Sara Lidman (1923-2004)

Granen till den här stubben stod glad och nöjd på vår mark i många långa år. Årsskiftet 2025/2026 var nästan snöfritt, det var ingen tjäle i marken, stormar svepte fram och barrträd föll ”som furor” på flera områden i norra delen av Sverige. Då var granens saga all. Fler träd föll i den här bondskogen men inga stora områden på vår mark vindfälldes. Varför ska man inte tro på klimatförändringar?

Du vet också
att närmast människan står trädet
och alla vet vi
att i dess årsringar ligger folkvisor lagrade.
Samtal med träd hör därför till det möjliga.

Lennart Sjögren f. 1930

Vi firar vår dag idag med solrosor som alltid.

Och med Döderhultar´ns Fingerkrok som visar det äkta paret i en sällsam dragkamp. ◄► ▲▼ Äntligen har vi varit i Oskarshamn och sett museet vi så länge talat om att besöka.

Att besöka kulturhistoriska platser och miljöer ger mej oftast mycket. Som till exempel Lina Sandells (1832-1903) barndomshem i Fröderyd, Småland. Jag längtade mest efter att se det träd där hon, i en trädkoja, skrev flera av sina sånger sägs det. En trädkoja!!! Hur gärna ville jag inte själv ha en sån i almen på gården om det hade gått.

Nå, asken i Fröderyd finns fortfarande kvar men min alm insjuknade av almsjukan och var tvungen att fällas. Det var hjärtknipande!!! Det jag fick med mej i Fröderyd, förutom upplevelsen av trädet, var det gamla prästbostället alldeles intill kyrkan som nu är museum. Och det var öppet! Lina var dotter till prosten Jonas Sandell.

Här visar jag några interiörbilder. Detaljbilderna ska jag inte trötta ut er med men de blev många. Den här ovanför visar en tranoljelampa från Fröderyds gamla kyrka som revs 1854.

En av de första Sandell-sångerna jag som barn lärde sig i söndagsskolan var nog den här som Lina Sandell skrev 1855:

Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar,
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.

Jag har en gammal timmerbyggnad där uppe i norr, där den ena gaveln var mycket väderbiten och därför fick ny täckning med stickspån i två lager. Arbetet utfördes av mig och min man år 2016 men fotona ovan är från i år.

De här bilderna är från 2016 då spånen spikades på väggen.

Året innan, alltså 2015, hade vi spikat ny spånläggning på taket med tre lager spån. Blank trådspik, dvs ogalvad, användes. Den håller lika länge som stickspån.

Här är spåntaket alldeles nylagt. Vare sig det är nytt och trävitt eller gammalt och grånat är jag nöjd med resultatet. Naturligt grånat trä är jag extra förtjust i… Vare sig det är en grå timmerbyggnad eller ett grånat spåntak. Grått är flott :-)

Gyllengul skördetid. Rullbollar på vänt. Inget regn på gång. Snart hämtas de här halmrullarna för förvaring under tak.

Och plötsligt har omvärlden blivit större :-)

När jag öppnade dörren till ateljén härom dagen möttes jag av en solstrimma. Den lyste på mötesplatsens bord och träffade precis miniatyren av Gerrit Ritvelds Red and Blue Chair, en ikon bland stolar och en present från en god vän.

Mötesplatsen är också möblerad med klassiker – Arne Jacobsens Sjuan med och utan armstöd (åtta stycken finns totalt) samt Bruno Mathssons och Piet Heins bord Supercirkel med björkfanér. Till bordet hör Heins kromade spännben med olika höjder – det ena för matbord/sammanträdesbord som på bilden och den lägre höjden för soffbord. De soffbenen förvarar jag i förråd.

Ateljén är mitt alldeles egna rum!

Tänker på Virginia Woolfs skrift A Room of One’s Own från 1929. Det andra rummet som bara är mitt eget här i Universumet är den näst intill ovärderliga textilkammaren.

Fakta om larven:

• Utseende och storlek: Kan bli upp till 10 centimeter lång och är därmed en av våra största fjärilslarver.
• Beteende: På sensommaren lämnar den trädet där den har levt för att söka upp en lämplig plats i marken för att förpuppa sig.
• Försvar: Om den känner sig hotad kan den avge en säregen, vinäger- eller träliknande lukt från en vätska samt bitas hårt med sina kraftiga käkar.

Mej blev den inte rädd för och jag tyckte den var tjusig. Av den här larven blir det en stor men tråkfärgad fjäril. Jag kom att tänka på en dikt som handlar om en annan, mindre larv, som väljer att stanna kvar i sin lilla trygga värld. Här är den:

Mätarlarven

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor idag,
alldeles för blå och tusenmila.
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

Werner Aspenström (1918–1997)

Hemkommen från tre veckors bortavaro. Det har varit torrt här så gräset har inte växt sig frodigt högt – så skönt eftersom arbetet med gräs har varit påfrestande denna sommar på de platser där vi befunnit oss.

Den trevliga skylten som jag fotade för 30 år sedan finns fortfarande kvar. Gillar den där den sitter på väg ut mot Hornslandet vid Hälsingekusten.

Efter Hölick och Hornslandet bar det iväg…

… till Skärså fiskeläge och fiskrestaurangen Albertina, en favorit.

Men nu hemma i Mälardalen. Torrt i marken här men odlingarna har fått vatten då de frodas.

Vi kom körande mot Fellingsbro en lördag förra året efter ett besök på Frövifors Pappersbruksmuseum för att se Tapetutställningen där. Alldeles nära Fellingsbro kyrka stod en skylt ”Fredmonument”. Vilket slag hade stått här? Vilken fred slöts här? Och när? – inget som någon av oss kände till. Svängde av och körde härliga grusvägar en lång sträcka. Till sist nådde vi fram och så förvånade vi blev: där var en tibetansk stupa uppförd, en buddhistiska byggnad. Det visade sig att stupan invigdes 1988 av Nobels fredspristagaren Dalai Lama. Den är menad som en inspirationskälla och mötesplats för människor från alla kulturer.

Haha, vi som tänkte att ett krigiskt slag hade stått här för länge sedan och att fred slutits på samma plats. Så fel man kan tolka en skylt.

Detta rebloggade inlägg är från augusti 2021. Fred vill vi ha.

Detta är gräsklipparen AL-KO Pro 140 med uppsamlare som kan används på ytor som inte är äng här på gården. Den fyller sin funktion mycket väl enligt mannen som kör den – min Halva. Uppsamlaren gör att gräsytan inte göds för det önskar vi inte. Gräsklippet används i kökslandet och när det inte behövs där läggs klippet på hög för att förmultna.

Ovan syns köket som ska föreställa 1890-tal. Förutom köket finns en kammare och en farstu som delas med en annan familj. I farstun har familjerna var sitt skafferi eller förråd. På övervåningen finns två bostäder till med ingång från motsatt sida. Dessa visas inte.

Detta är köket från 1920-talet. Även här finns en liten kammare.

Ingång för två familjer. Nötboskapen är inhägnade om hörnet vilket ger ett perspektiv på statarnas liv om man är insatt i historien. Uppgifter om vad du ser är knapp eller ingen inne i huset. Lagersbergs säteri har visningar men inte arbetarbostäderna.

*

Statarmuseet i Skåne vid Torups slott blev Årets arbetslivsmuseum 2020. Det skulle jag gärna besöka, där pågår många aktiviteter för att visa hur livet för statarna tedde sig när det begav sig, en pedagogik som även borde tilltala barn. Kolla hemsidan eller instagram.

Har ni sett så vackert! I stället för att klippa gräset monotont kort har husägaren valt att klippa vindlande gångar på ängsmarken. Öar med vackra vilda ängsväxter bildar ett intressant blickfång. En stor del av det som blommar på bilden är gulmåra (Galium verum L.), Jungfru Marie sänghalm, som förutom sin skönhet även doftar så gott.

Doftämnet heter kumarin. Samma ämne får nyslaget hö att dofta just nyslaget hö ni vet. Har ni hoppat i hö eller åkt höskrinda någon gång som barn!

Vinet har beskurits på många av årsskotten. Druvklasarna får mera ljus. I oktober kan druvorna skördas hoppas jag.

På väg hem plockar jag blommor längs vägrenen. Gulmåra och rödklint bland annat. Det är verklig sommarkänsla det!

Dit bort ska jag, till röda stugan. Hinner jag före regnet, tro?

Jag vill gå mellan rågen
som vajar för vinden
med blytunga ax
jag vill ligga i gräset
och stirra mot himlen
som djupblå sig välver - 

Elmer Diktonius