Under våren händer mycket. Det är studentuppvaktning, kollegan som fyller jämt och så har du turen att vara bjuden på systerdotterns bröllop i juni. Förutom det är du ansvarig för presentinköpet till barnens lärare.

Det är roliga och trevliga händelser och man vill gärna ge bort ett fint minne och en bra present till jubilaren. Våra förslag passar för olika tillfällen. Det är hyllningsgåva, ett medlemskap i Naturskyddsföreningen och ett bidrag till byggandet av en solcellsanläggning som inkluderar ett bidrag till vårt klimatarbete.

Presenten kanske ska gå till en person som har ett engagemang för klimatfrågor och som tycker att solceller är en spännande teknik. Eller så vill du ge ett fint gåvobevis till ett barn som ska döpas eller ha en namngivningsfest.

Vi lovar att de presenter vi erbjuder gör nytta för djur och natur. Presenten blir även en gåva för att framtida generationer ska få uppleva naturen i sin bästa form. Vad du än väljer kommer du och mottagaren känna att ni gör en investering för en ljusare framtid.

Stöd Naturskyddsföreningen och köp dina presenter hos oss: http://www.naturskyddsforeningen.se/stod-oss/presenter/

TACK!

http://www.youtube.com/watch?v=1D4zIctS8SQ

Här kan du se Svante Axelssons tidigare miljöspaningar:

Vi inviger en egen bikupa

Idag inviger vi vår alldeles egna bikupa som du kan följa live på vår Bambuserkanal som fått namnet SURR. Till invigningen har vi bjudit in grannar, fastighetsägare, journalister, elever klass 1, 4 och 6 från Maria Elementarskola, samt biodlarna Karolina och Josefina från BeeUrban som varit behjälpliga i installationen.

Under några veckor framöver kommer vi alltså kunna följa binas framfart vid bikupan. De flyger ut ur kupan för att leta nektar i stadens parker, och i kupan bildas sedan honung. Honungen kommer eleverna i Maria Elementars skola att få, eftersom de lovat att hjälpa till med att sprida blomfrön i parkerna runtomkring, så att bina får något att äta.

Utan bin ingen frukt

Det finns 285 arter av bin i Sverige och de minskar kraftigt på grund av förändringar i det moderna jordbrukslandskapet, bekämpningsmedelsanvändningen och av sjukdomar.

Bristen på bin runt om i världen har till exempel gjort att man i Kina måste pollinera träd och blommor för hand. I USA får man transportera bin i lastbilar för att sen släppa ut dom på ställen där bin dött ut. Och i delar av Afghanistan kan man inte ens odla frukt eftersom bina försvunnit.

Den här bi-döden beror på att man använder farliga bekämpningsmedel och att man får lov att bedriva ett jordbruk som stör den biologiska mångfalden. Och vi i Sverige är tyvärr inget fint undantag. För även här håller antalet bin på att minska drastiskt.

Men det värsta är att bina bara är ett exempel. Det finns fler insekter, fåglar och växter som håller på att dö ut och det är allvarligt. För allting hänger ihop. Försvinner en art får det effekter på hela det ekosystem som ger oss mat, frisk luft, träd och blommor. Det skulle i längden kunna ge oss problem som vi inte ens kan överskåda. Brist på mat, växtlighet och fattigdom.

Naturskyddsföreningen arbetar med naturvård

Den här veckan (5–13 maj), satsar föreningen extra mycket på att uppmana alla att göra praktiska naturvårdsinsatser inom ramen för det vi kallar Naturvänliga veckan.

Våra kretsar runt om i landet anordnar olika aktiviteter, som sköta om ängar, att sätta upp pilgrimsfalkholkar och andra holkar. En massa aktiviteter då vi bjuder in människor att göra konkreta insatser för att gynna vilda växter och djur och särskilt sådana som är utsatta.

Vi försöker få politiker att sätta skärpta miljöregler för att skydda den biologiska mångfalden. Vi jobbar även för att bevara livsmiljön för många djur genom att  inventerar skogar och sköta ängar.

Du kan också hjälpa bina

Det finns lite olika saker man kan göra för att hjälpa bina på traven, oavsett var man bor;

• Skapa gröna tak genom att så gräs på taket. Det kommer snart vara gult av fetknopp som blommar.
• Sprida ut blomsterfröer
• Sätta ut bikupor
• Plantera kryddväxter som timjan, mynta, salvia och lavendel.
• Bygga vildbihotell

De berättar om miljörådet på skolan, projektveckan som handlade om miljöfrågor och deras samarbete med skolor i andra länder. Men väldigt mycket kretsar kring globala problem, avskogning och vem som borde ta ansvar.

De här ungdomarna har haft några fler år på sig att lära sig om miljöproblemen på planeten, jämfört med de treor vi också träffade vid samma tillfälle. Trots det så lever ändå optimismen kvar, och de tror inte på att skrämma upp folk, utan tycker att det ska vara roligt och lönsamt att förbättra miljön. Men när frågan om befolkningstillväxten ska lösas blir stämningen lite tryckt i studion.

http://www.youtube.com/watch?v=lUUD2HRVVP0

Sist men inte minst; Naturskyddsföreningen får rådet att synas mer i medier, sociala medier och att samverka med politiker, vilket vi ju redan jobbar på. Men vi fick också rådet att gå ut mer i skolorna, så nu känns det ännu mer rätt att vi har en skolsatsning på gång.

Tidigare inlägg i serien:

Tre treor om: Skog, miljöbilar och energi

Svante om: Nästa generations miljöhjältar och vårbudgeten 

Se alla Svantes miljöspaningar. 

Under gårdagens Rapport påstods det att en bojkott av jätteräkor kan ”drabba alla fattiga räkodlare som behöver inkomsterna från de dyrbara räkorna”, samtidigt som de visade kvinnor som samlade räklarver.

Fattiga fiskare har inget att vinna på räkindustrin. De tvingas bort från sina fiskevatten och deras jordbruksmarker förstörs. Kvinnorna på bilderna har troligtvis förlorat allt de har – deras sista chans är att tjäna några ören (ja, ören) på att fånga räklarver.  Naturskyddsföreningen samarbetar med flera fiske- och miljöorganisationer i de länder där jätteräkorna odlas. Alla är rörande överrens – de som drabbas av räkindustrin är just fattiga fiskare och bönder. 

Ni kanske kommer ihåg Gautam Mondol från Bangladesh? Hans by var självförsörjande men är nu totalförstörd av räkodlingar och barnen lider av näringsbrist. När Gautam försökte stoppa räkodlingarna i byn blev svaret tortyr och förföljelse. De räkor som produceras i hans hemtrakter säljs på vårt närmaste ICA. Gautam och andra fattiga fiskare och bönder i Bangladesh, Ecuador, Thailand, Indien, Honduras, Malaysia, Indonesien, Nicaragua och Brasilien vill inget hellre än att vi bojkottar scampi.
 
PS. Kom ihåg att både vi och WWF faktiskt är helt överrens om att dagens jätteräkor inte hör hemma på våra mattallrikar. Däremot tycker vi olika om de miljömärkta jätteräkor som eventuellt kommer att finnas på marknaden om ett par år. Storbråk? Nja.

Hej Sue och välkommen till Sverige! Hur kommer det sig att du valde att flytta till Etiopien för att börja jobba med jordbruksfrågor?
Jag har alltid velat se om det ekologiska jordbruket kan vara en hållbar lösning på livsmedelskrisen och om det kan förbättra livsvillkoren för alla de fattiga lantbrukare som finns runt om i världen. Och det visade det sig vara! Det är underbart att se vilka framgångar vårt sätt att bruka jorden har fått och hur allt fler människor kan dra nytta av det. 

Kan du berätta lite om den typ av jordbruk som du arbetar med?
Man kan säga att det grundar sig på tre olika saker. Först och främst är det den sociala biten. Förändringen måste komma från befolkningen själva. Vi arbetar därför med 30-40 hushåll åt gången. De går samman och hittar själva strategier för att förvalta sin mark. Det handlar väldigt mycket om att skapa ett starkt förtroende och att deltagarna ska känna att de faktiskt har möjlighet att skapa en förändring.
Därefter handlar det om kretsloppstänket. Att återföra näring till jorden för att vi ska kunna bruka den även på lång sikt. Vi har löst detta genom att kompostera. Det har blivit en succé! Man komposterade inte i Etiopien tidigare, trots att det är så enkelt. Det är bara att varva grödor och gödsel, ungefär som att göra en Club-Sandwich. Sist men inte minst handlar det om att ta hand om sin boskap på rätt sätt.

Hur många jordbrukare använder sig av den här metoden idag?
I Etiopien finns ungefär 20 miljoner jordbrukare. 15 miljoner av dessa använder vår metod med kompostering. Anledningen till den stora spridningen är att alla som lär sig metoden i sin tur lär ut det till minst tio andra jordbrukare. Metoden med kompostering har blivit så framgångsrik att regeringen tagit med det som en del i sin nationella jordbruksplan.

Arbetar både män och kvinnor med metoden?
Det är en mycket viktig fråga. Etiopiska kvinnor får av tradition inte plöja jorden. Det innebär att ensamstående kvinnor är beroende av att få hjälp av en man  för att plöja sin mark. Som betalning betalar kvinnan tillbaka av skörden. För att komma runt detta beslöt vi att satsa på kryddor och örter eftersom de har hög avkastning. Det visade sig mycket lyckat och de ekonomiska förutsättningarna för många kvinnor har blivit avsevärt mycket bättre.

Vad är ert nästa steg?
Vi var tre stycken som började och nu är vi miljoner som tillämpar metoden. Vi fortsätter utveckla arbetet och sprida det vidare vilket vi kan göra tack vare våra donatorer, bland annat Naturskyddsföreningen. Det finns stora möjligheter att skapa en hållbar livsmedelsförsörjning så länge vi gör det i samspel med naturen och samtidigt skapar goda livsvillkor för människor.

Sue Edwards är född och uppvuxen i England men har sedan 1968 levt och verkat i Etiopien. Idag leder hon organisationen ISD (Institute for Sustainable Development). En organisation som skapat nya förutsättningar för miljoner människor genom ett nytt och hållbart sätt att arbeta inom jordbruket. Naturskyddsföreningen har stött ISDs arbete sedan 2005.

För dem är det självklart att man tar hand om naturen. Dessutom har de en hel del förslag på hur vi ska göra för att få planeten att må lite bättre, och de tror att det går att genomföra förslagen. Ja, se klippet nedan så får du helt enkelt en hoppfullhetsinjektion.

http://www.youtube.com/watch?v=Jf2rkzZ1ijE

Barn och ungdomar borde ha en självklar roll i planeringen för framtiden. Det samhälle vi bygger upp idag är ju ändå det samhälle som dagens ungdom ska leva i. Vi på Naturskyddsföreningen kämpar som bekant för att de åtminstone ska kunna ärva en jord som går att leva på. Dessutom ser vi att det är jätteviktigt att framtidens vuxna har med sig en välpackad ryggsäck fylld med redskap för att möta planetens behov i framtiden. Det kommer att behövas både kunskap, kraft och lösningsorientering i den ryggsäcken för vandringen mot ett hållbart samhälle.

I de lokala föreningarna har det alltid pågått samarbeten mellan Naturskyddsföreningen och skolan på olika sätt. Från rikskansliets sida har vi gjort enstaka satsningar på olika projekt, men nu ser vi att det finns en önskan och ett behov av att vi tar det till nästa nivå och tänker mer långsiktigt. Därför arbetar vi på rikskansliet nu med att ta reda på hur vi på bästa sätt kan hjälpa till med att packa ryggsäckarna.

Det var i det här arbetet som vår generalsekreterare Svante Axelsson bestämde sig för att göra en spaning på barn och ungdomar, för att känna dem på pulsen lite grann. I nästa veckas spaning får ni träffa tre elever från Östra Reals gymnasium.

Företaget kommer att öka sina utsläpp från ofattbara 94 Mton ytterligare när två nya kolkraftverk i Tyskland snart kommer i drift. Vattenfall lovar sen att inte bygga mer kolkraft innan det blir möjligt att samla in koldioxiden med CCS.

På Naturskyddföreningens direkta fråga om vad företaget gör för att avveckla kolkraften och när de kommer att lyckas blir svaret att det kommer att ta lång tid:  ”EU har en färdplan mot 2050”. Att stänga kolkraftverk anses omöjligt:  ”Det är en del av Europas energisystem”, svarar den norska VD:n. Det är inte acceptabelt, föreningen kräver en snabb avveckling av kolkraften. Först då minskar utsläppen!

Samtidigt konstaterar VD:n att hälften av elproduktionen måste förnyas om 10-20 år. Både företagens kärnkraftverk och kolkraft är ålderstigna. Vattenfall måste inse att det nya måste bli helt förnybart, utan vare sig kärnkraft eller kol.

Det här inlägget är skrivet av Sven Hunhammar, avdelningschef klimat, energi och transporter.

Som journalist har jag möjlighet att delta en stund under dag två. Münchenbryggeriet är ett spännande ställe. Högt i tak. Läget vid Söders norra kaj och med ett solbelyst Stockholm på andra sidan Riddarfjärden måste också vara smått exotiskt för besökarna.

Strax innan inledningen passar många av deltagarna på att fotografera varandra framme vid talarstolen. Asiater, afrikaner och andra ställer sig framför den vackra Stockholmsvyn som bildar fond och blir fotograferade.

Klockan nio fylls Mässhallen till kanske tre fjärdedelar. 72 nationer finns representerade och det känns verkligen internationellt.

Anders Wijkman inledningstalar. Han summerar första dagens rundabordssamtal om den utmaning som återstår för att hitta mer hållbara strategier fram emot 2020.

Anders Wijkman kan det här. Han har hållit anföranden om ämnet i bortåt 30 år och får till en effektiv blandning av hot och hopp. Han talar om att jorden hittills buffrat utvecklingen, men att gränsen nu är nådd. Vi går emot resursbrist. Klimatet förvärras. Att just diskussionen om klimatet avtagit beklagar han, men är i fortsättningen försiktig när det gäller ordet klimat. 

- Vi har kommit till en gräns när det inte finns någon annan väg framåt än att anta miljöutmaningen. Om vi inte gör något blir allt bara dyrare och värre.

Sedan frågade han varför det är så kontroversiellt att tala om en grön ekonomi? Kate Raworth, från miljöorganisationen Oxfam fanns på scenen och tog upp tråden. Hon menade att världen måste börja sätta prislappar på miljön, arbeta för social rättvisa och värna tilliten.

Efter en panelvända med några av gårdagens talare, avslutar Wijkman inledningsanförandet med att lista framtidskrav: Politikerna måste börja stödja ekologiska transporter, få till en mer långsiktig finanspolitik, utveckla hållbara städer och hållbar livsmedelsproduktion. Nytt för mig är att han hoppas stort på de sociala medierna inom utbildningen. Konst och kultur kommer också att bli allt viktigare i omställningsarbetet, säger han och önskar vidare att medierna ska börja ge hela bilden istället för snöflingor.

– Det är dags för världens globala politiker att komma igen. Och vi måste få människor att förstå sammanhangen, hur våra naturresurser, samhällsutveckling och livsstil hänger ihop.

Sedan delas konferensen i tre delar: Hållbara innovationer, Hållbar produktion och Hållbar livsstil. Jag befinner mig snart i Riddarsalen för ett seminarium om det sistnämnda hållbarhetstemat och slås av den väldiga övervikten av kvinnor i salen. 

Jag får höra Adriana Zacarias från FN-organet UNEP. Hon berättar om en undersökning av ungas syn på en positiv miljövision av världen. Siffrorna är tveklöst hoppingivande. 72 procent av de tillfrågade är positiva till en livsstil som skulle innebära en del materiella avståenden.

Nästa talare heter Luyando Katenda. Han presenteras i programmet som klimatambassadör från Zambia. Jag väntar mig en kostym och grå tinningar. Upp kliver istället en pojke som nätt och jämnt passerat målbrotet och berättar helt utan overheadbilder eller annat stöd om livet där han bor. Det handlar om fattigdomen och att de flesta ännu saknar information om klimatproblemen. Även om han är ledig i sitt tal börjar jag ändå längta efter den svenska ordföljden i engelskan. Det är onekligen lättare att hänga med en Wijkman eller John Holmberg som är nästa talare. Holmberg ansvarar för Sustainable development på Chalmers i Göteborg.

Holmberg talar om att det faktisk finns en koppling mellan personlig inkomst och energianvändning i Sverige.

- Men den måste brytas. Och möjligheterna bör vara stora för vi vet säkert att sambandet mellan energiförbrukning och lycka inte finns. Han ställer frågan om inte sökandet efter välbefinnande kan bli en väg ur vårt samtidsdilemma?

Konsumtion rangordnas alltid efter långsiktig tillit när människor tillfrågas. Han redogör också för en undersökning av kvinnor i Texas USA om hur de värderar orsaker till välbefinnande. Overheadbilden blinkar till och följande lista visas:

• Sex
• Vänner (Socialising)
• Avkoppling
• Religiösa böner
• Äta mat
• Träna
• Se på TV
• Shoppa
• …
• …
• …sist: att sitta i bilköer.

Han ägnade sedan flera minuter åt intressanta reflexioner om bilen.

- Vi måste börja inse att om vi får en stad som är bättre för barnen – blir den bättre för alla.

På en fråga om vad som ska göras mot tokig trafikplanering sa han att det ännu krävs mer av diskussion inom miljörörelsen och bland folk i allamänhet innan vi får modiga politiker.

Därefter kom en norsk forskare, Voctoria Thoresen, och talade om sociala drivkrafter till förändring. Sedan frågor.

Det mesta var kvalificerat, intressant och inte alls gnälligt. Hoppfullt faktiskt. Det är en speciell känsla att sitta bredvid en kvinna från japan på ena sidan, en afrikansk man på andra sidan, en egyptier på stolen bakom och en forskare från Kanada på stolsraden framför. Verkliga människor istället för redigerade i en dataskärm.

Det kändes riktigt bra. Måtte stämningen hålla ända till Rio?