Naanas rum

Den nya bloggens vara eller icke vara, det är frågan

2013-10-09T22:17:00.004+03:00

Håller på fixar en ny blogg så kan vara tyst här tills jag bestämt mig om jag skall byta eller ej...

2013-10-07T21:35:00.000+03:00

Tänkte styla om bloggen, men sömnmedicinen var snabb, just nu åkte min bloggrubrik bort och jag får fortsätta kämpa med det nya stuket i bloggen. Ge mig exempel på nya bloggforum, tycker blogspot inte uppfyllerl mina krav mer...

I morgon hörs vi med en något mera utvilad mamma - tjing tjing!

Sköna söndag - trötta måndag

2013-10-07T15:46:00.000+03:00

Sköna söndag inleddes med promenad och cykeltur. Vädret var perfekt och alla på strålande humör.

Chokladpaus med Fazers blå

Isac i färd med att åka rutchkana

Nico njuter i gungan

Kanelolycka efter gröten, tur att mellansonen hade en ny bil att få upp allt med - det doftar kanel i vårt kök fortfarande.


Som avslutning på en perfekt dag, Brunbergs kyssar.

Och i dag är det måndag. Jag har mer eller mindre vakat i fyra veckor så i kväll skall jag spendera tiden vid jouren och hoppas får utskrivet lite sömnmedicin för att komma in på rätt kurs igen. De två äldre barnen börjar vara snuviga men orkar ändå leka med varandra. Tack för det!

Fortsättning...

2013-10-02T22:12:00.001+03:00

Föräldramötet var givande och trevligt. Kom hem på gott humör, borstade storkillarnas tänder och begav mig iväg på en power walk - livet är rätt härligt!

Måste ju bara visa sötisen, Eric.

Som ni ser får han mat så det räcker, han växer så det nästan knakar. Jag njuter fullständigt av livet med denna för just han har fått hela familjen att se varandra mer, även om han kräver mest tid. Storabröderna är stolta och gosar gärna och lillen har till och med börjat le åt dem då han ser dem. Problemet utöver kolikmage är just magen och benen, han är ju ganska stor till både längd och bredd och vi har problem att hitta bekväma byxor åt honom. Storlek 68 är bra på längden än, men då de är alla som tights åt honom. Vilka märken har rejäla storlekar på byxor åt barn?

(Svägerskan ser väl vilken jumper han har :-))

Föräldramöte och fotbollsavslutning

2013-10-02T17:23:00.000+03:00

Hej hopp! Skall snart dra i väg på föräldramöte till dagis med en skrikig snart-11-veckors bebis som håller på fjärtar så han snart hamnar i Guiness Rekordbok. Andra hälften drar i väg med äldste sonen på fotbollsavslutning och mellansonen får det skönast av alla och får stanna hos sin moster och chilla. Om jag fick byta programpunkt med någon av ovanstående, gissa med vem?

He sku sita me en sjoklaaplatto ny!

Stress, stress mera stress

2013-09-29T21:53:00.001+03:00

Hello, hello! Drar en lång suck efter denna helg. Känner mig varken utvilad eller motiverad inför den kommande veckan. Den här helgen har varit riktigt as-----, ingenting har varit bra. Jag har varit stressad och irriterad och det har antagligen spritt sig till de övriga familjemedlemmarna. Jag har retat upp mig på allt som jag har på hälft. Det är precis såhär jag blir då jag går hemma längre perioder, tycker en massa saker borde fixas och göras så att jag skall trivas. Jag brukar alltid säga åt folk då de ska hit att man alltid är välkommen hit, men man får ta det som det är. Jag är inte den som fixar och donar ständigt, och jag vill inte vara sån heller. Men, jag kan inte heller förmå mig att trivas och njuta om det är för stökigt och smutsigt. Ordning och reda, städa på fredag, eller hur var det nu. Tänk om det skulle hållas någotsånär i ordning om man städade en gång i veckan! Det förblir nog en utopi i en barnfamilj. Jag skulle kunna gnata på hur länge som helst om ämnet, men skall göra det kort: jag måste komma på ett system som får min vardag att bli mer harmonisk, jag måste komma på ett sätt som jag själv känner mig lugn med. Jag meddelar senare då jag kommit på något bra. Ändå, alltid: välkommen hit och ta det som det är - i bland städat, i bland kaos!

Hittills i höst har jag egentligen bara tagit dagen som den är, men nu känner jag verkligen att jag vill börja ha ett system i min livsstil och för att få det måste det också finnas system i hemmet, som ni läste i förra stycke. I morgon börjar jag på med att fixa och feja ett rum i taget och så tar det så många dagar det tar med en 10-veckors bebis att ordna upp rum för rum. Jag kommer att göra det i egen takt, ha bebben med mig i det rum jag håller på med och faktiskt också försöka vila då lillen sover. Det låter nästan för bra för att vara sant i mina egna öron, men jag skall ge det ett försök. Sedan har jag också en liten livsstilssförändring på gång, men det skriver jag inte mera om så behöver jag inte skämma ögonen ur mig då det går käpprakt åt skogen.

Naturligtvis har helgen haft en massa bra saker också, t.ex.:

kvinnokväll i fredags
loppisrunda med de två äldre killarna på lördag
vagnpromenader
träff med syskon
Ben & Jerry´s och Fast and Furious
sovnätter (som jag har på helgerna)
bastubad
lunch hos föräldrarna

Så med det bjuder jag på en bild av mig själv i helgen, naturligtvis är bilden liggande eftersom jag inte får dem stående i bloggen, även om jag ändrat bilderna till stående i datorn. Konstig blogg det här...

De senaste dagarnas program

2013-09-26T22:50:00.002+03:00

"Be och du skall få"! Eric har sovit bättre de senaste nätterna och i förrgår var han rena charmtrollet då han var vaken, han sov nästan hela dagen och tog antagligen igen de två föregående dagarnas sömnskuld. I går var han fortfarande rätt trött och jag har på känn att det är något som irriterar honom. Samtidigt som jag tycker han blir gladare och börjar hänga mera med så verkar han nu få nån förkylning eller nåt. Kinderna är lite rödare mellan varven m.m. Detta kan förstås också bero på då han vilar på mage och har ena kinden mot madrassen hela tiden. Jag är en mästare på att spekulera!

I går besökte jag, Isac och Eric mitt jobb. Jag konstaterade igår morse att jag direkt kände stress då jag såg mig omkring på sånt jag tyckte borde göras, i stället för att stressa upp mig mer beslöt jag helt impulsivt att besöka jobbet. Och det vara bra gjort! Körde via lokalbageriet på väg dit och fick träffa såväl härliga elever som kolleger. Hemma orkade jag snabbt röja upp det värsta, som sist och slutligen inte var så mycket. Sen var det me&i-klädparty på kvällen hos min svägerska. Fina, härliga kläder för både barn och mammor. Men de kostar, ändå blev det en hel del införskaffat - bl.a. två julklappar till de större killarna.

I kväll har jag träffat två kolleger och deras barn, själv tog jag med Nico och Isac och beslöt att lämna lilltrollet hemma som de facto sov då vi åkte. Han lämnades ju naturligtvis INTE ensam, om nu nån funderade det - han har ju en pappa också :-).

Det var avslappnat och trevligt att få prata av sig och äta gott. L bjuder alltid på så gott tilltugg till kaffet. Barnen lekte och trummade så än en gång står eltrummor högt på önskelistan. Så har ni eltrummor ni vill bli av med är vi mycket intresserade.

I morgon inleds ännu en helg, vart tar veckorna vägen. Man hinner ju knappt blinka mellan måndagar och fredagar...

Skrik avsnitt 2

2013-09-23T20:32:00.002+03:00

Jag ber om att Eric skall få sova i natt. Det senaste dygnet har han nog tagit nytt personligt rekord i gnäll/skrik-serien. Hela dagen har han dragit samma vers. Jag klarar det bra eftersom jag är van sedan de två tidigare barnen men det gör ont i hela mammahjärtat att se på då han har ont. Nu vet jag faktiskt inte om det handlat om kolik i dag eller om det är biverkningar från rotavirusvaccinet som han fick senaste torsdag. Kanske en blandning av dem båda. Han kan ju ändå inte orka gråta sig genom hela natten...

En promenad, som till en början även för min del skulle vara en vagnpromenad (jag fick nämligen svänga om och föra hem E åt mannen eftersom E inte var nöjd ens i vagnen), med grannen räddade kvällen för mig. Jag fick umgås med en vuxen, prata av mig och få frisk luft. Så skönt! Annars har det inte hänt så väldans i dag då jag tränat armarna i sisådär 12 timmar genom att gå och bära på E. Nu är det bara att betala räkningar kvar av denna kväll och intala sig att det inte är så nedslående då hundraeurona slinker från kontot i samma takt som man blinkar. Inte alls.

Så jaa - hoppas på en muntrare dag i morgon. So long!

Skrik och elände

2013-09-20T23:04:00.001+03:00

Håhhåh! säger jag bara. Vilken dag!! Började med att besöka byns HVC för att ta svalgprov av mellansonen, sen körandes till Jakobstad till labben för att föra dit provet. Däremellan hämtade vi syrran och hennes dotter. Jag borde ju redan innan vi startade hemifrån i morse ha insett att planen att kunna besöka café och ett mindre varuhus med de två yngsta sönerna sku skita sig då den yngste gnällde och grymtade redan då han steg upp. Men, men jag lever ju på hoppet och försöker ha en positiv inställning. Under nästan hela café- och varuhusbesöket gallskrek den nyaste avkomman så det ekade i hela byggnaden. Nåja, lite lugnare perioder hade han, antagligen bara för att samla sig inför följande vers. Då jag hade lyckats äta upp min panini och samtidigt försöka få mellansonen att förstå att man inte ligger på golvet i den fjuttiga lekhörnan såg vi på babykläder - den yngre sonen dinglades under ena armen samtidigt som jag på nåt sätt försökte få shoppingvagnen att rulla framåt med den lediga handen. Dessutom pågick hela tiden ett samtal med mellansonen där jag dyrt och heligt förklarade att han kommer att överleva stunden på klädavdelningen. Väl nere på leksaksavdelningen var jag så förbaskat trött så gossen fick den bil han ville ha, och vad skall man säga? Jo, kolla alltid priserna på det du lovar dina barn, även då du är trött.

I kväll åkte jag och min yngsta syster till Karleby, jag var i världens största behov av att slippa ut ur huset för att se nåt annat en stund. Och jag blev förälskad. Jag har märkt att byxmodet håller på ändras (även om jag inte bryr mig ett pip i mode, antar jag läst nån rubrik om byxmode i nån tidning eller nåt) till mera bredare modeller och till och med utsvängda ben, och jag hittade ett par typ -70-tal, det var så nostalgi så jag bara måste köpa dem. Dyra var de inte, och jag kommer använda dem, åtminstone här hemma. Det var dessa byxor jag blev förälskad i:

Blev också inhandlat ett par mössor och handskar till de äldre pojkarna samt några plagg till minstingen. Insåg att vi inte har kläder alls (knappt) i storlek 68 eftersom jag inte i min vildaste fantasi hade trott att en tvåmånaders behöver stl 68 på kläder, därav just inga av den storleken. Kan ju informera er om att Eric var nästan 6,6 kg på tvåmånaderskontrollen och 59 cm. Vad gäller längden skulle ju stl 62 räcka bra, men då lilleman är något bred också - ändå sötast i världen.

Nu är denna kvinna rätt slut, det är helg, vilket innebär att jag får sova två hela nätter. Det tackar jag för på förhand. Nedan kommer några bilder från de två gångna veckorna.

Isac på väg till sin första dag på dagklubben.

Egengjord lingonsylt, det händer typ en gång på tio år.

Strösselkaka med vaniljsås som mellanmål.


Eric, fast denna bild är nog lite äldre än två veckor.

Nu ska jag försöka glömma dagens skrik och flängande och hoppas på en god natts sömn. Imorgon blir det overalljakt åt den äldste sonen.

Förresten är det nån som vet om barnen kan bli skrikiga av rotavirusvaccinet? Eric fick det igår och idag har han skrikit i stort sett hela dagen och kvällen.

Från klädhopar till prydliga -högar

2013-09-18T16:39:00.001+03:00

Här kommer ett inlägg om det äkta vardagliga livet, utan förskönade bilder av stilleben, vitmålade sänggavlar och märkesbarnkläder. Vardagen, here it is! Tänkte redan igårkväll att jag idag måste ta tjuren vid hornen och göra något åt klädhögarna i fåtöljerna (ni märker väl pluralformen, vilket det inte var ännu igår!).

Så i morse började jag med detta:

Det ser inte så enormt mycket ut på bilden, men jag lovar - det var det. Tror det var rena kläder från sex stycken maskiner.

Klockan 13 hade jag kommit såhär långt. Och nu ser det ännu mindre ut, men jisses innan jag såg någon ände på eländet. Att två söner behövde lunch respektive mjölk mellan varven gjorde att sk----en drog ut till halva dagen. Hur hinner folk med att ha välordnat inomhus, prydlig trädgård och flera barn? Berätta den hemligheten för mig för jag har ännu inte listat ut det.

Jag lovar mig själv att aldrig nånsin skjuta upp att vika kläder igen. Never!

Just nu

2013-09-17T15:39:00.004+03:00

Just nu:

skriver kanske ett av världens mest onödiga blogginlägg
retar ännu upp mig på damen som halvt skällde ut mig och en annan på en kurs för att vi värmde upp modersmjölkersättning i micro - Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att bli nåt EKO-freak! (men de som orkar vara det får gärna vara det för mig!) Kan ju tillägga att det tog 15 minuter att värma en mjölkflaska i vattenbad - vår E sku skrika ihjäl sig på den kvarten
njuter då E sover
njuter då de två större pojkarna är ute och leker
kan skryta med att jag nyss kokat lingonsylt
funderar på när jag skall ta itu med världens största (typ!!!) klädhög som bör vikas och som en längre tid har grott i en fåtölj i vårt vardagsrum - slår vad om att våra kläder förökar sig i den fåtöljen
ser fram emot att träffa kusin med familj, speciellt nyfiken är jag på det nya livet
väntar på natten så jag får gå och lägga mig
väntar på att mannen skall sluta jobb så jag kan ta en kort tupplur
är jag ganska nöjd med tillvaron - egentligen

Skrik och sömn

2013-09-13T20:08:00.000+03:00

Det här med att vara småbarnsmamma igen var inte så enormt stor omställning som jag trodde. Jag har varit betydligt lugnare denna gång, men igår kände jag för första gången att jag blev trött på skrikande. Vi, jag och Eric, var på babymassage på förmiddagen medan Isac var i dagklubben. Under hela timmen sov min pojke så pass sött så i stället för att massera honom fick jag bara sitta och ta det lugnt och titta och lyssna på kursdragaren och de övriga kursdeltagarna. Det var faktiskt rätt skönt. Men sen på eftermiddagen var det en helt annan sida hos pojken - han var världens olyckligaste, skrek och skrek och skrek ännu mera. Inget var bra. Och känslan som uppstår då man inte ens hinner sitta och pissa innan sirenen från vagnen når högsta volym slog mig med kraft. Suck och stön vad less jag kan bli på skrikandet i bland (men jag skulle aldrig byta bort det - aldrig!). Sen sov gullungen hela natten, bara upp och äta klockan 3 och 7 - så utmattad av knärret och skriket på eftermiddagen och kvällen var han. Men jag då - sov knappt en blund och blev på allvar lite rädd för att jag skall komma in i ett sömnlöst stadium igen.

Tips mot att sova bra tas emot med tacksamhet. Lillen sover sådär, riktigt bra ibland, något sämre ibland och riktigt dåligt 1-2 nätter/vecka. Antar det är rätt normalt.

I natt får jag sova hela natten och i morgon skall jag på loppisrunda till Kokkola. Det skall bli så enormt skönt! Det behövs inte mycket att se fram emot då man går hemma med barn hela dagarna.

Trebarnsmor

2013-09-10T14:55:00.003+03:00

Livet som trebarnsmor kräver sitt. Jag njuter för det mesta, men i dag då jag var ensam om morgonrambambulan så kände jag skillnaden på att ha två barn och tre. Den är enorm! Men inte nödvändigtvis till det sämre, även om det nästan blev lite bråttom då klockan närmade sig nio. I dag började femåringen dagklubben så han skulle ställas, skolpojken skulle ställas och den stora skillnaden kommer häri: Jag skulle föra femåringen till dagklubben, och eftersom skolpojken började samtidigt körde jag honom till skolan och lillen fick hänga med. Han var inte så supernöjd efter att ha vakat nästan hela natten, snabbt dricka en flaska mjölk och sen i bilen. Men, men - om jag får säga det själv så gick det ju med glans.

Snart slutar mannen jobb och då skall jag sova ett par timmar - ååh vad jag längtar efter sängen! För tillfället är skolpojken hos en kompis, mellanpojken spelar på I-paden (vi har fortsatt med tretimmarsregeln per vecka) och lilleman tar igen sömn. Jag borde lägga mig i stället för att sitta här, men jag har på känn att det börjar bli mjölkdags för den yngste.

Ett par foton av nyförvärvet kommer här, (de är dock nästan en månad gamla redan, har inte överfört foton från telefon och kamera till datorn på sisådär en evighet):

Som ni ser på bilderna: jag kan inte klaga på att vara trebarnsmor, så här mysig är vår lille Eric.

En liten uppdatering

2013-09-08T22:52:00.001+03:00

Hej hopp! Nu lovar jag skriva lite oftare. De senaste veckorna har varit så enormt innehållsrika och jag har valt att ta avstånd från bloggandet och bara koncentrera mig på tillvaron hemma med barnen och mannen, att lära känna den nya individen har varit spännande! Än vet vi ju inte hur han, Eric, blir men det kommer fram fler och fler olika karaktärsdrag för varje dag. Han är ljuvlig vår lilla klimp, helt underbar.

Nu tänker jag inte skriva en rosaskimrande saga där jag alltid svävar på rosa moln. Icke! De senaste veckorna har också varit de tyngsta veckorna jag kan minnas. Jag har inte varit riktigt riktigt kry sen förlossningen. Mitt hb har länge varit lågt och då jag började käka järn fick jag diverse biverkningar så jag har haft paus och känt hur orken börjat dala igen. Nu står jag nånstans mittemellan, skall på eftergranskning i morgon så får vi se vad hälsovårdare och läkare säger. Kanske jag blir till människa ännu! Tack och lov har mannen fått vara ledig till nu, utan honom hade detta hushåll inte gått runt i juli och augusti. Men nog om det, allt ordnar sig. Hav förtröstan!

Inkommande vecka börjar lille Isac, eller liten och liten, han har ju fyllt fem i sommar, dagklubben. Det är enormt spännande för både honom och mig. Han är en stolt femåring vår Isac. Tyvärr känner jag mig enormt dålig över att han är så understimulerad för tillfället, han har haft tråkigt hela sommaren (känns det som) och han ser fram emot att också få börja halvtid på dagis från och med oktober. Ja, nu vet jag att det råder enormt olika åsikter om det här att ha barn i dagvård då man själv går hemma. Och jag lovade mig själv att I ska var hemma med mig och E på dagarna hela vintern, men ser ni då E har kolik, dock av lägre grad, är denna mamma rätt ofta enormt trött på dagarna - och att lyckas underhålla en femåring som varit i dagis sen har var ett år är inte så lätt då man själv är i komatillstånd. Så jaa, I skall var på dagis och jag skall försöka hinna sova i kapp lite och på så vis vara en nöjdare mor som mår bra. Redan på tidigeftermiddag varje dag kommer jag och alla våra tre pojkar vara hemma. Hos oss blir detta bästa lösningen för denna höst. Punkt. Denna höst blir spännande!

Uppåt

2013-08-09T20:40:00.001+03:00

Det vänder uppåt för kvinnan nu :-). Känner bestämt hur järnet ger mig krafter och jag blir lite piggare och piggare för var dag. Det är skönt! Vad gäller lille Eric så skrev jag ju tidigare att han börjar orka vara vaken lite mer - tjaa, jag sku int säga det! Nu börjar vi inse att han har dygnsrytmen uppåt väggarna eftersom han vill vara vaken från och till mellan tolv och sex på natten. Great! Eller så int!

Annars försöker vi, eller åtminstone jag , jobba på att försöka få en mera normal vardag nu då jag får krafter igen. Vi behöver ha de vardagliga rutinerna, även om vi måste anpassa oss till stor del efter Eric. De övriga barnen behöver också klara rutiner, vilket de är vana med sedan tidigare.

I dag gjorde jag annars det stora beslutet att köpa en ny telefon. Och det svider så in i norden, men jag har nog av det märke jag kört med de senaste modellerna jag haft så nu slog jag till och skaffade en iPhone 5. Hoppas den är värd pengarna, för fy fasiken så dyr den var!

Sen kan jag ju meddela allmänheten att jag planerar en ny blogg, men vet inte om det blir så att jag "döper om" denna och byter stil lite grand, eller om jag skapar en helt ny blogg. Jag meddelar.

En dag hos oss...så här efter förlossningen

2013-08-06T15:02:00.000+03:00

Hej och hå! Lillgubben vår börjar äntligen orka vara uppe lite mera på dagarna, det är kul. Jag skulle så vilja orka njuta och vara glad, men jag är ännu helt däckad. Fick både järn och mediciner igår, vilket resulterade i att jag nu också börjat spy. Yäk! Ändå känns det som det börjar vända lite uppåt nu. Hoppas järntabletterna verkar snabbt så hb flyger långt över 100 strecket. Jag hade faktiskt aldrig trott att man kan vara i så här dåligt skick efter en förlossning, men tydligen - jag får väl inse att det blir värre med åren.

I dag har storabröderna i huset lyxdag då min svägerska ringde i morse och frågade om de vill komma med dem ut till sommarstugan. Det var som en lottovinst för dem. Vi äger varken sommarstuga eller båt så för våra pojkar är det en alldeles speciell upplevelse att få åka med båt på havet och vara en dag vid kusinens sommarplats.

Själv fick jag äntligen lillen att somna för en dryg kvart sedan, mannen for på gym via biblioteket och själv skall jag ta en tupplur.

Rätt skönt ändå, även om jag är svag och trött.

Inte helt hundra

2013-08-02T22:09:00.002+03:00

Det blir inga foton av lillen, Eric skall han heta, ännu heller. Jag har knappt orka sitta vid datorn sen förlossningen, är fortfarande mycket trött. Det har varit både mot- och medgångar sen vi kom hem, men lillen mår bra. Det är jag själv som varit lite svag och ännu inte känner mig sådär helt hundra. Hur underbart det än är att ha en ny bebis att få ta hand om så är känslorna inom mig ändå väldigt många. Ofta hör man folk prata om hur underbart allting är då förlossnngen är över och man får komma hem, men känner nästan alla andra verkligen så?

Jag tycker inte att det är underbart då jag knappt orkar umgås med mina andra barn p.g.a. av att jag ännu är rätt svag. Jag tycker inte heller det är så underbart att gå omkring med känslan att inte räcka till - och då behöver jag inte räcka till så mycket ännu då jag har världens underbaraste man som gör allt för mig och barnen. Ännu i fem veckor får han vara hemma! Jag har rena rama lyxen, men jag har inte landat helt än. Jag kommer att låta det ta den tid det tar, lära mig att inte ha dåligt samvete samt att inte ställa för höga krav på mig själv. Jag ska försöka komma ihåg att njuta av de stunder som jag får ensam med alla tre barnen en och en. Ni sku bara veta vilken härligt kväll jag och storkillen hade igår då vi åkte till Kokkola och handlade skolkläder, ryggsäck och penal med tillbehör åt honom. Det och restaurangbesök var lycka till 100% för mor och son.

Återkommer

2013-07-31T09:50:00.003+03:00

Lycklig - ja.
Trött - ja.

Återkommer då jag får krafter igen.

Han är här

2013-07-20T11:47:00.001+03:00

Här har det gått undan. Blev intagen för observation i torsdags på morgonen, igånglagd på fredageftermiddag o två timmar senare får vi den underbaraste belöningen: en stor frisk gosse 4370 gram. Och ja, det kändes för vi hann inte med någon smärtlindring.

Huvudvärk

2013-07-18T04:50:00.001+03:00

Just så! Det blev ju min gravidklagomur dethär rummet i alla fall. Jag som lovade mig själv att inte klaga om jag blev gravid igen - jag skulle gå igenom alla 40 veckor med ett leende på läpparna. Men nej, nu ler jag inte längre. Jag bara längtar ihjäl mig efter den stundande förlossningen. Jag är inte alls rädd för den, utan känner nästan adrenalinkickar vid blotta tanken på vad jag har framför mig. Men då jag dras med andra krämpor. Jag har haft enorm smärta de senaste veckorna och varit på vippen att åka in till BB flera gånger men så stannar det av, precis som det brukar. Det jag tänkte klaga om i natt, eller kanske nu på morgon då klockan är 04.42, är den envisa huvudvärken. Jag dras med så tungt huvud att jag inte kan kan sova, jag är övertygad om att huvudet spränger om jag lägger mig i vågrätt läge igen. Går ej! får helt enkelt inse att det är färdigsovit för denna kvinna nu. Blodtrycket hoppar, är normal mellan varven som det stiger i skyarna - och där emellan slår det till migrän.

Just nu väntar jag att klockan skall bli 8 så jag får ringa min hälsovårdare och fundera om jag borde åka till BB eller mödrapoli på koll, för det här lidandet går inte en dag till. Utan sömn, extrem huvudvärk och ett illamående som t.o.m. håller mig borta från småstadshopping då till och med barnvakt erbjuds är ett tecken på att något är grymt fel, speciellt det sista.

Tack och lov att vi har världens finaste gossar som påminner mig om allt fint i livet, för utan dem skulle jag inte se något ljus för tillfället. Att maken börjar massera min rygg och nacke halv fyra mitt i natten då jag ligger och gråter i panik över huvudvärk är ytterligare ett bevis på att man valt att dela allt i lust och nöd, även om jag i det svagaste ögonblicket i natt var på vippen att säga upp kontraktet med den Allsmäktige p.g.a. den infernaliska huvudvärken. Ack så vacklande man kan vara!

Gråt

2013-07-15T15:20:00.000+03:00

Jag har alltid varit känslig, känsligare än de allra känsligaste. Jag skrattar gärna, men gråter ändå oftare, inte för att jag vill - det bara blir så. Jag gråter inte bara för att jag är ledsen, jag gråter minst lika mycket då jag blir glad. Jag gråter då jag blir positivt överraskad. Jag gråter då jag ser något vackert. Jag gråter då mina barn vill visa mig något som de gjort själva. Jag gråter då jag ser hur bra våra barn har det. Jag gråter av glädje över att få ha de barn vi har och den man jag har. Jag gråter ofta.

I bland gråter jag över orättvisor, orättvisor som jag inte ens kan påverka - absolut inte av egen kraft. Jag gråter då något rör vid gamla minnen som jag inte vill vara bitter över i dag, men som ändå har en alltför tunn sårskorpa för att inte börja blöda då och då. Då gråter jag nästan allra mest faktiskt. Då försöker jag intala mig att jag har ett annat liv nu, det bästa för mig, i dag.

Det händer att jag skäms över min gråt, den där gråten då den fula självömkan är orsaken. Den gråten gillar jag inte - jag försöker lära mig att se förbi självömkan och fokusera på något viktigare. Det blir bättre och bättre.

Jag gråter ofta av lycka och trygghet.

Gråt rensar min själ.

Vecka 38+3

2013-07-12T20:28:00.002+03:00

Finns det någon som vet vad felet är då jag inte får mina foton på ståendes i bloggen, jag menar hur bra ser detta ut?

Vecka 38+3 i dag och jag har sjukt, så in i norden förbannat sjukt. I natt sku jag känna mig redo att åka in till BB och föda.

Jaanas nattliv

2013-07-12T05:32:00.003+03:00

Välkommen till min nya tillvaro, Jaanas nattliv! Tolka det som du vill, det kan låta både erotiskt och spännande men för att avdramatisera det hela så handlar det inte om något märkvärdigare än att käka nattmat bestående av diverse smörgåsar, juise och mjölk och så bloggläsning. Att sova nu går inte, eller går och går. Jag har faktiskt sovit några timmar de två senaste nätterna, men kring halv tre - tre så vaknar jag av att jag nästan har hjärtstillestånd på grund av andnöd. Den här förbenade magen, förlåt bebben men mamma är otålig! - trycker något fruktansvärt på något opassligt som tar andan ur mig. Och inte nog med det, tror vi har fått märken i golvet mellan min sida av sängen i sovrummet till wc:n, jag svär på att jag har världsrekord i toabesök. Så erotiskt är mitt liv just nu.

Samtidigt som jag sover sämre börjar tankarna snurra, men oftast handlar de inte om något dåligt. I natt har jag kommit till insikt om många bra saker. Hur jag vill lägga om min vardag efter att trean anlänt, vad jag vill att skall vara fokus i familjen m.m. Den roligaste insikten i natt var ändå kanske att jag insåg att de bästa konversationerna jag och mannen har är när vi är ifrån varandra och talar i telefon, för då får vi tala nästan ostört. Borde man kanske börja sitta i varsitt rum och ringa åt varandra i stället, och säga till barnen att vi är i telefon och be om tystnad? Nej, du milde så förskräckligt ändå! Att prata över middagskaffekoppen går också bra, och innan man lägger sig. Undrar när andra par för de bästa samtalen?

Jahapp, jahapp. Klockan är 05.30, om en halv timme stiger min bättre hälft upp och ställer sig mot jobbet. Han är guldvärd min karl, måste man säga, som står ut med mig och klarar av hela gravidrambambulan, jobb, hem och barn med glans! Tjaa, vad ska man säga - utan honom sku jag ju int va gravid! Så förbenat roligt sagt så det förslår...eller vänta nu...

Kalassommar

2013-07-08T22:18:00.001+03:00

Så har jag hunnit fylla 34 och lillkillen 5. Grattis till oss! Bilder att visa har jag ej för har kameran på vift nånstans i huset, men får så lov att bjuda på ett skilt inlägg med bara sommarfoton i nåt skede. Kanske. Nu har vi bara ett familjekalas kvar denna sommar, äldsta sonen som fyller 27.7 och då har vi firat alla fyra mellan 24.6 och 27.7. Ja - och så väntar vi förstås på den stora dagen då trean behagar komma ut. Den magiska dagen är beräknad vara 23.7, men vi vill gärna välkomna Liten helst redan innan dess. Så ni ser, sommar hos oss är kalassommar. Sen så var det ju bröllopsdagen då den 3.7. Varför sprida ut datumen då man kan koncentrerar händelserna till en tidpunkt på året?

Dagarna går ändå i samma stil här hela tiden, för mig känns det som pojkarna har konstant tråkigt och jag är utan ork. Jag försöker hålla lugnet, men det är inte så lätt alltid. Jag tror jag sätter för höga krav på mig själv, ska försöka tänka om och fånga dagen lite mera medvetet de sista dagarna som vi är en familj på fyra. Ändå väntar jag konstant på att Liten ska kika ut.

Jag är inte bitter, jag är inte bitter - bara något rastlös

2013-07-05T04:29:00.000+03:00

Nää-ä! Jag borde inte vara led, men nu är jag så förbaskat led på att vara gravid. Eller egentligen inte på att vara gravid, jag älskar nämligen hela gravidgrejen med stor mage och medvetenheten om vad vi har framför oss. Jag älskar att se förväntan i våra barns ögon, spänningen hos dem för vad som komma skall. Jag har aldrig känt mig så kvinnlig som då jag är gravid. Men jag hatar att ha ont! Och jag har så förbannat ont. För att beskriva smärtan mest bildligt så känns det som jag går med ett huvud dinglande mellan knänan 24/7, då kan ni ju gissa själva. Och nej det gör inte saken lättare att höra att det hör till och att det brukar vara så - jag vet - och ändå gör det så pass ont så jag nästan gråter konstant framåt seneftermiddagarna. Men det är inte länge kvar.

Sen det här sovandet - det är B R I S T F Ä L L I G T vill jag lova! Men det är jag van vid, och det klarar jag av ännu. Tanken på att gå på övertid sen gör mig dock skräckslagen. Undrar vad de säger på BB om jag stegar in i v. 40 + 0 och vägrar gå därifrån utan bebis. Är det månne möjligt?

Mer och mer börjar jag känna på mig att jag borde skaffa mig en ny hobby eller ta upp någon gammal hobby. Höh, höh - precis som det är det jag kommer sakna om några veckor! Just nu känns det bara som jag borde hitta på något som får mina tankar på annat håll så inte längtan efter att bebisen skall komma ut driver mig till vansinne. Vad har ni för tips för dessa två (läs också in en halv) sista veckor? Tips på enkel och underhållande litteratur tas emot med tacksamhet, handarbete börjar smått suga efter nästan två pars sock-stickande de senaste dagarna...

Ja, det var det! Jag är inte bitter, men rastlös.