MITT ÅNGERMANLAND

Tack och hej!

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Sun, 17 Jan 2021 16:18:00 +0000

Har du slutat blogga?

Den frågan händer det att jag får numera.

Och ja det kan man väl säga att jag har.

Det tar ju trots allt en hel del tid att fundera ut vilka inlägg man ska ha, fota till dessa och hela tiden ha någonting nytt att komma med.

Man får liksom ingen riktig cred för det heller så det känns värt att lägga ner tid på det. Tid som jag inte riktigt har just nu.

Jag tycker det är jätteroligt att skriva och fota till bloggen, men när det börjar kännas som en belastning istället för någonting kul då vill jag ta en paus.

Det är fullt tillräckligt med heltidsjobb och andra uppdrag så därför prioriterar jag det istället just nu.

Men man ska aldrig säga aldrig. Plötsligt kanske allt ändras och jag blir sugen på att blogga igen!

Jag vill tacka alla mina trogna följare under alla år!

Kanske vi hörs igen...

Familjelördag på Fäberget

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Sat, 03 Oct 2020 16:36:00 +0000

Hur tur har man inte ibland!

Nu har vi haft grådassigt väder i över en vecka. Så kommer Fanny och Mikael och hälsar på (från Umeå) I dag skulle vi göra en utflykt på Fäberget hela familjen och just precis då, de få timmarna vi var ute - sprack molnen isär och solen lyste från en klarblå himmel!

Precis som på beställning!

Makalös utsikt, vackra höstfärger, sol och varmt, gott fika.

En toppendag med andra ord!

Kramforsäpplet

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Fri, 02 Oct 2020 16:39:00 +0000

För två år sedan fick jag ett litet äppelträd.

Av sorten Kramforsäpple. Som dessutom är Ångermanlands landskapsäpple.

Moderträdet ska ha kommit från kärnor som har planterats i Öd, Kramfors.

Så kul att ha just ett sådant äpple!

Det blommade så fint i maj och nu kunde vi plocka några goda äpplen.

Nu funderar jag på att köpa ytterligare ett äppelträd.

Men vilken sort ska man satsa på? Vi bor i zon 4/5. Jag tar gärna emot tips!

Grått trädgårdsliv

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Sat, 26 Sep 2020 16:25:00 +0000

Våra trädgårdar blir allt gråare och hårdare.

Det har Birk Andersson vid Lunds universitet kommit fram till med sitt examensarbete.

Man anlägger mer med sten, trätrall och altaner som brer ut sig på det grönas bekostnad.

Smaken är som baken. Men jag skulle inte vilja ha på detta viset i min trädgård i alla fall.

Hit kommer knappast några humlor och hälsar på heller!

Men trädgårdarna följer väl trenden. Kalt och avskalat är det väl fortfarande det som gäller även inomhus?

Grå och vita nyanser. Inga mattor och gardiner, foton, böcker och personliga ting som ska synas.

Men egentligen har jag dålig koll på läget när det gäller sådant.

Här hos oss är det huset som får bestämma inredningsstil.

Jag skulle mycket hellre strosa runt eller slå mig ner med en kaffekopp i en grön, blomsterprunkande trädgård.

Där humlorna surrar och fåglarna kvittrar.

Vilken trädgårdsstil väljer ni?

Världsarvsleden, Mjällomslandet-Främmerveda. Etapp 6

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Fri, 18 Sep 2020 15:22:00 +0000

I söndags avslutade vi vår vandring på Världsarvsleden i Nordingrå.

Den sjätte och sista etappen mellan Mjällomslandet och Främmerveda.

En etapp som kändes som väldigt lång, men som bara var 12 kilometer. Faktiskt den kortaste vi har gått!

Väldigt lättsam etapp dessutom eftersom det inte var något berg att bestiga på den här sträckan.

Från Mjällomslandet går man på en skogsbilväg utmed vattnet i flera kilometer ömsom på en liten stig.

Vi gjorde en kort avstickare till Vallto fäbodar och där tog vi dagens första kaffeslurk.

I gästboken stod att läsa att vi varit där i oktober 2006 och då minns vi även att runt den lilla stugan var det ljust och öppet.

Nu ligger stugan inbäddad i granskog.

När man kommit längst in i viken så kommer man ut på grusvägen i Hyndtjärn.

Det finns många, långa, branta backar i Nordingrå men här finns nog den mest fruktade!

Den som har det roliga och konstiga namnet Juvärpsbacken.

Lång och brant med en kurva mitt på.

Här har otaliga halkat omkring med bilar och lastbilar.

Men nu stegade vi raskt uppöver och på rastplatsen längst uppe på krönet tog vi en mer matig rast medan vi kollade utsikten.

Uppe i byn tog vi av på en stig genom skogen.

Precis när jag hade tagit detta foto och stoppat ner kameran stod en stor älgtjur ganska nära framför oss på stigen. En stor krona hade den!

Men den missade jag såklart! Älgen försvann raskt in i slyn.

Stigen kom ut på grusvägen strax före Östansjö och nu var det lätt promenad de få kilometer fram till slutmålet i Främmerveda.

Tummen upp för oss som kämpat oss igenom den tio mil långa Världsarvsleden!

Just här passerar även Högakusten leden och den gick vi ju förra sommaren.

Jag ÅNGRAR att inte badkläderna var med. Man hade absolut kunnat ta ett dopp!

Såå kallt var det inte i vattnet.

Nu får vi fundera på vilken led vi ska gå nästa sommar!

Världsarvsleden Trollarviken - Mjällomslandet

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Sun, 06 Sep 2020 10:43:00 +0000

Så var det äntligen dags för den femte och näst sista etappen på vår vandring på Världsarvsleden.

Vi slutade förra etappen i Trollarviken så då blev det ju start där denna etapp.

Det var tidig förmiddag när vi snörde kängorna och hängde på oss ryggsäckarna.

Efter lite regn på natten så hade nu solen tittat fram och det verkade bli en fin dag!

Vi knallade grusvägen ut till landsvägen och efter någon kilometer på den kom vi fram till Norrfällsviken.

Ett gammalt fiskeläge som nu har byggts ut till ett stort turistmål med camping, golfbana, restauranger och så massor av nybyggda sommarstugor.

Som tur är har de gamla sjöbodarna och kokhusen bevarats och det är verkligen mysigt att passera igenom det lilla fina området.

Leden går på klapperstenar längs inloppet till fiskeläget,

Ett par hundra meter från vattnet ser det ut så här. Man kan tydligt se att landet har höjts undan för undan. Vågor och is har pressat stenarna som tydliga "vågor" under tusentals år.

Det finns informationstavlor där man kan läsa om detta.

Stigen gick upp på Kompassberget och så kom man så småningom ner till Skvalpudden.

(Jag har för mig att man ska ha utsikt över Norrfällsviken uppifrån berget, men det såg vi ingenting alls av. Det fanns inga skyltar heller om någon utsiktsplats.

Men jag kan ju ha fel...)

Wow! Vilket ställe! Ett fint vindskydd långt uppe på klipporna med havshorisonten i blickfånget.

Här blåste det ganska friskt och havet var bråkigt! Kalla och ljumma vindar på samma gång.

Här är det "hela vägen horisont".

Havet dånade när vattnet vråkte sig upp på klipporna.

Vi var kaffesugna med bestämde oss för att stanna för fikapaus på ett ställe med mer lä.

Det blåste precis rakt på här,

Klapperstens promenaden fortsatte och plötsligt stod detta där!

Ett utsiktstorn som föreställer en uppochnervänd båt.

Udden härute kallas för Ytternäsan och här brukar det vara knepiga vindar och vågor för båtfolket.

Jag vet...Har gungat rejält här ute en gång.

Efter flera kilometer på mer eller mindre steniga stigar kom vi fram till Hägget.

En fin sandstrand och här var havet kav lugnt!

En bastu och badtunnor finns här som tillhör campingen.

Och nu packade vi äntligen upp lite mat och den eftertraktade kaffetermosen!

Varmt och skönt var det där i solen.

Prommisen fortsatte med förnyad energi med mat i magarna och nu blev det väldigt fin stig som går mellan havet och golfbanan ett par kilometer innan man kommer till Storsand.

Ett stort område med sand och sanddyner och är en populär badstrand.

Här har jag varit några gånger förut, men det är väl tjugo år sedan sist...

Vi lämnar stranden och fortsätter in i tallskogen.

Fina skogsvägar att gå på här. Paserar Villmyran där man kan hitta massor av orkidearter.

Vi antog att det inte blommar några så här sent så det hoppade vi över.

Men kanske man kan få ändan ur vagn någon annan tidpunkt på året och åka hit och kika när dom blommar.

Vid stället som heter så knasigt som Sjubrö har man fin utsikt över Ullångersfjärden.

Berget man ser där i mitten är Skuleberget.

Vi forsatte upp och ner, hit och dit på fina stigar genom fin skog och så kom vi ner till en liten sandstrand igen,

Så skönt att svalka fötterna i det iskalla vattnet.

Sista kilometrarna gick på stig genom skogen fram till Nordvallen (fotbollsplan)

Den stigen har jag trampat många gånger! I väntan på fotbollsträningar genom årens lopp...

(barn som tränat)

En lång utförsbacke på landsvägen ner mot Mjällomslandet och där stod bilen.

Där dröjde vi kvar en stund i den makalöst vackra och varma kvällssolen.

Rödhällorna x 2

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Fri, 04 Sep 2020 16:56:00 +0000

Det var länge sedan jag gjorde ett inlägg här.
Inspirationen har varit på noll.
Jag funderar faktiskt på att lägga ner hela bloggen. Har haft dom tankarna förut, men nu känns det mer och mer som att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om längre.
Det tar ju en hel del tid att fundera ut inlägg, fota och skriva. Visst är det kul men man har ju liksom inget "för det".
Jag vet att jag har många som läser min blogg och det är ju roligt och jag blir såklart peppad av det.
Men inspirationen måste finnas där och tiden jag lägger ner måste kännas meningsfull.
Hur som helst. Den här veckan har jag varit till Rödhällorna två gånger!
Förra helgen med Paulina och barnen och så åkte jag dit spontant en eftermiddag efter jobbet.
Bara för att det var så fint väder och jag längtade efter dom varma klipporna!

Den steniga stranden bredvid de röda klipporna har de lenaste stenar man kan tänka sig.

Andas! Lyssna på vägornas brus. Men bara en stund. Jag skulle bli tokig av att höra bruset hela tiden!

Det är så skönt när man går därifrån och det blir tyst!

Ha, ha man är väl skadad på nåt vis...

Det finns inte bara röda stenar där. Man hittar en hel del annorlunda varianter också.
Jag kan tyvärr ingenting om stenarter så vad det är för sorter har jag inte en susning om.
Vackra är dom iallafall!
Nu har vi fredagkväll.
K står vi spisen och kockar. Det blir något med kyckling tror jag.
I morgon ska vi ge oss på den näst sista etappen på vår vandring på Världsarvsleden.
Jag önskar er en trevlig fredagskväll!

Jag smäller av - så vackra!!

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Mon, 24 Aug 2020 17:01:00 +0000

I våras sådde jag en för mig ny sort av vallmo.

Så här står det beskrivet på fröpåsen:" Stora, dubbla, skira blommor i poetiskt dimgrått och mystiskt purpurviolett med nostalgiskt inslag av dovt antikrosa."

Mycket lättodlad sommarblomma för direktsådd i trädgårdsrabatt och blomsteräng.

Vilken vacker beskrivning. Har dom poeter som skriver växtbeskrivningarna på fröpåsarna?

Jag föll ju pladask! Vem vill inte ha dom blommorna liksom?

Jag kan även erkänna att den sista meningen föll mig på läppen.

Jag sådde. I god tid. Tre rader i rabatten vid växthuset. Vattnade och väntade...

Och väntade... och väntade...och vattnade lite mera.

Det hände noll och ingenting! Inte en endaste liten grön prick syntes till.

När midsommar hade passerat med råge och det inte hade grott ett endaste dugg köpte jag ett gäng billiga nejlikor och planterade mellan såraderna. Bara för att fylla ut med nåt.

Sen orkade jag inte hålla koll på sådden längre.

Men för ett par veckor sedan såg jag stolta vallmostjälkar med knopp sticka fram lite här och var bland nejlikplanten! Hurra!

Nu har några slagit ut! Ännu mer hurra!

Dom är verligen så vackra som det beskrivs på påsen.

Nästa år ska jag förodla dom inomhus. Inte alla. För sår jag ungefär hälften direkt på friland kommer det att blomma vallmo under lång tid.

Förhoppningsvis kommer dom att fröså sig där dom står. Vallmo har ju lätt för det.

Sorten är Kornvallmo "Amazing grey"

Underhåll av luktärtor

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Sun, 23 Aug 2020 12:57:00 +0000

En blomma jag inte kan tänka mig vara utan i trädgården är LUKTÄRT.

Denna ljuvliga, väldoftande blomma!

Lite kinkig ibland att odla fram, men för det mesta går det bra.

Jag har upptäckt att de vanliga doftande sorterna är mest pålitliga.

När jag har testat andra sorter med större blommor, vackrare ovanliga färger mm så har jag inte lyckats lika bra. Men det kanske är en slump?

I år blommar de mer än någonsin och doftar såå gott!

Sorten heter Mammoth.

För att få dom att blomma rikligt och länge måste man hela tiden klippa bort utblommande blommor och fröskidor. Gör man inte det så blir det snart mycket färre blommor.

Så ut med saxen och klipp!

Plocka in massor med blommor också!

Det är lätt att få bladmögel om de står för tätt planterade. Lagom avstånd så luft kan komma igenom är bäst. Jag har mina klättrade på ett" armeringsjärnstorn" och det är nog för tätt planterat, men vinden blåser igenom från alla håll så än har det gått bra. Så blåsigt som det är jämt så....

Trädgården är nog i sin bästa prakt just nu! Men som alltid saknar jag blommor att plocka in.

Nästa år måste jag ordna med att så sommarblommor för inplock! Så man riktigt kan slösa med blommor i vaser. Nu när nästan alla vilda blommor har blommat över.

Vilka sort av luktärt har ni som favorit?

Hur går det med rosenskärorna?

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Tue, 18 Aug 2020 18:41:00 +0000

Flera av er bloggläsare har undrat hur det går med rosenskärorna.

Har det blivit några blommor än?

Både ja och nej.

Jag har tre plantor i krukor på altanen.

Endast en blommar - och den har massor av blommor.

På de två andra finns inte en knopp ens.

På framsidan av huset står det tre stora krukor med rosenskära i och de har heller ingen knopp.

Varför blommar bara en?? Alla är odlade på prick samma vis och står i precis likadan jord.

Förra sommaren blommade alla jättemycket från mitten av augusti och fram till frost.

Jag sådde dom dessutom lite senare än i år.

Att de kräver mörka nätter för att sätta knopp kan jag absolut köpa, men hur kan då en av plantorna blomma och inte de andra?

Det skulle vara kul att höra hur ni andra med egenodlade rosenskäror har fått fram era plantor i år.

Blommande eller ej.

Nästa år ska jag satsa på tidigblommande växter. Köpa plantor som blommar redan vid inköpet.

Jag vill njuta av dom när man sitter ute som mest och inte att de står i sin största prakt när frosten kommer.

Nu orkar man knappt vattna krukorna längre....

När augusti är som bäst

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Fri, 14 Aug 2020 19:38:00 +0000

Vi har haft en solig och varm dag i dag och jag har längtat prick hela dagen på att arbetsdagen skulle ta slut.

För då skulle jag åka direkt till badhällan och ta mig ett dopp.

Det gjorde jag också, men inte anade jag att det skulle vara så otroligt mycket härligare än vad jag någonsin kunnat tro.

Det var +24 i luften och +22 i vattnet. Det blåste varma vindar rakt in så det var vågor där!

Fatta vad varmt det kändes att simma där och då! Ville aldrig kliva upp! Ville att det aldrig skulle ta slut!

Helt klart sommarens bästa dopp! En sådan upplevelse man sparar i minnesbanken för alltid.

Tro det eller ej, men det är jättetorrt i markerna nu! OCH i trädgårdslandet. För några dagar sedan vattnade jag hela rasket.

Ikväll var det dags igen! fem hundra liter har jag öst på! Men nu borde det räcka för ett tag. Hoppas jag...

Vi har suttit på altanen och ätit middag. Ända tills solen gick ner prick 20.45.

Är det bara vi som äter supersena middagar? Här om kvällen åt vi 21.30...

Vi fattar inte hur folk kan äta middag klockan fem! Hur hungrig är man inte då när man ska lägga sig??

Men det är säkert en vana det där.

Det har varit mycket på agendan den här veckan därav dåligt med bloggande.

Bland annat ska den bakre husgaveln också få bli fin! Vi har snickare här nu som byter hela brädfodringen.

Inte så bra att måla i fukten som är nu på nätterna, men vi har ändå grundmålat. Virket som sätts upp är ju torrt i alla fall.

Visar bilder senare.

En hel del tid har gått till att rensa och gallra bland odlingarna. Nu börjar jag faktiskt tröttna på att springa runt med vattenkannan och vattna i krukorna. Ska man ens ha några krukor nästa år känner jag...

Nu ska jag chilla resten av kvällen och i morgon blir det roligheter!

Världsarvsleden etapp 4. Björnån-Trollarviken

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Mon, 10 Aug 2020 15:47:00 +0000

Dags igen! Fjärde etappen.

Det var med viss tvekan att det skulle bli av för Kristers rygg "flög till" dagen innan.

Men knaprande av Ipren under dagen och nästan all packning i min ryggsäck gick det att genomföra ändå.

Start i Björnån.

Vi fick fram svetten nästan omgående eftersom det var rejält uppför på skogsbilvägen där vi startade vår vandring.

Väldigt fin skog att gå i.

På vissa ställen finns det otroligt mycket hönsbär. De är inte giftiga men smakar inget så de är inget att plocka.

När terrängen planande ut passerade vi en liten skogstjärn. Bänkar och bord att vila vid.

Men det var för tidigt att vila redan nu!

Snart blev det uppför igen, för nu var vi på väg upp på Högklinten. 281 m öh.

Inte för att jag vet hur många klapperstensfält det finns i värden, men här ligger väldens högsta mätt i meter över i havet.

Här rullade havsvågorna in för ca 9000 år sedan.

Strax innan toppen kom stigen in på vägen (det finns en mast häruppe) som går igenom klappertensfältet.

Man tänker på hur i hela friden det gick till när man fick tillstånd att dra en väg rakt igenom!!

Utsikten är milsvid åt alla håll!

En lite mer avancerad stig med vajrar att håll sig i nerför berget var det till grottan.

Men det var då inte mycket till grotta att se - om det ens var rätt grotta vi såg...

Det blåste friska vindar uppe vid toppen och rastborden, så första fikastoppet blev istället på läsidan sittande på de varma hällorna.

Nervägen kan man välja om man vill gå vägen eller en stig.

Vi valde stigen. Mycket roligare!

I början öppet på stenar och hällor med den fina utsikten i blickfånget. Även här hade man hjälp av rep och vajrar om man behövde stöd.

Stigen ansluter till vägen som går ner till Grunna i Mjällom.

Man har ju hört talas om en ensam förirrad ren som rör sig i trakterna kring Mjällom/Norrfällsviken.

Kan det vara denna tro??

Vi gick på fina stigar fram till Måviken.

Detta är en helt sagolik plats! Helt vindstilla idag.

Såå skönt att svalka fötterna!

Baddräkten var med för eventuellt bad. Men det hade flutit in lite slibbigt sjögräs så jag avstod från att simma i det.

Från Måviken gick vi landsvägen upp till Mjällom.

Här gjorde vi stopp på Kulturfabriken. En gammal skofabrik med museum, loppis och café.

Aldrig har pannkaka med sylt och grädde smakat så gott!

Vi fortsatte landsvägen hela den lååånga uppförsbacken och vek av på en stig mot Bredviksberget.

Vill man bara göra en liten dagsutflykt kan jag rekommendera denna lilla tur.

Stigen till Bredviksstugan är lätt att gå och inte speciellt uppför eller krävande.

Men utsikten är fantastisk!

Vi bugar och bockar för spångar över klapperstensfält!

Vi fortsätter vandringen ner mot Bredviken.

Nu blev det genast mer avancerat och jobbigt utför!

Här började jag känna mig lite trött i låren av tyngden i ryggan.

Att kliva nerför stenstigen med ben som inte riktigt räcker ner alla gånger.

Men sista biten var det fin stig över hyggen och skog.

Och så var vi framme i Bredviken.

Sommarstugeområde med fin sandstrand.

Det blev inget bad här heller. Vi hade ju en bit kvar att gå och klockan tickade på.

Direkt från stranden var det dags att "repa" sig upp för branten igen.

Stora kliv och låren fick jobba!

Utsikt igen! Samma hav från en annan plats!

Vi passade på att plocka med oss några deciliter blåbär.

Det satt fint med en blåbärspaj sen på kvällen.

På en av de sandiga skogsvägarna såg vi dessa små högar med hål i mitten.

Vilket djur gör sånt? Myror?

Här är det väldig fin tallskog. Öppen och ljus och ljungen blommar i all sin prakt just nu.

Alldeles lila överallt!

Snart så ser vi bilen vid Trollarviken och nu är fjärde etappen avklarad! Nitton kilometer blev det i dag.

Det känns som att den här etappen var den tuffaste hittills.

Men fortsättningsvis så borde de två återstående etapperna vara ganska lätta att gå.

Inga höga berg som man ska upp och nerför.

Om det nu ens är möjligt i Nordingrå!

Nästa etapp ser jag fram emot!

"Den som har tur behöver inget vett"

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Fri, 07 Aug 2020 17:41:00 +0000

Ett ordspråk som kanske passar in på mig...ha,ha.

En helt galen eftermiddag har jag haft i dag!

Det började med att jag slutade strax efter kl ett i dag. En sån tur i detta fina väder!

Åkte direkt hem och tänkte överge badhällan i dag och istället åka till Butjärn. En liten badpärla det också ett par kilometer från oss. Rafsade ihop badkläder, solstol, en god bok och så hörlurarna för att kunna lyssna på en av sommarpratarna. Såå skönt att sitta där resten av eftermiddagen.

Hm, vart är mobilen? Sök, sök. Inte i väskan, inte i bilen.

Oh no! Den ligger kvar i fönstret på jobbet för vi lyssnade på Pippi (spotify) på vilan!

Surt, surt och slöseri med tid att åka tillbaka igen.

På vägen dit kom jag på att jag ringde ju ett samtal precis innan jag åkte hem.

Shit, shit!!En sekund senare kom jag även på att jag la den på biltaket när jag packade in väskan och andra grejer!

Då började jag spana på vägen! Vägen till Nordingrå en fredagseftermiddag i semestertider är likt E4 bilmässigt. Typ!

SKULLE den ligga på vägen så skulle den knappast likna en mobiltelefon längre...

Framme på parkeringen. Ingen mobil där. Inte i diket och inte på vägen eller vägrenarna en BRA bit framåt.

Lönlöst att leta mer. Någon har tagit den, eller så har den studsat långt in i långgräset. Kantklippen har inte varit i farten där än.

Hem igen. Fram med laptopen och in på fejjan. Efterlyste den där OM någon har sett den...

GOOGLADE "vad gör man om man tappat sin mobil"?

Ett: Anmäl till polisen.

Jahapp. In där och fyllde i formulär. Stöp på att man skulle fylla i telefonens IMEI nummer.

Då måste jag in på telia och kolla "mina sidor" för att hitta det.

Steg två var ju ändå att spärra SIMkortet.

Just det! Inte kom jag in där inte. Det behövs ju mobilt id! Och min mobil var ju...

DÅ kom jag på den lysande idén. Den självklara!

Jag har ju aktiverat "hitta min Iphone"!!

Loggade in där på laptopen och såg helt plötsligt en karta med en liten plupp på.

Min mobil! I änden på Åsängssjön!! Va! Låg den kvar på taket ända dit!!

Järnet tillbaka igen. Gick och gick efter kanten, men modet försvann ner i långgräset.

INGEN telefon! Hur exakt är den där GPS:en då?

(Jag tog inte med mig laptopen eftersom jag inte har någon uppkoppling på nätet på den så långt hemifrån)

Man skulle ha haft en annan mobil. Paulinas! Hon bor ju bara 500 m därifrån!

Hon var inte hemma, men hittade henne hos sommargrannen! (krångligt på alla sätt och vis med allt när man inte har en mobil)

Alla, inlusive grannen stuvade in oss i bilarna och åkte ner till "brottsplatsen " igen.

P ringde och ringde. Signalerna gick fram (alltså är den inte helt död) men vi hörde den inte ringa någonstans.

Inte helt lätt heller när bilarna körde som galningar fram och tillbaka.

Jag sökte igen på hitta Iphone och då såg vi pluppen igen.

Först hittade vi skalet! Helt trasigt och demolerat. Alltså finns telefonen också där någonstans!

Till slut var det Veronika som fann den! Inte en skråma!! Inte ens en spricka på skärmen!

Sicken himla tur!!

Ni som vet, ni vet. Detta är inte första gången det händer en sån här grej. Alla plånböcker, kreditkortsfack, grötpaket, väskor och annat jag haft på taket och funnit tillrätta till slut.

Men en sak var skrämmande!

Och det är hur folk kör!! Nu var vi tre vuxna och två små barn som gick på vägkanten och vi gick där med livet som insats! Nästan INGEN gjorde en endaste insats att sakta ner.

Skulle något av barnen gått en liten bit in i vägen skulle det sannolikt blivit påkört direkt!

Såå skrämmande! Det gjordes faktiskt till och med omkörningar precis där. Med folk på vägkanten.

SJUTTIO är hastighetsbegränsningen där! Jag lovar att knappt någon höll den hastigheten.

Detta är ju en vägsträcka som alla GASAR på lite extra på! Det verkar även alla turister med husbilar och husvagnar också göra. Inte bara infödingar.

Ja det blev en händelserik eftermiddag och jag körde direkt till Badhällan och tog en simtur i det 22 gradiga vattnet. Låg på bryggan och läste en bok.

TACK! Till alla inblandade för hjälpen!!

Nu ska jag köpa ett nytt skal! (istället för en ny mobil som jag redan började planera för)

Det ar nog tack vare skalet ( som innanför plasten även har en platta av metall) som den klarade sig så bra.

Tänk så det kan bli....

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Wed, 05 Aug 2020 18:05:00 +0000

Det gäller att ha koll på sina odlingar, för annars kan det gå överstyr.

När ag satte ut squashen och en slags pumpa på försommaren såg jag till att de skulle ha ordentligt med plats. Pumpan heter Uchiki Kuri och den får 1-3 kilos rödorange frukter på 3-5 m långa rankor. Ska gå bra att lagra också.

Just dessa har jag verkligen sett fram emot! Tyvärr blev de massakerade av harskrankslarven så det var endast 2 st av 6 som överlevt någorlunda.

I växthuset har jag tomater och slanggurka. Höll på att glömma så gurkan så de fröna kom sent i jorden, men växte snabbt och nu är det stora, fina rankor därinne med massor av blommor.

Men så mystiskt att när blommorna trillat av så blir det en gul liten "boll" i stället för en grön gurka!!

KAN det ha varit fel sorts frön i påsen??

I dag när jag inspekterade pumpaplantorna som också har små gula blommor så ser jag till min förvåning att där har det blivit en liten grön gurka!!

Åh no! Nu förstod jag. Jag har råkat blanda ihop plantorna!

De ser ju alla snarlika ut.

Tror jag det att gurkplantorna sett lidande ut i regn och rusk.

Hur det blir med pumporna blir ju rätt intressant. Hur det kommer att bli när det hänger trekilospumpor uppe under taket på svaga stänglar.

Det finns ju inte plats att ta ner dom heller och lägga allt på golvet. Då kommer jag inte in för att plocka tomaterna!

Men nu har jag åtminstone lärt mig någonting - att skriva på plantkrukorna vad som är däri!

Hur gick det sen?? Sneak peek från trädgårdslanden

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Tue, 04 Aug 2020 15:04:00 +0000

Ja hur gick det med odlingen av squash och grönkål och den nedrans harskranklarven som jag skrev om i slutet av juni?

Jo squashen repade sig och ser nu ut så här!

Massor av squash får vi!

Grönkål och palmkål var värst drabbad och några av de som blev kvar av första omgången jag satte ut ser ut så här...

Jag hade fler småplantor kvar i växthuset och jag satte dom i de nya lådorna på andra sidan av trädgården och de har inte varit angripna nästan alls.

På bilden är det palmkål och det är den jag har mest av nu.

Jag funderar på om sorten av grönkål kan spela roll.

Förut har jag alltid haft "half tall" och den har aldrig blivit angripen utan växt så frodigt och fint!

Nu fick jag för mig att byta sort till "lerchenzungen".

Det var lite nervöst ett par veckor i maj/juni,

Det grodde inga morötter och palsternackor i de nya odlingslådorna! Bara massor av ogräs!

Torrt var det och jag vattnade och vattnade.

Lite panik blev det allt för jag tänkte att det kunde bero på jorden.

Men efter nästan fyra veckor började den lilla morotsblasten titta upp!

Jag odlar alltid gul och röd lök i varannan rad med morötter för morotsflugan gillar inte lök och lökflugan gillar inte morötter.

Jag kan inte lova att det är så helt vetenskapligt, men jag tror benhårt på detta och har aldrig haft vare sig den ena eller andra av ohyrorna.

Det grodde väldigt ojämnt så när blasten växte på sig lite och det var dags att gallra så tryckte jag ner ett finger djupt i jorden och satte de bortgallrade morötterna där det fattades i raderna.

När man gör så kan morötterna bli krokiga eller grenade.

Men jag resonerar som så att en ful morot är bättre än ingen morot alls!

I denna låda hade jag sått två sorter palsternacka.

De gror långsamt , men efter fem veckor hade jag inte sett blast på en enda!

Då hade dom fått sin chans!

Jag krattade upp all jord och sådde en omgång tidiga morötter, lite sallat, krasse och det var hit grönkålen hamnade också.

Men här växer det bra!

Rödbetor, gulbetor och polkabetor!

Hoppas på en riktigt fin skörd!

När jag rensar tar jag aldrig bort ogräset utan lägger det mellan raderna. Det blir som gödsel och jordförbättring när det förmultnar.

Det ser väl inte så fint ut men vad bryr sig grödorna om det!

Dom tackar och tar emot av näringen istället.

Mina älsklingar. Luktärtorna.

De har blommat ett tag nu och det blir bara mer och mer!

Såå väldoftande och vackra! Långa fina stjälkar har dom också så de är som gjorda för att plocka in och ställa i vas. Mammoth heter sorten.

Det kommer snart fler inlägg från trädgårdens vedermödor och glädjestunder!

Jag ska INTE har rosor i min trädgård

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Sat, 01 Aug 2020 10:03:00 +0000

Bonicaros

Ja det tänker jag jämt när det blir lusinvasion på rosorna och man ska hålla på med att spruta med såpvatten i parti och minut.
Eller klämma de rackarns rosenskottsteklarna!

Risk att de fryser bort på vintern är det också. Trots att man planterar på skyddade ställen och gör allt enligt konstens alla regler.

MEN inte fanken kan man vara utan rosor! Det går ju bara inte!
När man står där i trädgårdsbutiken och ser rosorna i alla möjliga sorter och färger vill man ju ha allihop!
Så åtminstone en brukar få följa med hem.

Som tur är har jag väldigt begränsat med plats i trädgården och det kanske är tur.

Jag tycker om rosor som blommar läänge.
I år har ohyran uteblivit men istället blir de ganska fula och regntunga i detta evinnerliga regnande.

Bonica, Summerwind, Madam Plantier och Polstjärnan är de rosor jag har nu.
Skaffar jag fler ska det vara vita rosor. Älskar vita blommor!

OCH i dag är det SOMMAR! Inte bara i almanackan utan vädermässigt också.
Hoppas augusti blir riktigt solig och het!

TREVLIG HELG!

Avrättningsplats

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Wed, 29 Jul 2020 14:48:00 +0000

På Saltåsen, mellan Binböle och Salteå.

Precis där sockengränserna för Nordingrå, Noraström och Skogs socknar möts ligger en gammal avrättningsplats.
Synlig från gamla Norrstigen, som var dåtidens "storväg" genom landskapet. Gamla tidens E4 om man säger så.
På en löprunda häromdagen var jag och tittade på platsen som ligger ganska nära vägen.
Inte alldeles lätt att få syn på om man inte vet exakt vart den är.

Här både halshöggs och hängdes tjuvar och andra som dömts till döden.
Här begravdes också de avrättade och man begravde även de som tagit sitt eget liv eftersom dom inte fick ligga i "vigd jord" på kyrkogården.

Att man avrättade barn låter underligt. Så hemskt! Vad hade dom gjort?

Man vet inte hur många avrättningar som har utförts här. Men man tror att begravningar av självmördare gjorts fram till 1864, därefter fick även dom läggas i vigd jord.

Nu blommar löken

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Tue, 28 Jul 2020 09:26:00 +0000

Ett par av mina gula lökar har fått blommor och det är inte alls bra.
Då är det bara att ta upp dom och använda dom direkt. Tänk på att den gröna fina blasten går utmärkt att hacka och använda också.

Att den blommar betyder att löken inte kommer att växa mer. All näring går nu till blomman och frösättningen.
Det kan bero på att det har varit för kallt eller för torrt.

Lök vill inte ha konkurrens av ogräs som stjäl all näring. Rensa noga och gallra bort lök som står för tätt.
De är jättegoda att använda färska i matlagningen.

Skördar löken gör man när blasten har vikit sig och börjat gulna.

Världsarvsleden i Nordingrå Älgsjö-Björnån

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Mon, 27 Jul 2020 09:42:00 +0000

I går var det äntligen en dag med sol och värme så vi bestämde oss för att gå vår tredje etapp på Världsarvsleden.

Som vanligt är det pyssel med att ställa ut bilarna på start och målplats och vi kommer längre och längre bort så det tar mer tid för varje gång.

Halv tio stod vi redo vid Jössviken i Älgsjö med ca 19 kilometers vandring framför oss stigen tog oss först längs med Edsätterviken.

Relativt flack promenad över öppna platser, i skog och längs vattnet. Mycket älgört växte längs stigen som doftade i den fuktiga luften.

PÅ andra sidan vattnet ligger Edsätter med många fina sjöbodar och sommarstugor.

När viken tar slut, tar berget vid.

Här tankade vi i oss vatten inför stigningen uppför Själandsklinten, 217 möh.

Det var en fin skogsväg till största delen upp. På slutet blev det en liten stenigare stig.

Ska man endast göra en tur upp på berget kan jag rekommendera att gå den här vägen i stället för att gå från Själand. Det är lite längre men inte lika brant uppför.

Lönen för mödan när man ser den fina lilla toppstugan. Stående där på bergskanten med en hisnande utsikt.

Ser ni berget vid mitt pekfinger? Det är Omneberget och det känns fullständigt galet att uppe på det berget kommer vi att befinna oss om några timmar!!

Det känns mer att det skulle ta någon vecka för att gå dit.

Nu gick vi stigen ner mot Själand och på ett ställe en bit från stigen kan man fylla på vattenflaskan.

Iskallt färskt källvatten. Det godaste vatten jag har druckit på länge.

Vi hade tajmat in tiden så vi skulle vara på Gårdsbutiken vid öppning.

Innan invasionen av folk skulle börja. Det är en populär restaurang/gårdsbutik så här brukar det vara knökfullt under turistsäsongen.

Gott som bara den smakade lunchen! Underbart att ha matställen utefter vandringen!

Med mat i magen gick vi nu grusvägen genom Själand, Orsta coh Tollsäter. Ja byarna ligger tätt här bara inom någon kilometer.

Vi fortsätter vägen upp mot byn Klocke.

Ser ni den lilla "höjden" på berget? Där uppe var vi nyss!

Från Klocke viker vi av på en skogsväg över ett hygge och nu ser vi byn Omne långt där nere.

Massor av hallon, blåbär och smultron passerar vi under hela vår vandring så det blir många stopp för att mumsa i sig.

Omne är en av Nordingrås vackraste byar och nu glömde jag totalt bort att fota!

Det blir så ibland. Man får verkligen tänka till vad man ska fota, för det är lätt att bli hemmablind och inte riktigt tänka på vad andra som inte har sett vill se.

Här kan man nu välja hur man ska ta sig upp på Omneberget.

Antingen går man till Omnebadet och går stigen upp därifrån. Den är ganska brant i början.

Eftersom vi har gått den förut så gick vi istället upp till byn och tog stigen därifrån.

Jag rekommenderar den. Börjar med en skogsväg och sedan kommer man in på stigen som kommer från badet, fast efter det branta.

Här och nu var vi så "kaffenödiga" så det fick bli en kopp (dagens första!) innan vi ens kommit upp till toppen.

En liten avstickare från stigen finns en grotta, eller snarare vindskydd.

Där brukade fåren ta skydd från regn och blåst när de förr gick på bete i skogen.

Galet branta väggar nedanför här. Inte lönt att fota för det syns ändå inte på fotot hur brant det är i verkligheten.

Ny topp och ny belöning!

Utsikt över Omnefjärden och havet!

Här finns vindskydd och bänkar att sitta på. På sträckan vi har gått hittills idag så var det inte förrän här vi träffade på några människor (förutom Gårdsbutiken då)

Varför vara där alla andra är? Här finns inte tillstymmelse av trängsel!

OCH minst lika underbart vackert som i Skuleskogen!! Ja mycket vackrare vandring och större variationer i naturen enligt mig!

Och så Omnesjön med Omnebadet långt där nere. Här gick jag i simskola när jag var barn!

Och där vid toppen av fingret ser man stugan på Själandsklinten! Det tog inte en vecka att gå hit, haha!

Leden fortsätter ner på andra sidan berget och det är Östervallto man ser mellan bergen där borta.

Vi gick nu utför berget och sedan blev det skogsbilvägar mestadels de sex kilometer som var kvar.

Framme vid bilen vid sextiden och då började det mulna på.

Men det visade sig vara dimma från havet.

Hemma var det strålande sol från en klarblå himmel så det blev en snabblagad middag och skönt altanhäng innan solen gick ner.

VINBERGSSNÄCKA I NORRLAND?

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Fri, 24 Jul 2020 17:46:00 +0000

Jag tror det är en vinbergssnäcka.

Denna stora, som jag fick syn på under min löptur i dag.

Själva snigeln är ca 1 decimeter lång.

Inget speciellt med det tycker väl ni som bor i de södra delarna av landet, men här i mellersta Ångermanland har jag ALDRIG sett en sådan.

Det finns säkert fler i samma område för tidigare i år hittade jag tomma snäckskal där.

Det skulle vara intressant att höra om någon fler här i trakten har sett liknande sniglar.

Hör gärna av er i såfall.

Hoppas bara att det inte är en art som förökar sig hejvilt och invaderar våra trädgårdar!

Vandringsutrustning

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Fri, 24 Jul 2020 08:02:00 +0000

Innehåller reklamlänkar för Outdoorexperten

Någon skrev - kan du inte tipsa om fler saker att ha på med sig på vandring och utflykter.
Jovisst kan jag det!

Prylar är inte det viktigaste, men visst är en del saker jättebra att ha med sig och som underlättar en hel del.

När man är ute en hel dag så är det såklart bra om man är rätt klädd.
När nu sommaren är som den är så behöver man helt klart en jacka med sig.
Bäst är en skaljacka. Då kan man klä sig efter väder under den.
Om jag inte redan haft min Fjällrävens Grönlandsjacka så skulle jag ha slagit till på den HÄR JACKAN. Så stilren och funktionell! Riktigt snygg!

I min rygg säck ligger alltid en liten, lätt YXA och en vass KNIV.
Helt enkelt ett måste att ha med sig. Man behöver klyva ved, spänta stickor, tälja till grillpinnar, skiva korv...
Svårt att klara sig utan.

Hur många gånger har man inte svurit över tändstickor/tändare som blåst ut innan man får fjutt på elden! Eller som blivit fuktiga så de inte funkar.
TÄNDSTICKOR som funkar i alla väder och som inte blåser ut är toppen även när man ska tända marschaller!

En bra TERMOS som håller värmen är den här sorten som även har testats som bästa termos.
Om man ska vara ute hela dagen och fika flera gånger så tycker jag det är bättre med två mindre termosar än en stor. Kaffet håller längre varmt om man inte öppnar den.

Ett LIGGUNDERLAG som håller bra, är smidigt och lätt att bära med sig.

Ett UNDERSTÄLL med hög krage och dragkedja är min favorit. Så smidigt att reglera värmen runt halsen.
Ett tips är att ha med sig två underställströjor så man kan byta när man stannar en längre stund.

Det är som jag alltid har sagt: Det säkraste kortet att bli förkyld är att inte byta kläder/duscha när man har tränat och är svettig!
Vis av erfarenhet!
Man lever ju inte alltid som man lär...

Att peppa sig själv till träning

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Tue, 21 Jul 2020 14:48:00 +0000

Hur svårt är det inte att komma sig för att ge sig ut och träna?

Människan är ju av naturen ganska lat och jag är inget undantag.

Jag tycker det är jätteroligt att löpträna och åka skidor, men bara när andan faller på och det är fint väder.

När det kommer till regelbunden träning - sån träning som behövs för att man ska förbättra sin kondition och bli uthållig så måste jag ha ett mål att träna för.

Annars känns det helt meningslöst.

Nu har jag ju den där verkligt stora utmaningen att träna till. Öppet spår!

Kanske den största utmaningen jag någonsin haft.

Har ju sprungit en del helmaraton när jag var ung, men vet inte hur det är i jämförelse.

Min största utmaning i det här projektet är att behålla gnistan att träna, speciellt när vi kommer in i december och januari. I fall det inte är snö. Tja, även om det ÄR snö...

Sämsta tiden på året. Mörkt tidigt på eftermiddagarna. Kallt, regnigt och ruggigt. Eller smällkallt!

Man kommer hem och vill bara sitta i fåtöljen och chilla.

Att då ta sig i kragen och åka i väg kanske till Sollefteå (12 mil tor) för att hitta snö eller springa här hemma i gatlyktornas sken. Det är DET som kommer att bli den stora utmaningen!

Förra veckan åkte jag bil uppför alla långa, branta backar till Saltsjön och sprang en mil längs med sjön på fin grusväg. Plattare löpning så långt får man leta efter i de här trakterna. Vacker natur och många fina sommarstugor att titta på.

Så det gäller att göra träningen varierande och rolig när det går.

Som nu under sommaren.

Det blir mycket roligare av att bara ta cykeln eller bilen till ett nytt ställe och springa eller cykla där.

Man behöver inte förflytta sig så långt. Det kan räcka med att börja i mitten eller slutet av den vanliga turen och utöka till en längre, ny slinga.

Jag brukar åka med K när han ska någonstans och springa hem. Eller springa hemifrån och så plockar han upp mig.

I går hade jag planerat att springa ca 14 km i lugnt tempo. Jag gick och kollade på himlen i fönstren hela förmiddagen eftersom det eventuellt skulle bli regn och åska.

Det kom inte en droppe så jag bytte om och gav mig i väg.

Jag hann 500 meter innan himlen öppnade sig och regnet vräkte ner!!

Övervägde att fortsätta ändå som jag hade tänkt men telefonen som jag hade i flip-bältet var i farozonen att bli totalt blöt om jag skulle vara ute så länge i det skyfallet så det fick bli en femkilometersrunda istället med 10 x 50 m backintervaller mitt på.

Sedan stannade jag på badhällan och simmade mellan bryggan och flytbryggan ett par varv.

Jag kunde lika gärna ha badat med kläderna på! Såå dyngsur!!

Men ett träningspass jag kommer att minnas. Som lite galet och roligt.

Har ni några knep för att göra träningen rolig? Berätta gärna!

En löptur sparad i minnesasken plus en lärpenning

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Sat, 18 Jul 2020 11:18:00 +0000

I förrgår packade vi båten och kastade loss för ett dygns båtliv.

Det börjar närma sig slutet av Kristers semester och vi har inte varit ute mycket alls med båten.

Men vädret har ju inte varit direkt inbjudande.

Strandhugg och grillning till middag.

Krister (som typ aldrig fiskar) tänkte dra upp en firre i kvällssolen.

Ha,ha jag tyckte han mest stod och grejade med fiskelinan som trasslade.

Som jag trodde blev det ingen fisk.

Efter en natts god sömn snörde jag på mig löparskorna och drog i väg på en löptur på Rotsidevägarna.

Här finns ett nät av mjuka skogsvägar och stigar och det går att välja många varianter av rundor.

Här sprang jag mycket förr, men nu tycker jag det är alldeles för långt att åka hit bara för att springa.

Drygt tre mil enkel väg.

Precis här passerade vi på vandringen för några dagar sedan.

Mitt smultronställe fanns kvar! Då måste man ta sig tid att stanna, plocka och äta.

Stora, solvarma och goda! Känner ni doften?

En grej lärde jag mig också.

Ha aldrig kolsyrat vatten i vattenflaskorna!

När jag skulle dricka var alla flaskor halvfyllda och när jag lättade på locket pyste det ut ännu mera.

Jag kände att jag blev lite blöt på vaderna i början men trodde det kom från det daggvåta gräset.

Drygt sju kilometer blev det och det var såå ljuvligt!

Mötte inte en kotte.

Efteråt var det skönt att kasta sig i det friska havsvattnet.

Sedan satt det fint med frukost i solen uppe på däck.

En löptur jag kommer att spara i minnesasken för att ta fram när jag åker skidor på översnöade spår med piskande snö i ansiktet.

Tänk vilka kontraster!

På väg genom Trångssundet. Smalt med djupt.

Här ser man Stortorget från Trångssundet.

En omvänd bild av den klassiska Nordingråbilden uppifrån Stortorget.

Den här!

Trångssundet är sundet mellan de höga bergen till vänster.

I Häggvik har vi vår hemmahamn och nu ligger båtarna tätt i gästhamnen.

Väldigt skyddad vik. Här behöver man inta vara orolig för båten när det stormar.

Varför blommar inte rosenskäran?

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Thu, 16 Jul 2020 13:30:00 +0000

Förra sommaren sådde jag rosenskära.

De blev stora och fina men blommade inte förrän i mitten av augusti.

De som var planterade i rabatten blommade lite före de som stod i krukor.

Jag minns att de var fulla med vackra blommor när frosten kom.

I år sådde jag två veckor tidigare. Även fast de är vackra med det dilliknande bladverket så vill man ju såklart att de ska blomma tidigare!

Men inte är det några blommor nu heller!

Några enstaka i rabatten men inte en endaste knopp på de som är i krukorna.

Jag har inte gett dom mycket gödsel heller, för har dom för näringsrikt kan blomningen utebli.

Men nu har jag hittat felet!!

Dom har det för ljust!!

Det är en korttidsblomma som behöver mörker för att kunna bilda knopp.

Det är därför dom inte blommar förrän det börjar bli mörkare här på nätterna.

Köper man plantor så är det korttidsbehandlade och brukar ju ha en massa knoppar redan vid köp.

Hur gör man nu då? Springa ut på kvällarna och täcka över?? Känns liksom omständigt...

Nä det få vara som det är i år och nästa år ska jag försöka ha någon slags ljus och mörker historia för dom. Men hur det ska gå till får jag klura på senare.

Världsarvsleden i Nordingrå Fällsvik-Älgsjö

noreply@blogger.com (lizzew.blogspot.com) — Mon, 13 Jul 2020 12:45:00 +0000

Ett trasigt knä på mig och en sträckt lårmuskel på K satte tillfälligt stopp för vår vandring på världsarvsleden.

Men nu är stygnen borttagna och en planering för etapp två kunde göras och i går gav vi oss i väg.

Med viss tvekan hela morgonen eftersom regnet hängde i luften, men så började det spricka upp lite och vi beslöt att gå ändå. Bara att packa ner regnkläder ju!

Eftersom vi avslutade i Fällsvik på förra etappen så började vi där nu.

Man går grusvägen längs viken, förbi sjöbodar och sommarhus.

Och så kapellet. Där är några av våra barn och barnbarn döpta.

Här ser man att det blommade massor av tussilago i våras.

Det här är dess blad som står i sin fulla prakt långt efter blomningen!

Man viker av vägen på en stig som leder ner till havet och Rotsidan.

Nu har man fyra kilometers vandring på hällar och klapperstenar längs med vattnet.

Det här är ett väldigt populärt ställe året runt.

Många solbadare söker sig hit och det blir inte trångt eftersom området är så stort.

Häftigast är när stormen river i från ost och vågorna kastar sig höögt upp på hällorna!

Det är speciellt vintertid också. Då ser det ut SÅ HÄR!
Trots att jag är född och uppvuxen i Nordingrå hade jag inte varit hit förrän i tjugoårsåldern. Inte ens hört taltas om!"Fel" ända av Nordingrå liksom. Ha,ha.

Stockar och annat bråte som sköljts långt upp av vågorna.

Vätskepaus!

Till slut slipper man gå på stenravlet och man kommer upp i skogen på en stig som leder ner till nästa by. Barsta.

Här gjorde vi lunchpaus på Skutskepparn.

Så skönt att slippa bära med sig en massa mat och kaffetermosar på den här etappen.

Det kommer att finnas att köpa under vägen.

I Barsta kan man titta på det gamla 1600-tals kapellet.Eller ta turbåten till Högbonden.

Efter mat i magen och vila av ben och fötter fortsatte vi gå vägen genom hela byn innan leden vek av upp mot Barstaberget.

Fin utsikt, men vi missade totalt att man kan göra en liten avstickare ännu högre upp till en finare utsiktspunkt!

Det finns gott om backtimjan. Och lika gott om humlor!

När det började bära av utför på andra sidan berget ser man Älgsjöberget.

Där uppe på toppen kommer vi att vara så småningom!

Precis innanför skogsbrynet i byn Näsviken stötte vi på det här huset.

Helt inväxt bland träd och sly!

En liten ladugård fanns det också och tydligen har det varit en dansbana här!

Så fint ställe det här måste ha varit en gång i tiden.

Nu står det och förfaller totalt. Det behövs mer än falurött för att återställa det, om man säger så.

Bara ett par kilometer härifrån köpa och säljs sommarhus i miljonklassen. Men då ligger de vid vattnet.

(Det här stället ligger en halv kilometer från en havsstrand)

Gissa vilket ställe jag skulle välja...

En kort bit går man på byvägen och så tar man av på en stig in i den finaste skog!

Riktigt fin promenad rakt igenom tills vi kom ut på asfaltvägen mot Bönhamn.

Nu går man på asfaltvägen i två kilometer.

Man passerar byn Mjösjö. Här finns gårdsbutik där man kan köpa nötkött, lammkött, fårskinn mm.

Vill man ta ett dopp kan man göra det i den lilla sjön som ligger alldeles vid vägen.

Och så var vi framme i fiskeläget Bönhamn.

Här gick vi bara rakt igenom. Tog en kort paus med kaffe och bakelse på Bryggan.

(Men jag kan rekommendera att gå en liten extraslinga här. Eller gå upp på Rövarberget i Mjösjö, där finns bla grottor!)

Leden fortsätter upp på Piskmalberget och där har man utsikt över hela hamnen och öarna utanför.

Bla Höbonden som man ser längst bort.

Där finns en fyr med café och vandrarhem och turbåten dit går även från Bönhamn.

Eftersom vi var ute och åkte med vår båt härom dagen kan jag visa en bild på fyren som ligger på öns baksida.

Stigen går ner till havsnivå igen och vid den lilla stranden bytte jag strumpor.

Såå skönt att göra det när man är ute och går hela dagen.

Och så fick jag syn på en enda vit mjölkört bland miljontals rosa!

Från stranden går man en grusig skogsväg genom ett stort hygge tills man kommer hit.

Nu har man tre saker att välja på.

Fortsätta rakt fram. Gå upp på den lilla utsikten ni ser rakt fram. Eller bestiga det stora Älgsjöberget.

Klart vi skulle upp på berget.

Ett helt nytt ställe även för oss. Har inte ens hört talas om...

Det var en rolig stig upp! Klättra både uppför och nerför. Vindligt och krokigt. Över stock och sten.

Ungefär en kilometer.

Wow! Jättefin utsikt! Långt där nere var vi alldeles nyss!

Högbonden, Losmen, Furan och Navarn heter öarna.

Har man tid och lust kan man hitta fler utsiktspunkter åt andra håll.

Frågan är om den finaste vyn är åt andra hållet! Från masten.

Nordingrås bergstoppar som avlöser varann i olika former och storlekar i ett eftermiddagsdis som gjorde att allt ser "mjukt" ut.

Skulle vi haft en karta och en kikare så är jag övertygad om att vi även skulle ha sett Gälingen, vårt "hemmaberg".

Alldeles strax kommer vi ha tagit oss ner dit!

Hit! Till byn Älgsjö. Ser ni masten på berget?

Sista kilometern gick vi på vägen ner till Jössviken där vi hade bilen.
Drygt tjugo kilometer blev denna etapp.

Nu är vi vid Edsätterfjärden och här kommer vi att starta vår tredje etapp.

Fortsättning följer....