Mål i sikte

En resa

2010-10-10T22:29:00.000+02:00

Varför traska på i samma spår när man kan kasta sig ut på en liten resa? Varför ta samma väg varje dag när man kan upptäcka något nytt?

Ni hittar mig här: http://www.malisikte.se

Tekniken som glömdes bort

2010-10-06T17:07:00.000+02:00

Under finalen igår ingick 40 st clean and press (20 på varje sida) med en 8-kilos kettlebell. Inget svårt eller extremt egentligen om det inte hade varit för allt annat man gjort innan. Uppenbarligen ville jag avsluta så snabbt som möjligt; det skvallrar mina blåmärken om. I vanliga fall har jag det bara på vänster sida för tekniken är sämre med den, men nu har jag det på båda sidorna! Snyggt?

Kettlebellsarmy-träning #7

2010-10-05T22:25:00.000+02:00

Bara Karin och jag på sista träningen. Två tränare och två elever. Vi fick veta att vi levde. Allt kändes tungt och allt gjorde ont. Inte som förra veckan när det mest var energin som tog slut utan nu gjorde det ont. Vi slet och blev ömsom påhejade och ömsom kritiserade för tekniken. Jag tror nästan vi fick med alla övningar vi gjort under de föregående veckorna plus några till. Helt mör i kroppen nu.

Tack Madde och tack Andréa för de här hårda, leriga och roliga träningspassen. Det har varit stärkande för både pannben och kropp.

Glad, mör och lerig Cathrin

Bra mat

2010-10-05T17:41:00.000+02:00

Älskar mat som är god, nyttig och går snabbt att slänga ihop. Lax, pasta och ärtor är gott, nyttigt och går supersnabbt att tillaga. Femton minuter tog det. Då har jag en matlåda till imorgon också. Fast det blir middag imorgon istället för imorgon bjuder jobbet på lunch. Supernice!

Allt som du gör blir till pärlor på min panna

2010-10-03T09:12:00.000+02:00

Svettigt! Vilken start på dagen. Vilka jävligt bra låtar Andrea valt! Fattades bara 747 på slutet men man kan inte få allt. Finalen var en b-sidefavorit (livrädd med stil). Grymt bra! Mjölsyran kom dock alldeles för tidigt men jag lyckades jobba bort den så den inte kom förrän finalen igen. Nu har jag hela söndagen att mysa runt på. Undrar vad man ska hitta på.

En stad i uppvaknande

2010-10-03T07:30:00.000+02:00

Är faktiskt inte ensam uppe så här tidigt en söndagsmorgon. Känner lukten av varm asfalt. Visst luktar det jäkligt gott?!

Redo för Hagnesta Hill

2010-10-03T07:14:00.000+02:00

Jag är ju världens mest morgonpigga person så det här passar ju som handen i handsken. Urk. Varför gör jag det här?

Rosa Dygnet - Kettlebells vs. Yoga

2010-10-02T17:38:00.000+02:00

En kort sammanfattning:
Spaghettiben och svettpölar (det brukar ta tid innan svetten verkligen rinner på mig).

En lång sammafattning:
Vi började med yoga-uppvärmning och det kändes helt okej. Även om det var längesen jag körde yoga kände jag mig rätt hemma här. Hittade min hund och mina krigare relativt lätt. Tycker det brukar vara lite svårt när man har haft uppehåll och när det är tidigt i passet.
När uppvärmningen var klar gick vi på kettlebellsen. Vi började med svingar och det kändes ganska bra. Var lite nervigt att vara inomhus där man inte bara kunde släppa den när man var klar som man kan när man står på en gräsmatta, men det funkade rätt bra ändå. Det blev både svingar med två händer och med en hand. Sen var det dags för clean and press. Då bytte jag min tolva mot åttan. Till en början gick det lite för enkelt med åttan men när man gjort ett par stycken började det kännas.

Sen var det dags att öka pulsen lite grand. Vi började med svingar, 10 st, sen ner på golvet och göra 10 push ups och sen avsluta med 10 squats med kettlebellen i famnen. Sen vila och sen upprepa men 8 reps och sen 6. Kändes som jag låg efter hela tiden så jag gissar att alla inte gjorde alla reps. Så jäkla långsam kan jag väl ändå inte vara?! Som tur var lät de alla komma ikapp i vilan. Sen körde vi på med renegade row. Jag kunde bara tänka på hur jobbigt det var i tisdags och ville nästan gå därifrån när han nämnde det bara. Nu slapp jag åtminstone balansera på en annan ketllebelle medan jag rodde med den andra. Gick ganska bra tycker jag själv. Lite svårt med balansen när vi bytte hand bara. Kommer inte ihåg hur länge eller hur många vi körde innan vi bytte hand. Mellan där gjorde vi lite mer push ups.Sen blev det monkeypress eller vad den nu hette. Tror det var något mer här emellan med det har jag nog förträngt.

Back to yoga! Äntligen tänkte jag, fem minuter senare ångrade jag mig. Till en början gick det ganska bra men när vi sedan skulle ta tag i kettlebellsen i krigare tre kändes det som min fot skulle gå sönder. I vanliga fall är det oftast bara höger fot som värker som sjutton men nu värkte vänster också. Benet skakade och foten försökte krampaktigt få grepp om mattan. Krigare tre är alltså när man står på ett ben, har det andra rakt bakåt och armarna framåt som ett T. Nu slapp man i alla fall hålla handen som höll i kettlbellen rakt fram utan bara lyfta den lite lätt från marken. Balans, balans, balanas. Brukar gilla den här övningen för den kräver full fokus och ibland går det riktigt bra (oftast när jag står på vänster ben). Vi gjorde även en annan favorit; halvmånen. Kräver också balans och fokus. En riktigt höftöppnare (något jag behöver). Under de här två övningarna rann svetten verkligen.

I finalen fick sig magen en rejäl omgång. Vi utgick från båten och med en kettlebell i famnen sänkte vi oss så vi nästan nuddade golvet. Jäklar vad det brann i magmusklerna. Sen upp igen och då blev det en övning där man för kettlebellen från sida till sida när man sitter i båten fast med böjda ben (inte för att jag kan sitta i båten med raka ben men det är ju en annan sak). Brände som sjutton i magen. Gissar att jag kommer ha träningsvärk överallt imorgon.

Sen har jag säkerligen glömt hälften av vad vi gjorde som jag alltid lyckas göra. Kul var det i alla fall och det hade varit ännu roligare om inte mina ben och fötter totalvägrat i de sista yogapositionerna.

Som ett berg

2010-10-02T13:36:00.000+02:00

Benen rakade, tånaglarna klippta och målade, väskan packad och jag laddad. Rosa Dygnet här kommer vi!

Rosa Dygnet!

2010-10-02T12:21:00.000+02:00

Idag är det dags för rosa dygnet! Har lyckats anmäla mig till två pass; Kettlebells vs. Yoga och cykelpasset Hagnesta Hill med Andréa. En helg med det jag älskar med andra ord; yoga, styrka, cykel och kent! För att lägga lite grädde på tårtan ska jag ikväll på fest och träffa en kär gammal vän. Att träffa honom är energigivande så jag förstår inte varför jag inte gör det oftare. Ska bli ändring på det.

En annan som har massor av energi är träningsglädje-Sara. Hon ska cykla alla 24h. Oerhört inspirerande! Jag är så imponerad och det ska bli jättekul att få cykla med henne imorgon. Klarar hon det ska nog jag klara av att cykla 30 mil. Jag är förresten anmäld till Vätternrundan nu. Skönt att ha det gjort. Nu är det bara kvar att genomföra det. Heja oss!

Kettlebellsarmy-träning #6

2010-10-02T12:00:00.000+02:00

Ett par dagar försenat kommer ett litet inlägg om tisdagens träning.

Kände mig hyfsat återhämtad från lördagens bravader. Inte så mycket känningar på baksida lår längre och jag kände mig ganska pigg. Uppvärmningen gick bra men när den intensifierades lite med spurter och viloövningar (upphopp, armhävningar, situps osv) blev det lite jobbigare. Kände redan när jag gick hemifrån på morgonen att det var dags att börja med min astmamedicin. Kylan sätter sig som en rasp i luftvägarna när jag blir ansträngd. Att slappna av och andas lugnt hjälper men det gäller ju att göra det också. Det märktes att det inte var så jättemånga grader ute men det fungerade rätt okej ändå. Det som fungerade mindre bra var energin. Trots att jag ätit helt okej tog det slut. Hjärnan kändes som en degklump som inte kunde förmå sig att arbeta längre. Jag ville så gärna ge upp hela tiden. Ibland gick det bra att koppla bort huvudet och bara köra på men sen kom kroppen och tanken ikapp och det tog stopp. Så att återhämtad var jag inte. Kändes åt helvete hela vägen. Inte ens efteråt kändes det bra. Var bara att bryta ihop och komma igen.

Dagen efter kom jag igen och det gjorde träningsvärken också. När jag skrattade (vilket händer ganska ofta på min arbetsplats) kände jag av ryggen. Helvete vilken träningsvärk! I ryggen! Brukar sällan hända. Tycker ryggen är svår att få kontakt med. Magen kändes också. Låren ska vi inte prata om. Fy fan. Men jag älskar ju känslan. Stapplade fram värre än i söndags nästan. Man kan säga att 75 minuter med Madde är värre 3 mil terräng.

Ser inte fram emot nästa vecka! Madde tipsade om att kolhydratladda.. BÄÄÄÄÄVAR!

Jag sprang!

2010-09-27T18:18:00.001+02:00

Jag sprang så som en del av mina kollegor säger att de endast gör. En snabb rusch för att hinna med bussen. Det var härligt. Ingen smärta bara glädje.

Lidingöloppet - Resultat

2010-09-26T21:44:00.000+02:00

Kollade precis min garmin hur det hade gått och det var ju intressant läsning. Jag glömde stänga av den när jag kom i mål. Insåg det först efter att vi var på väg till bussen långt om länge. För att inte bli långrandig så tycker jag det är kul att min absolut sista kilometer var den som var snabbast. Jag försökte verkligen trycka på allt jag hade sista kilometern. Jag låg till vänster och sprang om väldigt många för att sen lägga mig till höger en stund och bara följa med. Sen på't igen! När jag kom ut på gräset efter skogen tog jag i allt jag hade. Magen krampade på sidorna och jag lät väldigt roligt. Just då brydde jag mig inte, bara noterade att det var så. Efteråt tyckte jag det var skitkul. Jag är dock rätt glad över att Marres familj missade mig med kameran. En fotograf efter medaljutlämningen fick mig däremot. Ska bli intressant att se hur det ser ut!

Halvvägs till en svensk klassiker! Dock inte distansmässigt..

Garmindatan finns här och nedan har jag saxat från lidingoloppet.se.

Detaljer

Startnummer	72105
Namn	Cathrin
Född	84
Klass	Lidingöloppet - K30
Förening/Ort/	Mölndal
Land	SWE
Placering	1454
Sluttid	3.17.35

Distans	Tid	Plac	Km-tid per delsträcka
5,5 km	0.38.05	-	6:55 min/km
10 km	1.04.56	-	5:58 min/km
15 km	1.35.22	-	6:07 min/km
20,2 km	2.11.31	-	6:57 min/km
25 km	2.44.52	-	6:57 min/km
Mål	3.17.35	1454	6:39 min/km

Dagen efter

2010-09-26T16:03:00.001+02:00

Igår kände jag mig inte helt nöjd egentligen. Jag vet inte varför men jag kände mig lite borttappad. Som jag försvunnit någonstans ute på Lidingö. Svår känsla att beskriva. Det botades dock med vin, saltlakrits, fina människor och middag på Bara Vi. Som grädde på kakan blev det en öl och lite skitsnack (kvalitativt skitsnack förvisso) på ett ställe jag inte minns namnet på. De stängde dock väldigt tidigt, tjugo över tolv kom de och tog sista beställningen, så det blev inte så sent.

Idag känns det lättare. Som något lyfts från mina axlar. Nästa mål ligger fem månader bort. Känns bra. Ser fram emot en mysig höst med massa, jättemånga gymtimmar. Lägg till ett par på cykel och en eller två på yogamattan så har du min höst. Ska sätta mig i veckan och planera och sätta lite mål. Utan mål har jag svårt att motivera mig. Ska försöka utvärdera vad jag har gjort dem senaste månaderna. Utvärderingen är viktigt men jag är inte så duktig på just den biten. Finns alltså möjlighet till förbättring.

Kroppens status är förhållandevis bra. Vänsterbenet är helt okej medan höger stramar det lite på baksidan av knät. Har försökt stretcha lite hela morgonen men det känns jättekonstigt. Det känns bra i början med fem-tio sekunder in i stretchen börjar det strama och göra ont även om jag inte trycker på extra. Ormsalvan åkte på två gånger igår men jag har inte orkat idag. Lite korkat med tanke på att jag ska sitta still i en bil ett par timmar framöver.

Benutrymme! Exkl plats att sträcka ut på.

Mål två av fyra

2010-09-25T18:07:00.001+02:00

Då är två av fyra klassikergrenar avklarade. Tog mig runt lidingöloppet på 3:17:35. Så jäkla nöjd!

Innan loppet

Snart dags

2010-09-25T10:42:00.001+02:00

Frukosten är avklarad och jag är påväg till Lidingö. Känns jäkligt overkligt. Har ännu inte kommit in i min bubbla där jag bara fokuserar på mig själv och är väldigt osocial. Har sovit lätt oroligt men ändå hyffsat bra för att sova borta. Vaknade vid sju första gången. Troligtvis på grund av ljuset i rummet. Är ju van vid mörkläggningsgardinerna vi har hemma.

Har jag sagt att det känns overkligt? Gah! Har jag tagit för lätt på det här?

Nervös? Jag?! Nej då!

2010-09-24T07:21:00.001+02:00

Nervositeten börjar smyga sig på. Det är så mycket att tänka på; ska jag kunna gå från jobbet i tid, har jag packat allt? Har jag sovit tillräckligt? Har jag ätit tillräckligt? Har jag druckit nog? Om sisådär 34 timmar vet jag.

Den perfekta uppladdningen

2010-09-23T07:49:00.000+02:00

Om du ser den perfekta uppladdningen så säg till. Jag har missat den totalt. Jag stressar och jobbar mycket. Jag dricker inte tillräckligt med vatten. Jag sover på tok för lite. Det enda som jag är duktig på är att äta men jag äter likadant som jag gjorde förra veckan. Inga konstigheter. Jag är inte ens orolig. Jag kanske borde vara det med tanke på att jag aldrig sprungit så långt innan. Jag brukar i och för sig gå runt och tänka att allt löser sig. Det finns inte i min värld att jag misslyckas. I min värld kommer jag inte ha sargade ben efteråt heller förvisso men det är ett senare problem.

Inte alltid som man tänkt

2010-09-21T22:20:00.003+02:00

Tog bilen till jobbet idag så jag både kunde jobba sent och slippa stressa hem för att åka vidare till skatås för kettlebellsträningen. Otur eller tur för mig kunde jag bara jobba till sex på grund av det månatliga underhållet av servrarna. Den sista av mina arbetskamrater gick hem kvart i fem och då tappade jag lite sugen också. Just precis i det ögonblicket ringde en vän och frågade om jag ville fika. Jag som älskar att fika var inte sen att packa ihop mig och dra ner på stan!

Just när jag beställt en sallad och en stor latte (=kärlek) ringer Andréa och berättar att vi skjuter på träningen vecka. Fine by me, mer tid att vara social på och dessutom ingen risk för ultrajobbig träningsvärk som håller i sig i en vecka (först i söndags kunde jag ta på mig jackan och sträcka på armarna utan besvär. Jäkla tricepsövningar!).

Försöker locka med mig min vän på en liten joggingtur i skatås men det blir en shoppingtur i nordstan istället. Väldigt dålig utdelning men trevligt var det. När jag kom hem hade mörkret lagt si och jag var ensam hemma. Kändes inte riktigt som läge för en liten joggingtur ensam i mörkret. Hur orädd jag än är kändes det dumt att utmana ödet.

En helt okej dag även om det inte blev som jag planerat.

Choklad och nysilad lingondricka är inte dumt på kvällskvisten

Once upon a time in Wermland

2010-09-20T22:25:00.000+02:00

Från min mammas stuga ska det gå en traktorväg till andra sidan skogen där det finns en annan grusväg. Den är rätt igenvuxen nuförtiden men jag tänkte att det inte kunde vara så farligt. Jo tjena! Jag började med att springa vilse så den vägen som skulle varit cirka en kilometer blev istället nästan två och en halv. Sen började jag fundera på vad man kunde tänkas stöta på för djur. När man står bredvid en älg är man nog inte så jäkla kaxig längre. Eller en björn. Eller en varg. Eller en skata (som höll på att skrämma livet ur mig den den flaxade runt i en gran när jag sprang förbi men då hade jag kommit ut ur skogen och sprang på vägen). Jag som tycker jag har bra lokalsinne kan nu förstå hur man kan gå vilse i skogen. Speciellt då om man inte har någon som helst koll. Väldigt vackert var det i alla fall.

När jag kom hem igen stod mamma vid spisen och laga mat. Vilken service! Nyduschad och med mat i magen tog vi tag i lingonplockarna och hinkarna och begav oss ut i skogen på jakt. Jag fick samlat ihop cirka två liter lingon innan regndropparna kom och killen hittade lite kantareller. Inte alls dumt! Skogen har en lugnande och fin inverkan på en också. Dubbelt inte alls dumt alltså. Får kanske bli en resa dit upp i vinter och åka lite längdskidor om snö och kyla tryter här nere.

Ack Värmeland, du sköna

2010-09-17T16:41:00.001+02:00

Nu bär det av mot Värmeland. Ska bli intressant att se hur långe jag klarar mig utanför civilisationen. Kommer förhoppningsvis få massa ny energi från skog och sjö. Får se hur länge jag klarar att umgås med min mamma. Jag tenderar att bli femton och arg när vi träffas. Jag får springa mycket.

Semester?

2010-09-16T22:29:00.000+02:00

Har jobbar över lite nästan varje dag den här veckan. Idag blev det lite mer än lite och jag var inte hemma förrän tolv timmar efter det att jag lämnat hemmet. Det tar på krafterna. Hade dessutom lovat min mamma att åka till IKEA och köpa en grej till henne som var slut senast hon var där. Imorgon ska vi nämligen åka upp till hennes stuga i Värmland. Så i helgen blir det minisemester innan nästa vecka drar igång med utskick på fredagen. Då både jag och en annan kollega ska vara borta nästa helg måste vi vara klara på fredagen vilket kan bidra till ett par övertidstimmar nästa vecka. Det positiva är att jag kommer kanske ligga plus på mitt komp-saldo. Det har jag inte gjort sen jag började jobba tror jag. Det tar dock på krafterna att jobba lite extra och då jobbar jag inte ens speciellt mycket mer än normalt. Förstår inte hur folk orkar eller hinner med att jobba mer än 40 timmar i veckan. Det finns ju så mycket som är viktigare!

Any how, jag funderade på om jag skulle ta en kort runda men jag fastnade på en sida som heter My Lifebook. Jag skrev ner de 12 kategorierna och började skriva små visioner om hur jag ville att mitt liv skulle se ut. Jag är ganska långt ifrån den bilden men nu när jag har en bild att jobba mot kanske det går lättare att komma dit. När det kommer till träningen har jag väldigt lätt för att sätta mål och se mig själv genomföra dem. När det kommer till andra saker i livet är det inte lika lätt. Kanske är det så för att man sällan ser någon som sätter upp sådana mål. Karriärmål får vi göra på jobbet i och med våra utvecklingssamtal, både långsiktiga och kortsiktiga. Det är kanske bra men när jag sitter där med min chef och sätter desssa mål är jag helt ärlig med vad jag vill? Målar jag upp mål som jag tror förväntas av mig eller som jag tror att jag kan klara av bara? Eller är jag helt ärlig och säger precis vad jag vill att jag ska göra om tio år? Visst är det hjälpsamt om både jag och min chef jobbar för att jag ska nå mitt mål. Hur annars ska jag nå dit om jag inte har någon hjälp? Hur gör andra företag? Jag känner att jag flummar iväg men det här upptar ganska mycket av min tankekraft. Jag vill veta vem jag vill vara och hur jag vill att mitt liv ser ut. Ska jag verkligen låta ödet bestämma det? Kan jag förändra mitt "livsöde" med hjälp av tankens kraft?

Fet till fit - en resa utan slut

2010-09-14T22:34:00.000+02:00

Hittade precis lite gamla bilder på mig själv. Har inte så jättemånga från när jag vägde som mest men här är ett par stycken. Alla är från sommaren 2006 och vikten ligger på 85-90 kg. Ett år senare vägde jag 69.

I Uddevalla när de bygger strandpromenadsbryggan

Hultsfredsfestivalen (kommentarer överflödiga)

Arvikafestivalen

Liseberg med finaste dubbelhakan (beror nog mest på hur jag har huvudet)

Ett år senare vägde jag 69. Sen blev jag sambo igen och det gick utför ett litet tag. Dock inte så mycket utför som förra gången. Nu har jag 10 kg tills jag når min målvikt på 63 kg.

På väg till Cypern med bästaste Anna (och supertöntig pose)

Kettlebellsarmy-träning #5

2010-09-14T22:03:00.000+02:00

Idag var det bara army training med Andrea. Bara och bara, det var så man saknade kettlebellsen emellanåt faktiskt. Vet inte hur många push ups vi fick göra men det var förbannat många. Dock med lite variation och det är ju roligt. Vi gjorde vanliga, vi gjorde triceps push ups, vi gjorde sneda push ups (d.v.s. en arm fram och en som en triceps push up). Mina axlar och handleder var helt slut. Efter vi gjort pull ups så var mina underarmar som pumpande små monster som inte kändes som mina. Brukar bli lite så när jag gör bicepscurl men inte alls lika intensivt.

Att vara stolt och tacksam över idag:
50 gjorda burpees
50 gjorda grodhopp (om än inte alla perfekta)
Många push ups på fötter
De 10 sista triceps push upsen (jobbiga men jag gjorde dem, mer än jag kan säga om de tidigare)
2x10 utfallshopp utan paus (min hatövning som tar så jävla mycket!)
Vi slapp regnet! Nu piskar det mot mina fönsterrutor och vinden viner. Sjukt tacksam att vi slapp det.

Nästa vecka hoppas jag på lugnare övningar så jag inte har träningsvärk resten av veckan. Inget bra att ha i benen under LL gissar jag. Nu ska jag bara kurera mina myggbett på ben och armar och mina konstiga utslag på rumpan. Killen säger att det ser ut som myrbett eller som något jag fått av brännässlor. Det kliar i alla fall. Mycket jobbigare än faktumet att jag knappt kan hålla i något. Var skitjobbigt för armar och axlar att köra bil hem. Kunde knappt ta av mig tröjan och sportbhn fick jag ha hjälp att få av mig. Blir en intressant dag imorgon.

Pigg och lätt, pigg och lätt

2010-09-14T17:25:00.001+02:00

Mina ben känns inte alls tunga och de känns ganska pigga. Mitt huvud däremot är tjockt och segt. Inte snorsegt som när man är förkyld utan mer som efter nio timmar vid datorn-segt. Mitt största hinder i allt jag gör är mitt huvud. Det är också min största tillgång. Tänk att det kan satsa allt framåt och tänka positivt i vissa situationer för att i en annan jobba stenhårt mot sig själv. Inte så smart. Idag ska jag jobba med mig själv och inte mot. Idag ska jag inte fundera så mycket utan bara göra. Inget gnäll (kommer bli en utmaning när jag är så trött som jag är). Så, parantesen är en typisk jobbba mot mig själv-grej.

Dagens mantra: pigg och lätt!
Snott från min svägerska. Hon är härligt positiv. Tack!