Men mina invändningar handlar egentligen inte om salladsburkar eller märkliga uttalanden om EU:s jordbrukspolitik från svenska politiker. Det jag saknar är egna idéer och beskrivningar av vilka intressen och behov Sverige har. Hur ska Sverige få lika konkurrenskraft som matproducenter i vårt närområde? Hur ska politiken agera för mera mat och mindre klimatutsläpp i samverkan med matproducenter i Sverige? Jag saknar tydlighet och ett politiskt ledarskap. Politiska signaler om ambitioner och vilja när det gäller det jordbrukspolitiska innehållet är viktiga. Det handlar i slutändan företag som ska satsa i en marknad men också i politiska villkor som sträcker sig långt fram i tiden. Satsningar som bidrar med till fler jobb, en levande landsbygd och mycket annat som är bra för Sverige. Jag kommer att återkomma i ämnet och hoppas att fler hakar på diskussionen om det svenska jordbruket under hashtaggen #matmakt på Twitter.

Av: Fredrik von Unge

Det som oroar mig är att prisjakten drabbar produktion med höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och natur. Den svenska mjölkbonden står upp för dessa höga ambitioner och arbetar hårt för att motsvara höga förväntningar från samhället. Då är det viktigt att offentliga upphandlare och svenska konsumenter också förstår hur viktig deras insats är för att vi även i fortsättningen ska få dricka vår goda svenska mjölk och ha kvar våra svenska mjölkbönder.

Svenskarna värderar den öppna jordbruksmarken samt de miljöer som skapas kring jordbruken i allmänhet väldigt högt. Det samma gäller för Sveriges goda djurvälfärd och långtgående djurskyddslagstiftning. När de handlar, däremot, väljer de ändå billigare importerade produkter som ofta producerats med betydligt högre miljöbelastning och sämre djurvälfärd. Att hoppas på att marknaden ska kompensera för kollektiva nyttigheter ter sig därför inte rimligt.

Eftersom jag inte tror att varken Paulsen eller någon annan vettig politiker vill införa regleringar av matpriset återstår enligt min uppfattning endast skattsedeln. Landsbygdsprogrammet har redan i dagsläget väl fungerande system för att ersätta lantbrukare för kollektiva nyttigheter som bl.a. rika odlingslandskap, minskning av kväveläckage mm. Vi på Svensk Mjölk har flera goda idéer kring hur dessa insatser kan förstärkas och förbättras.

Ett litet medskick till sist …  Om inte landsbygdsprogrammet utformas så att det gynnar produktionsjordbruket kommer det i en framtid kanske inte finnas lantbrukare som är beredda att utföra dessa miljöåtgärder.

Av: Fredrik von Unge

När mjölkbönderna i Svensk Mjölks Mjölkföretagarpanel fick frågan om hur tillgången på mark var, svarade 67 procent att det vill köpa mer mark. Om Sverige på allvar skall satsa på landsbygdsföretagande och bli ”matlandet Sverige”, måste även expansionsmöjligheterna för landsbygdsföretagarna tas i beaktan när jordbruksmark tas i anspråk för annan användning.

Om vi inte nu bevakar landsbygdsföretagens intressen och utvecklingsmöjligheter kommer vi i framtiden få holländsk mjölk till frukost. För mig är det en klen tröst att frukostbordet är inhandlat lokalt!

Av: Suzanne Céwe

I vårt remissyttrande förespråkar vi en regional modell för gårdsstödet där företag med många verksamhetskrav i form av tvärvillkor eller med djurhållning hamnar i en egen region och därmed får ett högre stödbelopp. Genom detta skapas ett incitament för aktivt företagande och det blir mindre attraktivt att vara soffbonde. Systemet blir däremot inte produktionsdrivande eftersom det inte är de producerade kvantiteterna som subventioneras.

Av: Fredrik von Unge

Jag delar Kommerskollegiums kritik mot att kommissionens förslag inte leder till en mer marknadsorientering. Det gäller bland annat kritiken mot att exportbidragen inte tas bort. Ett annat viktigt område gäller kopplade produktionsstöd. Det är illa att kommissionen nu öppnar för medlemsländerna att öka kopplingen av stöden. Det riskerar att snedvrida konkurrensen mellan produktionsgrenar och mellan medlemsländerna. Frikoppling av ersättningarna från produktion är bra.

Däremot är det viktigt att betala för prestation och inbyggda krav som finns i de olika ersättningarna. Det gäller inte minst i Gårdsstödet.  Här vill en del politiker ge samma ersättningsnivå trots att kraven och sanktionsriskerna är olika stora beroende på vilken verksamhets som bedrivs i företaget. Det vore förödande för jobben, miljön och en levande landsbygd. Ersättningsnivåen i Gårdsstödet måste vara olika och det ska återspeglas i de kvalitetskrav som ställs i produktionen. Som jag ser det, ingen ersättning för produkt utan för prestation i förhållande till kvalitetskraven i produktionen.

 Av: Jonas Carlberg

Undernäring, svält och global livsmedelsförsörjning finns inte på den politiska agendan i Sverige. Det är konstigt. Den moraliska och politiska dimensionen när det gäller att få förutsättningar för alla människor att få tillgång till mat borde vara självklar. Det är bara att hålla med om att ”så här kan vi inte ha det”.

Jag hoppas att Svenska kyrkans kampanj ska bli framgångrik och att de når det mål som sats upp för kampanjen. Jag hoppas också att debatten om hur produktionen av livsmedel kan komma upp till diskussion. Det handlar om att producera mer mat och att göra det klimat effektivt och hållbart. Vi behöver alla bidra för att detta förfärliga lidande ska upphöra. Svälten löser vi inte med prat men tystnaden som råder är ett se bort från ett gigantiskt humanitärt problem. Vi behöver prata mer om mat och produktion av mat.

Av: Jonas Carlberg

I korta drag vill vi använda möjligheten till regionalisering av gårdsstödet så att jordbrukare med en komplex verksamhet t.ex. mjölkproduktion får ett högre gårdsstöd än de jordbruk som har endast växtodling eller ”passiv produktion”. Genom att differentiera stödstorleken efter antalet verksamhetskrav ”tvärvillkor” som finns på företaget eller efter företagets verksamhet blir stödet en tydligare kompensation för det kvalitetsarbete som sker på företaget. Med denna metod ökar även incitamentet för jordbrukare med passiv produktion att sälja eller arrendera marken till den granne som vill utöka sin egen verksamhet.

Vidare vill vi i Sveriges skogs- och mellanbygder sänka gårdsstödet med 10 procent och slopa det generella vallstödet. De pengar som frigörs ska istället satsas på kompensationsbidrag med djurkopplade skötselkrav. I Sveriges slättområden föreslår vi en ökning av vallstödet med c:a 110 procent för att behålla mjölkproduktionen i slättbygder och öka den biologiska mångfalden.

I vårt niosidiga remissyttrande beskriver vi förutom detta även våra ståndpunkter till bl.a. investeringsstöd, stöd till unga jordbrukare och intervention. Välkommen att läsa vidare… 

Av: Fredrik von Unge

Innehållet i talet var också tydligt när det gäller jordbrukspolitiken. Hon vill som statsråd och centerledare verka för att ersättningar ska gå till aktiv jordbruksproduktion och att Sverige ska ta hem så mycket så mycket medel som möjligt inom ramen för förhandlingarna. Det är första gången jag hör ett statsråd vara så tydlig både när det gäller att beskriva branschens betydelse, möjligheter och samtidigt uttrycka viljan att vara aktiv i de politiska delarna.

Jag tror att Näringsministerns tal värmde hjärtat hos de guldmedaljörer som har levererat perfekt mjölk i minst 23 år och som idag fick ta emot guldmedaljen av kungen. Det kanske var ännu mer stimulerande för de mjölkföretagare som idag för tog emot priset som Årets mjölkbonde och som har många år som mjölkföretagare framför sig.

 Av: Jonas Carlberg