Vägen och farorna

För visst är det så, att vi trygghetsknarkar lite nu och då allihopa? Vi stannar hellre i tryggheten än ger oss ut i det okända och tar lite risker. Vad jag menar är inte att man behöver gå till ytterligheter som att hoppa bungyjump för att bevisa för hen själv att: “Jag tar minsann risker jag, se bara hur modig jag är!”

Den trygga inslagna vägen är inte fel, det är inte så jag menar heller. Att överraska sig själv i det lilla kan vara stort nog, men vi aktar oss även för det. För egen del har jag haft alla typer av vägar, men mest har det varit av den snårigare, med djupa gropar och höga backar att ta sig fram på.

Vi tar till allt kraftigare verktyg för att hålla oss kvar på den inslagna vägen, och då i de flesta fall utlöser det kedjereaktioner som varken dubb eller snökedjor hjälper på och vi faller handlöst tillbaka till det trygga läget.

Att våga släppa taget och uppnå avslut

Där, när vi sladdat tillbaka ner i det trygga så visar det sig att det inte längre finns kvar utan vi har hamnat i diket och kan inte ta oss upp igen. Men där, när vi har ramlat av den trygghetsknarkande raksträckan har vi två val: Antigen att ta oss tillbaka eller eller att stanna kvar där. Vilket är ditt val?

För mig har den här senaste tiden inneburit att jag återigen fått omvärdera och utvärdera mig själv, utmana mina tankar och att lämna den trygga raksträckan. Och många saker kommer jag att förändra och har redan förändrat. Och ju närmare mitt mål jag kommer desto lättare känner jag mig, både fysiskt och psykiskt. Men även starkare på alla sätt.

Och i veckan gjorde jag mitt avslut med en komplicerad del av mitt liv som jag har haft mycket vånda över, men nu lyckades jag äntligen ta mig ur diket och ta mig upp på vägen igen. Och på den inslagna vägen kommer jag att fortsätta, att hitta vägen till ett enklare liv och livstil, men samtidigt hitta en ny väg med mer glädje och lust. Och där, där är jag på spåret igen om än långsamt och har uppnått mitt första större avslut!

 

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Bloggkampanjen tillsammans med Apotek Hjärtat är en del av vår årliga kampanj ”För varenda unge”. Under en månad anstränger vi oss lite extra för att värva nya Världsföräldrar. Bland annat genom Humorgalan som sänds i TV4 den 1 maj kl 20.

 

Gårdagens utflykt ledde mig till Sky City och Waynes Coffee där, för att dels därarbeta lite och dels få ett byte av miljö (jo, man blir rätt trött på att se samma väggar efter 6 månader!) Och det blev extra roligt när min fina Gabriella ringde mig (och jag ringde tillbaka för att kostnaden skulle hamna hos mig!) och det gjorde mig så klart lätt euforiskt lycklig! Och på sätt blev det guldkant på mitt besök på Arlanda och Sky City. Ser mig omkring för att se om någon i mitt stora nätverk finns i närheten, men på den fronten ekade det tomt just då.

Dagens funderingar

En allt tydligare tendens just nu som jag sett flera gånger är att man minskar sitt personliga nätverk och drar ned till runt 100-200 personer, en tydlig social tendensen där man återvänder till ‘byasamhällen’ som sällan innehöll mer än ca 150 personer och där alla kände alla, och kanske rent av var släkt med varandra. Tjänsten Path har en begränsning på 150 vänner och där utgår man till stor del från just den sociala begränsningen. Mitt nätverk som jag ser som ett Personligt/professionellt nätverk, innehåller idag +5000 personer. Vilket i sig låter mycket men jag har en kärna med personer som betyder mycket för mig på olika sätt, antigen för att vi på något sätt är släkt (barn, syskon, syskonbarn etc), eller personer som jag ser som min ‘familj’ på grund av de täta band vi byggt under de senaste åren. Av mina Analoga vänner finns inte många kvar då jag inte längre kommunicerar med telefonsamtal och sms lika mycket (och det beror egentligen uteslutande på mig utan att ens sociala landskap förändras över tid!). Min kommunikation finns till största delen idag på Facebook och Twitter.

Kanske dags att vi samlas åter runt lägerelden?

Tendensen är….

Tendensen märks också i den smala spalt som mitt liv är just nu där ‘processorhastigheten’ är nerskruvad till en lägsta nivå för närvarande. Bla skriver Brit Stakston om det i artikel Befriad Zon – Facebook kommer att försvinna, där hon bl.a. citerar Håkan Selg och Bengt Sandblad tillsammans med Dataföreningen under rubriken ”Facebook kan bli en ny it-bubbla”.

 ”Facebook som affärsidé lider av en inbyggd konflikt. För merparten användare är det ett verktyg för att vårda kontakten med vänner och bekanta. Statusuppdateringar görs relativt sparsamt. Desto aktivare är den minoritet av aktörer som utnyttjar plattformen för yrkesrelaterade syften, ofta under eufemismen ”bygga varumärken”. Den senare gruppen är viktig som intäktsmotor för Facebook men också ett hot om spamifierat innehåll och användarflykt.”

Och vidare: Lee Raine som arbetet med projektet hos Pew Internet Study:

“This examination of people’s activities in a very new realm affirms one of the oldest truths about the value of friendship: Those who are really active socially have a better shot at getting the help and emotional support they need,” said Lee Rainie, Director of the Pew Internet Project. “The Golden Rule seems to rule digital spaces, too.”

Låt oss för en stund stanna där och suga lite på den karamellen, (fritt översatt: Dom som är socialt aktiva har större möjlighet att få den hjälp och det emotionella support dom behöver.) Är det vetenskapligt bevisat, jo det finns en tung social forskning på området som stöder detta uttalande. För mig också egenupplevet ett flertal gånger med stödet från nätverket, men också motsatsen.

Bygga personligt/professionellt varumärke kan man göra på många sätt på nätet, och visst det som en del ser som rena struntet (fikapaus snack) kan andra se som viktig och rent av socialt räddande av en person som är låst i ditt hem av olika anledningar. Men också ur det personliga nätverksbyggandet där Personan/personligheten ändå är det som skiner igenom och låter andra koppla dig till sin egen ‘bubbla’ av sociala kontakter

Den som har flest minst vänner när den dör vinner?

Personligen tror jag också att generation X, d.v.s. dom som kommer ut i livet nu inte vill vara vän med den coola killen/tjejen längre som fastnat i omoget beteende som dom själva lämnat bakom sig, och det gör att dom väljer bort dessa från sitt nätverk. Andra faktorer är också karriärbyten, relationsbyten och helt enkelt att man tröttnar fortare idag på saker. Gårdagens häftiga mobil, är inte lika uppkäftig idag, filmen som hade premiär i veckan, är gammal den här veckan. Konsumtionsamhället slår igen på alla områden även inom den social sfären, så en slutsats man kan dra av det här är att ‘unfriending’ är det nya svarta inom social nätverkande? Kanske måste vi ändra vår idésfär kring vad som är realism och vad som är surrealism även i den social sfären?

Reality checks

Personligen tror jag inte att jag i nuläget kommer att hänga på den här trenden, jag känner mig trygg i mitt nätverk även om man ibland får ‘Reality checks’ och fetsmällar. Men även dom är utvecklande och tar dig vidare i din personliga utveckling, och i utvecklingen av ditt personliga varumärke.För egen del kommer dom som avfriendar mig på Facebook i fortsättningen kommer jag att fråga varför man ‘av vännar’ mig där, bara för att få reda på om det är något i mitt personliga livsflöde som fått dom att ta steget. Jag gillar transparens men har som sagt lärt mig gränsen mellan privat och personligt ‘The hard way’, så i fortsättning kommer jag att vara personlig (som jag alltid är) men försöka hålla det privata privat.

Källor

http://www.pewinternet.org/

http://www.jmw.se/2012/02/26/befriad-zon-facebook-kommer-att-forsvinna/

Mfl