Fakta om larven:

• Utseende och storlek: Kan bli upp till 10 centimeter lång och är därmed en av våra största fjärilslarver.
• Beteende: På sensommaren lämnar den trädet där den har levt för att söka upp en lämplig plats i marken för att förpuppa sig.
• Försvar: Om den känner sig hotad kan den avge en säregen, vinäger- eller träliknande lukt från en vätska samt bitas hårt med sina kraftiga käkar.

Mej blev den inte rädd för och jag tyckte den var tjusig. Av den här larven blir det en stor men tråkfärgad fjäril. Jag kom att tänka på en dikt som handlar om en annan, mindre larv, som väljer att stanna kvar i sin lilla trygga värld. Här är den:

Mätarlarven

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor idag,
alldeles för blå och tusenmila.
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

Werner Aspenström (1918–1997)

Hemkommen från tre veckors bortavaro. Det har varit torrt här så gräset har inte växt sig frodigt högt – så skönt eftersom arbetet med gräs har varit påfrestande denna sommar på de platser där vi befunnit oss.

Den trevliga skylten som jag fotade för 30 år sedan finns fortfarande kvar. Gillar den där den sitter på väg ut mot Hornslandet vid Hälsingekusten.

Efter Hölick och Hornslandet bar det iväg…

… till Skärså fiskeläge och fiskrestaurangen Albertina, en favorit.

Men nu hemma i Mälardalen. Torrt i marken här men odlingarna har fått vatten då de frodas.

Vi kom körande mot Fellingsbro en lördag förra året efter ett besök på Frövifors Pappersbruksmuseum för att se Tapetutställningen där. Alldeles nära Fellingsbro kyrka stod en skylt ”Fredmonument”. Vilket slag hade stått här? Vilken fred slöts här? Och när? – inget som någon av oss kände till. Svängde av och körde härliga grusvägar en lång sträcka. Till sist nådde vi fram och så förvånade vi blev: där var en tibetansk stupa uppförd, en buddhistiska byggnad. Det visade sig att stupan invigdes 1988 av Nobels fredspristagaren Dalai Lama. Den är menad som en inspirationskälla och mötesplats för människor från alla kulturer.

Haha, vi som tänkte att ett krigiskt slag hade stått här för länge sedan och att fred slutits på samma plats. Så fel man kan tolka en skylt.

Detta rebloggade inlägg är från augusti 2021. Fred vill vi ha.

Detta är gräsklipparen AL-KO Pro 140 med uppsamlare som kan används på ytor som inte är äng här på gården. Den fyller sin funktion mycket väl enligt mannen som kör den – min Halva. Uppsamlaren gör att gräsytan inte göds för det önskar vi inte. Gräsklippet används i kökslandet och när det inte behövs där läggs klippet på hög för att förmultna.

Ovan syns köket som ska föreställa 1890-tal. Förutom köket finns en kammare och en farstu som delas med en annan familj. I farstun har familjerna var sitt skafferi eller förråd. På övervåningen finns två bostäder till med ingång från motsatt sida. Dessa visas inte.

Detta är köket från 1920-talet. Även här finns en liten kammare.

Ingång för två familjer. Nötboskapen är inhägnade om hörnet vilket ger ett perspektiv på statarnas liv om man är insatt i historien. Uppgifter om vad du ser är knapp eller ingen inne i huset. Lagersbergs säteri har visningar men inte arbetarbostäderna.

*

Statarmuseet i Skåne vid Torups slott blev Årets arbetslivsmuseum 2020. Det skulle jag gärna besöka, där pågår många aktiviteter för att visa hur livet för statarna tedde sig när det begav sig, en pedagogik som även borde tilltala barn. Kolla hemsidan eller instagram.

Har ni sett så vackert! I stället för att klippa gräset monotont kort har husägaren valt att klippa vindlande gångar på ängsmarken. Öar med vackra vilda ängsväxter bildar ett intressant blickfång. En stor del av det som blommar på bilden är gulmåra (Galium verum L.), Jungfru Marie sänghalm, som förutom sin skönhet även doftar så gott.

Doftämnet heter kumarin. Samma ämne får nyslaget hö att dofta just nyslaget hö ni vet. Har ni hoppat i hö eller åkt höskrinda någon gång som barn!

Vinet har beskurits på många av årsskotten. Druvklasarna får mera ljus. I oktober kan druvorna skördas hoppas jag.

På väg hem plockar jag blommor längs vägrenen. Gulmåra och rödklint bland annat. Det är verklig sommarkänsla det!

Dit bort ska jag, till röda stugan. Hinner jag före regnet, tro?

Jag vill gå mellan rågen
som vajar för vinden
med blytunga ax
jag vill ligga i gräset
och stirra mot himlen
som djupblå sig välver - 

Elmer Diktonius

Vallmokapslarna som är sprängfyllda med fröer.

De utslagna vallmoblommorna står en dag men den här mängden gör att blomningen sträcker sig över många dagar. Det är bara att njuta av juliskönheterna både under och efter blomningen.

Ängen har mejats ner. En naturlig procedur.

Sen bilderna togs har höet räfsats ihop och tagits hand om för att inte göda ytan. Ängsblommor vill inte ha en näringsrik miljö.

Prästkrage, liten blåklocka, rödklöver, kråkvicker, ängshaverrot mm och allehanda grässorter välkomnar vi tillbaka nästa år igen.

Ett ofantligt stort sammanhängande moln som förevigades igår, söndag. Ja, det kom inte med helt och hållet på den här bilden.

Vinrankorna söker greppa himlen.
Men kommer inte vidare uppåt utan hjälp.
jag sitter på bänken under pergolan och studerar dem.

Gårdstunets gräs är numera slaget hö. Det doftar gott och är fint att hålla den traditionen vid liv. Den gamla sliplien fyller sin funktion och likaså träräfsan.

Här på tomten finns många stänglar med stor blåklocka (ja även liten blåklocka med de blommar som mest om några dagar). Men det som gjorde mej så glad var att en stängel med ängsklockor (Campanula patula L) slagit ut i gräshavet under ett äppelträd. Den första och den enda. De måste komma från frön ur en sörmländsk frökapsel som jag tog hit för några år sedan och som nu först visar sig.

Vilda växter tycker jag väldigt bra om, vad anser ni? Vilda växter eller trädgårdsväxter?