hittats i byn Melanau på Borneo. Redan för tre år sedan var det tydligen ”Big foot mania” i Malaysia, sedan flera personer sa sig ha sett en Big foot-familj som lämnade 45 cm stora fotspår. Hur ska det då bli nu?

Fotsteg 2

Elva växtätande sauropod-dinosaurier (se bilden), lika höga som bussar och förmodligen längre, vandrade förbi vid kusten i Yemen för 150 miljoner år sedan. Nu har man hittat fotspåren. (Och som av en händelse har man ungefär samtidigt hittat några sauropod-ben i sydöstra Utah.)

Fotsteg 3

Kommer någon ihåg Sustainable Dance Club i Holland, som jag skrev om här (och vars tråd ledde vidare hit och hit). Nu skriver både Environmental Graffiti och Smart Planet om klubben Club4Climate vid King´s Cross i London, som fungerar likadant: ”Underneath the dance-floor are springs connected to blocks that're made from crystals, which create a small electrical current when squashed. This method, piezoelectricity, stores energy in batteries and then uses it to power the building. The club hopes 60 per cent of its energy use will be generated in this way, lessening its reliance on mains electricity.” Öppnar 10 juli. (Relaterat: Vid årets Glastonbury-festival kommer Orange att testa en cool pryl: ”the dance charge”. Det är en liten armbindel med ett batteri som laddas av rörelsen när du dansar. Efter dansen är det bara att ladda mobilen.)

P.S. Fler fotsteg. Fick ett mail igår om att Toms skor, som jag skrev om i mars, är på väg till Sverige. Thomas vet mer.

Chris på The Intersection (som höll oss informerade om cyklonen Sidr ifjol) har en medbloggare som heter Sheril. Sheril har en väninna som heter Vanessa Woods, och som just har återvänt till Kongo, där hon forskar om den utrotningshotade bonoboapan. Bonoboapan står lika nära oss människor som chimpansen; båda har nästan samma DNA som vi. Men bonobo lever inte likadant som chimpansen. Så här sa Vanessa Woods i en intervju tidigare i år:

”We're trying to find out what it is that makes us human. At the moment, we have a very chimpanzee-centric model of society (male dominated, aggressive, murder, war, females get beaten, infants get killed) but we have another cousin, equally closely related to us (98.7% DNA), who is female dominated and lives in a much more peaceful society. We want to find out how much of us is bonobo, how much of us is chimpanzee and how much of us is uniquely human.”

En annan sak som är speciell med bonoboaporna är deras fantastiska sexliv. Vanessa igen:

”Imagine a relative who thinks sex is like a handshake. Who organises orgies with the neighbours, doesn’t mind if their partner sleeps around, and firmly believes females should be in charge of everything. Imagine there was a whole tribe of these relatives – crazy yes? But definitely a lot of fun.”

Så inleder hon den blogg från Kongo – Bonobo Handshake – som hon nu för andra året dragit igång. Titta dit, vet ja.

Det är fascinerande (om än bitvis obegripligt) att läsa diskussionerna om den japanska ”vattenbilen” (mer om den här och här, förresten). För som Jonas påpekar i en kommentar till mitt förra inlägg så har ju bilen förstås direkt ifrågasatts. Jonas hänvisar till Robert Rapier, som i sin blogg R-Squared Energy Blog förklarar att en bil som drevs av enbart vatten skulle strida mot termodynamikens lagar; d v s man kan inte få ut mer energi än den man för in (se också "kalles" kommentar, just lämnad, om att "man kan inte elda med aska"). Rapier gissar själv att Genepax använder sig av en metallhydrid, som producerar väte när den reagerar med vattnet (här befinner jag mig redan på djupt vatten, men simmar vidare).

Ännu mer kritisk är vetenskapsbloggen Good Math, Bad Math. Där skriver Mark Chu-Carroll: ”There's just one problem. This is completely impossible.” Han förtydligar:

”You can't do that. If you could, you could just generate all the worlds energy by splitting water and then recombining it. That would be great - free energy for all! But it doesn't work. You can't get more out than you put in.

The reason that oil works so well as an energy source is that it's got large quantities of energy packed into its chemical form. It took a lot of energy to produce the oil - all of the sunlight that fed the plants that eventually turned into oil; all of the geological pressures over millions of years; that's all packed up in the chemical structure of the molecules that make up the oil. When we burn oil, what we're doing is rapidly releasing energy that was packed into those molecules over millions of years. We're not getting free energy: we're just rapidly releasing energy collected over a huge span of time in a brief burst.

But the Genepax cell doesn't try to do anything like that. It uses some novel process to split water into its components - which cannot be done without adding enough energy to break the molecular bonds that hold water together. Then it re-unites those bonds, releasing energy. But the only energy that's available is the same energy that was used to break the molecules: there's no other energy source. This can't work without some other energy source. So: either Genepax is lying, deluded, or there's some missing component in this story.”

Själv lutar han åt att Genepax ljuger. Men nu till de fascinerande diskussionerna. De finns i kommentarstrådarna till inläggen. Här får författarna medhåll av många, och det ojas högt om hur korkade journalister är som går på så´nt här. Men här finns också de som håller dörren lite på glänt för att det japanska företaget har kommit på något helt nytt. En anonym kommentator hos Rapier hakar t ex på det där om metallhydrider, och tycker att det låter ju ändå mycket bättre att fylla bilen med kranvatten och sedan köpa lite ”metallhydridtabletter” på affären. Vi slipper alla bensinmackar! Den stackarn får dels höra av Rapier att hydrider kostar ett par hundra dollar kilot, och sedan drämmer ”doggydogworld” till med:

”Pulling 132 lb of NaH (which can spontaneously ignite in air) off the grocery store shelf, lugging it to your car and somehow dumping it into a fuel tank sounds like a hassle. How is this an improvement over a gas pump? And what do you do with your tank full of leftover NaOH (lye)?”

”benny 'peak demand' cole” lägger till att: ”If you get behind a water car and push, you get a lot more mpg.”

Men ”stuck in shizuoka”, som själv bor i Japan, och som själv har arbetat med forskning inom den japanska bilindustrin, säger ändå (han hänvisar också till Uppsala-forskning, som jag googlande gissar vara det här):

”I find it very difficult to believe that a Japanese start-up company would take the trouble to produce a WORKING prototype of a car, claim to have working relationships with a major auto company here in Japan, and get resulting media attention IF the product in question is so obviously ineffecient in its energy usuage. Certainly, ANY of the engineers at Mitsubishi, etc., would simply ask a few questions, go on to do some testing and then either toss the project away or take further interest in it. Robert has pointed out some very valid points but I simply find it very suspect that a car such as this would have such obvious detriments, given the market and the current attention to R & D here.”

Fortsättning följer......

Det är många som går och grubblar över vilket som är det miljövänligaste bilalternativet, och EcoProfile gör förstås rätt i att lyfta frågan ett snäpp och istället utse cykel + tåg till vinnare. Men vad sägs om att inte tanka något annat än vatten? Nu kommer den vattendrivna bilen, från Japan. Företaget Genepax skriver på sin hemsida att deras "Water Energy System" kommer att "save the earth from global warming". Reuters meddelar att en liter vatten räcker till en timmes körning, om man håller 80 km/tim. Nu börjar det likna nå´t.

(via Celsias)

När Environmental Graffiti listar ”6 damn stupid places to bathe” så verkar den indonesiska floden Citarum vara självskriven. ”Hazard(s): used syringes, fecal bacteria, plague” skriver EG och visar en läskig bild från floden. Bilden verkar de ha hittat hos Daily Mail, som i sin tur verkar ha hämtat dem från den här sajten (en annan av bilderna ser du här bredvid). Daily Mail skriver:

”It was once a gently flowing river, where fishermen cast their nets, sea birds came to feed and natural beauty left visitors spellbound. Villagers collected water for their simple homes and rice paddies thrived on its irrigation channels. Today, the Citarum is a river in crisis, choked by the domestic waste of nine million people and thick with the cast-off from hundreds of factories.”

”On top of the chemicals go all the other kinds of human detritus from the factories and the people who work there. There is no such luxury as a rubbish collection service here. Nor are there any modern toilet facilities. Everything goes into the river. The filthy water is sucked into the rice paddies, while families risk their health by collecting it for drinking, cooking and washing.”

I Al Jazeera-reportaget här nedanför intervjuas ”Pepen”, som samlar material att återvinna ur floden. Han kan tjäna upp till två dollar om dagen, vilket ska räcka till mat åt hans sex barn.

På IDGs sajt listade man häromdagen ”10 läskiga miljöfakta” om datorer, t ex att ”alla datorer i världen ger ett lika stort koldioxidutsläpp som all världens flygtrafik”. Dagen efter presenterade de ”10 enkla knep som gör din dator miljövänlig”, t ex att man ska slå av datorn när den inte används och att en bärbar drar mindre än en stationär. I kommentarstråden fick listan en hel del kritik. Signaturen ”mappo” irriterades över ”att artikeln ger rådet att byta ut datorn/komponenterna/kringutrustningen mot nya. Det kan knappast vara en mindre miljöbelastning. Visst drar den nya mindre el, men tillverkning och frakt av de nya produkterna producerar också en hel del utsläpp”. Och ”Rest man Klaymen” skriver: ”Var det bara jag som störde mig på att av 10 'enkla knep som kan göra min dator miljövänlig' så handlade fyra om att faktiskt byta dator eller komponenter.”

Det är lätt att hålla med dem när man ser det här bildspelet hos The Guardian (via ChinaDialogue) om hur ”[t]housands of discarded computers from western Europe and the US arrive in the ports of west Africa every day, ending up in massive toxic dumps where children burn and pull them apart to extract metals for cash”. Därför blir fredagsfilmen en gullig kärleksförklaring till din gamla dator (via EcoGeek). Trevlig helg!

P.S. Och detta skrevs av en, vars dator pajade helt ifjol, och som äntligen sitter här med en sprillans ny......

Häromveckan meddelade Systembolaget följande: ”Nu kommer det att bli lättare för kunderna att köpa lokalt producerade alkoholdrycker. Systembolaget har beslutat att en lokal producent, efter ansökan, ska kunna få sina produkter på hyllorna i den närmaste systembutiken......Bakgrunden till denna förändring är att Systembolagets försäljningsstatistik visar att det finns en stor kundefterfrågan på lokalt producerade produkter i de lokala systembutikerna.” Jag tänkte skriva om det då, men jag ville först försöka få fram siffror på det där med stor efterfrågan på lokalproducerat, för det är ju kul. Idag kom svaret från Systembolagets presschef. Tyvärr hade han inga siffror att lämna ut, men han bekräftar i mailet att ”vår statistik visar att det finns en avsevärd efterfrågan (antalet beställningar) på lokala produkter i den närmaste butiken”.
Han bifogade också en lista över det 70-tal producenter (bl a småbryggerier) som har tillverkningstillstånd. I deras led är reaktionerna blandade. Till TT säger Lauri Pappinen, ägare av Gute Vingård på Gotland, att ”[d]et är positivt och inte en dag för sent att det görs något. Det blir enklare i kommunikationen med turisterna, vi kan säga var de ska åka för att köpa våra produkter. Antingen är det här ett politiskt beslut för att gårdsförsäljning inte ska förekomma. Eller så är man ärlig i sitt uppsåt och har omvärderat saker”. Jag tror att det nog är både och. Att man ärligt vill möta den lokala efterfrågan, men att man också ser detta som ett sätt att möta kraven på att tillåta gårdsförsäljning. Som svar på en chatt-fråga sa Anitra Steen tidigare i år: ”Sverige får inte gynna egna producenter fram andra inom EU, så därför skulle gårdsförsäljning riskera att urholka hela detaljhandelsmonopolet.” Knivig fråga. Läs också gärna den här kommentarstråden hos Svenska Ölfrämjandet. (Bilden: mitt närmaste bryggeri ligger nio mil bort.)

Igår skrev Lunken om vingården i Kalifornien som lagt nästan 1000 flytande solpaneler i en bevattningsdamm. Smart utnyttjande av en yta som annars inte används (det är klart, en del fåglar kan nog bli lite irriterade). Det finns förstås en hel del sådana ytor som kan användas, och som kommer att användas när priserna sjunker på solpanelerna. Undrar hur det kommer att se ut framöver. Och vilka ytor kommer du på, som skulle passa? Hustak är ju givna, och används redan. Biltaken skulle väl också kunna ha paneler? Och vad gäller vattenytor så vann ett skotskt förslag pris nyligen, om att placera stora ”solnäckrosor” (se bilden) på floden Clyde som rinner genom Glasgow. Det finns soldrivna flytande fontäner, och Förenade Arabemiraten har en hundra meter bred sol-ö på gång. Soldriven ryggsäck är smart, soldriven bh mindre så. Kommer det att bli solpaneler överallt, och klagomål om att de förfular landskapet? Eller kommer framtidens solceller att vara gömda i t ex målarfärgen?

Hon säger sig alltid ha varit fascinerad av de oändliga, märkliga och ”skandalösa” sätt, på vilka insekter har sex. Isabella Rossellini har gjort åtta kortfilmer (för ”tredje skärmen", datorer och mobiler) om insekters sexliv, för Robert Redfords Sundance Channel. I Daily Telegraph berättar hon att när hennes mamma dog, så var det ett företag som döpte en ros efter henne, Ingrid Bergman-rosen, och hon fick då några buskar. De rosorna fick bladlöss, så hon började läsa böcker om insekter och då väcktes fascinationen. Hon spelar huvudrollen i alla filmerna, och i början av juli kan man se dem också utanför USA: här. Till dess, en av flera trailers som gjorts, och en intervju.

(via La Marguerite)

Det här med jorden efter människan, och hur bra den skulle klara sig utan oss, har jag berört minst tre gånger tidigare. Och jag hoppas ingen tycker att det är för dystert (för själv tror jag ju att vi fixar det ett bra tag till...), men idag återkommer jag till det av två skäl. Det första är dokumentären Life After People från History Channel. Den har visats i USA, visades förra veckan i Storbritannien, kommer (här sätter jag in ett datum när jag fått svar från SvT - nähä, se nedan) till Sverige, och finns här nedanför just nu (88 min). Dokumentären har skickligt gjort dataanimeringar för att visa vad som skulle hända med jorden, och i vilken ordning allt skulle inträffa, om människan försvann. Den innehåller ingenting om varför vi skulle ha försvunnit, men den är fascinerande ändå, eftersom den, liksom Weismans bok (se tidigare inlägg), sätter in oss människor i ett större sammanhang. GroovyGreen skriver: "If you were to take the Earth’s current age and represent it on a 24-hour scale, the existence of humans would be indicated by roughly 30-seconds of time. That’s it. For all our hubris in celebrating our species rise above all others, we’re certainly an anomaly in the scheme of things."

Det andra skälet att ta upp ämnet får jag idag i Jonas Thentes blogg. Jonas är litteraturredaktör på DN, och skriver en ofta vass, ofta rolig, blogg. Idag hänvisar han till den här intressanta Wired-artikeln om Dr Bernie Krause, en "aukustisk ekolog" som spelar in naturens ljud på platser som inte störs av ljuden från oss människor (biofoni har han döpt det till) och som oroas av att dessa platser blir allt färre. Det här kanske jag återkommer till; finns ju en intressant parallell också till ljusföroreningarna. Men Jonas avslutar: "När vi äntligen har lyckats ta livet av oss så kommer det att bli väldigt tyst på planeten, och det tycker jag att planeten är värd efter så många hundra år av skrål."

Uppdatering: Pratade just med Mikael Österby, inköpare på SvT. Han berättar att han slutade titta mitt i dokumentären, och bestämde sig för att inte köpa in den. Han tyckte att hela grejen med att människorna plötsligt är borta, utan förklaring, gjorde att det inte var trovärdigt. Vad som, hypotetiskt, skulle hända med jorden om vi försvann kan ju vara intressant, tyckte han, men inte tillräckligt för att SvT skulle ta in den. "Men den dyker säkert upp på Tv4 Fakta", sa han, "fråga dem, det är mitt tips". Men där svarar de att den inte syns på listorna.

P.S. Österby sa att det däremot kommer en närbesläktad dokumentär, om vad som hänt sedan människorna lämnade Chernobyl-området (minns hästarna).

Yuppien minns du. Young Urban Professional, eller oftare, Young Upwardly-mobile Professional. Termen dök upp på 80-talet, och personifierades bland annat av Gordon Gekko i filmen Wall Street (spelad av Michael Douglas): ”Greed is good!” Idag letas det efter ett nytt begrepp, som beskriver alla som fortfarande gör pengar och klättrar på karriärstegar, men som bytt girigheten mot en ökad social och ekologisk medvetenhet. Minst tre nya termer har jag stött på. Det första är Yawn: Young And Wealthy but Normal. ”......rather than spending their money on yachts, boats and jets, yawns live modestly and spend most of their money on philanthropy.” skrev Wall Street Journal. Bloggen Green Bean Dream tyckte inte om ordet, för vad är en ”yawn”? Just det, en gäspning. ”Don't let the mainstream media label us YAWNs, insinuate that our movement is tedious or humdrum.” Bloggen Ardous utlyste en tävling för att hitta ett bättre ord och fick en hel del svar. Just Green Bean Dreams make vann tävlingen med förslaget APLS: Affluent Persons Living Sustainably (illustrerat med ett grönt äpple). Och har du problem med ordet affluent (rik, välbärgad), skriver Green Bean Dreams, så titta i The Global Rich List för att se hur rik du är.

Idag såg jag ett tredje alternativ (via GreenGirls Global). Scuppie: Socially Conscious Upwardly-mobile Person. En Scuppie-handbok är på väg, skriven av Chuck Failla, den finansman i New York som myntade begreppet. “Gordon Gekko has gone green”, säger Failla, som har tröttnat på att själv kallas yuppie. På sin hemsida definierar han Scuppie så här:

1. A person who desires all the best life can offer and strives for those goals in a socially conscious manner.

2.One who is dedicated to the pursuit of peace, happiness and cash (not necessarily in that order).

3. Someone ‘green’ -- i.e. one who understands the love of money does not preclude the love of nature...and vice-versa.

greenLAgirl berättar att den 15 juni anordnas en ”green speed dating” på baren The Hideout i Los Angeles. Insläppet är begränsat till 40 personer. Du ska vara miljömedveten och mellan 25 och 40 år för att komma med, och så här går det till: till lite tilltugg och dryck får du träffa 20 personer av motsatt kön, en i taget i ungefär tre minuter. På ett litet formulär ringar du in ”ja” eller ”nej” för var och en, och inom 24 timmar får du besked om eventuella matchningar. Av anmälningsavgiftens 20 dollar går 19 till organisationen Developing Communities, och deras biståndsarbete i Nicaragua.

Ett nytt tips från Tracey. Simon Berry, som basar för det brittiska landsbygdsnätverket ruralnet uk, har en idé. Han har funderat över Coca-Colas otroligt effektiva distributionskanaler i fattiga länder. I områden där barn dör av undernäring, och inte ens nås av livräddande socker-saltlösning, kan man ge sig den på att det finns försäljningsställen för Coca-Cola. Så Simon fick den här idén: "That Coca Cola use their distribution channels (which are amazing in developing countries) to distribute rehydration salts. Maybe by dedicating one compartment in every 10 crates as 'the life saving' compartment?"

Förutom att vara ett sätt att utnyttja Coca-Colas distributionsnätverk, menar Simon Berry att det kan ha en utbildande effekt: "Many parents, and I'd guess it would be the large majority, in remote areas of the World will not know what rehydration salts are or what they do. But most (again the large majority) will know what Coca Cola is. When these salts start arriving in Coca Cola crates it will prompt questions and observations: 'This isn't Coke!'; 'What's this?'. Initially the retailers may not know either and they will ask the distributors who will have been trained."

Han ringde Coca-Cola, men har hittills bara fått lite ljumma svar, om än inte ett nej. Så råkade han höra sångerskan Annie Lennox, i radion, säga ungefär samma sak (så han tänker kontakta henne också): "We can distribute Coca Cola all around the World but we can't seem to get medication to save a child from something a simple as diarrhoea and I think that that is wrong. You know, you have a choice you either get involved with an issue or you walk away from it. I think it's a human rights issue and I feel very passionately about human rights."

Nu har Simon Berry startat en Facebook-grupp i frågan, och enligt Tracey har Coca-Cola sagt att de är beredda att diskutera om han får ihop 5000 medlemmar. När jag gick med igår kväll var det 91. Nu på morgonen är 140 med. Hoppa gärna med, och tipsa vidare, du också.

P.S. On a lighter note: när jag läser om Simon Berry ser jag att hans favoritsajt är den här roliga, från Sveriges Television, med sjungande (klicka på dem) hästar.

(Bilden tagen av Mike Powell, med Creative Commons Attribution-ShareAlike-licens.)

ChinaDialogue är en blogg/nyhetssajt om aktuella miljöfrågor i Kina. Den är helt tvåspråkig (kinesiska och engelska) och skribenter och redaktörer sitter både i Beijing, London och San Fransisco. ChinaDialogue är oberoende och non-profit, men har stöd från bl a det brittiska miljödepartementet. Global Voices intervjuade nyligen chefredaktören, Isabel Hilton, om hur det går för de gröna frågorna i Kina, och om olympiadens betydelse. Och missa inte Jianqiang Lius berättelse om när han reste ut på landsbygden för att besöka sin 76-åriga mamma, och överraskades av hennes insatta och kloka resonemang om klimatfrågan.

I USA är nästan tre miljoner tjejer scouter. En av organisationens mest kända symboler, sedan många år, är kakorna de säljer: "girl scout cookies". Men i Ann Arbor har två tolvåriga tjejer, Madison Vorva och Rhiannon Tomtishen, i år bestämt sig för att inte sälja kakorna. I ett forskningsprojekt lärde de sig att orangutangerna i Indonesien är i fara eftersom man hugger ner deras regnskog för att göra palmolja (något Markattans djungel förresten skrivit om här och här). När de upptäckte att scoutkakorna innehöll palmolja valde de att börja sälja tidningar istället, och satte igång en egen kampanj till stöd för orangutangerna. (via Wannabe Hippy)

Chen Xingtong, i Chongqing i sydvästra Kina, är elva år - ett år yngre än Madison och Rhiannon på andra sidan jordklotet. I höstas, när han lekte intill Jialingfloden med sina föräldrar, upptäckte han hur sopor flöt omkring i vattnet. Det gillade han inte. Under det senaste halvåret har han därför undersökt floden, försökt spåra var soporna kommer ifrån, och skrivit en rapport om föroreningen i floden och vad man skulle kunna göra åt den. De lokala myndigheterna har uppmärksammat rapporten och är nu på väg att vidta åtgärder för att göra floden renare. (via Global Voices)

P.S. Apropå ungas engagemang för miljön, så träffas 150 unga ledare från 25 länder i Örebro kommande helg för att diskutera hållbar utveckling. (Tack för tipset, Sara!)

är jag på i ett par dagar. Vi får se hur det blir med bloggandet.

Så det blev Boris till slut. Alla talar nu, med rätta, om Kens storhet, men den här gången räckte det inte. Vad händer nu då? Att det inte blir någon extra stadsjeepsavgift står klart, men annars då? Som Ljungberg skriver blir det intressant att följa framöver.

Jag letade förstås Londonfilmer i fredags, och hittade en som fascinerade mig. Den har inte någon direkt miljökoppling, så där gör jag ett litet undantag, men följ den stora lilla flickan på hennes promenad genom London. Se hur hon rör sig, hur hon tittar på barnet hon gungar på sin arm, hör den vackra musiken.