Såg häromdagen ett riktigt intressant program på SVT som heter språk, som denna gången handlade om minoritetsspråken Romani och Samiskan. Tänkte i mitts still sinne att “vad skönt att vi har kommit så långt här i Sverige och att vi inte gör som man gör ute i Europa” (läs Frankrike och Italien) river och fördriver Romerna.

Nu händer det – Etnisk rensning här och nu!

Just nu sitter jag och är så upprörd att jag skakar, uppmärksammades via Twitter och min gode vän  Thomas Selig på att man nu I Katrineholms kommun har fördrivit en grupp Franska Romer som slagit sig ner på en parkering där. Jag citerar ur Katrineholms kuriren följande:

Några romer från Frankrike [har] ställt upp sina husvagnar på en parkering i Katrineholm.

— Polisen ska avhysa dem från kommunen. Jag vill inte att de ska vara i Katrineholm, de ska åka vidare.
Det säger Katrineholms kommunalråd Göran Dahlström

Enligt polisen finns inget lagligt stöd för denna åtgärd, och därför har man skrämt iväg romerna med hot i stället. Jag kan inte bara tiga och se på när det här händer, kommer det här nu då att bli standard för hur kommuner landet runt ska agera? Jag antar att dom som verklig jublar är SD som nu får vatten på sin kvarn……

Jag uppmanar alla som känner modet göra om jag och Thomas, skicka in en anmälan till DO med följande lydelse: adressen är do@do.se

Jag önskar härmed anmäla Katrineholms kommuns ordförande Göran Dahlström för hantering av franska romer i kommunen den 7-8 september 2010. Mer information om händelserna finns på http://kkuriren.se/nyheter/katrineholm/1.800344

Underteckna med ditt namn

Låt inte det mänskliga föraktet få djupare rot och näring i vårt land, agera nu!

Tog mig en liten tänkare, och kände att det var dags att göra något nytt. Den nya titeln är ‘Anders filosoferar och tänker’ Med taglinen ‘Tankar om det som är viktigt i livet!’ Anledning till det är helt enkelt att min gamla titel kändes just… gammal….

Vägskäl

Vi har alla varit vid dem, ibland av eget val andra påtvingade av yttre av en själv opåverkbara omständigheter. Hur vi hamnat där är inte allti det intressanta utan som jag ser det är det intressanta hur vi tar itu med det. Hur vi agerar och reagerar på en svår uppgift, att välja den ena, kanske lätta vägen eller att ta den andra vägen som innebär i första hand omställningar och kanske till och med svårigheter till att börja med.

Men är den lätta vägen den ‘lätta’ alltid? Jo visst kan den vara det, speciellt i ett förhållande eller när det gäller arbetet kanske att välja den invanda trygga(?) vägen är den enkla vägen. Men, kanske både det ‘trygga’ förhållandet eller den ‘säkra’ arbetsplatsen egentligen är destruktiv och nedlåtande för den du är? Då är ju den trygga Världen där bara en fasad som lätt krackelerar.

Den andra vägen då, den som inte är känd? Kanske till och med i det närmaste oförutsägbar? Om man väljer den vart är man då på väg? Jag tror att om man har styrkan att ta beslutet att välja den vägen kan man få många positiva överraskningar, dels av sig själv som t.ex. att lära känna en ny sida av sig själv, få nya insikter som kan leda till helt nya möjligheter.

För egen del har jag flera gånger stått där och varit tvungen att göra valet, att ta den enkla invanda vägen eller att ta den okänd svåra vägen. Jag har valt och jag har alltid valt den okända vägen och på så sätt lärt känna nya sidor hos mig själv, fått  nya kunskaper och ofta nya vänner. Ångrar jag mina val? Nej, aldrig någonsin då jag inte skulle vara den jag är idag, utan en annan Anders och kanske en Anders som jag inte skulle tycka om alls. Och hur skulle då andra kunna tycka om mig då? Har det varit enkelt? Nej, ingen av gångerna men det jag vunnit har varit så mycket större än de smärtsamma ögonblicken som passerar och aldrig kommer tillbaka.

Vårt vägskäl

Nu står vi inför vårt återkommande vägskäl igen i vårt land. Vi ska återigen välja de som ska styra våra regionala och nationella mål för en period av 4 år. Det här är vårt kollektiva vägskäl som vi inte kan undvika, och vi ska inte heller göra det. Hur vi än väljer är det vårt val, och även om det är det trygga invanda eller det svåra okända så gör vi vårt val. Vilket DU ser som det trygga och invanda respektive det okända eller svåra är upp till dig själv, för egen del är jag tveksam till båda vägarna just nu. Det mesta är både och på ett sätt eller inte? Jag har inte bestämt mig ännu men jag kommer att göra ett aktivt val som jag kommer att stå för. Vad väljer du??

Twänner

Igår hade jag det stora nöjet att få träffa fina Maja Larsson och Anna Järnebäck som jag lärt känna främst genom Twitter, men som också båda var med på SSWC nu i år. Det som är så härligt med gemenskapen i online media (Twitter, Facebook och ibland LinkedIn) är just dom här spontana och i det närmaste oplanerade mötena. Man bestämmer att man ska ses, ta en Latte och snacka lite om allt möjligt. Och vi hade en trevlig stund där vi hann med att prata om en mängd olika ämnen, men mest inom vårt gemensamma specialintresse förståss! Tyvärr glömde jag helt bort att fotografera (var ju så himla trevligt…) så några bilder blev det inte.

Maja och Anna går på Media Institutets Kommunikation Nya Medier som är en utbildning som nu läggs ner för att den enligt regeringen inte behöves längre(!). Med det säger man alltså att kommunikatörer, Meta media kunniga personer inte behövs då Marknaden är mättad??

Får mig spontant att tänka på en utredning på 70-talet (tror jag det var) där man fastslog att den datorkapacitet för Sverige som krävdes motsvarade vad EN persondator idag hanterar! Tänk så fel man kan ha, och det gäller även det som jag nämnde ovan.

Nästa planerade träff är en Tweetup den 17 här i Stockholm dit dryga 70 talet Twittervänner är anmälda redan.

Du kan hitta Majas blogg här

Anna har sin blogg här.

Tillsammans med två stycken andra från utbildningen driver dom Morsan och Farsan på nätet

Konstaterar att vaknar man med ont imagen över sin livssituation är det ingen bra start på dagen. Men lever man som jag och många med mig ‘on the edge’ ekonomiskt hela tiden är det lätt att falla in i självömkan, och det är ju ingen som gillar en person som tycker synd om sig själv. Det finns alltid andra som har det värre, och jag kommer att göra ett medvetet val att vända min frustration till att kreativt jobba för de utsatta i vår värld.

Vad gör du när du vaknar med en sån där känsla i magen?