Den nya policyn ”Skogen” är global; den handlar inte bara om Sveriges utan om världens skogar. Vi har vässat argumenten om mänskliga rättigheter, hänsyn till urfolk och lokalbefolkning. Om hyggesfritt skogsbruk, intensivskogsbruk och konsumtion. Om skogens samspel med klimatet och andra ekosystemtjänster. Om behovet av tätortsnära skogar för rekreation, lek och lärande. Och – givetvis – behovet av stora, skyddade områden. I vissa delar är föreningen betydligt tuffare än tidigare, som t ex att 20 % av skogen i Sverige behöver skyddas.

I 64 punkter sammanfattar vi vad som behöver göras. Vi utvecklar argumenten i läsvärda bakgrundstexter. Läs vår nya policy och bli skogsklok!

Policyn togs fram efter en motion till stämman 2010 och beslutades av styrelsen i december 2011.

När Jörgens solskenshistoria om mötet med ormvråken landade i vår mailbox i veckan var beslutet att publicera den på bloggen enkelt. Håll tillgodo:

När jag står och tittar över det vackra böljande landskapet vid Vindrarp i Halland och försöker ta en landskapsbild, så störs jag över att en ljus plastpåse fastnat i ett taggtrådsstaket en bit bort. Den skulle definitivt förstöra bilden. Jag bestämmer mig för att gå dit och ta bort påsen. Men ju närmare jag kommer desto konstigare tycker jag att det verkar, för den fladdrar upp och ner trots att det är vindstilla. När jag kommer närmare så upptäcker jag till min förvåning att en desperat ormvråk fastnat i taggtråden. Det är en mycket ljus variant av ormvråk. Den stirrar stint emot mig och blir alltmer nervös ju närmare jag kommer. Nedanför finns ett grävt hål i marken. Antagligen var det något intressant bytesdjur som bodde där. Hur ska jag göra nu? De där klorna och näbben ser inte så inbjudande ut.

Jag går tillbaka till bilen, hämtar ett par arbetshandskar och lyckas försiktigt att lossa vingarna från taggtråden, vilket inte är lätt. Fjädrarna är ordentligt tvinnade runt tråden. Ormvråken är inte speciellt samarbetsvillig när jag under fem, sex minuter kämpar med att få loss den. Det lyckas till sist. Jag klarar mina fingrar och vråken ser ganska oskadd ut trots allt. Till slut flyger den iväg med lite luggslitna fjädrar och gör ett varv som för att tacka för hjälpen. Jag lyckas få iväg en halvskarp bild innan den flyger bort.

Slutet gott allting gott!

Jörgen Larsson är naturfotograf och ormvråksräddare. De senaste dagarna har han spenderat i ett gömsle nära Gnesta i ett försök att fota kungsörn och havsörn. Han plåtar helst vild natur i fjällen eller ytterskärgården. Fler dramatiska naturupplevelser: ”Jag och min hustru höll på att bli uppätna av två lejonhannar när vi tältade i Lake Nakuru national park. Vi lyckades fly in i bilen och klarade oss. Några dagar senare hade lejonen ätit upp två vakter precis där vi tältade.”

Har du också varit med om ett annorlunda möte i naturen som du vill dela med dig av? Skicka in ditt bidrag, gärna med en bild eller ett filmklipp till webb@naturskyddsforeningen.se så har du chans bli publicerad här på bloggen.

Hej Per, ni ska införa en kemikalieplan i Stockholm. Varför är kemikaliefrågan så angelägen tycker du?
– Det är oroväckande att vi har så mycket kemikalier i omlopp när vi vet så lite om deras konsekvenser för människor och natur. I många fall finns det dessutom fullgoda alternativ som inte är lika riskfyllda. I Stockholm har vi arbetat målinriktat och framgångsrikt med att begränsa spridningen av vissa farliga ämnen, exempelvis kvicksilver, och nu är det dags att ta nästa steg. Undersökningar visar dessutom att stockholmarna anser att kemikalier är en prioriterad miljöfråga, så jag känner att jag har stockholmarna med mig i detta arbete.

Vad kommer planen att innebära?
– Min förhoppning är att kemikalieplanen ska leda till att minska kemikalienivåerna i alla stadens verksamheter, och att de allra farligaste kemikalierna ska försvinna helt.
– Idag är det väldigt oklart vilka kemikalier som bör fasas ut, varför och hur det ska ske. Kemikalieplanen syftar till att göra detta mer tydligt för såväl stockholmarna, stadens verksamheter och de som staden köper varor och tjänster av. Planen kommer framförallt att utgöra ett stöd vid upphandlingar – det kan handla om allt från mat, kontorsstolar och leksaker till när vi bygger nya vägar och hus. 

Kommer ni att gå ut med råd till allmänheten också?
– Ja, min ambition är att kemikalieplanen ska finnas tillgänglig på stadens hemsida så att man kan inhämta fakta och få enklare råd i vardagslivet när det gäller de här frågorna. Det är viktigt att stockholmarna har lätt att få information om kemikalier så att de kan använda sin konsumentmakt.

Hur uppkom den här idén?
– I stadens nya miljöprogram ställs krav på stadens verksamheter att minska sin kemikalieanvändning och undvika vissa ämnen. När vi tog fram miljöprogrammet kom det önskemål från olika nämnder och bolag om riktlinjer och råd kring kemikalier. Det var så tanken om en kemikalieplan föddes, som ett sätt att mer djuplodat gå in på detta viktiga ämne och samtidigt förse stadens verksamheter med det underlag som de behöver för att kunna följa miljöprogrammet.

Du är också självutnämd cykelborgarråd i Stockholm. När kommer vi stockholmare att slippa cykla mitt bland bilarna?
– I årets budget lanserar vi en cykelmiljard fram till år 2018. Det innebär att vi kommer att se en kraftfull utbyggnad av cykelvägarna i Stockholm framöver. Jag vill att Stockholm ska bli en cykelstad i världsklass. Det är en bit kvar för att nå dit, men cykelmiljarden är ett bra steg på vägen.

Per Ankersjö är centerpartist och stadsmiljöborgarråd i Stockholm. För några år sedan jobbade han också som programledare på Vinyl 107. Hans absoluta favoritoldie är Move On Up med Curtis Mayfield.

Oavsett vad du tycker är vi oändligt tacksamma om du delar med dig av dina åsikter genom vår enkät!

Så snart Pizza Huts lager av de slemmiga miljöbovarna är slut, kommer ingen längre att kunna beställa förrätten scampi garlic och scampipizza.

Vi vill också blåsa en fanfar för Sjömagasinet i Göteborg, Tapas Bar Deli i Umeå, Malmö Opera, Rå Epok i Lund, Happy Kitchen i Karlstad, Sushi of Sweden i Uppsala, Mr Sushi runt om i Norrland, samt Samba Sushi, Westermalms sushi, Helens Sushi, Bebe, Dado, Cajsa Warg och Harvest Home i Stockholm – som alla nobbar skamräkan.  

Många av de här restaurangerna har tagit ställning efter att våra medlemmar mejlat, ringt eller gått in och pratat scampi. Gör det med din favoritrestaurang du med – ibland är det lättare än man tror…

Även flera matbutiker och leverantörer skippar scampin, här kan du se vilka.

I en mesklocka blandas fett med frön, nötter, brödsmulor eller annat gott. Det man ska undvika är ingredienser som innehåller mycket vatten eftersom de fryser och blir hårda när det är minusgrader. Det är själva fettet som binder ihop mesklockans innehåll. Man kan använda olika sorters fett. Jag använde utgånget kokosfett som hade legat i kylen från förra året. Margarin går också utmärkt.

Varför en mesklocka?

En mesklocka är smart av flera anledningar. Den är lätt att göra, drar inte till sig råttor, är lätt att hänga upp, den är snyggare än talgbollar. Dessutom räcker den längre än en fröautomat eftersom småfåglarna får jobba för att nå det begärliga innehållet. Man kan göra den av olika typer av frön, nötter, brödsmulor, mm. Vår mesklocka blev mycket populär bland mesarna.

Så här gjorde vi mesklockan:

1. Leta rätt på en liten blomkruka, snöre, pinne, fett (margarin, kokosfett eller liknande som blir hårt när det är kallt) frön (fågelfrön eller krossade nötter, brödsmulor t ex.)

2. Smält fettet i kastrullen och blanda i fröblandningen.

3. Knyt snöret på en pinne som både är stopp för krukan och som fåglarna kan hänga på.
 

4. Häll i blandningen i krukan. Se till att ha en plåt under eftersom lite av fettet rinner ut genom hålet. Ställ den utomhus att stelna. Färdigt!

5. Häng upp mesklockan utanför ett fönster eller annat ställe där du kan se den.

Ett kul sätt att komma riktigt nära fåglarna utan att störa dem är att sätta en skiva för fönstret där du gör ett hål som du kan titta ut genom. Lycka till och njut av messhowen utanför fönstret!

Hur ser man om det är en entita eller talltita?
Det är svårt att skilja på entita och talltita även för en erfaren fågelskådare. Den tita som besökte min mesklocka liknar mest en entita enligt guiden. Vad tycker du själv?

Lär mer om fågelmatning på vår webbplats.

/Per Bengtson, biolog på Naturskyddsföreningen

Läs mer på http://www.facebook.com/ordfnaturskydd/ordfnaturskydd

På jobba hemma-dagen den 8 februari kommer han att hålla ett webinar på det temat. Det finns några få platser kvar, så anmäl dig direkt om du vill vara med.

Webinariet är ett i en serie av webinarier som går under namnet Swedish socialmedia webinars.

Varje dag lanseras en skrämmande mängd nya ämnen på marknaden utan krav på kontroll i många fall. Det finns studier som visar att en mängd olika kemikalier orsakar problem med nerv- och hormonsystemet hos både människor och djur. Dessutom vet vi väldigt lite om vilka effekter olika ämnen kan ha när de blandas i kroppen. Det här måste det bli ändring på. För att komma vidare i frågan krävs politiska beslut, producent- och konsumentansvar och mer kunskap.

Vi kommer att ta vårt ansvar genom att driva den här frågan vidare med både konsumentupplysning och ställa krav på våra politiker och näringslivsidkare. Vi har också en aktiv insamling med samma namn, skänker du pengar till kampanjen så stöttar du vårt arbete med det.

På höstkonferensen hade vi forskare, näringslivsrepresentanter, politiker på plats. De fick alla ge sin syn på sitt eget ansvar och det fördes diskussioner om hur ansvaret skulle kunna fördelas annorlunda. Dessutom presenterades årets bok – ”Den flamsäkra katten” – av författarna, Roger Olsson, Magnus Hedenmark och Anna Froster:

http://www.youtube.com/watch?v=yTTXkfMGz20

Det finns flera sätt att energieffektivisera. Naturskyddsföreningen ordnade ett seminarium förra veckan om varför Sverige inte gör som många andra länder gör: inför så kallade vita certifikat eller handel med negawatt som det ibland kallas. Ett kraftfullt styrmedel där regeringar runt om i EU beordrar om minskad energianvändning. Energibolagen får ta ansvar för att energianvändningen faktiskt minskar. Hur mycket beror på statens beställning. Om de inte lyckas med uppgiften blir det böter. Så fungerar det redan i bland annat i Danmark, England och Frankrike.

I Danmark står detta enda redskap för halva deras energianvändning. Danmark tänker faktiskt minska sin energianvändning vilket inte Sverige har tänkt. Danmark har som mål att minska med fyra procent till 2020 medan Sverige planerar att öka energianvändningen! Det leder bara till onödiga kostander för näringslivet, hushållen och miljön.

Om du vill veta mer om vita certifikat men missade vårt seminarium kan du se det här i efterhand.  Äntligen hörde vi också två politiker debattera frågan i P1 Morgon i morse:

Vi på Naturskyddsföreningen kommer inte att ge oss.  Vita certifikat är ett tydligt redskap som verkligen kan skapa skillnad.