MY NEEDFUL THINGS ?

Yoga & Barn!!

noreply@blogger.com (Helena) — Fri, 26 Aug 2011 16:22:00 +0000

Multitasking?

Jag känner ju ständigt att tiden inte riktigt räcker till, så...

Lillebror åker...

En puss som tack för åkturen...

....och som alla föräldrar till fler barn än ett vet;

självklart kan inte lillebror göra nånting utan att storebror får

prova han också.

Gud förbjude att han skulle missa nåt!!!

Mammans bandhas är aningen mer ansträngda med storebrors

23 kilo ovanpå....

Den där löjliga högra foten ska envist peka ut! Suck!

Week in the knees..!?

;-)

Fynd!

noreply@blogger.com (Helena) — Fri, 26 Aug 2011 08:40:00 +0000

Jag kikade på den här taklampan tidigare i veckan men eftersom den fanns på Kupan

låg den följaktligen på den dyrare delen av skalan.

Bestämde trots detta att den skulle göra sig fint i butiken.

Det är tydlig brist på lampor där just nu!

Kom in på Kupan ca tre minuter i fyra och i stället för att vara sur över min sena ankomst,

så tyckte den rara butiksanställda att hon tvärtom kunde vara så pass generös att hon i stället hämtade två fönsterlampor i samma stil som egentligen inte skulle ut i butiken förrän i morgon!

Så vänligt!

Jag är mer än tacksam!

Hittade även ett lite fat som fick följa med!

Dessutom har jag ett soffbord i teak intråcklat i bilen men det var så omständigt att ta ut

det så jag väntar med att fota till det kommer på plats i butiken.

Men fina fynd....

Soffbord och lampor...precis vad som behövdes fyllas på i butiken.

Weak in the knees

noreply@blogger.com (Helena) — Thu, 25 Aug 2011 16:20:00 +0000

Would you mind if I pretended we were somewhere else,

doing something we wanted to,
'Cause all this living makes me wanna do,
is die 'cause I can't live with you,
and you don't even care

Would you mind if I walked over and I kissed your face,
infront of all your friends.
Would you mind if I got drunk and said,
I wanna take you home to bed,
Oh would you change your mind?

I'm weak in the knees for you,
but I'll stand if you want me to.
My legs are strong and I'll move on,
but hunny I'm weak, in the knees.

Fynd! Practice! Barn!

noreply@blogger.com (Helena) — Wed, 24 Aug 2011 22:28:00 +0000

Hm...det är väl ungefär det det brukar handla om i mitt liv;

Fynd! Practice! Barn!

Det är rätt ok faktiskt...jag är inte missnöjd!

Here it is!

En till!

Jag hittade en likadan förra sommaren som jag genast gjorde till min.

Nu har jag alltså två.

Tänk om det slutar med att jag har fyra..!? Det skulle jag gilla.

Ha dom runt ett matbord...

Det var rätt kul,

när jag utan vidare framgång försökte tvinga in den i bagaget på bilen,

gick en av dom som jobbar på återvinningen förbi och tittade lite överraskat på mig:

'Vet du!'

säger han och ser förvånad ut.

'När den där stolen kom in så tänkte jag på dig!'

Jag blir också lite förvånad,

'Jaså!? Gjorde du?'

'Jaa...jag såg den och tänkte att den där kommer du att bära i väg!'

Wow! Jag antar att jag handlar där en hel del!

Practice då!?

Jo men jag har haft riktigt sköna dom sista dagarna.

I dag överraskade Vivi med en fenomenal assistering i kapo.

Jag kom utan dramatik en bra bit in på hålfoten vilket är rekord.

Det är milimeter efter milimeter och jag håller noggrant reda på varenda en :-)

Däremot blev jag lite fundersam i går under den ledda klassen som jag höll.

Den där frågan;

'Vill du vara en bra lärare eller vill du vara en populär lärare'

blev plötsligt aktualiserad,

när jag kom till den delen i serien där den avslutande sekvensen tar sin början.

Innan skulderstående brukar man ligga ner och ta fem andetag för att samla sig lite.

Lugna andningen och hitta igen bandhas efter bakåtböjningarna.

På samma sätt gör man efter den stående sekvensen i en position som kallas Dandasana.

Där samlar man bandhas och andning och förbereder sig för framåtböjningarna i den sittande sekvensen.

I vilket fall hann jag inte mer än börja uppmana folk att jobba med skulderbladen,

akta nacken bla bla bla och allt det där,

när jag plötsligt ser åtminstone två tredjedelar av klassen gå upp i nämnda skulderstående.

Utan att lyssna på mig överhuvudtaget!!

Helt häpen blir jag alldeles tyst!

Vad göra!?

'Jaha, så ni kan alltså redan det här!?'

undrar jag i uppriktig förvåning!

Jag tar ett snabbt beslut.

Ska jag tvinga alla att komma ner och göra om samma sak men på mitt kommando!?

Eller...!?

Ska jag nu istället utnyttja den tid som jag fick över i och med att alla

var så angelägna om att snabbt komma upp i skulderstående!?

Men självklart ska jag det!

Om folk är så sugna på skulderstående ska ju naturligtvis inte jag hindra dom!

Vi använder tiden maximalt istället vilket ger mig tid att gå runt och korrigera alla som inte riktigt fick till det där med nacken och skulderbladen.

Att assistera alla elever i en och samma position på en ledd klass tar rätt lång tid!

Vilket passade så bra eftersom dom verkligen hemskt gärna ville stå i skulderstående!

Jag menar, tio andetag brukar man ju stå men ska man vara petig så är ju faktiskt 25 andetag ett minimum!

Efter kanske 40 andetag verkade det som en del blev lite trötta...

;-)

Jaha! Det var yogadelen.

Här kommer barndelen:

Skolstart i veckan.

Storebror har börjat ettan vilken verkar vara rätt påfrestande för honom.

Med andra ord även påfrestande för resten av husets innevånare.

Bisarra utbrott på morgnarna och en total oförmåga att kunna somna på kvällarna...

...vilket ökar chanserna för ännu våldsammare utbrott dagen efter.

Tydligen är han inte ensam.

Jag har pratat med två föräldrar i dag vars barn uppvisar ungefär samma märkliga beteende.

Inte lätt att vara liten ju!

Fast här ser han ju solskensglad och oförargerlig ut!

På väg till första skoldagen!

Lilla hjärtat!

Och vems barn är det här då?

The bad seed indeed!!

...men lycklig som en lärka över att få komma tillbaka till förskolan.

I dag undrade han om han inte kunde få stanna lite längre när jag hämtade honom...

Jo just det..jag har ju en ny kamera.

Jag har även en olycksfallförsäkring på den!

Försäljaren lovade att vad än barnen tar sig till med den så får man en ny!

Även om dom försöker ta bilder under vattnet i toalettstolen, berättade han.

Jag lovar att det är något som faktiskt har hänt!!

Jag provade ta närbild på en av tio miljoner trollsländor som bor i vårt luftrum.

En oväntad stor del lyckas flyga fel och in på glasverandan.

Det är magnifika varelser men oväntat psykiskt instabila.

Dom blir otroligt upprörda när dom inser att dom gjort ett misstag och nu är instängda.

Dom ligger på rygg och skakar, rullar i hop sig och försöker flyga upp och ner.

Mycket märkligt!

Men fotot blev rätt ok.

Jag antar att jag kunde lära mig kameran lite bättre för att få ut mer av den.

Jag ska...snart!

Äh!

noreply@blogger.com (Helena) — Tue, 23 Aug 2011 21:37:00 +0000

Jag väntar på en ledig stund och på lite inspiration för att kunna skriva nåt.

I kväll får det räcka med en snabb recension av 'We own the night'

-Den var inte speciellt fängslande!!

Jag har nog ont om tid. Slösar inte bort mer på trista filmer!

Exempel på saker jag hade kunnat göra i stället (det tog ju ungefär 40 minuter innan jag slutade hoppas):

-Blogga

-Översätta sutror

-Skriva mejl

-Vaxa benen

Nu går jag och lägger mig!

En dag i Bil

noreply@blogger.com (Helena) — Fri, 19 Aug 2011 21:06:00 +0000

Det tog exakt nio timmar (liten matpaus i söderhamn) innan vi stod på Sveavägen.

(Respekt till mig som körde i stockholmcity en fredageftermiddag!)

Äntligen fick jag igen mina jeans och min skinnjacka som jag precis börjat

sakna på riktigt i vad som verkar vara äkta höstväder...!?

Dessutom fick jag med en bunt med tidningar.....

jag kan absolut se fördelen med att jobba på Bonniers.

Snabba ärenden på stan och sen vidare till Frank för att hämta honom

och så till Bromma och Om Shanti.

En ledd klass var helt ok för jag kände mig inte hundra procent.

Jag var självklart tvungen att klämma in ett litet migränanfall på eftermiddagen

(Det kan väl inte vara Frank som på något mystiskt sätt framkallar migrän hos mig....

visst låter det osannolikt!?)

Det gick dock över utan att göra större väsen av sig så jag försökte ignorera det.

Efter klassen åkte vi till 'Ashtangayoga Stockholm' och kikade runt lite bara för kul.

Nyfiken på att se hur olika yogastudios ser ut i största allmänhet...

Och Sutrorna då?

Jo jag översatte en (1) av 55!

Det bådar inte gott!

Nu känner jag en okarakteristisk längtan efter småkillarna och

måste med omedelbar verkan ta mig i säng!

Tidig practice i morgon!!

noreply@blogger.com (Helena) — Wed, 17 Aug 2011 22:35:00 +0000

Sällsynt intensiv dag!!

Jag känner mig lätt traumatiserad! Fast på att trevligt sätt :-)

Allt har gått så bra, så bra.

Två möten som gick över förväntan och som en fantastisk, extra bonus

hann jag förbi 'Glitter' och fick titta på lite vackert plus att rara Lisa av

nån underbar anledningen fått en idé och

bakat mina favoritkakor som en present!

En hel låda!! <3

Jag ska leasa henne när smågrabbarna fyller år!

Jag betalar och hon bakar! En bra deal.

Hon gillar att baka och jag kan sitta med ett

(eller två) ben bakom huvudet i stället! :-)

Dom där kakorna är som godis fast bättre!!

Jag tänkte att jag skulle hitta ett ex av Bhagavad Ghita på återvinningen.

Jag tycker jämt man brukar se den på loppisar och secondhandbutiker,

men inte i dag!

Men jag hittade en 'The Tree of Yoga' på Yogahuset i allafall.

Så nu är det bara Bhagavad Ghita kvar.

Yoga Mala och Sutrorna hade jag sedan tidigare.

Samtliga ingår i litteraturlistan inför kursen med Maria Boox i september.

Då vi tydligen ska köra bil ner till stockholm på fredag (hm) så tyckte jag att det var en särskilt god idé att man använder den tiden till att översätta andra boken av sutrorna.

Det var en av hemuppgifterna.

Den där ljudboken som vissa trodde att vi skulle lyssna på
på vägen hem går bort!

'Nä inte ska vi lyssna på nån ljudbok. Vi ska läsa och recensera 'The Tree of Yoga'

'Jaha....men det trodde jag vi skulle göra då vi körde till sthlm?'

'Mäh....då skulle vi ju översätta sutrorna!!!!'

'Åh...jaha!'

Just det!!

Jag blev aldrig liksom tillfrågad om jag ville sitta i en bil tio timmar
på fredagen och ytterligare tio timmar på söndagen,
så lite kan man väl få säga till om?

Kan vi sen klämma in en kvällspractice och kanske till och med en

morgonmysore så kanske jag kan känna mig rätt nöjd.

Men det blir nog knivigt.

Jag funderar på att göra nåt riktigt framfusigt.

Om jag inte pratar om det igen funkade det förmodligen inte...

Synonymer till framfusig:

påflugen, påträngande, oblyg, fräck,

Hinner garanterat inte med nån shopping i helgen i allafall.

Men jag hittade ett par väldigt fina byxor på återvinningen.

Så jag är ändå nöjd.

Lite långa var dom men med höga klackar funkar det.

(om inte annat så får mamma lägga upp dom, visst mamma!?)

svarta, vida och en aning transparenta.

Sen gillade jag priset. Det var klart lagom! <3

Det enda man bör tänka på är väl att komma i håg underkläder...

...dom var ganska genomskinliga.

Gillar vida byxor, särskilt om priset är bra!

En dag att vara tacksam över!

Funderar hur man kan ge tillbaka...

Maty

noreply@blogger.com (Helena) — Sun, 14 Aug 2011 21:09:00 +0000

noreply@blogger.com (Helena) — Wed, 10 Aug 2011 22:04:00 +0000

Hmm...mycket barnbilder nu!

Men hur kan man låta bli...?

När man har dom kanske sötaste barnen nånsin! ;-)

Eller hur mormor?

Vart hittar man gulligare ungar..!?

Kolla storebror hur han funderar...

'Vad tusan ska jag göra med den här fisken egentligen?'

(Å vilken tjusig fisk! Fina prickar!!)

Å den här då?

En blomma till mamma! :-)

Nä nu måste jag sluta löjla mig!

Dom skriker och gapar och tar sönder mina kameror!!

Det är mest när dom sover man kommer på att man gillar dom!

:-P

Fiskarfänge

noreply@blogger.com (Helena) — Tue, 09 Aug 2011 20:54:00 +0000

Tur att nån kommer hem med mat!

Om han fiskar riktigt mycket kanske han kan tjäna in dom där två

kamerorna som han lyckats ta sönder!?

Jo...just det!

Det viktiga är ju inte ATT man kommer hem med fisk!

Utan VILKEN fisk man kommer hem med!

Öring tack! :-)

Blåbär

noreply@blogger.com (Helena) — Tue, 09 Aug 2011 20:37:00 +0000

Jag sa just till mamma att den där frostingen på mina blåbärsmuffins (seriösa muffins!!)

var otroligt sliskig! Nästan så det blev för sött!

Ja men precis!

När just jag säger en sån sak stannar alla liksom upp och tycker;

tyckte du att det var för sött!!!?

Jag har ju liksom ett rykte om mig att tycka om sånt som är sött....jättemycket!!

Och nu när jag tänker efter så kan det varit så,

att anledningen till att det blev lite väl sockrigt även för mig var att jag:

1. Åt hemskt mycket muffinssmet medan jag gjorde den.

2. Åt väldigt mycket av frostingen medan jag gjorde den

3. Spritsade på ganska mycket frosting på mina muffins.

4. Åt fler än en muffin med frosting.

Men nu har jag gjort blåbärspaj, blåbärskaka och blåbärsmuffins.

Ska jag kanske göra blåbärspannkaka härnäst?

Chiffong och prickigt!

noreply@blogger.com (Helena) — Sun, 07 Aug 2011 21:42:00 +0000

Funderar

noreply@blogger.com (Helena) — Sat, 06 Aug 2011 21:54:00 +0000

...över kläder som jag inte har råd att köpa.

Mycket konstruktivt!

noreply@blogger.com (Helena) — Sat, 06 Aug 2011 21:51:00 +0000

noreply@blogger.com (Helena) — Fri, 05 Aug 2011 20:51:00 +0000

noreply@blogger.com (Helena) — Fri, 05 Aug 2011 12:57:00 +0000

noreply@blogger.com (Helena) — Fri, 05 Aug 2011 09:39:00 +0000

Sju År...

noreply@blogger.com (Helena) — Wed, 03 Aug 2011 22:01:00 +0000

Jag tror aldrig att det blir riktigt bra igen! Inte helt!

Nytt i Butiken

noreply@blogger.com (Helena) — Wed, 03 Aug 2011 20:07:00 +0000

En hel servis 'Blå Eld'

Och en samling med Lisa Larsson!

Det står en 'liten samling' men det är det då verkligen inte!!

Det är en JÄTTEsamling!!

Och allt är inte med på bilderna....det finns mer!

Hur gick det till....!?

Hur lyckades mamma charma sveriges största
Lisa Larson-samlare egentligen?

Inte för att jag är förvånad över mammas förmåga....

...mer över att vi hade sån tur att deras vägar råkade korsas!

Grinig

noreply@blogger.com (Helena) — Tue, 02 Aug 2011 12:06:00 +0000

Fan vad tungt det går nu då!!
Axeln känns öm och knölig efter att ha hoppat ur en sväng
men det funkar ändå att göra yoga.
Fast det är tyngre förstås....jag måste tänka extra mycket
på axlarnas position.
Och lite orolig är jag att det kommer hända igen.
Misstänker att när den väl hoppat ur en gång så är det lättare att den åker ur en gång till....?
Ja, ja tänkte jag i dag när jag ställde mig på mattan....
det är bara att gilla läget; ishvara pranidhana, helt enkelt.
Enjoy och allt det där!
Mhm....gick rätt bra ända till jag fick ett fett migränanfall mitt i alltihop!
Dom yogiska intentionerna försvann som i ett trollslag!
Visst, visst surrender to the fucking divine och allt vad du vill
men jag ska göra den här jävla serien i vilket fall!
Med migrän och med axlar ur led! That's it!
Namasté

If you relax more, you'll feel more....

noreply@blogger.com (Helena) — Fri, 29 Jul 2011 22:13:00 +0000

Det är det som är ashtanga.

Det spelar liksom ingen roll hur mycket du tar i
och hur stark eller flexibel du är.

Om du vill hitta dig själv i din kropp så måste du gå djupt, djupt!

Jag brukar tänka att jag använder asana för att lura
mitt sinne att göra yoga.

Att bara sitta i en meditation funkar inte för mig. Nix! skittrist att meditera.

Pranayama....oxo ganska trist. Tyvärr.

Jag ser faktiskt inte yogaasanas som en fysiskt träning i första hand

även om den fysiska effekten är av största vikt.

Jag ser det som terapi.

Yogaterapi....att våga möta sig själv och att inte backa undan

när det är obehagligt, svårt eller skrämmande.

Men efter fem dagars practice där fokus har legat på bröstrygg och andning

och med assisteringar som har varit 'on the spot' så var det ändå i Padmasana,

meditationsställningen, som det blev konfrontation.

Och då har jag ju lyckats. Jag överlistade mig själv!

Fast för mig funkar det inte om jag inte kan göra serien innan.

Och det kan vara så lurigt.

I bland måste man inse att även om anledningen till att man anstränger sig
så mycket i en asana verkligen är att känna allt och känna djupt,

så kanske man ändå plötsligt står där och plågsamt tydligt förstår

att effekten av denna ansträngning just blivit den motsatta!

Ju mer ansträngning, ju mindre smärta!

Och den där smärtan? Den måste man ju igenom! Förr eller senare.

Jag graderar detta som veckans viktigaste insikt.

Lesson learned!!! Jag fattade!

Och jag tar det till mig som en av dom värdefullaste lärdomar jag fått hittills!

Hur jag förstod...? Frank flyttade mitt knä!

Uppskattningsvis en centimeter, samtidigt som han sa just det där:

'If you relax more, you'll feel more...'

Och man måste känna, hur ska man annars veta vad man ska jobba med?

Det har faktiskt varit ett rysligt tuff vecka.

Inte fysiskt, jag börjar komma riktigt fint överrens med intermediate.

Det som har varit jobbigt är allt det där arbetet med bröstkorgen

(blir helt emotionellt instabil, och gråtmild så till den milda grad!).

Tredje dagen var verkligen ingen höjdare.

Utöver den vanliga tröttheten som ofta kommer då,

så lyckades jag även med att först sparka Frank i ansiktet under Karandavasana

och sedan slå över i handstående (vilket är ungefär det värsta jag vet)

Jag skulle ha svårt att komma över såna saker även i vanliga fall

men i mitt instabila tillstånd kunde jag inte tycka att det var ens lite roligt

när Vivi gjorde sig lustig och sa 'You don't kick ass, you kick face!'

Jag tror faktiskt att jag bad henne hålla käften!?

(Förlåt för det Vivi!)

Jag har nämligen även lyckats sparka Lenitha i ansiktet när hon

gjorde samma assistering.

Det är väl bara Petri som klarat sig från att få en fot i ansiktet.
Tack gode gud!

Jag vill med det inte säga att jag hellre sparkar Frank i ansiktet än Petri

men när jag försökte förklara det där för Annica så förstod hon precis;

'Ja men Frank är liksom lite mer som en kompis...'

Exakt!

Så! Det var dom allvarliga sakerna. Det var ju en hel del skoj oxo!

Vinyasa-exits till exempel:

Bakåthoppet från Pincha Mayurasana!

Jag hade väl inte helt gett upp hoppet, snarare tänkt att

'det där lär jag mig.....nån annan gång'

Men jag lyckade faktiskt få till det, mer eller mindre.

Kanske kan glädja Magnus A som försökte få mig att göra dom tidigare i år

men som snabbt verkade tappa hoppet även han :-)

(och näe, ingenting av det jag gör ser ut som Larugas yoga!)

Chakrasana direkt till chaturanga var också småkul.

Inte jättesvårt att få till men ser lite snyggt ut!

Och så vinyasa från lotus....den svåra varianten.

Alltså inte den när man tippar framåt och lutar sig på armarna utan

när man helt enkelt lyfter sig rakt upp och vecklar ut benen bakåt.

Och eftersom det alltid är förnedrande när någon lyfter en på plats

så antar jag att antingen måste lära mig fort (inte troligt)

eller så strunta helt och hållet i att försöka (förmodligen).

Kapotasana!
Bäst hittills om skalan går efter hur långt på foten jag kommer.

Smärtan i axlarna placeras även den högt upp på en lista
....inte samma lista!!!

Men jag känner gott hopp. Nån dag tar jag hälarna,

nån dag kanske jag till och med kommer upp på ett godkänt sätt.

Däremot har jag riktigt svårt att föreställa mig

hur jag någonsin tar hälarna, eller ens fötterna från luften :-)

Drops....går riktigt bra ner.

Det känns nästan som att jag bara kan sätta ner händerna i mattan.

Upp? Not so much!

Den typiska dialogen jag alltid måste ha med ny ashtangalärare:

Lärare: ( i det här fallet Frank men det är samma med alla)
Do you want assist?

Jag: Yes. I cant't go up.

Frank: (kommer fram och gör sig redo) Ok!

Här börjar läraren/Frank fundera lite...

Frank: (...och här går det det upp för honom) You cant't go up at all!?

Jag: (sur) No I can't

Frank: Oh but I'm sure you can, it's just....

....och här följer olika varianter beroende på lärare faktiskt:

* du är tight i höftböjarna

* du är svag i benen

* du kommer inte nog nära fötterna med händerna

* du är inte öppen nog i bröstryggen

* du måste trycka i från med händerna mer

(det med händerna är min favorit för det låter ganska enkelt

och det var Franks tanke om det hela)

Han verkade så positiv att jag inte riktigt hade hjärta att berätta för

honom hur det är nåt väsentligt som saknas hos

mig när det kommer till just det där med att gå upp från brygga.

Vi gjorde kanske tio stycken i dag och det är liksom inte speciellt jobbigt

men själv kommer jag inte upp!

Mayurasana! Frank gick igenom vinyasorna och själva asanan och nu

känns det förstås som att jag måste börja jobba på den på allvar.

Men den är tung!

Och eftersom det ligger i min natur funderar jag genast över hur jag ska

klara den och ska jag någon gång verkligen orka nästföljande....Nakrasana!?

Tveksamt!

Det här är en skum asana! Men fatta styrkan som krävs!

Fast nu ska jag inte grubbla över det!

Bättre att fundera på karandavasana....nog så mycket utmaning redan där ärligt talat!

Någon annan dag kanske jag skriver lite om assisteringarna vi lärde

oss men i dag handlar tankarna mest om min egen yoga.

Här testar i allafall jag och Annica Marichyasana B:

...och Frank visar Janus S A på Hanna

Och i morgon ska jag ta sovmorgon.

Nästa workshop kan vi väl lägga lite senare Lenitha?

Jag gillar inte jättemycket att gå upp kvart i fem..!

;-)

Minnesvärt

noreply@blogger.com (Helena) — Tue, 26 Jul 2011 18:40:00 +0000

Så...just nu går vi en fördjupningskurs i assisteringar
tillsammans med Frank Kappas.

Frank är en riktigt duktig ashtangalärare och gör själv fantastiska assisteringar.

Det kändes lite spännande när jag skulle visa hur jag assisterade
Utthita Parsvakonasana...på honom!

Vad ska man göra liksom? Det går ju inte att förbättra så väldigt mycket.

Jag drog i hans arm lite grann och hjälpte till att förlänga nacken en aning!

Men han verkade hyfsat nöjd.

Fast han är ju å andra sidan väldigt, väldigt snäll och vänlig!!

Sällsynt att man träffar människor som är så mjuka och
omtänksamma och vänliga.

Han verkar bara jättesnäll helt enkelt!

Till och med jag slappnar av lite grann...annars brukar jag bli löjligt uppjagad när det gäller lärare.

Här är Frank i just Utthita Parsvakonasana :-)

När vi kom till Parsvottanasana fick vi prova en
assistering som var ny för mig.

Man går in framifrån.

Det var lite ovant och eftersom varken jag eller Hanna (Franks flickvän)

är särskilt långa och kommer ganska djupt in i asanan,

så gick vi ner på knä för att komma åt.

Frank tyckte det såg intressant ut och ville prova.

Efteråt så tittar Hanna först på Frank, sen på mig och så säger hon;

'No, I liked yours better!'

Hehehe!! Kan man skriva det som en merit i ett CV, eller nåt? :-)

Men annars är det som vanligt när man går intensivkurser,
workshops och liknande.

Man blir totalt påmind om hur lite man kan.

Man inser hur många konstigheter man hittat på medan man tränat själv

och förstår hur mycket man har kvar att lära.

Och ändå!! Så blir man så full av inspiration!!

...och får bisarr träningsvärk!

Hur ska det gå i morgon....mina ben!?

Bada ute?

noreply@blogger.com (Helena) — Tue, 26 Jul 2011 17:27:00 +0000

Jag gillar inte att bada om det är kallt.

Jag brukar säga till mina småkillar att 'mamma badar inte i hav eller sjöar som fryser'

Det betyder att om det någon gång under året ligger is på dessa vatten är dom borträknade.

Men om man hade ett badkar ute kanske....

Här är ett litet 'utespa' från butiken

Tyckte det såg så mysigt ut.

Bara trist!

noreply@blogger.com (Helena) — Sun, 24 Jul 2011 12:37:00 +0000

Hmm

noreply@blogger.com (Helena) — Sun, 24 Jul 2011 12:22:00 +0000