Jag besöker inte secondhandbutiker så ofta numera. Men så hände det sig att jag stannade till vid en ny begagnatbutik. Där fann jag bland annat dukrullar av avsevärd längd (en längsta är 1 meter) och otrolig färgstyrka. Det blev köp av.

Hur länge har jag inte längtat efter att ha en egen olvonbuske. Blommorna är så stiliga och kulturhistoriskt hör de ihop med midsommaren. Det växte tidigare en liten olvonbuske i hagen men den försvann när där röjdes och avverkades stora ekar. Skogsolvon är inte så vanliga här omkring.

Så – häromdagen plockade jag, längs en väg långt bort, ett par röda bärklasar i ett snår av slån där en olvonbuske också trängdes. När löven är borta och solen lyser klart på snåret syns bären väldigt väl.

Har nu tagit ur frön ur frukterna för att så dem direkt i krukor med sandblandad jord. Krukorna placeras delvis nergrävda i marken på en skyddad plats. Där stratifieras fröna naturligt. Det kan dröja upp till två år innan de gror. Hoppas att det lyckas.

Brukar du så frön av vilda växter? Lyckas det?

Carl Lindman (1856 – 1928). https://sv.wikipedia.org/wiki/Skogsolvon

Hänt på gården:

• Rinnande kallt vatten från egen brunn i bostadshuset (enbart i wc/duschrum) klart den 6 november 1997 som är startpunkt för byggnadsvården här.
• Nytt papptak på ladugårdens mjölkrum 1997.
• Wc/dusch helt klar året efter. ▼

• Provisorisk vattenledning av prisolrör till köket år 1998. Upplevelsen av förbättring var enorm.

Sovrummet övervåningen klart november 1998.

Pappspända väggar som tapetserats, oljefärgsmålat tak med enkelfasspont, fernissat befintligt trägolv.

• Linoleummattor inlagda i tre rum på bottenvåningen av golvläggare 2000.

Bortbilning av betonggolv i hönshuset 2000.

• Ateljén/kontoret (f d hönshuset) invigd 2001. ▼

”Köket” på 1 tr klart 2003.

Pappspänning av väggar, tapetsering, skrapning av tak som rollats med färg, målning med linoljefärg på tak, boasering och murstock. Befintligt trägolv fernissades igen.

Nya köket på bottenvåningen klart med hjälp av duktiga murare, finsnickare och dekorationsmålare 2005.

Ny skorsten ovan nock klar med hjälp av murare 2006.

Stortegel, kalkbruk och zinkplåt var materialen.

Nytt köksland klart 2006. Inhägnades mot rådjur med armeringsnät och ekstolpar.

• Ny papp på farstukvistens tak 2007.

Nerplockning av enkupigt tegel från gammal ekonomibyggnad sommaren 2008. Ägarens skulle riva ladugården samma höst.

• Annexets grund, stomme och ytterväggar klara med hjälp av byggfirma 2009-2010. ▼

Ny kamin i kammaren med tätning av rökkanal, murare och sotare behjälpliga 2010. Valet föll på en modern täljstenskamin efter många och långa diskussioner.

• Byte från svart trapetskorrugerad plåt till enkupigt lertegel på bostadshuset med hjälp av byggfirma 2011. ▼

• Salen klar med pappspänning tak och väggar, tapetsering och målning med linoljefärg och limfärg 2012. ▼

Ny panel på bostadshusets norrgavel 2013.

Vindpapp, enkelfasspont, slamfärg. Fönster vårdades genom kittning och målning.

• Perennträdgården invigd hösten 2013. ▼

Kommunalt VA installerat 2016.

• Annexets interiör klar med hjälp av byggfirma och plattsättare 2016: arbetsrum, badrum och textilkammare. Kubbgolv i arbetsrum, terrazzogolv i övrigt. ▼

Arbeten i kammaren klara 2018.

• Tvättstugan klar 2021. Befintlig träpanel linoljefärgströks, vitt kakel med röd fog, terrazzogolv, nytt kalkbruk på murstock, linoleumklädd isolerad dörr. ▼

• Farstukvistens förnyad 2021. Ny pärlspont i barriär, för övrigt befintliga trädelar som målades med linoljefärg. ▼

• Plåt avlägsnas på logens väggar som därefter brädslogs och slamfärgades – klart 2025. Nu är det endast vasstaket som saknas! ▼

Samtliga byggnaders fasader var plåtklädda från 1970-talet. Allt eftersom har fasadplåt tagits bort från fasadyta efter fasadyta på alla byggnader genom åren och väggarna har struktits med röd slamfärg som det ursprungligt var – utom hönshuset/ateljén som slamfärgades svart.

Så länge har vi hållit på med byggnadsvård i Universumet. Allt har fått ta sin tid, vi har haft heltidsarbeten och valde att ta byggnadsvårdsarbetena med ro och inte hetsa fram lösningar. När vi insett att sakkunskap inom hantverk krävts har entreprenörer med sådan kompetens anlitats.

En helgdag i början bjöd vi in kompisar till talkoarbete och fick hjälp med att koka rödfärg, måla med densamma, byta vissa panelbräder och knutbrädor på magasinet, tjära portar. (Man ser på bilden att bostadshusets fasader har inte gjorts något åt ännu – plåtskivorna är kvar och fönstren har inte skrapats, kittats och målats. Det kom senare.) Talkot avslutades med middag som sig bör.

Benämningen talko kommer från Finland men gemensam-arbete vid större arbeten på gårdar har förekommit i också här i landet, t ex när större uthus med stolpverksteknik har uppförts.

Snipp snapp snut, än är sagan inte slut!

Jag kom plötsligt att tänka på
tant Edla
som dog för sjuttio år sedan.
Hennes hus är för länge
sedan borta,
graven också
och hur länge man kommer
att minnas henne
beror på mig.

Nils Åker, 2017

Låt oss ta det än en gång. Vi blir inte lyckligare av mer prylar visar allt fler studier. Människa är mänskas glädje hävdas det i Hávamál och detta är viktigare än prylar. Naturen ger också tillfredsställelse och mening. Ny teknik kan inte rädda människan från avundsjuka, tomhet och känsla av meningslöshet.

Hamilton är australisk nationalekonom och professor i etik.

Så vackert och förnuftigt uttryckte sig arkitekten Ragnar Östberg (1866-1945) om byggande och inredning av privata bostäder.

Montesquieu var fransk filosof, friherre, politiker, författare, jurist, och statsvetare och formulerade sakernas tillstånd som ovan.

• Kommuner med aktuella kunskapsunderlag, till exempel kulturmiljöprogram, nekar rivningslov i högre utsträckning, enligt Eva Dahlström Rittsél, utredare på Riksantikvarieämbetet.

• Enligt Lone-Pia Bach, arkitekt och professor i restaureringskonst på Kungliga konsthögskolan, finns det utbredd okunskap om kulturvärden inom kommunala förvaltningar, särskilt i kommunstyrelser.

En vanlig motivering till rivning är att en byggnad är i dåligt skick. Men det är inte alltid det finns underlag som visar det, enligt RAÄ:s utredare Eva Dahlström Rittsél.

Läs artikeln i sin helhet HÄR!

En välbyggd sekundärstation i Eskilstuna, uppförd i rött murtegel revs i augusti-september 2026. Första fotot togs den 25/8, det sista den 8/9. Fotona togs då jag råkade passera rivningsområdet.

Vill nämna att jag inte känner till något om eventuellt rivningslov eller inte, ser bara ett resultat av en hantering.

Huruvida Eskilstuna kommun tog vara på rivningsmassorna för återbruk eller ej är också okänt.

På kulturarvsdagen i år, söndag den 13 september, svängde vi in där på väg hem från ett annat kulturarv. Av gårdens sjutton träbyggnader var de flesta låsta men gårdsmiljön och rumsbildningarna på denna centralsvenska gårdstyp var tillgängliga. De äldsta byggnaderna är från 1600-talet. Man levde av det jorden gav (och delar av tiondet från församlingsborna).

Halmtaket på portlider och bod lades om 2019 och några frågor dök upp som inte fick några svar där och då.

Interiörbilderna här nedanför är från en somrigare dag för flera år sen då mangårdsbyggnaden var öppen med guidning:

Ett annat inlägg om Härkeberga – kyrka och kaplansgård.

Rundeln är tillverkad av garner, virkat eller nålbundet, ”garntoppar”, snoddar – allt handgjort. Till detta små glittrande glasbitar längst ut på var garntopp. Kvinnokraft fanns då tre döttrar och en fosterdotter växte upp i huset.

På ett runt pelarbord av mahogny ligger rundeln. En för mej annorlunda lösning här är att en upphöjd gradäng av trä löper längs rummets hela yttervägg. Jag fick inget svar på frågan av någon guide varför det var ordnat så. Hörnrummet var i övrigt möblerat som sovrum.

Som nyfiken av mig vill jag så gärna få svar på de kulturhistoriska frågor som dyker upp.

Varför lägga ner energi på ett monogram på en så grovt vävd handduk? Och hanken består enbart en dubbel grov sytråd. Står monogrammet för Agnes eller modern Augusta. Tyget bör väl ändå vara hemvävt och inte överbliven säckväv? Har handduken använts inne i bostadshuset? I ladugårdens mjölkrum? Men nej, där hade man knappast monogram på handdukar.

Hur som helst är jag förundrad och begeistrad över den här handduken – suger vatten bra, handfållad, välanvänd och skönt mjuk är den och används i tvättstugan.

Här är en handduk som Augusta broderat monogram på och säkerligen även vävt. Snirkliga bokstäver som är av äldre årgång än det enkla A:et. Augusta gifte sig med Fredrik 1888 så detta monogram bör vara broderat vid den tiden, inte före 1888 eftersom Augustas initialer då var AL.

Njuter av vildvinets höstfägring.

I torsdags plockades de sista äpplena, det var Ingrid Marie som sparats till sist. De sorterades genast i prima och sekunda. Dagen efter åkte vi och mustade alla sorter av sekunda äpplen så nu har vi 12 liter god och näringsriktig äppelmust vilket inte är det mesta vi mustat men årets skörd var ganska medelmåttig eller kanske liten jämfört med andra år. Men nöjda är vi.

Fallfrukt har plockats upp allt eftersom och de får vildsvinsjägaren som lägger ut dem som åtel. Som tack har vi fått vildsvinsfärs. Ingen dålig ”deal” eller hur!

Min goda vän C. och jag kom för några år sedan körande på en kulturtur där inga övernattningar var beställda i förväg. Vi tar det som det kommer var vår melodi. När vi till slut tyckte det var dags att hitta logi spanade C. i telefonen in vad som fanns i närheten och ringde Storebro herrgård som fanns i närheten. Jovisst där fanns rum i en flygel som vi tackade ja till. När vi installerat oss fick vi denna vackra junikväll guidning i huvudbyggnaden från 1820-talet.

Efter detta besök innebär Storebro mer än en tillverkare av fritidsbåtar för min del.

Men för min make är det ett båtvarv han känner bäst till. En Solö fanns i hans tillvaro ända från tidiga barndomen men först hade familjen en Pettersson-båt med för- och akterruff som syns till vänster på vykortet från 1957 från hamnen i Torshällaån.

Senare i livet övertog han ägandet av Solön. Att träffa på en sådan träbåt härom året på Sjöhistoriska museets båtmagasin på Rindö blev ett fint återseende för honom.

I lördags gjordes ett spontant besök ut i bushen. Vi hade varit på en visning med hembygdsföreningen och körde vackra små slingrande grusvägar i skogen på väg hem. Så klart jag stannade bilen och tog en runda för att plocka fönsterlav som syntes så väl. Laven ska hamna mellan fönstren i ett nordligare beläget hus. Det är även det ett sätt att vårda en byggnad.

Igår kväll någon timme innan solen gick ner tog jag tag i rensning av laven. Det var en fröjd att sitta vid köksbordet och ta i de fluffiga topparna samt ta in skogens höstdoft.

Senare gick jag ut och där lyste månen hur vackert som helst över nejden.

_{Wislava Szymborska}