Musikbloggen

Stängt tills vidare

noreply@blogger.com (Ulf) — Sat, 01 May 2010 12:20:00 +0000

Hej igen,

Musikbloggen har upphört och uppgår numera i Stadsbibliotekets blogg "De Nio".

Välkommen dit: http://denio-bib.blogspot.com/

Tack för visat intresse och uppmuntrande kommentarer.

Ulf

Caroline af Ugglas

noreply@blogger.com (Ulf) — Fri, 20 Mar 2009 18:57:00 +0000

Jag har aldrig följt Melodifestivalen, så jag hade aldrig hört "Snälla, snälla" förut. (Jag har fortfarande inte hört Ernmans vinnarlåt eller nån av alla förlorarna.)

Men NU har jag det, och det var väl - om sanningen ska fram - för väl att den inte fick representera Sverige i Moskva. Den är alldeles för egensinnig och originell för det! Och den har SOUL, något som man inte förknippar med Eurovision Song Contest.

Carolines nya album har också soul, i massor. Med ett par undantag rör det sig om soulballader, några ganska bra, en hel del alldeles utmärkta! Bandet är tillbakalutat coolt och huvudpersonen sjunger med den där övertygelsen i rösten som man sällan hör på svenska plattor. Hon skriver en hel del själv, och får hjälp av andra. Är det Markus Krunegård som sjunger duett på en av låtarna? Konstigt nog berättar inte CD-häftet det.

Ett alldeles utmärkt litet album, och jag skäms lite för att jag inte visste att Caroline af Ugglas var en av Sveriges allra bästa sångerskor.

Lyssna också på:

"Joplin på svenska" - af Ugglas tolkar Janis Joplin

Peter Doherty

noreply@blogger.com (Ulf) — Fri, 20 Mar 2009 18:09:00 +0000

Ja, det var ju ett tag sen... Musikbloggen har varit deprimerad över det totala skivmörkret under december, januari och februari. Till och med säkra kort som Bruce kom ut med outhärdligt dravel. (Ytterligare ylande saxofonsolon från Clarence Clemmons, någon? Någon enda???)

Det enda bra som kom var väl A Camp med sin andra platta. Den är verkligen något alldeles speciellt, men man retar sig på att den inte står i Nina Perssons namn. "A Camp" är ett uselt bandnamn för ett band som inte är ett band.

Nåja, nu kommer musikåret i alla fall igång, och jag tänker börja med det senaste vi fick in, just idag faktiskt. Peter Doherty lär väl vara känd för de flesta - som medlem i The Libertines och Babyshambles, som pojkvän till Kate Moss, som knarkare och som medieföljetong. Jag hade inga stora förväntningar på hans första riktiga soloplatta, men jag blev positivt överraskad.

Här finns väldigt lite av det ramlande, snubblande, nästan kapsejande rocköset från bandplattorna. Istället är det mest akustiskt, med snygga arrangemang, en stråkkvartett här och där, bra texter och riktigt snygga låtar. Mycket övertygande!

Som jämförelse vill jag gärna nämna en annan gammal punkare, också aktuell med ett nytt soloalbum. Vår egen Thåström är tillbaka med "Kärlek är för dom". Kanhända någon tycker om det - en hel hög med kritiker har ramlat över varandra för att hylla det - men det är faktiskt det mest pretentiösa och skittråkiga mannen nånsin har gjort (och det vill ju inte säga lite).

Spår efter spår med pratsjungande, noll melodi, lunkande instrumentation, och den där hesa rösten som har slutat sjunga. Herregud, det är så trist det kan bli! Lyssna på Ebba Grön istället, om den där hemlösa jäveln som snodde oss på 40 plattor häromsistens får för sig att lämna tillbaka den.

Lyssna också på: De två plattorna med The Libertines, och de två med Babyshambles. De är rätt risiga alla fyra, men där finns massor av guldkorn.

Marianne Faithfull

noreply@blogger.com (Ulf) — Sun, 30 Nov 2008 18:07:00 +0000

Alla känner väl till Marianne Faithfull: rikemansdottern som blev tillsammans med Mick Jagger och Stones, drogade ner sig, blev heroinist och uteliggare i London och kom tillbaka 10 år senare med "Broken English", ett av 70-talets starkaste album.

Hon har hållit på sen dess, både som sångerska och skådespelerska (kolla in det makalöst tillbakahållna agerandet i "Irina Palm"). Och här är hon igen. Jag trodde hon var knäpp på allvar som gav sig på Dolly Partons "Down from Dover" som öppningsspår. Sen visar den sig vara det häftigaste jag hört på länge, med snyggt blås och stor produktion. Marianne sjunger den sorgsna texten helt perfekt (hon har ju erfarenhet att plocka ifrån).

En annan höjdpunkt är Randy Newmans "In Germany Before the War". Och det går ju inte att missa löjligt långa covern på Smokey Robinsons "Oooh Baby Baby", med gästsångare Antony (från the Johnsons). Kanske lite för jävla tillgjort för min smak, men när Antony rockar loss i mitten måste man skratta: håll dig till balladerna, Antony!

Jag skulle inte rekommendera någon att köpa det här albumet. Det är ju för väl att det finns att låna helt gratis på biblioteket.

PS. Jag såg Marianne spela en av huvudrollerna i Tom Waits' "The Black Rider" i London för några år sedan. Alla mina engelska vänner hatade henne. Jag tyckte hon var helt okej. Hon kommer nog inte sälja mycket av den här, men det är bra att någon ger ut den.

PPS. Hon låter faktiskt alldeles för jävligt i gamla "In My Solitude". Inte en ton rätt. Men det kan man ju säga om Keith Richards också.

Ry Cooder

noreply@blogger.com (Ulf) — Sun, 30 Nov 2008 17:30:00 +0000

Det tog tid att få ihop en vettig Ry Cooder-samling, men så har han ju också irrat mellan musikaliska stilar i nästan 40 år. Men här är den nu, en dubbel-CD som spänner över debuten från 1970 till innevarande års triumf. Visst hade man velat ha mer (själv saknar jag sisådär 30 favoritlåtar), men det är ju vackert så. Och vackert är det! Ljudmässigt har nog Ry aldrig låtit så bra. Den bästa filmmusiken (t ex "Paris, Texas") samsas med höjdpunkter från den där häpnadsväckande resan genom Amerikas musikvärld som har blivit Rys kännetecken. Rock, blues, jazz, country, zydeco eller hula-hula: gitarren går inte att ta miste på.

Men oj, vad jag hade velat ha mer från "Chicken Skin Music"!

Lyssna också på:

Den stora amerikanska trilogi som just avslutades med "I, Flathead".

"Bring the Family" med John Hiatt, och Ry i stor form.

Jenny Lewis

noreply@blogger.com (Ulf) — Sun, 19 Oct 2008 07:08:00 +0000

Jag gillade verkligen Rilo Kileys senaste platta för nåt år sedan, men det är inte en förälskelse som har hållit i sig. Ärligt talat kommer jag inte ihåg en låt från den idag, och jag hoppas lite att vi slipper dom i framtiden. För det är ju när ledaren Jenny Lewis jobbar utanför bandets ramar som det blir allra bäst. Hennes samarbete med The Watson Twins var charmigt och kul och egensinnigt. Nu kommer uppföljaren, och det är ett litet mästerverk.

Jenny är ju ett popsnöre med förkärlek för snygg soulmusik (och det var väl det som blev Rilo Kileys undergång). Här samsas de souldränkta balladerna med experimentell pop och hård rockmusik. Det här är en närmast perfekt platta (om man bortser från det fula, tråkiga och väldigt svårlästa "omslaget").

Jodå, soulballaderna är magnifika och det finns många här. Men det är helt andra låtar som har blivit mina favoriter. Titelspåret är en stor rockballad med snyggt körarrangemang, "Carpetbaggers" är en jävlaranamma-duett med Elvis Costello (som vägrar pensionera sig; han är med på Lucindas nya också). Men huvudnumret är ändå nästan nio minuter långa "The Next Messiah", med drösar av gästsångare och ett helt oförutsägbart arrangemang. Man kan nästan höra Jenny slå sig ut ur Rilo Kileys snäva ramar, och det är helt fantastiskt. En klassiker, på ett helt omistligt album.

De TRE BÄSTA låtarna finns att höra gratis på Jennys MySpace-sida (sånt gillar vi):
http://www.myspace.com/jennylewismusic

Southside Johnny

noreply@blogger.com (Ulf) — Wed, 17 Sep 2008 12:42:00 +0000

Att göra storbandsversioner av Tom Waits låtar kan låta som en självklar idé, med tanke på Toms eget småjazziga 70-tal. När nu Springsteens gamle polare Southside Johnny ger sig på låtskatten blir det verkligen jazz för hela slanten. Det underliga är att endast fyra låtar hämtas från 70-talet, resten är av mycket senare datum.

För en Waits-fantast som mig kan det bli rena helgerånet ibland, och jag saknar ofta Toms skrovliga stämma och egensinniga arrangemang. Och om man inte är särskilt förtjust i storbandsjazz á la Nelson Riddle ska man nog hålla sig borta från det här.

Här finns höjdpunkter som "New Coat of Paint", "Tango Till They're Sore" och svängiga "Walk Away", den senare med Tom Waits själv som gäst. Men hela plattan präglas av ett jäkla gott humör, och förhoppningsvis kan den få någon att leta upp de helt överlägsna originalversionerna. De finns att låna!

Klicka rubriken ovan för några smakprov!

Dean & Britta

noreply@blogger.com (Ulf) — Wed, 17 Sep 2008 09:30:00 +0000

Dean Wareham var en gång i tiden frontfigur i Galaxie 500 och kan därmed sägas ha varit med och skapat den udda musikformen slowcore. Efter det bildade han gruppen Luna och fick sällskap av Britta Phillips. Luna splittrades och numera är det bara de två, både musikaliskt och romantiskt.

Parets andra album tillsammans har nyligen släppts och det är en liten poppärla! Det är inte slowcore längre, men nog är det långsamt! Samtliga låtar släpar sig behagligt fram i ursnygg produktion (en självklarhet när legendariske superproducenten Tony Visconti sitter i kontrollrummet). Det är vacker och svävande musik, som får åtminstone mig att tänka på Isobel Campbells samarbete med Mark Lanegan nyligen. Fast med mindre rock och mer pop.

Parets egna låtar blandas med covers på bland andra Donovan och Lee Hazlewood! Och det är väl den senares "You Turn My Head Around" som får anses vara bästa låten, med underbar sång från Britta. Men här finns egentligen bara bra låtar.

Gruppens första album, "L'avventura", har nyligen släppts igen och är under inköp.

Lyssna gärna på duons MySpace-sida:
http://www.myspace.com/deanandbritta

Jakob Dylan

noreply@blogger.com (Ulf) — Sun, 24 Aug 2008 11:03:00 +0000

Hej igen! Musikbloggen har haft en lång och skön semester, men nu när folk börjar undra om vi har dött så är det väl dags att sätta igång igen. Det har varit si och så med skivutgivningen i sommar, men en del kul har hänt. Först ut är en man med alldeles för mycket att leva upp till.

När Jakob Dylan debuterade 1992 var det med bandet The Wallflowers, och hade det inte varit för efternamnet hade ingen tänkt på att jämföra med gamle Bob. Frågan är om någon hade brytt sig överhuvudtaget. Nu blev det ju ändå en hel del totalt orättvisa jämförelser. Det höll inte och bandet splittrades efter fem utmärkta album, med ett bestående mästerverk i andra plattan "Bringing Down the Horse".

The Wallflowers sysslade med stor och episk rock och pop, med knepiga och välskrivna texter, men det är historia nu. När Jakob solodebuterar är det med en väldigt stillsam och helt akustisk samling sånger, allihop små pärlor. Och texterna är bättre än någonsin. Det är ett ganska kort album som vinner på att höras igen och igen. Jag måste erkänna att den gick mig förbi första gången jag hörde den. Det var först när jag satte den på repeat och lät den vara soundtrack till min dag som jag insåg hur fantastisk den faktiskt är. Det går att tänka sig hur Wallflowers hade tacklat låtarna, men det är bra som det är, med bara trummor och bas bakom Jakobs akustiska gitarr och säregna stämma. Ett album som man lär sig älska.

Lyssna också på "Bringing Down the Horse", ett av nittiotalets allra bästa album. Tredje plattan "Breach" finns också att låna. Inte lika fantastisk, men stor popmusik iallafall.

Du kan lyssna här: http://www.myspace.com/jakobdylan

Elvis Costello

noreply@blogger.com (Ulf) — Sat, 17 May 2008 10:54:00 +0000

Jaha??? För bara några månader sen sa du ju att du skulle sluta spela in skivor, Elvis! Vad fan gör du här nu? Har Diana sparkat ut dig (som de flesta jag känner hoppas att hon en dag ska)?

Ja, det är lätt att göra sig lustig över Elvis nuförtiden. Men vi som minns storhetstiden märkte en skillnad redan med ”The Delivery Man” för några år sedan. Mats Olsson i Expressen, som inför läsarnas ögon sålde alla sina Costello-plattor nån gång på nittitalet, har sedan dess låtit meddela att han börjat köpa upp dem igen. Ha!

Men visst, nittitalet var verkligen inte Elvis årtionde. Jag köpte inte en enda av plattorna, trots ständigt prat om ”nytänding”. Och nu, när han har ”lagt av”, kommer en ny platta, och den är en ren slump. På besök i studion för att hjälpa Jenny Lewis med en låt, fick han en kick, störtskrev en handfull låtar, och spelade in dem med ett hastigt ihopsatt band (med gamla Attractions-medlemmar som Steve Nieve, och Jenny Lewis själv på ljuvlig stämsång).

Vilken kick det blev! Man blir som förflyttad tillbaka till 1986! Första låtarna kunde lätt varit med på ”Blood & Chocolate”. Just den är en känsla som dominerar här, men det är egentligen en ”greatest sounds”-samling, med allt från punkrockare till sofistikerade popstänkare och de där storslagna pianoballaderna. Underbara låtar avlöser varandra. Texterna är minst lika klyftiga som vanligt. Produktionen är enorm. Ja, jäklar!

Jag var själv så jävla utled på mannens senare utbud, att detta kommer som en ren chock! Liket lever! (Jag kommer ihåg när de sa det om Rod Stewart. Det visade sig vara osant. Han bevisade det sen.)

Lyssna också på:

Elvis Costello: Allt från ”My Aim Is True” 1977 till ”Blood and Chocolate” 1986 är fantastiskt (med undantag för ”Punch the Clock” som är sådär, och ”Goodbye Cruel World”, som är riktigt dålig).

Jenny Lewis! Både hennes plattor med Rilo Kiley och soloplattan. Och mer kommer ju!

PPS. Inget oanständigt i albumtiteln, även om det låter så när man uttalar den. Den är en hyllning till Momofuku Ando, skaparen av de där lättlagade nudlarna som nog varje student i hela världen känner till.

Isobel Campbell & Mark Lanegan

noreply@blogger.com (Ulf) — Sat, 17 May 2008 09:23:00 +0000

Isobel Campbell (från Belle & Sebastian) och Mark Lanegan (från Screaming Trees) fann varandra för ett par år sedan, och deras debut “Ballad of the Broken Seas” var ett litet underverk. Nåt slags folkmusik med uppenbar popkänsla, men absolut ingenting för hitlistorna. Tyvärr! Man tycker ju att en låt som Hank Williams-covern ”Ramblin’ Man” borde tilltala fler. Fast plattan blev ju lite av en ”alternativ hit” i alla fall, och lånades ut rätt mycket ett tag. Nu står den, otroligt nog, och samlar damm. Vi får hoppas att den här uppföljaren innebär en nytändning.

”Sunday at Devil Dirt” är väl en logisk fortsättning på debuten, men ändå inte. Isobel står fortfarande för i stort sett alla låtar, men nu är det nästan enbart Mark som sjunger, med sin dova och mörka röst. Om han lät rätt mycket som Nick Cave förut, så påminner han mer om Leonard Cohen idag. Isobel, när hon ibland går fram till mikrofonen, låter lika underbar som vanligt, men bidrar samtidigt till Cohen-liknelsen. Och ”Come On Over” låter kusligt likt The Walkabouts och är följaktligen rätt magnifik (fast elgitarren har nog gummisnoddar till strängar).

Självklart huvudnummer den här gången är ”Back Burner”, en lång och ljuvligt mässande voodoo-hymn, med Lanegan pratsjungande texten. Den har jag nog spelat tio gånger sen i förrgår. En annan favorit är ”Trouble”, en sån där ballad som man bara inte kan få nog av.

Det här är musik för sena kvällar. Oemotståndlig när man är på humör. Då blir den en platta omöjlig att tycka illa om. Men spela den aldrig när du ska på party! Då blir du bara sittande hemma med en flaska rödvin istället. Det kanske inte är snäll musik, men det är ändå oändligt vackert.

Mer att lyssna på:

Belle & Sebastian förstås, om man gillar brittisk snällpop med en hel del originalitet. Vi har i stort sett allt de nånsin gjort.

Screaming Trees, om man gillar post-grunge med en del rätt snygga låtar. En perfekt samling finns att låna.

Men framför allt, första plattan med det här paret! Har inte varit utlånad på ett tag nu!

Dessutom: The Walkabouts och Tindersticks.

Isobels MySpace-sida är gammal men kolla in YouTube: fullsmäckad med låtar och videor (med rätt usel bildkvalitet):
http://www.youtube.com/watch?v=kQS4K8Pg0U4

Mudcrutch

noreply@blogger.com (Ulf) — Wed, 07 May 2008 18:05:00 +0000

Mudcrutch var Tom Pettys första band, bildat 1970 men upplöst innan han skivdebuterade 1976 som Tom Petty & The Heartbreakers. På den tiden var han sångare och basist, och när han nu mer är 30 år senare debuterar med ett helt återförenat Mudcrutch är han återigen sångare och basist!
El-gitarrerna delas mellan Tom Leadon och gamle Heartbreakern Mike Campbell, och man kan till och med jämföra dom om man vill, för Leadon håller bara till i vänstra högtalaren, och Campbell bara i den högra! En annan Heartbreaker, Benmont Tench, spelar keyboards, och Randall Marsh sitter bakom trummorna. Det kunde ha låtit som vilket Heartbreakers-album som helst, men det lustiga är att det ofta låter som tidigt 70-tal!

Petty är den självklare ledaren och hans låtar dominerar, som de bör. Men här finns ett par fina traditionella låtar också, och en underbar version av gamla ”Six Days on the Road”. Och när Tom Petty tolkar Roger McGuinns ”Lover of the Bayou” kan det ju inte bli fel.
Det är väldigt avslappnat och kul, lite som Toms förra hobbyband The Traveling Wilburys. Och precis som då, så tror man väl egentligen inte på nån fortsättning. Det här är en nyck, ett infall, men ett trevligt sådant.

Ska vi klaga lite, så ska vi klaga på ”Crystal River” som är 9:29 lång och slö som satan, med flera uuuuuuuuutdragna gitarrsolon. Och när Petty låter Benmont Tench och Tom Leadon bidra med varsin egen låt blir det inte heller lika kul. Annars är det rock’n’roll hela vägen.

Lyssna också på:

Tom Petty – ”Anthology: Through the Years”. En dubbel-CD från 2000 som knäcker det mesta. Måste höras. Finns bland boxarna av utrymmesskäl

Traveling Wilburys - "The Traveling Wilburys Collection", två CD och en DVD med allt de gjorde. Finns också bland boxarna.

PS: Mudcrutch har EN låt på sin MySpace-sida. Föga imponerande (fast låten är skitbra):
http://www.myspace.com/mudcrutchmusic

Daniel Lanois

noreply@blogger.com (Ulf) — Sun, 27 Apr 2008 18:19:00 +0000

Daniel Lanois har – ensam eller tillsammans med knäppgöken Brian Eno – skapat sig ett namn som superproducent genom åren. Sedan åttitalet har de två utvecklat en mystiskt svävande och atmosfärisk ljudbild som är helt egen och lätt igenkännlig. Bland mästerverken kan nämnas Peter Gabriels ”So”, U2s ”The Joshua Tree”, Emmylou Harris ”Wrecking Ball” och Bob Dylans ”Time Out of Mind”.
Solokarriären har inte varit lika framgångsrik, trots tre album – “Acadie”, “For the Beauty of Wynona” och “Shine” – som är bland det vackraste och mest spännande man kan höra. På senare tid har han mest gett ut skåpmat och experimentella instrumentalplattor. När nu det första riktiga albumet på fem år kommer, så är förväntningarna höga. Kanske FÖR höga. De infrias i alla fall inte.

Det här är i stort sett ett soundtrack till en ny dokumentär om Lanois, i sig ett slags handledning i konsten att skapa vacker musik. Bara det gör albumet lite för splittrat, lite för planlöst och lite för långt. Första invändningen gäller Brian Eno, som bjudits in att prata absolut nonsens här och där. Om man klarar av att höra hans pretentiösa pladder en gång, så är det allt. Sen vill man aldrig höra det igen. Och inte kan man programmera bort karln heller, för han håller inte klaffen ens när en ny låt börjar. Man blir inte av med honom!

Sen är det ju låtarna, som inte alls håller sedvanlig klass. De bästa bränns dessutom av redan i början, och andra hälften av albumet blir rena ökenvandringen. Långa ”Duo Glide” är faktiskt häpnadsväckande usel! ”Lovechild” är trött country som dras ut till nästan nio minuter av ett fyra minuter långt och helt ovidkommande pianointro. Den korta improviserade gospeln ”This May Be the Last Time” hade inte ens platsat som utfyllnad på “Acadie”. På den här plattan blir den bara ett störande avbrott.

Men visst, här finns bättre stunder, och de som gillar Lanois kommer att vilja höra hans version av ”Where Will I Be” (men den når aldrig samma höjder som Emmylous). Titellåten är helt okej, och ”Not Fighting Anymore” kunde varit med på ”Wynona” (men man får en gnagande känsla av att den faktiskt VAR det!) ”Harry” minner om sentida Dylan, och blir stillsamt vacker, utan att nå upp till de största låtarna. På slutet överraskar ”Joy” med gammal hederlig elorgel och en riktigt snygg melodi.

Lyssna också – eller hellre – på:

”Acadie” – ett debutalbum uppbyggt av sparade trumspår, demoinspelningar och knäppa infall. Magnifikt.

”For the Beauty of Wynona” – ett makalöst ljudäventyr från början till slut (men hoppa över andra låten, för den är helt enkelt inte bra). En STOR platta som ska spelas HÖGT. Om du känner att du måste gå ut en stund då och då, har du hittat alldeles rätt volym. Men stanna kvar, det där lätta illamåendet går över efter ett tag.

”Shine” – ett mer avskalat men lika vackert album, med sånghjälp från Emmylou och Bono.

PS. De två första låtarna från ”Here Is What Is” (minus Eno) finns på MySpace: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=95315511

The Kills

noreply@blogger.com (Ann) — Tue, 22 Apr 2008 14:05:00 +0000

Det ringer. Men det är ingen som svarar genom ”U.R.A Fever”. Istället växelsjunger W och Hotel till telefonsignalerna. Det är suggestivt, sexigt och man kastas rakt in i The Kills senaste album ”Midnight boom”.

Lo fi-indie-punkrock skulle kunna beskriva The Kills tidigare skivor ”Keep on your mean side” och ”No wow” (den sistnämnda finns att låna i Åhus). Lite PJ Harvey och Yeah yeah yeahs, kan man också säga. Men självklart med en egen touch. Jag tycker att de har ett rockabilly-jag-vill-bo-på-en-amerikansk-ranch-sound som mal på i bakgrunden, även om man inte ska förväxla det med D.A.D. eller nåt… Lite tjatigt, kanske. Även om titelspåret ”No wow” från andra plattan är en av mina favoritlåtar, alla kategorier. Med den nya skivan har de delvis växlat spår. Mer experimentlust, mer variation, mer pop. Lite mer kommersiellt och glatt, men också riktigt, ruskigt bra. Det är kanske så här Blondie hade låtit om de hade kommit nu? T.o.m. den lugna låten ”Black balloon” går att höra på utan att det kliar i skip-fingret. Och favoritlåten ”Sour cherry” kommer jag absolut att spela hela sommaren.

Andra bra kille&tjej-grupper att låna: White Stripes, Mates of State, Dead Can Dance och Knife.

Adele

noreply@blogger.com (Ulf) — Mon, 21 Apr 2008 00:28:00 +0000

Mer brittiskt. De är verkligen på g nuförtiden, men det här överraskar. Ett debutalbum från en 19-årig London-tjej från – av dialekten att döma – samma trakter som Kate Nash och Jack Penate: Jodå, man vet vad man kan vänta sig. Men oj, vad man misstar sig! Adele spelar i en HELT annan liga. Långt efter att de andra tomteblossen brunnit ut kommer hon att finnas kvar. Det här albumet är ett litet mirakel.

Den inledande ”Daydreamer” är bara akustisk gitarr och Adeles alldeles otroliga röst. Det är så rysansvärt så det går inte att beskriva. I ”Best for Last” börjar en bas svänga nåt djävulskt, och tjejen sjunger ännu bättre. Sen är det dags för låten som nog alla har hört på radio, ”Chasing Pavements”. Det är så nära Kate Nash och de andra som hon kommer. Gigantisk popmusik med öppna spjäll. Men hon går sin egen väg redan i nästa låt, den nästan triphoppiga ”Cold Shoulder”, med frenetiska trummor och jättelika stråkar. Och helt överjävlig sång.

Adele Adkins skriver allt sitt material själv – när hon inte helt och hållet tar över Dylans ”Make You Feel My Love” och får vuxna män att gråta – och jisses så underbart det är. Inte ett spår man vill vara förutan.
Hon är bättre än Duffy och Kate och Lilly, och minst lika bra som Amy (den uppenbarligen givna – men vingliga – referensen för alla nya brittiska sångerskor).

Men var ska jag ställa den här lilla pärlan? Pophyllan, antar jag. Äh, jag låter den stå på veckolån tills jag går i pension. Sen får nån annan stackare avgöra saken. Kanske det då finns en självklar hylla för den här blandningen av jazz, blues, soul, r’n’b, och ren och oförstörd pop.

Fina låtar och ett par videor hittar du på Adeles space: http://www.myspace.com/adelelondon

Duffy

noreply@blogger.com (Ulf) — Sun, 13 Apr 2008 19:49:00 +0000

Den här plattan har gjort väsen av sig långt innan den nu äntligen släpps här i Sverige: Mats Olsson har hajpat den i månader på Expressens sportsidor (!), Samma tidnings recensent gav den en feg trea (av fem) för att den var mer av den brittiska ”retrotrippen”. En fjantig hiphop-skribent i Nöjesguiden gav den betyget 1 av 5 för att den var samhällsfrånvänd (hahahaha). Orättvisa jämförelser med Amy Winehouses ”Back in Black” har varit legio. Tänk att ett litet popalbum kan röra upp så mycket känslor hos folk som (Olsson undantagen) har noll intresse för den här typen av musik!

Men nu är den här, och vad bråkar vi om egentligen? Det här är ju bara simpel popmusik med rötter i 60-talet, och med tydliga referenser till en återupptäckt Dusty Springfield och annan ”soul lite” från fornstora dar. Det visar sig vara alldeles förföriskt underbar pop med en sångerska, som trots sina 23 år låter som gammal i gemet. Bernard Butler, tidigare gitarrist i Suede, bidrar med stora stråkarrangemang och rätt mycket stil. 60-tal, utan tvekan. Men det är inte bara Dusty: här ekar av Dionne Warwick och Petula Clark också, och Duffys sånginsats står inte förebilderna efter. Hon kan bli hur stor som helst. Det sa vi ju, å andra sidan, om Joss Stone också, när hon debuterade för några år sedan. Vem lyssnar på henne nuförtiden?

Hursomhelst är detta en mycket behaglig skiva. Till och med Nöjesguidens tillgjorda fåntratt till recensent måste väl ändå tillstå att så här romantiskt underbar musik inte behöver vara världstillvänd? (Jag försökte få till ett ”till” till i den meningen, men det gick inte.) Faktum är att om den blir det, så slutar den vara romantisk, och vad fan ska vi då ha den till?

Själv tycker jag mest att hon låter som en brittisk Macy Gray. Men det är ju jag.

PS, Tre av de bästa låtarna finns naturligtvis på Duffys MySpace-sida:
http://www.myspace.com/duffymyspace

PPS. Duffy är hennes efternamn. Hon heter Amy Ann Duffy. Hon kommer förresten från Wales. Bara det är ju sympatiskt.

Kathleen Edwards

noreply@blogger.com (Ulf) — Mon, 07 Apr 2008 05:25:00 +0000

Varför Kathleen Edwards två första plattor står och skräpar på countryhyllan vet jag inte riktigt. Hon är ungefär så rockig som man kan bli. Ändå är det något med henne som gör att man hellre ställer henne mellan Dixie Chicks och Sara Evans, än mellan Dave Edmunds och The Eels. Kathleen är definitivt en tjej man skulle vilja skydda från The Eels. (Å andra sidan hade Steve Earle funnits nära till hands, och DÄR hade hon verkligen känt sig hemma.)

I CD-häftet till tredje albumet ser hon ut som något ur en Jane Austen-filmatisering. Det är en look som rimmar väl med det svävande öppningsspåret, den vackra titellåten och den lugnaste balladen (fast den heter förstås ”Sure as Shit”). Den går sämre ihop med den sjövilda andralåtens larmiga gitarrer, ylande munspel och ilsket fräsande text. Eller den sarkastiska, skittuffa och countryljuva ”I Make the Dough, You Get the Glory”. Eller de episka rockarna “Oil Man’s War” och “Oh Canada”, med fler elgitarrer än man orkar räkna. Underbart ös. Men om det är ”vackert” man är ute efter så finns ju ”Goodnight, California” och den sorgliga berättelsen om ”Alicia Ross” som blir nästan dylansk. Ack.

Det här är ett stort och mäktigt album, och i mina öron är det det bästa som finns att höra just nu. Kathleens nästan slätstrukna men hypnotiska röst borrar sig in i en, och låtarna växer och växer. Jag kan inte rekommendera det här nog mycket. Hur bra hade inte världen varit om alla hade lyssnat på Kathleen Edwards istället för Marie Picasso och Linda Bengtzing?

Kathleens två första album heter ”Failer” och ”Back to Me”. Inte RIKTIGT lika fantastiska, men de är sannerligen bra nog. Båda finns att låna. På countryhyllan.

PS, På MySpace finns några fina låtar, bland annat den där andra låten, ”The Cheapest Key”. Vilka gitarrer! Vilket munspel! Plus ett vrålsnyggt piano! Bäst just nu. http://www.myspace.com/kathleenedwards

I'm Not There: Original Soundtrack

noreply@blogger.com (Ulf) — Mon, 31 Mar 2008 18:54:00 +0000

Om nu någon har lyckats missa det, så har Todd Haynes gjort en högst originell och udda Dylan-dokumentär som heter ”I’m Not There”. Och han är inte där heller. Dylan, alltså. Istället spelas han av allt från en 14-årig liten svart kille och en supercool Kate Blanchett till folk som Richard Gere och Heath Ledger. Egensinnigt är bara förnamnet. Filmen är naturligtvis smockfull av Dylan-låtar, och nu kommer ett soundtrackalbum som ett brev på posten.

Det här albumet är värt att höra om så bara för Jim James & Calexicos sagolika och svidande vackra sydstatarversion av ”Goin’ to Acapulco”. Den är en av de mäktigaste höjdpunkterna i filmen, och den blir det här också. Det tog mig en halvtimme att ta mig förbi den. Sen fastnade jag nästan lika länge i Richie Havens innerliga tolkning av ”Tombstone Blues”. Cat Powers urtjusiga ”Stuck Inside of Mobile” och John Does passionerade gospelversion av ”Pressing On” tar man också gärna om några gånger. Sonic Youth tar lo-fi-tänkandet en bit för långt.och låter mer som no-fi i titelspåret, men det är ändå underbart. Och så där fortsätter det. Du har inte kommit till mitten av första CDn än! Det finns massor kvar.

Min favorit för tillfället ligger dock mot slutet av andra skivan: "Knockin' on Heaven's Door" i en himmelsk tolkning av Antony & The Johnsons kan faktiskt ta andan ur en! Jeff Tweedys nerviga "Simple Twist of Fate" är också fantastisk.

Det finns ju drösar av Dylan-hyllningar, men den här får nog räknas som den definitiva. 33 mästerliga låtar tolkade av originella artister som verkligen satsar allt. Ska jag klaga på någon så får det bli Tom Verlaine som mest är trist i en närmare 8 minuter lång "Cold Irons Bound". Annars är det bara att luta sig tillbaka och njuta.

Lyssna också på: Dylans egna plattor! Vi har alla de bästa.

Och titta på: "Don't Look Back", turnéfilmen som Bob gjorde i mitten av sextitalet. Nästan lika knäpp som "I'm Not There"! Finns på dubbel-DVD.

PS. Det är INTE Bob Dylan som pryder omslaget ovan. Det är Kate Blanchett, och hon är alldeles underbar.

Sibel

noreply@blogger.com (Ulf) — Wed, 19 Mar 2008 00:19:00 +0000

Jaja. Om någon hade sagt för ett par år sedan att jag en dag skulle sitta och blogga om lilla Sibel Redzep, hade jag sagt att de hade en skruv lös. Och här är vi nu. Men det är väl klart att vi ska skriva om Sibel, när hon nu albumdebuterar! Hon har ju trots allt sommarjobbat här på bibblan. Och under Idol-tiden var det hit hon kom för noter och texter. Får vi ett tack för det i den kilometerlånga tacklistan? Inte fan! Är vi bittra över det? Inte det minsta.

Jag är rädd för att mina referensramar inte riktigt räcker till för att säga något intelligent om ”The Diving Belle”. En del Celine Dion och två delar Kelly Clarkson? Släng i lite Cher, krydda med en gnutta Christina Aguilera, och rör om? Äh, jag har ingen aning vad jag pratar om.
Men jag gillade andra låten. Stor och svulstig popmusik med hygglig refräng.Och det fanns något i femte låten som fick mig att vakna ur min slummer.Snyggt break i fjärde, dessutom, med stråkar och feta trummor. När det inte blir alltför mainstream blir det riktigt bra. Och gudarna ska veta att tjejen har yl i strupen!

Men vilket helvetes fult omslag! Lilla Sibban ser ju ut som en söndersminkad skyltdocka. Och titelns tramsiga ordlek är högst tveksam. Hur genomtänkt är DEN, egentligen? Här kommer ett bra titelförslag för en debutskiva med Sibel, förvisso något senkommet: ”Sibel”.

PS, När jag skriver det här startar nionde låten, Nån sorts Kelly Clarkson-ballad med en doft av världsmusik (men en refräng så svag att den knappt orkar stå upp). Och Sibel sjunger skiten ur den! Faktiskt rätt bra!

PPS. Sibel har redan levt ett halvt liv på MySpace: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=138124630

Black Mountain

noreply@blogger.com (Ann) — Thu, 13 Mar 2008 15:39:00 +0000

Om den här skivan skulle klassas som våra biblioteksböcker så hade den hamnat bland sagosamlingar, fantasy eller kanske under hylla Bl – omstridda fenomen och företeelser. Inte så att den har någon kontroversiell historia (vad jag vet), men Black Mountain hade nog trivts bra bland feng shui och ufon. Det är alltså en något flummig grupp vars häx- ängla- och demonfyllda texter säkert gör Ronnie James Dio drakgrön av avund. Själv får jag frossbrytning bara jag tänker på mindfulness och new age, men jag är inte desto mindre redo att kapitulera och följa med till de svarta bergen när jag hör fjärde spåret ”Wucan” och texten med flower, flower train. Men även om det är 70-talsretro så är det egentligen ingen flower power-trip, utan det är en mörk värld som målas upp (inte så konstigt att jag är med på tåget). Musikaliskt finns det klara referenser till Deep Purple, Pink Floyd och Black Sabbath, men soundet känns samtidigt uppdaterat och fräscht.

Låtarna är ibland maratonlånga, med instrumentala partier som verkar hålla på för evigt. Robert Plant har vid något tillfälle sagt att han passade på att läsa under Jimmy Pages långa gitarrexkursioner och även om Black Mountains sångare Stephen McBean också sköter gitarren i gruppen, så har han tid att ögna igenom åtminstone en Poe-novell i mittenpartiet av ”Bright lights”. Låten är 16.38 minuter lång (!) och 6-7 minuter in övergår den i någon sorts flytande gasform, för att sakta återgå till fast form under den tolfte minuten.

Jag hade inte tänkt att det skulle ta 16.38 minuter att läsa den här texten, så jag ska bara nämna att Black Mountain ligger på Jagjaguwar, ett bolag med rätt spännande utgivning. (Musik som garanterat aldrig spelas på Rix FM…)

Allison Moorer

noreply@blogger.com (Ulf) — Sun, 02 Mar 2008 10:13:00 +0000

Jag hade ju bestämt mig för att inte skriva om en artist TVÅ gånger inom överskådlig framtid, men det här är så jäkla bra att jag inte kan låta bli. Allison Moorer gör en aldrig besviken, och hennes nya är en covers-platta utöver det vanliga. Förra plattan, producerad av maken Steve Earle, var ju rätt poppig, trots allvaret i texterna. Här är det mer rock och blues, och det är Steves kompis Buddy Miller som står för stor produktion, med framträdande orgel och elgitarr, men också stråkkvartetter och ett överraskande saxofonsolo. Steve spelar gitarr på ”Goodbye Daddy Blues”, inget annat. Men lyssna när frugan tar i lite grann i Ma Raineys urgamla blueslåt! Hade jag varit Steve hade jag köpt lite blommor på vägen hem idag. (Fy satan så underbar den simplaste musik kan bli!)

Allison har valt enbart kvinnliga låtskrivare för sitt album, för hon tycker att den kvinnliga erfarenheten och den kvinnliga rösten borde få mer utrymme. Jag har inga invändningar, särskilt inte när det gäller Allisons röst. Den går rakt in i mig.

Plattan inleds med hennes egen ”Mockingbird”, en vacker låt som får dig att längta efter hennes nästa album. Sedan är det covers som gäller, och inte vilka som helst: June Carters ”Ring of Fire”, Patti Smiths ”Dancing Barefoot”, Judy Collins ”Both Sides Now”, och Nina Simones ”I Want a Little Sugar in My Bowl” för att bara nämna några. Många av dem har ju tolkats otaliga gånger förut, men Allison och Buddy får dem att låta helt nya. Det är oavbrutet njutbart.

Och när hon tolkar storasyster Shelbys ”She Knows Where She Goes”, till mjuk steelguitar, så blir åtminstone jag lite tårögd. För mig är det dock den storslagna versionen av Gillian Welchs ”Revelator” som är mästerverket. Jisses, så bra det blir när alla bitar faller på plats!

Lyssna också på:

Varför inte originalen? Vi har NÄSTAN allihop. (Saknar en, ska försöka fixa det!)

Dessutom: Allt annat med Allison, Buddy Miller, Steve Earle och (för att plocka ett namn ur hatten) Lori McKenna.
Och vi får förresten en ny med Kathleen Edwards nästa vecka. Alltid spännande.

PS. Tre höjdare från skivan finns på Allisons MySpace-sida; http://www.myspace.com/allisonmoorer

Mer finns att höra på hemsidan. Klicka rubriken ovan.

PPS. Jag satt och slöade och klickade nämnda hemsida med stortån, Och jodå, mer musik där. Hela jävla plattan för att vara exakt. Man måste älska människor som Allison Moorer!

Jack Penate

noreply@blogger.com (Ulf) — Sat, 23 Feb 2008 21:44:00 +0000

Jack Penate (uttalas ”pänn-JA-täj”) ser ut som en annan Elvis Costello på omslaget, och man förväntar sig nåt uppkäftigt och rockigt. I ungefär 30 sekunder tror jag på det, men sen visar sig Jack vara mer en produkt av den nya brittiska vågen. Costellos ilskna 70-talspop är förvisso en given referens, men Jack tänker mer på dansgolvet. Han kunde faktiskt vara uppvuxen på samma gata som Kate Nash. Inte bara dialekten är identisk, de skriver texter ungefär på samma sätt och med samma innehåll. (Jämför gärna ”Have I Been a Fool” med Kates ”Foundations”!) Nu råkar ju jag gilla Kate Nash, och jag gillar det här också. Han har en utmärkt popröst, som kommer mest till sin rätt i balladerna, särskilt i ”Learning Lines” (”Bessie Smith sings the blues...”, du har hört den).

Just nu lyssnar jag på ”Run for Your Life” och jag tänker lyssna på den igen när den tar slut. Det är den typen av låtar.Man mår bra av det här. Det är ungt, friskt och sprudlande av energi. Att det sedan ”bara” är gammal hederlig rock’n’roll och rockabilly med ett nytt poptänkande gör ingenting alls. Det låter faktiskt som ett greatest hits-album.

Lyssna också på:

Kate Nash och Lilly Allen.

”My Aim Is True”, “This Year’s Model” och ”Get Happy!!” med Elvis Costello.

“Must I Paint You a Picture: The Essential Billy Bragg”.

Fyra höjdarlåtar från den här plattan finns att höra på MySpace: http://www.myspace.com/jackpenate

Colbie Caillat

noreply@blogger.com (Ulf) — Sat, 23 Feb 2008 13:58:00 +0000

Colbie Caillat var namnet. Själv har jag bara en mycket egen idé om hur det uttalas. Men efter att ha hört hennes debutalbum är jag rätt säker på att vi får lära oss hennes namn ganska snart.

Det här är ljuv solskenspop med välbekanta arrangemang och charmiga texter som inte berör en det minsta. Man kan nynna med, men man minns inte ett ord. Produktionen är stor och egentligen lite för polerad, och det är bara Colbies personlighet som får en att stanna upp och lyssna ordentligt. Radiohiten ”Bubbly” har du nog redan hört (”It starts in my toes...”), men här finns massor av lika bra låtar.

Det kan bli lite väl snällt efter ett tag, lite som att överdosera på godis, men precis som med godis proppar man i sig mer och mer ändå. Fast lite tuffare tag hade inte skadat. Det kommer kanske nästa gång? Jag ser faktiskt fram emot uppföljaren.

Colbie kommer hursomhelst att bli jättestor, om nu inte det faktum att hon ser ut som en miljon dollar står i vägen. Det där var ironi, något som vi vanligtvis försöker undvika här på Musikbloggen. Men allvarligt talat: kan fula tjejer inte sjunga? Säg mig EN inte särskilt snygg tjej med ett skivkontrakt!

Lyssna på Colbie på MySpace: http://www.myspace.com/colbiecaillat
(bara smakprov, inga hela låtar, men du kommer att vilja höra resten)

Van Morrison

noreply@blogger.com (Ulf) — Sat, 23 Feb 2008 12:16:00 +0000

Van Morrison: the man, the myth, the legend. Jaja, själv är jag skittrött på honom. Tror inte jag orkat lyssna mig igenom en enda av hans senaste fem plattor. Annat var det förr, när jag köpte allt han gav ut (och det har ju blivit en del). Men det kvittar ju faktiskt hur mycket strulig surgubbe han är idag: han har släppt några alldeles fantastiska album, och nu kommer de flesta tillbaka, i kärleksfullt remastrade utgåvor (med bonusspår). Det är bara att tacka och ta emot (men vi kan ju fundera över varför mästerverken ”Astral Weeks” och ”Moondance” inte ingår; förhoppningsvis för att de kommer som 30-årsjubileum-dubblar från Legacy Records snart, så som de stora albumen brukar göra).

Den här nyutgivningen kommer att pågå i ett år, och den första högen inkluderar en handfull titlar, från legendariska live-plattan ”It’s Too Late to Stop Now” från 1973 till ”Back on Top” från senare (tråkig) tid.

De här två albumen från sent 70-tal tillhör mina favoriter. De är båda sprängfyllda med underbara låtar, stor sång och gott humör. Det skulle dröja innan Van lät lika glad igen.
”Wavelength” (1978) är stort producerad och otroligt svängig. Den ljuvliga tjejkören får gott om utrymme, och Van sjunger ut rejält (utan att bli jobbig).

”Into the Music” (1979) har en mer spartansk produktion, men också några av hans bästa låtar, som ”Bright Side of the Road” och ”Steppin’ Out Queen”, för att inte tala om ”Full Force Gale” som är sådär jublande som ”Brown Eyed Girl” var tio år tidigare. Om man inte tycker om ”Full Force Gale” kan man faktiskt lägga sig ner och dö.

Vi köpte också ”It’s Too Late to Stop Now”, ”Tupelo Honey”, ”A Sense of Wonder” och “Avalon Sunset” den här gången. Nästa släpp blir i sommar (säg till i receptionen så får du utgivningsplanen).

Lyssna också på:

”Poetic Champions Compose”. Magisk.
”It’s Too Late to Stop Now”. Ett av de första stora live-albumen.
”Days Like This” och ”The Healing Game”. Sentida utmärkta album.
“Astral Weeks”. Finns kvar nånstans i en gammal utgåva. Ett av de fem bästa albumen någonsin. Vi väntar på en definitiv remaster.

Cat Power

noreply@blogger.com (Ulf) — Sat, 23 Feb 2008 11:19:00 +0000

Covers-plattor är tydligen grejen nuförtiden. Cat Power gjorde en mycket egensinnig sådan för åtta år sedan. Den inleddes med en osannolikt stillsam cover på Stones ”Satisfaction”. Det var ren och skär magi. Resten av låtarna den gången var mindre kända, och detsamma kan väl sägas när hon nu ger sig på ännu en covers-platta. ”Jukebox” inleds med en tung och underbar version av Sinatras ”New York New York”. Den är mycket kort och leder abrupt in i en svävande och jazzigt countrydoftande tolkning av Hank Williams ”Ramblin’ Man”. Det kunde inte börja bättre.

”The Covers Record” från 2000 var nästan stillastående. Här är det mer jävlaranamma, som det måste bli om folk från The Dirty Three och Jon Spencer’s Blues Explosion står för kompet. Bland de mer bekanta låtarna den här gången finns Joni Mitchells ”Blue” och Dylans ”I Believe in You”. Men Chan Marshall (som hon egentligen heter) har en så egen stil att man faktiskt glömmer bort vem som gjorde originalen. Jag hör den gärna på repeat. Somnade till den inatt, och vaknade till den för en timme sen. Nu dricker jag kaffe till gamla ”Sea of Love”. Alldeles magiskt.

Lyssna också på:

Allt annat med Cat Power. De bästa är väl ”Moon Pix” och ”The Greatest”, men ”Satisfaction” från ”The Covers Record” kan man inte leva utan.

Cats MySpace-sida har sex fina låtar: http://www.myspace.com/catpower

PS. Om du får tillfälle att se ”My Blueberry Nights”, Norah Jones debut som skådespelare, så ska du hålla ögonen öppna när Jude Laws gamla flickvän Katya kommer tillbaka. Det är Chan Marshall, och hon gör ett riktigt bra jobb i en kort scen. (Norah är också bra, men bäst är ändå Rachel Weisz.)