Gårdstunets gräs är numera slaget hö. Det doftar gott och är fint att hålla den traditionen vid liv. Den gamla sliplien fyller sin funktion och likaså träräfsan.

Här på tomten finns många stänglar med stor blåklocka (ja även liten blåklocka med de blommar som mest om några dagar). Men det som gjorde mej så glad var att en stängel med ängsklockor (Campanula patula L) slagit ut i gräshavet under ett äppelträd. Den första och den enda. De måste komma från frön ur en sörmländsk frökapsel som jag tog hit för några år sedan och som nu först visar sig.

Vilda växter tycker jag väldigt bra om, vad anser ni? Vilda växter eller trädgårdsväxter?

I linneskåpet ”Äpplet” har jag dukar – manglade och vikta eller rullade på dukrullar. Ett bokstöd på ”rullhyllan” hindrar rullarna att ramla ut. I linneskåpet finns också manglade och vikta kökshanddukar.

De virkade hyllremsorna gjorde min svärmor och satte upp någon gång (70- eller 80-talet). Jag tog ner dem och tvättade dem när jag flyttade hit och häftstiftade fast dem igen när de torkat. Hyllpapperet i gult/orange med blomsterpsykedeliskt mönster är från samma tid , det torkar jag av någon gång av med fuktad trasa.

De textila servetterna av olika slag och kulörer ligger rullade i en byrålåda.

Sänglinnet är placerat i ett skåp på övervåningen – rullade lakan och manglade, vikta örngott. Trasmattor hänger över en stång uppe på ouppvärmda sädesmagasinet. I textilkammaren förvaras dukar, tyger, täcken, kuddar mm, hängande, vikta, rullade eller mindre dukar ovikta i en stor lådhurts.

Hur förvarar ni textilier?

Text: Evert Taube 1947, strax efter andra världskrigets slut

I de norrländska skogarna finns en paviljong i en backe ner mot älven. Det ligger på behörigt avstånd från herrgården från 1830 i det gamla järnbruket.

När jag ser den framtunga frontonen över entrén tänker jag på Carl August Ehrensvärds (1745-1800) bastanta arkitektoniska idéer, till exempel hans utformning av Skärva herrgård i Blekinge för skeppsbyggaren af Chapmans. Den arkitekturen kan jag inte annat än tycka om. Skogstemplet på bilderna går inte heller av för hackor.

En liten midsommarbjudning här vore väl fint!

World Heritage Sites Impacted by Conflict (2026)

Iran:

• Golestan Palace (Tehran): Damaged by nearby airstrikes, with reports of shattered glass, broken tiles, and damaged ceiling mosaics.
• Naqsh-e Jahan Square & Chehel Sotoun (Isfahan): The 17th-century Safavid-era pavilion suffered damage to murals and architectural details.
• Masjed-e Jameh (Isfahan): The oldest Friday mosque in Iran sustained damage.
• Khorramabad Valley Prehistoric Sites: Damage reported near the UNESCO-designated valley.
• Other Sites: Reports indicate over 130 sites across 20 Iranian provinces may have been affected by the conflict.

Lebanon:

• Tyre (Sour): UNESCO confirmed damage to the World Heritage-listed archaeological site.
• Enhanced Protection: UNESCO has granted enhanced protection to 39 additional cultural sites, including Baalbek, Byblos, and the National Museum of Beirut.

Fler världsarv på UNESCO:s lista kan ha förstörts.

Golestanpalatset i Teheran och Fredagsmoskén i Isfahan före kriget.

Riksantikvarieämbetet: https://www.raa.se/omvarld-och-insikt/regeringar-struntar-i-unescos-uttalanden/

Jag har varit bortrest. Mycket hade blommat över men de här växterna hann upplevas när de var som finast:

• En skäggiris med chokladdoft som jag fick förra sommaren av en snäll och givmild dam som vi var ett gäng naturintresserade människor som tittade på vilda växter men som avslutning besökte den vackra trädgården där irisen fanns bland mycket annat. Nu blommar en stängel.

• Min gamla bondpion

• En ny bekantskap som finns här för tredje året.

Rabarberknoppar på väg att slå ut. Det händer att de plockas in så rabarberplantan får mer kraft att producera ytterligt mera ätbara stjälkar. Snygga blommor men aningens skräpiga i längden, det får man ta.

Smulpaj med rabarber går det åt här nu när rabarbern frodas. Godimums! Och rabarbersaft är inte heller fy skam.

WordPress har börjat med en ny drive för att få användare att blogga mera. Wp visar för mej som användare tidigare inlägg från samma datum men tidigare år. Så de här bilderna är inte nya men varför inta använda dem igen då jag ju tycker om dem? Kanske tycker någon fler som jag. Håll till godo. Så många inlägg det blivit under så många år, foton som bara försvinner in i ”molnet”.

Jovisst, gräset växer. Vi förstår att det finns de som tycker att det bör klippas för att ”det ska vara så”.

Lotte Möller har skrivit så bra om detta med gräsmattor i ett av kapitlen i Trädgårdens natur utgiven 1992. Detta skrev jag om HÄR.

Vajande härligt gräs finns det mycket av på gården. Och på ekkullen blommar tjärblomster. Trädgårdsbänken är framtagen och framöver kan kvällsstunder njutas där uppe på högsta punkten.

Men just nu är det rödbläror och storspovar som gäller. En annan landskapsbild, andra biotoper.

Jorden är förberedd för sådd och grusgången krattad.

Men störst av allt – 13 kubikmeter ved är staplade i vedboden i väntan på vintersäsongen.

Satt vid matbordet. Färdigäten. Såg ljuset falla bakifrån på tunnbrödet där i brödkorgen av näver. Tyckte det var vackert. Tog en bild.

Björknäver är bra till mycket. Hårt tunnbröd och spisbröd är gott. Tycker ni inte?

Kvarnstenen står lutad mot annexets träpanelade vägg.

Då vi/jag skulle besluta grundläggning för annexet, som byggdes nytt, stod jag inför ett problem. Jag gillar inte platta på mark som grundläggningsmetod. Plintar, torpargrund, krypgrund kräver mindre eller ingen betong och marken behålls förhållandevis orörd under huset. Betongplatta är så definitivt och i den läggs in frigolitplast för värmeisoleringens skull. Armerad betong och plast är material jag inte föredrar på min egen gård.

När jag skissade på annexet tittade jag förstås även på tvättstugan/bykstugan med tillbyggda drängkammaren som annexet skulle hänga ihop med. Där användes oarmerad betong som grund, betong utmagrad med sparstenar. Betonggolvet inne i tvättstugan är nästan i nivå med marken utanför, i drängkammaren ligger ett trägolv ovanpå betongen och nivåskillnaden till marken är ca 15 cm.

På nedre bilden ser man drängkammaren längst till vänster med en dörr (ca 1924), tvättstugan med pardörr och med ett fönster på var sida (ca 1910) samt nya annexet (2016). Tvättstugan (i mitten) har en låg murad stengrund med ”cement” gjutet i denna.

På grund av grundens konstruktion i de äldre byggnaderna valde jag ändå platta på mark i annexet. Träpanelen går ner nära mark precis som på tvättstuga/drängkammare. Jag ville att tillbyggda annexet skulle samarbeta med de äldre byggnadsdelarna.

Annexets grund fick L-formade kantbalkar gjutna här i kommunen. De står på komprimerad makadam. På detta frigolit, armeringsnät och överst ett lager gjuten betong. (Golvmaterialen inomhus blev terrazzoplattor och träkubb.)

Nivåskillnadens avtrappning mellan gårdstunet och baksidan av annexet tas upp med hjälp av L-balkarna.

Det oarmerade betonggolvet inuti tvättstugans ouppvärmda förrum fungerar fortfarande väl. (Sprickan förstör inte funktionen på golvet.)

Kompostmaskarna arbetar på bra. Tack vare dem och ännu mindre organismer får vi fin jord att använda för odlingarna. I varmkomposten läggs matavfall och trädgårdsavfall, i lövkomposten löv samt grövre växtrens. Sen blandas de två i varmkomposten. Maskarna är inte köpta utan har funnits här i Universumet längre än jag har.

De kallaste vinterdagarna stannar aktiviteten av, maskarna har krupit längre ner i värmen men snart nog kör de igång igen.

Björklöven lyser gulgrönt i kvällssolen och lärkbarren mjukgröna i morgonsolen. Naturen kan vara givmild!