12 barnsmamma på 3 olika sätt

George Valentin - Förlossningsberättelse

2019-02-09T16:15:00.000+01:00

Det är onsdagmorgon, den 23 januari och jag gör mig redo för ett nytt TUL (tillväxtultraljud) på specialistmödravården. Har tid kl 09 och båda barnen ska följa med i och med att jag inte vet hur lång tid det tar med undersökning och bussar hem så ville inte riskera att Andreas kommer sent till jobbet. (han börjar kl 11. 45)

Vi åker hemifrån med bussen runt 8.20 och ungarna får frukost i vagnen. Kommer fram till sjukhuset strax före 09 och kommer ganska snart in på undersökning. Sköterskan mäter huvudet, magen och lårbenet och får siffror som innebär att bebis inte vuxit sedan sista kontrollen ett par veckor tidigare. Bebis uppskattas nu väga ca. 2.6 kg. Hon tyckte det var svårt att få till bra vinklar så hon ber en annan sköterska göra samma undersökning. Klockan är nu ca 9.45 o barnen sitter fortfarande lugnt i vagnen, pratar o sjunger.
Gör nästa undersökning och denna sköterskan får snarlika resultat.

Dem båda ber mig vänta i väntrummet en stund medans dem ska rådfråga lite och så.

Klockan blir 10 och ungarna får lite fruktmellis men sitter fortfarande kvar i vagnen. Får snart komma in på ett rum där dem vill göra ett CTG för att kolla så bebis mår bra.
Detta kan ta alltifråm 10min - 45 min så man vet aldrig hur det går. Nu började ungarna bli smått rastlösa men vi hade sångsamling, pratade om kranen och arbetarna utanför fönstret, 3 svarta smidesjärnstatyer som står i fönstret osv.
Tiden gick o vi var klara ca 10. 45
Då sköterskan ser utdraget på bebis hjärtfrekvens ser hon också att jag har ca 1 värk var 10de minut.
Jag säger att det har jag haft i några veckor men sista veckan har jag också haft 2 omgångar med förvärkar i 3-4 timmar med 1.5min-4 min mellanrum.

Detta gör att hon hajar till lite och tycker vi då ska göra en vaginal undersökning för att se om jag påbörjat öppningsstadiet.

Får vänta några minuter i väntrummet igen och barnen är nu lite smått gnälliga så nu får dem lite russin.
Ca kl 11 kommer doktorn och en student och vi går in på ett undersökningsrum.
Dem kommer fram till att jag är 3-4 cm öppen oforserat men forsera är jag öppen 5-6 cm o väldigt mjuk med buktande fosterhinna.
Doktorn säger då att det vore gynnsamt att redan nu idag ta hål på fosterhinnan.
Får en liten chock men är absolut med på noterna. Doktorn säger att hon ska ringa ner till förlossningen för att kolla så det finns plats - det gör det, så vi ska strax bli hämtade av personal.

Ringer Andreas kl 11.30 och säger att han inte kan gå till jobbet utan får komma hit och hämta ungarna medans jag försöker få tag i mormor.
Jag blir hämtadpå avdelningen av en vän som jobbar på sjukhuset och vi går ner på förlossningen, hon märker att ungarna inte är så nöjda längre och hämtar en burk glass. Tack Cissi! ❤️
Mina två sköterskor kommer in och vi pratar fram och tillbaka om vi ska ta vattnet direkt eller om vi ska vänta på att barnen blivit hämtade men jag beslutar att dem får ta det direkt så det är gjort utifall det skulle ta tid. Lika bra att det är gjort tänker jag.
Så kl 12.35 tar dem vattnet och en liten stund senare kommer Andreas och hämtar barnen.

(skrev visst fel tid i videon)

Värkarna kommer tätare men inget som gör ont ännu. Vankar av o an i rummet för att hålla mig i rörelse, vatten sipprar till och från och jag försöker få tag i min mamma som är på jobbet. Efter många samtal får jag till sist tag i henne så hon kan åka och lösa av Andreas.
Ca. 13.30 kommer Andreas in till mig och värkarna är fortf hanterbara men kommer oftare.

Pratar en stund på rummet, diskuterar dem trista fåglarna på väggen, varför det inte finns en tv i rummet, går på toaletten och vid 14.30 hämtar Andreas Alvedon åt mig i förebyggande syfte då det börjar göra lite ont. Pratar en stund till och sen tar vi oss ut i hallen och går fram o tillbaka.
Nu när värkarna kommer behöver jag stanna och hålla Andreas i ena armen och luta mig mot handtagen som är fästa i väggen och andas ordentligt.
Minns inte hur många vändor vi gick men härefter vände det ganska snabbt och värkarna kom oftare, blev mkt mer intensiva och smärtan ökade en del.

Vid kl.15.30 tiden står jag lutad över sängens ryggstöd, värkarna kommer nu med 1-2 min mellanrum, jag mår illa o kräks och sköterskorna vill nu ha upp mig i sängen igen.

Strax innan kl 16 undersöker dem mig o är 6 cm öppen (mer om dem forcerar)
minns här att jag vart lite irriterad o tänkte "VA? inte mer än 6?"
Nu gör det dock ont så nu åker lustgasen fram.
Testar några ggr, blir frustrerad o säger att jag inte minns hur masken ska sitta så dem får förklara igen. 😂
Vet ej varför men här i kring ber sköterskorna mig att lägga mig på sidan ist för på rygg.

Under förlossningen med Theo kände jag tydliga krystvärkar där kroppen liksom helt tog över, riktigt så kände jag inte denna gången av någon anledning.
Blev nu aldrig uppmätt till 10 cm o tillsagd att nu kör vi utan sköterskorna sa nu efter att dem mätte mig att jag bara skulle lyssna på kroppen och ville jag trycka på skulle jag göra det försiktigt.
Så någonstans här från 16.20 började jag krysta egentligen utan att känna dem riktigt krystvärkarna.

Här tar jag av masken ett tillfälle mellan värkarna och säger till Andreas:
"jag tror jag skriker lite mer denna gången än förra!" 😂 och så tar jag på mig masken igen och försvinner bort lite igen.
Blundar mestadels hela tiden men minns att jag tittade upp ibland och kunde se Andreas mellan stängerna i räcket på sängen.

Även fast jag är i en form av dvala pga lustgasen hör jag Andreas röst som pratar lugnt med mig hela tiden och förklarar vad sköterskorna säger när jag själv inte riktigt är med på vad som händer. Det är enorm trygghet att ha honom vid min sida! ❤️

Kl. 16:43 föds en POJKE! 👶

(Vi hade låst oss lite på en tjej så vi fick lite chock båda två men samtidigt så glada över att han mår bra och ändå var så stor som han var.)

Dem la honom på mitt bröst och nu börjar kampen mot blodförlust och att få ut moderkakan. (med Theo tog det ca 1 timme att få ut moderkakan och blödde mängder som resulterade med blodtransfusion)
Nu kom dock moderkakan ut efter ca 10 min men blödningen fortsatte.
Detta är ingen lek vill jag lova.
Nyförlöst och hemsk smärta i hela kroppen och så kommer någon och trycker dig håårt på magen för att pressa ut koagulerat blod och få livmodern att dra ihop sig.
Nä fy sjutton. Detta magklämmandet höll på med jämna mellanrum i flera timmar, och med olika extra mediciner och ett särskilt dropp minskade blödningen senare på kvällen.

Så, sammanfattning:
12:35 tog dem hål på fosterhinnan
14:30 fick jag Alvedon i förebyggande syfte
15.30 illamående pga tilltagande smärta
16 - 6 cm öppen
16:43 föds George Valentin 💙👶

❤️ 3515 g och 52 cm ❤️

Vilken grej! Att komma in på en vanlig kontroll och sen få höra att man inte får åka hem utan ska få stanna kvar o föda barn var både häftigt och lite läskigt. Man har juh hört om dem som blir igångsatt och att det tar hemskt lång tid så är verkligen oerhört tacksam att det gick så bra som det gick ändå.

Älskling! Tusen tack för ditt stöd, både under graviditeten och förlossningen. Du kan få mig lugn i dem mest pressade situationer och få mig att skratta fast något gör förbannat ont. Kändes så skönt och se dina ögon mellan räcket på sängen, känna din hand i min och höra dig prata lugnt och följsamt.
Tack för ännu ett ljuvligt litet mirakel
❤️💙 ÄLSKAR DIG 💙❤️

Nu har vi båda fått godkänt stämpel så vi får åka hem! Fredag 25 Jan kl 17

Väl hemma ❤️

Graviditet nr 11

2019-01-05T22:02:00.001+01:00

Söndagen den 27 maj. På självaste mors dag plussade vi för 11 gången.

Så mkt tankar och känslor som fyller huvudet just nu och tröttheten är miximal.
Hur ska detta gå? Givetvis är vi glada och spända men självklart finns det oro och en del andra tankar man brottas med.
Vi måste hitta ett annat boende och det ganska snart känner jag. Allra helst en 5a med en lagom uteplats. Någon som vet något? 😊

UPPDATERING 5 januari - 2019!

Ser nu att jag helt missat skriva om graviditeten denna gången. Har inte lagt så mkt tid på bloggen senaste året som ni säkerligen nu sett 😂

Ja så hur långt är vi nu.
Jo vi är i vecka 37, gjorde ett lyckat vändningsförsök igår på förlossningen så nu hoppas vi att bebis fortfarande kan ligga kvar så så att vi slipper ett nytt kejsarsnitt.

Boende? Ja vi bor fortf kvar i vår 3a på andra våningen men ska väldigt snart sätta upp en preliminär skiljevägg i vårt masterbedroom så att Felicia får ett litet sovrum själv och vi ett rum med bebisen.
Långt ifrån optimalt men det är den bästa lösningen fram tills vi hittar något nytt.

Vi kom båda igång med körkortet igen nu under hösten men det har återigen avstannat lite men något vi verkligen behöver lägga mer fokus och energi på till våren.

Denna graviditet har gått oerhört fort! Kanske för att jag mått väldigt mkt bättre än andra ggr. Det enda stora bekymret denna gången är en kraftigare foglossning och hemsk halsbränna men för övrigt mkt bättre.

Får se hur mkt mer uppdateringar det blir här inne, är nog mest på Instagram för tillfället. 🌟

Hej hopp!

Nytt år nya möjligheter

2018-02-12T13:24:00.000+01:00

Året har varit nytt ett litet tag såklart men

just nu känns ganska mkt helt

nytt för mig.

Har en plan/önskan för detta året men den är fortfarande hemlig för att det är en hel del kvar som jag inte fått svar på.

Men det är bara och vänta och se hur det utvecklas under närmaste månaderna

så får vi se hur det går. 😍

Något annat som är nytt för mig är att försöka ta mig tid att ta hand om mig själv och min kropp bättre,

både på utsidan och insidan.

Jag har aldrig riktigt tänkt på vad som är viktigt att tänka på eller varför tex min hud sett ut som den gjort.

Jag har nog i alla år köpt tex smink och någon enstaka salva till mindre bra kvalitet för att det varit billigt men inte förstått innebörden av det.

Min hud i ansiktet har helt tappat både färg, en normalt jämn hudton och lyster, snustorr vid näsvingarna och i pannan.

Och som sagt aldrig riktigt tänkt på det, brytt mig så mkt förrens nu.

Bara det att 2 ggr i veckan lägga en lermask har gjort att jag inte har torra fläckar i ansiktet utan huden känns liksom likadant len överallt. Bara det känns väldigt skönt och inte ett dugg svårt eller energikrävande.

Och sen en bonus är det juh att både Theo och Felicia skrattar åt mig när jag springer runt hemma helt militärgrön i ansiktet!

Sen mina fötter...

Jösses... jag har alltid sett mina fötter som "slitna arbetsfötter" (typ såsom hår arbetandes händer kan få ordentliga förslitningar o hård hud)

Jag har under alla år pendlat med att gå med kryckor, allt från veckor, månader och nu sist över 3 år då jag har kronisk hälinflammation.

Dessutom har ortopederna alltid sagt att jag måste ha stora starka stabila kängor, året om och även helst innomhus. Detta har varit oerhört svårt och jobbigt och det har slitit enormt på mina fötter.

Hälarna har så länge jag minns av mitt vuxna liv varit så torra och sprunkna att dem varit helt vitgråa och liksom känts strävt mot strupor eller vissa sänglakan.

Jag har provat diverse salvor och även massor med fotbad med salter etc men iget har hjälpt långvarit. Kanske ett par dagar som max.

Salvan jag nu har använt morgon och kväll i flera veckor måste vara den allra bästa då jag inte behövt göra något annat än just det. Enbart smörjt in fötterna på morgonen och kvällen och bara duschat och tvättat fötterna som vanligt utan att behövt fila eller något annat.

Hur skönt som helst!

Och så till tänderna.

Kan börja med att ärligt säga att jag inte bytt tandkräm på många många år då jag tycker det är superjobbigt med nya smaker och olika starkt etc.

Därför har jag heller inte velat ha 2 olika tandkrämer - en vanlig och en whitening som slipar/bleker.

Jag vill ha en som funkar bra på alla sätt och som inte smakar för starkt eller med en jobbig eftersmak för då kännu jag mig juh inte renare änå liksom.

Men denna som jag har testat nu är verkligen super på alla sätt och vis!

Den smakar bra, skyddar mot karies och plack, lämnar ingen äcklig eftersmak och som en bonus tar den bort missfärgningar från kaffe och coka cola som jag gärna dricker men också te och snus etc.

Den slipar inte tänderna och inte heller bleker den så man får ett onaturligt vitt leende utan den återställer tändernas naturliga vithet vilket.är väldigt olika från person till person.

Detta är en början men självklart vill jag förändra ännu mer, inte bara på ytan utan också börja tänka annorlunda om mig själv och vad jag kan och hur jag kan nå dit jag vill.

😊😍😊

2018 ska bli ett spännande år helt klart!

Till er ❤

2018-01-24T23:51:00.000+01:00

Theodor och Felicia

Jag ligger här redo att sova men har så mkt jag vill ha sagt att det bara surrar i huvudet och hjärtat.

Jag kan verkligen inte beskriva hur mkt jag älskar er!

Men gör ett litet försök

Theodor;

Min oerhört fina snälla lugna goa kille!

Min förstfödde!
Vårt mirakel, gudagåvan!

Du är så genuint go på alla sätt och vis, så nöjd och tacksam.

Du har en förmåga att charma alla!

Du får mig att smälta inom loppet av millisekunder när du ler mot mig.
Istället för att skrika och gapa eller bli sur när vi inte förstår dig eller vad du vill ha kommer du mot en, tar en i handen och säger "Eep" (Hjälp) och du visar vägen och pekar på det du vill ha.
Du får mitt hjärta att skratta så jag nästan kiknar när du startar radion för att dansa med i musiken, stanna o stänga av för att sedan starta på nytt igen. Din busiga blick ger mig ett lyckorus jag inte kan förklara.
När du blir stolt för att du gjort något bra som att tex kastat en blöja i soporna eller hämtat dina skor när vi bett dig eller du hittat din napp och snuttefilt när vi bett dig att leta, vi ger dig beröm och du apploderar din egen lycka samtidigt som du säger "taaack" (tecknar även tack på teckenspråk) och bugar.
På öppna förskolan är du generös och delar med dig, harmonisk och leker väldigt fint.
Du är varsam och försiktig
och bryr dig om barnen runt om dig.

Dem få ggr du sett mig gråta av trötthet, smärta eller sorg kommer du med armarna utsträckta, med huvudet lite på sne och säger genom nappen "kaaam" (kram)

Du vill trösta och erbjuder mig din kära snuttefilt, som du varsamt klappar mig på kinden med eller lägger i min hand.

Samma gör du när du är genuint glad eller väldigt trött,

Kommer mot mig, utsträckta armar och huvudet på sned

"Kaaaam"

Och sen även en nappuss på det.

Att se dig agera tillsammans med din pappa är för mig ovärderligt. Ni har ett så fint band att jag vissa tillfällen kommer på mig själv sitta o le bara av tanken att se er tillsammans.
Du använder pappa som en klätterställning

och är inte alltid så försiktig men pappa har tålamod och låter dig klättra klart.
Idag (mån 22 januari-18)
sken du verkligen upp som en sol när pappa kom hem från jobbet och du sa väldigt tydligt 2 ord
HEJ PAPPA!!

Du blev storebror för mindre än 3 månader sen, och vilken storebror du är/blivit!!😍

Kunde inte vara mer stolt över dig!

Du har tagit Felicia till dig på ett fantastiskt fint sätt och du visar henne så mkt kärlek och omtanke!
Du sitter gärna nära henne och när jag ammar henne vill du ofta hålla och krama henne vid rappausen eller när hon ska byta sida.
Eller väldigt spontant kan du komma springandes från ett annat rum och nästan slita henne ur min/pappas famn för just då känner du att det är din tur att hålla/krama henne.
Mitt hjärta svämmar över varje gång du klappar/kramar/pussar på henne eller när du säger hennes namn "Feeicia"
Du gillar inte att hon ibland är ledsen så du är väldigt mån om att försöka trösta henne och ge henne nappen/flaskan eller också säger du
"Feeicia nam-nam"
och pekar på mitt bröst.

Lägger jag ner Felicia i babygymmet är du snabb och lägger dig bredvid.
Du pratar, visar och leker.
Och lika spontant som alltid lägger du en hand på Felicias mage och säger
"Kap-Kap"
(Klapp-klapp)
Böjer dig framåt och nuddar nappen i hennes panna och gör ett pussljud.

När pappa jobbar kväll och jag nattar dig tsm med Felicia bredvid vill du så gärna att hon ska vara med (om hon är vaken)
Du kan då försöka visa henne någon sida i en bok eller försöka läsa/berätta något för henne men om hon redan sover räcker det med att du bara tittar till henne ibland och några ggr gosar du henne på huvudet med din snuttefilt.

Alla dem här små sakerna du gör,
gör mig så oerhört lycklig
och så stolt över att få vara din mamma!
Jag kan le, skratta och gråta enbart av kärleken jag känner gentemot dig!

Felicia;

Min fantastiska, underbart söta dotter!
Vår stora lycka och även du ett mirakel, vår gudagåva.

Din resa till oss var ingen lätt match, varken för dig eller för mig.
Men minnet och känslan från det att jag vaknar upp efter operationen och sköterskorna står böjda över mig, gratulerar mig och råkar avslöja att det är just DU,
min dotter
som ligger tryggt hos pappa,
den känslan är obeskrivlig och jag kan fortfarande få gråten i halsen och tårar i ögonen bara av att minnas den häftiga känslan.

Snart 3 månader har du varit hos oss utanför din trygga varma bostad i min mage.
Du var pyttepytte liten när du kom,
min lilla fågelunge
men du är så stark och har kämpat oerhört för att ta igen.

Du har ganska nyligen börjat att le väldigt mkt när vi pratar med dig och det är
bara en så ljuvlig känsla/syn.
Du vill vara med, se allt och pratar gärna tillbaka med dina söta små gurgelljud och jollrande.

Jag blir varm i kroppen av att se dig ligga i pappas famn.
Mitt hjärta smälter när jag ser dig dansa tryggt mot pappas bröst och ni njuter verkligen av varandras sällskap och det syns tydligt i pappas ögon att du är hans
prinsessa.

Trodde jag/någon att man var tvungen att dela på kärleken mellan barnen man får,
har jag/andra tagit helt fel.
Kärleken är inte delad utan helt enkelt bara större desto fler barn man får.
Att få se varje dag hur du och Theo växer som syskon är helt ofattbart magiskt.
Jag ser dig le mot Theo och du tittar med stora ögon på honom när han visar dig saker eller när han lägger sig bredvid dig i babygymmet.

Inte ens 3 månder har gått och så mkt har redan hänt men gud vad jag längtar efter allt som framtiden kommer visa.
Hur ni tillsammans kommer kunna leka, mysa, bråka, busa och allt däremellan.

Ni är verkligen helt underbara ungar och jag kan inte vara mer stolt och glad över er.
Ni ger mig så oerhört mkt kärlek,
sådär så det rinner över och jag får tårar i ögonen!

JAG ÄLSKAR ER ❤❤❤

Grattis på 1 årsdagen... min älskade lilla David

2017-12-30T17:58:00.000+01:00

För ett år sen låg du i min mage.

För ett år sen föddes du.

För ett år sen dog du.

För ett år sen blev himlen ännu en ängel rikare.

För ett år sen höll vi i din hand.

För ett år sen lades du i din vita lilla låda med armarna korsade över bröstet.

För ett år sen blev jag änglamamma igen.

För ett år sen åkte vi in till sjukhuset med ett barn med fick åka hem igen utan dig...

För ett år sen ....

Minneslunden Klockan

🔔

David Angelo - min älskade ängel

Du fattas oss

💙

Grattis på din 1års dag min kära, fina lilla pojke!

Önskar vi kunde fira den tillsammans med dig och alla dina syskon men måtte dem fira dig ordentligt och ta hand om dig idag när vi inte kan.

Gott nytt år min lilla groda!

Vi älskar dig 💙

Felicias förlossningsberättelse 31/10-17

2017-11-05T14:26:00.001+01:00

Dagen med stort D var nu här! Alla förberedelser var gjort, blodproven lämnades in i tid, tidigt på morgonen för att allt skulle hinna bli klart i tid till operationen kl.08:00

Jag var redo. Duschad och klar och nu skulle katetern sättas. Klockan var nu ca 06.50
(Vad jag har förstått är det ganska lätt gjort att sätta kateter på killar men ibland mkt svårare på tjejer)
Men kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle vara SÅÅÅ svårt och vara så smärtsamt. Av någon anledning hittade dem inte urinröret, antagligen för att Felicias rumpa tryckte såpass hårt neråt bäckenbotten. Det tog 3 sköterskor/barnmorskor och ca 50-60 min plågande och flertal försök att lyckas sätta katetern på rätt plats.
Väl inne var nu klockan närmare 08 och vi fick skynda oss att rulla in i operations väntrummet för upphämtning.
Väl där möts vi av 2 op sköterskor som säger att vi kanske får avvakta då det var ett blodprov som inte gått genom analysen.
Mina sköterskor förklarar då att dem ringt doktorn och frågat om det var ett prov som behövdes eller ej vilket det inte gjorde tyckte han. Op sköterskorna sa ändå att deras narkosläkare o läkare ev vill ha det iaf vilket det till sist visade sig att det var så.
Vi fick rulla tillbaka in på rummet och ta nya blodprover och bara vänta. Det vi fick höra bar att vi kanske skulle hinna in på Op innan lunch men inte alls säkert.

Väntan kändes lång och så ca 9.30 kom ena sköterskan in och sa att det kanske ser ut att bli vår tur snart ändå. Trodde henne inte riktigt då vi precis fått "kanske före lunch" beskedet så tänkte inte jättemkt på det då. Andreas och jag hade på tvn och försökte väl koppla av en stund båda två men rätt som det var strax före 10 kom dem in och sa att nu var det dags.

Dem rullade iväg med mig i sängen ner till op hallen där Andreas fick dra på sig en fin overall och så vi blev upphämtade av op sköterskor. Fick sen gå in i salen och sätta mig på kanten av op sängen. Dem grejade och donade med div saker och Andreas stod framför mig och lugnade mig då jag blivit skakig i kroppen av nervositet och förväntan. Dags för bedövningen då.

Först skulle ryggen tvättas och omslutas av papper. Nu skulle jag kröka ryggen ordentligt villet inte är det lättaste med en stor mage ivägen + en oerhört obehaglig kateter.
Hon la först en bedövning under huden vilket gick ok bortsett från att jag är kittlig så ryckte till mest av den anledningen när hon klämde o kände vart hon skulle sätta den.
Sen till själva ryggmärgsbedövningen. Hon stack in nålen och det började stråla i vänster höft så då fick hon justera om och då stack det till i skinkan och hon fick justera igen. Minns jag någorlunda rätt fick hon justera om eller sticka om vid 4 tillfällen innan hennes kollega fick göra ett försök som då återigen stack mig i ryggen. Han hittade rätt ställe mellan kotorna iaf och la bedövningen och sa att nu ska du alldeles strax bli varm i skinkorna o benen. Dem hjälpte till och lyfta upp mina ben på sängen och jag blev inte varm som han sa, inget kändes konstigt.

Skynket sattes upp så vi inte såg vad dem gjorde med min mage.
Dem skulle nu tvätta av magen o sa att det inte skulle kännas lika iskallt som på ryggen. Men det gjorde det.
Dem blev nu lite osäkra på varför jag kände mer än jag skulle vid det här laget och rätt som det var nöp det till med något vasst i magen så jag skrek AJ vilket dem då snabbt började prata om nedsövning. Dem satte massa nålar o slangar och pratade massa fram och tillbaka och rätt som det var nöp det till med något vasst i magen igen och återigen skrek jag AJ! Narkosläkaren sa då snabbt "kraftig smärtreaktion- hon får sova"!

Nu fick Andreas gå ut ur rummet och läkarna började prata om vilka mediciner och opiater som skulle användas, presentationsrunda och hejsan hoppsan "Nu Victoria har du fått ett läkemedel i armen så nu andas du 3 djupa andetag så säger vi godnatt!"
1, 2 ... Och där var jag borta...

På uppvaket står sköterskorna från min avd bredvid mig och säger att allt har gått bra och bebis mår bra.
Dem ursäktar sig för det dem måste göra och börjar trycka hårt på min mage för att känna att livmodern börjar dra ihop sig. Jag gråter för den smärtan var ingen höjdare. Fick morfin och dåsar av av och till så någon tidsuppfattning har jag inte riktigt. En än gång klämde dem på mig innan dem till sist berättade mer oretligt att bebis mår bra. Den föddes klockan 10.37, var 42 cm lång och vägde 2040g.
Och så kom mening där hon försa sig:
"Bebis mår så bra och är så fin och hon ligger så skönt nu hos pappa!"
En flicka!!! Tårarna rinner som följs av ett enormt lyckorus!
Jag är fortfarande rätt groggy efter narkosen och även 2 doser morfin men så lättad över att det nu var över och snart skulle jag få se henne! Min dotter!

Rullades in på avd 35 (neo) och in på ett rum och i ena hörnet sitter Andreas i en fåtölj med ett litet litet knyte liggandes på bröstet.
Andreas reser sig och lägger henne i min famn och jag är förälskad. Så oerhört liten men så fantastisk och fulländad på alla sätt och vis.

Mamma älskar dig
💗 Felicia Johanna Helgestad 💗

Bildbomb från dem första dagarna

Tack för alla grattis och lyckönskningar!

💗💗💗

Planerat kejsarsnitt...

2017-10-30T11:40:00.005+01:00

Japp.. det fick bli så!

I och med att vändningsförsöket förra veckan inte gick + bebis undervikt och att jag inte mått särskilt bra sista veckorna blev det bestämt att kejsarsnitt är det bästa av alternativen.
Inte ett drömscenario i min värld men är det bäst så, då är det bäst. Bara att gilla läget och acceptera och tänka positivt.

Jag är inte rädd för operationen i sig, bara lite nervös för återhämtningen. Men även det kommer gå bra och jag får anpassa mig efter läget.

Nu då, när händer det?

JO! Imorgon bitti!! Runt kl 08 imorgon, Tisdagen 31 okt-2017 kommer vår bebis att se världens ljus för första gång!
Känns så galet spännande men samtidigt så overkligt att det går knappt och beskriva med ord.
Vi vet fortfarande inte om det blir en son eller dotter så det känns lite extra spännande 😊

Andreas kommer hit ikväll och sover över så vi båda är på plats om tiderna skulle ändras. Kommer bli så skönt o ha honom här bredvid mig! 😚
Och tusen tack till kära mamma som tar hand om vår stora- lilla ögonsten under tiden💙
MAMMA ÄLSKAR DIG OCH SAKNAR DIG THEO! 💙

På återseende 😍😍

Inlagd på avd.25

2017-10-21T19:09:00.004+02:00

Det hela började igår.
Sov rätt dåligt o vaknade med migrän (för 3dje gången denna veckan)
Hade tid hos barnmorskan kl 10 på MVC så Andreas tog med sig Theo och stannade till på familjecentralen/öppna förskolan under tiden jag va på undersökning och tanken var att jag skulle gå till dem när jag var klar.

Väl på labbet togs det blodsocker, urinprov o blodvärde o det såg bra ut. Kom in till barnmorskan o jag berättade om veckan med konstant huvudvärk och flera migränanfall, flimmer för ögonen o en del oro från måndagens TUL.
Hon blev på en gång lite orolig över dessa symtom och ville då ta blodtrycket på en gång som visade 130/100 vilket var för högt.
Hon ringde först specialistmödravården för att rådfråga men det var upptaget så hon ringde då sin kollega vilket också hon tyckte det var bäst o ringa specialisten. Andra försöket kom hon fram till sjukhuset o dem ville ha in mig så fort som möjligt.

Barnmorskan skyndade att göra resten av undersökningarna och skrev en samanfattning.

Jag gick sen till Andreas på familjecentralen bredvid och berättade att jag skulle åka in varpå han tog med sig Theo hem för lunch ist för att vara kvar sista stunden.
Kuratorn var snäll o skjutsade in mig o var med mig hela tiden på sjukhuset.

Väl inne började dem med att koppla upp mig med CTG igen för att kolla bebisens hjärtrytm o rörelser. Det såg bra ut. Sen kollade dem blodtrycket igen o det va fort ganska högt.
Fick ta nya urinprover som såg bra ut men sen gjorde vi nytt ultraljud för att kolla flödet i navelsträngen o det var ok men mängden fostervatten var väldigt låg.

Man ska ha mellan 20mm-80mm o jag hade 20.6mm så det var precis på gränsen till för lite vilket gjorde dem mer oroliga igen.

Efter alla undersökningar o prover fick vi prata med läkaren. Han gav mig valmöjligheten att bli inlagd för närmare observation eller åka hem med blodtrycksmedicin o komma tillbaka nu idag på morgonen kl 09.
Jag valde att åka hem då det verkade vara ok ändå.

Kom in imorse o mätte trycket som då låg på 145/90 vilket återigen va högt.
Blev kopplad på nytt CTG i säkert 1 timme o der såg jättebra ut.
Men så fort vi började prata om huvudvärk, yrsel och ögonflimmer vart det återigen massa varningstecken.
Fick ta nytt urinprov som nu visade +1 i protein.

Väl vid lunchtid fick jag ny medicin för blodtrycket, försökte vila lite men trycket var då 140/98

Träffade läkaren och han sa nu att det var bäst att lägga in mig för observation. Trycket är ostabilt, huvudvärk o yrsel o nu också påbörjad äggvita i urinen. Allt detta tillsammans med att bebis har låg vikt gör att OM något händer kan det gå väldigt snabbt p då är sjukhuset bästa stället att vara på.

Han gjorde därefter ett ultraljud för att se bebis läge vilket va oförändrat i säte. Han sa då att vi ev gör ett vändningsförsök i början på veckan. Sen kollade han mängden fostervatten o fick en bra bild som visade iaf 30 mm så det var skönt att det inte var fullt så lågt som dem trodde igår.

Så nu då... nu ligger jag på avd. 25
Andreas åkte hem runt 15 tiden för att avlösa min käre mor som va med Theo.

Nu för en stund sen låg trycket på 160/90 så då satte dem en infart i armen på mig, gav mig kvällens medicin o bad mig äta lite. Så nu väntar jag återigen på vad som komma skall...

Jag mår ok men inte så mkt mer än så.
Saknar mina killar oerhört mkt o det känns jättetungt att behöva sova borta såhär. Aldrig varit ifrån Theo mer än några timmar o aldrig en natt såhär... o nu är risken stor att det blir många dagar o nätter borta. 😭😢😭😢
Min lilla bebis! 💙❤💙
Han som för första gången natten till idag sov i sitt egna rum! Min lilla blir så stor!
MAMMA ÄLSKAR DIG!

så.. så ser läget ut... väldigt mkt ovisshet just nu så kan inte göra annat än o ta en timme i taget. Väntar nu på ett nytt CTG på bebis iaf som ska tas morgon o kväll...

Vad tror ni? Får vi ett novemberbarn som tänkt eller kan det bli ett oktoberbarn trots allt? 😊😍😚

TUL V.36

2017-10-16T21:08:00.003+02:00

Så, idag var det dags för nytt tillväxtultraljud.
Sist för 4 veckor sen var bebis vikt uppskattad till ca 1438 g. Vilket var ca 400 g mindre än "normalt"
Andreas gissade på 1976 g idag och jag gissade på 2123 g.

Så kom vi dit, barnmorskan ropade upp oss och sa att hon skulle göra dagens viktskattning och sen skulle vi få prata med doktorn efteråt denna gången.
Började med att ligga på ryggen, men det var väldigt svårt o få någon bra mätbild tydligen så då fick jag rulla över på högersidan o till sist vart det ok.
Hon kollade vidare på flödet i navelsträngen, fostervatten o hjärtat. Sen frågar hon lite bekymrat; "har barnet varit normalstort vid dem andra kontrollerna?"
Jag svarar, nej vi har legat 400-500 g under varpå hon bara säger "mmm"

Hon säger sen det ser fint ut, jag går och räknar lite så får ni sitta ut igen o vänta på doktorn.
Så vi går ut i väntrummet igen.
Det kommer en annan läkare o hämtar oss, tar in oss i ett.mindre rum där hon säger; "jag ska göra en fosterljudsundersökning nu o det kan ta lite tid. Har vi tur tar det minst 10 min men det kan ta mkt längre tid.
Här hinner jag tänka mkt!
Så, jag frågar om det var något som verkade fel eller oroväckande på ul eller varför vi skulle göra detta?!
Hon säger då bara att det har med tillväxten att göra, att dem behöver kolla alla delar dem kan komma på.
Så jag får ligga på en brits, hon kopplar på en monitor på min mage som mäter hjärtljuden som i sin tur är kopplad till en skärm som samlar informationen. I handen får jag en knapp jag skulle trycka på varje gång jag kände fosterrörelser så skulle även det bli registrerat.

(lånad bild)

Då Theo redan nu var uttråkad fick Andreas ta ut honom på en promenad under tiden.

Jag låg där, hörde hjärtat ticka på, genomsnittet runt 145 slag/min, kände några rörelser o 10 min gick. Fortfarande var testet inte klart... 12 min hade gått o läkaren kom in igen o kollade, gav mig en kudde att ha under armen o gick ut igen...
Efter nästan 20 min var testet fortfarande inte klart men en ny doktor kom in i rummet o sa att hon var nöjd nog att stänga av då det såg bra ut.

Hon berättade bara lite kort att hon hade gått igenom min journal med min ordinarie läkare (som just nu gått förhinder med en annan patient) så hon visste en del av vår resa hit till denna graviditet.
Sen sa hon att detta testet gjordes pga barnets vikt var ännu längre rent procentuellt än sist så dem vill kolla ännu tätatare ett tag igen.

Frågade om dagens viktskattning o hon svarade då bara knappt 1800 g. Frågade om mer exakta siffror o fick då "1799g men lite osäkert. Det var precis på gränsen vad jag såg"
😯😯😯 här blev jag lite orolig då barnet "normalt" sett bör väga 2.6 kg

Fick sen besked om att dem vill göra nytt flödesprov på navelsträngen redan nästa måndag och en ny viktskattning veckan efter därigen.

Sen sa hon; har du o doktor K pratat något om igångsättning?

Återigen blev jag osäker o smått orolig men svarade att det inte är något vi har pratat om. Hur så?

"Eftersom barnet är så litet kommer vi inte vilja att du går över tiden iaf så har inget hänt framåt Bf datum kommer du antagligen få bli igångsatt men tänker även att du kanske kan bli igångsatt lite tidigare då foglossningen blir värre o inte har avstannat"

Pratade sen bara om mina tankar o funderingar kring det o inget blev bestämt eller planerat men hon ville iaf att jag skulle veta att det är något som finns med i deras tankar.

I det stora hela vad dem kan se mår bebis jättebra, fina hjärtslag, fint med fostervatten, bra flöde i navelsträngen etc men det enda är just att det är ett litet barn som det ser ut nu.
Även fast jag blir nervös över kontroller o såna extra kontroller som idag så är det skönt att dem kollar.

😊

Efter sjukhuset begav vi oss upp mot stan för att fixa lite till nya vagnen. Väl inne i butiken får jag på 0.2 sekunder ett blodtryck/blodsockerfall deluxe vilket på ett ögonblick övergick till migränanfall, svimningskänsla, skakade okontrollerat, kallsvettig, flimmer för ögonen o snurrig i huvudet.
Andreas lyckas gräva fram alvedon ur väskan o jag får i mig lite vatten.
Expediten ser lite orolig ut o önskar oss lycka till när vi går ut. Håller med ena handen i andreas och andra handen om huvudet, hela vägen till La baguette där vi fick sätta oss o äta lite. Skakningarna började avta efter en stund men mådde verkligen skitkasst. Gick sen tillbaka till slottet då Theo vaknat så han kunde mata fåglarna med pappa en snabbis innan vi tog bussen hem.

Jag la mig på soffan typ orörlig i 1.5 timme o sen kom Theo o la sig i mitt knä o sov i 45 min till.
Nu är jag inte riktigt lika yr o hängig men fortfarande migrän tryck kvar. Adde cyklade iväg o köpte lite mat från Max...

Nu har det gått några timmar o jag är fortfarande inte pigg men något bättre iaf så det är skönt.

Så, det var en liten uppdatering i hur läget ser ut nu 😊

Godnatt 😚

TUL V.32

2017-09-18T22:44:00.001+02:00

Då var det dags idag att göra ett nytt tillväxtultraljud på bebis.
För 17 dagar sen uppskattades bebis att väga 1004g så vi visste ju att den antagligen skulle ligga lite under medel idag också.

Jag hoppades på att vi skulle hamna på ca 1500g men trodde iaf vi landa på mellan 1300-1400g medan Andreas gissade lite mer exakt på 1442g.

Doktor K kollade runt, mätte hjässan, magen, lårbenet och kollade flödet i navelsträngen. Allt detta för att knappa in massa siffror i datorn för att kunna räkna ut den uppskattade vikten som idag landade på 1438g 😊
Andreas gissade alltså fel med ynka 4 g! 😁
(Normaltsett för denna vecka ska barnet väga ca 1814 g så vi ligger ca 400g under medel)

K försökte även idag få till ett fototillfälle på bebis, både i vanligt format och i 3D.
Dock låg bebis idag igen med huvuxet uppåt och innåt ryggen så det var svårt att få till en bra profil. Dessutom hade den både händer, fötter och navelsträngen i ansiktet så i 3D såg det typ läskigt ut 😉😁 (fast samtidigt jättegulligt för vi fick ändå skymta näsan o läpparna, kunde se fingrar o tår jättetydligt o även håret på huvudet!!!)
Så även fast vi inte fick ett foto i handen fick vi ändå se massor under tiden hon försökte! Blir så nyfiken nu på vem denna lilla älskling är!!! 😍😍

Återbesök igen om ca 3 veckor.

På återseende. 😍

Rädslan jag känner när...

2017-09-06T12:09:00.000+02:00

...varmt kaffe är inblandat!

Theo och jag gick upp tidigt imorse. Då jag senaste veckan mått lite extra illa av kaffe har jag väntat en-ett par timmar med att starta bryggaren på morgonen vilket jag gjorde idag med.
Dock har jag senaste dagarna sett att Theo börjat komma närmare att nå upp på bänken där bryggaren står så även idag sköt jag in den en bit när jag väl startat den.

Så... jag laddade kaffet, startade och sköt in bryggaren en bit på bänken. Gick sen in på toaletten för att kissa. Theo följde efter som vanligt o då andreas sov har jag alltid dörren öppen. Oftast är theo kvar inne på toaletten med mig eller i hallen precis vid dörren men nu när jag satt mig sprang han iväg. Jag reflektrade inte överifierad kaffebryggaren utan tänkte snarare att hn skulle kolla på fiskarna i akvariet jag precis tände eller att han hörde musiken från tvn.

Men då kommer han springandes in till mig med kannan!!! till kaffebryggaren i händerna!
😲😲😲 PANIK!
Han gav mig kannan (som som tur var inte hade hunnit bli för varm eller full) o sprang snabbt igen och jag kunde se senariot i huvudet att det nu rinner kokande kaffe från bryggaren på bänken o ner på golvet o hinner han springa dit nu så går det riktigt illa. Allt händer inom loppet av sekunder men det kändes som betydligg längre tid.
Jag hade redan papper i ena handen, kannan i andra så jag torkar mig snabbt, drar typ upp byxorna, säger till theo att stanna (han är utom synhåll) o jag springer (så som man kan göra som en höggravid flodhäst) o hinner iaf ifatt honom med en halvmeter kvar till bänken där strålen av kaffe rinner ut över bänken.

Får Theo att stanna bakom mig, sträcker mig så jag kan stänga av bryggaren o sätter in kannan så det ska sluta rinna ut mer. Sätter på kallvatten i kranen, blöter trasan o börjar snabbt torka upp med Theo som klänger på mitt lår.

Får undan allt kaffe och får plocka undan ännu mer på bänken så jag kan knuffa in bryggaren ännu längre in.
Lyfter upp Theo och går ut i vardagsrummet o sätter oss ner i soffan. Just då kommer Andreas upp och jag pustar ut några sekunder innan tårarna kommer.

Även fast allt hände inom loppet av sekunder kände jag en panik jag inte tidigare känt. Det kunde gått riktigt illa...

Lilla älskade barn

2017-09-01T18:13:00.000+02:00

Idag var det dags för ett nytt TUL.
Igårkväll låg jag och spekulerade på babyns vikt. Med tanke på alla appar där det finns en ungefärlig vikt för denna vecka och just med tanken på att vi låg lite under medel sist så var min gissning 1014 g.

Läkaren gjorde undersökningen och sa att hon tyckte vikten var lite för låg för denna veckan så hon ville att en annan läkare skulle göra samma undersökning för att se om resultaten stämmer överrens.
Frågade då om babyen iaf gått upp från sist (865g) o det sa hon att bebisen hade.
Den andra läkaren kom in och räknade om och fick närliggande resultat.
Beisen väger ca 1004 g så min gissning var inte allt för tokig.
(Hjärtljuden låg på 154 slag/min idag)

Berättade då för min ordinarie läkare att Theo var liten när han föddes med sina 2780g i v.40+0 och det gjorde henne lite mindre orolig iaf men vill ändå att jag kommer tillbaka på uppföljning.
Nästa fredag ska jag tillbaka och kolla vattenmängden och flödet i navelsträngen och 2 veckor senare blir det ett nytt TUL.

Gjorde även en ny kontroll på tappen idag och även nu ser det bra ut. Den är lång och stängd så det kändes skönt att sammandragningarna och förvärkarna inte påverkat den på något sätt.

Bebis sprattlade för övrigt runt en massa och försökte trycka bort ul maskinen hon höll på min mage men den ville inte vara med på något nytt foto idag.

Bilden här är från tidigare i veckan.
Älskar att Theo fortfarande somnar i famnen!

Önskar alla en trevlig helg!! 😍😚

TUL (tillväxtultraljud) V. 26+1

2017-08-14T23:31:00.001+02:00

Var idag på ett tillväxtultraljud för att se till så att Liten växer som den ska och om mängden fostervatten såg bra ut.
Alltid lite nervöst att lägga sig för att se hur det ser ut även fast jag kanske bara några minuter innan kännt en spark eller liknande.
Men så fort vi såg hjärtat slå för fullt släppte en del av spänningarna.
Bebis sparkade för fullt och hade sig under tiden sköterskan skulle mäta dens mage, hjässa och lårben.
Måtten stämde jättefint överrens med graviditetsvecka 26+1 och bebis beräknas väga ca 865 g just nu.
Detta gör att bebis hamnade nästan exakt på det mittersta strecket i kurvan o det kändes ju superbra!

Mängden fostervatten såg även det jättebra ut.
Gjorde ingen ny mätning av tappen idag men ska ev göras om 3 veckor på nästa återbesök.

Blev även sjukskrivning då foglossningen blivit rejält värre samt smärtsamma sammandragningar flera ggr dagligen.

Någon som har några tips om hur man kan underlätta foglossning?

Vi hörs 😚

MVC besök v.25 (24+1)

2017-07-31T21:41:00.003+02:00

Idag var det dags igen. Har inte träffat barnmorskan sedan inskrivningen i ca v.10 så det är ett tag sen.
Fick träffa en annan barnmorska idag då min ordinarie har semester.
Hon var trevlig och tillmötesgående så det gick så bra så.

Blodsockervärdet låg på 6.2 vilket var helt normalt, ingen äggvita i urinen, normalt blodtryck, järnvärdet/blodvärdet såg bra ut så det kändes så skönt.

Mätte magen/livmodern och den mätte 22- nästan 23 cm så det var helt rätt i kurvan.
Vågen visade +6kg sedan inskrivningen så även det var helt normalt.

Sen lyssnade vi på bebis hjärtljud och det slog väldigt fina 152 slag/min.

Så i det stora hela var besöket endast en positiv upplevelse. Allt såg jättefint ut så det kändes skönt.

Jag känner oftare och oftare rörelser och dem blir hårdare och tydligare hela tiden.

Sammandragningarna har också tilltagit rejält sista veckorna vilket känns tungt emellanåt då det är den biten som just nu orsaker mest hjärnspöken. Inte bara att dem är obehagliga utan mer för att dem blir mer och mer smärtsamma.

Doktorerna och sköterskorna jag pratat med om det säger att det är normalt och ganska vanligt som omföderska att känna av sammandragningarna/förvärkarna ännu mer än första gången.

Så.. försöker och inte bli nojig men ändå rätt svårt emellanåt...

Men en dag i taget och för varje dag som går blir bebis starkare och starkare vilket känns jättehäftigt.

Blev ett lite längre uppehåll med ultraljud över sommaren men nästa är iaf om 2 veckor så det känns okej.

Nu ska vi ta kväll.

Hörs en annan dag. 😚

Ultraljud V. 23 (22+3)

2017-07-19T11:18:00.002+02:00

Då var det dags igen imorse för en ny kontroll.
Har på ett sätt känns ett lugn oftare o oftare då rörelserna tilltar men samtidigt finns oron kvar emellanåt och mer senaste veckorna pga kraftiga sammandragningar nästan dagligen o ibland flertal ggr dagligen.
Blir orolig för att öppna mig i förtid. Blir nervös över att behöva gå på toaletten då det var så jag märkte att David skulle födas.

Pratade med barnmorskan lite om det och hon ville först att jag skulle vänta kvar på en doktor men ville kolla först iaf hur det såg ut.
Började med att kolla tappen och den var lång, smal och sluten precis som dem andra gångerna så det kändes skönt att den inte heller nu var påverkad.

Sen kolla vi på bebis och den växer på jättefint. Det var normalt med vatten kring bebis och moderkakan såg bra ut. Hon hade bara positiva saker att säga så det va skönt ändå.
Men det var några frågor hon iaf ville dubbelkolla med en doktor innan hon sa något till mig så jag fick ändå vänta en liten stund efter att vi var klara för att få svar på några frågor.

Fick svar på det jag undrade o sen fick vi åka hem..

Hemma igen, Theo ska äta lite lunch och sova och sen ska vi fira Andreas som fyllde 32 år igår 😊

Nästa besök är om ca 3 veckor men skulle sammandragningarna tilltar i styrka/smärta skulle jag ringa in.

På återseende 😊

V. 21 (20+3)

2017-07-05T23:10:00.003+02:00

Startade denna onsdag med ett tidigt ultraljud kl. 09
Tanken verkade vara att enbart mäta tappen för att se om den var påverkad men bad henne att även göra ett vanligt ul för att se bebis igen då jag haft så ont i magen sista veckan.
Tappen såg iaf fin ut och såg inte ut att vara påverkad på något sätt. Smärtan var lite svår att tyda då det kan handla om så mkt men antagligen är det just ligamenten i nedre delen av magen, muskulaturen o bäckenet som töjs och påverkas en del av tillväxten just nu.
Så lite svårt att avgöra men det såg bra ut iaf.

Fick sen göra ett.vanligt ul och det första vi möttes av på skärmen va en rumpa o två ben och plötsligt stack ansikte fram mellan benen tittandes mot oss! 😍😍😍

Ser verkligen ut som att bebisen tittar med öppna ögon men frågade om det men det är linsen i ögat som syns genom ögonlocket.

Här kan man se ögonsockorna, näsan och läpparna. 😍

Sen vände sig bebis om helt i profil snabbt o där avslutade vi.

Skönt var det att allt såg fint ut och det sparkades o sprattlade för fullt. 😍😍

Nästa ul inbokat igen om 2 veckor.

Hej hopp 😚😍

V.20

2017-06-27T22:28:00.001+02:00

Vi är nu i V.20 (19+2) och har därför precis gått in i 5te månaden och vilken dag som helst står vi på 50% färdigbakad.

Var hos kuratorn på specialistmödravården idag och kom in på hur snabbt denna graviditet har gått hit. Misstänker att det har med att jag knappt pratade om graviditeten eller försökte tänka på den dem första 3 månaderna då jag inte vågade hoppas på för mkt.
Kuratorn har ändå varit med sedan starten så hon har även varit med o sett Theo utvecklas från att vara en stillasittande bebis till idag då han gick runt och möblerade om hennes kontor. 😊😁

Senaste dagarna har det varit en hel del röreser i magen. I förrgår kunde Andreas känna sparkar för första gången och från de har jag känt sparkar allt oftare.
Det känns fantastiskt på alla sätt o vis och nog för att oron nog aldrig släpper helt kan jag iaf lättare njuta av rörelserna och slappna av lite för stunden.

Bästa är nog att jag senaste tiden pratat mkt om bebisar med Theo och pekat på magen etc. Han förstår nog egentligen inte så mkt av det än sålänge men det känns fantastiskt när han spontant kommer o lägger örat mot magen o bara står/ligger så en stund. Han är också duktig på att hjälpa mig att olja in magen. Han hämtar flaskan med olja själv emellanåt o börjar "dutta" den mot magen (med locket på) o så klappar han på magen.

Annars rullar det på, foglossning deluxe, kraftigt illamående till o från men min bästaste bästaste Andreas 😍 kom hem med en present igår på vår 6års dag - en soda streem så jag kan dricka kolsyrat vatten eller med smak hemma. 😍😍

Tittade tillbaka på foton häromdagen och hittade dessa bilder och nyfiken som man är. Är det någon som ser någon skillnad på magarna? Hehe tycker det är fantastislt kul o gissa utifrån olika myter och teorier 😊

Kulan och jag fastnade på golvet häromdagen bland bollar, stövlar och pusselbitar som Theo så gärna ville ha samlat i vardagsrummet. 😊😁😍

Just nu väntar jag på att bej ska komma hem från kvällspasset på jobbet.

Hej så länge 😍

Graviditet nr 10

2017-06-18T09:40:00.002+02:00

Nu är det måndagen den 10 april.
Vi är återigen gravida, fick veta det tisdagen den 7 mars. Just nu är vi i v.10 vilket känns ok. Tvåsiffrigt är rätt skönt då man kommit över första tröskeln.
Var hos barnmorska förra veckan för inskrivning så det är nu gjort. Vi pratade om att ev ha lite tätare kontakt ett tag framöver för att landa i känslor och även få kontakt med kuratorn på kvinnokliniken på usö igen för att bolla tankar och känslor.

Fysiskt sett är denna graviditet annorlundan än dem 9 tidigare. Jag mår illa hela tiden (vilket jag också gjort dem andra ggr ) men skillnaden är att jag iaf inte kräks dagligen. Denna gången kan jag räkna dem tillfällen det hänt på en hand och det känns konstigt. Annars är jag betydligt mer yr än tidigare. Blir lättare andfådd och kallsvettig, matt i kroppen. Vet inte vad det beror på men det känns lite annorlunda iaf. Visst sägs det att ingen graviditet är den andra lik men jag tycker att mina tidigare graviditet alltid startat på samma sätt. Illamående o kräkts dagligen o oerhört trött.
Men men får se hur det utvecklas.
Dessutom känns det redan som jag kan känna typ "svepande" rörelser i magen som också känns annorlunda. Säkert något helt annat men inget jag märkt tidigare.

Tankarna går lite upp o ner just nu. Det är inte länge sen David föddes och gick bort och kanske har vi ännu inte bearbetat allt helt färdigt ännu och just nu vågar man inte riktigt hoppas eller tro något alls men försöker behålla lugnet och vara fokuserad i nuet.

Får se också om remissen barnmorskan och min läkare skrev till specialistmödravården ang ultraljud OM dem tar in mig på tätare kontroller även där men det återstår att se.

Detta va lite tankar o känslor som jag sitter med just nu ang denna nya graviditeten ..

Annars är tankarna mkt åt att Theodor fyller 1 år på fredag! Det vankas storkalas vilket jag är lite nervös över men det går nog bra hoppas jag. 😊

Uppdatering kommer en annan dag 😊

UPPDATERING;

Idag är det torsdag den 13 april - dagen innan Theos födelsedag. Känns så absurt att det redan är ett år sen han föddes. Kan liksom fortfarande inte riktigt greppa att han blivit så stor men samtidigt ser jag ju nya framsteg hela tiden.

Vad gäller graviditeten går det framåt. Går in i v. 11 idag (enligt vårdcentralen kalender) Ringde till specialistmödravården igår för att se om dem fått remissen och vad dem kan tänkas erbjuda. Önskemålet är en regelbunden kontakt för att se att barnet växer som det ska och att jag inte öppnar mig i förtid.
Dem hade iaf fått in remissen men det hade inte blivit besvarad av en läkare så dem skulle återkomma till mig.

Jag mår fortfarande ganska kasst. Illamåendet sitter i hela tiden men kräks fortfarande inte ofta. Idag har jag dock oerhörd mensvärk så det känns lite jobbigt. Mkt tankar och känslor som väller upp.
Redan svårt att dölja magen då den oftast känns stor o hård.
Tröttheten är påtaglig och jag har känt mig oerhört mer känslosam sista veckan. Som en klum i halsen o kännt mig nära till gråt utan någon speciell anledning.

Imorgon står det storkalas på schemat så får se hur/om jag lyckas dölja magen på något sätt då det fortfarande känns tidigt att prata om. Får se vad som händer.
Ska bli spännande och se hur Theo reagerar på allt och alla. Hoppas det går bra iaf. 😊

UPPDATERING;

Idag är det onsdag den 19 april
Idag åkte vi in till kvinnokliniken för ett ultraljud pga blödningar förra veckan/helgen.
Allt såg jättefint ut och bebis sprattlade som bara den. Tyvärr var det slut på papper i maskinen så fick inte med oss någon bild men det va skönt att se att det än så länge växte på bra och tidsenligt. Enligt kalendern är vi i v.10+6 men blev backade till 10+3 så det va ingen stor skillnad.
Det kändes jätteskönt iaf och få se liten. 😊
Väl hemma hade jag fått brev från sjukhuset med en tid till kuratorn i slutet av april så nu är även det på gång igen.
Väntar fort på tid till specialistmödravården men hoppas jag slipper vänta alltför länge iaf.
Men men.. nu ska jag bara försöka slappna av, njuta av minnesbilderna och vänta på nästa läkarbesök. 😊😁

UPPDATERING;

Idag är det söndag den 23 april

Tog en bild av magen idag. Känns som om den växt snabbare denna gången.

Enligt ultraljudet i onsdags är min veckostart nu på söndagar ist för torsdagar så idag gick vi in i V. 12
Känns fortfarande osäkert hela tiden då jag får återkommande småblödningar och magsmärtor. Dessutom är jag också mkt mer känslosam på alla möjliga sätt.

Har nu dem senaste dagarna också haft väldig ont i halsen vilket känns påfrestande. Ingen ork i kroppen o bara matt.
Helgen blev för övrigt inte som planerad så kanske därför också som liften gick lite ur...
Ska inte skriva så mkt mer just nu.
Dagarna går, jag mår som jag gör och just nu väntar jag mestadels bara på svar från specialistmödravården om dem kan hjälpa mig på något sätt med tätare kontroller.

Hoppas ni haft en trevlig helg. 😊

UPPDATERING;

Idag är det söndag den 30 april och enligt Ul går vi in i vecka 13 idag (12+0)
Känns oerhört skönt o ha kommit hit. Största risken minska från o med nu men kommer ändå inte helt slappna av helt än på ett bra tag.
Senaste veckan har varit tuff. Har haft slut på Lerigan comp sedan mitten av veckan o faktiskt inte beställt nytt recept så illamåendet har varit betydligt värre o jag har kräkts en del mer igen.
Tänkte jag skulle klara mig utan medicin men får kanske tänka om igen.
Magen växer mer o snabbt så svårt o dölja den. Det är redan tungt och stelt då jag fått foglossning igen. Bara det o resa mig från soffan gör ont i höfterna så det strålar ner i benen o samma sak om jag tex står på ett ben när jag ska ta på mig strumpor. Pust...
Även yrseln är mer påtaglig om jag slarvat med att äta eller dricka regelbundet.

Var hos kuratorn i torsdags vilket var välbehövligt. Bara prata om känslor o tankar som just nu är väldigt påtagliga så jag inte håller saker inne. Fick en ny tid till henne om 4 veckor.
Har dock ite fått någon tid till specialistmödravråder än men hoppas på ett brev till veckan annars får jag kanske ringa dem igen o fråga vad som händer.

Förhoppningsvis blir nästa uppdatering efter ett nytt Ul. 😊

UPPDATERING;

Idag är det lördag den 6 Maj.
I torsdags ringde läkaren från kvinnokliniken/specialistmödravården som jag hade när David föddes. Fick nu äntligen obduktionsrapporten som vi väntat på. Dock var det inte det svaret vi trodde vi skulle få.
Proverna på barnet visade inga som helst fel. Det synliga på huvudet var en påbörjad process av att han dog några dagar i magen innan han föddes.
Däremot hittade dem blödningar i moderkakan som kunde varit anledningen men också dem kunde uppstått när David gick bort eller under förlossningen. Så, absolut inga klara besked fanns att få.
Det var riktigt svårt att ta in det faktiskt. Visste inte alls hur vi skulle förhålla oss till det, för om det inte fanns några fel, varför hände det då?! :/
Nu har det fått sjunka in några dagar och man börjar väl iaf acceptera läget som det är. Finns det inga svar så gör det inte. Dem var ju iaf villiga att leta ordentligt o göra alla prover och undersökningar som var möjliga.

Under samtalet kom vi också in på denna graviditet. Hon hörde jag blivit remitterad till dem för extra kontroller vilket hon tyckte var helt förståligt o rimligt så jag fick en tid till henne dagen efter.

Kom in på UL i fredags 13.30 o fick se lilla bebis hjärtslag och allt sprattel 😍😍 så förälskad!! ❤❤ hon gick igenom varje del av kroppen, visade att navelsträngen pulserade o pumpade blod och allt såg jättefint ut.

Så nu i helgen går vi in i v.14 (13+0)
Kom överrens om att jag kommer in igen om 2 veckor, sen RUL runt v.18 o sen igen 2 veckor efter där för avstämning om vi ska fortsätta göra tillväxt UL o även fler mätningar av livmodertappen för att jag inte ska öppna mig i förtid.
Känns så skönt att dem ändå tycker det är rimligt nu att dem har lite extra koll. Om bara för att lugna mina tankar o känslor.
Vet ju att det inte går att göra så mkt mer o det finns inga garantier även om det ena dagen ser bra ut, men känns ändå väldigt skönt med en närmare kontakt.

På återseende 😊😍

UPPDATERING;

Idag är det söndagen den 21 Maj.
Allt rullar fortfarande på och vi har nu gått in i v.16
Kan tycka att jag ibland känner rörelser vilket lugnar emellanåt och även att delar av magen blir hårt eller stramare.
Blir mkt lättare anfådd och foglossningen spökar mer o mer.
På tisdag ska jag tillbaka på UL för att se hur den lilla växer, om det finns tillräckligt med fostervatten och mäta livmodertappen/livmoderhalsen (?) för att kolla att jag inte öppnar mig i förtid.
Är nervös men samtidig väldigt nyfiken på att se mini igen.
Magen växer och vågen tickar uppåt vilket gör mig lite smånojig fast jag försöker tänka att det får bli som det blir.

Stod o diskade och råkade skvätta ner mig med vatten o hämtade en ny t-shirt men insåg att den inte passade så bra längre. 😉😁😂
Så på tisdag ska jag först träffa kuratorn igen och direkt efter det är det UL. Nästan så jag tycker dem borde lagt tiderna tvärsom men men..
Får se hur det går.
Uppdaterar igen efter UL.

Hade bra sålänge 😚

UPPDATERING;

Kunder inte hålla mig! Idag är det måndagen den 22 Maj kl. 07.55 och precis nyss kunde jag för första gången höra bebis hjärtljud och inte bara höra det tyst o svagt utan jättetydligt! 154 slag/min!
Så skönt o härligt att det tickar på för fullt!!
Enligt många som gärna testar teorier för vilket kön barnen har, är killarnas hjärtfrekvens ofta lägre och tjejernas lite högre så nu blir man ju såååå nyfiken!! 😍😍😍

På återseende! 😚

UPPDATERING;

Idag är det onsdag den 24 maj.
Igår var jag på UL igen och allt såg jättefint ut fortfarande 😁
Var nyfiken, spänd, nervös, förväntansfull, rädd men allt släppte så fort jag såg bebis röra på sig. Den sprattla runt o vinkade.
Även livmoderhalsen såg fin ut, inte något tecken på att jag kommer öppna mig i förtid.
Så det var skönt o se/höra att det såg fint ut fortfarande.
Blev dock inga foton denna gången vilket var lite trist.. men men... next time 😉

Fick även tiden till RUL den 16 juni. 😊

Försöker nu bara njuta o ta dagarna som dem kommer 😊

På återseende 😚

UPPDATERING;

Idag är det söndagen den 28 Maj så idag går vi in i V. 17

Känns som om dem sista veckorna sprungit iväg väldigt fort o det känns både skönt o trist. Önskar jag kunde slappna av lite mer o försöka njuta dagarna men inte alltid lika lätt.

Lyssnar på hjärtljuden lite då o då vilket känns skönt o kunna göra.

Även känt några fler rörelser o det är något jag längtar mer efter.

Den 16 Juni är det RUL inbokat så dagarna räknas ner nu för att få hälsa på liten igen.

Hoppas på att få några fina foton med hem då. 😊

En del vet redan nu att det är en till på gång o ja, det är svårt att dölja då

Magen växer på snabbt 😍

På torsdag 1 Juni är det Davids BF dag vilket känns konstigt. Han skulle fötts när som helst men ist är han i himlen nu med alla sina syskon o här sitter vi nästan halvvägs med ett nytt syskon i magen.
Hade precis gått in i V.19 (18+1) när David föddes så ju närare vi kommer där känns lite obehagligt men samtidigt skönt att vi redan nu kommit så långt. Mkt tankar o känslor såklart o jag hoppas oron snart ska släppa...

Hoppas, längtar och väntar 😍

På återseende 😊🌼🐉

UPPDATERING;

Idag är det lördag den 3 Juni.

Torsdagen gick förbi med lek på öppna förskolan, hem o sova för Theo, sen upp på marknad på stan o träffa vänner.
Supermysigt och det var skönt att ha saker att göra men samtidigt fanns David i tankarna hela tiden.
Imorgon går vi in i V.18 (17+0) så det är fortfarande idag 9 dagar kvar tills vi gått lika länge som vi gick med David. Känns fortfarande rätt konstigt att vi redan snart är där igen. Skönt men konstigt då det ändå gått så fort.
Det är nu 13 dagar kvar till RUL och det är väldigt blandades känslor inför det. Nervöst, spännande, roligt, mysigt, skrämmande etc...
När jag blir nervös, får ont i magen av olika anledningar, tänker för mkt, blir rädd osv är det också väldigt skönt att h en Hjärtljudsmonitor hemma för det känner jag lugnar mig emellanåt.
Hjärtljuden ligger mellan 150-160 så det känns skönt o kunna ligga o lyssna på ibland.

Snart vaknar Theo o då tar vi en promenad till affären för att handla lite inför middagen - TACOS! 😁😁

Hej svejs 🐒🐒🐒

UPPDATERING;

Idag är det tisdag den 6 juni. Sveriges nationaldag!
Hur har ni firat? Andreas jobbade så Theo och jag åkte in till kyrkan som ställt till med stort gardenparty. Där träffade vi bla mormor och morfar. Jättemysigt!

Både igår o idag har jag kännt sammandragningar vilket varit lite olustigt tidigt men försöker då bara ta det så lugnt som det går. Sen rör sig bebis mellan varven så det känns ju bra. 😊
10 dagar kvar till RUL 😊

Lite typiskt att jag har samma klänning på mig denna veckouppdatering men den är helt klart skönast just nu så den tvättas var o varannan dag nu för att jag vill ha den typ jämt 😉😁😊

Nu är det strax läggdags. Denna mamman är helt slut efter en lång dag i solen.

Ta hand om er.

UPPDATERING;

Idag är det tisdag den 13 Juni o i helgen gick vi in i v.19 så igår hade vi gått lika länge som vi gjorde med David (18+1)

Känns bra att vi kommit längre om så bara en dag än så länge men ändå.

Samtidig känns det konstigt att vi redan kommit hit då det inte alls känns så länge sen David föddes. :/

På fredag väntar RUL vilket känns väldigt spännande. Ska försöka hålla mig denna gången och inte ta reda på om det är en flicka eller pojke därinne. Vill uppleva överraskningen på BB också så ska verkligen försöka att hålla nyfikenheten i styr.. 😊

Får dock se hur det går med det. 😉😊

Annars är jag väldigt trött om dagarna, fogarna bökar en del o illamåendet har varit något värre senaste veckan.
Bebis hjärtljud ligger fortfarande allt mellan 145 - 165 slag/min o vissa dagar känner jag mer rörelser igen så alla tecknen känns betryggande. 😁😊😍
Idag kunde jag dessutom se några små sparkar på magen. 😍

På återseende 😊😁😊

UPPDATERING;

Idag är det söndag den 18 Juni

I fredags var vi på RUL (rutinultraljud) o fick se lilla liten igen.
Allt såg jättefint ut! Så skönt! Blev dock backade 1 vecka så idag går vi in i V.19

Vi blev daterade till den 18 Nov så får se hur nära vi kommer denna gången.

Igår var vi allihop iväg på promenad till kyrkogården för att hälsa på hos David o promenaden tog ut sin rätt på mig. Vart svimfärdig flera ggr så det svartnade för ögonen o höfter, ryggen o magen kändes blytunga. Så när vi väl kom hem på kvällen kunde jag knappt röra mig. Bebis vart extra sprallig o jag kunde både se o känna flertal duttar. 😁😀😁😍😊😄
Det är verkligen en fantastisk känsla!

Så nu är vi alltså alldels strax halvvägs genom vår 10:de graviditet. Känns fortfarande nervöst men alla små positiva tecken känns bra.

Hej hej så länge 😍😊😁

David

2017-05-02T10:49:00.002+02:00

Min älskade lilla David... igår var det 1 Maj och hade du fortfarande bott i min mage hade vi nu varit i sista månaden innan BF den 1 Juni. (BF på din morfars födelsedag)
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och alla dina änglasyskon. Satt igår och kollade igenom dem få foton jag har på dig och du är verkligen så fin. Du är en liten minikopia av Theo som bebis o undrar hur du sett ut om du fått växa lite till i min mage.
Hade du fått samma stora leende som Theo? Hade ni fått lika ögon och långa fransar? Hade du varit lika lugn och belåten?...

Väntar fortfarande på svaren från obduktionen om varför detta hände och snart nu när det blir varmare ska du även bli gravsatt i minneslunden så vi kan hälsa på dig.
Just nu känns allt så ofärdigt gentemot dig vilket är jättetungt. Trodde inte detta skulle ta så lång tid. Hoppas verkligen på att snart få beskedet om att allt är klart så du får vila på din plats.

Älskar dig och saknar dig och kan bara önska och hoppas att dina äldre syskon tar hand om dig.

Puss på dig grodan 😚🐸😚

UPPDATERING;

Idag är det onsdag den 10 maj. Det har varit en tung vecka men samtidigt välbehövlig.

Torsdagen den 4 Maj ringde läkaren från kvinnokliniken och sa att alla provsvaren nu kommit in från obduktionen på vår David. Det var inga som helst fel. Proverna visade inget alls så på det viset fanns inte heller några svar varför det då hänt.
Det fanns blödningar i moderkakan som *kan* orsakat att den ev lossnat *men* detta kunde också ha uppstått när David dog i magen eller vid förlossningen.
Så allt som allt, dem kunde inte ge oss ett svar om varför det hände.
Detta gjorde i sin tur att det var svårt att ta till sin informationen. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till det. Kändes ännu mer orättvist...
Fick bara försöka ta det för vad det var och har väl inte riktigt smält det ännu men börjar iaf acceptera läget.

Sen kom dagen, måndagen den 8 Maj.
Kuratorn ringer och säger att nu har kyrkoherden gravsatt David i minneslunden.
Nu är dem lösa trådarna inte längre lösa o det känns på ett sätt skönt men ändå svårt.
Nu är det bara sista steget kvar. Åka dit. Önskar att vi kan åka dit iaf första gången som hela familjen så får bli på en helg o jag hoppas det blir snart.

Saknar dig 💙🕇

Theodor 1 år

2017-04-16T17:51:00.003+02:00

Dagen startar med att Theo sover längre än han brukar göra så vid 08.30 väcker vi honom med sång. Han vaknar på gott humör.

Han gosar en stund med sin krokodil innan vi går upp o äter frukost.

Jag har fortfarande en hel del kvar att göra och kl. 10 ska jag dessutom ut i snöstormen och hämta nycklarna av ansvarige vid lokalen.

Äter gröt o lite frukt o medan Theo och Andreas leker gräddar jag våfflor.

Hinner precis bli klar med dem innan 10 och möter kvinnan vid lokalen. Går snabbt igenom vad som finns och vad man sen ska städa.

Går tillbaka hem för att göra resten. Fruktsalladen, vispa grädde, göra banan/mango puree, fixa marsipanbokstäverna till tårtan etc... klockan blev 11.10 när vi insåg att Theo skulle behöva sova en stund (han brukar sova 1-2 timmar vid den här tiden) så jag satt med honom till 11.50 men han tvärvägrade att somna så då fick han äta lunch ist samtidigt som jag fortsatte att dela frukt.

12.55 går vi till lokalen med det sista. (Andreas hade då redan gått några vändor samt möblerat med bort och stolar tsm med Ludde)

Ställer i ordning fikabordet med hjälp av mina systrar o mor som kom dit strax efter oss.

Vanligt fika på vänster sidan och bebisfika/sockerfritt på högra sidan.

Sen blev det dags!
Kunde inte då eller heller nu förstå att han redan är 1 år. Kändes konstigt o stå med en tårta med 1 ljus på. Helt galet men samtidig supermysigt såklart. Theo var hur lugn som helst trots tröttheten. Lite skeptisk på att alla tittade på honom men ingen stor reaktion som jag förberett mig för.

Theos egna tårta bestod av 3 våfflor (skurna i cirklar) med banan/mango puree mellan lagren och grädde med massa druvor, kiwi o färsk annanas. Han smaskade rätt ordentligt.

Annars var dessa bananglassar en favorit. Bara en liten bananbit trädd på en glasspinne, doppad i grekisk yoghurt o rullad i kokos. Nam-nam

Snören och papper lockade ibland mer än själva paketen men denna monsters Inc figuren blev populär. Den gjorde ljud ifrån sig och Theos första reaktion var att krama om den!

När vi sen städat hela lokalen var Theo supertrött men det var såpass sent att han fick vara vaken tills vi ätit middag och sen sov han som en stock från kl 20. Hade då varit vaken i 11.5 timme... men han va så duktig hela tiden!!

Det blev en fin dag trots att vädret verkligen chockade mig på morgonen.

Tack alla som var med och firade vår stora lilla plutt 😊😁

Theodors förlossningsberättelse

2017-04-04T12:14:00.000+02:00

Allt startade i början av April 2016.
Jag hade väldigt mkt sammandragningar och förvärkar men kände mig ändå inte hindrad att ha saker planerade.

Söndagen den 10 april (om jag minns rätt) var Andreas och Ludwig på gustavsvik själva. (hade varit där ihop helgen innan men det var riktigt varmt och tungt för mig så denna gången ville jag inte)
På eftermiddagen fick jag förvärkar med 3-5 min mellanrum. Dem var hanterbara till den grad att det hjälpte att jag satt på knä framför soffan så jag kunde luta överkroppen mot soffkanten och vagga fram och tillbaka. I 3 timmar satt jag så och började känna osäkerhet utifall jag skulle behöva ringa gustavsvik receptionen för att få tag i killarna.

Men rätt som det var helt plötsligt slutade det bara och kroppen återgick till det normala som om inget hade hänt.

Killarna kom hem ett par timmar senare och dem märkte inget annorlunda på mig.

Tror vi hade ett möte på måndagen som fortlöper som vanligt och sedan hämtade vi ludde från skolan. Tisdagen tog jag det lugnt. På onsdagen den 13 april, vårt BF datum fick vi ett hastigt samtal om att vår kyl och frys skulle bytas ut. Dem skulle komma inom 30 min och bad oss tömma dem gamla. Vi fick lite bråttom då vi skulle iväg på möte ganska kort därefter o vi hade en buss att passa.
Men vi satte fart. Plockade ut alla kyl o frysvaror samt skåpen över.

Det var tungt och vi fick snabba på. Dem kom dit och fraktade ur dem gamla skåpen och jag passade på att dra fram dammsugaren och fixade rent på glovet och väggen bakom. Mannen kom upp igen och såg mig fläta lite och frågade när det var dags varpå jag svarade att vi är beräknade idag och han tappade hakan och gratulerade.
Jag insåg att jag var tvungen att gå till bussen så andreas fick stanna kvar och plocka in allt och ta cykeln sen isället.

Mötet gick bra, hade några tydliga sammandragningar under mötet och fick blunda/andas genom några obehagliga förvärkar men även det gick över.
Åkte sen till skolan för att hämta Ludwig och möts av en väninna som frågar om det är långt kvar varpå jag igen får säga att vi är beräknade idag. Hon ifrågasätter varför jag är så långt hemifrån och jag svarar bara att sålänge jag känner att det går bra så är det lugnt.

Kommer hem och allt är som vanligt. Jag är trött och oerhört svullen men matlagningen fixas och läxor etc. Det vanliga liksom innan jag placerar mig i soffan. Kvällen är som vanlig. Ludwig kommer i säng mellan 21-21.30 och sen satt andreas och jag och tittade på någon serie.

Vi la oss runt 23 tror jag.
Klockan var ca 01.20 när jag vaknade av liknande värkar jag hade på söndagen och hinner tänka snabbt att det är nog inget. Så jag lyckas somna om.
03 vaknar jag av värkar igen och denna gången såpass obehagliga att jag inte kunde ligga kvar i sängen men jag ville inte väcka andreas ännu. Sätter mig på golvet framför soffan som sist och försöker andas och vagga igenom värkarna. Tänkte flera ggr hur jag skulle klara det själv tills klockan 06.30 då ludde skulle upp för skolan.

Men vid 04 tiden går det bara inte mer. Värkarna kommer med 2-3 min mellanrum så nu väcker jag andreas och strax därefter ringer jag mamma och ber henne komma. 04.20 är mor här och jag kryper runt på golvet för att fixa iordning en väska med kläder och saker åt Ludwig som han ska ha med sig till mina föräldrar senare. Mor ber mig ringa ambulansen så vi ringer in och får prata med förlossningen. Säger till dem att värkarna kommer ännu tätare med 30 sekunder till 1.5 min mellanrum men dem tycker inte det låter som jag är så redo och vill inte skicka en ambulans. Hon ber mig ringa efter taxi om ett tag isället och försöka ta det lugnt.

Min mor ville inte ta det svaret vilket jag är tacksam för så vi beslutar hastigt att skriva en lapp vid luddes dörr (utifall han skulle vakna) att vi åkt in men att min mamma snart skulle vara tillbaka.
04.40 kommer vi in till förlossningen.
Dem tittar på oss och säger jasså ni kom in fort.
Blir invisade in i ett rum. Blir uppkopplad till maskiner, dropp insatt, monitorn på magen kopplas in.. 05 ska dem göra undersökningen för att se hurpass öppen jag är och kvinnan säger något i stil med;
"Ja det va bra ni kom in för du är 10 cm öppen! Bara huvudet som behöver komma ner lite till så kommer nog krystvärkar snart igång"

Fick lite smått panik över hur nära det va nu men samtidigt en sån häftig känsla.
Värkarna hade nu tilltagit mkt i styrka så fick börja använda lustgasen. Hamnade rätt snabbt i min egna lilla bubbla. Ca 05.30 började krystvärkar komma och jag ville krysta på en gång men fick inte. Väntade fortfarande lite mer på att huvudet skulle sjunka ytterligare lite.
Kroppen tar verkligen över och gör nästan allt per automatik men det var riktigt jobbigt att inte kunna "följa med" krystvärken.
Vet att Andreas pratade med mig emellanåt och stod nära mig. Han frågade mig om han skulle ta foton och tror jag svarade "det spelar ingen roll" vilket är ett ganska diffust svar förstår jag ju nu.. :/
Men Andreas var vid min sida hela tiden. Kände mig väldigt trygg och glad över att få dela denna stunden med honom.
Min klippa! 😍😚❤

Minns att jag vid några tillfällen började halvskrika i lustgasmasken att jag inte orkar mer samtidigt som jag visste att det var nära. Min kropp skakade häftigt under krystvärkarna och det kändes lite som att man inte kunde kontrolera sig alls.

Klockan blev 06 och strax därefter fick jag börja krysta.
Tyckte själv inte att det behövdes så många innan han kom ut 06.25 (men vet inte antalet på riktigt så svårt och säga på hur många det egentligen var)

En sådan lättnad när han var ute och lades på bröstet. Han skrek och var så fin!
Dem vägde honom 2780g, mätte honom 49cm och han var helt perfekt.
Han låg hos mig en stund men sen märkte läkaren/barnmorskorna att moderkakan inte ville komma ut så då fick han ligga hos pappa en stund för jag fick mer o mer ont. Det var ett högt antal personer er i rummet nu. Några tryckte hårt på min mage medan några drog i navelsträngen. Fick någon medicin som skulle göra att livmodern skulle dra ihop sig och pressa ut moderkakan men det värkade förgäves. Mot slutet pratades det om att om vi inte fick den snabbt skulle dem ta mig till operationssalen och snitta mig. Men efter 1 timme eller mer fick dem ut den och läkaren skulle nu sy ihop mig.

Vad jag minns står läkaren framför mig och håller mig med ena handen på mitt ben och säger " du har 2 små bristningar som jag skan sy ihop" samtidig som hon visar med fingrarna hur små.
Tror att det värsta är över men nu får jag nästan panik över hur ont det gör. Får lokalbedövning som jag inte tycker hjälper ett dugg. Använder lustgasen som gör mig snurrig och lugnare men inte smärtstillande.
Tycker det tar en evighet och önskar inte min värsta fiende den känslan.
Än var inte allt över. Pga att moderkakan fastnade blödde jag kraftigt så jag blev väledigt yr och svimfärdig flertal ggr så jag fick fyllas på med 2 enheter blod innan jag började känna mig ok igen.

Runt 09 tiden lyckades jag förmå mig att ringa mamma och berätta läget. Hon var helt lyrisk och hade berättat för klassen att hon väntade samtal från oss och var så glad när jag ringde.

Nu kände jag att vi kunde börja njuta av BEBIS 😊
Satt och pratade namn och Theodor kom vi överens om ganska snabbt men sen fastnade vi lite på mellannamnet men bestämde sedan Gabriel.
Så Theodor Gabriel föddes blev hans namn. Betydelsen känner jag var viktigt då vi väntat och längtat och kämpat så länge.

Theodor betyder Guds gåva
Gabriel betyder Guds kämpe

I och med min hjärtformade livmoder med en skilvägg i mitten fick han redan från start kämpa för att göra plats och ytrymme till att växa sig starkare.
Han är vårt lilla mirakel!

Andreas mamma kom förbi en snabbis innan hon skulle till jobbet.
Sedan blev vi flyttade till avd 23.
Där får man i vanliga fall inte ta emot besökare mer än syskon men i och med att jag var beordrad sängvila efter blodtransfusionen fick även mina föräldrar komma in tillsammans med Ludwig och hälsa på en kort stund.

Så såhär såg det ut dagen vår lilla prins kom till jorden i full fart 😊

Tufft..

2017-03-29T12:02:00.000+02:00

Dem senaste dagarna har varit tuffa. Måndagkväll blev väldigt krävande då Theo fröst somnade jättelätt strax innan 21. Strax efter 21 vaknar han igen och verkar fortfarande jättetrött men samtidigt för pigg för att somna om direkt. Får vara uppe 45 min o satt i knät. Somnade igen ganska lätt men när jag la ner han i sängen vaknade han igen. Sætre oss i fotölen igen, läste, sjöng o han somnade igen men vaknade återigen när jag la honom. Han fortsatte nästan till midnatt att trilskas med att sova och det tillhör inte vanligheterna.

Tisdagen var han då jättetrött större delen av dagen, sov som vanligt ett par ggr under dagen, vi var ute, hälsade på gamla jobbet en sväng innan ett möte kom hem till oss så vi höll oss sysselsatta under dagen trots att han var riktigt trött och till viss del gnällig vissa stunder.
Men så på kvällen händer det igen. Han somnade nu strax efter 21 o jag ska lägga honom (har då missar att plocka undan 2 leksaker precis under hans säng som jag nuddar med tårna så det klingar till) vilket då gör att han vaknar. Tar upp honom o söver om honom och lägger han en andra gång (nu utan ljud) men han vaknar ändå. Gör om det en 3 de gång med samma utgång. Då tar jag ist ut hn från rummet och sätter oss i vardagsummet. Tar ytterligare en timme innan han till sist somnar 22.45

Man känner sig lite modfälld/maktlös när man inte förstår orsaken till varför det är svårt för liten att få ro i kroppen.
Men hoppas det bara var en "slump" att det hände två nätter i rad och att det fortsätter gå lila smidigt som det i vanliga fall gör.

Imorgon är det 3 månader sedan David föddes. Känns jättekonstigt att det redan gått 3 månader. Skulle gått in i 8de månaden nu, 3dje trimestern och räknats som höggravid.
Jag saknar att känna hans rörelser, saknar att magen började bli mer synligt gravid. Önskar jag kunde spola tillbaka tiden till den dagen han föddes, inte för att återuppleva smärtan eller sorgen men för att få se hans små händer o fötter igen. Klappa hans små kinder, pussa på honom och ta fler minnesbilder och avtryck på hans små händer och fötter.

Vi saknar dig o älskar dig 💙

Ny vecka

2017-03-27T18:12:00.000+02:00

Ja då var det måndag igen. Helgen var lugn, inget bokat men det blev nästan lite segt ändå. Theo pendlar i humör just nu och känns inte alltid som sig själv. Lite extra trött och gnällig emellanåt så vissa dagar har han sovit mer än vanligt speciellt under förmiddagen.

Vi har varit ute på långpromenad runt ett naturreservat, varit ute i lekparken och bara varit hemma.
Theo har också nu senaste dagarna lärt sg att klättra så det gör han gärna när tillfället finns. Som tex att klättra upp i fotöljen i sovrummet, eller dra ner en kudde från soffan så han kan klättra upp i soffan och krypa runt där för att sedan vilja klättra upp på sterion (vilket han inte får) så då blir han sur och sparkar hej vilt med benen. 😉
Han öppnar alla lådor o skåp och vill slita ut allt han kommer åt. Dock är han oftast duktig med att lägga tillbaka allt så det gör inte så mkt. Värre med skåpen där akvariesakerna står som inte är så bra att han kommer åt.

Annars går dagarna väldigt snabbt.
Vi äter, busar, sover, leker, går ut, äter, sover, myser... mellan varven försöker jag komma på hur vi ska fixa med 1 årsdagen som närmar sig med stormsteg!
Vet fortfarande inte hur många som kommer så får se hur mkt som behöver bakas lite närmare.

Fortfarande svårt och förstå att det nästan är ett år sen vi åkte in på förlossningen. Känns som några veckor sen.. 😮
Han var nyss så liten och pyttig med sina 2780g men nu är han nästan 11 kg tung och tränar på att gå!

Ska nog ta en dag och skriva ner Theos förlossningsberättelse också så jag har den nerskriven någonstans. 😊

Strax dags att väcka Theo från eftermiddagsluren.

Fredag! 😊 helg feeling 😍

2017-03-24T09:52:00.001+01:00

Äntligen helg!

Denna vecka har varit tröttsam o seg på flera sätt.
Theo hade sin natt med rejäl krupphosta och efter den natten har han inte haft någon lika extrem natt så han vaknat helt men ändå varit rosslig och gnällt mkt mer under nätterna. Han har varit mer lättretlig och stört sig på ljud... detta innebär självklart att våra sömn påverkats mer än vanligt. Jag är oerhört lättväckt och vid minsta ljud han gör vaknar jag för att vara berädd på att ge honom en napp eller snuttefilten.
Andreas har jobbat mer denna veckan vilket också slitit på honom en del då han inte heller då får sova ordentligt.
Men förhoppningsvis vänder detta snart.

Annars denna veckan har ju vårsolen kommit fram lite tätare, tussilago, krokus och snödroppar syns lite varstans och Theo har fått skor så vi kan vara ute o träna på att gå. 😊 fortfarande inga första steg helt själv men det kommer nog inom kort.

Vad som händer i helgen återstår att se. Batterier behöver laddas upp för kommande väcka så hoppas på en lugn o varm helg.

Tisdag

2017-03-21T12:27:00.001+01:00

Theo har ganska nyligen somnat vilket är ovanligt sent då vi var uppe vid 07 imorse. Började bli trött redan vid 09 men hostade såpass mkt så han inte kunde hålla sig lugn längre stunder. Sen kom dessutom en farbror som skulle laga våra spis så då var det annat som hände och då vill man jih inte sova.
Men men nu sover han och jag BORDE diska, koka sylt, plocka fram något till lunch/middag, dammsuga men gör jag det? Nope... just nu är jag så trött att jag fastnade med att inte göra något alls. Bara skriva här lite.
Det blåser en hel del ute så det känns inget lockande alls att ta den där promenaden jag vet vi behöver. Får se om det känns lättare när vi ätit lite sen.

Närmar oss 3 månader sedan David föddes och gick bort vilket känns jättekonstigt. Har ännu inte heller fått komma på efterkontroll och heller inte fått svar på obduktion vilket känns tungt. Ovissheten är jättejobbig.
Hoppas dock på att vi snart blir kontaktade av kuratorn/kyrkoherden så vi vet om gravsättningen i minneslunden är färdig så vi kan åka dit som familj.

Snart är Theo 1 år! Jag har fortfarande svårt att förstå hur snabbt detta året har gått. Han har lärt sig så mkt och han har blivit så stor men samtidig känns det som vi kom hem från BB förra veckan. Men nu är det alltså kalas som ska planeras. Det är nog inte alls min starka sida men får ta det som det kommer. Har fixat en lokal och bjudit in familj o vänner. Får se hur stort det kan bli. Ska väl pyntas lite o bakas en del o gärna inte bli alltför kostsamt så får se lite. Sockerfritt ska bakas till dem minsta så det är väl det som jag tänker på mest just nu.

Annars är det väl lite pyssel hit o dit med virkning o pärlor. Får lite sug då o då iaf 😊

Ska väl kanske ta mig i kragen nu o göra något jag behöver göra gärna innan Theo vaknar igen. 😊

❤