Linda Maria Cecilia Johnsson

förvirring råder

2014-10-02T19:47:00.000+02:00

fram och tillbaka, ut och in, hit och dit, mitten och emellan, vet inte vilken ruta jag ska stå på, den eller den, till höger eller till vänster.
Förvirringen råder och det är tydligt att det inte kommer nå någonstans, så länge som jag inte finner en lösning inom kort, en lösning på denna förvirring om fram och tillbaka, ut och in, hit och dit eller om det är mitten och emellan.
Jag lämnar och du raserar, förstör allt som någonsin funkat, att du raserar för dig är fine, gör det om det får dig att känna dig tillfredsställd, men tänk på henne, hon som sitter mitt emot dig vid köksbordet och berättar om sin skoldag, frågar frågor som det ibland knappt finns svar till, hon som ler som en ängel, hon som skrattar och inte vet något om den grymma verkligheten som svävar förbi utanför det blöta köksfönster, hon som inte vet vad som väntar i spöregn av lögner och svek.
Hon förtjänar inte de, hon förtjänar inget annat än rosenblad och lukten av nytvättat, att höra jag älskar dig som kommer från hjärtat och att få skratta från magen när hon springer ute i parken och leker.
Den fina tjej som aldrig fått smaka på verkligheten, förutom den verklighet du visar henne.
Men du raserar, du släpper taget om vett och etikett, du har ingen aning om hur mycket du lika gärna kan rasera hennes vackra verklighet, gör för guds skull gör inte så mot henne.
Jag tänker inte ansvara för ditt raserande, jag anmälde mig inte frivilligt för det, det va ingen som knackade på och bad om lov och även om det hade skett hade jag tackat nej.
Vi båda vet att det inte funkade, vi vet hur vårat sista år såg ut, men ta inte ut det nu på något oskyldigt.
Jag ha aldrig någonsin velat någon så väl som nu och har heller aldrig känt mig så maktlös.
Förvirringen råder inte för att jag inte vet vart jag ska stå egentligen, jag vet vart jag står, jag vet vart jag ska, jag vet vad som måste göras bara inte hur jag ska göra det, jag vet vad jag vill, hur jag ska lösa det jag vill men bara inte hur jag ska hantera det just nu.
Det ända jag vet just nu är att jag hatar dig för hon förtjänar inte det här.

Things i´ve seen - Gangsta´s paradise

Deppig jävla söndag i Sthlm

2014-07-27T21:25:00.001+02:00

"En deppig jävla söndag i Sthlm" aa precis så är det, sitter på balkongen för att kunna andas, få luft och möjligtvis tänka klart, men nej. Många gånger när man sitter för att hämta luft samla tankar och få nån form utav klarhet i huvudet så är det som att luften man är ute efter går på repeat. Det är ingen ny luft , inga tankar som samlas , ingen klarhet i de grumliga , gräsliga vattnet. Det är som att man bara sitter och väntar på att luften ska bli lättare att andas, önskar att tankarna kunde slås ihop utan att man behövde tänka och att klarheten bara skulle falla på plats , som att släppa ner en klor tablett i en pool , men istället är det som olja i en vatten pöl.

Har säkert suttit här i två timmar utan framsteg, på balkongen bredvid spelas de yatzy , man hör tärningarna kastas på borde och röster som mumlar och skrattar till ibland, mitt vin glas är nästan orört, jag har glömt bort att dricka de , inne står tv:n på de verkar vara en bra film men finner ingen koncentration för att ens försöka slå mig ner i den mjuka soffan och titta, svalorna flyger lågt pga ovädret som varit, luften är varm och tjock. Har väll rökt upp hela mitt cigg paket snart men va gör de, jag känner att jag behöver de, fast jag egentligen inte gör de.

Jag vet att jag måste sätta punkt, men kan inte fatta hur de kan vara så jobbigt, borde egentligen bara vara och göra de men de är verkligen inte lika enkelt att göra som att säga. Vinet har blivit ljummet av luften och smakar inte alls lika gott som de brukar göra när man känner såhär, det verkar inte vara något som stämmer idag. Önskar att de va en klor tablett i poolen istället för olja i vatten pölen , jag önskar jag kunde vara med dig så du fick mig på andra tankar, jag önskar jag kunde få sött istället för salt.

Tack och hej , jävla leverpastej.

Handikappad och uttråkad

2014-05-19T10:44:00.000+02:00

Precis som rubriken lyder så är jag otroligt handikappad och uttråkad just nu, jag vet inte om jag har speciellt ont efter operationen fortfarande men är otroligt stel och svag i armar och mage.
Inte förrns om en vecka får jag lyfta eller anstränga bröstmusklerna men hur ska de gå när det behövs dammsugas, diskas, tvättas och lagas mat ? jag kommer nog dör en aning psykiskt av denna röra och smuts omkring mig, måste tvinga mig själv att kolla åt ett annat håll , men shit där låg det ju också en dammtuss. suck, jag vill bli läkt nu, vill kunna ta en dusch, borsta mitt hår och typ kunna sätta upp de i en tofs, men ska man vara fin får man lida pin vare någon som sa till mig en gång. du hade rätt då i alla fall.

Hur som helst, jag har faktiskt funderat på om det har varit värt de, men självklart är det ju de ! (eftersom man glömmer bort smärta rätt snabbt). Efter första natten satt jag och grät och önskade de ogjort när jag inte ens kunde gå upp ur sängen själv eller ens ta på mig en tröja själv, jag har nog aldrig i mitt liv känt mig så svag och hjälplös, men va sjutton någon gång måste man väl göra de också !

Själva operationen va tydligen besvärlig då det hade varit väldigt trångt och "dåligt med utrymme" hade jag kunnat skratta när han sa det hade jag absolut vikt mig av skratt men istället grät jag bara fånigt nog, av både smärta och glädje antar jag, för då insåg jag att det hade gått, det var klart, jag hade gjort de! Det jag aldrig trodde skulle bli av hade blivit av och nu satt jag här, med olidlig smärta men iaf ett par sjyssta tuttar. haha .

Måste tacka min kära F som va med mig innan operationen som moraliskt stöd, hade jag inte haft dig vet jag inte om jag hade sprungit därifrån för den nervositeten va obeskrivlig, efter att Örjan Gibbe hade ritat linjerna visaste jag att det var nära, när vi sen sa hejdå i mitt rum och dem tog in mig till operations salen så skakade jag, dem bad mig lägga mig på britsen i de iskalla rummet och som tur va fick jag ett jätte mysigt duntäcke över mig. Dem va två inne i rummet, en tjej som höll min ena arm och en kille som höll den andra, killen visste jag skulle köra sövnings processen så han vågade jag inte fokusera på istället fick ja svara på några enkla frågor från tjejen.
först frågade hon vad jag hette och jag svarade såklart, därefter frågade hon om jag kunde berätta när jag föddes, jag minns att jag tyckte de va en konstig fråga, men svarade: nittonhundra. . nittonhundra.. nej jag kommer inte hinna !
Sen som ni säkert förstår somnade jag, hahah lite komiskt att jag förstod att jag inte skulle hinna säga hela mitt personnr.

Sen vaknade jag upp på uppvaket med nåt irriterade i näsan som jag ville slita ut direkt men insåg att jag inte kunde röra armarna, nån jäkla tuss som gjorde skit ont och i ena hörnet låg en tjej och skrek av smärta, en kräktes och där låg jag och kunde inte släppa tankarna på den där jävla tussen och hur mycket jag ville ha ut den ! tillslut tog dem ut den och tog mig till rummet där jag log avdomnad resten av kvällen natten och morgonen.

och nu är jag bara jäkligt uttråkad och handikappad .

Uppriktigt sagt trött

2014-01-26T13:09:00.002+01:00

Förlåt, jag är ledsen, ursäkta, det va absolut inte meningen.
varför säger man förlåt så ofta som man gör, även om det inte alltid är ordet förlåt så är det egentligen det man menar.
Jag är faktiskt uppriktigt sagt trött på att höra det, tänk om man kunde få höra en komplimang lika ofta som man får höra en ursäkt, tänk va mycket bättre 50% av befolkningen skulle må då.

Oftast så betyder inte ett förlåt någonting nu mera, det är för uttjatat, det är ungefär som barnet och vargen storyn, den som handlar om att ett barn ska hålla vakt efter en varg och skojar hela tiden om att vargen kommer, vargen kommer, byn kommer springandes och är livrädda och barnet "bara skojade" tillslut är det ju ingen som tror på än och tillslut kom vargen på riktigt.
och oftast när man hör ett förlåt om en viss sak som hänt, så upprepas det ofta i alla fall och det är ju ett prakt exempel på att man inte menade ett strunt av det man egentligen sa, eller så har man bara extremt svårt att lära sig av sina misstag. märkligt , för det finns även dem som inte säger ett ord, dem som bara vräker ur sig saker och en vecka senare kommer tillbaka som om inget hade hänt, måste nästan erkänna att det är värre ifs, men dem som inte säger nåt kan nog helt enkelt inte svälja sin stolthet tillräckligt eller så känner dem att om denne skulle sagt förlåt varje gång den strulade till det skulle man ändå inte bry sig om det.
Jadu, de där kan spekuleras ett tag, det kanske är lika bra att fråga dem som verkligen aldrig ber om ursäkt för idiotiska saker varför dem helt enkel inte gör det ?
Undra om dem klarar av att bli ställda mot väggen, jag tvivlar på det, iaf om jag skulle fråga dem som jag syftar på här. det återstår att se.

Tracy Chapman - Broken

.....................................

You want to be the one

Made over be your own

Before and after

And a supermarket

Beauty in a bottle queen

Who'll one day grace a check-out counter

Magazine front cover

Though the fine print reads

The picture makes a promise

The flesh lets it be broken

The picture makes a promise

The flesh lets it be broken

Lets it be broken
Broken

When your life is never what you wanted

Not even halfway normal

Just tarnished and soiled

When in your reach

A framed and frozen moment

So far from perfection

Not truth or transcendence

Will set you free

Still you don't believe

The picture makes a promise

The flesh lets it be broken

The picture makes a promise

The flesh lets it be broken

Lycka, sorg och liv

2014-01-16T15:19:00.002+01:00

December månad har alltid varit en tung, jobbig och krävande månad. Den innefattar julfirande lång helger, födelsedagar osv, såna månader ska egentligen inte vara jobbiga och tuffa, de ska vara något man faktiskt längtar till, något man ser framemot, något man njuter av. Det har inte alltid varit så för mig, det kanske va så när man var liten och slapp tänka på allt eller rättare sagt när man inte hade något tufft att tänka på, många gånger tror jag att jag lagt en massa bakom mig , att jag gått vidare och släppt situationer bakom mig, men sen kommer vissa stunder då jag inser att så är inte fallet, många gånger inser jag att på det sättet jag växt upp och på det sättet jag har blivit behandlad och behandlat gjort att jag är den jag är i vissa situationer och tråkigt nog är jag inte ett dugg stolt över dem situationerna, de kan vara situationer då jag inte kan kontrollera mitt temperament, de kan vara situationer då jag bara skjuter dem som står mig närmst så långt ifrån mig att jag mister dem, situationer där jag inte visar den uppskattning jag faktiskt känner.
Kan ses som små saker som är lätta att ändra på, absolut men det är inte därför jag skriver det här, anledningen till att jag skriver det just här är för att det är mina tankar och mina erfarenheter, för många gånger har jag frågat mig själv varför jag gör såhär och något som slagit mig då är att det finns en anledning till det och det finns en anledning till allt. medvetet eller omedvetet så spelar små och stora saker in i våra liv, negativt eller positivt.

December denna månad var en underbar månad men samtidigt en smärtsam, men jag kom underfund med saker jag inte gjort tidigare eller jo men inte alls på samma sätt som nu.
Jag firade min jul 30 mil från Sthlm, med världens underbaraste människor, familjen R. jag är så otroligt tacksam över att få ha dem i mitt liv, otroligt tacksam för att dem alltid finns där och ställer upp, att dem förstår och inte dömer, att dem älskar än för den man är, för det är någonting jag aldrig kommer att ta för givet.
Jag hade det underbart och ni gjorde det lättare för mig att ta ett beslut som jag är tvungen att ta för att kunna gå vidare.

Några dagar efter julafton är det dags för min födelsedag, 22 år, tänk va tiden går fort. Jag väntade hela dagen på ett samtal som aldrig kom, precis som förra året, året innan det och året innan det. Hela dagen gick jag och väntade på det samtalet, de samtalet från min pappa som aldrig kom, egentligen förstår jag inte varför jag hoppades på att kanske skulle ringa detta år istället, jag menar han fyller år dagen efter mig så att "glömma bort" är inte så enkelt. Sen handlar det inte om att han ska ringa och gratta mig, det handlar mer om att jag är din dotter , du är min pappa vare sig vi vill det eller inte, kom igen , steppa upp och ta lite ansvar, varför var det bara jag som alltid hörde av mig, bara jag som alltid ringde på din födelsedag och inte ens då fick ett grattis i efterskott, varför hörde jag alltid av mig på farsdag, julafton, nyår, påsk - jo! för att jag älskar dig! för att jag bryr mig om min pappa, för att jag en gång sett upp till dig, för att du en gång va den ända jag hade, du va den ända som alltid lyssnade och förstod, du va den som ställde upp när jag rymde från fosterhem, när jag inte orkade utan dig så fanns du där.

Nu är allt annorlunda, nu har vi inte pratat med varann på två år, nu vill jag inte älska dig som jag en gång gjort, nu vill jag inte sitta och gråta på min födelsedag på grund av att du inte bryr dig, på grund utav att du älskar något annat så mycket mer. något annat som jag aldrig mer vill ha med att göra, något annat som bara förstör relationer, familjer och liv. "något annat" har tagit alldeles för många vänner ifrån mig, den har tagit min pappa ifrån mig och även min bror.
Vill aldrig se det mer, vill aldrig ha det nära mig en gång till och det beslutet jag tagit är det bästa jag gjort, jag tänker inte ha människor i mitt liv som bara är ute efter att stjäla energi, jag tänker heller inte ha "något annat" i mitt liv som bara är ute efter att förstöra relationer, familjer och liv.
Det är tragiskt och sorgligt att droger ska få förstöra så mycket, att det ska få ta så många människor ifrån oss. för den får göra det så länge det inte finns någon som säger emot.

Många gånger

2013-12-21T13:50:00.003+01:00

Många gånger händer det, men sällan att man känner sig starkare ? eller det kanske är precis det man blir och det kanske är precis därför man fortsätter vandra den stig som fortsätter att kroka sig och hindra dig från framgång.

Många gånger händer det, men blir jag starkare, ja kanske, det kanske är precis det jag blir nu.
Cuz it´s better if you stay away, it´s better of this way .

Panik ångest kanske inte säger många mycket och känslan utav den är svår att förklara, det kryper i armar, ben, mage och framförallt bröstet, allt blir mindre runt om kring än, det kryper så mycket att man försöker trycka sig själv mot bröstet för att förhindra det, det går inte andas, det går inte att tänka, luften tar slut inom dig, du hyperventilerar och tårarna bara rinner.

Många gånger händer det, men den här gången ska jag bli starkare.

Människor med maktbegär

2013-11-19T12:56:00.001+01:00

Kan det finnas nåt värre än människor med maktbegär? Någon som får en högre plats och plötsligt måste bli en typ av översättare som skriker ut tyst i klassen sätt er på plats? kanske dags att nån måste spräcka den lilla bubbla som bara växer och växer runt om dig.
Så vidrigt att en så härlig människa blir så äcklig av en roll, trycker ner, sätter sig över, är arrogant och har ingen känsla för med mänsklighet, bryr man sig bara ytligt så behöver man inte bry sig överhuvudtaget.
Väldigt onödigt och väldigt tråkigt.
Synd på en sån stark människa.

We have a word for that, Din jävla idiot !

November

2013-11-03T18:29:00.001+01:00

Nu var det länge sen igen, som vanligt. Ibland fattas det tid, ibland fattas det intresse, ibland lust och ibland tankar, ibland finns det till och med för mycket tankar så då blir det bara rörigt.
Idag blir alldeles perfekt, det regnar ute, sängen är alldeles varm under mitt tjocka täcke, balkong dörren står på glänt så man hör regnet slå mot bläcket utanför, ljusen är tända och jag ligger i matkoma efter den underbara middagen, jag lyckades få till i alla funderingar och tankar.
Det är mycket nu, mycket för hjärnan och hjärtat att jobba med, mycket som bara far runt och aldrig lägger sig till ro där det borde. Vissa saker lägger sig på plats för att sedan slitas upp igen utav stormen, men jag vet att det snart kommer att lösa sig på ett eller annat sätt, jag vet saker innerst inne som bara behöver få ta plats i hjärnan så jag också kan förstå dem och göra ett beslut utifrån det. Rörigt och stökigt, svart ja!

Var vid graven idag också, kändes som att det va så länge sen jag fick minnas dig på riktigt, jag vet att du alltid är med mig och visar en och annan väg men ibland behöver även jag se att saker och ting är på riktigt, jag saknar dig så otroligt mycket, det är snart tre år sedan du lämnade oss och det är när man säger det som man fattar att tiden springer iväg, för det känns inte så, ibland känns det fortfarande som att det var igår jag läste dina sista sms eller försökte ringa till ditt telesvar, satt och lyssnade igenom dina bloggvideos bara för att få höra ditt skratt och din röst, se dig le och leva som då.
Det är helt sjukt, helt vansinnigt att du inte är här och har maskerad fest med mig, minns som igår för fyra år sedan när vi slog till med maskerad fest under halloween, cat sminkade dig till någon slags blå docka ? haha och jag skulle tydligen bara vara sexig eftersom det var "de jag va bäst på" enligt dig. Festen spårade ur såklart när halva Gribbylund hörde musiken och kom dit, haha och jag slängde ut L i bara underkläder, slängde runt han som en vante i hallen, oj oj oj, eller när köket brann upp, efter att du försökt ställa till med friterade lökringar utan fritös.
Det finns så mycket minnen med dig och det ända jag vill är att få leva dem igen, jag vet att jag alltid skriver de, viskar det och gråter det, men jag saknar din klapp på axeln så sjukt mycket, alltid när du gick förbi än i soffan strök du alltid din hand över axlarna på än, alltid och du missade de inte än ända gång, inte ens när du va arg och vaknade på morgonen av hemtelefonen, hahah sprang upp like hulken och slog sönder den, rev upp t-shirten och skrev rätt ut, hahah. Fanns det inte kaffe och mjölk på morgonen fick man skylla sig själv.

Move the fuck on

2013-10-06T15:55:00.000+02:00

och det är precis det jag måste göra nu, slänga bitarna på golvet, sluta tro på dem, sluta misstro dem, sluta bry mig om dem, sluta tänka på dem.

fuckin´depressed

2013-10-06T15:01:00.003+02:00

I'm just so fuckin' depressed, I just can't seem to get out this slump
If I could just get over this hump
But I need something to pull me out this dump,
I took my bruises, took my lumps
Fell down and I got right back up
But I need that spark to get psyched back up
In order for me to pick the mic back up
I don't know how or why or when I ended up in this position I'm in
I'm starting to feel decent again
So I decided just to pick this pen
Up and try to make an attempt to vent
But I just can't admit
Or come to grips with the fact that I may be done with rap
I need a new outlet, and I know some shit's so hard to swallow
But I just can't sit back and wallow
In my own sorrow
But I know one fact I'll be one tough act to follow
One tough act to follow
I'll be one tough act to follow
Here today, gone tomorrow
But you'd have to walk a thousand miles
Nobody asked for life to deal us
With these bullshit hands we're dealt
We gotta take these cards ourselves
And flip them, don't expect no help
Now I could have either just
Sat on my ass and pissed and moaned
Or take this situation in which I'm placed in
And get up and get my own
I was never the type of kid
To wait by the door and pack his bags
Who sat on the porch and hoped and prayed
For a dad to show up who never did
I just wanted to fit in
At every single place
Every school I went
I dreamed of being that cool kid
Even if it meant acting stupid

Aunt Edna always told me "Keep makin' that face it'll get stuck like that"
Meanwhile I'm just standin' there
Holdin' my tongue tryna talk like this
'Til I stuck my tongue on that frozen stop sign pole at 8 years old
I learned my lesson then cause I wasn't tryna impress my friends no more
But I already told you my whole life story
Not just based on my description
'cause where you see it from where you're sitting
Is probably 110% different
I guess we would have to walk a mile
In each other's shoes, at least
What size you wear? I wear 7
Let's see if you can fit your feet

Kåkfararbarn

2013-09-29T13:05:00.005+02:00

Kåkfararbarn klarar av den svåra dagen
Med kåkfararfar har aldrig satt nått spår i mina tårkanaler
Tårar sparas bara dom som varit en del
av mitt liv och genom tiden har de varit en del
Gömmer känslor bakom järnridå
Töjer gränsen vad som själen tål
Sörjer människor som var här igår
Sörjer vänner och man lär sig förstå
Vet att döden följer människor vart i världen dom går
Mina bröder höjer händerna när världish går på
Visar stöd och följer kämpare i vår färd genom år
För det vänder när tärningen slår
Genom slump och öde
Genom landskap som känns tomt och öde

Read more: http://artists.letssingit.com/fjarde-varlden-lyrics-maskrosbarn-fran-min-ort-till-din-k5llwv9#ixzz2gHKcNWJF

Den där känslan

2013-09-29T12:57:00.000+02:00

text kommer till liv, rimmen passar, mitt sinne dansar
minnen av farsan exfånge på glid
välkommen till mitt liv det är ett fredligt sådant
lägger rim, tolvan spinner under spelarens nålar
sånt vi klarar galant, massa stöd från alla våra bröder
praktiskt taget bara maskrosbarn med stam
likasinnade, ja det är sant
lika brinnande, världen över tjänar klöver alla lika vinnande
förenade av splittring, dela med klicken
på att kärnfamiljen e sällsynt är vi levande vittnen
levererade micken, ord med innebörd det vi berör
det är i hörluren på polarna som rimmen hörs
timmar får för sig att trollbunden är jag
utav trummornas slag som dundrar över gungande bas
tvungen att runda av inspirationen är sällsam
skriver bäst på natten helt ensam
när jag har

den där känslan som det inte går
att förstå eller ens sätta fingret på
den där känslan som är så svår att beskriva
jag vet inte vad den är men den får mig att skriva

jag sätter mig ner, vibbar och kläcker idéer
har kvar känslan från mitt beat och passar texter för det
vill ha något vettigt att ge
är inte intresserad av att mina rim bara ska vara smarta stavelser som fyller bladen
förklara yrkesskador kanske har för många krav
så hög är begraven att jag inte längre vet vad som är bra
en rad ska vara ett bombnedslag, en tryckvåg som ni ska känna
som förstärker intryck av verklighetsflykt
en paus från allt kaos sliter från 9 till 5
dödar min kreativitet vill komma tidigt i säng
byter tid mot en peng
pantar liv till ett företag, slit kompis gör det bra
påfyll inte ditt föredrag, de rika har övertag
vi ärver våra fäders liv
fick du ingen silversked tyvärr det är såhär det blir
men jag fick musiken av min moder och min fader
så jag vet vad jag ska göra av det
när jag får

den där känslan som det inte går
att förstå eller ens sätta fingret på
den där känslan som är så svår att beskriva
jag vet inte vad den är men den får mig att skriva

Bränt och blont.

2013-09-22T21:54:00.000+02:00

Idag är en sån dag som jag saknar mitt blonda hår otroligt mycket, nästan lite löjligt mycket. Nästan lika löjligt som att jag gör ett inlägg med bild på det. Tragiskt men sant ! Haha

Det är nästan lite för mycket som händer just nu , så mycket att det blir svårt att sova, svårt att tänka klart och svårt att veta vad eller vilket beslut som krävs att fatta. Lite Som att man bara vill lämna bort de och låta någon annan vettig människa göra de åt än, men det är då de slår än, det funkar inte så längre, funkar inte att gömma sig när man mår dåligt, funkar inte att skjuta folk man håller kära åt sidan, funkar inte att bara gömma sig i sig själv och stoppa huvudet i sanden. Det kanske funkade förut men inte längre och absolut inte i längden .
Dags att förändra och se en förändring !

Gonatt.

Bara halvvägs

2013-09-21T15:30:00.002+02:00

Liknar polaroid
Bleknar med tiden
Perfekta blir stunder
Löser upp som panodilen
Du var medicinen
Jag fick utskriven
Receptbelagd
Kanske tog dig för givet
Gissar att vi möttes någon gång på förfester
Över cigaretter
Under köksfläkten
Plötsligt spricka på spegeln i toaletten
Jag var pengarna till taxin
Du var morgonen efter
Fingrarna i halsen
Shocon
Tappade som Beatles, John eller joco
Höll på endorfin o
Trodde det va vi två
Trodde nog på oss till
Part eller pint stop
Du frammanar minnen som en dagbok
Enda till jag framkallar filmen i ett dark room
Mitt provisoriska pass inte bra nog
Och fotoautomaten inte tar kort

Du va en weekend i New york jag va en nattbuss hem
Ingen halvvägs, ingen halvvägs
Blev en sista minut utan retur biljett
Ingen halvvägs, ingen halvvägs då

Hade gjort det så fint i ditt dockhus,
det enda jag lämna kvar var ett fotspår,
Jag såg hur du brann som ett doftljus,
du såg hur jag brann som ett bokbål
Baby, du känner mig,
kommer du nå närmre än det där blir det att du bränner dig
Det är lika långt tillbaks, vart du än vänder dig, vänder dig,
ändå lika långt hem för dig
Du sa det halvvägs i din gång,
jag sa; en gång, ingen gång
Jag är knycklade sedlar, du är en pålitlig fond
men det är smutsiga pengar babe, hur du än viker dom
Och nu är det blött krut i vår pikadoll,
och tiden tickar lite som om vi har byggt en bomb,
en sjuk liten pojk, du är Nightingale,
och halvvägs blev vår flight inställd

Hon gjorde mitt liv helt, va har jag gjort.

2013-08-21T11:57:00.004+02:00

2007-11-20, Z föddes.

2008-01-20 (ca) Z åkte med sin mor till nytt hem för Z, tillbaka till förra hemmet för Dixie Zs mor. Jag behöll ägarskapet på Z i ett halvår (hälsade på ofta) efter det, för att se så att hon behandlades ok. Vilket hon gjorde så ägarskapet överfördes på Dixies första ägare (fast jag fick veta, igår (skrivet 16/2 2013) då jag ringde till Jordbruksverkets hundägar-register, att hon aldrig skickade in ägarbytes-papprena, så hunden har varit oregistrerad hela den här tiden…).

2009- -någongång, Z flyttar till en kusin till ägaren, bor där med en hanhund. Det går bra men Z är som alltid ganska osäker för främlingar och barn. Den unga familjen blir ”med barn” och beslutar att Z inte får stanna, de vågar inte chansa på att behålla en så pass nervös och barn-osäker hund, så Z ”måste bort” innan bebisen kommer.

2010-04-30 (ca) Z flyttar till en släkting till dessa, bor där till de ska flytta utomlands,

2011-06-15 (ca) Då dyker Z upp på Blocket som ”räddad från avlivning pga utlandsflytt men söker akut nytt hem” på bilden är hon i ett hemskt skick: Tjock – totalt otränad (vilket ju visar att hon inte fått motion – något alla hundar behöver och särskilt dessa…) ,totalt oglansig päls. Långa, riktigt långa klor. Det gjorde ont att se henne sådan. Från denne ”räddare” åker hon på prov till två olika hem där hon stannar i ett par dagar men hennes svåra beteende skrämmer dem och ”räddaren” tar tillbaka henne, sedan åker hon till en annan, ”L” där hon får vara kvar. Tur att det finns sådana människor som ”L”, som är såpass öppensinnade att de kan acceptera en hund med sådana beteenden.

2011-11-01 (ca) Z dyker upp på Blocket, ”L” söker avlastning (fodervärd el liknande) till henne, jag får kontakt och åker dit och hälsar på :) Z är i ett bra skick och de verkar ha en jätte-tight relation. Z blir kvar där ett tag, sedan den:

2012-01-15 dyker hon upp på Blocket igen, nytt hem eller fodervärd söks. Men hon blir kvar och föder en kull valpar, 4 hanar, pappan till valparna är en trygg och människo-kär Cane Corso. Valparna blir (har jag fått berättat för mig) inte problematiska utan glada och framåt, som valpar ska vara.

2012-07-30 (ca) Nytt hem, en familj med en dotter, men åker tillbaka till ”L” efter en kort tid. Men ”L” kan inte ha kvar Z, så:

2012-09-04 (ca) Z åker till en vän till ”L”.

Någongång efter detta säljs Z och hamnar hos ett ungt par, Z får ett finfint hem och lever, som jag fått berättat för mig, ett bra liv – som parets ögonsten. Som sagt, jag hoppas hon får stanna där, det viktigaste för henne nu är att hon inte behöver omplaceras något mer.

När jag räknade fick jag det till inte mindre än 10 olika hem, som en redan i grunden osäker hund, har bott i. Inom fem års tid.

Vad ska man säga?

Nu har jag fått kontakt med det senaste hemmet, och vem vet, kanske får jag hälsa på henne, fina fina ”Z”. Men jag ställer inga krav, det har man inte rätt till när man är en ”uppfödare” som lämnat ifrån sig/sålt en valp, jag tycker också verkligen att det är upp till var och en som har en hund, om de tycker att deras hund ska träffa en tidigare ägare, eller en ”uppfödare”.

Låter som ett bra hem. Hoppas hon får stanna där. Eller åtminstone inte omplaceras något mer..

Detta är alltså en kopierad text från uppfödaren av min saknade Z.

Hon kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta!

Någon form av frihet

2013-08-14T20:58:00.002+02:00

Nu för tiden känns det som att ta en springtur, pw eller bara en vanlig promenad är en chans att få tid för sig själv, lyssna på musik, bara gå och rensa hjärnan. förut va ja nästan alltid ensam hela dagarna och nu har jag alltid folk omkring mig, det känns nästan jobbigt att inte vara ensam, att inte kunna dansa runt till hög musik och sjunga i sin ensamhet, det va jobbigt när jag hade de men nu är det nästan ännu jobbigare att inte ha det.

Nu tar jag alltid den där långa promenaden när jag kommer hem istället, men idag kändes de som att jag gjorde det bara för att få vara och även fast det känns skönt att rensa hjärnan så känns det lite som att den blir full igen så fort jag kommer innanför dörren och pluggar ur mina hörlurar, varför ?
Det måste va den här lägenheten, jag van trivs och det känns på nåt sätt inte som hemma.
Den senaste tiden har jag trott att det beror

på allt som händer runt omkring, med mamma, nytt jobb, nya kollegor, nya rutiner, min bror osv. men det kan ju inte bara vara det.

Vissa gånger kan jag bara inte sätta fingret på vad det är som jag egentligen känner, eller vad jag ska göra för att sätta saker på rätt plats, kontrollera det som går, men va fan allt annat då ?

Give it to me

2013-08-12T09:52:00.005+02:00

Nu snart är det fan dax älskling !

Sjunka in

2013-08-11T21:01:00.001+02:00

Idag är en sån dag som jag har skrivlust men ingenting att skriva om, eller egentligen har jag massvis att skriva om men inga klara rader som dyker upp som det brukar.
Ibland står det bara still, det konstiga är att dagar som denna när det regnar brukar det bara snurra meningar i huvudet på mig, men jag har inte ens funnit energi att skriva mer på boken heller, det tröttar ut mig att den bara ligger nu, jag vill skriva, jag vill få den klar, jag vill ha den tryckt nu, men hjärnan står still. Eller så är det bara för mycket andra tankar som snurrar där inne, mycket som händer, men lite som får lägga sig på plats och sjunka in.
Det är ungefär som hundra människor i en lokal som bara springer runt och letar efter en plats att sätta sig på, många står och håller i stolen dem vill slå sig ner på men ingen sätter sig där i alla fall.
Jag vet vart jag ska sortera in mina oklarheter men det blir inte av, istället springer jag runt och runt i de där förbannade rummet med människor och stolar men jag sätter mig aldrig ner och även fast jag gör de just nu så är det som att jag står upp.

Det är rörigt helt enkelt, utanpå och inuti.
Många gånger i livet har jag fått sätta mig ner, tagit många djupa andetag och försökt att lösa saker genom att komma på en lösning till dem, eller att försöka lista ut vilken väg i korsningen man ska ta, många tusen tals gånger har jag gjort det, fast även om det är tusen tals gånger så blir det inte lättare efter varje gång, snarare svårare, kanske för att man har större problem eller kanske för att man står i en större korsning med fler vägar och för mycket sväng utrymme?
Eller så har jag bara ställt till det mer och mer med årens gång.

Även fast det är snurrigt så vet jag vad jag vill, det ända svåra nu är bara att ta sig dit, ta sig över träsket och spola av sina fötter, men jag börjar med en spring tur i regnet.

Att rensa tankarna

2013-08-06T19:18:00.003+02:00

Det är mycket tankar som snurrar i huvudet denna vecka, vi väntar på ett besked som kommer den 13:e och vi ska försöka byta lägenheten, samtidigt som ja ska försöka hålla all fokus på jobbet eftersom ja måste sätta mina mål. det är svårt i vänta på detta besked, eftersom att det är ett besked som skulle vända min värd upp och ner, inte bara min utan hela min familjs värld, just nu finns det inte så mycket mer att göra än att hoppas och be för att det ska visa sig vara godartat och jag hoppas och ber för det av hela mitt hjärta, jag vet inte vad jag skulle göra annars, vet inte vad ja skulle ta mig till.
Det kanske tycks som att det inte är så mycket att fundera över men men det snurrar på rätt duktigt ändå och det märks tydligt i allt jag gör, hur jag beter mig, hur jag uttrycker mig and so on. det tar på min lilla kraft jag har kvar.

Det verkar iaf som att vi kommer att få byta vår lägenhet, men det känns inte som att jag kan tänka på det nu, känns inte som att det finns tid till det, speciellt inte när jag den senaste tiden fått lägga alla bitar själv.

Jag vill tillägna några rader till mamma, bara för att hon är så underbar, fantastisk och enkelt sagt otrolig !
Även fast vi har haft det knöligt så vet jag att du gjort det för mitt bästa, även fast jag tycker att du dricker för mycket så vet jag att det finns bakomliggande anledningar och jag tror inte ens att jag hade kunnat göra någonting annorlunda i din situation. Men anledningen till att jag tjatar på dig är till samma anledning som du tjatat på mig i alla dessa år, vilket är att : Jag bryr mig om dig, av hela mitt hjärta så älskar jag dig mamma så otroligt mycket och ska jag vara helt ärlig så vet jag inte vad jag skulle göra utan dig. Du är min mamma men inte bara det, du är eller rättare sagt har blivit min bästa vän och jag är så otroligt glad för det, för äntligen kan vi prata ut, utan att bråka, vi kan krama varan med kärlek och är det någonting vi bär på så pratar vi med varann om det.
Jag tror inte ens att jag kan finna dem ord som kan beskriva på bästa sätt för dig hur mycket du betyder för mig, dem finns inte, även fast jag hade varit ordboken själv.
Jag älskar dig mamma !

Trött

2013-08-04T15:01:00.002+02:00

Nu är jag så sjukt trött på att kämpa och slita för blinda ögon, trött på att lägga ner all min energi på saker som jag tror är för oss, men som visar sig bara vara för mig.
vill bara skrika ut all jävla lessamhet. Varför kan du bara inte förstå att jag inte orkar och kan göra allt själv, ibland behöver jag lite hjälp ! och det är fan inte mycket som jag ber om , för jag ber inte om det, som vuxen människa så antar jag att man ser vad som behövs göras och gör, jag ska inte ens behöva säga nåt.

Orkar inte, helt slut, suck.

Drömmar som gråter

2013-07-27T21:58:00.004+02:00

Det var rätt länge sen jag skrev något här, dels för att jag inte haft så mycket att dela med mig av och dels för att jag inte riktigt har haft tid (som vanligt) Hur som helst så tänkte jag dela med mig lite av någonting som jag finner är jäkligt jobbigt för mig.

Jag har sen en ganska lång tid tillbaka haft drömmar som krossar mig, drömmar som får mig att gå i min egna dimma en hel dag, drömmar som påverkar mig och mitt jag negativt, de har till och med fått mig att bli otroligt svartsjuk.
Ett exempel på dessa drömmar är att jag och min sambo är ute tillsammans, vi behöver inte göra något speciellt utan vi kan vara ute och ta ett glas, antingen på en hemma fest eller på en bar.
Efter att vi har umgåtts ett tag kommer det en tjej fram till honom dem tar varann i handen och pussar kärleksfullt på varann, jag skriker så klart på dem båda och frågar va fan han håller på med, men den respons jag får är att han bara skrattar åt mig, jag drar i honom, ber honom på mina bara knän att sluta men han bara flinar åt mig, tar den andra tjejen i handen och går.

Känslan jag vaknar med efter dessa drömmar är helt obeskrivlig !
eller framförallt känslan jag har i kroppen när jag drömmer, den är så vidrig! att den personen man älskar mest av allt, bara vänder ryggen åt en och garvar medans man ligger på marken och typ ber, efter en sån här dröm går jag oftast in i mig själv hela dagen och bara tänker, fast jag inte tänker, för när jag tänker på vad jag har tänkt så kommer jag inte fram till något.
Kommer bara fram till att jag är otroligt ledsen och att jag bara blir mer och mer svartsjuk för varje dröm jag har och jag vill inte det!
Varför ska jag få drömmar som faktiskt (i princip) påverkar vårat förhållande negativt? för det är ju precis det de gör. okej att jag har varit lite svartsjuk innan, absolut det är sån jag är, men de här är överdrivet!
Jag vill veta allt !
vem fick du sms ifrån? vem va de som ringde? va gör du på fb hela tiden? vadå, kände du henne?

så jävla patetiskt! att jag faktiskt blir arg för ingenting ! och jag vet ju om det men ändå sker ingen förändring, för hela tiden så fort jag börjar få bort alla tankar så drömmer jag den förbannade drömmen igen, varför ?Jag var faktiskt tvungen att kolla upp vad detta faktiskt kan betyda och läste detta:

Tolkning av drömmen

Drömmarna visar oss i symbolform hur vi mår inombords och handlar generellt alltid om oss själva.
Så denna dröm speglar dina känslor av att inte våga lita på en annan människa och även att du har svårt att känna dig själv älskad och värdefull.
Det kan vara bra om du berättar om dina drömmar för din pojkvän (om han vill), på så vis har ni en möjlighet att hjälpa varandra.
Onykterhet i en dröm symboliserar omedvetenhet, att man inte ser klart och är ”drogad” av negativa tankemönster.
Du kan hjälpa dig själv genom att gå inåt i tystnaden och låta det som kommer komma ut (gråt, sorg?) och acceptera dig själv här och nu.
Fyll dig själv med ljus och kärlek genom att ta djupa andetag och med varje inandning andas in ljus och med varje utandning låt sorgen rinna ner genom kroppen och fötterna och ner genom jorden där det transformeras och helas.

Jag måste säga att jag faktiskt tror på denna tolkning och tycker att den är väldigt bra, men nu återstår frågan, hur mycket ska denna dröm lyckas förstöra eller hur mycket ska den få förstöra. . .

Arg.nu

2013-04-29T21:57:00.001+02:00

Världens sämsta dag ever ! Sov rätt länge eftersom jag är så sjuk förkyld att ja inte ens orkade gå upp ur sängen, men hur som så gick jag en lång promenad med Q, sen när jag kom hem så städade jag hela lägenheten, tvättade and so on. När M slutade jobbet så tvingade jag mig ut igen för att hämta ut lillans skor som kommit på posten och handlade kvällens middag. Efter det så hämtade vi Lill på skolan, fixade lite och sen åkte vi hem, slängde skitigt barn i bade och lagade mat, so on so on. Ni fattar grejen de va rätt fullt upp hela tiden, efter att jag tagit upp lillan ur badet så frågade jag om jag skulle göra potatismoset eftersom att det var de ända som inte var färdigt än och jag vet att M inte gillar att laga mat så jag ställde mig och började och då började tjafset över lite jävla potatismos ! Spelar det någon jävla roll !! Vem fan som gör mos helvetet ! Jag är sjuk jag har städat i två timmar gått lång promenad men hund fan, men vem i helvetet bryr sig om de ?! Nej för att de är väll mitt problem om jag gör allt det när jag inte mår bra, aa visst men hur skönt tycker inte du att det är när du kommer hem till ett städat och fint hel efter jobbet och hunden är rastad så du behöver inte ens gå ut nåt mer på hela kvällen om du inte vill. Uppskattning finns inte på kartan längre, bara tjafs och bråk över baga Fucking TELLER ! Aaaahhh Fuck dehär god jävla natt

seriöst människor och vintern

2013-04-04T10:55:00.001+02:00

Ärligt talat, vissa människor verkar tro att så fort det är vinter eller rättare sagt snö ute så är det fritt fram att skita i och ta upp sin hunds skit, fritt fram att slänga sönder glas flaskor på gång vägar och fritt fram att slänga alla sina soppor under snön. va fan förväntar ni er ? att snön helt magiskt ska trolla bort all er skit ?
Jag älskar våren , men jag hatar när snön töar bort, på grund av all skit som kommer fram under den, gångvägar är täckta av hund skit och krossat glas, alla diken och gräsmattor är täckta av kastade sopor, tomma cigg paket, öl burkar och hör och häpna fulla sop påsar av hushålls avfall! asså ärligt, vem ska ta hand om det och vem orkar gå ut och se skiten , eller framför allt känna lukten av hund skit som ligger på asfalten och "solar".
Vidrigt säger jag bara.framför allt hund skiten, har du hund så är det ditt ansvar att plocka upp skiten, eller låter du din bebis där hemma byta blöja på sig själv också ? de där kanske inte va helt relevant men ändå.

och till dig eller er som gillar att krossa glas flaskor längs gångvägarna, jag antar att du själv inte har hund eftersom du helt uppenbarligen inte fått en faktura hem på fyra tusen när din hund har skurit upp sina trampdynor på glasbitar utomhus. jag har nog snart tappat räkningen på hur många ggr Q har fått sy sina tassar på grund av korkade jävla puckon som inte har nog med vett i skallen.

sådär nu ska surkärringen göra nåt annat vettigare än att sitta här och klaga!
Sharåå .

Exakt !

2013-03-04T17:31:00.003+01:00

Jaha då sitter jag här igen, tar vara på den lilla stund jag får ha ensam idag, eftersom M är hemma från jobbet med feber så blir inte mina dagar riktigt som jag brukar ha dem. Jag är van att kunna flumma runt i min egna bubbla, sjunga högt och fult, dansa omkring lite halv fjolligt, eller som dåliga dagar , bara sitta med täcker över huvudet och bittra.

Hur som helst krävs det en update från senast för gissa vem som inte åkte till läkaren ? exakt.
men de lustiga är att jag har konstigt nog mått ganska bra sen dess och peppar peppar* såklart går de fortfarande upp och ner men vad gör inte det, men jag har haft ett bra humör ! yeha.
Läkare skulle skicka ut en ny tid, vilket kommer ta ca 2 månader till nu bara för att jag inte åkte dit, men smällar man får ta när man är jag.
Just nu vill jag bara ta dag för dag och må bra.

Tjaarå så länge !

Kan inte mamma följa med?

2013-02-28T11:33:00.001+01:00

Änu en dag med strålande sol ! så himla underbart, startade morgonen med att göra lite fina naglar, eller ja så gott de gick med de här keffa nagellacket och nu börjar nervositeten smyga på, ska till läkaren och starta utredning mm idag, vilket betyder att dem kommer att ta blodprov och ja kommer svimma.
Alltså jag klarar inte av att ta blodprov, det är det absolut värsta som finns ! och nu sitter jag här med ångest och vill komma på en undanflykt till att slippa åka dit, men de går inte och jag måste tvinga mig dig, jag som längtade så till att få en tid så ja skulle få detta överstökat och nu vill jag inte gå, känner mig riktigt ynklig och skulle mer än gärna ha någon att hålla i handen när jag går dit.
Igår kväll när Jag och M skulle gå och lägga oss sa jag till honom att jag va rädd, att jag inte ville gå, han stöttade mig som vanligt och då sa jag " det hade varit enklare om jag hade haft någon med" "förut följde alltid mamma med mig, men aldrig nu längre" M skrattade och sa "nä, för du är vuxen nu"
och jag hatar det! okej att jag är vuxen men jag känner mig sjukligt ynklig när det kommer till blodprov.

så, go ahead and laugh ! men jag är en riktig mes vissa gånger.

Jag kanske har ont i huvet eller magen, har ja inte lite ont i magen, mår lite illa, eller kommer ja få migrän om ja åker, de kanske inträffar en trafik olycka och ja kan inte komma fram till sjukhuset. .
Nej inte idag heller. . .