Mitt i livet i Kina

Back in buisness...

2012-09-24T23:29:00.001-07:00

Bloggtorka har jag inte haft, det finns alltid något att skriva om i detta underfundiga land, har bara inte haft motivitationen riktigt, blir så ibland. Vad har hänt sen sist då, jaa vad har inte hänt är lättare att säga, får lov att dela upp allt i olika delar annars skulle den här bloggen bli så lång att ni har tröttnat innan ni har kommit till hälften. Jag har varit hos en kinesdoktor, då menar jag en sådan där riktig traditionell kinautbildad doktor. Nu få ni inte tro att de bara säger sej vara doktor, de läser i 7 år, precis som våra västerländska utbildningar, skillnaden är att de läser om tusenårig traditionell kineisk läkekonst. Sånt där om hela kroppen hör ihop genom olika pressurpunkter osv.

Jag fick nämligen en nackspärr här för några veckor sedan, vaknade och kunde inte vrida huvudet utan att hålla i det först, trodde huvudet satt löst, vilket det gör ibland visserligen men då oftast av andra orsaker. Så jag släpade mej iväg till en liten, och då menar jag putteliten, massageinrättning. Där kan man få olika akupressurmassager och akupunktur. Väl där träffade jag Dr Haan, han kände på nacken och sa att tre av mina översta kotor inte satt i linje på grund av spänningar som varit länge i de muskler som sitter runt nacken och ner under skulderbladen, vilket också är riktigt sant, har haft problem med nacken länge. Han bad sedan en av sina adepter, som är superduktiga på massage, att massera nacken, axlar och ner på ryggen. Efter det bad han mej sätta mej i en stol och han sa att han kunde fixa nacken så den blev helt bra med akupunktur. Varför inte tänkte jag, vet av erfarenhet att nackspärr som jag haft tidigare är inte går över i första taget, vi testar.

Det lustiga var att han satt inte nålarna i nacken utan på händerna och på utsidan av handleden, tre på vare hand och handled, sedan bad han mej vrida på huvudet fram och tillbaka medan han vred lite på nålarna, sen satt jag en stund helt stilla, samma procedur upprepades tre gånger, sen var nacken helt bra. Kunde överhuvudtaget inte kännas av att jag haft nackspärr som gjort att jag inte kunde röra på huvudet alls utan att hålla i det, helt otroligt!!! Nu skulle kalaset betalas också, efter massage och akupunkturbehandlig under drygt en timme fick jag betala 150 kr, det ni.... här kostar det dyra kulor att bli behandlad...not!

Även här i kina är den årliga kräftfesten en stor händelse. Skillnaden här är att det blir ingen liten pluttig fest utan ska det va så ska det va stort. Det är nämligen Svenska Handelskammaren här i kina som bjuder in alla svenskar i Beijing till en kräftfest med stort K. Priset om man inte är bjuden via ett företag är 1200 kr, det är ungefär vad en normalkines tjänar i månaden, snacka om konstigt. Det är inte alla dar man går på en fest som kostar en månadslön, lite absurt är det. Men man måste lära sej acceptera att vi som är här som expats, som det heter, lever i en annan verklighet än den vardagliga kinesen. Det kan vara svårt ibland tycker jag, men det är så bara... Men åter till kräftskivan.

Här ser ni uppdukningen inför kvällen från vårt hotellrum. Ja.. jag och Johansson bestämde oss för att vi kunde lika gärna boka rum på Hotel Radisson Blu över natten eftersom kräftfesten skulle gå av stapeln på deras festplats. Snacka om att ha nära hem efter partyt, istället för att åka taxi genom halva Beijing senare på natten, jag har varit på kräftfest förut jag...man blir trött av det...Iallafall höll de på en bra stund med fix och trix inför kvällen. Kolla grabben som har blivit utnämnd till kräfta under kvällen, snygg dräkt..lite som pigge på SAIK matcherna, kul jobb, undrar om de drog lott om det jobbet.

Jaha, klockan 6 skulle begivenheten börja. Vi tog oss ner till festplatsen och träffade de övriga Sandvik folket som skulle gå, jag tror vi blev 16 st, på hela festen var det ungefär 300 eller kanske 350 st. Allt från Volvo, Ericsson, Nokia och andra konstiga företag plus alla från Swedish Chamber of Commerce förstås. Visst låter det snyggt... Swedish Chambe..bla bla. En del tycker säkert att det är viktigt att gå bara för att få frotera sej, mycket snyggt folk på en sån här föreställning, det är noga för många det..men ni vet vi är ju från Saandviiken vi, då gäller ju.."du ska int´ tro att du är nåt."

Väl inne på festplatsen blir man serverad öl, vin, läsk, vatten ta vad du vill ha. Lite sån där mingel blir det, man ska prata och vara artig och gå runt. Efter ett tag är det dags att slå sej ner vid det bord som man har blivit placerad vid, vårat står väldigt strategiskt bra nära baren. Men som jag sagt tidigare, när kineser gör något så ska det göras stort och bra..det första man får se när man kliver in till trädgården där borden är utplacerade, är en gigantisk stor kräfta gjord i IS..kineserna kan dem..

Väl till bords invigs det hela av någon ur the swedish....som berättar om att det är free flow på allt drickbart under kvällen och att det finns hur mycket kräftor som helst att äta plus all annan mat som en rad av kockar står och serverar. Det ska tydligen också bli någon form av underhållning av en svensk artist influgen till Beijing, hon heter Sofia Landgren, aldrig hört talas om, men det är väl nån av de där nya stjärnskotten som man börjar bli för gammal för. Sen är det bara att sätta på sej hatten och kasta sej över kräftorna...

Detta är bara en av flera kärror fyllda med kräftor som fanns överallt, allt medan man åt kom det personal och plockade bort kräftskal i parti och minut. Vill inte veta vad de gjorde av dessa sen, måste blivit en anselig hög, och vi vet alla hur kräftskal luktar dan efter festen...Ja herregud vad kräftor och mat det fanns. Jag hade dessutom fått tag på ett magiskt ölglas, det tog aldrig slut. Jag drack och drack och det var hela tiden öl i det, så fort det började komma ner mot botten så stod där en kines och fyllde på, otroligt praktiskt, undrar var man köper de glasen nånstans. Eller förresten kanske inte någon bra idé, iallafall inte för mej och systeryster Nettan som anser att dricka öl är en mänsklig rättighet. Ett uttryck som jag helt enkelt har knyckt från en mycket insiktfull och begåvad borgmästare i en liten skotsk stad, ett uttryck han tydligen hade deklarerat efter att det fanns starka krafter som ville lägga ner stadens pub, ibland dyker det upp en och annan politiker med huvudet på skaft, inte ofta...

Ja ni det var en kräftskiva att minnas det. Jag behöver väl inte säga att kombinationen free flow och svenskar kanske inte är den bästa...Om man kommer från ett land där alkoholpolitiken ibland är något inskränkt och öl och sprit är så dyrt att övriga världen häpnas, så kan man lungt påstå att svenksarna kan verkligen utnyttja en free flow kväll till det yttersta. Nu hör till saken att vi gick faktiskt upp rätt tidigt, tänkte lite på dagen efter också faktiskt, trots mitt magiska ölglas. Men att sitta på rummet och ha full uppsikt över hela tillställningen resten av kvällen var en intressant upplevelse. Tänk att några små trappsteg ner från festplatsen ut på gångvägen kan vara sååå svåra att hantera ibland...Men kul var det!!

Nu väntar vi bara på att ungarna kommer snart. Om en vecka dyker Cinen, Robin och Martin upp här för att stanna nästan 3 veckor, underbart. Synd bara att Mimma och Lois inte kan komma den här gången, får fortsätta lägnta efter dem och kramas via skypen. Men nu får vi ta hand om och kramas med smålarverna en tag istället. Åh vad jag längtar tänk att en vecka kan vara så långt borta. Ska maila en lista till dem om vad som ska köpas med hit, bland annat bööckeer och smågodis förstås. Jag tror att göra buisness här genom att sälja svenskt plockgodis skulle vara en utmärkt affär. Är något som alla säger om man frågar vad de längtar efter så är det svenskt godis, hmm.. kanske en bra ide förresten hmm.. Längtar, snart kramas vi, toppen...

Puffar vidare snart igen....

Vilken weekend....

2012-08-27T20:49:00.002-07:00

Jaa.. vad säger man, vilken weekend man haft på de högsta våningarna i denna byggnad. Receptionen på våning 64, rummet våning 65, poolen våning 74, restaurangen våning 79 och baren på 80:e. Utsikten gör en tårögd. Vi har alltså tillbringad helgen här för att fira vårt silverbröllop och för att tänka och minnas över våra nära och kära som inte längre finns med oss, då framförallt Hasse och Jessica som tyvärr lämnade oss på samma dag som vi har bröllopsdag, det har blivit en dag till att både glädjas och minnas med sorg. Vi gjorde båda sakerna med den äran i helgen.

Ja det hela började alltså för 25 år sedan på svenska FN bataljonen på Cypern. Där gifte vi oss i allra största hemlighet. Fotot är taget i förväg såklart, eftersom kommentaren från en av Jannes fotbollkompisar var: Hur F-n fick de med sej hunden till Cypern, säger inte vem men han bor i Järbo. Det är en till med på fotot också men hon syns inte, vårt andra busfrö Cinen ligger och guppar runt i magen hon, men Mimma och vår labbe Tanja syns bra. Vårt tredje lilla frö kom 3 år senare, han väntade lite till han, Martin. Detta giftemål tog sin början på en pizzeria som nu mer inte finns kvar i Sandviken, nämligen Nettuno. Vi var där och åt och då informerade jag min käre pojkvän att nu ska vi gifta oss när vi åker till Cypern, jag har redan kontaktat prästen, det blir på fredagen när vi har kommit ner. Bra frieri, eller hur... har jag väntat på Johansson har jag väl väntat än idag, här gäller det att ta saken i egna händer och bara framställa faktum, allt detta medan TröttUno serverar oss en Pizza, och ni vet ju ni som är gamla nog att ha ätit på Nettuno, att det gick inte fort.....

Sagt och gjort så blev det och här är vi nu 25 år senare firandes i Beijing, undrar vad det är för odds på det!!! Vi bestämde iallafall att fira denna minnsesdag, i dubbel bemärkelse på ett av Beijings finaste hotell som också råkar ligga i Beijings högsta byggnad, hotellet börjar på våning 64 och hotellbaren ligger högst upp på våning 80, 300 meter. Man kan säga att utsikten är obeskrivbar. Hela upplevelsen är svår att få ner på papper. Det känns som det vi har upplevt denna weekend är sånt man ser på film, vilken känsla.

Vårt hotellrum var stor som en lägenhet, bara toalettdelen var som ett mindre sovrum i en normalstor lägenhet. TV i badrumsspegeln!! Nu vet jag inte riktigt varför man ska ha det..men det fanns! I duschrummet fanns det två olika duschar, varav en kallades rainforest dusch, en stooor sak mitt i taket, det var faktiskt som om det strilade ett litet regn när man satte igång den. Blev man sedan trött fanns en liten bänk man kunde vila sej på medan duscharna strilade där. Väldigt praktiskt, för där kunde man sitta och vila med ett glas champagne utan att få vatten i glaset, fiffigt, undrar om de har tänkt på de....Och vet ni vad, ett badkar som var så djupt att till och med en människa (alltså UllaCarin) kunde ligga i och bli blöt över hela kroppen utan att behöva ligga och skvätta vatten över sej som en valross, det är inte ofta!

Åter till viktiga saker, firanadet. Champagne och rosor stod redan på rummet, det var bara att sätta sej i fåtöljerna ut mot det golv till tak stora fönstren och sippa lite på glaset och beundra utsikten.

Sen var det dags att besöka vinbaren, för ett litet glas vin innan middagen. Först tar vi oss en titt på deras pool och gym. Poolen var 25 meter lång!!! Och ligger på 74:e våningen, man ligger där och flyter ut mot det stora fönstren och det känns som man är på väg över kanten ner.

Därefter fick vi åka i deras runda hiss som ligger mitt i hotellet, den kallas för "The bubble lift" den är som en liten luftbubbla mitt i allt. Den tog oss upp till vinbaren, där vinkyparen rekommendrade och serverade ett glas mycket gott rött vin, som egentligen inte stod på vinlistan. Det är liksom hela tiden speciell treatment, tycker man. Därefter hämtade han chefen för baren Athmosphere som kom och frågade var vill ville ha bord någonstans i baren, på våning 80, så skulle han fixa det till efter middagen. Star feeling!!

The bubblelift

Sedan middagen, ja.. vad säger man. Maten, miljön, utsikten, serveringen allt, allt, vilken upplevelse. Allt detta ligger liksom utanför gränsen för man tror att man kan få uppleva, men hallå vi kommer från Sandviken, bruukä. Men hallå, min farfars pappa han bodde i jordkulorna vid DalBritta dammen, så man är ju inte riktigt van vid detta, men oj vad lätt det är att vänja sej!! Det enda jag vill nu är att ta med ungarna till detta paradis till hotell så de även får uppleva att bli behandlade som filmstjärnor för en weekend.

Det syns dåligt på den här bilden, men man kan skymta lite som en spegling i fönstret. Detta är vårt bord i restaurangen, framför fönstret med utsikt över Beijing, vi sitter i en liten tvåsitssoffa så man är placerad rakt framför fönstret.

Lördag blev lugn och skön, först frukost. Den serverades vid bordet, man behövde inte springa runt med en tallrik och samla mat, man kollade frukostmenyn, som för övrigt bestod av allt i frukostväg, alla olika internationella frukostar som finns, sedan beställde man och vips så stod det på bordet, snyggt och enkelt, inget spring bland andra som också bär tallrikar och samlar mat på hög. Bara en så´n sak, färskpressad apelsinjuice, inget konstgjort krafs.

Frukostmatsalen

Sedan gick vi ut och promenerade en bra stund, det är inte särskilt långt till en av de stora marknaderna så vi gick dit och fyllde på min lilla skosamlingen med ytterligare ett par, kände liksom att jag behövde ett par till, president Marcos fru och jag, vet ni... Sedan hängde vi bara på vårt lilla hotellrum och vilade. Blev lite hungriga framåt kvällningen men orkade inte gå till restaurangen så vi beställde mat via rumsservice. Där trodde jag i mitt stilla sinne att de kommer väl en kille med tallrikar med mat. Men hoppsan Kerstin... inte då, han drog in ett helt dukat bord, ni vet ett sån´t där bord som på James Bond filmer brukar innehålla en bomb eller så. Under bordet fanns det ett litet värmeskåp, där ur plockade han upp maten och serverade oss, man tror inte det är sant....

Söndag, dags att återbördas till vardagens slit och släp. Vi betalar och lämnar detta magiska ställe för hemfärd. Ni ska veta att det även här i Beijing är dyrt att bo så här fint, men du får mycket, mycket mer för pengarna än i Sverige, där skulle vi alldrig har råd att bo så här fint, men som sagt det är inte gratis här heller. Väl hemma står det en levererad låda på bordet, vi funderar vad är detta, men förstår rätt snart att ungarna har varit framme och skickat hit något. Inuti finns ett litet brudpar i form av nallebjörnar liggandes på lila, ja undrar varför lila... fjädrar och en fin ask i form av ett hjärta med choklad i, plus en hälsning hemifrån. De är så söta att jag var tvungen att gråta en stund och längta efter dem.

Sedan gjorde vi det vi brukar göra på söndageftermiddag, först lite massage. Jag gjorde akupunktur jag också, tydligen är min Chi inte i balans enligt doktorn som kan kinesisk medicin, de är duktiga här må ni tro..Men så har det hållit på med den här alternativa konsten av medicin i några tusen år också, vi har något att lära där istället för att fort som attan trycka i oss tabletter mot allt.

Därefter är det söndagmiddag på favoritstället Annie´s. Sen blev det soffhäng med filmen En gång i Phuket. Ja, det var den fantastiska helgen det, nu har vi att se fram emot en kräftskiva i mitten av september som anordnas av svenska handelskammaren, vi är inbjuden som svenskar som jobbar på sandvik, det ska bli en intressant upplevelse det också. Just nu längtar jag fantastiskt mycket efter barnen, tur att jag får behandling så min Chi blir mer i balans, det är nog längtan som gör den i obalans tror jag.

Jag är övertygad om att Hasse och Jessica har tyckt att helgen till deras minne har varit en helt otrolig upplevelse tillsammans med oss, gud vad jag saknar er ibland fast jag vet att ni är med mej hela tiden. Som Mark Levegoods hushållerska berättade för honom när han var liten. "Man kan aldrig fly sorgen, då kommer den att jaga dej hela livet. Man måste gå rakt igenom sorgen. Sorg bearbetar man med sorg". Klok tant det!

When tomorrow never comes.....

Jag puffar vidare en annan gång....

Chi

Inget speciellt.....

2012-08-16T00:51:00.000-07:00

Snart helg igen då, tiden springer på även här i Kina. Just nu görs det ingen speciellt, lite varmt ibland så det är svårt att ta sej till några storslagna äventyr. Försöker dock hålla i med tränandet, skittråkigt ibland, men efteråt känner man sej alltid bäst i världen att man har lyckats tagit sej de 25 metrarna till gymmet. Håret är lite mer lila nu, nytonad, och det är intressant att träna och svettas med nylila hår, det är mycket lila då kan jag lova. Om man inte hänger med hela tiden och torkar pannan ordentligt är man lilarandig i hela ansiktet, riktigt snyggt faktiskt, vet inte vad kinerserna tycker om fallet, det ända jag vet är att mitt lila hår fortfarande är the happening of the day in Beijing, de tröttnar tydligen aldrig på det. Men som jag sagt tidigare det är tur att man är dagens clown, kan kineserna behöva faktiskt.

Det ända som märks av träningen är träningsverk till förbannelse, hade vi det här laget, efter snart 3 veckors slit, trott att jag åtminstone skulle börja likna

Lite iallafall....hahaha. När man är så gammal som jag är finns det bara övergångsåldern att se fram emot. Fast det är svårt att veta här nere. När det är 40 grader varmt är det svårt att veta om svettningarna man har är vallningar på grund av åldern eller om det bara är jäkligt varmt, jag har kommit på att det nog bara är jäkligt varmt. Så en sak till när man har uppgraderat sitt jobb från lyxhustru till hemmafrugudinna så kommer man inte i övergångtåldern då heter det bronsåldern. Ursäkta mina svettningar men jag är i bronsåldern....Låter snyggare i min värld iallafall,

Lite underhållning har vi fått oss till livs också. En kväll när vi skulle gå och äta var det ett väldans väsen och grejande på vår egen uteservering, som vi allmänt kallar för Rundan. De höll på med att rigga för en hel orkester på scen, TV-kameror och soundcheck över hela stället. Det stod något på ett plakat, men bara på kinsesiska, men vi fattade så mycket att det verkade vara nån eller några berömdheter i sångbranchen som skulle uppträda. När vi senare kom tillbaka var showen i full gång så vi satte och för att lyssna och titta. Det verkade som om det var Allsång på Skansen, en gäng killar sjöng på scen, publiken sjöng med och kameran zoomade ut över hela stället. En gick till och med runt med en mick, så det var nog allsång i rundan. Vi hade tydligen satt oss bordet bredvid scenbordet också, för i paus kom hela gänget ner och vilade bredvid oss, det ni....

Snart är det dags för att fira och minnas, den 21 augusti är det nämligen vår silverbröllopsdag och samma dag minns vi Hasse och Jessica. Tyvärr skedde olyckan samma dag vi skulle fira vår 20:e bröllopsdag, det blev inte så mycket fira då kan jag säga....Nu när vi firar 25 år som gifta och minns alla roliga stunder vi haft tillsammans med kära bror och syster, ska vi bo hotell som ligger i Beijings högsta byggnad, World Summit Wing, det huset är 80 våningar högt, just det 80 våningar. Allra högst upp, allstå på 80:de våningen ligger Atmosphere Bar, där ska vi sitta och titta ut över hela Beijing och dricka champagne och minnas och fira...

Hotellrummet, det ligger bara på våning 70. Jag återkommer med detaljer och bilder senare när vi varit där. Undrar om jag ska göra naglar med silver på då, blir ju bra till ett silverbröllop, ni ser vad viktiga saker jag måste ta ställning till...Nää, nu ska jag gå och träna för snart måste det väl bli som tidigare bild så hårt som jag ligger i, annars ljuger de på reklamen för de där jättebra träningsredskapen som man kan ha under sängen. Gud vad grejer folk som ha under sängen om de skulle köpa alla dessa träningsmaskiner, och varför ska man ha dem där, borde de inte stå framme så man kan använda dem hela tiden, låter jobbigt att träna under sängen. Men det är kanske därför resultaten är så enastående och snabba, eller menar ni att reklamen ljuger..!! Jag vet inte, men inte märkar då jag av samma resultat av grejerna på gymmet, men å andra sidan ligger ju de inte heller under sängen!?

Puffar vidare en annan gång....

Viktiga saker....

2012-08-07T00:34:00.002-07:00

Oj oj, vad mycket viktiga saker jag har hunnit med! Få se nu, i lördags åkte vi till Yashoo market för lite shopping. Jag behövde faktiskt nya skor, kunde man inte tro? Två par riktigt söta sommarskor blev det, ett par puma och ett par adidas, bara äkta vara, eller hur....Iallafall för 90 kr kan jag väl slita på dem ett tag, det är ju bara att inhandla nya, eftersom jag INTE har två flyttlådor med skor med mej från Sverige. Funderar fortfarande på den där loppis idén ute på parkeringen här där jag säljer bara dyra skor från Sverige istället för att alla går och köper billiga skor på marknaden, blir nog som att sälja en dammsugare till sej själv, hmm lätt eftersom jag inte ens dammsuger utan miss Tong med kompisar gör det varje onsdag åt mej.

Iallafall efter man gjort viktiga inköp blir man hungrig en liten lätt lunch på Flame inte helt fel, framförallt när man vet att deras happy hour har börjat, goda drinkar nästan gratis. Där satt vi en bra stund och gjorde riktigt viktiga saker, försökte bestämma vilka drinkar vi skulle ha efter maten. Det gör ju inte ont heller att det är ca 30 grader i luften och en lätt bris på uteserveringen. Efter mat och 4 viktiga saker var det dags för att ta sej hemåt för lite vila och planera för kvällen.

Vi hade lite tur för den koreanska kanalen visade lite handboll medan vi planerade för viktiga saker inför kvällen, kan inte bli bättre...! Efter handbollen gick vi iväg till vår egen lilla marknad här i området, vi kände för lite fotmassage och jag ville få mina naglar målade. Så där blev vi någon timme medan Miss Kitty (vi kallar henne så, hon är så söt med stor rosett i håret och spetsklänning) gjorde manicure och sedan målade mina naglar och gjorde jättefina blommotiv på dem, söt eller inte men duktiga är de som jobbar där allihopa. Nu var man lite trött efter alla viktiga saker vi gjort under dagen så det blev dags för lite mat, någon öl och lite friidrott på uteserveringen vid hotellet som har storbilds-TV.

Söndagen bedrevs med en av de viktigaste sakerna man kan göra, vila, vila och vila. Gud vad bra jag är på att göra ingenting, fanns det OS i det skulle Nettan och jag vara de enda som behövde delta för ingen annan skulle ha en chans mot såna proffs som vi är. Vi har uppgraderat den grenen till en filosofisk nivå som är ouppnålig för andra vanliga dödliga.

Efter den upptagna dagen blev det en fantastisk kvällmiddag på Annies, en riktig höjdare till restaurang det, att avsluta helgen med en tiramisú och limoncello, inte illa!! Men nu har jag träningsverk som en hel indianby. Kom ju på igår att jag borde göra en annan viktig sak, som att börja träna. Vet inte riktigt vad som hände med biggest looser Kina, det la ner, var väl ingen som ville se eländet. Det verkar också som den enda deltagaren inte riktigt tyckte att det var viktigt just då, hahaha...

Riktigt patetiskt som vanligt, jag börjar på måndag, hur många har inte sagt den klyschan. Jag har iallafall använt den riktigt frekvent sista tiden, men nu blev det den måndagen igår. Så nu har jag varit på gymmet två dagar i rad och gissa om jag känner mej som en gammal kärring. Hmm, vilket jag egentligen är eller...Nu är jag så lyckligt lottad, eller dum!?..Så jag har en fantastisk självuppfattning, jag kärring, näee, tror jag väl inte.. Tycker att alla andra 50-åringar ser ut som gamla tanter, inte ser jag väl ut så där eller..! Men efter två dagar på gymmet kan jag garantera att jag iallafall känner mej så´n, men fortfarande snygg, eller hur..?!

Nä, nu ska jag göra en annan viktig sak, iallafall för huvudet, pussla, japp just det pussla. Jag fick med mej ett pussel på 2000 bitar av Cinen, så nu har jag börjat vända alla bitar och sorterar ut kantbitarna så nu har jag att göra i några veckor, det är nyttigt att göra olika viktiga saker så man inte tröttnar, det är viktigt...Tur att Jessica är med uppe i himlen, hon skulle bara fuska i pussel, hur man gör det vet varken hon eller jag, men den kommentaren kom från Janne en sen kväll efter några öl då vi tre satt och pusslade och han gick på toa, kom tillbaka och påstod att Jessica hade fuskat för hon hade fått dit de bitar han inte hade hittat tidigare. Jaa, kanske man kan fuska i pussel, vem vet, vad jag vet är iallafall att Jessica pusslar med mej hela tiden, kram på dej!!

Puffar vidare en annan gång med viktiga saker....

Det märks att man är tillbaka i Kina

2012-08-02T21:30:00.000-07:00

Som sagt, då var man hemma i kina igen...Det märktes direkt när man kom ut från flygplatsen, som att kliva in i en plastpåse, varmt, fuktigt och svettigt. Nu har det ju regnat en hel del här och gör fortfarande, men varmt är det lik förbaskat, det blir bara ännu fuktigare i plastpåsen. Så är det något man måste vänja sej vid så är det att ständigt vara svettig och ofräsch, Man luktar inte precis hallonsaft hela tiden. Men vi behöver ju bara lukta på varandra och kineserna är väl inga doftgranar de heller. Det märks att man är tillbaka....

Hemma var allt som vanligt, nystädat och fint, skönt att komma hem då. Slippa börja med att röja undan, nä då, allt var nybäddat och nyskurat och luktade gott. Man känner sej välkommen också, alla hejar och är glada att man är hemma igen, Miss Tong kom springande direkt med ett leende och posten i handen, hon blir fortfarande lika glad som vi när posten äntligen hittar hit. Det märks att man är tillbaka....Nu gäller det att komma tillbaka i tiden igen, nu är vi 6 timmar före er i Sverige. Trötta eller inte efter en lång resa med tidsomställning så gäller det att få saker att fungera igen, kylskåpet måste fyllas, så det är bara att ta sej till affären för lite handling, men innan hann vi in på ett av våra favoritställen och svalkade oss med en öl. Samma glada mottagande igen, de undrar vad vi varit och hälsar oss tillbaka.

Worth waiting for....

Nu är man ju sugen på alla favoritställen igen efter att ha varit i Sverige i 6 veckor, så första kvällen blev det texmex favoriten med tillhörande margaritha förstås, grabben där kan fortfarande göra den så att håren på armarna reser sej, ståpäls som Gunde skulle sagt. Det märks att man är tillbaka... Alla lika välkomnande där också, en av servitriserna är jättegullig och vill alltid prata och fråga jättemycket hur det är i Sverige. Väl hemma igen blev det soffhäng och sedan sova, sova och sova. Gissa om vi sov, 15 timmar, är det möjligt!! Men visst, 15 timmar, snacka om att man hade sömn att ta igen.

Vi vaknade alltså klockan 1 på söndag middag, trodde inte att det var sant. Tänkte att det var dags för lite egenvård så vi gick till vår lilla salong för lite fotvård och fotmassage, målade tånaglarna lila också, helt underbart. Där satt vi och blev behandlade i över en timma och betalade tillsammans 240 kr, det märks att man är tillbaka i kina. Sen vidare till vårt lilla viloställe vi brukar sätta oss på när vi handlat och är på väg tillbaka hem, man måste vila i den här värmen förstår ni, och fylla på vätskebalansen. Där kom vi på att för samma pris som en long island drink på Lobbys uteservering kan vi dricka 4 st long island plus en stor öl. Det märks att man tillbaka i kina...Nu ska tilläggas att Jean på uteserveringen gör den drinken med den äran, en riktig nackdunkare...eller hur Robin?..

OS tittande blir ju lite lidande här, man får ju titta på det som kineserna tycker är av intresse, vilket är allt där kina deltar naturligtvis, så mycket badminton, pingis och skytte blir det. Basket är ju också en stor sport här, och hur mycket gymnastik och simhopp kan visa, hela tiden går bra.Tyvärr så går det inte att titta på Svt play heller, grabben som sitter och cyklar igång vårt modem ute i garderoben cyklar jäkligt långsamt kan jag lova, med den uppkopplingen vi har här är det omöjligt att titta på någonting på datorn. Det märks att man är tillbaka....Men häromdagen hittade vi en koreansk kanal som visar allt som sydkorea deltar i och de har både ett herrlag och ett damlag i handboll. Jag blev nästan tårögd när jag kom på att de sänder alla sydkoreas matcher, både damer och herrar i handboll, det är nästan man kan bli religiös. Så nu har jag ett nytt favoritland att heja på, för ju längre i turneringen korea går desto mer handboll får jag titta på.

En sväng till IKEA har vi hunnit med också i veckan som gått, onsdagar verkar vara den dag förutom lördagar som kineserna också är på IKEA. Eller kanske det var mycket folk där för att det regnar hela tiden, men mycket var det...Vi behövde en klädhängare och lite smått och gott från mataffären där, hårt bröd och skorpor bland annat, Men det är inte alla dar man är på IKEA och de har extra pris på absolut vodka i snygg presentförpackning och att man kan köpa både alkoholfri cider och starkcider. Det märks att man är tillbaka i kina....

Jaa, nu har vi snart varit hemma i en vecka och allt är som vanligt, Janne jobbar och jag gör viktiga saker, Idag har jag skickat iväg tre skjortor på strykning, det är viktigt. IKEA;s grabbar har varit här med vår klädhängare och monterat ihop den under mitt överinseende, det är viktigt. Jag har fått fotmassage och fått mina naglar målade, det är viktigt. Jag har läst ut en bok och börjat på en ny, det är viktigt. Nu ska jag vänta på att Janne kommer hem och att matchen mellan Sydkorea och Frankrike i handboll börjar, det är viktigt. Sen måste jag bestämma var vi ska äta ikväll, det är viktigt. Som ni märker gör jag väldigt mycket viktiga saker....Det märks att man är tillbaka i kina...!!

Puffar vidare en annan gång....

Sandviken igen.....

2012-07-29T22:23:00.001-07:00

Japp då har vi varit i Sverige för lite semester, närmare bestämt 6 veckor. Det är väl mest Janne som kan säga att det är semester, jag har ju ledigt hela tiden, har bara bytt plats att vara ledig på. Åka till Sverige för att sola och bada är ju inte det smartaste semestervalet, ungefär som att åka på skidsemester till kanarieöarna. Men vi skulle hem för att träffa ungarna, familj och vänner, strunt i vädret. Den första på träffa listen blev Nettan, en ovetandes syster. Ringde på dörren bara och frågade om det var beställd gin och tonic, hon blev så paff så hon tänkte inte släppa in mej först, kommentaren var; Va, vad gör du här, varför har du inte sagt något din knäppis! Precis det man längtat efter i tre månader, hahaha...

Nästa överraskande besök var på jobbet, jag visste att de skulle ha en liten träff på måndag kväll, så jag åkte dit och tittade in, jättekul att träffas igen. Man känner att man saknar jobbet då, för att inte tala om när jag åkte dit på tisdag morgon för att träffa alla elever, framförallt mina gobitar. Man blir så glad över välkomnandet av dem att man blir tårögd. Jag hade köpt röda T-shirts som det stod Kina på med kinesiska tecken, snabbt som attan satt alla 25 på sej tröjan sen hade jag en egen liten röd armé sprang runt på skolgården, tjoandes, älskar de små liven. Då längtar man verkligen tillbaka till jobbet.

Att sedan få träffa alla våra egna gobitar var ju det bästa med hela resan till Sverige, vad man har längtat, fast de nyss nästan hade åkt hem från Kina. Äta, skratta, prata och flamsa tillsammans är så befriande. Framförallt att få fira midsommar tillsammans var toppen. Det började som vanligt med att man lagar mat i två dagar, undrar varför man tror att det ska komma 37 st på midsommarmat varje gång. Nog för att vi är några stycken i vår familj men riktigt så många blir vi inte, men mat lagar vi för hela kvarteret. Sen äter vi och äter och äter tills vi halvligger i soffan med paltkoma som små nyätna hundvalpar. Det är knappt man får i sej drickat och då är det illa. Men trevligt har vi.

Vi har varit ute och åkt lite också, en tur till Stockholm med övernattning på Hasselbacken är alltid trevligt, god mat på bland annat Ulla Winbladhs restaurang, där man satt och frotterade sej med kändisar som Petra Mede och Örjan Ramberg, blev serverad av Tv-kock, kommer inte ihåg namnet nu. Stockholm är en riktigt fin sommarstad med allt vatten. Det saknar man här i Beijing, vatten runt sej och naturliga grönområden, här är allt anlagt fint och stilfullt. En längre tripp till Kristianstad har vi också gjort, varför undrar nog ni. Jo det är bara idioter som åker 150 mil för att titta på handboll. Det var nämligen Scandinavian open där, då spelade herrlandslaget och det kan man inte missa när man är så handbollssjuk efter 4 månader i kina utan handboll. Toppen resa för oss nördar, vi fick ju även se Norge, Danmark och Slovenien en riktig handbollsgobit.

Och vet ni, jag har även varit på fotboll, på SIF match. Inget konstigt tänker ni, jodå....att jag har betalat 90 kr för att se på SIF är som att Rampen skulle göra det. När man är uppvuxen i ett svart-vitt hem där SIF gick under namnet "rödstjärtarna" och var ett skällsord så är det en merit att gå dit. Men eftersom är i Sverige gjorde vi sverigegrejer, åh andra sidan kan man ju alltid ändra sej. Det är bara idioter som står fast vid sin åsikt; enligt Oscar Wilde. Så nu Mats, kan jag faktiskt säga att jag har suttit och hejat på er nästa gång jag kommer till jobbet.

Vad har vi mer gjort för sverigesaker, jo varit på bilbingo, det ni..Klart att vi måste åka till Forsbacka och stödja handbollstjejerna när det var deras tur att jobba på bingon. Men allvarligt talat, hur vinner man, gör man egna brickor, eller mutar man kontrollanterna. Man kanske ska vara släkt med bingoroparen, för vinna är omöjligt. När det tutas för en rad då sitter jag med högst två nummer i rad och när det sedan är över, någon har fått full bricka, då har jag inte ens fått ihop en rad. Så något fusk är det, men rätt trevligt, man får ju fika goda mackor i paus, det är hela grejen egentligen, för vinna det är omöjligt.

Eller jag kanske använder fel bricka hmmmm....

Vi har även hälsat på kusin Mia med kattungar. Mia föder upp ragdollkatter, hennes hemsida heter "Love on delivery" gå in och titta på de små liven. De är så söta att man vill ta hem allihop. När vi var där hade hon 7 ungar som bara var 2 veckor, så de låg bara och såg ut som små korvar och pep. Men hon hade även 4 stycken som var 4-5 veckor som nyss hade börjat lämna korgen och springa runt. Springa och springa mest vingla runt blir det, de ser ut som små fyllekatter, men ack så söta. Mimma, Cin och Robin var också med, så vi var tvugna att räkna katterna när vi åkte så ingen hade följt med under någon av Cinens och Mimmas tröja, de är ju oemotståndliga.

Sen mellan allt åkande och hälsapåande har vi bara varit hemma i Sandviken och tagit det lungt, nyttjat stadens trevliga uteserveringar, trots vädret, man är väl svensk och tål lite kyla och regn.Vi måste vara det tåligaste utesittarfolket i världen. Kul att ha träffat massor av vänner som frågat om allt, hur vi har det, om vi trivs, roligt att få berätta om hur trevligt det är här i Kina. Tack alla för en trevlig hemma semester i Sandviken. Nu är vi tillbaka hemma i Kina igen sedan i lördags. Känns också bra, enda är att man redan längtar efter barnen, men vi hörs ju via skype nästan varje dag, nobelpris till den som kom på skype. Här är det lite varmare kan man lungt säga, 32 grader i skrivandes stund, i skuggan alltså och fuktigt som att sitta i en tillsluten plastpåse, men vi har ju aircond, tack och lov.

Nä, nu ska jag försöka titta på lite OS, tyvärr är det bara kina kanalerna som sänder så det blir mycket konstig sport man aldrig tittar på annars som man bara kan se, de visar nämligen bara sport där det deltar kineser och tyvärr så spelar inte kina handboll, de har inte många friidrottare heller, men gymnaster har de så mycket gymnastik blir det.

Puffar vidare en annan gång.......

Tooomt........!!

2012-05-31T22:45:00.000-07:00

Jaha, nu har det små liven åkt hem, trist... Man har blivit van med liv och rörelse runt omkring sej hela tiden. Vi har iallafall varit, som mest, 8 st i lägenheten, varav 6 av dem tonåringar med andra vanor är två 50-åringar har. Ibland har det väl blivit lite väl mycket, men det gör inget, det är så skönt att ha alla nära inpå sej, få ta hand om och skratta med. Nu har ju de sysselsatt sej mycket själva, framförallt på kvällarna och för att inte tala om nätterna. Vi kallar dem för larverna, de ligger som små larver hela förmiddagen, börjar puppa sej framåt kvällningen och är full utvecklade till natten och flyger iväg, tillbaka igen i larvstadiet när det börjar ljusna ute.

Snacka om att de har utforskat Beijings nattliv, det är allt från snyggaste takbaren till mojito i plastglas hos mojitomannen för 15 kr. Dricka drinkar i slummen äta på pinne hos en tillfälligt uppställd matplats. Jaa, skulle dessa ställen finnas i Sverige skulle hälsovårdsfolket få sinnesbryt och behövas läggas in på hem för återhämtning, men av någon anledning överlever vi detta här, och gissa om det är populärt i det området, alltid fullt ös. Slummen är ju inte något slumområde utan arbetsnamnet på de mindre fina bakgatorna utanför det fina Villageområdet, där det ställs ut tillfälliga bord och plötsligt är det ett matställe eller en bar, mycket populärt bland de yngre eftersom det kostar inget att äta och dricka där.

Det har även varit hårda matcher i spelet Bezzerwizzer om kvällarna ute på altan. Då gäller det att svara på frågor om allt möjligt och briljera med sina kunskaper. Vi är ju en spelande familj överhuvudtaget, då menar jag familjespel, allt från vanligt kortspel till yatzy eller frågesportspel. Det är ingen lek, här gäller det att vinna till varje pris, nu tycker ungarna att det är fusk för jag kan så mycket tycker de, men hallå.. jag är 51 år, lite borde ju ha fastnat under åren tycker man, men kul har vi iallafall. Men det gäller att vinna....

En annan favoritsport har ju varit shopping, tänk att man kan hitta något att handla varje gång man åker till Silkmarket eller Yashoo, och då har vi varit där några gånger kan jag lova. Nu när de åkte hem de sista fyra ungarna hade de tillsammans 7 tokstora resväskor med sej hem, vi fick anlita en minivan för att komma till flygplastsen med allt bagage, hahaha...Jag tror Lois köpte 13 eller 14 st converse i olika färger och mönster. Före det har ju Alina och Samuel och varit här och handlat upp halva stället, de hade ju också spikfulla väskor när de åkte i måndags. En liten festlig händelse fick vi också fira ihop. Alina och Samuel överraskade oss alla med att förlova sej, det är inte alla som förlovar sej på Beijings snyggaste takteras i ett av deras berömda "ägg", med utsikt över ett vackert upplyst Beijing. Grattis i massor till er...

Men nu känns det bara lite ensamt och trist, mamma vill ju ha barnen runt sej hela tiden, det är svårcurlat från kina, men jag klarar av det också må ni tro. Men vi behöver nog vara ifrån varandra också, de orkar inte med sin mamma som hela tiden lägger sej i vad de gör och inte gör...Men snart är vi hemma i Sandviken och hälsar på, då får jag rå om dem igen. Vi tänker åka hem till midsommar så vi kan fira den ihop med alla nära och kära som vi brukar, då blir det mycket god mat och många skratt, som vanligt när iranska familjen träffas. Sen blir vi hemma i 5 veckor, då blir det till att uttnyttja hela Sandviken och träffas och ha kul. Sen bär det av hem till Kina igen i slutet av juli.

Det första jag ska göra när jag kommer hem är att gå till bokhandeln och göra av med en förmögenhet på nya böcker som jag har kollat upp och vet att de finns hemma. Nu har jag ju min läsplatta, det bästa köp jag gjort, men jag saknar en riktig bok ibland. Tänk vad teknik kan vara bra ibland, jag sitter här i kina och kollar på bibliotekets hemsida och laddar hem böcker till min padda, den heter så, och vips så finns det en hel bok där som jag kan läsa, underbart...Så nu tänker jag gå ut och sätta mej på altan, idag är det nämligen inte lika varmt som det brukar vara. I solen där sista veckan är det över 40 grader varmt, men vi har lite moln nu så det går att vara ute. Alltså jag ska sätta mej och läsa en stund och vänja mej att inte ha ungarna runt mej hela tiden, det kommer att bli svårt några dagar nu framåt, jag saknar dem redan...

Puffar vidare en annan gång.....

Lång dags färd mot match.......

2012-05-20T04:58:00.000-07:00

Championsleaguefinal!!! Ett måste, det är bara det att med sex timmars tidsskillnad gick matchen natten till idag, söndag, kl. 02.45. Då gäller det att få tiden att gå och att vara vaken. Vi gick ut lungt med att promenera lite på förmiddagen till vår lokala marknad för inköp av fler chelseatröjor till nattens drabbning. Samtidigt passade vi på att göra lite pedikyr och fotmassage. När man gör pedikyren så ingår det att ta bort död hud på fötterna, låter uräckligt, vilket det också är tycker jag, men skönt. Min stackars massör hon jobbade ett helskift med mina fula och tjockhudade fötter, hon filade så svetten lackade i pannan, stackare. Men jag har nog en storlek mindre på skor nu, det blev ju nästan en hel sopskyffel full av obehaglig död hud, usch, nästan så man skämdes där man satt. Men hon bara log och fortsatte sedan med massage, det tog ca 1 och en halv timme, kostade 105 kr. Sen var fötterna så glansiga och inoljade så jag halkade runt i mina sandaler.

Väl hemma igen var det dags att invänta melodikrysset, det är vår nya familjegrej här. För oss sänds det ju fyra på eftermiddagen, då är vi samlade allihop och lyssnar och löser. Hmm.. vi har kanske inte så mycket att göra här eller!....Kul är det iallafall. Sen var det dags att snygga till sej för en tur ner på "stan". Det var dags att visa Alina och Samuel en riktigt stor marknad för shopping. Nu är vi ju så många att vi måste ta två taxi för att komma iväg. Väl framme visade det sej att det inte var den bästa dagen att shoppa på, det var onödigt mycket folk, men det är bara att kasta sej in i på arenan och shoppa loss.

Det visade sej svårare än vi trodde, de blev för mycket folk, man orkar liksom inte titta när man måste tränga sej fram hela tiden, till saken hör att det är ju 30 grader varmt också, så man är ju en vandrande svetthög. Nää... vi gav upp och tog oss till flamme istället för happy hour drinkar och massor av mat. Nu var det bara 7 timmar och en kvart kvar till match start. Efter mat och dricka skulle vi till migas takbar för att visa Alina denna fanstastiska bar. Problemet är att alla vill gärna åka upp dit, så hissarna är alltid knökfulla, på gränsen till vad som är tillåtet och då åker inte UllaC. Men det har vi löst, vi har nämligen hittat en liten varuhiss på sidan om, en hiss som ser ut att vara byggd i plywood, men vad sjutton, den är vi ensam om, ibland åker det med en soptunna eller så....

Väl upp på Migas tog vi en varsin drink och njöt av utsikten och känslan av att vara lyxig, det är otroligt tjusigt att vara där. Men vi är i kina så det är inte långt till den andra ytterligheten, slummen som vi kallar den för. Gå över gatan och du är tillbaka i det genuina kina igen, med bord efter gatan och mobila kök med gasol och mat på pinne. Öl som säljs från en kylbox och folk, folk och folk överallt. Vår vanliga slumbar var full så vi satt oss på en annan efter gatan. Fick in en drinklista som vi försökte tyda så gott det gick, en del beställde gamla hederliga drinkar som rom och cola eller margarita, andra chansade vilt. Vad kommer in, jo alla drinkar var i cocktailglas, olika fäger visserligen, men undrar vad vi drack där. Glasen är ju en historia i sej, när Alina ska ta en klunk ur sitt glas ser hon ett läppavtryck och det var INTE hennes. Vi började alla granska våra glas och vi försökte lista ut när de diskades ordentligt sist, men men, vrid glaset till den sidan där det ser renast ut och drick....Nu är det 3 timmar kvar till match, vi närmar oss...

Alina behövde gå på toaletten, vilket borde vara en upplevelse, vilket det också var. Hon blev för det första hänvisad till en toalett med bara en pissränna, jaha tänkte hon det är väl så här det går till, hon hivade upp rumpan i rännan och kissade, då kliver Martin in och funderar vad hon gör därinne. Det var faktiskt herrtoa, hur killen i baren kunde ta fel på att Alina var en tjej eller kille är ju en gåta. Men det går tydligen bra ha kissa i en pissränna när man är tjej också, nå´t att tänka på när det är fullt på damernas på Mulligans. Undrar hur det skulle se ut om det samtidigt som det stod ett gäng killar och hängde fram den kom in en tjej och hivade upp framstjärten i rännan. Men kul hade vi....Nu var det dags att börja dra sej hemåt för ombyte till chelsea tröjor och börja ladda för match.

Väl hemma igen åkte tröjorna på och vi traskade iväg till Franks place, en sportsbar av klass, öppen 24-7. Där var det redan full rulle, tyskar med röda tröjor och så vi då med våra blå. Fixade ett bord med bästa plats framför en av tv skärmarna, nu är det bara 1 och en halv timme kvar, det närmar sej. Men nu har vi varit igång länge länge.....Men det var verkligen värt lång dags färd mot match. Vilket drag det blev när matchen kom igång, delar av puben skrek på Bayern och vi plus en massa andra blåtröjor hejade på Chelsea. Sen blev det ju en otroligt bra och spännande match också. Glada och trötta kravlade vi oss hemöver vid halv sex på morgonkvisten. Gissa om det känns idag att man är för gammal för såna här äventyr, vid femtio ska man lägga sej tidigt. Men attans vad roligt vi har haft så det är värt det idag...Är det någonting som de är bra på här i Beijing så är det att köra hem mat, bara att beställa och vips så står de utanför dörren med precis vad du vill ha, underbart idag...

Puffar vidare en annan gång.....

Äntligen.......

2012-05-18T02:43:00.001-07:00

Nu äntligen är alla barnen här, plus några till. De två kvarvarande sandvikenbarnen kom förra fredagen tillsammans med Loisen, vårt extra barn, enligt henne själv. Men visst ingår hon i klanen floberg. Vi tänker ju ta över världen vi Flobergare, det vore nå´t det. Ända kommentaren till det tillkännagivande på facebook till Magnus Mossberg var; Stackars Janne. Som om han inte vid det här laget borde vara van vid oss Flobergare i klasar. Till saken hör att idag kom ytterligare en, nämligen Alina och hennes Samuel (han heter visst Kristian, men Alina tyckte att han passade bättre att heta Samuel och så blev det, typiskt Flobergartag det....Vi bara byter namn vi om vi känner för det...).

Det blir lite fullt i lägenheten och lite livligt, vi är ju vana att bara vara själva vi, men det är kul med liv och rörelse. Nu är det mammagöra igen som gäller, bre mackor och plocka undan och andra sysslor som hör till när man driver ett mindre hotell, men bara kul!! Just nu är det lungt och tyst, de har nämligen gått ut för att få i sej lite lunch mat, jag tror det blir pizza. Sen till kvällen blir det som vanligt välkomstmiddag på texmex restaurangen med margaritas som man får ståpäls av, men goda är de, som jag sagt tidigare, bror och far i himmelen ler och är stolt över bartendern där, han kan göra en riktig stuggrogg han.

Under veckan som gått har det blivit mycket shopping, vi har hunnit med både Silk och Yasho market, med massor av inköp och prutande av klass, som vanligt är det mest skor man köper, varför vet jag inte. Men vi har då skor så vi kan mäta oss med en mindre skobutik, sen hör det till saken att våra prylar från Sverige kom förra fredagen, och gissa vad vi har tagit med oss från Sverige i massor, jo... skor, hur tänker man då, vi flyttar till ett land där man säljer skor för 40 kr paret, så varför tar vi inte med oss några till från sverige, snart kan vi öppna en egen liten marknad här utanför, kom och köp dyra skor från Sverige!!!

För att vi ska få sovplatser till alla har vi varit på Ikea och köpt en bäddsoffa, modell större. Det var tur att vi var dit och handlade, för vi gick på vår kinakrog och åt när vi kom därifrån. Vi försökte oss på kyckling i stark sås, jo jävlar...stark sås, understatement of the year, det var så man svettades i knävecken, men som tur var hade jag ju köpt fryst tunnbröd på Ikea, kom väl till pass. När inte servetter längre hjälpte mot svetten, dög det bra med tunnbröd i pannan, undrar om någon tänkt på det tidigare. Tyckte väl att en del tittade lite underligt när jag satt där och baddade mitt frysta tunnbröd i pannan, men det hjälpte.

Som sagt, nu har även våra prylar från Sverige kommit, så nu äntligen sover jag i min säng, MJUKA säng. Jag vet inte riktigt hur kineserna tänker om det här med sängar, men det verkar som parkbänk är ett riktmärke när det gäller stuns och mjukhet vid sängtillverkning. Så det är tur att vi har fått hit våra egna. Det var nämligen en av de saker vi tog med oss, plus lite småprylar och massor av foton, så nu känns det lite mer som hemma när jag har fått upp alla saker.

Det är få saker jag egentligen saknar, men Lois hade iallafall tagit med Mattes tekakor. Det är nog det godaste och onyttigaste bröd som finns, så det hade jag saknat lite, men hon hade med sej två påsar, gissa om jag åt tekakor i rask takt. Vanligt lösgodis kommer jag nog också att gå lös på när jag kommer hem i sommar, här finns det ett begränsat urval av sötsaker, mest Haribo påsar, så det har blivit mycket sega fladdermöss kan jag säga.

Nää, nu är det dags att försöka snygga till sej inför kvällens bravader. Blir inte lätt, här har man ständigt en bad hairday, tror det är vattnet och den torra värmen, ser ständigt ut som en sämre friserad pudel i håret. Nu är det dags att gå och klippa sej igen, min frisör heter Dylan och Jannes och Mimmas heter Simon. Jag tänker bara på Bob Dylan och Paul Simon, undrar om de är gångbara artister i ett land där samhällskritik är fullständigt livsfarligt enligt de högre makterna, tror inte de va...Så de är nog inte deras förebilder. De kineser som jobbar med service yrken har, nästan alla, tagit ett västerländskt namn, exempel Melody, Lucky, Summer, Star....personligen tycker jag att det låter som namn på workinggirls så att säga, undrar om de har tänkt på det....Ska nu sätta mej på altan först innan jag börjar frissa till mej, ta en liten drink och njuta av lugnet innan klanen dundrar in igen, ha det där hemma..

Puffar vidare en annan gång.....

only in china....

2012-05-09T02:41:00.001-07:00

Ja, nu har vi varit till flygplatsen och skickat hem Cilla till Sverige, det var jättekul att hon kunde komma hit och hälsa på oss här i Kina. Tyvärr så kommer Yasho och Silk market att märka en försäljningsnedgång nu här hon har åkt. Men som tur är kommer en annan med svart bälte i shopping om drygt en vecka, Alina, då styr hon upp den försäljningsförlusten lätt som en plätt. Men först ska vi hämta resten av familjen i övermorgon, då är vi samlade igen sedan den 14 februari, längtar längtar längtar....

Nu har det ju varit lite skoj under tiden Cilla har varit här, hon har inte bara handlat, vi har ätit gott och druckit gott också. De har även blivit lite kultur. Himmelska fridens torg och Förbjudna staden, inte så imponerade var tjejerna. När de kom fram till torget förstod de inte först att de var framme utan undrade vad det fantastiska torget var, som tur var hade de en Beijing guide med sej och slog upp bilder på torget och jämförde. Attans vad likt det var torget de stod på. Inte så imponerade var de faktiskt, ett jävligt stort torg bara, enligt utsago av de två kulturintresserade flickorna. De åkte till Pearl market istället och shoppade, så var det slut med kultureliten.

Mimma har ju fyllt år också hon har blivit 26 kinaår, inte dåligt. Det skulle firas med brakmiddag på Flamme och lite drinkar på Migas. Som vanligt blir man inte besviken när man äter på Flamme, supermätta traskade vi iväg till Migas, baren som finns högst upp på taket, 7 våningar upp. Otur för oss att alla andra i Beijing också hade tänkt tagit en drink där uppe, det var bara att vända och åka ner igen, man blev ju nästan orolig om taket skulle hålla för alla dessa törstiga människor.

Då kom flickorna på att vi skulle gå på en bar som de hade hittat tidigare, när de hade haft en barkväll i Village området, visserligen inte lika fin som Migas. Kanske lite mer åt sunk hållet, men billig. Det är det som är så lustigt i Villageområdet, du kan vara i de mest fashionabla området man kan tänka sej, sen går man över gatan och vips är man tillbaka i Kina igen. Där de säljer mat och annat jox på pinne utmed gatan, eller konstiga cigaretter från en moped med flak. Eller varför inte en tillfällig bar som någon hade ställt upp på gatan, där de säljer drinkar som Duck fart, Quick fuck eller Mind eraser för 12 kronor, only in China.

Som tur var skulle vi inte stanna där utan vi skulle till ett ställe som hette The Tree. Cilla och Mimma tog täten och drog iväg utmed den täta bargatan, där man inte vet om det är en enda stor bar hela gatan eller flera små. Vilken man sätter sej på märker man när servitören kommer ut och frågar vad man vill ha, då vet man vilken av de små hålen i väggen han kommer ifrån och kan kolla vad baren heter. Nu skulle vi inte sitta här heller, tack och lov...utan vidare in i gränden, nu började det bli lite skumt kan jag lova. Vi frågade är ni säker på att ni hitter, jodå vi var på rätt väg. Plötsligt dyker det upp en grind långt in i gränden, här är det förkunnar Mimma. Min undran är hur har ni hittat hit överhuvudtaget. Förklaringen är att de hade letat en riktig toalett, alltså inte en sån med bara hål i golvet som är mycket vanligt i det enklare kvarteren, då hade de gått längre och längre ner i gränden och vips uppenbarade sej detta ställe som hade en riktigt toalett, så den blev det då.

Vilket jag håller med till varje pris, inte nog med att det är lite äckligt att bara pinka i ett hål i golvet, de är ju inte direkt gjorda för oss knäopererade heller. Innan jag har vikt ihop mina kravliga knän och kommit ner i sittande ställning är det ju redan försent, sen måste man ju montera någon form av talja och rep i taket för att hissa upp men igen, nä.. jag tar nog det vanliga sittdasset jag.

Men det var en riktigt trevlig liten bar, inte som Mulligans precis, men helt okej. Vi ber att få in drinklistan, den var ju snygg, en skraltig, halvtrasig sak, men med väldigt många drinkar. Janne var helt säker på att man, bara av att hantera drinklistan, säkert kunde drabbas av en flertal olika sjukdomar av varierande svårighetsgrad. Man så inte alltid vad som stod heller, men vad gör det. På en sida var det en hel rad med drinkar listade, plötsligt mitt i listan fanns det ett erbjudande om att man kunde köpa T-shirts, en för 90 kr och 5 st för 300 kr. Undrar hur man tänker då, låt se...jag ska ha en rom och cola, två gin och tonic och sen drar jag till med 3 T-shirts, only in China....

Häromdagen skulle vi gå och äta på vår nya favorit med texmex mat. När vi gick dit såg vi en flakbil med två stycken på flaket som sprutade vatten på träden efter hela gatan, vatten trodde vi ja...Tänkte inte mer på det, när vi kom fram till restaurangen satt vi oss på uteserveringen, det är ju lite varmt här nu kan man säga. Vi fick in vår mat och skulle till att äta, då fick vi syn på den där bilen igen, då var det dags att spruta på träden efter den här gatan. Helt plötsligt kommer servitrisen utspringande till oss som sitter ute och äter och skriker; It´s poisson, it´s poisson, you must go inside quick. Nu blev det fart på uteplatsen må ni tro, alla tog sina tallrikar och glas, med hjälp av servisen, och sprang in i lokalen istället, snabbt som attan drogs dörren igen, medans den sprutande bilen åkte förbi och öste något över träden efter hela gatan. Nu är det så att den restaurangen vi var på var inte den enda på den gatan. Väl inne satt sej alla och började äta igen som om ingenting konstigt hade inträffat, förutom att det under bästa kvälls ätar tid åkte runt en lastbil och sprutade gift på träden utmed hela bargatan, only in China.

Till saken hör att de två som stod på flaket och sprutade, vad det nu va, hade inga skyddskläder eller masker eller så, men jag vet inte, man kanske inte jobbar i den branchen så länge, det är mer av ett tillfälligt jobb så att säga. Men vi är inte förgiftade än, vad jag vet iallafall, men det är ju svårt att säga, vi är ju lite konstiga till vardags så man märker väl ingen skillnad om man skulle lite besprutad, vem vet det kanske blir "some improvement instead". Nä.. som de säger; Man får glad att man blev som man blev, när man inte blev som man skulle.....riktigt klok alltså..Men världen behöver lite tokigt folk, det skulle bli för trööökigt annars, det är bara döda fiskar som flyter med strömmen. Men nu blev det mycket sådana där kloka ord som är så populära på facebook nu för tiden har jag märkt.

Nä jag säger som Kung Julian; här ska inte förnuftigas....

Nu är det inte långt kvar till de kommer....jipii!!!

Puffar vidare en annan gång....

Varmt......puh...

2012-05-02T21:26:00.000-07:00

Sommaren har kommit till Beijing, nu är det verkligen varmt ute. Ändå är det bara vår än, uteserveringarna har nyss öppnat. Precis som i Sverige när vi anser att våren har kommit, skillnaden är att då kan det hända att man får dricka en öl ute i snömodd endera dagen, kommer INTE att hända här kan jag lova. Det enda som snöar här är vita tussar som ser ut som stora maskrosdun, de kommer från ett träd och vissa dagar "snöar" det så mycket dun att man måste lägga över saker över glasen annars har man det fullt av ludd.

Nu har de även slagit upp portarna till vår nya uteplats alldeles utanför vår port. Vi kallar den för Jensasparken. Snyggt med scen, grilltält, bar och tjusiga utemöbler i rotting. Jobbigt nu har vi två fina uteserveringar att gå till, 25 meter rakt fram eller 30 meter till höger, svårt val ibland. Vi brukar ta den där det är mest sol för tillfället. Nu när Cilla har kommit har vi fullt upp med att visa henne alla ställen också som man måste gå till och äta och dricka. Så Mimma och jag har sjå om dagarna att hinna med allt.

När vi skulle visa henne vårt nya texmexfynd till restaurang, med margaritas som får håret att krulla sej, så vi att det hade en sportsbar bredvid, Franks. Det måste vi ju testa, vilket ställe. Större än det såg ut att vara. Biljardbord, fotbollsspel, dart, hockespel, en livs levande diskjockey som spelade grymt bra musik. TV överallt med all möjlig sport, naturligtvis har det öppet 24-7, utifall man skulle bli sugen på lite fest vid femdraget en morgon. Så vi bestämde att vi måste prova en liten drink där innan vi gick hem. Nu har vi fått erfara en ny sort av caipirinha, det ska ju vara rom, krossad is, massor av lime som man har pressad sönder lite för att få ut så mycket smak som möjligt. Men den kinesiska drinken av samma sort är ett glas med sprit och 3 limeskivor, intressant upplevelse.

Men en riktig bra sportsbar, där kommer vi att titta på championsleague finalen. Visserligen måste vi släpa upp oss till kvart i tre på natten, men vad gör man inte för sporten. Vi har till och med varit på Silk market och köpt Chelsea tröjor till eventet, här ska det hejas.

Fick blommor igen av mannen, den här gången var det riktigt dyra rosor, långa, stora knallröda och väldoftande för 4 kr stycket, det ni. Snart är det dags att flytta till vår riktiga lägenhet, det blir inflyttning den 8 maj, det ska bli skönt. Visserligen behöver vi bara gå över till nästa hus, för där ligger den lägenhet vi ska ha, de håller på städa och fixa i den just nu. Den ligger på nedre botten, det är därför vi hellre vi ha den. Vi ska till ikea och köpa lite utemöbler till vår terass, äntligen kan man sitta ute igen och gona sej i solen. Vi måste också köpa en bäddsoffa, så att alla får plats när hela ligan anländer, vi blir ju 8 stycken, visserligen har vi en stor lägenhet med tre sovrum, men det räcker inte riktigt till ändå. Men vi är vana att tränga ihop oss och umgås, när man tillhör iranska familjen då är talesättet "finns det hjärterum så finns det stjärterum" en baggis.

Idag är det kulturdag, Cilla vill se lite sevärdheter när hon är här, inte bara god mat och dricka och seriös shopping. Så idag ska vi till Himmelska fridens torg och se på propaganda skärmarna med leende och arbetande kineser, allt till ljudet av glad och pompös musik. Det har aldrig varit roligare och trevligare att slita ut sej på fälten med jordbruksarbete, eller... är det inte riktigt sant, kanske..?

Sen går vi över till Den förbjudna staden, kollar lite innanför första porten, knäpper lite semesterbilder så har man gjort det också. Sen kan vi åka till en ny stor shoppingmarknad som heter pearl market, undrar vad de säljer där, allting kanske....

Nää, nu är det dags att göra sej snygg för utflykt. Du behöver bekväma skor sa jag till Cilla, då tittade hon på mej och sa; du menar alltså fula skor. Ligger något i det faktiskt. Lite av en utmaning att gå över det torget idag i denna värme, men lite svett får man tåla. Man får se fram emot god mat på Homeplate ikväll, mums...

Puffar vidare en annan gång......

Vardag.....lyx

2012-04-25T21:14:00.001-07:00

Visst känns det fortfarande som lyx att inte behöva jobba, inte behöva stressa på morgonen utan ta det lungt och göra allt i mitt tempo. Det är bara Johansson som måste ha allt det där istället, ibland har jag lite dåligt samvete för det. Han har långa dagar på jobbet med dryga resor fram och tillbaka och jag bara finns till i min egen lilla kinabubbla. Men jag får inte jobba här och även om det är skönt att bara vara kan det ibland kännas lite långtråkigt. Framförallt när man är van att jobba för man har alltid gjort så sedan man var 14 år. Men det gäller att fylla dagarna med vettiga saker, samtidigt som jag redan har fått in en del rutiner.

Just nu är det bara skönt att vara tillbaka på Lido apartments och snart får vi flytta in i den lägenhet som vi ska bo i resten av tiden här. Då kan man börja fixa så att det känns som hemma, köpa lite blommor och bo in sej. Snart hoppas vi att våra saker från Sverige kommer också, då blir det ännu mer hemma. Men som vanligt är det lite krångel med det. Av någon anledning står sakerna i hamnen här i Kina och kan inte köras därifrån på grund av någon byråkratregel som vi inte riktigt har fått kläm på än. Men det ordnar sej säkert, "the chinese way", som jag sagt tidigare det är bara att sätta sej ner och gilla läget och försöka lösa det på bästa sätt. Det är ingen idé att hetsa upp sej.

Lite vardagsgöra måste man ju ta sej till, igår hade tvättstugetid, usch jobbigt. Två maskiner var jag tvungen att tvätta, sen måste jag också sätta in disk i diskmaskin ibland, det är också jobb, tyvärr ingår inte diskning i min veckostädning som de två tjejerna kommer och gör varje onsdag. Jag behöver iallafall inte tvätta sängkläder för det byter de varje onsdag och lägger rena handdukar på alla tre toaletterna, plus att de ställer iordning alla saker snyggt och prydligt på toaletten. Mimma är så nöjd varje gång de har varit här för då har ordning igen på sina sminkprylar. Det är lyxigt kan jag lova när man är van att hålla iordning på ett mindre hotell hemma i Sandviken, både vad gäller mat, tvätt och städning.

Restaurang köpmangatan som Robin brukar säga, den bästa restaurangen i stan. Så när jag kommer hem i sommar får det bli en liten återöppning av den, så jag får laga mat till alla ungarna, jag gillar ju faktiskt det. Fast jag har ingen aning om var restaurangen ska återöppnas för vi har ingenstans att bo när vi kommer hem, men det ordnar sej det också, äta god mat och umgås ska vi iallafall, hela tiden. Nu kommer ju de små liven snart, tyvärr inte Robin då, han måste, den här gången, vara hemma och passa "lillhunden" Rocky. Men det blir fler resor till Kina då han kommer med. Det blir inte så mycket laga mat hemma när de kommer för det finns så otroligt många bra ställen att äta på som vi måste visa alla som kommer. Häromkvällen hittade vi ett TexMex ställe här runt hörnet som vi hade missat, men vilket ställe. Massor av god stark tex mat, för att inte tala om Margaritadrinken vi köpte efter maten, den ni. Min pappa och Hasse skulle ha varit stolt över bartendern, de var en drink i deras klass det. Det var så mycket tequila i den så håret på armarna reste sej när man drack första klunken.

Och det var inget litet pluttglas heller, till saken hör att den kvällen vi var där hade de något som kallades Amazing tuesday, från halv 6 till stängningsdags var det halva priset på allt drickbart, så den drinken kostade oss 25 kr. Det kan jag lova, man dricker inte mer än 2 stycken av den om man vill ta sej därifrån i snyggt skick. Dit kommer vi att gå många gånger.....

Nää, nu ska jag försöka göra något vettigt fram till klockan 4, då är det repris på champions league matchen mellan Real Madrid och Bayern Munchen från inatt. Så jag kan varken läsa tidningen eller gå in på facebook, för där står ju resultatet och jag vill inget veta. Undrar vad jag ska hitte på, hmmm, en liten promedad kanske, läsa lite i min bok, planera var vi ska äta ikväll. Det är så skönt, oftast behöver jag inte planera VAD vi ska äta utan VAR, även om jag gillar att laga mat är det skönt att bara behöva göra det när jag verkligen vill laga mat. Men en promenad är nog bra, behöver röra på mej, har slarvat med gymmet, men jag kan faktiskt säga att jag har varit förkyld, det där lät som en dålig ursäkt!! Så promenad det blir efter jag färgat håret lila, det är blått nu och det behöver bättras på. Kineserna är så förtjusta i mitt lila/blå hår. Antingen tisslar det lite försynt eller så ställer de sej och pekar och tokstirrar. Men det är kul att man roar någon...

Den ni.. den är riktigt sann den.!!!

Puffar vidare en annan gång......

Liten utflykt.....

2012-04-24T01:56:00.000-07:00

vy från sydkoreas flygplats, väldigt tjusigt var det

I helgen hade vi bestämt att vi skulle ta en liten weekendtur till sydkorea, seoul. Det är så att Mimma har ett visum på 120 dagar men då måste hon resa ut ur Kina en gång inom 60 dagar för att få vistas här i de resterande 60 dagarna. Det var därför vi skulle ta en liten utflykt och då är korea närmast, bara 2 timmars flygresa. Sagt och gjort, på onsdagen beställde vi biljetter med airchina. Det ni... försök att via telefon förklara vad man heter med en kundtjänst människa som pratar så där engelska, det slutade med att hon skrek i telefon, bokstavera, vilket jag gjorde men hon begrepp inte vad jag menade.

Till slut enades vi att jag skulle maila alla uppgifter till henne istället. Det är lite lustigt, för om man ringer till olika allmäna tjänster som exempelvis taxi, så får man info i början om att man kan få engelsktalande hjälp om man trycker exempelvis 8. Vilket Mimma gjorde vi ett tillfälle då vi skulle beställa taxi när vi bodde ute i ödemarken vid la grande villa. Hon tryckte snällt 8 för engelsk tal, hon kom fram till en tjej som pratatde kineska, när hon frågade om den engelsktalande tjänsten så rabblade tjejen någon på kinaspråket och la sedan på luren. De är söta när de försöker, men det håller liksom inte hela vägen ut, men det låter snyggt i telefon med den tjänsten, fast den finns ju inte egentligen....

Men åter till korea, efter lite trix och fix så hade vi biljetter till lördagens flyg till Seoul. Sen var det dags att boka hotell, vi hittade ett hotell som hade två sovrum och ett litet allrum med kök, låter bra, visserligen ska vi inte laga mat men det var det enda som fanns med två sovrum, busenkelt bokade vi det, så nu var vi på väg. Framme vid flygplatsen undrade vi om det skulle bli några problem att ta sej ut ur kina med våra visum, men det var inga problem, vi var betrodda att resa ut iallafall återstår att se om vi kommer in tillbaka. Väl ombord på planet är det bara att vänta på drinkvagnen. Sen bär det iväg, men vilken flygtur det blev, under tiden flygvärdinorna serverar lite mat och dricka börjar det guppa ordentligt. Vi blir informerade om att det är lite turbulens, LITE.......understatement of the year. Det visar sej att åka bergochdal banan på grönan är lugnare, personalen måste avbryta serveringen och gå och sätta sej, tur... säger jag att vi hade hunnit fått vårat dricka. Nu gällde det att hålla drickat i tilltänkta behållare som hör till, vilket visade sej vara svårare än ni kan tro, Jannes vin hamnade på mina glasögon och över det lilla bordet man har till förfogande. Själv är man snabb som en kobra, eller törstig bara kanske, jag vaktade mina öl noga och hade innehållet i där det skulle vara, inget slöseri här heller!!

Efter en guppig färd, även i sidled, var det dags att landa i ett spöregn, så när planet slår i mark börjar det slira på den hala landningsbanan, man kan lungt säga att man kände sej lite skakig när piloten äntligen fick stopp på det hela...puh. Men nu är vi i Sydkorea, läckert. Dags att se om vi blir insläppta med våra visum, inga problem det heller, men det tog lite tid och kollande. Nu skulle vi till ett expresståg som gick direkt till Seouls tågstation mitt i stan. Busenkelt, kommunikation är de bra på i asien, skyltat och hur enkelt som helst att hitta och köpa biljetter. Men vilken flygplats, så snygg, när vi var på väg till tåget gick vi förbi en skridskobana, en sådan där med plastgolv, folk åkte för fullt.

Efter vägen till tåget var det värdinnor överallt som visade var man skulle gå och tryckte på hissknappen, här behöver man inte nöta på sina egna fingrar. Väl nere i tåghallen står det en till värdinna och visar vägen ut ur hissen och åt vilket håll man ska gå. Snygga och bekväman tåg, och tågvärdinnan bugar i dörren till varje vagn innan hon kommer in och kollar biljetten, det ni.. Sj har mycket att jobba med, tåget skulle ta 43 minuter, vad tror ni att det tog, exakt 43 minuter, undrar hur det kan fungera så bra här när tågen i sverige knappt kan köra mellan sandviken gävle utan att misslyckas, och inte står det någon och bugar i dörren heller.

Tyvärr så spöregnade det hela tiden, så vi fick bara snabbt få tag på en taxi och ta oss till hotellet, redan i taxin förstod vi att här var det dyrare än i Beijing, vilket vi också redan hade hört. Det märkes att Seoul har haft inflytande av västerlandet mer och längre än kina. Det kändes väldigt olikt att åka genom den här staden med taxi, mer som i stockholm typ. Hotellet var väl sådär, men det duger för en natt. Nu var det dags att försöka hitta något att äta i spöregnet. Rakt över vägen från hotellet låg det en liten pub, vi tog oss dit. När vi skulle beställa lite mat, och då var det bara pubmat, blev vi helt mållösa, nog hade vi hört att det skulle vara dyrt här, men, det här var ju löjligt, dyrare än hemma i Sverige. Lite pommes, pizzaslice, kycklingben och öl blev nästan 600 kr. Tur att vi bara ska vara här en natt.

Väl hemma på hotellet igen tänkte vi att en liten drink innan vi lägger oss kan vi väl kosta på oss när vi ändå är här, hur dyrt det än är. Hotelbaren är riktigt fin, små bås med soffor och en hel soffgrupp i mitten av baren, den tar vi. Vi börjar kolla på drinklistan, vilket visar sej inte vara någon drinklista utan en systemlista, man kan bara köpa hela flaskor av allt, till slut kommer vi till en liten lista med några drinkar. Men tanken är tydligen att i det här landet köper man in en hel flaska och häver i sej, priset... jaa ungefär 1200 kr för en vodkaflaska. Vi ber om en varsin gin och tonic, efter mycket krångel får vi in, vad vi tror är gin och sprite, kanske, men men.. Därefter dyker bartendern upp med en skål snacks, mmm gott tänker vi och börjar ta för oss av vad vi tror är salta jordnötter. Men här serveras inte salta jordnötter utan salta fiskar, och då menar jag inte malacos salta fiskar....

Utan salta småfiskar, sådana man köper till sin katt!!

Det var längesen jag skatta så mycket, vi satt där och tittade på fiskarna som låg där och glodde tillbaka på oss, och vi skrattade så tårarna rann, men hallå, vad gör man när man blir serverad salt småfisk på riktigt!!! Vi kom fram till att vi längtade hem, alltså hem till kina, lite rolig känsla faktiskt, hem till kina. Efter frukost och lite vila dagen efter bär det av till flygplatsen. Flygresan var en promenad i parken den här gången. Snygg vy över kinesiska muren fick vi vid inflygningen till Beijing.

Väl framme i Beijing undrade vi om det nu skulle bli några problem att ta sej in med våra visum, men det gick enkelt och lätt, vi var china approved.

Nu vill vi bara hem till oss på Lido för att vila efter en trevlig och händelserik weekend i Sydkoreas huvudstad Seoul, känns overkligt faktiskt, men vi har varit där!

Puffar vidare en annan gång.....

Lite trist nu.......

2012-04-18T06:31:00.001-07:00

Efter mycket väntan och längtan var det ju äntligen dags att flytta in i huset. Glada i hågen packade vi ihop våra grejor och förberedde oss på flytt. Lite tråkigt att lämna Lido är det ju, det är ett toppen ställe, men vi ska till vårt hus!! Skjutsen kommer och vi trycker in allt i den och sen bär det iväg ut till La Grande Villa. Väl framme blir vi mottagna av vår landlord som ska vara med när vi går igenom kontraktet. Väl inne i huset, så kommer känslan direkt, det här är inte vad vi hade kommit överens om. Men man ska alltid ge saker och ting en chans, så vi börjar gå från våning till våning och titta, det är några stycken så att säga. Men tyvärr, det är inte alls bra. Det kontrakt som vi har i handen och det hus som vi är i stämmer inte på långa vägar överens, det fattas massor av saker och andra viktiga punkter är inte åtgärdade, så det blev lite trist. Det visar sej också att området runt omkring inte heller håller vad som är lovat, det är väl visserligen inget konstigare än Sverige, där mäklare och fastighetsägare lovar mer än vad som kan hållas. Men för oss som ska bo här blir det väldigt isolerat och tråkigt. Så just nu är det förhandlingar som gäller, vi får se hur det slutar, men vår förhoppning är att flytta tillbaka till Lido så fort som möjligt.

Annars rullar det på som vanligt här i Kinaland. Sommaren har kommit, det är riktigt varmt nu, syrenerna blommar för fullt och de berömda körsbärsträden blommar i parkerna så folk vallfärdar dit och knäpper kort, det är mycket vackert. Det som fortfarande inte kommer regelbundet är posten, är riktigt nyfiken på var min post egentligen är hela tiden. Det dyker upp något brev då och då, till Miss Tongs stora lycka. När det äntligen kommer ett kuvert så ringer hon på min dörr och ler med hela ansiktet och räcker vördnadsfullt fram det till mej. Oftast innehåller kuvertet viktiga saker som reklam för postkodlotteriet och att jag får låna pengar på någon kreditbank. Ja just det, jag har fått en bonuskupong på ICA maxi också, undrar var jag kan lösa in den någonstans här, Jenny Wang kanske.

Jenny Wang är den lokala ica handlaren i kina, en riktigt bra affär egentligen, de har allt man behöver. Mycket västerländska varor som man känner igen, men men de är väldigt dyra. En litet paket smör kostar 30 kr och smörgåssmör, som bregott ungefär, kostar 35 kr och då är det en liten förpackning. Men en bra affär är det. Nu handlar jag mycket på den lokala marknaden, som grönsaker, ägg, frukt och kött, där är det istället löjligt billigt. Ibland undrar man varför de överhuvudtaget tar betalt. En kasse blandade grönsaker kan kosta 10-15 kronor och då har jag även köpt ägg. Så skulle jag köpa grönsaker för min bonuscheck där fick jag köra hem grejerna i en skottkärra.

Under dagen som har gått nu har vi förhandlat klart med landlorden och imorgon flyttar vi tillbaka till Lido, det känns bra. Nu ska vi ska vi bo in oss där, för det kommer att bli vårt hem de närmsta tre åren. Till helgen tänkte vi ta en liten weekend semester och åka till sydkorea, bo på hotell i Seuol, det behöver vi nu efter allt förhandlande. Sen är det bara att vänta in alla som ska komma och hälsa på, första besökaren kommer redan nästa lördag, det är Mimmas väninna Cilla, sen ska de göra Beijing tillsammans.

Sen den 10 maj kommer äntligen Cin och Martin och Louise hit, då ska vi kramas, jag längtar och längtar. Sen den 17 maj kommer Alina och Samuel, då blir det som vanligt, iranska familjen samlas, det är liksom vårt motto, alla på en gång så vi verkligen får umgås nära. Men det är ju så underbart att vi är så många och att vi är tillsammans.

Nä nu får räcka för idag, det är kväll och vi sitter och myser i soffan med ett glas gott rött vin och tittar på kinesisk såpopera, verkar vara otroligt spännande just nu, det hörs på musiken, men vi fattar ingenting. Men det gör inget, man blir van och det är ju spännande tydligen hahaha.

Puffar vidare en annan gång.......

Flytt....

2012-04-09T01:43:00.000-07:00

Ja, det börjar dra ihop sej för flytt till vårt hus ute i La Grande Villa. Så från och med lördag kommer vi att bo i förorten till Beijing, tur att det är billigt att åka taxi. Från vårt hus in till "stan" alltså Village området är det ca 2 mil, skulle vi åka taxi fram och tillbaka kostar det oss ungefär 100 kr, det kan man ju ha råd med, faktiskt. Men man kan alltid åka tunnelbana, då blir det billigt. Sagt och gjort, när vi var ut och tittade på huset förra veckan bestämde vi oss för att åka tunnelbana tillbaka till stan. Först tittade vi runt lite ute hos oss, kollade huset, såg bra ut, stort kan man lungt säga, 340 kvadratmeter på 4 våningar, plus takterassen.

Vi gick även för att titta på vårt clubhus, tyvärr är inte allting riktigt klart än, de håller fortfarande på att bygga upp denna anläggning, så allt i clubhuset och runt omkring är inte öppet. Men det kommer, man kan gymma, spela bowling, basket, tennis, bordtennis och snart bada i en 47 meter lång och 19 meter bred inomhuspool med stjärnhimmel och jacuzzi med liggstolar efter sidorna, kommer inte att göra ont. Bowlingen är en privat del med två banor som du lånar och har ett eget litet bowlingparty om du vill.

Den enda nackdelen med att bo därute är att det är inte lika nära till affärer, bare och restauranger, man måste röra på benen lite. Men det ligger två stora köpcentrum ca en kvart till 20 minuters promendad bort. Den ena av dem är ett 6 våningar stort inomhus centra med McDonalds 24-7, det är väl inte så kul att gå där, men det andra är som ett litet utomhus centrum med restauranger, barer och affärer, där kan man sitta ute och ta sej en matbit eller öl, finns massor av olika typer av mat, vill man äta och dricka sånt man känner till finns det både ett starbucks och en subway där. Men vi tänker köpa två mopeder så då blir det ingen match alls att ta sej dit. Och som sagt om man vill snåla då åker man tunnelbana in till stan, vilket vi skulle göra för att testa hur det gick till. Så vi kollade via gps vad det fanns en t-banestation närmast och så gick vi dit. Jag trodde att det skulle vara någon skum nergång i marken till underjorden, döm om min förvåning när det dyker upp en mindre flygterminal efter vägen.

Kineserna gör allting stort och snyggt när de väl sätter igång, och välordnat. När vi kom in stod vi där som tre fån och glodde. Okej vi måste hitta en karta med tunnebanelinjerna sen måste vi försöka ta reda på var vi är och vart vi ska. Lättare sagt än gjort med tanke på att kartan över tunnelbanesystmet ser ut så här.

Men vi såg förvirrade ut och det kom en tjej och försökte hjälpa oss, nu var hon inte så bra på engelska så det gick lite trögt, då dyker det upp en kille som visar sej vara riktigt bra på det och då blev det lätt som en plätt. Man kollar vad man är, vilken färg som man börjar åka med, sen tar man reda på vart man ska stiga av, vilken färg den banan har, sedan är det bara att komma ihåg var man ska bytta tåg till en annan färglinje, det låter krångligt men det är det inte, till och mej lilla jag som knappt kan åka buss hemma i sandviken kan fixa detta, och då kan alla, jag lovar. Nu var det dags att köpa biljett, då fanns det en biljettautomant på väggen bredvid kartan, killen visade hur man gjorde och ut kom det tre biljetter, till den otroliga kostnaden av 6 kr för oss alla tre. Det kostar nämligen 2 kr att åka tunnelbanan och då åker du hur du vill i hela Beijing för den summan. Sagt och gjord, dags att ta sej till tåget, först var man tvungen att låta väskan gå igenom ett röntgen, precis som på flygplatserna. Sen var det bara att gå igenom spärrarna och vidare till tåget, vi åkte med blå linje tåg 10, och skulle byta till gul linje tåg 13 vid en station som vi visste vad den hette.

Snyggt och prydligt överallt, vakter som kollar på perrongen och i rulltrappor. Tåget visar sej vara ett under av teknik, väl ombort finns det monitorer som talar om var man är vilken station man kommer till plus att en röst på engelska och kinesiska tydligt talar om vart man ska, busenkelt, plus att det är ett system med lysande lampor som släcks vartefter du kommer till stationerna så du vet precis vad du är.

När vi sedan bytte till gul linje, tåg 13, var det färgkodat i marken och på väggen vart man skulle gå för att komma till rätt tåg, det var en bit att gå men sen iväg med nästa tåg, sista bytet var till färg röd och tåg 15, lika här kodat och klart, bara att följa färglinjen, nu var vi närmare stan så det blev lite mer folk som skulle av och på, men det har kineserna också löst, med pilar i marken på perrongen.

De är inte så tokiga ibland, tänker till lite. Iallafall tog vi oss de 2.5 milen in till the village området på en timme, med 2 tågbyten och 6 kr fattigare. Åka tunnelbana det ska jag göra fler gånger, enkelt, snabbt och billigt.

Det var även lite festligheter här på anläggningen i anslutning till earth hour, vi kom tillbaka hem mot kvällningen och såg att det eldades utanför hotellentrén, i en tunna förstås. Det var små stånd uppställda där man kunde hämta både mat och dessert och framförallt drickbara saker, gratis. Sedan spelades de musik och sjöngs fredssånger. Jättetrevligt, särskilt nersläckt kan man väl inte påstå att det var men iallafall ett kul arrangemang.

Idag den 9 april fyller vår älskade Jessica 40 år, jag kan riktigt se och höra hur hon stimmar i sin himmel om det, vi kommer väl alla ihåg vilket sjå hon hade när hon skulle fylla 35 år, så gammal kunde man ju bara inte vara, ja vad säger man. Jag struntar i vad du tycker Jessica, jag skulle iallafall fira den här dagen tillsammans med dej även om du skulle bli en gammal kärring enligt dej själv.

Jessicas favoritlåt, förresten hon älskade allt med Eva Dahlgren, men den här låten sjöng Eva Mossberg på begravningen så vackert att till och med änglarna i himlen grät.

Grattis Jessica från oss alla!

Jag puffar vidare en annan gång.......

Lika, olika......

2012-04-03T22:30:00.000-07:00

Ofta blir man påmind här om just hur lika eller olika det är att leva och vara här. Just för tillfället är det lika tråkigt att vara snuvig i Kina som det är att vara snuvig i Sandviken. Jag har nämligen drabbats av en kinesisk bacill. Man kan ju förstå vad mina vita blodkroppar måste ha blivit förvånade och fundersamma över vad det var för en konstig kinesisk snorbacill som dök upp i systemet. Hmmm, den där känner vi inte till, här måste konfereras om hur vi ska bli av med den. De har nu haft konferens i snart en vecka, men de har inte kommit särskilt långt tycker jag, mycket prat och lite verkstad verkar det som. Lite som beslutsfattandet i kommunhuset vita borgen i Sandviken, det pratas och pratas men det händer inget av nytta för någon utanför vita borgen, hahaha..

Så nu har jag försökt att fixa det här på egen hand, jag gick till apoteket, vilket för informationen har öppet 24-7. Där har det en bunt med papper som det finns alla möjliga åkommor översatta från kinesiska till engelska, sen är det bara att börja leta och peka och försöka se sjuk ut och peka på sej själv och visa vad som fattas en. Blir lätt lite lustigt när man ska peka sej själv i huvudet, undrar om de tror att jag har huvudvärk eller om det fattas något däruppe. Iallafall kom vi till ett gemensamt beslut, snabbare än både mina vita blodkroppar och politikerna i kommunhuset att jag nog behövde medicin mot huvudvärk och snor. Fick två olika, en grönvit mot snor, passar ju bra, och en kapsel med något flytande i mot huvudet. Om det är mot huvudvärk eller allmän förvirring vet jag inte. Men de hjälper för tillfälligt tills konferensen är över och det börjar ageras lite mot den kinesiska bacillen.

Vi har ju även varit och klippt oss, det ni. Vi gick till en salong som såg stor och snygg ut, svårt att veta vilka andra kriterier man ska gå på. Men som sagt den såg proffsig ut, mycket personal och så, fast å andra sidan är det ju mycket personal överallt här och alla har en egen liten arbetsuppgift, så även på salongen. Det stod tre stycken bakom kassan när vi kom in och sa att vi ville klippa oss. Då tog de fram en prislista som visade tre olika priser för klippning, vi undrade vad det var för skillnad, efter mycket förklarande på kinesiska och halvengelska och ett telefonsamtal så kom vi fram till att det var de olika färdigheterna som frisören besatt som bestämde priset. Mimma och Janne tog den lägsta nivån, 180 kr och jag tog den efter 260 kr, det är ju bara hår, det växer ut igen tänkte vi. Sen blir vi visade till en varsin stol av en varsin liten assistent. Därefter blir håret tvättat och huvudet masserat, skulle ha varit nöjd bara med det faktsikt. Åter tillbaka i stolen dyker frisören upp, min hette Bob.

Eftersom jag är så närsynt så ser inte jag fram till spegeln så jag vet aldrig riktigt hur det blir förrän det är klart. Men det kändes helt okej när han höll på och klippte runt i håret. Det enda jag tänkte på att det inte var direkt lika ordnad klippning utan lite klippa här och sen lite klippa där men han kunde absolut klippa. Bredvid honom står hela tiden hans assistent, som för övrigt erbjuder mej olika drycker, sen borstar hon mej i ansiktet för att ta bort allt småhår som faller ner. Efter ett tag slutar han och klippa och assistenten kliver fram och torkar mitt hår torrt, därefter kommer frisören tillbaka och fortsätter att klippa samtidigt som hon borstar bort hår i mitt ansikte. När han har klippt färdigt så ska jag tvätta håret igen, skönt. Därefter torkar hon det torrt och Bob är tillbaka för att styla det hela. Blev bra faktiskt, alla tre är riktigt nöjda med den goda behandling som man fått. Att gå på salong i Kina är riktigt lyxgöra. Hela notan för alla tre gick på 620 kr, för det fick man håret tvättat och huvudet masserat två gånger, en assisten som borstade bort hår i ansiktet hela tiden och erbjöd en drycker och en klippning och styling, inte illa tycker jag.

I stort är livet lika här som hemma i Sverige. Det slår mej ibland när jag rör mej i omgivningarna. Folk hastar fram, ska till jobbet, ungar gnäller på affären om att de vill ha godis och leksaker. Tonåringar i grupper som fnittrar och skvallrar. Noga med hur de ser ut, moderiktiga och stylade. Sen helt plötsligt händer något runt omkring en som gör att man ser hur olika vi är och att vi lever i två helt skilda världar, ingen bättre än den andra, bara olika. Till exempel som när vi var på det stora affären Lotte Mart sist, allmänt kallad hottentottaffären av oss. När Mimma och jag ska gå igenom matavdelningen för att komma till kassorna ser vi en pappa hålla upp sin lilla dotter över en papperskorg bredvid äpplena vid frukten, hon var kissnödig, så det var bara att låta henne kissa i papperskorgen. Undrar vad de skulle säga på Maxi om någon lät sin lilla kissa i papperskorgen där. Men här är det inget konstigt alls, de andra bara plockade vidare bland frukten.

Lite konstigt blir det då, eller som den gången vi skulle gå till vår pub. När vi kommer fram ser vi att det står en äldre herre med en flakmoped utanför och på flaket har han en mindre djuraffär. Du kan köpa allt, fiskar, sköldpaddor, fåglar av olika slag, kaniner, hamstar.... jaa allt som finns att köpa hos Linkans Zoo, fast här från ett flak på en moppe. Han har stått där några gånger efter det, undrar om han fångar några djur i parkerna och säljer, för en dag hade han ekorrar med sej. Men folk handlar av honom må ni tro. Ja, så nog är vi olika många gånger men samtidigt så lika, konstigt. Sen är det ju frågan om vilka som lever i den rätta världen. Naturligtvis tycker väl inte jag att man ska kissa vid äpplena på Ica eller sälja djur från en moped, men det är andra saker här som jag kan komma på mej själv med att tänka; Varför skulle inte det här kunna fungera i Sverige. Men som sagt, det är tur att vi är olika, som ni vet är det bara döda fiskar som flyter med strömmen.

Jag puffar vidare en annan gång.....

Duns.....

2012-03-26T01:11:00.000-07:00

Hör och häpna, efter jag hade skrivit klart i bloggen om min post som aldrig dyker upp, gick jag ju ut för att titta efter. Vilket jag gör varje dag. Miss Tong ser ovanligt glad ut då jag kommer och pekar på postboxen och skrattar, och se där ligger ett vitt kuvert till mej. Jag rycker åt mej posten och ler, säkerhetskillen, som sitter 24-7 i vår lobby, gör tummen upp och säger; Oh my god, mail. Då förstår ni vilken uppståndelse detta vita kuvert gör. Innehållet var dock inte lika upphetsande. erbjudande om att vi ska gå med i postkodmiljonären. Det skulle i och för sig vara intressant, undrar om de någonsin skulle dra vår postkod, och hur många adresser tjejerna med guldkuvert skulle få springa runt till inom vår postkod, bara det skulle ju vara ett progam på en vecka. Sen var det rabattkuponger på Kicks, väldigt användbara, och vår sluträkning från energiverket. Ja, det var den posten de.

Men det var inte dunsen av post som var av värde i fredags, utan dunsen av pengar som damp ner på lönekontot. Ja, jiippii, äntligen lön, det var ju ett tag sen. Nu får vi hoppas att det fungerar felfritt i fortsättningen, finns dock inga garantier för det, men inget man kan hetsa upp sej för, man får göra som pingvinerna i Madagaskar filmen; Just smile and wave, smile and wave. Men inte tänka på det nu utan glädja oss åt det som dunsa till på kontot i fredags. Jo man tackar, det blev en hel del, säger inga summor, men så mycket kan jag avslöja att lönesumman var ett sexsiffrigt belopp. Tänk om man kunde få det varje månad, då var man ju tvungen att sluta jobba för att kunna spendera alla pengar. Men....visst ja, jag jobbar ju inte hahaha.

Mimma utropade direkt, att ikväll får pappa bjuda på middag på the flamme, punkt slut. På fredagen skulle Janne även inhandla ett stycke telefon till mej med ett kinesiskt nummer. Han skulle få hjälp av en av sina arbetskamrater med tolkning och annat. Så det gav sej iväg på lunchen ut i Langfang, (det heter så där Janne jobbar). Det visade sej att köpa en mobiltelefon med abbonemang i Kina inte var en lätt match. Först och främst måste du ha ditt pass med dej så du kan indedifiera dej ordentligt, varför har jag ingen aning om faktiskt, men the chinese way är outgrundligt. Jag skulle ha en telefon med mobilsurf och samtalspott, precis som man köper hemma, typ. Först och främst såg butiken ut som en snyggare banklokal med, som vanligt, massor av anställda som alla såg ut som om de jobbade på ett flygbolag av bättre klass.

Sen skulle det ju bestämmas vilken mobil det skulle vara, vilket abbonemang som var bäst för mej osv osv. Hela proceduren övervakades och tolkades av Janne arbetskamrat TongLe, utan honom hade detta projekt varit svårare än det är för NASA att ta sej ut i rymden. Nu pratar vi raketforskning av högre rang, alltså att köpa mobiltelefon i Kina. Hela köpet tog över 2 timmar att genomföra. Den ansenliga bunt med tillhörande papper är imponerande. Då ska ni veta att alla papper skrevs ut i tre kopior, undrar var de andra två ska ta vägen. Dessa kopior skrevs inte ut vi dator och skrivare utan via en gammal printer, typ telefaxmaskin. Där matades det in datablad, sådana där med hål på båda sidorna, sedan dunkades det fram text med ett öronbedövande ljud på tredelat papper. Att skaffa sej ett bankkonto som utlänning var en betydligt lättare tillställning än att köpa telefon.

Men, men jag har en jättefin android mobil nu, ungefär samma som den HTC jag köpte i sverige. Ni ser det löser sej till slut även här, det tar bara liiiite längre tid, medans är det bara att; smile and wave.

En läsplatta hade jag också bestämt att jag skulle köpa mej, jag har ju slut på mina böcker så jag lånar e-böcker från biblioteket. Tur att Marie, som jobbar i min gamla klass kommer till Kina nästa vecka, ska be henne köpa några pocket och ta med. Men det går utmärkt att låna via datorn också, det är bara lite jobbigt när man vill ligga ner och läsa, blir lite tungt och krångligt att hålla upp datorn som en bok, men jag tränar ju på gymmet så det ska väl gå, men det är ju lite lättare med en läsplatta. Glada i hågen gav vi oss av i lördags för att leta på ett elektronikvaruhus, eller rättare sagt hitta vägen till en av de otroligt många varuhus som finns. Vi promenerade på och hittade till slut vad vi letade efter. GPS:en som Janne har i sin telefon är helt otroligt bra, vi går och den visar vart vi ska gå. Väl framme såg vi att, som vanligt, var det ingen liten affär utan tre våningar elektronik. Vi kollade lite och kom fram till att priserna var lite för höga, vi visste vad vi kunde få på Silk och Yasho market. Så vi åkte dit istället och inhandlade ett stycke läsplatta till mej, tokbra grej. Nu är det lättare att ligga och läsa.

Måndag idag, igen. Har varit och fått fotmassage, otroligt bra. En blandning av vanlig massage och sån där kina massage då de trycker på en massa punkter. Otroligt vad en del ställen på foten kan göra så ont, men sköönt. Ska gå dit igen på torsdag har jag bestämt. Jag har även bestämt mej för att gå och klippa mej, det blir intressant. Visserligen finns det massor av salonger, av varierande kvalité, så det är bara till att välja en. Jag har hittat en som ser snygg ut, så har varit in där och kollat lite, verkar bra, så jag går nog dit, berättar mer om det sen. Kan ju knappast väcka mer uppståndelse med mitt hår än jag redan gör, så det blir nog bra ska ni se.

Nä nu har jag jobbat färdigt tycker jag, nu är det dags för rast vila med min nya fantastiska läsplatta och Åsa Larssons deckare. Undrar var vi ska äta ikväll, har nämligen kinalektion mellan halv sex och halv åtta, sen orkar jag inte laga mat idag. Vi hittar nog på nå`t smaskigt.

Puffar vidare en annan gång.....

Undrar var posten är........

2012-03-21T22:27:00.000-07:00

Som ni vet så gör man ju en adressändring när man flyttar. Även så när man flyttar till kina, bra mycket dyrare dock närmare bestämt 1600 kr. Efter ett tag här i kina började vi undra var posten var. Jag ringde till adressändring och undrade om det hade blivit något fel eller....Det visade sej att de hade ändrat några rader i vår adress hit, flyttat om den liksom. Bor man i ett land av den här storleken bör nog adressen var riktig, i Sandviken kan ju liksom Skoglund på posten nästan gissa sej till vart han ska lägga post med lite omkastad adress. Men som sagt här blir det nog lite knöligare. Okej, efter att ha påpekat att det är ju konstigt att det inte kan bli rätt, när jag har suttit i telefon hemma i sandviken och bokstaverat adressen tidigare, men men. Jag bokstaverar igen adressen till killen som sitter på adressändringen och hoppas att det kanske kan bli rätt nu då. Ringer senare till posten i sandviken för att kolla om de verkligen har en adressändring på vår post. Talar med en dam som säger att jaaa de har skickat post till oss i kina två gånger, men tyvärr då med den adress som är huller om buller. Jag frågar henne om hon kan kolla om adressen är rätt nu när jag har ringt och fixat det ännu en gång med adressändringen. Tror ni att det var rätt, nix pix.

Ringer igen till adressändring, får nu tala med en tjej, frågar snällt om vad de har för adress till oss i kina, tror ni inte att hon läser upp den mixade adressen igen fast jag åter har ringt och ändrat. Då är jag inte snäll längre, frågar om de inte är läskunniga på adressändring, vilket jag tycker borde vara ett anställningskrav just där. Hon bara skrattar och säger men visst är dem det och börjar fråga igen om hur adressen ska skrivas. Återigen bokstaverar jag mej igenom den, då börjar hon oja sej över hur lång den är, att det inte finns rader att skriva på i datasystemet, men snälla nån ge mej styrka. Efter mycket trams hit och dit lyckas till slut "blixten" i andra ändan få till det och lovar att skicka ny adresslappar till posten i Sandviken. Efter det har vi fått post en gång hit till Kina, mest reklam. Sen har det inte dykt upp någon mer post, det är nog fel igen tror jag. Undrar var min post är någonstans egentligen, för tydligen skickar de den från Sverige varje fredag, men hit kommer den inte!!

Och det är ju inte direkt raketforskning som pågår, bara en liten adressändring.

Strunt samma kan inte bekymra mej över det. Däremot har det varit krångel med att få våra pass och uppehållstillstånd. Utan uppehållstillstånd inget bankkonto, inget bankkonto ingen lön, låter som ett bra moment 22. Så äntligen igår fick vi vårt uppehållstillstånd och skulle iväg till banken för att öppna ett bankkonto. Intressant, hur går det här till då. Vi åkte iväg till en av de stora bankerna i Kina, någonting med blablabla.. bank of China. Vi hade med oss en tjej från Jannes jobb som skulle hjälpa oss med alla papper och sånt. Stor fin byggnad, blank och tjusig. Strax innanför dörren står det en vakt med skottsäker väst, kineser är inte stora så det såg ut som om västen vägde mer än grabben själv, men han tyckte säkert att han såg ut som Rambo. Innanför står det en massa bord uppställda på rad, som campingbord ungefär med folk bakom som sköter affären. Ser bra ut tänkte jag. Men se, vi fick gå in i ett eget litet rum, ett så kallat VIP rum. Där fanns det sköna fåtöljer att sitta i, man kunde dricka lite te och äta karameller medan man väntade. Sedan var det vår tur, då gick man till en eget bås, bakom ett glas satt en trevlig tjej som såg ut som en flygvärdinna. Man fick prata genom en mikrofon och papper lämnades i en sådan där lucka de har på tågstationer. Annars var det ingen skillnad att öppna bankkonto i kina eller sverige, lite papper som skulle fyllas i och kortkoder som skulle knappas in, sen var vi innehavare av ett kinesiskt bankkonto med tillhörande kort. Vi fick kortet som det är solrosor på.

Nu är det bara en liten detalj kvar, att få lön på kontot. Enligt vår hjälpsamma vän från Sandvik skulle det inte vara några problem alls att få in lönen tills på fredag, vilket jag inte alls tror att det är möjligt. Det är så att kineserna säger aldrig nej, det går inte, utan de säger bara ja och ser glada ut, sen att det inte blir så det är en annan femma. Om man frågar om något och får ett snabbt jaa, det går bra, då vet man att det är något lurt, snabba ja svar betyder nästan alltid nej, aldrig kommer det att hända, man lär sej....man lär sej...Så vi får se vad som händer på fredag, en glad överraskning eller vi fortsätter att nalla på kapitalet som finns, det ordnar sej. Det är något man måste lära sej här, att inte hetsa upp sej över det som inte händer, det går inte att göra något åt det iallafall. Det är bara att le, gilla läget och gå vidare.

Nä, nu ska jag planera för kvällens matlagning, tror det blir färsk pasta idag, ska bort till vår lilla matmarknad och handla lite pasta av killen som är full med mjöl hela tiden. Tror jag ska titta i vår postbox om det hänt ett under och att det ligger post där, vad sätter ni för peng på den. Miss Tong, vår lilla tant som jobbar här, ser när jag är på väg till postboxen, då ställer hon sej på tå och tittar in sen ser hon på mej och slår ut med armarna och ler och säger, meia, vilket betyder ingenting, Så min uteblivna post har blivit ett litet nöje här i huset. Det är ju tur att man gör någon glad.

Jag puffar vidare en annan gång.......

Saint Patricks day.....

2012-03-19T01:10:00.000-07:00

Fredag eftermiddag och Johansson kommer hem med rosor igen....plus vas den här gången så jag har något att ställa alla mina buketter som jag får i. Man kan bli van med detta, hahaha, framförallt när rosorna kostar 5 kr styck och vasen 30 kr, så hela paketet gick på 80 kr. De luktar otroligt gott också. Det är bra att det finns en blomsteraffär på väg hem från jobbet. Janne fick hans visitkort den här gången så nu kan jag ringa och få mina blommor hemlevererade om jag vill. Men jag tycker det är trevligare när Janne köper dem till mej istället.

Jaaa... har man inte att fira då hittar man på något. Så i lördags bestämde vi oss för att bli irländare och fira deras nationaldag saint patrick, vad gör man inte för lite party. Men helgen började bra med en tur in till the village för en riktigt god middag på restaurangen The Flame. Det är en köttrestaurang kan man säga, lite med samma upplägg som Charleys hemma, man väljer kött i vikt och sedan sås och vilken sorts potatis man vill ha till. När vi kom hade vi tur och fick det sista bordet som var ledigt så vi slapp vänta, det är nästan alltid fullt, ett mycket populärt ställe som fått många utmärkelser för sin mat och service. Men det är klart måsta man vänta en stund har de en riktigt fin bar man kan hänga i, deras bartender har också fått pris. Vi hade också tur med att slinka in innan deras Happy Hour var slut. Det är något som är väldigt populärt här i kina på uteställena, och då är det oftast det från kl 3 till kl 8, så det finns verkligen god tid att utnyttja det.

Vi började med lite skuumvin, medans vi bestämde vad vi skulle äta. Det är svårt man vill liksom ha allt. Till slut kom vi överens om lite för tilltugg, en varsin grillad oxfilé med olika potatis, så vi kan smaka av varandra. Man grillar ju köttet här eftersom det heter Flame, man ser kockarna genom glasväggar in till ett öppet kök stå där och grilla kött i massor. Vi mumsa och åt tills vi blev fyrkantiga sedan avslutade vi det hela med flytande dessert i form av en varsin drink. Nöjda och belåtna bestämde vi att vi skulle gå till en bar som har takterass, man har en fantastisk utsikt däruppe. Den heter Migas (www.migasbj.com), gå in och kolla deras hemsida, framförallt bilderna från deras takterass. Tyvärr var inte takbaren öppnad än, vilket vi också förstod att den inte skulle vara, men vi fick gå upp och titta, bara för att visa Mimma vilket otroligt ställe det är. Vilken utsikt, helt fantastiskt.

Synd att det var lite dimmigt den här kvällen, så våra foton blev inte så bra men kan ju få en liten glimt av vilken utsikt det är.

På sommaren gör det inte ont att sitta på den här takterassen.

Vi fick ta en liten drink i deras inomhusbar istället, den duger den med faktiskt. Sen var det dags att försöka få tag på en taxi utmed Sun Li Ton road, inte det lättaste en fredagkväll kan jag säga. Det är en berömd bargata här i Beijing och det är folk som kommer och går i en jämn ström hela kvällen. Gatan är igenproppad med bilar som en lång bilkö hela tiden. Man får gå en bit neråt vägen utmed alla barerna och försöka låta bli att bli inkastad, det står ju nämligen inkastare utanför varje bar och alla försöker ju få in folk på just deras bar. Vi hade tur med taxi, lyckades kasta oss fram och få tag i en som hade stannat och släppt av folk, här är det djungelns lag som gäller, man måste vara snabb och fräck annars tar någon annan taxin mitt framför ögonen på en. Trötta och belåtna blev det en stund i soffan innan sängen.

Ja, just det Saint Patricks day. Vi kollade upp vad de firar egentligen de där irländarna, det är någon Patrick som blev helgon, av vilken anledning framgick inte riktigt, men strunt samma, firar de idag så firar vi. Jag målade mina naglar gröna och sedan gick vi till vår lilla klädmarknad och köpte gröna t-shirts till Mimma och Janne, det är lika bra att göra det här ordentligt.

Det är ju fortfarande lite kallt här, men en promenad blev det iallafall, vi försöker promenera en bit varje dag, framförallt på helgerna. Man hittar alltid något nytt ställe man inte sett förut. Den här gången gick vi någon liten bakgata och hamnade verkligen i ett kinesiskt bostadsområde med små affären och s.k hål i väggen där de serverar mat, intressant att se. Här är det billigt kan jag lova, maten kostar ibland inte ens en krona för en skål soppa. Appropå det så åt Janne lunch ute med jobbet i fredags, det var på något dumplingställe, det är små degknyten med olika fyllning. 9 st degknyten för 10.50, blir svårt att slå hemma. Vi gick där och tittade storögda på allt spännande. Vi skulle nämligen till vår lilla matmarknad för att köpa frukt och grönt. Väl hemma vilade vi oss i form till kvällens irländska firande.

Hon längst fram äger stället tillsammans med sin man, hon är irländare och han är amerikan.

Men oj vad trevligt vi hade det, fullt med glada och trevliga människor. Skratt och stoj till sent. Ja, för oss gamlingar blev det sent, vi är ju vana att lägga oss tidigt vi, men för Patricks skull var vi uppe en liten stund längre. Kul, kul och kul hade vi iallafall, det kändes bra att vara irländare en stund.

Trött söndag, lite ont i huvudet också kanske. Hör och häpna, ett tunt snötäcke ute, men vad är detta, jag har ju flyttat till ett varmt land, eller.... har jag blivit lurad här? Efter en liten promenad och lätt lunch med club sandwich på en bar efter gatan, blev det bara häng i soffan. Skulle egentligen lagat kyckling idag, men orka..!! Det blir mat på vårt kinaställe, de får laga mat åt oss idag. Köpte godis på vägen hem för vi skulle titta klart på nya Dahl deckaren. Skönt att luta sej tillbaka i soffan och glo på film. Sen är det sova, sova, säng, säng, säng...

Måndag, idag är det kinalektion igen, kul. Undrar vad jag lär mej idag.

Wo hen hao!

Zai Jian!

(Jag mår bra

Hej då)

Jag puffar vidare en annan gång.....

Mao.....

2012-03-14T22:58:00.000-07:00

Kolla in min nya Mao väska.... Inköpt på silk market för 70 pengar, jag tyckte det var billigt. Men sen på kvällen när vi gick på vår pub, sa Roy, han jobbar där och är kines, att han hade en likadan och han hade betalat 10 kr för sin, där fick jag. Texten under betyder ungefär "Han som tog hand om folket". Kan man ju åsikter om, men... Min väska väcker iallafall uppmärksamhet. En dag när jag gick igenom köpcentret här hos oss, kom en liten farbror ikapp mej och pekade på väskan och sa en lång harang på kinesiska, sen log han och sa Mao ok, Mao ok, och visade tummen upp. På väg ut och över gatan, stannade en bil till och vevade ner rutan och han som körde stack ut huvudet och sa Nice, nice och pekade på väskan. Så tillsammans med mitt lila hår och väskan är jag nu den nya turistattraktionen i Beijing.

Taa Daa...!

Mimma och jag var iväg häromdan till den lite större mat marknaden för att köpa kyckling bl a. Jag ville visa Mimma hur det kan se ut. Så iväg i taxi, som vanligt, kommer att bli jobbigt när man kommer hem att inte kunna åka taxi vart man vill för ingen peng alls. Väl framme sa jag till Mimma att förbered dej nu, här inne är som på ica fast utan förpackningar. Och då menar jag att man kan köpa all sorts mat, kött, frukt, grönt och fisk. Så fort man kommer in så börjar buden hagla över en. Först är det bara frukt, de vill att man köper allt av dem. Sen kommer det lite blandat, korn, gryn, ris och andra torrvaror. Efter det är det köttet, vi skulle ju ha kyckling så fram till kyckling diskarna. Nu kommer jag ihåg vem jag handlade av sist så jag gick till henne igen. Köpte 6 gigantiskt stora filéer för 41 kr, samtidigt står det en annan tjej bredvid och rycker fjädrarna av en kyckling som sedan styckas i olika delar på plats. Färskt kan man säga.

Vi går vidare genom hela marknaden jag vill att Mimma ska se fiskavdelningen, men där luktar det liiite mysko, men väldigt intressant avdelning. Här är det akvarium fulla med levande fisk som man pekar på och de filéear upp. Levande hummer finns också, ål, jaa lite av varje. Mimma är hänförd och fotograferar medan kineserna undrar om vi är riktigt klok. Det finns ju även annan fisk precis som i fiskdisken på ica, som inte lever alltså. Ja man kan köpa allt som har med vatten att göra. När vi gått en stund får Mimma syn på ett akvarium fullt med levande sköldpaddor av mindre modell. Sköldpaddsoppa är väldigt vanligt här och anses otroligt nyttigt. Där simmar de runt precis som på djuraffären hemma, men här säljs de inte som husdjur utan som mat.

Japp, det va det de, hem igen med maten och sedan iväg till vår lilla kinarestaurang för en varsin öl. Här har alla matställen öppet mellan kl 11-14 för lunch, sedan är det liksom stängt, men de stänger inte restaurangen utan plockar undan och lägger sej och vilar fram till kl 5 då de öppnar igen för kvällsmat. Nu är det så att Mimma och jag brukar gå en vända på eftermiddagen för att röra på oss lite och sedan titta in på vår kina, som vi kallar den, för en öl. När vi kommer är ju inte alltid klockan fem, men när vi öppnar dörren och kommer in, kommer det en nyvaken kines och pekar på ett bord och ger oss två öl iallafall. Sedan går de in och vilar en stund medan vi dricker klart. Skulle aldrig falla dem in och säga att det inte är servering för att det är stängt mitt på dagen, man gäspar och serverar bara.

Idag blir det att göra inget speciellt, vi städade ju igår, det är sååå jobbigt. Jag kände mej lite dum, man har inte riktigt vant sej vid att man bara sitter och tittar på medan någon annan städar runt omkring. Det är väl något svenskt tänk tror jag. Iallafall igår skulle jag fixa lite med naglarna, så jag började fila lite medan jag satt i soffan och slötittade på lite TV, hade slagit upp en liten Martini Bianco. När jag sitter där och filar på mina naglar och sippar på en martini börjar tjejerna runt mej att dammsuga och skura golvet, det kändes lite dumt. Det är ju sånt man ser på TV och har dumma kommentare om, men jag tänkte inte på det när jag började fila, skulle ju bara fixa naglarna lite. Men, man betalar bra hyra för att bo på det här stället, 21 000 kr i månaden, och städning och underhåll ingår, så det är bara att vara osvensk och få det serverat och faktiskt gilla det. För det är otroligt bekvämt att inte behöva tänka på något sådant alls, går grejerna sönder säger man till och det kommer en kines ett litet tag senare och fixar det. Nu betalar ju inte vi hyran själv det gör ju Sandvik, men det är dyrt att bo här.

Som sagt idag blir det bara vila och hänga runt, tänkte inte träna heller, promenerade långt igår. Ibland tycker mina knän att de vill vila. Kan sitta en stund i solenm, det börjar bli lite varmare här nu så det går bra att sitta ute, man blir lite brun också. Tyvärr är mina böcker slut nu, så jag har lånat hem e-böcker via biblioteket, men det är ju inte samma sak. Det är svårt att ligga och läsa med datorn, blir lite tungt och omständligt. Men det är iallafall något att läsa. Ikväll blir det hemma mat, ska göra iordning den färska pastan jag köpte igår, undrar hur den blir. Sedan blir det senaste Arne Dahl deckaren som vi har tankat hem, en riktig myskväll alltså. Det är ju inte alltid fest här utan vanlig vardag också. Nää, nu ska jag ta mej en liten martini och sätta mej i solen en stund och tänka ut hur jag ska fördriva resten av dagen tills Janne kommer hem, blir jobbigt det hahaha....

Puffar vidare en annan gång.....

Shopping....

2012-03-11T21:52:00.000-07:00

Till helgen hade ju Mimma varit här i två dagar och hon hade sovit i princip hela tiden. Man blir väldigt trött de första dagarna man är här. Jag har bara visat henne lite runt omkring där vi bor och så har vi varit på Ikea, vilket Mimma tyckte var en fantastisk upplevelse, och då var det egentligen inte så mycket folk om man jämför med lördagen vi var där. Jag har även visat henne vår lokala lilla marknad på en bakgata här. Hon trodde inte sina ögon när hon kom in där, allt möjligt i en salig röra. Framförallt att man kunde handla kött på det viset, ett bord fullt med köttdelar plus att det hänger ner delar från krokar. Mimmas kommentar var; Man kan ju slicka på köttet när man går förbi. Samtidigt är det en liten hund som springer omkring fötterna på oss medans hans matte handlar, och gissa om den hunden hade mycket att äta efter golvet runt köttbordet. Men strunt samma man handlar jättefina grönsaker, frukt och kött där för en struntsumma, och gott är det. Man kan även köpa purfärska nudlar som en grabb står och gör på beställning med mjöl i hela ansiktet.

Men, men till helgen tänkte vi att vi skulle ta henne med på seriös shopping på Yasho och Silk market. Så i lördags åkte vi iväg till The Village området och Yasho market för att handla. Först visade vi henne runt lite i Village området, som är helt otroligt stort och fantastiskt, det är Beijing när det är som bäst, man kan inte låta bli att älska det området. Här finns nästan all världens märken av kläder, skor, väskor osv att köpa på riktiga märkesbutiker, uppdelade på flera plan och i gågatsområden. Blinkande ljus, färger och blankt och flashigt. Men tyvärr här är det bara att titta som gäller om man inte vill öppna stora plånboken. Till allt detta finns ju sedan restaurangdelen, det är bara att välja vad man vill äta, amerikanskt, mexikanskt, franskt, flamberat, japan osv osv. Vi letade naturligtvis upp McDonalds för Mimma ville se hur det såg ut. Precis som hemma, det blev 1 BigMac och två små cheeseburgare, smakar som hemma också.

Nu var det dags att gå över till Yasho, vi förberedde Mimma på att nu blir det shopping och att det blir mycket folk och alla skriker på en om att man ska handla deras prylar. Så rätt in i nästet. Vi började på skoavdelningen för Mimma behövde nya skor. Sedan blev det en trappa upp med sportkläder, sen behövde vi vila, en öl blev det då. Efter det mer kläder. Mimma skulle även köpa hörlurar av ett speciellt märke, svindyra saker hemma sa hon, det var någonting med b, beat bear, vad vet en gammal mamma. Så iväg till elektronikvåningen. Efter något varv där hittade vi ett stånd med dessa lurar, då var det dags att börja lyssna och pruta. Gick bra, nöjd och belåtna kom vi därifrån med sådana lurar hon letat efter, ljudet var tokbra och hon hade spenderat 250 kr.

Vid koll på datorn kostar samma lurar på MediaMarkt 2200 kr. Bara lådan och fodralet de ligger i är supersnygg, bara den borde vara värd 200 kr. Ibland är det riktigt fyndigt här. Det blev inte så mycket shoppande egentligen, mest gå runt och titta och vänja sej vid allt oväsen och att alla drar i en. Mimma var helt slut, men vi sa bara vänta till imorgon, då ska vi åka till Silk market, det är ett strå vassare ändå vad gäller folk och myller och försäljare som gastar. Vi avslutade dagen med att gå på en amerikanskt ställe som heter The Union och äta en stor läcker köttbit med potatisgratäng, stekt sparris med bea sås, Mimma tog spareribs, smaskens. Sen var det skönt att komma hem och vila med soffhäng som vanligt.

Söndag förmiddag var det dags för vår första lektion i kinesiska, kl 10 ringer det på dörren och Wendy kommer, hon är vår nya lärare. Två timmar 2 gånger i veckan ska hon komma hit och undervisa oss i kinesiska. Alltså åter till skolbänken, fast hemma då....! Gick bra och var jättekul, vi lärde oss att säga hej, hur mår du, svara på den frågan osv. Vi tränade också ljud, det är lite annorlunda med uttal och ljud vid sammansättningen av olika bokstäver. Sen till det svåraste av allt, de olika betoningarna på samma ord, det finns 4 olika sätt att betona ett ord och det får olika betydelse beroende på hur man gör det. Jag tycker att det låter lika ibland allting, men man får väl lära sej. Så vi övade mycket på det också. Hon kommer ikväll, måndag, igen, då ska vi öva vidare.

Sedan väckte vi Mimma och åt frukost, medan vi gjorde det städade tjejerna lägenheten, som de gör varje onsdag och söndag. Jaa... sen var det dags att ta sej till silk market för seriös shopping. Nu fick Mimma verkligen se hur det går till på en stoooor marknad. Vi ilade runt och tittade, prutade och handlade. Prutandet ligger på en annan nivå här, de tar i för kejsaren och fosterland, sen är det bara att dra ifrån en hel del. Mimma skulle ju köpa skor, vi hittade jättefina skinnkängor av något italienskt märke. Tjejen säger att det kostar 1800 kr, men eftersom Mimma är soo cute, får hon dem får 1500 kr. Sen frågar de om vårt pris. Då kliver jag in och säger 200 kr. Då är ju hon i princip döende av förvåning för mitt förslag. Sedan får man börja förhandla, jiddra och jiddra. Till slut säger man det pris man själv kan tänka sej betala, vilket i det här fallet var 350 kr, sedan börjar man att gå därifrån. Då jagar de en lite och ger ett annat pris, men man står fast vid sitt och fortsätter att gå, till slut slänger de med huvudet och menar okej då, sedan är affären i hamn och medan man betalar berättar de ljudligt att de inte har tjänat en krona på affären, hoppsan Kerstin, tror jag absolut på!

Efter en intensiv shoppinrunda där vi fick med lite av varje var det taxi hem för att äta på den lokala kinarestaurangen. Ville visa Mimma den också. Där blev det som vanligt massor av god mat till ingen kostnad alls egentligen. Mimmas kommentar var att vi har ju ätit gratis, hemma skulle bara våra öl ha kostat vad hela notan gick på. Väl hemma blev det lite skype prat och några avsnit av Mia och Klara som vi laddat ner, sedan var det dags för sängen, arbetsdag imorgon, för vissa då. Men jag är ju en snäll hustru så jag kliver ju också upp tidigt då.

Nu ska jag snart väcka Mimsan, vi ska iväg till vår andra köttmarknad en bit härifrån och handla kvällsmat, det blir stekt kyckling med pressad potatis. Kineserna äter väldigt mycket potatis, precis som vi gör i Sverige, det där med riset är lite fel, visst är det ris men inte alls som vi tror, det är mest som ett tillägg till övrig mat ibland. De äter väldigt mycket grönsaker i wokad form och nudlar samt potatis. Sen till kvällen är det ju kinalektion igen, undrar vad jag får lära mej idag.

Som sagt livet travar på även i Kina, det som är jobbigt är att alla min ungar inte är här just nu så jag kan krama på alla och visa dem allt kul här i Kina, men snart så, kommer de hit också, åhhh vad jag längar efter er

Jag puffar vidare en annan gång....

Besök.....

2012-03-06T23:59:00.000-08:00

Imorgon får vi finbesök från Sverige. Mimma är på väg hit, jippi. Hon ska stanna i 3 månader, spännande. Det ända som är lite tråkigt är att det dröjer innan Cin och Martin kommer, jag längtar och längtar efter alla mina ungar. Men när vi har fått flytta in i huset då ska även de komma hit. Men som sagt idag klockan halv 10 börjar Mimmas långa resa hit, via Helsingfors. Hon har en bit framför sej, kl 01.00 är hon framme svenskt tid, då är klockan åtta på morgonen här, då står mamman där och väntar med stora famnen.

Oj, vad mycket jag har att berätta och visa henne. Men det första hon måste göra är att sova, man blir ordentligt jetlaggad när det är sju timmars tidsskillnad kan jag lova, det dröjer många dagar innan man riktigt är inne i den nya tiden. Vi har redan satt igång värmen i hennes rum så det ska vara varmt och gosigt när hon kommer. Man sköter nämligen värmen separat i varje rum och vi har två gästrum som bara står så det är onödigt att ha full värme där inne när ingen är där. Värme, gas och vatten kostar nämligen. Nu betalar visserligen Sandvik allt, men ändå. Förresten så gör de skillnad på hot water och hard water på räkningen förutom elen och gasen. Undrar vad hard water är, det har jag inte luskat ut än.

Som sagt undrar vad vi ska börja någonstans. Jag tror iallafall att vi tar puben med öl och pizza till kvällen, för att visa henne att man kan äta och dricka precis som i Sverige här om man vill, innan vi visar henne kinsställena. Idag ska jag ut till IKEA och köpa tunnbröd och det andra brödet, som är som polarkakor, så det finns vanligt bröd åt henne. Vi får börja lite lungt med att vänja henne med maten. Mimma är lite småkräsen när det gäller viss mat nämligen. Saken blir ju inte bättre av att hon är väldigt allergisk mot nötter, så vi måste vara noga med det när vi går ut och äter. Sen ska jag köpa andra godsaker som ska finnas hemma när hon kommer. Till helgen ska vi försöka komma ut till La Grande Villa där vårt hus finns så hon får se hur det ser ut.

Sen måste vi åka till Village området, det är ett helt fantastiskt område i Beijing. Hela området är fullt med affärer och restauranger från världens alla hörn. Visserligen är det dyrt här för alla affärer här är riktiga märkesbutiker. Bland annat ligger världen största adidas affär där, 4 våningar hög. Men här handlar man inte, här är man bara för att äta god mat och känna stämningen, man skulle kunna vara i vilken internationll storstad som helst om man inte visste, typ New York, London osv. Naturligtvis finns här Starbucks, Subway och McDonalds. Får Mimma gå in och kolla att det ser ut precis som i Sverige faktiskt.

Går man sedan över gatan och en bit bort så är man på en av de berömda marknaderna där man kan handla sk. märkesvaror till löjligt låga priser. Den marknaden där heter Yasho Market, lite längre bort ligger Silk Market. Där ni, det är ingen lek att vara där. Där måste man bereda sej på folk, folk och åter lite folk, samt att det är trångt och alla skriker att man ska köpa.

Så här ser det ut i 5 våningar och varje våning har ungefär 4-5 st sådana här gator man går i upp och ner. Men billigt är det. Ja det finns massor att visa Mimma när hon kommer. Sen får vi göra samma vända igen när de andra gullungarna kommer, åh vad jag längtar tills vi alla är tillsammans igen. Men nu får jag glädja mej åt att Mimma kommer så länge.

Jag puffar vidare en annan gång.....

Måndag.....

2012-03-04T21:42:00.000-08:00

Japp då var det måndag igen då, snart har vi varit här i tre veckor. Vart tar tiden vägen. Hoppas alla haft ett skönt sportlov, det verkar iallafall som ni har haft bra väder. Här läser man hela tiden hur fint och varmt ni har i Sverige. Sitter ute i solen och dricker öl, så här ser det ut från min uteplats en. Det är en konstig kyla här, svårt att förklara, men det är väldigt torrt i luften så det blir krispigt kyligt.

Trodde jag flyttade till ett land med värme, tji fick jag. Men till sommaren får man väl äta upp det, då blir det ju tropiskt varmt här istället. Till saken hör att, enligt kineserna, har det inte varit en sådan här kall vinter på väldigt länge, klart det när jag kommer. Men det positiva är att det finns ingen snö. Man får vara nöjd.

Helgen har varit lugn och skön. För mej är det ju liksom lördag hela veckan, men på något vis är det viktigt att man verkligen tycker att helgen är speciell. Det är den ju också för då är ju Janne ledig, han jobbar så mycket i veckorna. Fredag, då blir det afterwork, tänkte jag. Vi äter ute också så slipper jag laga mat. På "vår" pub har de också jättebra pizza, det blir en skön fredag. Vår pub är en Irish pub, väldigt trevlig. Janne var tidigt hemma för en gångs skull, han jobbade nämligen på kontoret här i Beijing i fredags. Blev lite träning och vila innan vi gav oss iväg. Vi hade bestämt att vi skulle skypa med systeryster när vi var på puben, för att hon också skulle vara med på afterworken, så vi tog med oss datorn. När vi kom dit var det knökfullt med folk, det brukar det visserligen vara men idag var det extra mycket folk.

Detta är vår pub, inte särskilt stor men trevlig. Det är ju i princip samma människor som är där hela tiden så man börjar ju kännas igen. Det blev en mycket trevlig afterwork, vi talade en bra stund med två grabbar från USA som var där för att undervisa kinabarnen i engelska. Att skypa gick inte så bra det var för mycket liv där inne så det gick inte att höras. En märklig sak hände dock en stund senare i på kvällen, vi satt där, vi hade äntligen fått en plats vid ett bord, då mannen som sitter i baren kommer fram till vårt bord och frågar om jag undervisar i matematik. Förbryllande, men visst är det så säger jag. Han säger att han ser saker, och har alltid gjort. Han såg en massa siffror och barn runt mej där jag satt. Han frågar även om jag har skog runt omkring mej. Nää, inte det, men han vidhåller att han ser träd. Nu är det så att man får alltid ett kinesiskt efternamn när man flyttar hit, och vårt namn är Yang, och det betyder "stor skog" på kinesiska. Jag var helt mållös. Det blev senare än vi hade räknat med, men vi hade så trevligt och det är ju ändå fredag.

Ahhh, sovmorgon. Lördag hade vi tänkt ägna åt shopping. Vi behöver en kaffebryggare och ett simkort till min telefon. Vi promenerar iväg, man går väldigt mycket i det här landet, till hottentott affären (det stora varuhuset), väl där märker vi att kineser handlar på lördagar. Vi letar och letar efter en kaffebryggare, icke sa nicke. Okej då får vi lösa det på ett annat sätt, bara vi får tag på kaffe och filter. Simkort blir svårare att köpa, för man måste av någon anledning har sitt pass med när man köper det, konstigt. Våra pass är ju så att säga beslagtagna av polisen tills vårt uppehållstillstånd blir klart. Som förresten skulle vara klart i fredags, men men, the chinese way.... nu tar det plötsligt ännu fler dagar och möjligtvis den 10 mars kan vi vara kineser. Iallafall vet jag att det finns kaffe på den superba butiken Ikeamat. Det blir taxi dit. Jag gillar verkligen den. Det blir kaffe, tunnbröd, godis och annat smått och gott.

Man blir löjligt svensk där. Nu var vi hungriga så tillbaka hem till JiangTai road för lite mat på gatans bästa kinarestaurang. Taxin fram och tillbaka kostade 24 kr, by the way. Vitlökswokade sockerärtor, wokad kyckling med chili och jordnötter, 2 stora öl, allt toksmaskens, till priset av 72 kr, för två alltså.

Mätta och belåtna ger vi oss iväg till den nya butiken vi hittat på en bakgata alldeles i närheten, där kineserna själva handlar frukt och grönt, kött och ägg och sån´t. Det blir egen matlagning till kvällen. Vi handlar ägg, tomater, paprika, isbergssallad, lök, rädisor och en hel ananas, för detta betalar vi 35 kr totalt. Det är svårt att göra av med pengar här, förresten glömde jag att berätta att hela vår pubkväll kostade oss 300 kr (6 stora carlsberg, 2 rom och cola, liten pizza). Lördagskvällen avslutades med kyckling och sallad, ett gott italienskt rödvin och Arne Dahls senaste deckare. Soffhäng alltså.

Söndag, måste man upp och äta frukost innan damerna som städar kommer, de brukar dyka upp vid halv 11 sådär. Vad gör vi idag då, tränar såklart. Iväg till gymmet för en timmes träning, lite kycklingsallad efter det och lite vila framför datorn. Janne tankar hem solsidan, säsong 1, vi har inte sett det. Han fixar även spotify, så nu får vi musik i huset också. En promenad på eftermiddagen blir också bra, vi går runt på lite nya ställen, är ute i över 1 timme och går, skönt fast lite kallt. Ikväll blir det mer organiserad pizza äta än sist, det var så mycket folk då. På väg hem från promenaden går vi förbi en blomsteraffär, köper tulpaner och solrosor, trevligt blir det hemma då. Väl hemma blir det en skypestund med barnen, då saknar man dem verkligen, men underbart att kunna träffas via skype. På torsdag kommer Mimma hit, det blir jättekul, hon stannar en bra stund. Sedan när vi får flytta in i huset så kommer också Martin och Cinen, då blir vi allihop tillsammans igen, jag längtar....

Näh, efter pizza och solsidan, usch vad jag tycker illa om Ove, är det sängen och en bok som gäller.

Och idag är det måndag....

Jag puffar vidare en annan gång.....

En vanlig dag....

2012-02-28T23:16:00.000-08:00

Allting här i Kina är ju inte tok och krångliheter, det är vanliga dagar också, som igår och idag. Janne åker ju tidigt på morgonen, vid 7 ungefär. Som den lyxhustru jag är så kliver jag upp med honom och fixar lite frukost som vi äter tillsammans, klockan hemma i Sverige är då halv 12 på kvällen. Så visst är det lite konstigt av vi sitter och äter frukost och börjar vår dag när ni slutar er och går och lägger er. När vi äter frukost så tittar vi alltid på vad som händer hemma i Sverige via datorn. Tack alla andar i himmelen att det finns sk tunnlar att fuska sej igenom när det gäller datatrafiken. Hade vi inte en sådan tunnel var det inte mycket man kunde få fram på datorn inte. Men som sagt, där sitter vi yrvakna och kollar er där hemma.

Jag sitter sedan en stund efter han har åkt, han blir hämtad med bil, det är ca 1 timme till Langfang där han jobbar, lite bättre nu på morgonen när det inte är lika galet på highway ner dit. Surfar runt lite, men jag är ju en trött en så jag måste vila mitt lilla söta huvud lite till. Lägger mej och läser lite, men nu börjar snart böckerna ta slut, jobbigt blir det då.

Har kollat runt på nätet hur jag ska få tag i böcker. Jag har laddat hem ett program som gör att jag kan ta hem e-böcker via biblioteket. Men jag behöver mitt lånekortsnummer, har skrivit och frågat om de kan maila det till mej, men klockan är ju bara strax efter sju på morgonen än hemma. Jag tror inte att de har börjat jobba riktigt än. Ända nackdelen med det är att det blir svårt att ligga och läsa, datorn blir lite tung. Får be alla som åker hit och hälsar på att de tar med sej några böcker varje gång så jag har en hög. Att läsa är ju min last här i livet, jag kedjeröker inte jag kedjeläser istället.

Just idag blev jag väckt ur min skönhetssömn av att det ringde på dörren, skrutt också tänkte jag, vad vill de nu då. De var de två damerna som städar 2 gånger i veckan åt mej, inte helt fel. Okej jag får väl sitta i soffan och vila mej och läsa då medan de städar runt ett tag. När de var färdiga tänkte jag en liten kopp te skulle sitta fint på förmiddagen. Sagt och gjort, lite te, mer läsning en stund sen ska jag gå och skicka en present till David. Han fyllde ju 9 år i söndags. Grattis David från oss i Kina.

Iväg till det lilla postkontor som finns här på området. Står där och väntar på min tur medan en dam verkar skicka halva Kina någonstans. Tänker hur ska det här gå. Inga problem alls. Tjejen som jobbar där kan någorlunda engelska, hon förstår att jag ska skicka en present till Sverige och ber mej fylla i två olika papper med namn, adresser, vad det är i paketet osv. Vi paketerar det hela och jag betalar 86 kr, hon säger att det tar 2 veckor innan det är framme i Sverige, sen är det klart. Svårare än så var det inte alltså, inget krångel alls.

Utanför träffar jag två svenska tjejer som jag vet har varit i Kina ett tag, de frågar om jag vill följa med och äta lunch, nu känns det lite sådär hollywoodfruar, göra lite ingenting sen lunchar vi i några timmar, hahaha.

Tackar nej och går hem istället. På väg hem genom köpcentret så finns det en Starbucks. Tänker att nu ska jag för första gången i mitt liv gå på ett sådant ställe och köpa kaffe. Trodde jag det, tre tavlor fulla med kaffe av olika sorter, men inget riktigt kaffe.

Okej, jag har ju hört talas om kaffe latte, så det blir en sådan med hasselnötssmak, låter snyggt. Får min mugg och går därifrån och känner mej otroligt internationell. Går vidare till glassbaren mittemot och köper en kula glass. Nu blev det dyrt, latten 30 kr och glasskulan 16 kr, dyrt för att vara i kina, men vi är ju på ett internationellt köpcentrum.Väl hemma sätter jag mej vid datorn för att skypa lite med systeryster, vet att hon har precis klivit upp för att åka till jobbet. Inte är jag speciellt imponerad av latten, och vad hasselnöten tog vägen vet jag inte, men glassen var väldans god.

Nu är klockan snart eftermiddag här, det är 3 timmar kvar tills Janne kommer från jobbet, då ska vi gå och träna en stund. Idag ska vi äta inne, det blir wokad fläskfile och grönsaker, lite vin till tror jag. Jag måste springa iväg och köpa en flaska, får inte glömma det.

Igår var vi ut och åt på vår lokala kinarestaurang, hade ingen lust att laga mat, kände mej lite trött igår, blir väl så vissa dagar.

Vi promenerade en sväng till Jenny Wang, en riktigt bra affär där man kan handla bra med mat och andra saker. Försöker promenera en stund varje dag, så man kommer ut. På hemvägen blev det kinamat. Attans vad god mat de lagar på det stället, sen kan de ju inte ta betalt heller. Det lönar sej knappast att laga mat hemma. Det gör jag ju bara för att jag gillar det och vill att det ska kännas lite som hemma också. Men igår bestämde vi oss för att bara ta in två rätter, plus lite ris. De är ju så mycket mat man får. Så det blev en kött och en grönsak, stekt ris och 2 stora öl. För detta betalade vi 84 kr. Vi åt nästan upp allting.

Idag, 29 februari, skulle min käre bror ha fyllt 56 år, eller 14 år om man räknar bara skottåren, han hade blivit en fjortis idag alltså. Grattis min käre, oerhört saknade bror, älskar dej. Du skulle verkligen har gillat att vara här i Kina.

Vi skålar senare ikväll i en gingrogg, badmix, som du gillar och ingen is som blaskar till det hela.

Nu ska jag spela lite betapet och bli arg att alla andra får bättre bokstäver än jag får och att de kan lägga precis på rätt ställen och få mer poäng hela tiden, rent fusk alltså. Sen ska jag börja förbereda maten till kvällen, läsa lite, jaa göra sådana där viktiga saker man gör en vanlig dag i Kina. Det är viktigt att man är nöjd med att umgås med sej själv när man är lyxhustru, vilken tur att jag är bra på att vara nöjd med att göra ingenting, Nettan och jag har ju utvecklat den egenskapen till en konstart av den högre skolan.

Jag puffar vidare en annan gång.....

Besök på IKEA, Beijing....

2012-02-26T21:58:00.000-08:00

Japp det är sant, IKEA kina, bildbevis. Man kan väl säga att det är "något" större än Valbo pluttaffär.

När vi vaknade i lördags tänkte vi att vi skulle göra en utflykt till detta svenska mekka. Glad i hågen gav vi oss iväg gåendes med hjälp av Jannes nya app i telefonen, som en gps för gående. Mycket smart måste jag säga. Appen visar vägen och berättar att det är 3.5 km och det tar 35 minuter att gå, okej vi traskar på, lite kylig vind annars strålande solsken. Vi trixar oss över stora vägen och fortsätter gå efter anvisningarna i appen. Här ska vi svänga till höger säger Janne, ser ut som ett kinesikt bostadsområde tycker jag, men om vi ska ditåt så är det bara att traska på. Mycket riktigt, plötsligt är vi mitt i en vanligt bostadsområde en lördag förmiddag, intressant. Ungar leker, mammor står och pratar, några killar håller på och pular med en bil vid en liten bensinmack. Plötsligt ser det ut som det är stopp, ett staket rakt framför oss, jäklar är det fel ändå. Men i staketet finns en öppen grind ser vi, den passerar vi och efter den är det tydligen veckans insamling och sortering av pantflaskor och burkar, samt annat skräp som pågår. Mitt i detta trampar vi förbi och försöker undvika att vara i vägen. Jag kan säga att det är svårt att känna sej mer malplacerad än vad vi gjorde då.

Men enligt vår gps var vi på rätt väg. När vi kommit ut ur området och ut på stora vägen igen kunde vi se den berömda skylten lite längre ner på vägen. Jaa, vi hade kommit rätt på riktigt också, inte bara enligt telefon appen. När vi närmar oss, är det första vi ser en lååång rad med taxibilar, ungefär som det ser ut utanför arlanda. Jaha, mycket folk alltså. Kanske borde vi ha förstått att åka till IKEA en lördag förmiddag när kineserna fått lön är en dålig idé. Lika taskig idé som att göra det i Sverige, fast kineserna är några fler.

Men, men nu var vi där, det intressanta var nu, hur ser det ut invändigt. Är det som IKEA eller en dålig kopia. Huset ser då exakt ut som hemma. Väl inne ser vi redan att åka hit idag var en "bad idea, baad idea". Folk överallt, vi har ingen aning vart vi ska, det är nämligen 3 våningar man kan välja mellan. Det är bara att dyka in, vi börjar väl högst upp, tänker vi så får vi ser vart vi hamnar.

Högst upp nu och det är bara att börja gå, in i lejonkulan.

Det ni ser på filmen är när vi står precis i ingången till var det hela börjar, med en soffavdelning. I Sverige är vi ju vana vid att man går i en fin liten ström åt ett håll runt hela varuhuset. Det gör kineserna inte, det är mer som myrornas krig på TV, liksom. De tittar och provar alla saker väldigt intensivt också, är man på soffavdelningen så provsitter man verkligen soffan ordentligt och länge, fattas bara en tidning eller TV att titta på liksom. Är man på sängavdelningen, då provligger man sängen, under täckena som är bäddade. Vi har även sett bilder av sängar där det ligger folk och sover. Vid bröllopsfotografering använder man IKEAs visningsrum som bakgrund för att det ska se fint ut. Man tänker lite annorlunda här ibland.

Vi fortsätter inåt och runt och runt och runt, tar det aldrig slut. Till saken hör att det ser ut precis som hemma, vore det inte för att det var fullt av kineser kunde man tro att man gick hemma i Valbo, surrealistiskt faktiskt, men underbart. Nu kan jag handla vanliga saker som jag känner igen. I det här landet har de ju inte osthyvlar som standard hemma precis. Men oj vad jag saknar en osthyvel.

Men var är alla saker man handlar, vi gick och gick, men det vara bara interiörer uppbyggda, kök, sovrum, storrum osv. Vi åkte ner en trappa och nu började de likna något, här kanske man handla något. Så vi irrade runt där bland myrornas krig och hittade till slut allt vi skulle ha. Osthyvel, en riktig skalare, bra skärbräda och en till kniv. Vaniljljus för att få det lite hemtrevligt hemma måste man ju också ha. Nu bävade vi för kassorna, är det så här mycket folk i butiken hur ser det då inte ut vid kassorna, men vi måste ju ut. Men nere vid kassorna var det inga problem alls. För det första så fanns det så många kassor att jag inte kunde räkna dem, det med personal igen som jag pratat om tidigare. Sen tror jag att många åker dit bara för att titta och är nyfikna, för här får de verkligen en inblick i ett svenskt hem, så de handlar ingenting.

Väl ute ur kassan är det naturligtvis korv som gäller, en gigantisk korvbar, liknande den i Valbo, där var det kö istället. Alltid en korv när man åker till IKEA gäller även i kina. Så medan Janne ställer sej i kön, så ser jag att det finns ett ställe som heter IKEA mat, hm intressant. Vilket himmelrike... det fanns allt det som finns hemma på ikea i matväg att köpa plus lite till. Jag blev helt lyrisk, här ska handlas. Det blev havrekakor, röda godisremmar, godispåsar med fruktverktyg, chokladkakor Mmmm.

Jag köpte även potatisgratäng på påse, fantastiskt, någon god sås på flaska, ja har kunnat handlat hur mycket som helst. Hit tänker jag åka många gånger. Till saken hör att du kan även köpa absolut vodka och snaps om du vill, de ni, kan man inte i Sverige.

En flaska snaps fläder citron blev med hem, vodkan har jag hittat i en affär när vi bor som är billigare. Nöjd och belåten betalar jag för mina godsaker och går ut och äter min ikea korv med läsk. Janne är helt slut, men han har varit ordentligt duktig med tanke på att han kan få nervösa sammanbrott på kärringar som, enligt honom, jagar honom med kundvagnen på ica i sandviken i jultider. Han kommenterar dock att det var bland det värsta han varit med om och tycker att efter den här pärsen är man värd en öl, vilket jag gladeligen håller med om. Vi tar en taxi i den långa kön, åker hem och slänger oss helt färdiga i soffan och tar en varsin kall. Som sagt man ska inte åka till IKEA en löningslördag i kina heller. Man lär sej alltid något.

Puffar vidare en annan gång.....