Mitt Österlen | TURISTINFORMATION Ystad-Österlen

Skriv för livet - Skrivandet som en läkeprocess

2012-02-10T10:32:00.006+01:00

I hela mitt skrivande liv, dvs från skolåldern har jag använt skrivandet för att uttrycka mig - teckningar med små texter till släktingar - hoppas de finns sparade i någon gömma:) och senare dagbok. Jag tror jag har en meter (på höjden staplade) dagböcker och uppsatser från skolan som jag också sparat för att jag helt enkelt inte kan slänga dem. De skrevs ofta i en situation då antingen längtan att få "skriva av sig" var så stor att den helt enkelt var nödvändig för att jag skulle klara av vissa dagar. Ibland tror jag tom att den blev ett tvång i en tillvaro präglad av prestationsångest och en vilja att vara omtyckt och accepterad - värst var det nog mellan åldrarna 14-16 tror jag. From gymnasiet gick det över i ett annat skrivande - en mer romantiserad skildring av vad som hände - det var också då jag blev förälskad på riktigt, vilket kan vara en åtminstone liten förklaring.

Hur som helst kan skrivande vara läkande inifrån, men även för andra utifrån, som tar del av det man skrivit och försöker applicera det på sin vardag. Att vandra och överhuvudtaget att vistas i naturen har parallellt med skrivandet hjälpt mig att skingra mina tankar och många är de gånger då jag helt enkelt gråtit ut och "sprungit av mig" många onda tankar i just närheten av naturen, vid havet, i skogen mm för att sedan sätta på pränt vad jag känner och tycker.

Nu tillhör jag då inte de som haft det eländigt och olyckligt, vare sig hemma, i skolan eller med kompisar på fritiden, och kanske just därför blev jag oerhört berörd av dagens artikel i YA om den fd missbrukare som blev ordbrukare - Jonny Karlsson.
Det jag läste i artikeln gick rakt in i hjärtat på mig och det fick mig att åter se på livet som en blomma du varsamt sköter med gröna fingrar och friskt vatten.. Missköts den visar den det genom att fälla blad, torka ut, eller rentav dö. Livet är skört och när vi sedan dessutom ger liv till andra genom att skaffa barn, vill vi ju innerst inne att de ska få en god uppväxt och ett bra liv. Har vi då själva med oss ett trasigt liv i bagaget är det kanske inte lika lätt att gå vidare. Jag ska följa Jonnys hemsida och är stolt och glad att han med hjälp av sin fru, övrig släkt och vänner lyckades ta sig ur missbrukets hårda grepp. Jag ska även följa hans skrivande, som säkert bara är början på ett livslångt skrivande.

Min uppmaning till alla är - Skriv för livet!

Vilken fantastisk arbetsplats jag har hamnat på!

2012-02-06T19:06:00.002+01:00

Är det möjligt att ha kul på jobbet? Ja, jobbar man på mitt är det det!
Det gäller bara att inte ta sig vatten över huvudet, för då kan det bli blött,kallt och svårt att tänka...

Chefen ska landa med alla sina visioner och jag likaså, tror jag:)

Som alltid när jag kastar mig in i nya roller - det har blivit ett antal med åren:)
vill jag göra det från hjärtat, från grunden och så bra jag någonsin kan. Ett bra motto, tror jag en chef kan tycka, men det gör också att jag måste sätta mig in i lite av varje och i min egen takt. Det är helt OK på nya jobbet och också ett sätt för oss att "känna på varandra".

Jag känner mig mer och mer redo för varje dag och tilliten i båda riktningarna ökar!

Snart går jag in på min ordinarie arbetstid - en lyxig halvtid, som gör det möjligt för mig att under den andra tiden använda mina turistkunskaper i egen rörelse, blogga, fotografera, "konsulta" hemsidor mm

Trots vinterkylan, kan jag redan känna den ljumma brisen från havet, som jag lovat att jag i alla fall någon dag, ska doppa mig i på vägen hem från jobbet, bara det blir acceptabel värme i vattnet!

Livet ter sig ju lite annorlunda nu om man jämför bara ett år tillbaka, då vi fortfarande hade tre barn hemma. Idag har vi bara minstingen på 14 hemma. Det känns märkligt, det gör det eftersom vi levt med barn hemma i mer än 27 år, vilket är mer än hälften av mitt liv!

Det betyder att jag nu troligtvis kommer att få en lugnare vår än jag någonsin haft i mitt arbetsföra liv, inbillar jag mig åtminstone...

Men man kan förståss aldrig vara riktigt säker, nu när man jobbar hos Annika:)

Låt energin flöda!

2012-02-05T14:05:00.009+01:00

Helgen har gett mig luft under vingarna! Jag har dessutom lyckats hålla mig ifrån datorn i snart 2 dygn, vilket är väldigt ovanligt, men oerhört hälsosamt!

I går var det upp i ottan och köra dottern till ridklubben 06.45. Termometern visade -16 grader och Maria berättade att de nu fick hälla varmt vatten i hästarnas vattentunnar och slå hål på den översta ishinnan varje morgon! Jag, som inte har riktigt samma känsla för hästar som Maria, tycker nog mest att det är synd om dem. Dock vet jag att de har det oerhört bra med Maria som stallansvarig, så jag ska nog sluta oroa mig...

Eftermiddagen tillbringas på Tomelilla Golfklubb! Nej, jag har inte börjat spela vintergolf och inte golf överhuvudtaget heller, om nu någon undrar... Det var bara lillgrabben och hans två vänner som skulle testa sina snowskates på klubbens Driving Range, ett utmärkt ställe för vintersport. Hade det varit några grader varmare skulle nog backen varit översållad med pulkaåkare, men denna dag var det bara vi och en annan mamma med tre barn.

Själv höll jag mig till kameran och gick en och annan promenad i omgivningarna för att hålla värmen...Det var ju ingen direkt risk att jag skulle få en golfklubb i huvudet, så jag kopplade verkligen av...

På kvällen hämtade jag Maria och då var solen på vägen ner - vilken dag!!

Idag tog jag mig en längre promenad och nu fick även hunden följa med. Jag följde Adelsbergsvägen ut ur Tomelilla och tog sedan grusvägen över golfklubbsområdet och ner i den vackra Ullstorpsdalen. Hunden sprang lös och jag kunde sträcka ut min långa och bli riktigt varm - ja, jag blev faktiskt så varm att jag kände svetten rinna längs ryggraden:) och det var längesedan må jag säga.

Ett värmande mail från Oskar lärare värmde också riktigt bra när jag nu på eftermiddagen läste mina inkommande brev.

Jag känner en oerhörd tacksamhet och lycka för att ha fyra kloka och underbara barn!! Deras lycka och välgång är vågen jag rider på och som ger mig energi de stunder jag känner mig svag eller ledsen.

Semesterminnen...

2012-02-02T22:32:00.015+01:00

Idag då jag läste Annikas blogg från upplevelserna under Småföretagsdagarna i Örebro fastnade jag för inlägget från föredraget kring det framgångsrika Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Det låg och grodde i mitt bakhuvud tills långt senare på kvällen...

På vägen hem stannade jag till på Sytrarna Blomster och handlade 7 röda rosor till man underbare man, eftersom vi firar 27-årig förlovningsdag idag!!

Efter att ha konstaterat att kylen gapade tom, beslöt vi som bor hemma att göra ett besök på byns Thairestaurang. Härligt att gå på restaurang en torsdag!

När vi sedan kom hem och det vara fanns trista program på TV:n fick jag så en plötslig längtan att gräva i gamla bilder. Sådan är jag - det ena kan plötsligt ge det andra!

Plötsligt började jag scanna in bilder från vår semester i Småland 1998 - en sommar då alla fyra barnen fortfarande vill följa med på semester, något jag tror de gjorde max ett år till.

Äldste sonen Johan måste varit 13 år och lillgrabben Oskar 1 år.

Mellanbarnen Erik 8 år och Maria 6 år.

Tuffa, men också härliga år, då vi semestrade mycket i Sverige och då inte minst Småland och Blekinge.

Jag minns det underbara huset vi hyrt, lantligt beläget, med kohagen och ängen alldeles utanför dörren. Hyfsat nära in till Vimmerby var det också och med sjö och båthyra i priset...

Den enda smolken i bägaren vara att vår relativt nyförvärvade Caravelle, med plats för 8 personer, havererade strax innan Vimmerby, där den sedan stod på en verkstad hela veckan, medan vi fick låna en traditionell personbil - lite trångt att sitta fyra personer i baksätet, men vad gör man inte för familjen!
En fin vecka hade vi ialla fall och vädret var som det alltid är när man ser tillbaka

alldeles alldeles UNDERBERT!

Nätverkande!

2012-02-01T13:19:00.004+01:00

Idag är en dag för bloggar, länkar och nätverk!
Förmiddagen har tillbringats i hemets lugna vrå, med katt,hund och dator. lite avbrott för en och annan kisspromenad, men sedan tillbaks till skärmen.

Tänk så mycket tid vi lägger vid dessa tingest! Men betänk också så många nya kontakter vi skaffat tack vare datorn och inte minst genom de sociala medierna.

Ska snart iväg på ett av dessa "nya besök" - Nätverket Grön Hälsa och Anna Madsen, som jag först läste om i Österlenmagasinet och sedan ringde upp, för att så småningom träffa på projektets första storträff. Nu vet jag dock inte hur mycket jag kommer att delta rent aktivt i nätverket, men idag har jag i alla fall tänkt träffa Ann och Nea, som är de som "håller i trådarna" och tillsammans ska vi försöka reda ut min roll och hur jag kan hjälpa till med uppdatering och att sprida informationen om nätverket vidare. Något jag gärna hjälper till med.

Vill du som läser veta mer och kanske bli medlem du också????

Besök då nätverkets hemsida http://www.xn--grnhlsa-8wa3n.se/index.html

Varmt Välkommen!

Hög luft, sol och fria tankar!

2012-01-31T10:20:00.005+01:00

Ledig dag betyder långpromenader med hunden och att tankarna yr runt mig som en virvel där jag går längs stigen. Jag bollar en och annan fråga med mig själv och ibland också med hunden Ester:)

Just nu är Ester inte så mottaglig för diskussioner, då hon är mitt i något av ett slags "förlöps stadie", där hon mest tänker på sig själv och sina små djur, som hon bär med sig överallt. Hon vaktar dessutom extra noga i vårt hus, skäller så fort hon hör att någon kör förbi vårt hus, eller då någon är på väg upp för uppfarten, där det nu knastra lite extra i isen.

Men som veterinären säger: -motion är bra, det får henne trött och på andra tankar. Tänk så lika vi är, hunden och människan.

Nu sover hon gott i Biabädden, medan jag krafsar ner dessa rader på tangentbordet.

I dag ska jag också hinna med lite praktiska saker, hade jag tänkt. Mannen förmanar mig tex att åka till verkstad för att få mer luft i höger bakdäck. Annars löper jag risk att snart stå på vägen med punktering...och då är ju valet ganska lätt, eller hur. Brev ska postas, klipptid ska beställas och har jag tur hinner jag dessutom få det gjort idag:) Sist men inte minst ska det kanske inhandlas ett och annat "bra att ha", till kylen.

Så ja, då var det dags att ge sig av - Earl Greyteet är uppdruckit och jag är full av energi!

Jag önskar alla en riktigt skön dag!

Intet nytt under solen...

2012-01-28T09:00:00.027+01:00

Många är de företagare som satt igång lovordade verksamheter på Vägverkets gamla avlastningsplats i Brösarp, även kallad Vägstationen. Brösarps starke man Sten Richard, lät renovera och planera detta område, som Byagillet hade stora planer för redan i slutet av förra seklet...I ritningarna kring det som planerades och stod klart 1998, skulle det också bli butiker på området och tillsammans med restaurang skulle allt befrämja tillströmningen av besökare och säkert också inflyttningen till byn i ännu högre utsträckning än vad som blev fallet.

Först ut var Tuula Sjöholm, som under 1998-2000 drev en privat turistinformation tillsammans med Jonas Wahlman på dåvarande NEON, mfl. Den sommaren sökte jag faktiskt jobb här, men fick det aldrig...

Med stöd och påtryckning från Brösarps Byagille, tog sig Tomelilla kommun över ansvaret att öppna en säsongsöppen information i det nyrenoverade huset och jag fick frågan att bli ansvarig för informationen, en utmaning jag inte kunde tacka nej till!

Vi öppnade i mars 2001 och jag var sedan föreståndare för turistbyrån till okt 2007, då jag åter hamnade i Tomelilla. Under denna tiden hann jag träffa tre driftiga restaurangarrendatorer och stöttade och levde bredvid dem under hela den aktiva säsongen, mars-okt. Ja, så aktiv var den ju då inte alltid under hela tiden och inte heller alla dagar i veckan. Själv försökte jag att följa säsongen så gott jag kunde och även anpassa mig till byns invånare, vilket inte alltid var så lätt:) Huset möttes med skepsis av många och det tog tid att vänja Brösarpsbon vid att det fanns ännu en restaurang utöver Gästis och pizzerian och att turistinformationen faktiskt jobbade lika mycket för byns fortlevnad som för att öka antalet turister i området. Ett faktum som kvarstår, trots att de två idag har samma ägare:)

Hur som helst var detta mitt skötebarn under nästan 7 år, så jag följer inte utan intresse dess utveckling, även efter det att turistinformationen åter blev privat 2008.

Åren före Vägstationen hade kommunen under många år drivit en säsongsöppen turistinformation vid rastplats Piraten, någon km norrut, vid avfarten till Glimmebodagården och Norra Brörstorp. Denna lades ner i samband med att Vägstationen öppnade information 1998. Jag minns att den var oerhört välbesökt, hade duktig personal och dessutom hade ett fantastiskt läge, med vidunderlig utsikt, från de norra backarna.
Under "min tid på Vägstationen" följde jag ivrigt vad som skrevs i pressen och nu har jag äntligen börjat sammanställa och scanna detta material, som är långt ifrån heltäckande och jag saknar tex artiklar kring vin- och sprittillstånden som blev en härva och stötesten för Marie-Louise Albinsson och efter henne, hennes make Marek, som tog över när hon inte längre orkade med situationen 2003.

Jag gillade Marie-Louise läckra rätter, Ewes entusiasm och Marek för hans lugn och Ingefärabullar... och annan spännande mat. Värre var det kanske med hans öppettider , eftersom han följde sin idé om att ha "solöppet", vilket fick till följd att han ibland stängde utan att ha informerat sin omgivning. Detta funkade helt enkelt inte och plötsligt satt jag vissa dagar i en helt tom lokal utan restaurang.

Tillgängligheten är A och O - det är styrkan för denna byggnad, som ligger strategiskt placerad invid korsningen av riksväg 9 och 19 och syns från alla väderstreck.

Detta förstod nästa arrendatorer Eva Norsell och Eva Ditlevsen, som liksom föregångarna slog på stora trumman och presenterade ett fantastiskt program av mat-, evenemang och butik med gårdsbutiksvaror. Men inte heller dessa fixade att hålla ut mer än tre år och sedan gick det som det gick.

Plötsligt fanns det ingen verksamhet alls och då trädde först NEON in, mittöver gården och stöttade med turistinformation en sommar och därefter var det Byagillet själv som tog sig an uppgiften.

Mitt sista år på kommunen 2011, var det åter NEON som fick stötta upp och sedan såldes hela fastigheten till Anders Cederberg, ägare till Brösarps Gästgifveri.

Nu andas platsen åter positivism och jag vill inget hellre än att man lyckas vända trenden och huset ska få frid och åter fyllas av spännande åretruntverksamhet!!

Jag säger bara: - Lycka till!!

Försök se saker och ting från den positiva sidan...

2012-01-27T19:23:00.005+01:00

När jag var barn på 70-talet, såg jag mycket TV. Det började redan vid halv fem, då jag som de flesta andra barn i min ålder satt klistrad framför burken och halv fem. Jag minns speciellt program som "Fem Myror är fler än Fyra Elefanter" med Magnus, Brasse och Eva, galna scetcher som "Tårtan", "The Muppet Show" och efter det brukade det även vara "Monty Pythons Flying Circus".År 1979 kom så filmen Life of Brian, med sin galna parodi kring religioner, men ändå så verkligt och sant på något sätt. Sensmoralen med att trots allt elände i världen kunna se det lilla fröet och fånga upp det positiva är fortfarande 33 år senare mitt rättesnöre och motto - "Always look at the bright side of life"

Mycket tror jag kommer från min mormor,Alfrida Lindström som var en envis, men godhjärtad kvinna, som jag minns för lite av, då hon dog redan 1973 när jag var 10 år.

Jag minns henne bäst från somrarna i sommarstugan i Ystad, där jag flera veckor varje sommar, då mor och far jobbade i affären i Tomelilla.

Min bror och jag tog våra cykelturer ibland och vid ett tillfälle kom vi förbi en granntomt längre ner på vägen, där ägaren just var i lag med att dränka en kattunge i brunnen. Vi lyckades övertala mannen om att vi kunde ta hand om katten, bara vi fick ta med den hem till stugan och visa mormor.

Naturligtvis fick vi efter lite tjat behålla katten, som växte upp till en stilig lite katt, vid namn Måns. Mormor fick sedan stora bekymmer då hon skulle förklara för mor att vi nu blivit kattägare. För naturligtvis skulle katten med hem till Tomelilla efter den gångna sommaren och så gjorde vi därefter varje sommar i många år. Katten hade vi till lång in på 80-talet och han vande sig vid sina två vitt skilda miljöer.

Ett annat kärt minne av mormor var en semesterresa till fjällen. Speciellt var det en stuga, som far hyrt i Jämtland/Härjedalen, då jag var 6 år. Far planerade alla våra semestrar oerhört noggrannt och bokade allt boende i förväg, såväl vandrarhem, fjällstugor som de enklaste övernattningshärbärgena. Det var ungefär vid den här tiden som familjen Ewaldz började fjällvandra och medan mor, far och min bror Stephan skulle vandra en vecka, fick jag, som ännu var för liten att bära min egen packning, stanna i hyrd stuga med mormor och farmor. Stugan såg nog bättre ut på bild än i verkligheten och i beskrivningen stod det ungefär "charmig, stuga, belägen alldeles intill den vackra dammån". Det var bara det att då vi först kom dit och vi steg in, var stugan i ett oförskämt dåligt skick och den låg dessutom ett stenkast från en öronbedövande fors och inte alls så idylliskt som vi hade förväntat oss.

Själv minns jag nu inget av dessa detaljer, utan har bara vaga minnen kring hur oerhört spännande och roligt vi hade den där veckan, jag och "the old ladies".

Jag fick också senare höra av min mor, vad mormor uttryckt då hon först gick in i stugan och studerat den både inifrån och utifrån. Efter att ha synat den en bra stund både in- och utifrån hade hon utropat: -Här trivs jag!! och det var liksom mormor i ett nötskal, det. Hon hade en förmåga att se bortom bekymren och fånga de positiva guldkornen i allt.

En bagatellhändelse i stora livet, kan tyckas, då många barn på 70-talet inte ens hade någon semester tillsammans med sin familj, något vi alltid hade ända upp i gymnasieålder. Alltid en veckas semester på sportlovet och två på sommaren. Det var också de enda 3 veckorna, förutom halva lördagen och hela söndagen, då mor och far var lediga från jobbet.

Men händelsen är ändå så speciell på något sätt, för jag vet att mormor var den arbetsamma företagaren, som inte direkt var bortskämd med ledighet och nu hade hon äntligen tänkt koppla av i den vackra naturen, plocka bär, njuta av friden i naturen och bada i ån.

Det gjorde hon också och det blev en jättefin vecka...
Jag tror till och med att hon grävde ut en egen lite vik nere vid vattenkanten för att slippa den värsta strömmen, där han badade varje morgon:) Sådan var min mormor!

Jag vill också tro att hon tänkte positiva tankar den dagen hastigt lämnade detta jordeliv på en av sina sedvanliga långcykelturer. Tyvärr missbedömde hon trafiken i ljuset från den vackra solnedgången i korsningen Ystadvägen/Kristianstdsvägen i den lilla byn Benestad.

Kanske är det därför Benestads Backar är mitt jordiska paradis.Här svävar alltid änglarna lite extra lågt.

Dags för ny swot analys?

2012-01-24T20:54:00.006+01:00

Intressant läsning för mig som inte gillar att bli placerad i ett "fack", men visst är det märkligt hur en hel del stämmer på pricken... nedan ett utdrag med väl valda delar presenterade:)Helheten återfinns på sidan http://zodiaken.net/oxen/index.html

"Nästan utan undantag är Oxar mycket lojala människor, lojala mot sina vänner, principfasta, trogna och ärliga i både affärer och äktenskap."

"Du har lätt för att vinna vänner och göra dig gällande i sällskapslivet. Som affärsman når du framgång därför att människor instinktivt känner att de kan lita på dig och därför att du glatt och villigt offrar så många arbetstimmar som behövs för att ett projekt ska lyckas utan att räkna dem så noga."

Inte sällan är oxar konstnärligt begåvade, och om inte annat så yttrar det sig i en förmåga att förstå och njuta av konst, musik och litteratur, eller att uppskatta långa strövtåg i naturen."

"Ofta sätter du upp höga mål för dig själv och satsar all din kraft på att nå dem. Beslutsamt fullföljer du uppgjorda planer och låter dig sällan förledas att avvika från dem. "

"..du har ett generöst hjärta och stora vidöppna fickor för verkliga vänner med verkliga behov. Du är en hemkär person, det finns knappast en Oxe som inte älskar att ha det gott under sitt eget tak och sträcka ut sig i bekväma, välbekanta omgivningar. Ditt hem är din borg. Du älskar att laga mat och att äta den. Du föredrar att underhålla gäster i sina hem framför att göra sig besvär med att gå på besök."
Det gäller att suga på karamellen och att fundera vidare på möjligheterna med svagheterna som inte nämnes här:) dags för en swotanalys igen?

...och jag som inte vill bli avtackad!

2012-01-21T16:32:00.009+01:00

Jag är glad att jag väntade till stormen och alll irritation lagt sig, för nu kändes det helt rätt.
Turism/Kultur och Fritid hade verkligen lagt ner all möda i världen på att det skulle bli en fin kväll för mig och det får jag säga att de verkligen lyckades med.
Vi satt i det underbara Jazzarkivet! Bara det är nämnt att skriva lite om i detta inlägg!

"Tomelilla Jazzarkiv grundar sig på "Marianne och K.G. Johanssons jazzdonationsfond" från 1995. Samlingen är en högst personlig samling swing och storbandsjazz. Tyngdpunkten ligger på amerikansk jazz kring 1940-1960, men också ett stort antal andra stilar och kombinationer från 30-talet fram till 70-talet finns representerade. Jazzarkivet består för närvarande av ca 9 000 enheter, varav ca 5500 är LP-skivor. Samlingen förvaltas av Kulturenheten. Programverksamhet sker i samarbete med Tomelilla Jazzklubb."

Maten var delikat - fat från nya Rökeriet i Simrishamn!

och stämningen på topp!

Jag fick alldeles för fina presenter...TACK snälla ni för blommor, fina smycken och presentkort!

Jag ska minnas den här kvällen som en fin avslutning på mina 12 år i Tomelilla kommuns tjänst! Det är inte längre intressant att älta gammalt groll och småtvister - nu går vi vidare och gör det bästa av situationen istället!

Det blev en promenad i skogen

2012-01-20T16:38:00.012+01:00

Vi tog en tur till Kronoskogen, Ester och jag. Ester är ganska snart en lerhög, men vad bryr sig en hund om smuts när luften är frisk och som gjord för att få upp spår i. Jag hör vingslag, men kanske är det inbillning - kanske är det örnar, men de flyger ju inte i flock...

Så skönt med fredag och att ha förmånen att sluta tidigt och kunna sträcka ut sina långa på en skön skogspromenad.

Tankarna yr i i mitt huvud och jag känner att jag faktiskt är väldigt trött.

Jag har inte känt efter förrän nu, märker jag. Så kan det vara när man ska ta inhämta ny och mycket information varje dag - nya användarnamn, nya lösen, nya möten av människor - allt i ett jämnt flöde och faktiskt utan stress:)

Icke desto mindre ska det bli skönt med lite helg och samla nya krafter inför en ny och spännande vecka!

I kväll ska jag avtackas på Kulturhuset - en upplevelse jag aldrig tidigare varit med om och som faktiskt gör mig lite nervös.

Vad ska hända, vad har de nu hittat på, mina kära gamla kollegor på Turistbyrå, Bibliotek och Konsthall. I vilket fall som helst har jag nu fått lite distans till allt som hänt och kan faktiskt känna ett uns av glädje att de faktiskt vill ägna en hel fredagskväll bara för mig, när det faktiskt var jag som sa upp mig! Livet är allt bra förvånande ibland!

Kvällen börjar lida mot sitt slut

2012-01-18T23:03:00.002+01:00

...barnen(jag säger barnen, för ikväll är även Maria hemma:) är lagda, Ester har lagt sig att vakta vid Marias fötter, mannen sitter klistrad vid Real Madrid versus Barca, medan jag "lollat" runt i huset och fördrivit tiden med att tömma diskmaskinen och tvättkorg, sorterat lite ren tvätt, laddat en ny maskin - men ibland kan även detta vara en slags avkoppling hur konstigt det än låter. Vi är ju inte längre sex personer i hushållet, så lite märks det ju OFTAST. Dock händer det fortfarande att det dyker upp ett och annat plagg i tvättkorgen, som faktiskt inte längre bor i detta hus längre - hur är det möjligt månde????

Det får mig att fundera på vilka små bekymmer det är i en annars väldigt lycklig familj. Det tillhör helt enkelt vardagen och är inget konstigt alls - en"mindre rolig syssla som alla utför, mer eller mindre ofta".

Jag har just sett det känslomässigt och gripande reportaget i serien "Det blir bättre" (se det på TV3play http://www.tv3play.se/play/262301/ )och kan bara konstatera att både Ulf och jag kommer från idag, alltmer unika familjesammansättningar och att vi tillsammans under en 27-årsperiod skapat en liknande.

Jag vill liksom Jessica Andersson tro att alla föräldrar innerst inne vill och gör så gott de förmår, utifrån sina egna omständigheterna och att vi alla har så oändligt olika förutsättningar att nå dit vi vill.

Att inte bli sedd, bekräftad och älskad som barn, att ständigt känna sig övergiven, missförstådd, i vägen pga en förälder med missbruk måste vara bland de sorgligaste man kan tänka sig. Att som förälder svika och inte ha styrka nog att kunna ta hand om sina egna barn, utan låta missbruket bli en starkare dragningskraft än kärleken till det egna barnet är nog den sorgligaste sjukdom jag kan tänka mig.

Nog måste det vara en oändlig lättnad att bli förlåten, för att åter känna sig hel igen och inte bara rent medicinskt vara friskförklarad. Att både kropp och själ är friska måste göra det lättare att förstå. Lika viktigt måste det kännas att kunna förlåta sin förälder, för att indirekt läka sig själv efter en sådan barndom.

Märkliga funderingar, men jag kan nog inte sova om jag inte får sätta dem på pränt.

Apropå kvinnligt företagande

2012-01-18T19:53:00.004+01:00

Villmer - Tomelillas kvinnliga Nätverk, hade sitt sedvanliga frukostmöte i morse och det bjöd på allehanda intressanta nyheter!

Först ut var Ann Ericsson, nyligen till Tomelilla inflyttad och till yrket hud och örtterapeut/kosmetisk tatuerare/tibetansk face-liftmassör/healer och finns numera några dagar i veckan på Rosenhälla Spa i Brösarp, där hon för behandlingar. Hon bjöd oss dessutom på Öppet Hus den 6 febr mellan kl 13-20, då man har möjlighet att såväl pröva på kroppsbalansering enligt "zero point energy"metoden samt ställa frågor. Man kan också passa på att bara relaxa i bubbelpoolen eller bastun.Vilken bra idé!
Läs mer om Ann på www.soulface.se

Nästa kvinna var Anneli Wittlock - även hon massör massageterapeut & certifierad massör, med hemvist Tomelilla. Något jag verkligen gillade var att hon nischat sig med att kunna erbjuda massage till gravida! Tänk er att ligga i en massagestol, med magen svävande under sig! Lillen/Lillan måste gill detta!!
Mer info finner du på http://massage.wittlock.net

Sedan fort till jobbet, där jag idag mest ägnat mig åt att göra ett utkast till folder.

I morgon blir det filminspelning - mediaprogrammet i Ystad kommer och gör små klipp - ska bli spännande!

Efter god Thaimat ägnade jag någon timme vid skärmen och mina digitala forum (ett antal vid det här laget)har tex lagt ut info om min onlinebokning http://www.bokning-online.se/ystadosterleninfo/se/

Men nu var det tid att ge sig ut på vägarna igen - hämta dottern på Ystads Ridklubb, för en kort sejour i hemmets lugna vrå.
God Kväll!

En extraordinär dag!

2012-01-16T19:00:00.003+01:00

Tar min "digitala vän" Olof Röhlander på orden, då han i veckans peptalk vill visa hur det där lilla ordet "extra" kan göra en helt vanligt dag, så där alldeles ovanlig och riktigt riktigt trevlig...

Inte blir den sämre av att yngste sonen just bjöd sin mamma på nylagad smothie som vi njuter av, där vi sitter och nätverkar på våra kammare...

Mannen väntas snart hem från årets första styrelsesammanträde i TIF, så då blir det kanske även en liten titt på televisionen och vem vet om vi inte dricker en kopp kaffe också...

Det är viktigt att unna sig lite extra dessa mörka vinterdagar - så blir vi lite snällare och då kommer säkert våren snart...

På skatejakt i Simrishamn!

2012-01-15T20:42:00.006+01:00

Jag är ledsen att säga det men vår eftermiddag i Simrishamn blev väl inte riktigt som vi tänkt oss, grabbarna och jag!

Först hittade vi inte den skatebana som vi trodde blev återuppbyggd då den förra vandaliserats för några år sedan, men när vi frågat lite folk på sta´n fick vi veta att den tydligen låg vid "Ankedammen" - lite kul tyckte vi, eftersom det var alldeles nedanför Korsavad och Österlengymnasiet, där vi nyss varit och letat...
När vi så äntligen hittat banan, visade den sig vara i ett minst sagt bedrövligt skick och alla delarna var gjorda i ett material som inte gillar den Österlensa vintern. Det låg burkar och annat skräp på marken och det var isbeläggning på ramperna.

Nåja, skam den som ger sig. Grabbarna testade några moves och jag tog lite bilder med kylslagna fingrar.

Vi hann också med en liten promenix längs hamnen där vågorna gick höga och det var riktigt kallt och ruggigt.

Men grabbarna var nöjda och det är huvudsaken!

Själslig städning

2012-01-14T16:41:00.007+01:00

Sov länge idag...mannen tog som vanligt ut Ester på första morgonkissen och jag fick en lugn och behaglig morgon och det var skönt. Jag är ju inte längre lika morgonpigg som jag en gång var, vilket är synd. Då hade det kanske inte blivit så mycket "nattsudd" vid datorn.

Hur som helst, efter frukost begav vi oss till Nybrostrand med Ester för en härlig promenad i solen. Så lätt tankarna far och så lätt bekymren får nya dimensioner och utbyts till möjligheter!

Strandfynden är många, men vi låter de stora ligga kvar och för andra att njuta av:)- en del faller som vanligt ner i våra fickor i form av en och annan skönt slipad sten, eller vacker pinne.

När jag kommer hem ska huset städas, men det är "sedan" det och långt från "nu".
Nu pågår en själslig städning och jag bara njuter...

En inspirerande dag!

2012-01-13T17:39:00.004+01:00

Känns härligt att åter vara på banan...åtminstone mår jag betydligt bättre idag än vad jag gjorde i onsdags och de som känner mig vet att jag sällan har långa downperioder, men när de kommer så är de illa nog..

Gårdagen gick åt att läsa intressanta utklippta tidningsurklipp där eller Advokatbyrån figurerat - mycket intressant läsning, tre år tillbaka. Jag hade nöjet att få göra detta i lugn och ro på företagets kombinerade kök/bibliotek och mötesrum - helt i vitt och med öppet upp i taket och synliga takbjälkar. En ytterst stimulerande arbetsmiljö, som gör att även sinnet vandrar högt:)

Idag har jag kännt på hur det är att sitta i receptionen på nedre plan, där jag främst rekogniserat aktiviteten på webben. Bla finns det en hel skojiga You-tubeklipp, som vi ska jobba vidare på...

I eftermiddag inköptes födelsedagspresent till svärfar och sedan bar det iväg hem för att kocka ihop en liten paj innan biopremiären med Persbrant!

Den vackra björkbilden toga jag häromdagen då jag gjorde en av mina många promenader med Ester! Naturen är vacker även på vintern! Speciellt soliga dagar som den här och även idag...

Kort och Gott - En bra dag!

En tankande chef

2012-01-11T20:38:00.004+01:00

...borde alla ha.

En chef som tankar intryck, tecken, känslor, förmågor och möjligheter hos sina medarbetare och som låter dem sakta få sjunka in i en förvissning om att de spelar en viktig roll för företaget, är medspelare på planen och ger oss vatten ur källan då vi törstar.

En chef som förmedlar laganda och trygghet, att likna vid en familj.

En sådan chef är jag på väg att åter få, efter snart 4 år och det gläder mig även om jag inte riktigt har landat i den förvissningen ännu. Jag är rädd att ta ut segern i förväg, något jag gått bet på så många gånger förr då jag haft med inspirerande teamledare, verksamhetschefer, enhetschefer, arbetslagsledare mfl att göra. De har ibland lovat guld och gröna skogar, gett en handen för att sedan hugga av en fingrarna. En del har haft fantastiska idéer på kompetenshöjande åtgärder, eller hört sig för kring hur just jag vill förändra, men brist på antingen resurser, feedback eller total avsaknad av genuint intresse att löpa hela linan ut har gjort att medarbetarna har trampat vatten och inget hänt.

Nu hoppas jag att denna tid av misstro äntligen är förbi och att jag åter vågar blicka framåt, tro på mig själv, våga testa och tycka till om det jag tror mig kunna förbättra eller åtminstone ha synpunkter på, samt få tillbaka ett fungerande och framförallt levande bollplank, både IRL och i sociala medier.

En chef som är hörsam,aktiv och varmt och hjärtligt slösar med feedback, inte bara en, utan flera gånger per dag och även utanför "för mig ordinarie arbetstid".

En chef som inger förtröstan och hopp, när man som jag stundtals tvivlar på sin egen förmåga efter att åter igen ha kastats in i en värld lika osannolikt snabbt som förra gången. Inte är jag bättre rustad den här gången heller och den här världen är en värld där många bekymmer och frågor finner lösningar och svar, men där jag kommer att få en helt annan arbetsroll i att besvara dem än jag är van vid från mina tidigare yrken - en arbetsroll som kanske heller ingen vet hur den egentligen kommer att bli. Kan det bli mer spännande?

Tid att fundera...

2012-01-10T10:45:00.002+01:00

Jag står åter i ett vägskäl, där vägen framåt känns klarare än bakåt, men där jag ändå känner en viss oro inför framtiden!

En promenad med jykken i det soliga vintervädret får mig alltid på bättre humör...

Visst finns det änglar - både i himlen och på jorden...

2012-01-03T23:10:00.002+01:00

I kväll, då jag stod i köket och förberedde kvällsmat, ringde min man och sá att han och Erik blev försenade på väg hem från jobbet i Malmö, för att de var på sjukhuset.

- Vad har hänt? och hur är det med er, var min första fråga.
- Jo, det är bra,...vi har "bara" blivit påkörda framifrån av en bil, som vi mötte vid Krageholmsjön (väg 999)och som körde lite väl nära sin vägkant, in i ett träd och sedan studsade rakt in i vår tjänstebil, med en rejäl smäll som följd, sa han.

Ingen liten smäll förstod jag sedan - framrutans sidoram sköts in, fönstret sprack, glassplitter for...rakt i ansiktet på honom...Airbag utlöstes och Erik, som satt i dubbelsätet bredvid, öppnade snabbt sin dörr, då bilen stod helt stilla och det började lukta bränt, och fick ut både Ulf och sig själv kvickt som fan.

Rådiga bilister som passerade deras väg stannade och hjälpte till, ringde 112 och var, vad jag kallar "jordens änglar!!"

Tack alla ni underbara människor som inte bara kör förbi när olyckor sker, utan stannar era bilar, ser om ni kan vara till hjälp, tillkallar ambulans och är i ständig telefonkontakt med vårdare, tills ambulans anländer. Nu var detta tack och lov ingen livshotande situation, men i vilket fall som helst har det lugnat mig, som två timmar senare kunde hämta de tu på akuten, där de stannat för obligatorisk översyn. Någon bil hade de ju inte heller längre, den blev totalkvaddad.

Så nu har "Aurisblixten" fått göra ännu en utryckning, dock inte lika lustig, som den i förmiddags...nu sover mannen gott och jag har sett min favoritfilm "Holiday" - det är dags för bingen och ännu en ny dag att vänta. En dag då min käre far når den anmärkningshöga åldern 84 år! Stort Grattis far - vi kommer och gratulerar dig i kväll (läs 4 jan!).

Livet - den stora gåtan!

2012-01-03T09:28:00.003+01:00

Livet är en stor gåta, för stor att analysera, men icke desto mindre en gåta med ständiga glädjekällor att ösa ur och stunder med möjligheter att ta vara på.

Igår var ännu en sådan, då jag åter får känna på att möjligheternas vind och hoppet om en spännande framtid åter är här!! och idag ännu en...

Idag ska jag nämligen åter få se och vara barnvakt åt mitt första lilla barnbarn Milla. Tänk att tiden gått så fort och att allt trots allt gått så bra i livet att jag också fått denna oändligt stora gåva i min hand! Det är nästan så att man stundom blir rörd av tacksamhet! Pass på Milla, för nu kommer snart farmor, farande i sin gråa Aurisblixt!

Nu är min tid

2011-12-30T12:21:00.007+01:00

Såg en äldre kvinna vädra sina kläder, när jag tog min lunchpromenix med hunden nyss! Jag hade nästan glömt bort hur bra detta är och det fick mig att tänka på att denna handling faktiskt kan appliceras på så mycket mer.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Det är hälsosamt att städa av flera skäl - det rensar bort gammal skit både ingrodd och ytlig, inte minst den som sitter på din egen person!

Idag är en dag då jag tittar tillbaka på året som gått och kan endast konstatera att bakrutan alltid är mindre än framrutan och att allt bara kan bli bättre, hur hopplöst det än må kännas ibland. det är jag som bestämmer över mitt liv och att som Olof Röhlander skriver: Att har sin tid och det här är min tid. Jag är inte den lilla fisken som simmar under den stora, jag skapar min egen skugga. Om jag inte tror på mig själv - vem ska då göra det?
Jag drar ett ett streck i sanden, här och nu. Hit men inte längre. Det som var okej innan, är inte okej längre. Nu är min tid. Det här är mitt liv, inte ditt. Negativ energi har inget i mitt liv att göra. Jag bryter mig fri och går min egen väg. Läs mer på www.upphopp.se
Jag önskar Er alla ett Gott Slut och Ett Gott Nytt År!

Tycker Du att det bara blåser och blåser i Ystad och på Österlen?

2011-12-26T23:04:00.004+01:00

Då vet du också att det är precis därför du själv bosatte dig här, fortfarande bor kvar, eller anledningen till att du väljer att styra kosan hit några grå vinterdagar, istället för att sätta dig på ett plan till Kanarieöarna...
Det är för att vinden här nere blåser ut svårmodet över havet och tar med sig hoppet och möjligheterna med sig tillbaka in över land!

Visst kan höst och vinter verka trist och melankolisk, men det är en tid för eftertanke, förtröstan och längtan till vad som komma skall...
för här består året faktiskt av 365 sköna dagar att leva fullt ut av och de är bra även då solen lyser med sin frånvaro, höstvindarna blåser hårda, eller snön ligger meterhög utanför husknuten. Detta är snart glömt och du märker att det mesta faktiskt är helt ok, då man bor i den bästa av världar - Ystad & Österlen...

På gatan där jag bor...

2011-12-11T00:14:00.005+01:00

Denna kväll känner jag lugn och förtröstan sprida sig i min kropp...kanske är det Wiehes och Afzelius eftertänksamma texter, som åter gör sig påminda, kanske är det Lalehs grymma tolkning av andras hits, kanske är det bara en allmän tillförsikt till livets gåvor, som bara finns där utan att vi ibland ens lägger märke till dem.

I vilket fall som helst myser jag av en stund med mig själv och att jag har så mycket att vara glad och lycklig över! Varför gnälla åt små bekymmer när man har en underbar man, fyra underbara barn, en mor och en far som gett en allt de kan och fortfarande gör! , goa vänner och goa grannar, som alla ställer upp för en om det någon gång krisar.

Med dessa tankar går jag nu till sängs denna annars mörka och blåsiga decemberkväll.

God bless you all!

Ta en tur till Mitt Österlen i höstmörkret

2011-11-08T11:34:00.003+01:00

Nu är det gott att vara...färgerna i naturen är varma och inbjudande och lockar till promenader mellan arbetspassen. Till Mitt Österlen kan du resa både i arbete och privat och du får restips och kan boka ditt boende på min alldeles nyöppnade online-butik. Den just passerade Allhelgonahelgen bjöd på fina upplevelser och ett deltagande i en Höstsalong för Konstamatörer på Backagården , mellan Kåseberga och Löderups Strandbad. Mitt livs första utställning, foto, tryckt på silvesväv. Mycket besökare och många varma lovord värmde mitt inre och jag ser nu fram emot flera sådan tillställningar. Man kan nog säga att jag fått blodad tand! Varmt Välkommen till ett gränsöverskridande Ystad-Österlen.