MINA BÄSTA ÅR

Vänder blad.

2011-03-09T17:03:00.004+01:00

Oj, vad längesedan jag var inne och skrev. Jag som skrivit dagbok i hela mitt liv, blev återigen sugen när en kollega (vilket underbart ord nu efter examen, för övrigt) sa hon ville börja. Har nu suttit och läst igenom höstens inlägg... och jag ryser. Kan fortfarande känna fragment av den ångest jag kände över bedömningar och godkännande av andra. Vilken resa man gjort.

2007 års Jenny finns inte kvar... ingenting som påminner om vart hon befann sig i livet, vad hon kände, vad hon tänkte. Åren fick sakta, sakta förändra henne och det gjorde de sannerligen. Tänk så lite hon visste då om hur allt skulle bli... tänk så lite hon visste men så mycket hon hoppades på. Allt hon fick uppleva, upptäcka och förstå.

Jag kan i ärlighetens namn säga att jag äntligen hittat mig själv... Vad jag vill, vad jag kan och vad jag känner. Jag vill poängtera hur viktigt det är med människor nära, som tror på en, som stöttar och finns... Dessa människor som bara genom sin egen person ger en energi att åstadkomma. Tack ni som vet om er att ha betytt oslagbart mycket. Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv... jag blickar framåt och känner enorm glädje och energi.

Lunch i bilen och allt annat

2010-11-15T21:16:00.002+01:00

Måndag igen och för mig och Marie innebar det ännu en dag med c-uppsatsen. Hon skulle jobba eftermiddag och jag förberedde mig på en lugn eftermiddag med lilleman. Då ringer de från bemanningen och behöver mig på förskolan i Holm. Pengar behövs och så klart jag vill jobba. Hade 30 minuter på mig tills jag skulle vara där. Vi packade ihop, jag körde hem, ställde in mina böcker, block och dator, slängde in lunchen i micron, gick på toa, tog lunchen ut micron och en gaffel och gick till bilen. Kände mig som en grottmänniska eller en barbar när jag åt kycklingklubba med en hand och körde med den andra. Mätt han jag inte bli, men så fick det bli.

Slutade 16,30 och fick alltså hämta Isac 90 minuter senare än vad jag brukar (och idag trodde jag att jag skulle kunna hämta honom redan klockan 12,30 egentligen) åkte med honom och handlade och fick i ren panik slänga ihop pytt i panna. Sen var det bara tack och adjö för Jenny strax efter 18.30... hoppsan...

Tiden går...

2010-10-31T23:29:00.005+01:00

Tiden går hela tiden. Vare sig man vill det eller ej... Just nu vill jag att tiden skall gå. Härifrån och resten av mitt liv ska bli såååå bra!!! För att jag vill och för att jag är värd det.

Här; 2009 v/s 1984

tick, tack, tick, tack.....

Malmö

2010-10-21T23:56:00.001+02:00

I morgon klockan 12.04 sitter jag på tåget till Malmö. En helg hos bror väntar och det skall bli jättemysigt. Sushi, promenader och kanske IKEA?? Vi får se. Total avkoppling i alla fall. Najs!!

Bara funderingar i elfte timmen.

2010-10-19T21:44:00.004+02:00

Min egenhändigt skapade nya verkligeht väntar på mig bakom hörnet... jag känner det. Efter hårda studier, efter sena kvällar, efter tidiga mornar, efter gråt, svett och tandagnisslan, efter ilska, efter möjliga och omöjliga känslor likt en berg- och dalbana är jag alldeles strax framme. Jag tycker förvisso om tivolis och olika äventyr, men detta gör jag aldrig om och hade inte gjort det om jag vetat då vad jag vet nu. Tyvärr skall väl sägas. Men å andra sidan vittnar det samtidigt om att jag varit i helvetet och vänt för att jag för en gångs skull såg till MINA intressen. Utan en fantastisk familj, ett stort socialt nät och en helt oersättlig livskamrat, hade det heller aldrig gått.

"Du ska inte tro att du är något" sa någon till mig en gång... Denna kommentar satte sig som ett plåster i mitt undermedvetna och åren efter det fram tills nu har jag mest av allt fokuserat på att visa alla att jag absolut inte tror att jag är något. Jag är ingenting... ingenting alls. Se mig inte, hör mig inte, lägg helst av allt inte märke till mig. Komplimanger har varit jättesvåra att ta till mig, för jag är inget, ingen, inte någon. Helt utanför min kontroll brast allt när min lektor från Högskolan med beröm godkände min lektion och min slutpraktik. Jag var en helt färdig pedagog och det var av hennes absoluta övertygelse att jag kommer bli en helt fantastisk lärare och pedagog... Om en lektor på Högskolan, som anses vara bland de absolut värsta i mannaminne gällande sympatier eller medmänsklighet, kan säga så om mig, då är det ok att tycka att jag ÄR något.

Jag är Jenny, jag är en trebarnsmamma som har varit vid väggen och vänt, men som klarat av att ta en lärarexamen. Jag har tre månader kvar, men jag har klarat 3 år och 3 månader perfekt och det skall jag från och med nu bära med stolthet. Ja, jag ÄR någon och kommer alltid att vara någon. Aldrig någonsin mer kommer någon annan att få tala om för mig vad jag är värd.

Till alla ni som inte tror ni är värda något eller är något betydelsefullt. Ni är fantastiska, ni är oumbärliga och ni är oersättliga. Det finns bara en av var och en av er, ta vara på det.

Kram Jenny

Lycklig

2010-10-11T20:16:00.002+02:00

Dagen har inneburit en berg- och dalbana av känslor. Nervositet utöver det som är hanterbart, total lycka över att bli med beröm godkänd och ilska över att hjärnspöken fortfarande dyker upp då och då. Sist jag var så nervös var på uppkörningen och när mina hjärnspöken gjorde sig påminda spydde jag i en papperskorg på Nyhems Torg. Spydde dock inte idag. :-)

Min handledare är en oslagbar sådan, ett bollplank, en klippa och en trygg person. Min slutpraktik kommer jag bära med mig så länge jag lever.

Energi-boost.

2010-10-10T00:24:00.002+02:00

Idag fick både jag och mannen en rejäl dos med energi. De vet det nog inte själva, men grannarna D och C ger oss så mycket energi. Vi har så roligt ihop och vi skrattar tills vi får ont i magen. Ja, det är verkligen två människor vi trivs oerhört bra ihop med. Tack för att ni finns!!! Om ni bara visste hur mycket vi tycker om er!!

Att reflektera

2010-10-08T23:35:00.002+02:00

Det handlar om att hitta rätt i livet. För att hitta rätt i livet, behövs det människor som tar sig an en och visar intresse och välvilja att hjälpa och att leda i rätt riktning. Att möta människor som, genom sin egen erfarenhet, delar med sig av allt som behövs för att ta sig dit man vill. Det handlar inte om att alltid lyckas i allt, utan att kunna reflektera över det som händer och varför. Både bra och dåliga saker. I sin strävan att bli ännu bättre och i en strävan att finna sig själv och sin egen roll i det som sker. Det handlar om en ständig utveckling och en ständig förbättring. Är man inte villig att bli bättre eller inte kan inse sina brister, så är man illa ute.

På riktigt.

2010-10-06T19:57:00.002+02:00

Praktiken går en dag i taget självklart, men det känns gå mycket fortare än så. Praktiktiden börjar ta slut och samtidigt som jag inte vill lämna handledare och barn så vill jag verkligen vara färdig med just praktikperioder nu. Jag vill börja jobba på riktigt. Pröva mina vingar, vara den pedagog jag vet att jag kan vara. Jag är verkligen taggad nu!!

Obetalbart leende.

2010-10-04T11:48:00.003+02:00

Lördagen innebar bland annat en tur till Eurostop för att se Andreas Johnson uppträda. Såklart ville pojkarna ha varsin signerad skiva, så det var bara att plocka fram plånboken och för pojkarna att ställa sig i signeringskön.

"Tja killen" säger Andreas. "Vad heter du?"

"Jag heter Leo" säger Leo

"Vilket coolt namn" säger Andreas och ler när han skriver sin hälsning på skivan.

Just i det ögonblicket hände något som etsade sig fast i Leos undermedvetna och som gjorde att inte bara dagen utan de närmaste åren är räddade.

"Mamma! Andreas Johnson tycker att jag är cool!!!" säger han sedan och det leendet är obetalbart. Min älskade lille vän som tycker att en cool image är det som gäller.

Död eller härdad?

2010-10-01T23:22:00.002+02:00

Jag har nu gjort 3 veckor av min slutpraktik. Att tiden skulle gå fort har jag förstått hela tiden, men detta är helt sinnessjukt. Det är bara måndag, fredag, måndag, fredag hela tiden. För första gången sedan 1705, känner jag att jag skulle kunna jobba dygnet runt. Sena kvällar gör inget, tidiga morgnar gör inget och allt arbete runt omkring ger mig bara fler och fler kickar. Besöket från en lektor på Högskolan ser jag däremot verkligen inte fram emot. Det är oundvikligt, men en oerhört obehaglig känsla att veta att jag kommer att bli granskad in i minsta por i 45 minuter och att jag sedan skall få en utvärdering på det. Huvaligen.... Hur är det man säger? Det som inte dödar, det härdar? Ja, vi får väl se... död eller härdad? *blink, blink*

Frisk och nästan frisk.

2010-09-10T23:06:00.002+02:00

Från och med idag är vår Isac friskförklarad!! Går inte att beskriva den känslan vi fick där i undersökningsrummet. Hans lilla, lilla hål i aortaklaffen är så pyttelitet att det inte går att mäta. Ingen mer oro. Han ska tillbaka på kontroll när han är nio, alltså om fem år. De kommer hålla kontakt med honom tills han är vuxen, med glesare och glesare kontroller. Och det kan vi absolut leva med.

Jag har också fått en diagnos idag. Min yrsel, som nu hållt på i snart fem veckor och som gör mig så trött, beror visst på ett virus på balansnerven. Har jag otur, kan den hålla på i flera månader till, ja ändå fram till jul. Visst kan man tycka att känslan av att ha druckit två glas vin är lite rolig att gå med, men efter fem veckors yrsel och svårigheter med att fokusera på det man ser tar enormt mycket energi och tröttar ut en nåt oerhört. Men nu vet jag i alla fall vad det är och behöver inte spekulera i allt från A till Ö.

Vårt hjärtebarn

2010-09-09T22:22:00.003+02:00

I morgon klockan 9 skall jag, Dejan och Isac upp till 62;ans avdelning på sjukhuset. Isac skall på kontroll för sitt hjärtfel. Han är en pigg liten gosse på nästan 4,5 år, ständigt i upptåg och med skinn på näsan. Det finns inget hos honom som andras hjärtfel, men vi är nervösa både hans pappa och jag. Även om det snart är tre år sedan operationen i Lund, känns det som igår och känslorna kommer tillbaka nu när vi ska upp för kontroll. Att det fortfarande finns ett hål på aortaklaffen är inte bra och det vet vi. Frågan är om det vuxit ihop av sig själv, som är en möjlighet, eller om det tvärtom blivit värre, som för en person som står mig väldigt, väldigt nära. Det är också möjligt, det vet jag ju.

Isac själv är stolt över sitt ärr på bröstet och tycker det är JÄTTEBRA att han har ett stort "I" där eftersom han ju heter Isac, och inte ett "Ö". Lill-älskling... I morgon vet vi...

Souvenir? Minne från semestern? Nej tack!

2010-09-06T22:41:00.002+02:00

Idag kom jag igång med min träning igen. Efter 6 dagar i sjuksäng fick det vara nog. Trappmaskin 30 minuter och sedan styrketräning. Svetten lackade och det kändes så skööööönt att få upp pulsen i nästan 160 slag/minuten.

Farmor tyckte att jag skulle ta mina 5 extra kilon från Montenegro som ett minne och behålla dem, men det vill inte min garderob. Än är det varmt ute, men om ettt ag är det inte ok att springa i legging och låtsas att man gör det BARA för att det är skönt. Faktum kvarstår; Jag kommer inte i mina jeans... på riktigt... på allvar alltså.

Huvaligen

2010-09-04T17:35:00.004+02:00

I måndags blev jag slagen med en slägga och på det la sig en ögoninfektion. Det obligatoriska seminariet på tisdagen var skitjobbigt. Jag satt ensam i ett hörn, långt ifrån alla alla andra. Och torkade ögat som rann och tittade på klockan. Ville bara hem. Sov onsdag, torsdag och igår, äve om jag på kvällen var tvugen att åka ner till ICA och handla. Det är inte vansinnigt roligt att stå i kassan iklädd solglasögon, när det är mörkt ute kan jag säg. Blev uttittad av ALLA, som i princip undrade om det möjligen kunde finnas en blåtira under glasögonen nånstans.

Idag är det bättre, men fasen vad det har tagit på krafterna. I morgon blir det att långpromenera tror jag och komma tillbaka till det vanliga. På måndag blir det skola och träning.

Än en gång vill jag länka till en fantastiskt duktig bakverkskreatör.

Tillökning.

2010-08-30T22:56:00.002+02:00

I morgon börjar jag skolan igen. Sista rycket, 4,5 månad kvar. Det kommer att krävas en hel del av mig och det kommer att krävas mycket av mig och Marie som skall skriva c-uppsats ihop. Skönt att inte vara ensam om det. Hoppas jag nu har redskapen för att klara av att hålla mina ansträngningar på en hälsosam nivå.

Inköp av en ny tvättmaskin blev det idag. Den andra la av i går och just tvättmaskinen är det som är absolut nödvändigt i detta hushåll. Under en vecka tvättar vi 21 maskiner tvätt. Helt otroligt, men så är det....

Veckan inleds med mys

2010-08-29T23:16:00.003+02:00

Helgen har varit fantastisk som vanligt. Satt ute med vänner på gården och njöt och skrattade. Våra grannar är helt underbara och både jag D mår oerhört bra i deras sällskap. De vet vilka de är och de ska ha tack för att de finns i våra liv.

Det blev en tur till Helsingborg och över till Helsningör, med svägerskan med familj. Jättehärlig dag tillsammans som slutade med film och sushi på alltanen, där infravärmen satts igång. En tur till akuten blev det natten till lördag. Lite spänning får man ha ju... Nu är det söndag igen och en ny vecka skall ta fart. Börjar skolan på tisdag, så det blir en lugn dag hemma med yngste sonen just i morgon. Mys.

Dags att börja leva

2010-08-26T22:33:00.005+02:00

En lång och sinnessjukt behövlig paus från allt som dragit ner mig i det mörka svarta, som bara blev större och större. Fick möjlighet att checka ut från allt jobbigt, fly landet med de jag älskar över allt annat på denna planet och bara leta reda på Jenny, som jag tappat bort någonstans på vägen. Jag hittade henne. Bortom all tröttet, all förtvivlan och all gråt fanns den Jenny jag känner igen och som jag vill vara. Livsglädje, skratt och energi. Den Jenny jag i grund och botten är kom tillbaka och när jag nu står inför sista terminen på Högskolan är jag mer redo än nånsin. Det är dags att börja leva!

Vilken helg!!

2010-06-06T23:03:00.006+02:00

Helgen har verkligen gått i avkopplingens tecken. I fredags åkte vi till Pippilekplatsen, där barnen fick leka av sig med kusinen. Fint väder och en mysig fika. Sedan var det äntligen dax för mig att få gjort min tatuering. Tänk att jag fått vänta i 11 månader. Nu sitter den i ryggslutet och jag är så oerhört glad över den. Min blåmussla innehållande en guldring, två rubiner och en smaragd. Löv it!!

Lördagen började med sovmorgon och sedan en brunch ute i solen på gården. Efter det åkte vi till mamma för att plantera sån´t som barnen ville kunna skörda senare i sommar. Efter det blev det grillad karré och chorizo, med coleslaw och sallad. Mysigt. Dejan och pojkarna skötte grillningen perfekt. När vi kom hem, bjöds vi på grillad kyckling av grannen och vi hade inte ätit färdigt förrän efter midnatt. GOTT!!!

Söndagen spenderades på Ön, med grillning och lek.

Försörjning.

2010-06-02T22:58:00.002+02:00

Det är inte utan att man blir lite pirrig i magen när man tänker på ekonomin. Ingen inkomst alls i juni. Usch och fy.. Vet inte hur det kommer att lösa sig och vet inte vad jag kan göra. Skulle behöva att vara ledig i sommar, mer än någonting annat i hela världen, men det funkar inte så. Får ta alla timmar jag kan på mitt gamla jobb, offra helger och säkerligen midsommar med... men då får det bli så. Jag ser fram emot semestern v29-v32 i alla fall. Semester nästa vecka, och på fredag är det tatuering.

Opponering

2010-06-01T21:50:00.004+02:00

Skalla opponera i morgon. Har aldrig gjort det - någonsin. Tycka till om en uppsats, komma med konstruktiv kritik, både positiv och negativ. Jämföra den skrivna analysen med den använda litteraturen och också koppla till eventuell verksamhetsbelagd erfarenhet. Ont i magen får jag... Och nån skall göra detsamma på min uppsats. Ännu ondare i magen. Fokuserar på min tatuering som skall göras på fredag. Åh, vad jag längtar...

En blåmussla (jag), två rubiner (Daniel och Leo för att de är födda i juli) en smaragd (Isac, för att han är född i maj) och en guldring för mitt äktenskap. Räcker presentkorten, skall det även finnas med sjögräs som musslan vilar på. Det skall få pryda mitt ryggslut.

Happen-ing och opponer-ing

2010-05-31T14:50:00.003+02:00

"Avslutning" i skolan idag, även om det inte är slut än. Vi träffar dock inte Sara och Anki igen, så det var väl på plats med en "happening". Kan egentligen inte fatta att det är slut snart och sommaren väntar. Även om sommaren inte bara blir semester, så är sommar just sommar och man kan göra lite mer som man vill. Jag och lilleman skall vara lediga tillsammans nästa vecka och det skall bli mysigt. Hoppas på fint väder.

Jag sitter och jobbar på en opponering på en annan uppsats som skall redovisas på onsdag. Oj, så svårt det är att tycka om något utan att känna sig gnällig, eller kritiserande i negativ mening. Men så här ser det i alla fall ut där jag sitter. Ja, just det, nedrullat, i sängen, med anteckningsblocket vid sidan om mig på en kudde. Jajemän, så är det.

Vår förstfödde.

2010-05-30T22:23:00.002+02:00

Vad stor han har blivit, vår förstfödde. Svårt att hänga med. Vad det inte i torsdags jag kom hem från BB??? Och Daniel har vuxit enormt mycket bara i helgen, ur självförtroendets synvinkel. Han åkte till Falkenberg själv med tåg, sov över hos en mycket god vän och åkte hem med tåg alldeels själv. Väl hemma var han långt mycket mer än de 10 år han faktiskt är. Daniel, vi är såååå stolta över dig!!

Ted

2010-05-23T22:20:00.002+02:00

Måste bara få dela med mig av min lillebror Ted. Nyss fyllda 14. Kram Jenny

Total lycka.

2010-05-23T22:04:00.004+02:00

I lördags var det match för Leo och han var duktigt nervös innan. Första matchen vann de överlägset med 4-0, de mötte Kvibille. Andra matchen mot Gullbrandstorp gav tuffare motstånd och de förlorade med 1-2, men det var också i den matchen som Leo gjorde sitt livs första matchmål och han var så lycklig!! Han slog en kullerbytta och höjde armarna till skyn.