Satt vid matbordet. Färdigäten. Såg ljuset falla bakifrån på tunnbrödet där i brödkorgen av näver. Tyckte det var vackert. Tog en bild.

Björknäver är bra till mycket. Hårt tunnbröd och spisbröd är gott. Tycker ni inte?

Kvarnstenen står lutad mot annexets träpanelade vägg.

Då vi/jag skulle besluta grundläggning för annexet, som byggdes nytt, stod jag inför ett problem. Jag gillar inte platta på mark som grundläggningsmetod. Plintar, torpargrund, krypgrund kräver mindre eller ingen betong och marken behålls förhållandevis orörd under huset. Betongplatta är så definitivt och i den läggs in frigolitplast för värmeisoleringens skull. Armerad betong och plast är material jag inte föredrar på min egen gård.

När jag skissade på annexet tittade jag förstås även på tvättstugan/bykstugan med tillbyggda drängkammaren som annexet skulle hänga ihop med. Där användes oarmerad betong som grund, betong utmagrad med sparstenar. Betonggolvet inne i tvättstugan är nästan i nivå med marken utanför, i drängkammaren ligger ett trägolv ovanpå betongen och nivåskillnaden till marken är ca 15 cm.

På nedre bilden ser man drängkammaren längst till vänster med en dörr (ca 1924), tvättstugan med pardörr och med ett fönster på var sida (ca 1910) samt nya annexet (2016). Tvättstugan (i mitten) har en låg murad stengrund med ”cement” gjutet i denna.

På grund av grundens konstruktion i de äldre byggnaderna valde jag ändå platta på mark i annexet. Träpanelen går ner nära mark precis som på tvättstuga/drängkammare. Jag ville att tillbyggda annexet skulle samarbeta med de äldre byggnadsdelarna.

Annexets grund fick L-formade kantbalkar gjutna här i kommunen. De står på komprimerad makadam. På detta frigolit, armeringsnät och överst ett lager gjuten betong. (Golvmaterialen inomhus blev terrazzoplattor och träkubb.)

Nivåskillnadens avtrappning mellan gårdstunet och baksidan av annexet tas upp med hjälp av L-balkarna.

Det oarmerade betonggolvet inuti tvättstugans ouppvärmda förrum fungerar fortfarande väl. (Sprickan förstör inte funktionen på golvet.)

Kompostmaskarna arbetar på bra. Tack vare dem och ännu mindre organismer får vi fin jord att använda för odlingarna. I varmkomposten läggs matavfall och trädgårdsavfall, i lövkomposten löv samt grövre växtrens. Sen blandas de två i varmkomposten. Maskarna är inte köpta utan har funnits här i Universumet längre än jag har.

De kallaste vinterdagarna stannar aktiviteten av, maskarna har krupit längre ner i värmen men snart nog kör de igång igen.

Björklöven lyser gulgrönt i kvällssolen och lärkbarren mjukgröna i morgonsolen. Naturen kan vara givmild!

Inte ens halvvägs har vi hunnit med perennträdgården. Och i eftermiddag kom ett regn som befriade oss från ytterligare grävning och rensning. Nästa säsong kan detta vara vackert. Perennträdgården stod klar 2013 och helt omgrävda har perennerna inte varit sedan dess. Det som är bra med denna lilla trädgårdsyta är att hit in kommer inga rådjur.

Den 2 maj satt vi under det här grentaket och åt frukost. Det var ljuvlig försommar och äppelbladen höll på att spricka ut.

Det har varit rätt svalt sen dess men idag var det dags igen att frukostera ute. Nu syns även de rosa knopparna av äppelblom tydligt. Det är härligt värre!

Ragnar Östberg, Ett Hem, 1905

(Östberg kom att bli känd som arkitekten för Stockholms Stadshus.)

Flaggan i topp, majbrasan brinner, flaggan halas vid solens nedgång, brasan falnar när mörkret fallit på.

Valborgsmässoafton.

Årets majblomma är blå och rosa med gul knopp mitt i. Så klart jag köpte två samt en pin då en glad liten säljare uppenbarade sig. Minns när jag själv sålde majblommor.

En blomma fick sin plats i samlingen ovanför köksdörren, en idé som jag tagit med mig från Einar som bodde i ett gammalt hus som kom att bli hembygdsgård, ett projekt som jag deltog i.

Initiativtagaren till förstamajblomman var Beda Hallberg och majblommorna började säljas 1907. På hemsidan står: ”Majblomman är en ideell barnrättsorganisation som delar ut ekonomiskt stöd, påverkar politiska beslut och finansierar forskning för en barndom fri från fattigdom i Sverige.”

På vårkappan sitter en pin som sitter fast så mycket bättre än den klassiska majblomman. Ett vackert litet smycke med ett gott syfte.

Nu blommar även körsbärsträden i ett surr av rosa blomklasar.

Detta är en god sak att ha i ett hörn dit solens strålar når genom dörr eller fönster på motsatt vägg. Det blänker, bländar, signalerar, reflekterar, skimrar, skillrar, blixtrar långsamt, förändras – allt eftersom ljuset förflyttar sig.

Eglomisétavlan, som är från tiden vid förra sekelskiftet, kan jag inte annat än tycka om.

Ismantorp fornborg på Öland byggdes under 200-talet e Kr och var i bruk till 600-talet. Borgens plan är väldigt tydlig på platsen.

Arthur Percy (1886-1976) föddes i Vickleby på Öland. Han kom att knytas till Gefle Porslinsfabrik som 1936 köptes upp av Upsala-Ekeby. 1942 införlivade även Karlskrona Porslinsfabrik.

I min ägo finns i en askkopp som jag fått veta är av Percys formgivarhand och med reliefmönster av planen av Ismantorps fornborg. Fatet är vackert och utfört för att vara en souvenir från Historiska museet, kulören upplevs som tidstypiskt 50-tal. Det finns några frågor som saknar svar – när formgavs askkoppen och under vilka år såldes det som souvenir, finns det i andra kulörer? Hur som är det en praktisk och vacker souvenir, alltså helt i min smak.

Mönsterskisser till golv i tegelmosaik samt underst planer och vägguppställningar dvs arkitekturbundna förslag på färg och form. Arkitekt Carl Petersen (1874-1923).

Har ni inte hittat till Faaborg Museum på Fyn kan jag rekommendera ett besök. Museet är en liten färgstark arkitektonisk pärla uppfört 1912-1914. Där samsas danskt måleri, skulptur, arkitektur och möbelkonst till ett helhetsverk.

Påsktulpanerna, dubbla och gula, stod länge och slog ut med en frenesi som jag tycker om. Ostyrigt som bara den, så långt ifrån kompakt och hoptorkat som många tulpaner åldras.

Till sist en lugn målning som finns på Faaborg Museum på Fyn: Tulipaner av Anna Syberg (1870-1914).

Vinden kom från rätt håll och var svag, vattenslangen var utdragen och sommarvattnet påsläppt. Då var det dags att bränna gräs men först vattnades kanterna runt brandområdet samt mossan på stenarna – för mossan vill vi ha kvar. Man eldar mot vinden för att ha bästa kontroll på den och allt förlöpte som tänkt.

Ett påbörjat arbete är grävning av perennträdgården. Ett stort arbete. I ett par säsonger har den till stor del lämnats vind för våg.

Så här såg det ut igår kväll. Omgrävt, luckrat, gödslat, lagt på egen kompostjord (Är glad åt att slippa köpa planteringsjord i säck), delat och planterat perenner som fanns här förr (förutom ormöga som jag ville ha bort helt). Krokusarna har blommat över och är nu återplanterade likaså de långlivade tulpanlökarna Concerto med knoppar kan ha tagit stryk men kommer förhoppningsvis igen nästa år. De växter som inte rörts är vinrankan förstås, trädpionen och fackelblomstret.

Nu återstår ”bara” andra delen av perennträdgården att gräva, rensa och förnya.