<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:blogger='http://schemas.google.com/blogger/2008' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd="http://schemas.google.com/g/2005" xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188</id><updated>2026-01-04T06:02:56.338+01:00</updated><title type='text'>Netapetas tankehörna</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default?redirect=false'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default?start-index=26&amp;max-results=25&amp;redirect=false'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>88</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>25</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-1977248929432928326</id><published>2014-03-07T20:58:00.001+01:00</published><updated>2014-03-07T20:58:13.911+01:00</updated><title type='text'>Ack, så länge sedan...</title><content type='html'>... det var jag skrev i min blogg. Hur skulle jag hinna med detta, när jag startat eget och jobbat så hårt för att få omsättningen att öka?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag har jobbat så hårt så att det nästan känts som om jag skulle kräkas av trötthet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag har ansträngt mig så hårt för att få företaget på fötter, att bli en del av samhället.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag har varit som en zombie som jobbat, jobbat, jobbat. Bara för att få företaget att bli något speciellt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag har inte kunnat tänka mig hur hårt man måste anstränga sig för att driva en egen firma. Inte i min vildaste fantasi kunde jag gissa att det var så här jobbigt att vara egenföretagare. Sju dagar i veckan. Företaget finns alltid i mina tankar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men nu vet jag. Och jag ångrar ingenting. Allt var meningen från allra första början. För det här är vad jag var född till. Inte till att vara lärare. Inte till att ta hand om andras barn. Jag var född för att bli entreprenör. This is my life now. And I love it!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/1977248929432928326/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2014/03/ack-sa-lange-sedan.html#comment-form' title='1 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/1977248929432928326'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/1977248929432928326'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2014/03/ack-sa-lange-sedan.html' title='Ack, så länge sedan...'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-2782835303289032415</id><published>2013-09-10T20:10:00.004+02:00</published><updated>2013-09-10T20:10:54.637+02:00</updated><title type='text'>När ljuden och minnena återvänder</title><content type='html'>&lt;div class=&quot;text_exposed_root text_exposed&quot;&gt;
&lt;span class=&quot;userContent&quot; data-ft=&quot;{&amp;quot;tn&amp;quot;:&amp;quot;K&amp;quot;}&quot;&gt;I förrgår hörde jag hur fåglarna kvittra och träden susa i vinden när jag gick på förmiddagspromenaden med Nelli runt Österby/Tyllsnäsvägen. &lt;br /&gt; När gjorde jag det sist?&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span class=&quot;userContent&quot; data-ft=&quot;{&amp;quot;tn&amp;quot;:&amp;quot;K&amp;quot;}&quot;&gt;&lt;div class=&quot;text_exposed_root text_exposed&quot;&gt;
&lt;br /&gt;I förrgår tänkte jag på min barndoms skog och hur vi intensivt lekte att vi byggde ett hus att bo i och hur vi rastade våra hästar (cyklar) på ängen bredvid. Jag tänkte på hur vi då hörde fåglarna kvittra och träden susa i vinden dä&lt;span class=&quot;text_exposed_show&quot;&gt;r i tystnaden i skogen. &lt;br /&gt; När tänkte jag på det sist?&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span class=&quot;text_exposed_show&quot;&gt;&lt;div class=&quot;text_exposed_root text_exposed&quot;&gt;
&lt;br /&gt;Jag som har levt i en skräckfylld stresstillvaro de senaste decennierna, känner hur det riktiga livet sakta börjar återvända, och jag får mina positiva känslor och minnen tillbaka, som jag kände förr och upplevde som barn. &lt;/div&gt;
&lt;div class=&quot;text_exposed_root text_exposed&quot;&gt;
&lt;br /&gt;Vad är det för ett panikstressat liv vi människor lever egentligen, när vi inte ens längre kan höra fåglarna kvittra och träden susa i vinden?&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;div class=&quot;text_exposed_root text_exposed&quot;&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;div class=&quot;text_exposed_root text_exposed&quot;&gt;
&lt;/div&gt;
</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/2782835303289032415/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/09/nar-ljuden-och-minnena-atervander.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/2782835303289032415'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/2782835303289032415'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/09/nar-ljuden-och-minnena-atervander.html' title='När ljuden och minnena återvänder'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-6110826182723688197</id><published>2013-04-29T10:15:00.001+02:00</published><updated>2013-04-29T10:15:27.658+02:00</updated><title type='text'>Länge sedan sist - men mina tankar är i hög grad aktuella!</title><content type='html'>Jag arbetar oerhört intensivt nu med min butik, mitt galleri och mina kurser. Det finns inte mycket tid till att skriva i bloggen, vilket är synd eftersom jag funderar så oerhört mycket på vad det var som gick galet med mitt yrkesval, mitt val att&amp;nbsp;arbeta som&amp;nbsp;grundskollärare i den kommunala skolan. Jag kommer på så&amp;nbsp;många saker som tillsammans&amp;nbsp;ger orsaken till att jag mådde så dåligt, men framför allt så var det den orimliga arbetsbelastningen i förhållande till tidsåtgången. Jag stressade ju jämt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag förstår nu att det&amp;nbsp;var allt detta stressande&amp;nbsp;som gjorde att jag till slut mådde så dåligt som jag gjorde. Jag var alltför ambitiös, ville naturligtvis att alla barn skulle nå de mål som finns uppsatta att de ska klara i varje årskurs, och försökte till mitt yttersta så att de skulle lyckas. Detta resulterade naturligtvis i en stressbaserad ond cirkel som jag inte kunde ta mig ur, vare sig på borta- eller hemmaplan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I butiken behöver jag inte stressa. Jag kan ta det lugnt, och det är bara när det kommer många kunder på samma gång som det kör ihop sig. Men så är det ju i butiker ibland, kunderna får vänta eller komma tillbaka någon annan gång, det accepterar alla kunder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Igår plockade jag fram gitarren igen, efter att den stått i ett hörn i ett drygt år. En sträng hade gått av, och jag gick för att hämta en ny. När jag står där för att sätta på den nya strängen, knyter den välkända känslan av stress ihop magen på mig. Skynda, skynda, gör det snabbt, det måste gå fort, skynda, skynda. Varje gång i skolan som jag skulle plocka fram gitarren för att ha musik, behövde gitarren stämmas och förberedas inför lektionen. Det var ett litet, litet stressmoment som överfördes till mig från förr, omedvetet och&amp;nbsp;obehagligt. Känslan av obehag&amp;nbsp;slog nu direkt i klorna i mig som om det vore en rovfågel som greppade sitt byte. Helst ville jag ställa bort gitarren&amp;nbsp; för att skaka av mig känslan, men jag stålsatte mig och gjorde klart gitarren för användning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Varför blev det så? Hur kan en känsla av obehag från flera år tillbaka väckas till liv så snabbt, bara genom att jag tog fram min gitarr? Jag hade inte bråttom med att få gitarren i ordning, vår dotter ville bara visa vad hon lärt sig på musiken i skolan. Två ackord, D och A7, så har man ett ackompanjemang till Georg Riedels barnvisa Lille katt. Varför rusade min kropp till försvar bara för att jag skulle byta en sträng och stämma gitarren? Märkligt är vad det är, märkligt. Men det var roligt att se hennes glädje över att kunna spela en visa med bara två ackord. Jag hoppas, hoppas, att hon fortsätter spela, för musik är så fantastiskt roligt att omge sig med, vare sig man spelar själv eller lyssnar på andras musik.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/6110826182723688197/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/04/lange-sedan-sist-men-mina-tankar-ar-i.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/6110826182723688197'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/6110826182723688197'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/04/lange-sedan-sist-men-mina-tankar-ar-i.html' title='Länge sedan sist - men mina tankar är i hög grad aktuella!'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-4365968406122125106</id><published>2013-02-10T21:27:00.000+01:00</published><updated>2013-02-10T21:27:05.178+01:00</updated><title type='text'>Trevligt folk?</title><content type='html'>Som alla säkert känner till, så formas ju vi av vår inre mentala ryggsäck. Den&amp;nbsp;fylls på varenda dag vi strävar framåt. Lite av det ena, lite av det andra. Lite oro, lite glädje, lite njutning, lite ilska. När något svämmar över, måste det få pysa ut, så att det andra kan få ligga kvar som en&amp;nbsp;stabil bas. När en person inte tillåter det förgiftade att pysa ut, förgiftas&amp;nbsp;personen inifrån. Tro mig, jag vet, jag har massor med ilska i mig som måste få komma ut någonstans. Ilska som jag bär med mig tills jag fått ösa ur mig den på något lämpligt ställe. Som här i bloggen till exempel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Borlänge Kommun har gått ut med att personalen i kommunen från och med 2011 ska arbeta efter devisen Trevligt Folk.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I&amp;nbsp;Borlänge ska all personal&amp;nbsp;alltid vara trevliga emot alla dem de servar och tjänar, det vill säga Borlängeborna. Det låter väl fint, men ärligt talat,&amp;nbsp;det tror jag inte&amp;nbsp;helt och fullt&amp;nbsp;på. Javisst, går det att vara trevlig emot folk som är trevliga tillbaka, men att bara stå och le när någon slår sönder knäna på en med basebollträ, det tror jag inte ett dugg på. Trevligt folk bemöts tillbaka på samma sätt, otrevligt folk måste tas på ett annat, otrevligare sätt. Hur ska man annars kunna göra sig förstådd?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det är skönt att vara över 50 år. Jag säger vad jag tycker, och jag står för det jag sagt. Jag hoppas att många tycker att jag är av ett trevligt folkslag, jag känner mig faktiskt rätt så trevlig emellanåt. Jag gillar i alla fall trevliga människor. Men att stå och vara trevlig emot folk som är otrevliga tillbaka, det är jag faktiskt alldeles för gammal för att acceptera. De ska inte tro att de kan få bete sig hur som helst emot mig eller någon som jag bryr mig om. Då går jag till attack tillbaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Trevligt folk? Bra tanke, men så enkel är ju inte den värld vi lever i, tyvärr. Näthatare, rasister, egoister, ligister, miljöbovar, tjuvar, mördare, våldtäktsmän, tjuvjägare och terrorister. Det finns massor med oacceptabla beteenden som inte går att acceptera. Går det verkligen att vara trevlig emot ALLA? Jag är väldigt tveksam till hela idén, den känns nästan som ett hån. Jag är glad att jag inte längre är kommunanställd, så att jag slipper vara en som ska vara trevlig emot alla borlängebor. I min butik är jag trevlig emot alla kunder, vare sig de är från Borlänge, Falun, Hofors, Ludvika eller Gagnef. I min butik hoppas jag att alla vill vara trevligt folk. Alla.</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/4365968406122125106/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/trevligt-folk.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/4365968406122125106'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/4365968406122125106'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/trevligt-folk.html' title='Trevligt folk?'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-6685666686426798967</id><published>2013-02-09T09:15:00.000+01:00</published><updated>2013-02-09T09:15:37.330+01:00</updated><title type='text'>Framtiden behöver berättare, eller hur?</title><content type='html'>I dagens Borlänge Tidning (9 februari 2013, del 2 sid 4, Kultur &amp;amp; Nöje) skriver krönikören på kultursidorna, Olavi Hemmilä, om det här med att skriva. Han kallar sin krönika &quot;Att känna sin historia&quot; och krönikan har rubriksatts med &quot;Framtiden behöver berättare&quot;. I krönikan beskriver han hur Grängesberg såg ut på 70-talet, då gruvmaskiner patrullerade på gatorna, männen gick i sina gruvoveraller på Konsumparkeringen och doften av mäsk från Grängesbryggeriet låg som våt ylle över hela kvarteret där han bodde som barn. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Olavi Hemmilä beskriver även hur han kände hur det dånade i marken när de sprängde nere i berget efter järnmalm. Han beskriver hur samhället förändrats sedan dess, och drar en parallell till bygdens skald Dan Andersson, som hade en bror som bodde vid ett rasområde bakom järnvägsstationen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Olavi berättar i krönikan att han vet att Dan Andersson (författare 1888-1920 ifrån Grangärde i Dalarna) någon gång i sitt liv besökte sin bror i Grängesberg. Andersson&amp;nbsp;flydde platsen, eftersom den, enligt honom,&amp;nbsp;andades död och ödeläggelse.&amp;nbsp;Författaren beskrev sedan upplevelsen i ett brev, som har kunnats läsas av människor genom tiderna,&amp;nbsp;den kan läsas nu&amp;nbsp;och den kan läsas i framtiden. Olavi Hemmilä kommer här till kärnan i sin krönika, det här om hur viktigt det är att berätta om den tid vi lever i, så att&amp;nbsp;upplevelsen av tiden&amp;nbsp;finns kvar för andra att läsas om och om igen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&quot;Det kommer att behövas berättare i framtiden, visa människor som sitter med benen i kors på Värdshuset Stopet&quot; ... &quot;Hör upp ungdomar, så här var det förr. Jag offrar min penna på kunskapens altare. Ta vara på din historia. Ta vara på dina kunskaper. Ingen gör det för din räkning.&quot;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tack Olavi för de orden. Jag lovar. Jag ska berätta min historia, och jag har väldigt mycket att berätta om hur det är att leva här och nu och hur&amp;nbsp;livet har varit under många av mitt liv. Hur jag upplevt att jag, min omgivning och samhället har förändrats unde de drygt 50 år som jag levt. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mitt liv ska inte vara förgäves, mina berättelser ska kunna länkas samman med andras, så att tiden i framtiden kan beskrivas av de som lever då. Min blogg började som en upprättelse för de utbrända. Men allt finns i tidsandan, och när allt läggs samman skapas de förutsättningar som finns idag för olikheter och orättvisor inom både privatliv och yrkesliv. Det är samhället som skapar förutsättningarna för våra liv, som styr dem genom politiska beslut och villkor. Det måste berättas, så att andra förstår de beslut som togs och skapade den samhällsordning som finns idag och som kommer att finnas i framtiden. Allt för att framtidens generationer ska förstå oss, vi som lever idag,&amp;nbsp;hur vi tänker och resonerar 2013. För om trettio år är det säkert för sent att berätta, för då har glömskan gjort att vi inte längre minns vad det var som var så viktigt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/6685666686426798967/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/framtiden-behover-berattare-eller-hur.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/6685666686426798967'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/6685666686426798967'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/framtiden-behover-berattare-eller-hur.html' title='Framtiden behöver berättare, eller hur?'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-5299002306831831675</id><published>2013-02-07T21:19:00.005+01:00</published><updated>2013-02-07T21:19:43.823+01:00</updated><title type='text'>Mötet med en elektriker</title><content type='html'>Höstlovets första dag 2011. Vi samlades som vanligt i personalrummet och gick igenom veckans agenda. Ganska mycket tid för eget arbete var inplanerat, det kändes riktigt bra, tyckte jag. Vi satt först och gick igenom de nya betygskriterierna, A, B, C, D, E och F, via en länk till Skolverkets hemsida, men efter fikat var vi frikopplade fram till lunch. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag hade oerhört många mail att gå igenom och skicka före lunch. Jag hade haft en massa möten angående en elev som behövde extra resurs och åtgärdsprogram, och jag behövde dessa två timmar att ta reda på en del om hjälpmedel från Hjälpmedelscentralen, vad biblioteket kunde hjälpa till med vad gällde lån utav en Daisyspelare med speciella CD-skivor, skicka mail hit och dit till olika instanser för att få igång allt detta tills efter lovet. Jag slog mig ner framför datorn i ett tomt klassrum, och väntade på att den skulle starta igång. Ärendena låg på kö sedan flera veckor tillbaka, men jag hade inte haft tid att jobba med dem. Nu skulle jag jobba genomtänkt och effektivt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Precis när jag fått upp det första mailet kommer det en elektriker in i rummet. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;- Du, äh, kan du stänga ner datorn nu? Jag stänger av strömmen om fem minuter så alla datorer ska vara avslagna då.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vad? Var det ett skämt? Jag stirrar framför mig i tio sekunder, och vänder mig sedan om i stolen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
- Vad sa du? undrade jag.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
- Jag sade att du ska stänga ner datorn nu. Vi stänger av elen nu. &lt;br /&gt;
Han ryckte på axlarna.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
- Va? Hur länge ska den vara nerstängd då? undrade jag. Jag försökte att behärska mig. Jag kände samtidigt hur vreden och raseriet låg på lut i mitt bröst, och nu var jag nära att explodera. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;- Ja det blir nog ett par timmar, skulle jag tro. Vi ska bara...&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag skrek. Jag skrek som jag aldrig skrikit förr. Jag skrek åt honom att han fan i mej inte skulle komma här och säga åt mig att stänga ner datorn när jag hade så jävla mycket att göra, saker jag inte kunde jobba med när eleverna fanns på skolan. Saker som krävde att jag koncentrerade mig och fick rätt formulerat. Jag skrek åt honom att han skulle ta sina jävla&amp;nbsp;elledningar och passa på att ta en så lång fikarast, så att jag skulle hinna göra det jag skulle. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;-&amp;nbsp;Hur skulle det vara om du blev störd hela tiden, va? Hur skulle det vara om du hela tiden blir avbruten av andra, som bara ska göra det här, och bara det där. Jag har så mycket att&amp;nbsp;skicka iväg på datorn, och jag har väntat i flera veckor på den här tiden. - Och så kommer du här och säger att jag ska stänga ner datorn. Det, ska du veta, det&amp;nbsp;tänker jag inte göra, utan jag tänker skriva mina mejl, och du ska under tiden ta en riktigt lång fikarast. Hör du det? För du får inte stänga ner datorerna nu!!!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tårarna och saliven sprutade. Jag skrek i falsett, så att det måste ha hörts genom hela trapphuset.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
- Jag vägrar att stänga ner datorn, hör du det!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det blev tyst i rummet, och jag ser hur elektrikern överväger alternativen, ta striden eller backa.&lt;br /&gt;
Han backar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
- OK, jag går väl och fikar då, säger han och går ut ur rummet. Jag kan ge mig den på att han muttrade i dörren:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
- Jävla klimakteriekärring.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/5299002306831831675/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/motet-med-en-elektriker.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/5299002306831831675'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/5299002306831831675'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/motet-med-en-elektriker.html' title='Mötet med en elektriker'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-6555891967831350608</id><published>2013-02-03T20:08:00.000+01:00</published><updated>2013-02-03T20:08:19.601+01:00</updated><title type='text'>Lärarens kompetens är bra för att driva eget företag</title><content type='html'>Det har nu gått ett år sedan allt det där hände med hjärtat, engelskkursen och min insikt att det inte skulle bli någon med högskolekurs för att skaffa mig rätt behörighet att undervisa. När jag ser tillbaka, känns det som om allt det där som hände i början på 2012 skulle vara tre - fyra år sedan, inte ett enda år.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det har hänt så oerhört mycket sedan dess! Det går inte ens att sammanfatta i ett inlägg.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det jag kan säga är i alla fall att lärare är har en mycket god grund och är&amp;nbsp;väl kompetenta till att bli egenföretagare. Det tror jag inte att många lärare förstår, men jag och min föregångare i Falun säger samma sak. Lärare har en mycket bra bakgrund för att driva företag.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En lärare driver ett mindre företag varje arbetsdag. Hon eller han ska planera sin verksamhet både på kort och lång sikt, är väl strukturerade, håller alltid många bollar i luften samtidigt och är van att ta ett helhetsansvar för verksamheten. Läraren är bra på att dokumentera, planera och följa upp arbetet. Läraren har god verbal förmåga, har lätt att förklara och visa kunderna sina varor, är trovärdig och ärlig i sitt arbete. För att allt material ska finnas till hands när det behövs, är läraren också van att beställa varor och hålla sin budget. Läraren är van att ställa fram material och övningar till eleverna, så att det blir överblickbart och lätt att hitta, samtidigt som hon eller han är vana att ställa undan materialet efter lektionens slut. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det där är nog långt ifrån allt som en lärare är bra på, men när jag startade upp verksamheten i min butik, hade jag inga som helst problem med hur jag skulle möblera butiken, var varorna skulle stå eller hur de skulle presenteras för kunderna. Att detta kändes helt naturligt, måste ha berott på att jag inför varje läsår som klasslärare fick tänka till på möblering, på var materialet som skulle användas skulle placeras, på beställningar och planeringar. Som lärare har jag varit van att hålla mig till det avtalade och att alltid stå för det jag sagt och lovat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Samtidigt har jag efter 27 år i barnens tjänst, vant mig vid att prata med alla typer är människor, kollegor, föräldrar, skolpersonal, överordnande och framför allt barnen med sitt ursprung ur alla samhällsklasser, religioner och etniska bakgrunder. Från storstadsfamiljer i Nacka till småstadsfamiljer i Borlänge, har jag lyckats pricka in alla samhällets nivåer. Jag har lärt mig att vi faktiskt är väldigt lika i grund och botten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sammanfattningsvis kan jag säga att det enda som förbryllar mig är administrationen. Det här med bokföring, debet och kredit, bokslut, resultatredovisningar och likviditetsbudget, är helt nytt för mig.&lt;br /&gt;
Men det vore väl konstigt&amp;nbsp;om allt i entreprenörvärlden&amp;nbsp;skulle kännas naturligt och lätt för en avhoppad grundskollärare, så lätt ska det väl ändå inte vara. Men insikten om hur annorlunda världen ser ut genom lärarglasögonen, kontra egenföretagarglasögonen, är slående. Jag har faktiskt aldrig riktigt fattat hur viktigt det är att privatpersoner tar sitt ansvar och startar företag, där de då måste ta ansvar för sig själv och andra som anställda i bolaget, vilket enormt ansvar det är för dessa personer att driva sitt företag och vilken viktig del de egna företagarna är som del av ett fungerande samhälle. Det har jag aldrig tidigare fattat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lika viktigt som att barn får en bra skolgång eller att alla ska ha rätt till ett arbete. Alla är viktiga för att samhällshjulet ska snurra. Alla.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/6555891967831350608/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/lararens-kompetens-ar-bra-for-att-driva.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/6555891967831350608'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/6555891967831350608'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/lararens-kompetens-ar-bra-for-att-driva.html' title='Lärarens kompetens är bra för att driva eget företag'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-1713949985901932709</id><published>2013-02-02T08:14:00.003+01:00</published><updated>2013-02-02T08:14:38.366+01:00</updated><title type='text'>Ett politiskt beslut som ledde till ett personligt viktigt beslut</title><content type='html'>... det som jag vill säga med det som hände mig&amp;nbsp;efter introduktionen på Högskolan&amp;nbsp;för ett år sedan, är att politiska beslut på hög nivå, faktiskt kan leda till&amp;nbsp;att de som måste leva efter beslutet, måste lämna sitt arbete så att de inte blir sjuka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
1) Jag undervisade i engelska i åk 5, men ansågs som obehörig, trots att jag har grundskollärarexamen&amp;nbsp;i årskurs 1-7, samt flera påbyggnadskurser ovanpå det. Jag har&amp;nbsp;totalt över fyra års heltidsstudier på högskola och universitet med pedagogisk inriktning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
2) Riksdagen beslutar att alla lärare som undervisar på grundskolan måste vara behöriga i alla ämnen de undervisar i. Denna fortbildning ska vara klar 2015.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
3) Jag undervisade förra läsåret 2011-2012 i matte i åk 4-6, NO i åk 4-6, idrott i åk 3-6 samt engelska i åk 5. Sammanlagt&amp;nbsp;blev det mycket som jag behövde läsa in för att fortsätta att undervisa på mellanstadiet. Min examen är inriktad emot svenska, SO och bild, där jag är fullt behörig att undervisa i upp till och med årskurs sju.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
4) Detta innebar att jag skulle läsa in alla dessa ämnen på min fritid fram till och med 2015. Jag beslutade mig för att börja med engelskan, eftersom det ämnet ligger mig varmast om hjärtat. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vilka arbetsgrupper skulle acceptera att all fortbildning sker på arbetstagarnas egna fria tid, efter långa arbetsdagar, efter ett fullgjort heltidsjobb?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
5) Jag hittar en utbildning på närmaste högskola, kommer in, köper in litteraturen, och påbörjar kursen på kvartsfart. Engelsk grammatik, 7,5 högskolepoäng.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
6) Min kropp säger ifrån och jag sjukskriver mig på grund av hjärtflimmer och hög puls. Jag inser att det jag har framför mig är omöjligt. Läkarna skriver ut östrogen och ber mig vara hemma några dagar för att få ner den höga hjärtfrekvensen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
7) Två månader senare säger jag upp min tjänst i grundskolan. Jag beslutar mig för att köpa en butik som är till salu, och jobba med min egna verksamhet i stället för att vara kommunalt anställd.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
8) Jag går en Starta Eget-kurs under våren 2012 och påbörjar arbetat med att starta upp butiken.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
9) Den första juni 2012 arbetar jag min sista dag som lärare i grundskolan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
10) Jag har besökt skolan en gång efter sommaren.&amp;nbsp;Vid det tillfället&amp;nbsp;drabbades jag av akut andnöd, hjärtklappning och magkramp. Efter tio minuter fick jag nog, och gick därifrån. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
11) Jag kommer inte att återvända till den svenska grundskolan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/1713949985901932709/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/ett-politiskt-beslut-som-ledde-till-ett.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/1713949985901932709'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/1713949985901932709'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/ett-politiskt-beslut-som-ledde-till-ett.html' title='Ett politiskt beslut som ledde till ett personligt viktigt beslut'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-1478990331190393239</id><published>2013-02-01T21:38:00.000+01:00</published><updated>2013-02-01T21:38:30.417+01:00</updated><title type='text'>I samma stund...</title><content type='html'>...som detta med Trotzgatan 3 händer i den konstnärliga delen av mitt liv, går mitt yrkesliv in i en helt ny fas. Jag får svåra hjärtproblem. Jag hade skrivit in mig på Högskolan i Falun för att komplettera min lärarbehörighet. Jag saknade poäng i engelska för att få undervisa i det engelska språket. Jag saknade alldeles för många poäng i engelska för att få undervisa i åk 3-6, enligt de nya direktiven från Skolverket. Jag som alltid hade haft lätt för att lära mig nya språk, snabbt lärt mig nya ord och begrepp, och hört en röst i mitt inre som bekräftade vad som är rätt eller fel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under gymnasiet jobbade jag inte tillräckligt hårt för att få toppbetyg i engelska, men sopade mattan när vi kom till de centrala proven i åk 3. Full pott, med andra ord. Men ett bra betyg i engelska från gymnasiet kan man inte leva på hela livet. Jag insåg att jag måste läsa in 30 högskolepoäng engelska för att få fortsätta undervisa i det ämne som jag tyckte allra bäst om. Jag&amp;nbsp;sökte därför in på en högskolekurs i engelska hösten 2011, och kom in på en enstaka kurs i engelsk grammatik. Sju och en halv poäng.&amp;nbsp;&amp;nbsp;Enkelt. Undervisning på Högskolan varannan fredag eftermiddag, resten hemstudier. Helt OK, tyckte jag, det fixar man om man är motiverad och vill fortsätta med det som känns kul.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men...&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Min kropp tyckte att det blev för mycket. På väg hem från Falun efter första föreläsningen i slutet av januari 2011, sade den stopp och belägg. På hemvägen hade jag svårt att andas, och fick en sådan hjärtklappning på väg hem i bilen, att jag fick stanna på en parkeringsplats efter vägen. Jag var tvungen att sitta still en stund, att andas lugnt, allt för att&amp;nbsp;få hjärta och kropp att lugna sig. Jag hade ju ägnat hela jullovet åt Bodil Jönssons två böcker&amp;nbsp;om tid och ställtid, och kände att jag inte kunde få till den tid som denna kvartskurs på Högskolan krävde.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Min kropp däremot krävde ett läkarbesök, eftersom hjärtklappningen fortsatte. Ett läkarbesök som blev tre olika läkarbesök, och som fastställde att jag inte hade problem med hjärtat. Det som orsakade mina hjärtproblem var däremot min kropps brist på östrogen, kombinerat med psykisk stress. Recept skrevs ut på en östrogendos som skulle lugna min oro, och sjukskrivning i några dagar för att komma ner till ett normalläge igen. Efter tre timmar med den nya medicinen, kände jag hur kroppen slappnade av, och hjärtat åter började återfå en lugnare rytm. Jag kunde börja slappna av, och jag insåg att den där engelskakursen kunde fara och flyga.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
För första gången i mitt liv, struntade jag i vad jag borde göra, och lyssnade på vad min kropp sade åt mig att göra. Ingen mer högskola. Jag var färdig med allt pluggande och fann mig nu i att gilla läget. Jag förstod att jag var&amp;nbsp;tillräckligt kompetent&amp;nbsp;för att lära mellanstadieelever vardagsengelska, utan att ha ett papper på de där 30 högskolepoängen i engelska.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag var hemma några dagar och lät det kvinnliga hormonet östrogen återta kontrollen över min klimakteriebesvärade kropp. Jag lät kroppen bestämma över den mentala viljan, och det kändes så skönt. Jag var helt övertygad om att jag inte ville mer. Jag orkade inte mer. Jag bestämde mig för att gilla läget som det var. Jag&amp;nbsp;bestämde mig för att jag helt enkelt var&amp;nbsp;good enough.</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/1478990331190393239/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/i-samma-stund.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/1478990331190393239'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/1478990331190393239'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/02/i-samma-stund.html' title='I samma stund...'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-4345498170185937414</id><published>2013-01-24T09:12:00.000+01:00</published><updated>2013-01-24T09:12:04.842+01:00</updated><title type='text'>Besöket på Trotzgatan</title><content type='html'>Nytt år. Nya tankar om tid och framtid. Vi närmar oss den 31 januari, det var den dagen för ett år sedan som hela den här sanna historien om mig och AQUA Konstnärsbutik började. Allt började med ett ordinärt krokibesök på Dalarnas museum lördagen den 31 januari 2012. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag har alltid gillat att teckna och skissa, men det här med att skissa människor har varit rätt svårt och komplicerat. Min kompis Lena från Avesta hade sagt åt mig gång på gång att jag borde följa med på krokiteckning i Falun. Så långt är det ju inte mellan Falun och Borlänge, så under hösten 2011 började jag&amp;nbsp;att åka in till museet för att delta i krokisittningarna. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nakenteckning, kan det vara något det? Det är kul, jag lovar. Särskilt med ett stort A3 block i bra kvalitet, och kol att teckna&amp;nbsp;med. Wow, vad det känns proffsigt att sitta där och skissa av modellen tillsammans med andra intresserade. Ben, rumpa, axlar, underarmar, fingrar, nacke, det är faktiskt som om man ser dessa kroppsdelar för första gången. Jag har ritat människor, men med kläder på, och då behöver man inte vara så exakt i rörelserna för att få till den rätta snirklingen runt höfter eller axelpartier.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter sittningen är man ganska utpumpad mentalt sett. Jag såg att jag bara hade några få ark kvar i mitt skissblock, och jag ville direkt ha ett nytt. Clas Ohlson&amp;nbsp;inne i centrum säljer visserligen skissblock, men även Aqua Konstnärsbutik nere på Trotzgatan 3. Min målarkompis Ann hade många gånger pratat om Aquabutiken, och hur kunniga personalen&amp;nbsp;i butiken var, och hon menade att det var väl värt ett besök att gå dit och titta på deras sortiment.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tillsammans med min målarkompis Lena från Åselby, lägger jag in en spurt för att hinna till butiken innan de stängde klockan två på lördagseftermiddagen. Krokin slutade två, så det var alltid svårt att få till det där besöket på Aqua efter krokisittningarna. Jag visste inte var Trotzgatan låg, Lena hade en diffus gissning, men sagt och gjort, vi låg på som två streck nere i Faluns centrum för att hinna i tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dörren flög upp, och så stod vi där med andan i halsen fem minuter efter två en kall lördagseftermiddag i slutet av januari. Bakom disken stod en äldre dam och log lite blygt åt oss, hon såg inte ut att ha någon brådska att stänga, så vi log tillbaka och undrade om det var öppet. Givetvis var det fortfarande öppet. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vi såg oss omkring. Härligt! Färger, penslar, pennor, kritor i ett överflöd som gjorde att jag bara rös av välbehag. Men... Överallt i butiken satt det lappar om att varorna såldes ut med 15% rabatt? Va?&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skulle butiken skulle upphöra den 31 mars? Vilken otur. Här hade vi äntligen hittat till en riktig godisbutik, och så skulle&amp;nbsp;butiken stänga ner om två månader. Hur det kan vara egentligen... Inte mycket att fundera över, jag hittade mitt skissblock och några rejäla bitar med svart kartong som jag kunde montera upp bilder på. Inte någon storshopping direkt, men det gav mig och Lena ändå en första överblick av vad som fanns i butiken. Vi betalade vad vi hade hittat, och gick därifrån, ivrigt pratande om vad som fanns att köpa i butiken. Men det var ju lite bråttom ändå, eftersom den snart skulle stängas ner. Det fick bli fler besök före den 31 mars, det var vi överens om.</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/4345498170185937414/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/01/besoket-pa-trotzgatan.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/4345498170185937414'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/4345498170185937414'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/01/besoket-pa-trotzgatan.html' title='Besöket på Trotzgatan'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-910807216304973438</id><published>2013-01-23T09:05:00.000+01:00</published><updated>2013-01-23T09:05:35.852+01:00</updated><title type='text'>Ett djupt fall, men skrovet höll för påfrestningen</title><content type='html'>Hals över huvud lämnade jag alltså den offentliga sektorn, med det enorma atlantångarperspektiv som en så kolossal företeelse som den svenska skolan är, för att hoppa rätt ner i galen tunna. Galen och galen, jag vet inte vad kultursektorn kallas, men det känns ganska galet, så här tio månader efter mitt beslut att hoppa ner i den livbåt som kallas kulturliv. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Många tyckte att jag var modig, några tyckte säkert att jag inte var riktigt klok, andra uppmuntrade mig, och de allra flesta höll med mig om att jag tog rätt beslut som lämnade det skepp, som jag anser snart kommer att sjunka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När flera kunder kommer in till butiken och handlar, passar de på att fråga hur det går för butiken. Jag säger som det är, att jag jämför mitt företag med den tyska filmen Das Baat från 1981. Det är nog inte många som förstår vad jag menar, men de som sett den fantastiska filmen, förstår nog min anspelning. I filmen får tittarna följa en tysk besättning under andra världskriget, som har allt annat än en trevlig upplevelse att dela. Under en krigsdrabbning, måste besättningen låta den tyska u-båten&amp;nbsp;sjunka nedåt, nedåt,&amp;nbsp;ner i djupet, ner på djupaste havsbotten för att undkomma angreppen från de allierade. Medan u-båten sjunker och sjunker tror inte besättningen att den&amp;nbsp;kommer att&amp;nbsp;hålla för ytterligare påfrestningar, då den sakta men säkert börjar att gå sönder, på grund av trycket utifrån. Men så, stannar u-båten, den håller för påfrestningarna, som det djupa fallet utsatt plåtskrovet för. De är räddade!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;separator&quot; style=&quot;clear: both; text-align: center;&quot;&gt;
&lt;a href=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCCVZovbcoHF5jv50Yfd1porbWTyMPXR5nraEwH2c7FrUVEMDNpr4g8ZoA0QFsMTQCDpyiahd9ZwgDZUPxuUYuYeu1FgDiqVWBcfHwgklbnNKPupsYcWU9sb7SDrJ4V75X7kYQoAzKlIJv/s1600/MV5BMjE5Mzk5OTQ0Nl5BMl5BanBnXkFtZTYwNzUwMTQ5._V1._SY317_%5B1%5D.jpg&quot; imageanchor=&quot;1&quot; style=&quot;margin-left: 1em; margin-right: 1em;&quot;&gt;&lt;img border=&quot;0&quot; src=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCCVZovbcoHF5jv50Yfd1porbWTyMPXR5nraEwH2c7FrUVEMDNpr4g8ZoA0QFsMTQCDpyiahd9ZwgDZUPxuUYuYeu1FgDiqVWBcfHwgklbnNKPupsYcWU9sb7SDrJ4V75X7kYQoAzKlIJv/s1600/MV5BMjE5Mzk5OTQ0Nl5BMl5BanBnXkFtZTYwNzUwMTQ5._V1._SY317_%5B1%5D.jpg&quot; /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det är där jag befinner mig just nu. Längst nere på bottnen, med min tyska u-båt, och nu håller jag andan. Företaget och jag har fallit, fallit, djupt ner på bottnen,&amp;nbsp;men vi stannar där ett tag nu, så att vi kan andas ut ett tag.&amp;nbsp;Jag lovar att&amp;nbsp;vi kommer att klara ut det hela, för vi har en mängd lösningar i beredskap för att rädda oss upp till ytan igen. Triumfkort i rockärmen eller vad man nu kan kalla det, det som nätverkandet och kursdeltagandet&amp;nbsp;i kultursektorn har gett mig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Skruvar och nitar har knakat och knirrat under det djupa fallet, men med god manövrering och tålamod, hittade&amp;nbsp;u-båten en god plattform att utgå ifrån för att arbeta&amp;nbsp;företaget uppåt igen. Det ska gå det här, jag lovar!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;a href=&quot;http://www.imdb.com/title/tt0082096/&quot;&gt;http://www.imdb.com/title/tt0082096/&lt;/a&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/910807216304973438/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/01/ett-djupt-fall-men-skrovet-holl-for.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/910807216304973438'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/910807216304973438'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/01/ett-djupt-fall-men-skrovet-holl-for.html' title='Ett djupt fall, men skrovet höll för påfrestningen'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCCVZovbcoHF5jv50Yfd1porbWTyMPXR5nraEwH2c7FrUVEMDNpr4g8ZoA0QFsMTQCDpyiahd9ZwgDZUPxuUYuYeu1FgDiqVWBcfHwgklbnNKPupsYcWU9sb7SDrJ4V75X7kYQoAzKlIJv/s72-c/MV5BMjE5Mzk5OTQ0Nl5BMl5BanBnXkFtZTYwNzUwMTQ5._V1._SY317_%5B1%5D.jpg" height="72" width="72"/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-2908491788422058728</id><published>2013-01-21T08:36:00.001+01:00</published><updated>2013-01-21T08:36:35.238+01:00</updated><title type='text'>Tillbaka igen med ny syn på livet</title><content type='html'>Det här med att bli företagare och att livnära sig på de inkomster som jag själv kan dra in till mitt bolag, är en helt ny upplevelse för mig. Jag som aldrig varit arbetslös, alltid haft anställning, alltid haft en lön, står nu på andra sidan och ser plötsligt världen ur företagarperspektiv. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Plötsligt har en värld, där jag tagit allt för givet som anställd, som regelbunden lön och pensionsinsättningar varje månad, ställts på ända. Ingenting är längre som förut. Det är jag själv nu som ska se till att det strömmar in pengar i företaget, så att jag kan betala företagets fakturor och eventuellt se till att även jag får lite lön för mödan. Än så länge har det varit fakturorna som blivit betalda, själv har jag bara kunnat&amp;nbsp;ta ut&amp;nbsp;någon tusenlapp här och där, när möjlighet funnits. Ingenting av det självklara är självklart längre.&amp;nbsp;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Varför ska det vara självklart att få ett arbete? Varför ska det vara självklart att kunna ta ut en lön? Varför tror alla att ett företag kan generera en inkomst till den som arbetar där, när utgifterna är större än inkomsterna?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag arbetar hårdare än vad jag gjort i hela mitt liv, och jag har arbetat oerhört hårt i mitt tidigare yrkesliv också. Många ser med förakt på pizzerior och butiker som sköts av invandrare, att det är de som tar över våra butiker och rörelser. Gör inte det, det är ett oerhört tufft och hårt liv att försörja sig själv med eget företag, ekonomin är A och O, det finns inga andra vägar uppåt. Det gäller att vara påhittig och hela tiden hitta nya vägar till nya inkomster. Det finns inga skattemedel som kan rädda företaget, det finns inga garantier att just den här dagen kommer att inbringa någon som helst inkomst. Samtidigt som just den här dagen kan ge kassan flera tusen i inkomst.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag är ändå oerhört lycklig, piggare än på många år, och njuter av mitt liv som egenföretagare och att vara min egen chef. Det finns ingen som bestämmer vad jag ska göra med min egen tid, inga riktlinjer som pekar ut vad som måste rymmas inom arbetstiden, det finns inga arbetskamrater som gnäller över hur usla arbetsvillkoren är. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det är jag som bestämmer var jag vill lägga min tid. Det är jag som vänder mitt företag dit jag vill, och satsar på de aktiviteter som jag vill lägga min kraft på. Jag älskar mitt företag och mitt liv just nu, trots att jag aldrig har några pengar. Det känns märkligt, men så är det.</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/2908491788422058728/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/01/tillbaka-igen-med-ny-syn-pa-livet.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/2908491788422058728'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/2908491788422058728'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2013/01/tillbaka-igen-med-ny-syn-pa-livet.html' title='Tillbaka igen med ny syn på livet'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-5354278376655205198</id><published>2012-08-03T21:09:00.002+02:00</published><updated>2012-08-03T21:09:22.254+02:00</updated><title type='text'>Så...</title><content type='html'>... är det augusti och jag har jobbat varenda dag sedan mitten av april. Det gör mig ingenting, för det är så fantastiskt roligt!&lt;br /&gt;
Att vara egen företagare har sina fördelar, det inser jag nu. Att jobba för sig själv, dra in sina egna inkomster och fatta sina egna beslut utan att behöva fråga någon. That´s cool!</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/5354278376655205198/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/08/sa.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/5354278376655205198'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/5354278376655205198'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/08/sa.html' title='Så...'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-838570265331504267</id><published>2012-06-27T08:47:00.001+02:00</published><updated>2012-06-27T08:47:15.046+02:00</updated><title type='text'>Positiva möten i min butik</title><content type='html'>Fördelen med att ha bytt karriär, att lämna lärarjobbet och satsa på något eget, är att jag nu har gett mig in i en bransch där positiva krafter ligger i fokus. Att skapa, måla, utveckla sitt konstnärsskap, ger positiva människor som bubblar av glädje när de besöker mig och min konstnärsaffär.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I skolan var det inte så ofta jag möttes att denna bubblande glädje, oftast var det gnäll och beklaganden över att det var jobbigt att vara i skolan, att behöva lära sig något, att anstränga sig och koncentrera sig. Jag hoppas att jag slipper höra det gnället&amp;nbsp;i fortsättningen nu. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det är en fantastisk gåva att få leva och att utvecklas. Det är synd att många elever&amp;nbsp;i skolan inte har förstått det, utan i stället utvecklar en negativ gnällrutin, där det mesta är tråkigt. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men hos mig i butiken är det inte tråkigt. Här vilar inga tunga tankar. I min konstnärsbutik fladdrar lycklighetsmoln runt och gör alla glada. De molnen vill jag dela med alla. Välkomna in!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;separator&quot; style=&quot;clear: both; text-align: center;&quot;&gt;
&lt;a href=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiN1MOot4QXNltknazDXXB9aMWoGo9kJevg1Wlg1H1uf5DxbhwgPlNiiyjLBgTSi1AYtHZMNkiSsDp7RGmSWpPw-7MHTp62dC4ghi7wHR9t4uxCKMCqO-NDQRMFKDEFdOBk2RrOqDhiQCZp/s1600/460%5B1%5D.jpg&quot; imageanchor=&quot;1&quot; style=&quot;margin-left: 1em; margin-right: 1em;&quot;&gt;&lt;img border=&quot;0&quot; height=&quot;240&quot; src=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiN1MOot4QXNltknazDXXB9aMWoGo9kJevg1Wlg1H1uf5DxbhwgPlNiiyjLBgTSi1AYtHZMNkiSsDp7RGmSWpPw-7MHTp62dC4ghi7wHR9t4uxCKMCqO-NDQRMFKDEFdOBk2RrOqDhiQCZp/s320/460%5B1%5D.jpg&quot; width=&quot;320&quot; /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/838570265331504267/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/06/positiva-moten-i-min-butik.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/838570265331504267'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/838570265331504267'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/06/positiva-moten-i-min-butik.html' title='Positiva möten i min butik'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiN1MOot4QXNltknazDXXB9aMWoGo9kJevg1Wlg1H1uf5DxbhwgPlNiiyjLBgTSi1AYtHZMNkiSsDp7RGmSWpPw-7MHTp62dC4ghi7wHR9t4uxCKMCqO-NDQRMFKDEFdOBk2RrOqDhiQCZp/s72-c/460%5B1%5D.jpg" height="72" width="72"/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-416538734527202586</id><published>2012-06-22T08:45:00.000+02:00</published><updated>2012-06-22T08:45:02.893+02:00</updated><title type='text'>Äntligen framme</title><content type='html'>Så nu är jag här... Framme i den värld som jag alltid vetat varit min, men&amp;nbsp;så sällan&amp;nbsp;haft tid att besöka. Den värld dit konstnärer och konstälskare söker sig för att nå sitt eget lugn, sitt flow, sin inre kraft. Nu har jag kastat loss från den offentliga sektorns ofantliga tyngd, och likt en nykläckt fjäril torkar jag nu mina&amp;nbsp;bräckliga vingar i solen. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;separator&quot; style=&quot;clear: both; text-align: center;&quot;&gt;
&lt;a href=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiENI2BpPEfukiW-TwYnf3vF-H6fFdFgR-G26D1WBZ6Xb7htk4yZFAqDVuMMdKU5SOPLeTaExGyO8LOOR1eNn0AavA9njiyVpUtdeum8Pv1P_3hDXQ14dzVOXplDu0IvfEFF-6QJM02UuVn/s1600/images%5B2%5D.jpg&quot; imageanchor=&quot;1&quot; style=&quot;margin-left: 1em; margin-right: 1em;&quot;&gt;&lt;img border=&quot;0&quot; src=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiENI2BpPEfukiW-TwYnf3vF-H6fFdFgR-G26D1WBZ6Xb7htk4yZFAqDVuMMdKU5SOPLeTaExGyO8LOOR1eNn0AavA9njiyVpUtdeum8Pv1P_3hDXQ14dzVOXplDu0IvfEFF-6QJM02UuVn/s1600/images%5B2%5D.jpg&quot; /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Snart, om några veckor, då jag laddat ny kraft inför den stundande hösten, ska jag ta itu med nya projekt i min konstnärsbutik. Men nu måste jag bara landa. Det är tur att det är sommarens första dagar, och hela landet går ner i vila. För det är det jag behöver nu. Vila.</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/416538734527202586/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/06/antligen-framme.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/416538734527202586'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/416538734527202586'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/06/antligen-framme.html' title='Äntligen framme'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiENI2BpPEfukiW-TwYnf3vF-H6fFdFgR-G26D1WBZ6Xb7htk4yZFAqDVuMMdKU5SOPLeTaExGyO8LOOR1eNn0AavA9njiyVpUtdeum8Pv1P_3hDXQ14dzVOXplDu0IvfEFF-6QJM02UuVn/s72-c/images%5B2%5D.jpg" height="72" width="72"/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-1284674047882543396</id><published>2012-06-15T09:17:00.000+02:00</published><updated>2012-06-15T09:17:00.584+02:00</updated><title type='text'>På väg till en skrivarkurs i Skåne</title><content type='html'>Jag har väl berättat att jag har fått ett skrivarstipendium? Första veckan i augusti åker jag till Skåne för att under fem dagar få arbeta med mitt skrivande tillsammans med 14 andra lärare från hela Sverige. Jag sökte ett stipendium före jul från stiftelsen SAF, Stiftelsen för förvaltning av Sveriges allmäna folkskollärarförenings tillgångar, som jag till min glädje fick! Jag har aldrig fått ett stipendium tidigare, så det var väl dags, kan man tycka. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Resan till och från Skåne, mat, logi och lärarledd &quot;undervisning&quot; står på programmet. Vår &quot;utbildare&quot; heter Anders Sundelin, han är journalist och författare, och jag har den senaste månaden bollat idéer och tankar med honom vad gäller det jag ska uträtta under kursen. Det känns kul att ha fått kontakt med någon som under hela sitt liv har arbetat med det skrivna ordet, och dessutom gett ut en rad med intressanta böcker, bl.a. &quot;Den magiska cirkeln - Hela historien om Salaligan&quot;, 2011. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;separator&quot; style=&quot;clear: both; text-align: center;&quot;&gt;
&lt;a href=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhs9P49pmSP4vt1coXZm05tuZ323d6hjLcwKVZ1C9Icg_G9pm8awUV6OXDpkMGoXEmdvr45TLGJPHLguAo0BWR9DGFpv7-DHwQlShgaKxeF85Pb1js5m-6mi_N4t9ch_SDRHof0lztA2LKX/s1600/Den-Magiska-Cirkeln-pocket-300x485%5B1%5D.jpg&quot; imageanchor=&quot;1&quot; style=&quot;margin-left: 1em; margin-right: 1em;&quot;&gt;&lt;img border=&quot;0&quot; height=&quot;320&quot; src=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhs9P49pmSP4vt1coXZm05tuZ323d6hjLcwKVZ1C9Icg_G9pm8awUV6OXDpkMGoXEmdvr45TLGJPHLguAo0BWR9DGFpv7-DHwQlShgaKxeF85Pb1js5m-6mi_N4t9ch_SDRHof0lztA2LKX/s320/Den-Magiska-Cirkeln-pocket-300x485%5B1%5D.jpg&quot; width=&quot;197&quot; /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Igår kväll skrev jag en synops. Jag har aldrig tidigare stött på ordet, det var alltså ett helt nytt begrepp för mig - men enligt Wikipedia står&amp;nbsp;ordet för &quot;kortfattad översikt (över berättelse). Inom &lt;a href=&quot;http://sv.wikipedia.org/wiki/Litteraturvetenskap&quot; title=&quot;Litteraturvetenskap&quot;&gt;&lt;span style=&quot;color: black;&quot;&gt;litteraturvetenskap&lt;/span&gt;&lt;/a&gt; och andra litterära sammanhang används synopsiset som en sammanfattning av vad en berättelse handlar om, till exempel för en uppsats.&quot; Synopsis kommer&lt;strong&gt; &lt;/strong&gt;från grekiskans &lt;i&gt;syn&lt;/i&gt; och &lt;i&gt;optik&lt;/i&gt; (samskådande).&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag skulle med högst 1500 ord beskriva vad jag tänker få ut av kursen, mitt syfte&amp;nbsp;med det jag ska skriva, och vad det så småningom ska resultera i. Jag gjorde en beskrivning på 989 ord (på ett ungefär) vad jag tänker mig att mitt skrivna arbete ska resultera i, en bok om att vara lärare och den resa som jag gjort under mitt liv som yrkesverksam lärare. Vi får väl se om jag får ihop en bok, nu har jag i alla fall ett synops och en inledning till boken. Det roliga var att det var så lätt att skriva, både synopsen och inledningen, att jag blev förskräckt över hur lätt jag har att formulera mina ord. Nu är jag verkligen på väg emot mitt stora mål i livet: Boken med stort B.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag väntar nu med spänning på vad Anders Sundelin har att säga om detta, jag hoppas att han stödjer min idé och min skrivteknik. Nu håller vi tummarna!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/1284674047882543396/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/06/pa-vag-till-en-skrivarkurs-i-skane.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/1284674047882543396'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/1284674047882543396'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/06/pa-vag-till-en-skrivarkurs-i-skane.html' title='På väg till en skrivarkurs i Skåne'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhs9P49pmSP4vt1coXZm05tuZ323d6hjLcwKVZ1C9Icg_G9pm8awUV6OXDpkMGoXEmdvr45TLGJPHLguAo0BWR9DGFpv7-DHwQlShgaKxeF85Pb1js5m-6mi_N4t9ch_SDRHof0lztA2LKX/s72-c/Den-Magiska-Cirkeln-pocket-300x485%5B1%5D.jpg" height="72" width="72"/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-5503111417357975872</id><published>2012-05-27T20:31:00.000+02:00</published><updated>2012-05-27T20:31:08.800+02:00</updated><title type='text'>Fem dagar</title><content type='html'>Nu har jag fem dagar kvar att arbeta som grundskollärare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sedan väntar tre år för att jag ska få prova det här med att ha en egen butik och att driva ett aktiebolag. Många säger att det är modigt att lämna en fast tjänst i den offentliga sektorn för att ge sig rakt ut i ovissheten. Jag vet inte om det är modigt. Jag ser det mer som en chans till att överleva. Är läget så illa att det inte finns en chans att fortsätta i det yrke jag en gång valt, då måste&amp;nbsp;man till slut våga hoppa i galen tunna. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nu väntar tre år för att&amp;nbsp;se om&amp;nbsp;mina egna vingar bär.&amp;nbsp;Det är osäkra och&amp;nbsp;fladdrande&amp;nbsp;vingar, men&amp;nbsp;de bär mig&amp;nbsp;naturligtvis till kreativitetens område, till konstens och skönhetens inre cirklar. Mitt nya yrke blir som butikägare och småföretagare. Jag ska sälja konstnärsmateriel, färger, penslar, dukar och stafflier. Det hela ska bli oerhört spännande, och det är med&amp;nbsp;iver som jag kliver över sandlådekanten för att lämna skolans värld. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fem dagar kvar. Det är nästan ingenting. Å, vad det ska bli spännande!</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/5503111417357975872/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/05/fem-dagar.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/5503111417357975872'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/5503111417357975872'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/05/fem-dagar.html' title='Fem dagar'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-7582890480621958719</id><published>2012-04-17T22:13:00.000+02:00</published><updated>2012-04-17T22:13:04.379+02:00</updated><title type='text'>Skrivarlycka!</title><content type='html'>Jag är jätteglad. Jag har blivit uttagen till en skrivarkurs i Skåne i sommar, där 15 lärare från hela Sverige ska få idéer och tips om skrivande. Jag fick ett brev i fredags från min lärare, där han vill veta vad jag som kursdeltagare förväntar mig av kursen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Svaret blev en kort sammanfattning av mina förväntningar, men också en kort sammanfattning av&amp;nbsp;vem jag är&amp;nbsp;som skribent och vad jag vill utveckla under skrivarkursen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-------&lt;br /&gt;


&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Borlänge 2012-04-17&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Hej Anders!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Roligt att du hör av dig och
vill veta vad vi kursdeltagare vill få ut av kursen Lärare lär. Jag känner mig
lycklig som är en av de få som är utvalda att delta på skrivarkursen i Skåne i
sommar. Jag ser den som en chans att för en gångs skull få utveckla &lt;span style=&quot;mso-spacerun: yes;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;i style=&quot;mso-bidi-font-style: normal;&quot;&gt;mitt
eget&lt;/i&gt; skrivande, inte som vi lärare brukar få göra, lära oss knep och trix
för att lära andra hur de blir bättre skrivare. Inget ont om det, jag har lärt
mig mycket av att läsa och begrunda bland annat Gunilla Molloys bok &lt;i style=&quot;mso-bidi-font-style: normal;&quot;&gt;Reflekterande läsning och skrivning&lt;/i&gt;,
Studentlitteratur, 1996, vilket är den bästa metodbok jag vet om att lyfta både
sitt eget och elevernas skrivande. Har du inte läst den – gör det!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;&lt;o:p&gt;&amp;nbsp;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Jag ser sommarkursen som en
skrivarkurs för lärare, där vi i olika åldrar och ur olika stadier,&lt;span style=&quot;mso-spacerun: yes;&quot;&gt;&amp;nbsp; &lt;/span&gt;får möjlighet att under en veckas tid skriva
och samtala om hur det faktiskt är att vara lärare. Eller kanske jag ska se
kursen som en språngbräda för några få utvalda att berätta för allmänheten om
yrkets alla möjligheter och svårigheter? Under kursens gång hoppas jag att vi
kursdeltagare får möjlighet att både berätta och skriva utifrån vår egen mångåriga
yrkeserfarenhet. Det känns som om kursen kan vara en bra chans att få ge utlopp,
både muntligt och skriftligt, kring alla tankar vi bär inom oss.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Jag har själv funderat över
hur jag skulle kunna utveckla mitt skrivande, så att jag så småningom ska kunna
börja skriva en biografi om min lärargärning. Jag började kanske min lärarbana
1984, då jag vikarierade på dagis i Nacka? 1988 började jag i alla fall
Grundskollärarlinjen på Högskolan Dalarna i Falun. 1994 var jag klar
grundskollärare, och jag har sedan dess varit grundskolan trogen. Men jag har
hela tiden tyckt att det saknas skönlitterära böcker om skolan och lärare, för de
läsare som intresserar sig för skolan och dess utveckling de senaste tjugo åren.
&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;


&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Jag har skrivit i hela mitt
liv. Först dagböcker och små tidningar, som jag försökte sälja till grannarna.
Sedan blev det tonårsromaner och som tonåring visste jag att jag skulle bli
journalist eller författare. Efter några år som vikarierande reporter på
Borlänge Tidning, vände jag ryggen emot skrivandet. Det blev för mycket att
jobba med skrivandet, då jag upptäckte att mitt eget författande dog ut. Det
ville jag verkligen inte. Men sen kom mitt intresse med att arbeta med barn,
och det intresset har bibehållts i nästan 30 år. Inte så illa!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;


&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Faktiskt så kommer den här
kursen mycket lämpligt i livet! Jag har nämligen sagt upp mig från min tjänst som
grundskollärare i Borlänge kommun, och kommer att sluta att arbeta som lärare
den 31 maj. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;


&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Det kanske är därför som jag
så starkt känner att jag vill skriva en biografi? Jag håller alltså på att
avsluta lärarkapitlet i mitt liv, och därför vill jag kanske göra det med
besked? Jag ser det som att kursen blir en chans att få påbörja något som ska
bli en minnesdokumentation av 27 år i barnens tjänst. Man kan väl uttrycka det
så att jag vill säga adjö till det yrke som jag mest älskat, men stundom
avskytt.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;


&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Den första juni ska jag öppna
en butik här i Borlänge som säljer konstnärsmaterial. Jag är själv en kreativ
människa som har ett starkt behov att få uttrycka mig i ord eller bild. Att det
blir en butik som säljer konstnärsmateriel beror på att jag också ritat och
målat under hela mitt liv. Jag har målat akvarell sedan 1996, och har hunnit
med två utställningar av mina alster 2010 och 2011. Det här känns som ett rätt
steg i livet. Det är 15 år kvar tills jag fyller 65, och jag har alltid drömt
om att ha något eget, en butik eller en rörelse där jag kan ägna mig åt min och
andras konstformer och mitt eget skapande. &lt;span style=&quot;mso-spacerun: yes;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;Nu är det alltså dags att genomföra mina
drömmar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;


&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Ja, där har du lite om min
bakgrund och vad jag förväntar mig av kursen. Jag ska försöka att läsa något av
det du har skrivit, så att jag lär mig lite om ditt skrivande och hur du
uttrycker dig skriftligt. Vilken bok det blir av de tre som du har föreslagit i
brevet får väl slumpen utvisa (vad biblioteket kan tänkas ha i sina hyllor). Du
hör väl av dig igen innan kursen börjar? &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;


&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Hälsningar,&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;


&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;MsoNormal&quot; style=&quot;margin: 0cm 0cm 0pt;&quot;&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: 11pt;&quot;&gt;Agneta &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/7582890480621958719/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/04/skrivarlycka.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/7582890480621958719'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/7582890480621958719'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/04/skrivarlycka.html' title='Skrivarlycka!'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-4344275310406776481</id><published>2012-04-14T21:29:00.001+02:00</published><updated>2012-04-14T21:29:15.106+02:00</updated><title type='text'>Den totala förändringen har ägt rum</title><content type='html'>Mycket, mycket händer i mitt liv just nu. Ett liv som varit så fastställt, utlagt och förbestämt, har i ett huj förändrats så totalt att jag inte förstår vad som har hänt. Det gör mig så fantastiskt glad!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Torsdagen den 1 mars 2012 träffade jag ägaren av Konstnärsbutiken Aqua på Trotzgatan i Falun. I 17 år har Aqua funnits och sett till att dalakonstnärer, etablerade eller hobbymålare, fått möjlighet att köpa de&amp;nbsp;varor som de behövt för att utöva sitt yrke eller sin hobby. Alla konstnärer åker inte till Stockholm för att handla. Alla hobbymålare handlar inte på färghandeln för att kunna utöva sitt hobbymåleri. Många i Dalarna har åkt till Aqua konstnärsbutik i Falun för att köpa det de behövt. Inte jag, för jag har passat på att handla det jag behövt för mitt akvarellmåleri på Kreatima i Stockholm, när jag ändå varit där och pluggat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eva Sandström och jag kom den 1 mars 2012 överens om att jag skulle ta över hennes butik. Jag kunde inte ta över butiken i Falun, eftersom hennes hyreskontrakt på Trotzgatan 3 gick ut den 31 mars. Jag&amp;nbsp;fick erbjudandet att köpa namnet på butiken, hennes resterande varulager och en del av hennes inventarier i Falubutiken. Kan man få ett bättre erbjudande, när man älskar allt som har med konst och handens kreativa arbete att göra? Kan man få en bättre språngbräda ut i livet när&amp;nbsp;man är ganska trött på att hålla tusen bollar i luften samtidigt under&amp;nbsp;dagarna? Kan man få ett bättre sätt att göra något annat i livet&amp;nbsp;när man har fyllt 50 år och undrar vad man ska göra med resten av sitt liv? &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ett sådant här erbjudande kommer bara en gång i livet. För mig var det erbjudandet dessutom helt perfekt i tid i mitt liv. Det kunde faktiskt inte bli bättre, eftersom våra barn börjar bli stora (de är ju faktiskt 22, 20 och 11 nu), jag har växt som person sedan den stora krisen i mitt liv tog sin början 2009&amp;nbsp;(utbrändheten som jag berättat om) och jag verkligen gång på gång undrat vad jag ska göra med resten av mitt liv. Jag har inte kunnat se mig själv som lärare tills jag fyller 65. Då skulle jag hellre sälja grönsaker på torget. Jag är klar med läraryrket, helt klart. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;separator&quot; style=&quot;clear: both; text-align: center;&quot;&gt;
&lt;a href=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-n3IxwI-7NVIUIaiT-W1y9hYZEXIjeEqJUiDyCoZJM180_1ZTsID2OiezDP4cAU7YsOG-BVAi5DGvVXXpP2fKtoC43Vc48GlzS_B2R1tQHF9hp6Q7TtIHhiCvl46bnpZZGqHMkt0T3tby/s1600/DSCN2226.JPG&quot; imageanchor=&quot;1&quot; style=&quot;margin-left: 1em; margin-right: 1em;&quot;&gt;&lt;img border=&quot;0&quot; height=&quot;240&quot; src=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-n3IxwI-7NVIUIaiT-W1y9hYZEXIjeEqJUiDyCoZJM180_1ZTsID2OiezDP4cAU7YsOG-BVAi5DGvVXXpP2fKtoC43Vc48GlzS_B2R1tQHF9hp6Q7TtIHhiCvl46bnpZZGqHMkt0T3tby/s320/DSCN2226.JPG&quot; width=&quot;320&quot; /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Egentligen var det bara slumpmässiga händelser under några få veckor som fick mitt liv att ändra riktning. En elev som inte fungerade strax före sportlovet. Ett telefonsamtal hem på eftermiddagen till elevens förälder där jag tydligt markerade att agerandet hos eleven inte var acceptabelt. En förälder som överreagerar över hur jag framförde mina åsikter per telefon. Ett telefonsamtal från föräldern till rektor dagen därpå. Ett samtal med rektor samma dag om hur&amp;nbsp;vi som lärare&amp;nbsp;på ett milt och vänligt ska framföra klagomål av detta slag till berörda föräldrar. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efter dessa händelser kände jag att jag fått nog av allt som vi lärare ska klara av. Blir vi upprörda, ska vi vara trevliga och glada när vi ringer och framför klagomålet, inte tydliga och klara över vad som faktisk är OK och vad som inte är OK under en skoldag. Det är inte OK att vara rak och bestämd på rösten. Då skäller vi, och det får vi inte göra. Tydligen var det det jag hade gjort, enligt föräldern. Jag får väl hålla med då, det kanske lät som om jag skällde. Men så såg jag inte på saken då, och så ser jag inte på saken nu. Jag framförde mitt budskap, och jag förväntade mig en ändring av elevens beteende. Ganska enkelt om man förstår de spelregler som gäller i skolan. Men det köpte inte föräldern, utan hon var tvungen att markera att jag hade gått över gränsen i det här fallet. Inte hennes son. För&amp;nbsp;sonen kan naturligtvis inte göra fel. Det kan bara läraren. Vilken i detta fall var jag och ingen annan.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men resultatet blev att jag tydligt och klart kände att det får vara bra nu det här med läreriet. Det var dags att ta tag i livet och komma därifrån. Och det på allvar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Någonstans i mitt bakhuvud fanns vetskapen om att Aqua konstnärsbutik fanns till salu. Jag var där och handlade ett skissblock efter en krokisittning på Dalarnas museum den 31 januari. Överallt i butiken fanns det skyltar om att allt reades ut med 15 % rabatt, eftersom butiken skulle upphöra. Jag såg skyltarna, men tog inte till mig budskapet. Jag hade hört av en barndomskamrat som målar aktivt att butiken funnits till salu ute på Blocket i två år. Men jag hade inte tagit det till mig. Jag hade hört av en målarkompis i min akvarellgrupp att den bästa konstnärsbutiken med det bästa sortimentet fanns i Falun, och att det var värt tiden att göra ett besök. Jag hörde, men tog inte det till mig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Förrän allt detta med telefonsamtalet strax före sportlovet. Där någonstans&amp;nbsp;kände jag att allt det här omöjliga någonstans måste ta slut. Jag hade fått nog av allt detta&amp;nbsp;negativa som gång på gång hände mig i kontakten med dessa evigt curlande föräldrar. En förälder ska kunna sätta stopp för sitt barns felaktiga beteende, genom att säga till läraren att de har hört vad som hänt, och&amp;nbsp;bekräfta att&amp;nbsp;det inte är OK, det deras barn har gjort. Sedan är det upp till föräldern att ta tag i uppfostrandet där hemma, inte jamsa med och tycka att det hela var lärarens fel alltsammans. Det är så lätt att skylla sina barns felaktiga beteende på andra runtomkring. Men så fungerar det faktiskt inte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;separator&quot; style=&quot;clear: both; text-align: center;&quot;&gt;
&lt;a href=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRj1r3ZN3npDfKoGu_rN9tdT1WnEFGTVKG3WE76JvSdTBNQ_jh7TCF8bXdKmB37bdu-2OD4T7UnjPVrOJpPiE9ImGqSAp0lphLTDbKm0LsvrMyACjmjWuMd9SFvyaMbryO2r26cUyJ_vw2/s1600/Mobiltelefon+T700+sommar+2011+224.JPG&quot; imageanchor=&quot;1&quot; style=&quot;margin-left: 1em; margin-right: 1em;&quot;&gt;&lt;img border=&quot;0&quot; height=&quot;240&quot; src=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRj1r3ZN3npDfKoGu_rN9tdT1WnEFGTVKG3WE76JvSdTBNQ_jh7TCF8bXdKmB37bdu-2OD4T7UnjPVrOJpPiE9ImGqSAp0lphLTDbKm0LsvrMyACjmjWuMd9SFvyaMbryO2r26cUyJ_vw2/s320/Mobiltelefon+T700+sommar+2011+224.JPG&quot; width=&quot;320&quot; /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tro mig, jag vet, eftersom jag haft ett sådant barn, som ständigt försökt tänja på regelverket, både hemma och i skolan. Han har inte fått något utrymme för detta, vare sig hemma eller i skolan.&amp;nbsp;Om både förälder och lärare är överens om detta, då&amp;nbsp;fungerar kontakten mellan hem och skola, samtidigt som mentorn och föräldern får en fortsatt bra kontakt, både under utvecklingssamtalen och&amp;nbsp;vid telefonkontakter. Då kan båda parter vara ett bra stöd för barnet under uppväxten. För livet går inte smärtfritt rakt igenom. Ibland är det tufft. Jävligt tufft!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då står jag alltså där, den första dagen på sportlovet 2012, och vet att det här&amp;nbsp;eviga tramset&amp;nbsp;måste få ett slut. Jag vet att jag inte längre orkar ta allt detta med föräldrafostrande en gång till. Jag känner mig helt övertygad om att jag inte längre orkar. Jag har fyllt 50 år, och jag orkar inte uppfostra barn och föräldrar så mycket längre till. Det är 27 år sedan jag började arbeta med barn. Det är 18 år sedan jag började arbeta som lärare. Någonstans får det vara bra, och i mitt fall var det nu. Punkt slut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Någonstans dyker all denna bakgrundsinformation upp. 18 år som lärare. Det finns en konstnärsbutik till salu. En konstnärsbutik i Falun lägger ner den 31 mars. Butiken är till salu. Gör ett försök att köpa butiken. Butiken är till salu. Det är dags att göra något annat nu. Det är dags att köpa butiken. Konstnärsbutiken. Nu. Innan det är för sent.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Därefter SMS:ar jag febrilt med min barndomskamrat om försäljningen av butiken, telefonnumret till ägaren, och får massor av information som jag behöver. Jag får inte tag på Eva, men jag ser till att jag skickar en intresseanmälan via mail. En seriös intresseanmälan, där jag ber henne ta kontakt med mig. Vilket hon gör, och vi bestämmer oss för att träffas den 1 mars 2012. Det är den dagen som förändrar mitt liv. Den dagen som innebär att jag köper en butikslogo och ett butiksnamn. Den dagen som gör mitt liv så fantastiskt roligt igen. För nu ser jag inte bakåt. Bara framåt. Så det är så det är just nu. för mig. Full fart framåt!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;separator&quot; style=&quot;clear: both; text-align: center;&quot;&gt;
&lt;a href=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWAb4w0fbo2rAchpKUhbDxrqozFjVa744PmAWjuesGurmpJ9x7hy40e4rpgA6dMLNW65k1HKBbZQ68wFq2T9QVNnh0mIZurWfWWr3CunJZqFGrg0A71v3zddrnDrOzEwHV-5yAAhjtcE72/s1600/P1010126.JPG&quot; imageanchor=&quot;1&quot; style=&quot;margin-left: 1em; margin-right: 1em;&quot;&gt;&lt;img border=&quot;0&quot; height=&quot;240&quot; src=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWAb4w0fbo2rAchpKUhbDxrqozFjVa744PmAWjuesGurmpJ9x7hy40e4rpgA6dMLNW65k1HKBbZQ68wFq2T9QVNnh0mIZurWfWWr3CunJZqFGrg0A71v3zddrnDrOzEwHV-5yAAhjtcE72/s320/P1010126.JPG&quot; width=&quot;320&quot; /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/4344275310406776481/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/04/den-totala-forandringen-har-agt-rum.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/4344275310406776481'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/4344275310406776481'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/04/den-totala-forandringen-har-agt-rum.html' title='Den totala förändringen har ägt rum'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-n3IxwI-7NVIUIaiT-W1y9hYZEXIjeEqJUiDyCoZJM180_1ZTsID2OiezDP4cAU7YsOG-BVAi5DGvVXXpP2fKtoC43Vc48GlzS_B2R1tQHF9hp6Q7TtIHhiCvl46bnpZZGqHMkt0T3tby/s72-c/DSCN2226.JPG" height="72" width="72"/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-870031473896052580</id><published>2012-04-05T20:00:00.003+02:00</published><updated>2012-04-05T20:00:28.832+02:00</updated><title type='text'>Det känns som om jag hade nya glasögon...</title><content type='html'>Plötsligt ser jag världen ur en ny synvinkel... &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sju kvällar på en Starta Eget kurs påverkar&amp;nbsp;min syn på saker och ting, på samhället, på det här med att vara anställd eller att ha en egen firma. Jag träffar människor som peppar, stödjer och tror på det jag vill göra. Helt otroligt! Jag inser att jag har en enorm potential med att lyckas med att driva ett eget företag, och att det här med att lämna skolans värld är så lätt bara det finns ett alternativ. För det gör det. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag berättar mer under påsken. Ha det så gott under&amp;nbsp;helgen och njut av solljus och plusgrader! Livet är så härligt just nu!</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/870031473896052580/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/04/det-kanns-som-om-jag-hade-nya-glasogon.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/870031473896052580'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/870031473896052580'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/04/det-kanns-som-om-jag-hade-nya-glasogon.html' title='Det känns som om jag hade nya glasögon...'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-3396006319574278661</id><published>2012-03-28T19:35:00.000+02:00</published><updated>2012-03-28T19:35:16.663+02:00</updated><title type='text'>Så främjas kvinnors företagande</title><content type='html'>Jag läste en&amp;nbsp;ledare i Falu-Kuriren för några veckor sedan. Den handlade om den nya centerledaren Annie Lööf&amp;nbsp; och hennes tankar kring kvinnlig företagsamhet. Artikeln är&amp;nbsp;publicerad den 7&amp;nbsp;mars, inför den internationella kvinnodagen den 8 mars. Hade artikeln varit publicerad den 8 februari hade jag troligen inte ens lagt märke till den, då läste jag mest artiklar om vart i all världen den svenska skolan är på väg. Eftersom jag nu med&amp;nbsp;stor iver&amp;nbsp;i stället är på väg in i småföretagarbranschen, ser jag plötsligt artiklar och annonser jag aldrig&amp;nbsp;lagt märke till förut. Man kan säga att världen har öppnat sig på ett förunderligt sätt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Fanns den här världen innan den 1 mars 2012?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-----&lt;br /&gt;
Jag citerar ledaren:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&quot; Den som lyssnar på näringsminister Annie Lööf (C) får lätt känslan att f-skatt är fribiljetten till lyckoriket. &lt;em&gt;Framför allt kvinnor uppmuntras att lämna sina monotona arbeten i offentlig sektor för att finna lyckan i företagandet.&lt;/em&gt; (min kursivering)&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp; Företagarnas jämställdhetsindex visar hur andelen kvinnliga företagare ökat från 28,3 procent år 2005 till 29,4 procent 2012. Till en kostnad av nästan en miljard har Näringsdepartementet bidragit till att höja kvinnors andel av företagandet med en procentenhet. Med hjälp av 800 ambassadörer i olika branscher tycks utgångspunkten vara att kvinnors sätt att bedriva affärer biologiskt skiljer sig från mäns. Och att kvinnliga företagare behöver mer stöd av samhället för att hitta en lämplig affärsidé.&lt;br /&gt;
&amp;nbsp; Utifrån ett jämställdhetsperspektiv brukar Annie Lööfs företrädare Maud Olofsson lyfta fram hur &lt;br /&gt;
220 000 svenskar är företagare på hel- eller deltid. Betydligt mer intressant är hur många kvinnliga företagare som kan leva på sitt företag utan att vara beroende av ytterligare en inkomst.&lt;br /&gt;
&amp;nbsp; Ett sätt att markera stöd för internationella kvinnodagen vore att lyfta diskussionen kring arbetsgivaravgifter och ett socialförsäkringssystem anpassat för småföretagande. Fortsatta regelförenklingar gynnar alla företagare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pernilla Ohlin&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
---------&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Artikelförfattaren har&amp;nbsp;verkligen rätt i en sak:&amp;nbsp;Det är INTE lätt att starta företag. Det&amp;nbsp;har visat sig vara&amp;nbsp;en snårskog av byråkrati och regler som så här till en början känns omöjliga att få grepp om. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men det gäller att skynda långsamt, att ta en sak i taget, så ordnar det här med företagandet sig nog allt eftersom. För om man som nyföretagare råkar göra fel lite ibland, bland all den uppsjö av pappersexercis som framöver ska lämnas in till alla möjliga och omöjliga myndigheter, så tror jag att det är helt OK. Jag har faktiskt lärt mig nu att det är OK att göra misstag ibland. Helt OK.&lt;br /&gt;
&amp;nbsp; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/3396006319574278661/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/03/sa-framjas-kvinnors-foretagande.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/3396006319574278661'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/3396006319574278661'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/03/sa-framjas-kvinnors-foretagande.html' title='Så främjas kvinnors företagande'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-1091959182967618662</id><published>2012-03-27T05:21:00.000+02:00</published><updated>2012-03-27T05:21:00.938+02:00</updated><title type='text'>Ett livsavgörande beslut till slut</title><content type='html'>Så är det bestämt, det jag borde ha bestämt mig för redan våren 2009. Egentligen borde jag ha förstått det redan 2009, då&amp;nbsp;jag&amp;nbsp;i&amp;nbsp;grund och botten&amp;nbsp;totalkraschade, men jag var ihärdig och trodde att jag skulle kunna hitta tillbaka till den glädje i det yrke som jag så innerligt har älskat. Jag har sedan dess verkligen försökt att hitta tillbaka till den glädjen, det har gått&amp;nbsp;ytterligare två och ett halvt år nu, men jag har faktiskt inte lyckats.&amp;nbsp;Jag har&amp;nbsp;verkligen försökt att hitta tillbaka till den som en gång var jag, till den jag var innan jag havererade. Men jag har inte funnit den rätta vägen tillbaka, tvärtom har jag bara blivit mer och mer medveten om hur kritisk jag är, till det som ska vara ett yrke att vara stolt över.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;separator&quot; style=&quot;clear: both; text-align: center;&quot;&gt;
&lt;a href=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9R28WmdVsUaw8E3WL7WCmGGL_GPmXMOzFIxtvBvDN6SYcu3mmg-lxvjrjW62V_3olA0g-89J8hTWlOHtwJEIxC7E_1U92EaDWE5GrD47vn50aFz954PBRcQ11o4DaUO2GZWVk2XrK2IN7/s1600/Mobiltelefon+T700+sommar+2011+091.JPG&quot; imageanchor=&quot;1&quot; style=&quot;margin-left: 1em; margin-right: 1em;&quot;&gt;&lt;img border=&quot;0&quot; height=&quot;240&quot; src=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9R28WmdVsUaw8E3WL7WCmGGL_GPmXMOzFIxtvBvDN6SYcu3mmg-lxvjrjW62V_3olA0g-89J8hTWlOHtwJEIxC7E_1U92EaDWE5GrD47vn50aFz954PBRcQ11o4DaUO2GZWVk2XrK2IN7/s320/Mobiltelefon+T700+sommar+2011+091.JPG&quot; width=&quot;320&quot; /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Något som jag vill vara tydlig med, är att&amp;nbsp;jag inte har några planer på att återvända till skolan. Den skola som jag levt med&amp;nbsp;efter 18 år i yrket,&amp;nbsp;och&amp;nbsp;i&amp;nbsp;24 år om jag räknar in min utbildning. För jag är stolt över att säga att jag har sagt upp mig, och har inga som helst planer på att komma tillbaka. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den 2 mars 2012 är en minnesvärd dag för mig, för det var då jag ringde till min rektor och meddelade att jag på måndagen skulle fylla i ansökan om uppsägning. Uppsägning och sedan tre månaders uppsägningstid.&amp;nbsp;Nu räknar jag varenda dag, och ser att den dag när jag slippa ifrån lärarjobbet kommer allt närmare. Säga vad man vill om uppsägningstid, men det är inte en särskilt behaglig upplevelse, det heller. Men det gäller att härda ut och göra det bästa av den tid som är kvar. Även om det blir rörigt, och jag gör mig osams med eleverna i princip varje dag. Men jag orkar inte fjanta med dem längre, och ställa mig på deras sida. Jag gör det jag tycker är rätt och riktigt nu. Även om de blir förbannade och tycker att jag är en idiot. För det är klart att jag blir betraktad som en idiot när jag vill att de ska ställa entalssiffrorna under entalssiffrorna och tiotalssiffrorna under tiotalssiffrorna. Inte huller om buller för att de känner för det, och tycker att det är bättre.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den sista gnistan som höll mig kvar, var att bytte spår efter 2009. Jag ville testa något annat inom läraryrket, och det fick bli att bli montessorilärare. Jag blev klar montessorilärare i slutet av augusti 2011. Lite drygt sex månader senare säger jag upp mig. Jag gick två utbildningar på Stockholms Universitet, och läste in 37,5 högskolepoäng, vilket var en fantastisk förmån. Men det räckte inte för att jag skulle kunna ta mig upp ur det totala mörker som jag känt de sista åren. Tvärtom fick de mig att inse vilken avgrund det är mellan teorin på universitetet&amp;nbsp;och det reella livet ute på klassrumsgolvet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Så fick jag&amp;nbsp;efter några veckors väntan&amp;nbsp;mitt universitetsintyg på att jag fullgjort kursen i montessoripedagogik på 30 högskolepoäng. Jag fick ett B, vilket jag är oerhört stolt över. När någon har förnyat och utökat&amp;nbsp;sin kompetens ska det vara läge att begära ett lönesamtal, eftersom det är ett av de få tillfällen som det ska vara möjligt att förhandla upp lönen. Men se där, det gick inte... Det finns inte några sådana lönepotter, som gäller förnyad kompetens. Ny kompetens ses inte som en tillgång vid löneförhandling, utan bara som en ny kompetens. Punkt slut. Kanske det skulle kunna finnas en chans vid nästa lönerevision. Men bara kanske. Jag tror det var då, vid det här&amp;nbsp;beskedet, som&amp;nbsp;min sista lilla flämtande gnista slocknade, och jag insåg att jag inte hade någon mer tro på det här med att vara lärare och min egen förmåga att påverka situationen. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;separator&quot; style=&quot;clear: both; text-align: center;&quot;&gt;
&lt;a href=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipX0URXvMb2EQN_A52NYQC53iuHJ_ZRsItJd6QRV2bwS158qM9qnBMQxVogY0g11LmqjP3QSUuWohkGDBUggyH_HQIF2ayj4xZmn-QO83but_9ay3MXmITRD8VNHxn_bS6VPmQbKgFjdSv/s1600/P1050894.JPG&quot; imageanchor=&quot;1&quot; style=&quot;margin-left: 1em; margin-right: 1em;&quot;&gt;&lt;img border=&quot;0&quot; height=&quot;240&quot; src=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipX0URXvMb2EQN_A52NYQC53iuHJ_ZRsItJd6QRV2bwS158qM9qnBMQxVogY0g11LmqjP3QSUuWohkGDBUggyH_HQIF2ayj4xZmn-QO83but_9ay3MXmITRD8VNHxn_bS6VPmQbKgFjdSv/s320/P1050894.JPG&quot; width=&quot;320&quot; /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Därför lämnar jag den offentliga sektorn och satsar på att starta eget. Jag väntar nu på mitt organisationsnummer till det aktiebolag som jag startar upp tillsammans med min älskade familj.&lt;br /&gt;
Jag vet att jag har en enorm kapacitet, och att jag är en arbetsmyra som kan rida ut stormar och orkaner. Jag har blivit oerhört tuff och målvedveten efter alla turbulenta svängar i skolan. Jag är rustad för ett annat liv, och den hårda rustning har jag fått av allt det som hänt mig sedan 1988 då jag äntrade dörrarna till Högskolan Dalarna. Jag är klar med lärarjobbet, och räknar nu ner, dag för dag, timme för timme, tills jag kan städa mitt skrivbord, lämna in mina nycklar och taggen till larmet. För som sagt var, jag har inga som helst planer på att komma tillbaka.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/1091959182967618662/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/03/ett-livsavgorande-beslut-till-slut.html#comment-form' title='3 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/1091959182967618662'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/1091959182967618662'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/03/ett-livsavgorande-beslut-till-slut.html' title='Ett livsavgörande beslut till slut'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9R28WmdVsUaw8E3WL7WCmGGL_GPmXMOzFIxtvBvDN6SYcu3mmg-lxvjrjW62V_3olA0g-89J8hTWlOHtwJEIxC7E_1U92EaDWE5GrD47vn50aFz954PBRcQ11o4DaUO2GZWVk2XrK2IN7/s72-c/Mobiltelefon+T700+sommar+2011+091.JPG" height="72" width="72"/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-3552690226158388317</id><published>2012-02-14T05:04:00.001+01:00</published><updated>2012-02-14T05:04:08.684+01:00</updated><title type='text'>Det var så här det började förra gången också</title><content type='html'>Jaha. Då börjas det igen. Nattvaket. Jag vaknade klockan 3 och kom på att jag hade tappat bort kuvertet med personalens presentkassa. Vem tusan kan somna om då? Efter en stunds nattligt funderande på var jag kunde ha lagt&amp;nbsp;kuvertet, sedan jag sist såg det i fredags, insåg jag att jag måste gå ner i hallen och leta. Skulle&amp;nbsp;kuvertet med pengarna&amp;nbsp;inte vara där, måste jag gå ut i bilen och leta i handsfacket. Det går inte att bara ligga kvar i sängen och tro att det går att somna om, när man nyss har kommit på att man tappat bort över 500 kronor. Pengar som jag ansvarar för, och som ska finnas till hands för oss på jobbet att använda när vi behöver ha lite guldkant på tillvaron. Som i fredags när vi skulle gå ut och äta med vår senaste jubilar. Då bjuder vi andra på middag, och pengarna tas ur presentkassan. Presentkassan har jag ansvar för. Den ska finnas någonstans, och jag vet inte var jag lade&amp;nbsp;det skrynkliga kuvertet med pengarna&amp;nbsp;i fredags... Så det är bara att klä på sig och gå upp för att börja leta.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag tog med mig kuvertet med personalkassan samma eftermiddag när jag åkte hem från jobbet. Vi hade bestämt att vi skulle träffas på stan klockan 18, för att äta på den grekiska restaurangen som har stenkolsgrill. När jag kom hem&amp;nbsp;ställde jag&amp;nbsp;kuvertet på vår spiselkrans i hallen. Vi har en öppen spis i hallen, och ovanför braskaminen finns en spiselkrans. Det är ett ställe där&amp;nbsp;vi ställer saker som ska någonstans nästa gång&amp;nbsp;vi ska ge sig iväg någonstans. Som kläder som ska bytas. Som DVD-filmer som ska lämnas tillbaka till videoaffären. Jag tänkte ta med mig kuvertet till restaurangen på kvällen och betala jubilarens middag kontant i kassan efteråt. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När jag kommer fram till restaurangen har jag naturligtvis glömt kuvertet. En av mina arbetskamrater erbjuder sig att betala, och jag tackar för det. Kuvertet står ju hemma, på spiselkransen,&amp;nbsp;så hon kan få pengarna hon lägger ut på måndag. Det är bara det att jag glömmer bort alltsammans så fort jag kommer hem efter middagen på fredagskvällen, och har inte en tanke på varken pengar eller kuvert förrän efter lite drygt tre dygn. Tanken på&amp;nbsp;pengarna slår mig klockan tre natten till tisdag, då jag behöver sova, för att orka arbeta nästa dag. Men så går det som det går, och i stället för att ligga sömnlös är det bara att gå upp ur sängen för att börja leta efter kuvertet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naturligtvis var kuvertet inte i hallen och inte heller ute i bilen. Jag letar igenom min dunjacka tre gånger, men det är inte i jackan. Lugn, bara lugn, antingen har någon stulit kuvertet, eller också finns det någonstans, ett kuvert kan ju inte bara försvinna, eller hur? I värsta fall får jag betala notan själv, och förklara att jag har har tappat bort kuvertet med presentkassan nästa gång saken kommer på tal. Det gör mig lite lugnare. Då kanske&amp;nbsp;någon annan ta över ansvaret för pengarna, någon annan som har bättre koll på sina grejer än vad jag har. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Och till slut hittar jag det. Efter att jag har letat en stund, så står det skrynkliga kuvertet&amp;nbsp;där, undanstoppat i skåpet där vi förvarar glödlampor, syattiraljer och solcrémer. Det är ett bra-att-ha skåp. Där förvarar vi allt som är bra att ha, men inte riktigt har en självklar plats. Kuvertet hade alltså inte försvunnit. Det hade inte blivit stulet. Jag hade helt enkelt stoppat undan det i skåpet när jag kommit hem från restaurangen, och snabbt glömt bort det. För på spiselkransen kan det ju inte stå och skräpa hela helgen, då försvinner det ju. Och det vill jag ju inte. För jag är ju ansvarig för pengarna som ska förgylla&amp;nbsp;personalens vardag. Så är det bara. Men nu är det lugnt, och jag kan gå och lägga mig igen två timmar senare. Jag kan krypa till sängs i en timme innan jag ska gå upp igen, men det är det värt. Det var bra att jag gick upp, letade reda på kuvertet och uppdaterade min blogg. God natt då, cyberspace.</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/3552690226158388317/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/02/det-var-sa-har-det-borjade-forra-gangen.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/3552690226158388317'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/3552690226158388317'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/02/det-var-sa-har-det-borjade-forra-gangen.html' title='Det var så här det började förra gången också'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-613130111567741850</id><published>2012-01-05T11:55:00.000+01:00</published><updated>2012-01-05T11:55:58.744+01:00</updated><title type='text'>En hjärnforskares tankar om stress</title><content type='html'>Jag har precis köpt Torkel Klingbergs bok &lt;em&gt;Den lärande hjärnan - om barns minne och utveckling&lt;/em&gt;, 2011, Natur och Kultur. Han skriver lättfattligt och lättförståeligt om hur hjärnan formas under barndomen, och hur vi kan ta del av hjärnforskning för att få våra barn och ungdomar att lära sig bättre, hur hjärnans mognad påverkar ungdomars beteende och hur hjärnan påverkas av allt ifrån gener till stress, fysisk aktivitet och nära relationer.&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;separator&quot; style=&quot;clear: both; text-align: center;&quot;&gt;
&lt;a href=&quot;http://image.bokus.com/images2/9789127119222_large_den-larande-hjarnan&quot; imageanchor=&quot;1&quot; style=&quot;margin-left: 1em; margin-right: 1em;&quot;&gt;&lt;img alt=&quot;Den lärande hjärnan (inbunden)&quot; border=&quot;0&quot; class=&quot;photo&quot; src=&quot;http://image.bokus.com/images2/9789127119222_large_den-larande-hjarnan&quot; /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom min blogg handlar om inre stress och hur vi kan ta itu med den för att må bättre,&amp;nbsp;vill jag delge några&amp;nbsp;stressrelaterade stycken&amp;nbsp;ur boken. Kapitel 8&amp;nbsp; beskriver det under kapitelnamnet &lt;em&gt;&quot;Fallskärmshoppning och förväntningar&quot;:&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp; &quot;Vid stress utsöndras ... adrenalin och kortisol i blodet, vilket påverkar nästan alla kroppens organ. Adrenalinet kan inte passera från blodet in till hjärnan, men kortisol sprids i hjärnan och fäster på glukokortikoidreceptorerna som finns i många områden. ...&amp;nbsp; vilket påverkar både stressreaktion och minne.&amp;nbsp; ....&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; Stress har en komplex effekt på minnet. Långtidsminne och arbetsminne påverkas olika, och effekten beror på graden av stress. Kronisk stress är också ett separat fenomen.&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp; Vid akut stress leder kortisol, noradrenalin och aktivering av amygdala till att inkodningen av långtidsminnen faktiskt förbättras.&amp;nbsp; ....&amp;nbsp; Det optimala läget är lagom mycket stress, både mindre och mer stress ger sämre prestation. Orsaken till det här förhållandet är återigen kortisol och noradrenalin.&quot; (sid 128-129)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp; &quot;Stresspåslagen vid fallskärmshoppning, föreläsningar och vid stereotypt hot är akuta reaktioner där effekten försvinner inom en timme. Men om stressen blir kronisk, och hjärnan inte får chans att återhämta sig, uppstår förändringar av nervceller och receptorer som leder till nedsatt funktion. Dessutom förändras stress-systemet så att det inte reagerar på samma sätt vid ny stress. En teori är att nervcellerna i amygdala omformas så att de aktiverade kopplingarna blir fler, medan de signaler som ska minska stressreaktionen blir färre. Amygdala blir på så sätt hyperaktiv, vilket leder till patologisk oro och ängslan.&quot; (sid 133 -&amp;nbsp; refererat utifrån Roozendaal, B. et al. (2009). &lt;em&gt;Stress, memory and the amygdala. Nature Rewiews Neuroscience, 10, 410-422)&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp; &quot;Kronisk stress har flera påtagliga effekter på hjärnan. ...&amp;nbsp; Hjärnbalken bokstavligen krymper. Lyckligtvis är förändringarna reversibla. Hos möss där tjugo dagars stress leder till minskade utskott, återgår nervcellerna till normal storlek efter tre veckor utan stress.&amp;nbsp; ...&lt;br /&gt;
&amp;nbsp; Effekterna av kronisk stress har framför allt studerats hos djur samt vuxna människor. Hur vanlig kronisk stress är hos barn, och vilka effekter den har, är mindre känt. Som vi sett tidigare påverkar mammans omhändertagande tidigt i livet barnets senare stresskänslighet även som vuxen.&quot; (sid 134)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class=&quot;separator&quot; style=&quot;clear: both; text-align: center;&quot;&gt;
&lt;a href=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqz0diX1Zjex6U-33new-nTzCFzc0xx8A2fYTGgZGqwZYkpFOPoiilPNv1fOCQhFxDB9v8ojuonChfuiX06FWDAU-1CdArGlc78ACevlTsk433N8QdQ2ODrWJ1Zy13ygHfqM2Dbk3uCaN0/s1600/P1000485.JPG&quot; imageanchor=&quot;1&quot; style=&quot;margin-left: 1em; margin-right: 1em;&quot;&gt;&lt;img border=&quot;0&quot; height=&quot;240&quot; src=&quot;https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqz0diX1Zjex6U-33new-nTzCFzc0xx8A2fYTGgZGqwZYkpFOPoiilPNv1fOCQhFxDB9v8ojuonChfuiX06FWDAU-1CdArGlc78ACevlTsk433N8QdQ2ODrWJ1Zy13ygHfqM2Dbk3uCaN0/s320/P1000485.JPG&quot; width=&quot;320&quot; /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp; &quot;Det finns många farhågor om att framväxten av IT-samhället och informationsfloden, med krav på ständig uppkoppling, en inkorg av e-post som aldrig töms, Facebook, Twitter och dataspelande, skulle kunna leda till&amp;nbsp; en allmänt ökad stressnivå. ...&amp;nbsp; Man måste också skilja mellan att hantera mycket information, å ena sidan, och att känna oro och stress, å andra sidan. Någon som jobbar i långvården kan bli utbränd av sin ständiga oro, medan en vd för ett mångmiljardföretag inte blir utbränd, trots att hon hanterar mångdubbelt mer information. Det är snarare hur vi reagerar på omgivningen som spelar roll. Strömmen av sms kanske ger dig stresspåslag, men för din tonåriga dotter kanske sms:en är positiv social interaktion som minskar hennes stressnivå.&quot;&amp;nbsp; (sid 135-136)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;nbsp; &quot;Det finns också en uppsjö av olika metoder för att motverka symptomen, även om man inte kommer åt orsakerna. Avslappning, yoga, mindfulnessträning och meditation har studerats hos vuxna, och kan ha positiva effekter genom att tillfälligt minska stressnivån. ... Som vi ska se senare (i boken) verkar motion också vara en effektiv metod för att minska stress.&quot; (sid 136 - 137)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
---&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag återkommer till det kapitlet en annan dag. Idag har det gått två veckor med en stressfri time-out, och jag känner mig faktiskt piggare än på mycket länge. Jag är långt ifrån stressfri, men åtminstone inte så fruktansvärt trött som jag varit det senaste året. Jag kanske har nått ett steg närmare en besvärsfri vardag, vem vet. Jag får tacka Bodil Jönsson,&amp;nbsp;radioprogrammet på juldagen i P1&amp;nbsp;och hennes böcker &lt;em&gt;Tankar om tid, &lt;/em&gt;1999,&amp;nbsp;och &lt;em&gt;Tio år senare, &lt;/em&gt;2009,&amp;nbsp;för det. &lt;br /&gt;
&amp;nbsp;&amp;nbsp;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/613130111567741850/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/01/en-hjarnforskares-tankar-om-stress.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/613130111567741850'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/613130111567741850'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/01/en-hjarnforskares-tankar-om-stress.html' title='En hjärnforskares tankar om stress'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqz0diX1Zjex6U-33new-nTzCFzc0xx8A2fYTGgZGqwZYkpFOPoiilPNv1fOCQhFxDB9v8ojuonChfuiX06FWDAU-1CdArGlc78ACevlTsk433N8QdQ2ODrWJ1Zy13ygHfqM2Dbk3uCaN0/s72-c/P1000485.JPG" height="72" width="72"/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7291541895167269188.post-6228320020804655763</id><published>2012-01-04T10:21:00.001+01:00</published><updated>2012-01-04T10:21:56.375+01:00</updated><title type='text'>En av den orsaker som leder till inre stress: otillräcklighet att hjälpa</title><content type='html'>En av de saker som slår mig när jag arbetar, är hur otillräcklig jag känner mig. Jag vet vad jag vill göra, men jag räcker inte till. Jag känner mig alltid som jag inte&amp;nbsp;uträttar tillräckligt, trots att jag jobbar det hårdaste jag kan. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag hittade en artikel ur Wermlands Folkblad idag 4 januari 2012 idag på nätet. Kan det vara just det här som gör att jag aldrig mår riktigt bra, när jag är på jobbet? Jag ser problemen, jag förstår hur de ska kunna rättas till, men jag är bara en person, och jag kan inte lösa problemen själv. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Situationen är faktiskt ohållbar, och ingen mår bra av den, varken elever, föräldrar, lärare eller rektorer. När ska det bli någon ändring?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;h1&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: large;&quot;&gt;”Lärarna talar för döva öron”&lt;/span&gt;&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;
&lt;span style=&quot;font-size: small;&quot;&gt;Karlstad&lt;/span&gt;&lt;/h1&gt;
&lt;div class=&quot;panel-region-separator&quot;&gt;
Fyra av fem grundskolelärare kan inte ge tillräckligt stöd åt elever som behöver det. Detta enligt en undersökning av Lärarförbundet. Nu vill ordförande Eva-Lis Sirén att lärare ska ges ordinationsrätt.&lt;br /&gt;– Lärare och rektorer ska ha rätt att sätta in åtgärder för elever, säger hon.&lt;/div&gt;
&lt;div class=&quot;panel-region-separator&quot;&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div class=&quot;panel-pane pane-node-content pane-node-content-first clear-block&quot;&gt;
&lt;div class=&quot;node node-ns-article clear-block&quot;&gt;
&lt;div class=&quot;field field-type-text field-field-ns-article-body&quot;&gt;
&lt;div class=&quot;field-item odd&quot;&gt;
Att elever inte får det stöd och hjälp de behöver, oavsett om det handlar om extra timmar matematik, modersmål eller läxhjälp är ett brott mot skollagstiftningen och kommer också kosta samhället åtskilliga miljarder i framtiden, menar Eva-Lis Sirén.&lt;br /&gt;
– Tittar vi på dagens skollag är den tydlig. Alla elever ska nå målen. Kommunen och skolan ska göra allt för att man ska nå dit. Lärare och rektorer ska ha rätt att sätta in åtgärder för elever.&lt;br /&gt;
– Lärarna talar för döva öron, de möts allt för ofta av ett nej, säger hon.&lt;br /&gt;
Nu menar hon att lärarna i samband med att de får lärarlegitimationen också ska ges ordinationsrätt.&lt;br /&gt;
– Precis som läkare som har möjlighet att sätta in all nödvändig medicinering och behandling för att hjälpa skadade och sjuka personer ska också lärare kunna bestämma över medlen som ska hjälpa de som behöver stöd.&lt;br /&gt;
Hon framhåller skolsystemet i Finland som ett bra exempel.&lt;br /&gt;
– Där får var tredje elev stöd av något slag i något ämne. Det hör till vanligheterna och man slipper de stora kvalitetsbristskostnader som uppstår när eleven inte klarar målen.&lt;br /&gt;
Torbjörn Strömberg arbetar som lärare i Filipstad och han står bakom Eva-Lis Syréns åsikter.&lt;br /&gt;
– Det är ju vi lärare som sitter på kunskapen så när det kommer till de här besluten borde det vara vi som ska ta dem. Precis som när läkare ordinerar något till patienten, säger han.&lt;br /&gt;
Han menar också att politikerna borde se det hela som en investering.&lt;br /&gt;
– Många politiker ser det bara som en drift, men det borde betraktas som en investering som betalar av sig under 45-50 år.&lt;br /&gt;
Eva-Lis Sirén håller med:&lt;br /&gt;
– Man måste investera i förebyggande syfte och uppfylla skollagens krav. När det handlar om skolan gäller det att tänka långsiktigt.&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;a href=&quot;http://www.vf.se/sok/?filters=im_cck_field_ns_article_byline:123558&quot;&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style=&quot;color: black;&quot;&gt;Simon Strinnholm&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/feeds/6228320020804655763/comments/default' title='Kommentarer till inlägget'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/01/en-av-den-orsaker-som-leder-till-inre.html#comment-form' title='0 kommentarer'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/6228320020804655763'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7291541895167269188/posts/default/6228320020804655763'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://netapetastankehorna.blogspot.com/2012/01/en-av-den-orsaker-som-leder-till-inre.html' title='En av den orsaker som leder till inre stress: otillräcklighet att hjälpa'/><author><name>Agneta</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03514795407569813934</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitMXiNz3BQ4DtupZ7DX4CVgx_Gn0E4dhPI15mSKs7YZTbWf019nOWr2LAG7Oi__SzDsC6ZjMn4n6of5Bl-V2RbvXxWyaSLmaRcSm_R6psa4v7L43GIRESJiBB2OSPTfg/s113/Agnetas+mobil+maj-juli+2010+262.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>