Låt mig börja med en liten definition. Jag definierar alla kundrelationer som sälj i denna post. Jag tycker att alla i ett bolag är säljare på ett eller annat sätt oavsett om det är det som står på visitkortet eller ej. Dessutom så är dessa gränser ytterligare suddiga i en online relation för där går sälj-marknad-kommunikation-kundsupport etc ihop ytterligare än vad det gör offline.

Lyssna

Offline: Detta är minst sagt en viktig punkt online så väl som offline. Hur många gånger har man inte suttit i möten med säljare som inte lyssnar på kunden utan bara mal på med sitt mantra om hur förträffligt hans/hennes erbjudande är. Detta helt utan att lyssna på kundens behov. Det är rätt pinsamt när man är åskådare till det. När en säljare lyssnar och anpassar sitt erbjudande efter kundens behov så ökar så klart sannolikheten till en affär betydligt.

Online: Skulle kunna göra copy/paste på offline texten ovan, eller hur?

Bygga relationer och förtroende

Offline: Låter banalt, men att bygga relation och förtroende är inte lättköpt, det kräver oftast att man brinner för det man gör, att man är kunnig, att man tänker långsiktigt och inte bara på att stänga en snabb affär innan månaden/kvartalet är slut. Det kräver även att man har förståelse för kundens affär och att man inte minst fungerar bra på det personliga planet. Finner det ytterst svårt att föra affärer med kunder som jag inte gillar, jag står då hellre över. Det är viktigare att ha djupa bra affärsmässiga relationer än att ha “one night stands“. Vilket påminner mig om en post jag skrev 2009 om kommunikativa one night stands och som beskriver det hela rätt bra.

Skippar faktiskt att lägga till Online som underrubrik här, för jag gissar att parallellen är tydlig ändå.

Underhålla och fördjupa

Det är betydligt enklare att göra mer affärer med en befintlig kund än vad det är att vinna en ny. Med det i åtanke så är givetvis den kontinuerliga dialogen med kunden viktig. För att få input till nya utmaningar hos kunden, fånga signalar, stötta i utmaningar etc. Bara genom att vara där och med det förtjänade förtroendet har ni en bra dialog och du får mycket information som gör att det är lättare att ytterligare bidra med värde till din befintliga kund. Detta gör så klart att ni får en ytterligare bättre och djupare relation. Samtidigt är det ju få företag som inte vill ha nya kunder utan det gäller samtidigt att fortsätta med punkt 1 och 2 ovan över tid och alltid.

Det jag iaktagit både offline och online är slående likt, här är två konkreta exempel:

• Säljare studsar på frågan om kunden kan ringa om de behöver hjälp och trots att det är mitt i säljprocessen hänvisar säljaren till supporten. Kunden känner sig uppenbart oviktig som resultat. Han tappar således möjligheten till att etablera en personlig relation och ett förtroende. Detta inträffade offline, men händer dagligen online.
• Kunden beskriver sitt problem öppet och ärligt. Säljare viker inte en tum från sin presentation och bara maler på med sitt intränade mantra, vilket inte är det kunden vill höra. Säljaren har dessutom en bra produkt som kunden behöver, men säljaren lyckas inte pricka in behoven, då han inte lyssnar.

Båda ovan är från offline-möten, men tänker man efter kunde de lika gärna varit från online möten, men då oftast med ett företag som avsändare. Tror inte längre det handlar så mycket om att företag och sälj behöver “mogna” utan att precis som det är svårt att hitta riktigt bra säljare så är det väldigt svårt att hitta de som på ett naturligt sätt kan göra samma sak online. Utöver det så är kombinationen bra säljare offline och bra säljare online inte en helt vanlig kombination.

Även om man blir lite förtvivlad när man tänker att ovan faktiskt inträffar så ger det ändå en viss hopp då det uppenbarligen finns bra och dåliga säljare offline också, eller hur? Låt oss se verkligheten för vad den är och inte göra den svårare bara för att det är nya termer.

Bara vi bryter oss loss från de ramar världen skapar åt oss så kan vi förändra världen. Världen är trots allt skapad av människor lika smarta som alla andra. Steve Jobs lägger ut denna enkla logik, som förhoppningsvis kan uppmuntra till att fler gör som honom och förändrar världen. Det är värt att ge 46s av ditt liv.

Slutsatsen är så klart att man inte skall ha sin mailbox öppen hela tiden utan att kolla den kanske morgon, lunch, kväll och även att ta lite mail-fasta. Vill man få saker gjorda så skall man inte ha sin mailbox öppen.

Några av de fakta som studien kom fram till var:

1. Fokus och koncentration ökade vesäntligt för de som inte använde e-mail
2. En normal person (i studien) växlar fönster på datorn 37 gånger i timmen, medans en som inte använder e-mail bara gör det 18 gånger.
3. Genom att mäta pulsen kom studien fram till att de som inte hade mail, var betydligt mindre stressade än de som använde mail.
4. Förmågan att koncentrera sig på samma uppgift under en längre tid ökade för de som inte hade mail.

Kanske en ny produkt för att bara leverera mail vid vissa tidpunkter

Att bygga ett mail-system som bara skickar ut mail vid vissa tidpunkter per dag kanske inte är en så lysande idé, men att bygga en plugin för de större systemen (Outlook/Exchange, Notes/Domino och Gmail) där företagen kan styra när mail levereras, kanske kunde vara en god idé för produktiviteten, stressen och koncentrationsnivån i företaget. Att sedan på nått klurigt sätt ta betalt för ökad produktivitet i företaget istället för att betala för produkten upfront.

Postidé via New York Times och artikeln: “Taking E-Mail Vacations Can Reduce Stress, Study Says”

Studien genomfördes i samarbete med United States Army researchers.

In IBM there are 400k unique users of Sametime; 320k unique users on any given day; 230k concurrent logins during peak, and 50M msgs per day

Det var Luis Suarez, från IBM, som på Twitter delade med sig av IBMs siffror.

320 000 loggar alltså in dagligen, det är 80% av alla anställda och vid pik är alltså 58% inloggade samtidigt. Detta är alltså i ett globalt bolag med olika tids-zoner etc.

Skulle man slå ut ett snitt så skickar varje anställd ca 125 meddelanden på Sametime varje dag. Den kan ju låta lite mycket och vissa undrar säkert om det verkligen är kvalitet och om det inte är mycket brus. Här kan jag personligen intyga att det är väldigt hög kvalitet på de Sametime konversationer som sker och väldigt lite brus. Det är den produkt/lösning som jag saknar absolut mest från mina år på IBM. Det var ett av de mest värdefulla arbetsverktyg jag hade. Det är säkerligen fallet för många fortfarande, även om många nya lösningar finns.

Den här posten har legat i draft läge sedan i Maj dvs snart ett år, men nu när jag rensar så känns det synd att kasta draftet bara för att det är gammalt, då det känns som väldigt intressant info om man är lite intresserad av Collaboration etc.

För några dagar sedan uppdaterade jag därför designen på SiXX.se. Ingen större förändring rent utseendemässigt, men det är några delar som skiljer och som jag tyckte kunde vara värt en egen bloggpost.

Responsiv design

Ordet responsiv design står i grunden för att sajten är så flexibel att den anpassar sig beroende på vilken skärmuppläsning man kommer till sajten med. Det är ju designmässigt en stor skillnad på en sajt om den används i på en liten iPhone-skärm eller om den används på en 27″ skärm med flera tusen pixlar i upplösning.

För att testa detta och du sitter vid en dator, så är det bara att gå till sixx.se (fungerar direkt i denn apost också, men syns bättre på startsidan) och minska fönstret och se hur denna sida anpassar sig för att passa storleken på fönstret. Bilder blir mindre, texten ändrar sig, sidhuvudet tar mindre och mindre plats samt att de olika blocken placeras för att passa skärmen.

InUse.se är ett bra exempel

Nu har ju SiXX.se en simplare design så det är ju ingen större skillnad, men titta t.ex på InUse.se som precis uppdaterat sin sajt till att vara responsiv. Tycker Kal Ström, som byggt om InUse.se åt InUse gjort ett riktigt snyggt och bra jobb. Det finns så klart massvis med andra exempel.

Kommentera gärna med fler bra exempel på sajter som du tycker har en bra tillämpning på responsiv design.

Varför är detta viktigt?

Inte för att SiXX.se är någon form av genomsnitt, men strax över 10% kommer från webbläsare på mobila enheter. klart störst med ca 80% är iPad, därefter iPhone och sen en drös med Android varianter. Även om dessa 10% inte är en majoritet av besökarna så är det ingen anledning att inte ge dem en bra upplevelse och att det är enkelt att läsa informationen. Driver man en mer konverteringsdriven sajt, så kan just dessa 10% faktiskt vara avgörande för om bolaget gör vinst eller förlust.

Slutsatsen är lite som det gamla ordspråket “Leave no one behind“. Alla besökare skall känna sig viktiga och omhändertagna.

För mer info

Först skall jag ge Anders Mildner lite tack för att han fick mig att hitta det WordPress tema som jag nu använder (han använder det). Det är WordPress temat iA3 från Information Architects (de som bl.a. gör iA Writer (störningsfri texteditor). Det finns flertalet WordPress teman som är responsiva så bara att leta, google är din vän

Det finns även en del ramverk. Ett som fått en del positiva omnämnanden är Twitter Bootstrap. Det är Twitter som tagit fram det och sen lagt ut det som open source. Det finns även en hel del WordPress teman och andra tjänster som nyttjar detta ramverk.

Så om man vill ha glada besökare och tycker att den online närvaro man har idag inte är fullt anpassad för alla typer av skärmar eller devices så kan responsive vara ett alternativ att titta lite mer på.

Posten är från 2009 och har inte varit en vidare stark post på något vis tidigare, men vips seglar den upp som 1:a på Googles sök och fullständigt tar över min statistik.

I grova drag står just nu posten Relationer på nätet för 80% av trafiken till sixx.se.

Stavningshjälp

En annan post som också är intressant är posten Stavningshjälp från Google. Den har precis tappat förstaplaceringen på Google om man söker på just stavningshjälp, men det är fortfarande intressant då det inte är ett ämne jag skrivit om endast en gång och det var 2006 när denna post skrevs….. 2006! Tydligen är det inte så många som skriver om stavningshjälp.

Dessa två poster förbryllar mig lite. Många andra som rankas högt kan jag härleda, men framför allt posten om relationer på nätet förbryllar mig då den poppar upp från ingenstans.

Nåväl, lite Google-förundran så här på måndagsmorgonen.

1. De gör grymma jeans. Jag vet inte riktigt hur många jag har.
2. Deras personal är så fantastisk.

Varför väljer jag att skriva om detta här? Jo, det är punkt två jag skulle vilja lyfta och sätta i ett online sammanhang.

Jag börjar med att berätta en liten historia hur jag upplever G-Star…..

Mina upplevelse av personalen i G-Star butikerna

Det hela började med att jag skulle köpa nya jeans, detta är ett par år sen nu och G-Star på Pub var relativt ny-öppnad. Jag gick in i butiken och personalen hälsade glatt, men inte påfluget med massa omedelbara “Kan jag hjälpa dig”, ni vet det där som vi svenskar generellt avskyr, utan bara väldigt genuint trevligt.

Jag köpte inga byxor den gången, men kom tillbaka nån vecka senare. Två saker gjorde mig glad då.

1. De kände igen mig, detta trots att det alltså bara var andra gången jag var inne i en, minst sagt, välbesökt affär i PUB-huset
2. De var lika glada och trevliga som sist och jag fick väldigt bra hjälp

Jag köpte så klart byxorna

Bra så, en nöjd-kund-upplevelse händer ju faktiskt lite överallt, så inget unikt där, men sen har jag varit inne i flera av G-Star butikerna, Kista, Gallerian och även i New York (återkommer till det). G-Star är ett av världens största jeansmärken och finns i 17 länder om jag inte har fel.

Nu i februari var jag inne i butiken i Gallerian och stötte ihop med en (precis som på PUB) mycket trevlig person i personalen. Denna gång var jag ute efter ett par ljusare byxor och fick bra hjälp. Fick en gedigen genomgång av hur olika modeller var designade och tanken bakom de olika byxorna. Riktigt kul och intressant. Hittade till slut ett par brallor jag ville testa, men han inte prova dom då jag var mellan möten. Jag sa att jag skulle komma tillbaka efter mötet, men så blev det inte. Över 1månad senare kom jag tillbaka. Fick hjälp av en annan kille att hitta samma bralla, men killen som hjälpt mig 1mån tidigare kom ut och kände igen mig och dessutom kom han ihåg att jag varit där för 1mån sen och vilken byxa jag skulle testa. Jag möts av “Jaha, är det dags att prova dom nu?” samtidigt som jag får en charmig gliring, som bara kunde tolkas som positiv. Självklart skrattade jag och blev imponerad av att han alltså kom ihåg:

1. Mig?!
2. Vilken byxa jag provat
3. Att jag varit där och sagt att jag skulle prova och sen inte kommit tillbaka.

Jag köpte så klart byxorna.

För ett tag sen var jag även i New York och hann med att gå på stan en del. Eftersom kollektionerna är lite olika i olika länder så gick vi så klart in i G-Star butiken. Nu till det intressanta, precis lika trevligt bemötande, inte påträngande, utan bara trevligt. Vi hade precis varit på underbara Gimme Coffee på Mott Street och köpt en kaffe, så jag hade en tom take-away mugg i handen. När jag skulle testa frågade jag J om hon kunde hjälpa mig och ta muggen. Innan hon han säga nått hörs en svensk röst “Den tar jag” och så möts vi av en glad och trevlig tjej som visar sig vara svensk och jobbar på G-Star i SoHo. Igen hamnade jag (t.o.m vi denna gång då jag inte var själv, utan både J och lillhuliganen var med) i samtal om många andra saker förutom jeans, alltid trevlig och alltid professionellt. Han som hjälpte oss hette Rick och den svenska tjejen hette Sara om jag minns rätt. Hur ofta kommer man ihåg namnet på de som jobbar i störa kläd-kedjor som man inte besöker allt för regelbundet, inte ofta. Det krävs på nått vis att personerna är äkta och utstrålar att dom tycker det är kul att jobba med det dom gör.

Jag köpte så klart ett par byxor

Tidsordningen är faktiskt lite omkastad ovan. För jag var i New york mellan att jag var inne i Gallerian och skulle prova tills dess att jag verkligen provade och köpte. Det gjorde att jag berättade för killen i Gallerian att jag varit i en G-Star butik i New York där det jobbade en svensk tjej. Var på han skiner upp och säger “Ja, Sara menar du, hon jobbade här förut, vad kul att du träffade henne där”. Egentligen inget viktigt som isolerad händelse, men med alla andra positiva bemötanden så förstärks helheten lite extra.

Det som gör mig gladast i detta är att det inte en enda gång har varit något inslag av styrning från ledning etc i de bemötanden jag fått, givetvis är det bra rekrytering och kanske t.o.m nått utbildningsprogram, men när personer interagerar med andra märker man om det är äkta eller inte, G-Star är äkta.

Paralleller till Online

Ovan är ju en ytterst analog upplevelse utan inslag av uppkoppling eller online. Det finns dock en hel del lärdomar att ta med sig i företags agerande online.

Kan börja med mitt vanliga mantra.

Att bygga relationer online är precis som att göra det i verkliga livet.

Funderar man lite så är det nog så de flesta faktiskt gör när dom agerar online idag. Frågan är dock hur vi agerar i vår yrkesroll online på samma sätt som du gör offline?

Här kan vi ju dra parallellen till G-Star. De som jobbar där (de jag träffat iaf) gillar det dom gör och utstrålar det. De är dessutom människor och inte bara robotar vid kassa-apparaten.

Precis som offline handlar affärer om att bygga relationer och etablera förtroende. Är man dessutom ett storbolag inom B2B kanske detta är lite främmande, varför kan man fråga sig, då B2B om någon nisch, bygger sin affär på långsiktiga relationer. Tänkt på det, de flesta större B2B bolag har långa och djupa relationer med sina kunder. Dessa tar tid att bygga upp och förvalta. Hur agerar de flesta storbolagan inom B2B? Ja, det är ju inte så att det är default status att alla jobbar intensivt med att etablera personliga relationer och förtroende. Det finns en tröghet i att förändra dessa bolag som man måste respektera, men samtidigt måste det också finnas en insikt om att det idag går bra att etablera, bibehålla och vårda relationer online, precis som gänget på G-Star har gjort när jag varit där.

Isolera inte online, det är en del av alla vardag

Jag har skrivit om detta allt för många gånger, så istället för att upprepa mig allt för mycket så länkar jag inte lite av de tidigare posterna jag skrivit:

1. Marknadschefer och den digitala omställningen.
2. Säljare, sluta ignorera online!
3. People – Kottlers 4P har fått sig en uppgradering till 5P
4. Svårt att lära gamla hundar att sitta. En post om att förändring kan vara tufft och att det kan ta tid. Primärt ur perspektivet sälj.
5. Ett kommunikativt one night stand. en liknelse jag faktiskt är rätt nöjd med. Kul post om inte annat

Jag skrev en längre post om Podio för ett tag sedan och nämner där även hur jag själv jobbar i Podio. Vi på Silverbakk har kört Podio rätt länge nu och har varit väldigt nöjda.

Grattis till Citrix, men främst så klart till Podio teamet!

Dessvärre är jag lite splittrad över uppköpet. Jag har sett en väldigt stor potential i Podio och att produkten har haft en väldigt stark utvecklingspotential. Detta då jag tycker de är inne på ett väldigt intressant spår som jag tycker många missat.

1. Podio är lätt att anpassa efter ditt nuvarande sätt att arbeta.
2. Podio har enkla do-it-your-self appar som vem som helst kan skapa eller leta upp i det stora bibliotek som hela tiden byggs. Du kan skapa appar för det mesta, vilket gör användningsområdena oändliga
3. Att aktivt jobba med att integrera övriga moln-tjänster inom området som Dropbox, Box, Google Docs, Evernote etc.
4. Samt några andra delar så klart

Varför jag tycker att det kanske var lite tidigt är nog främst att jag känner att de hade mer att ge och då troligt hade kunna göra en bättre exit. Samtidigt har jag ingen aning om vad Citrix betalt, men hoppas innerligt att gänget fick ordentligt betalt.

Varför köper Citrix Podio

Här kan jag bara spekulera, men Citrix har i många år försökt att jobba sig in på collaboration marknaden. Deras mest framgångsrika lösning skulle jag gissa är GoToMeeting, som är en mycket bra tjänst för online möten och faktiskt en av få som fungerar friktionsfritt över de flesta plattformar. Gotomeeting är faktiskt den enda betal-lösning jag kört för online-möten och det fungerar väldigt mycket bättre än Webex, Lotus Sametime etc.

Podio kommer säkerligen att ingå i deras GoTo gruppering och tillföra en hel del bra. Frågan är nog bara hur Podio kommer att utvecklas inom Citrix. Hur befintliga kunder kommer att reagera och hur de kommer att attrahera nya när dom är i Citrix-familjen.

Är även orolig för att Citrix vill anpassa plattformen för de krav (enbart) större företag har. Givetvis skall plattformen fungera bra i stora företag, men det är idag en stor skillnad på en plattform som Podio och t.ex IBM Lotus Connection eller Microsoft Sharepoint etc. Får Podio fortsätta att utvecklas i den anda de hittills utvecklat produkten kommer den att passa bra i större bolag ändå. Håller tummarna, för vem vill egentligen ha dessa brontosaurus till system?

Skall inte vara allt för pessimistik utan hoppas framför allt för Podio-teamets skull att utvecklingen kommer att vara grym och att alla kommer att få en lysande framtid.

Andra om uppköpet

1. Podios bloggpost om uppköpet
2. Citrix bloggpost om uppköpet
3. Officiella pressreleasen från Citrix
4. Andre som plockat upp är så klart Techcrunch, ArticStartup, Nextweb och IDG etc

Som avslutning skall väl tilläggas att detta även är jättekul för Köpenhamn och även Scandinavien i stort, ur ett startup perspektiv. Bra jobbat Podio!

Idag jagar vi status i sociala medier, i team-tanken uppnår man status när man tillsammans uppnår saker och att som person får man först status/badge etc när man bidragit till gruppen.

Detta fick mig att tänka till och reflektera. Jag tror nämligen att Jonas (eller @lemonad som många säkert känner honom som) har helt rätt. Det fick mig först att se en stor potential för befintliga och nya plattformar att lyckas, men det fick mig även att dra paralleller till UGL (utveckling grupp ledare) och FIRO-cirkeln.

Jag tror Jonas har rätt av två anledningar:

1. Det är en naturlig utveckling av internet som plattform.
2. Det kan vara det incitament som saknas för att få samarbetslösnignar i företag att verkligen lyfta.

Internets utveckling följer FIRO cirkeln

Från internets bredare intåg i slutet på 90-talet så har vårt beteende på internet kontinuerligt utvecklats. Från att vara statiskt och rätt tråkigt till att idag ha i stort sett obegränsat med möjligheter att läsa, samarbeta, publicera, ladda upp, ladda ner, spela in video, spela upp video och allt annat man faktiskt kan göra över internet idag. När jag funderade lite på detta så såg jag en hel del likheter med FIRO cirkeln. Alla som någon gång gått en UGL eller liknande känner igen den termen.

Hemsidans intåg – Tillhöra-fasen. Runt 2000 så skulle man kunna säga att internet var i Tillhöra-fasen dvs är du inte med kommer ditt företag att gå under, detta är en ny ekonomi (fniss) för att sedan gå in i en smekmånad där alla minsann skulle ha en hemsida, men detta var ibland en falsk illusion av smekmånad då få visste varför de la ner stora summor på en hemsida, vad de skulle med den till eller vad det innebar att hålla den igång etc.

Sociala Medier – Rollsökningsfasen. Sociala Medier skulle vi kunna likna vid Rollsökning (även kallad öppenhetsfasen) dvs vilken roll har jag på Internet, hur får jag status, hur når jag framgång på det där internet. Vad är min roll här helt enkelt. Vi har nu som personer börjat hitta våra olika roller och går in i idyll. Man skulle kunna dra det lite längre och säga att vi varit i sociala medier idyllen lite längre, då det fortfarande är få som ser vad det ger att vara aktiv som person (el ftg) i sociala medier.

Team – Samhörighet. När vi nu går in i den slutliga fasen i FIRO samhörighet så pang bom har vi en fungerande grupp där man strävar efter att hjälpa varandra och nå resultat tillsammans.

Vad tycker du? Håller liknelsen? Man kan givetvis tolka faserna på massa olika sätt, men fick i alla fall känslan av en parallell.

Eftersom jag dessutom är av åsikten att internet idag inte skiljer sig nämnvärt från verkligheten och att relationer och förtroende kan byggas och underhållas både online och offline så matchar även denna tanke bra in.

Har även sett många varianter av Maslows behovs-pyramid, men det lämnar vi till annan post.

Incitament för samarbetslösningar i företag

En av de absolut största utmaningarna med att få collaboration-lösningar att fungera på ett tillfredställande sätt i företag idag är att det oftast saknas direkt incitament för mig som person att lägga den extra tid det tar att dela med mig av den expertis jag besitter till andra och att frigöra den information som jag har. Det är ett förändringsjobb och ledarskapsjobb många försökt sig på och misslyckats. Fortfarande ligger informationen i mailboxar och samma problem löses 100ggr bara för att inte lösningen har gjort tillgänglig första gången. Det är svårt att samarbeta mellan avdelningar/länder etc.

Genom att lägga in team-mål och gamification i dessa lösningar så kan incitamentet för att förändra sitt sätt att arbeta och således bidra till andras utveckling och givetvis till sin egen framgång, detta genom att man bidrar till gruppen och först då uppnår gemensam och egen status/belöning. Det kan både vara i form av att man blir “Champion of topic X” efter att man bidragit och hjälp ett antal personer i de samarbetslösningar företaget har eller att gruppen får en “Team Effort Badge” inom ett specifikt ämne eller område. Det bör även vara en del av de utvecklingsplaner som varje medarbetare har dvs att gruppen (och individen) t.ex skall sträva efter att sprida sin egen kunskap till övriga i organisationen och genom fastställda parametrar så mäts detta och man får både en löneförhöjning iom att man uppnått sina mål i utvecklingsplanen, men man får även badges och andra virtuella utmärkelser som visas på profiler och rankinglistor. Detta så klart både på individ och gruppnivå.

Är övertygad om att ett virtuellt status och gruppincitament i kombination med utvecklingsplaner som innehåller mer parametrar runt att dela kunskap och bidra till gruppen online kommer att få bl.a. följande resutlat:

• Kortare beslutsprocesser
• Lättare att hitta rätt kunskap i företaget snabbt
• Fler beslut fattas på rätt information
• Murar rivs och informella band knyts utanför organisatoriska strukturer
• …samt massa andra fördelar så klart

UGL – Utveckling Grupp Ledare

Denna lilla sektion är mest en reflektion över UGL som jag gick för 19år sen nu, varför minns jag min UGL kurs så väl (den ingick på min tid i officershögskolans första år dvs det år när man tränar ledarskap, strategi etc i läge av krig/skymningsäge. År två är fokus på pedagigik etc för utbildning av soldater/anställda i fred) och vad den stora skillnaden är mot många UGL kurser som företag köper in (även om alla som håller dessa skall vara certifierade och det är Försvarshögskolan som fortfarande äger UGL om jag inte har helt fel)?

Jag har vänner för livet från min UGL grupp och en del umgås jag fortfarande med. På officershögskolan inleddes UGL när jag gick den med 48h strapatsövning dvs inte äta, sova samt en massa fysisk och psykiskt utnötning. Eftersom min grupp var ihopsatt av en blandning av blivande unga officerare behövdes vi neutraliseras för att alla skulle kunna blotta sina personliga egenskapar, styrkor och svagheter. Det kan låta som en typisk grej som är nyttig för unga hormonstinna blivande officerare från sveriges jägarförband, men är helt säker på att detta är lika viktigt för företagsledare eller andra “ledare” som skall fungera i grupp och hamnar i samma rum som likasinnade från andra företag. Bara för att de inte bär uniform betyder inte att de har sin fasad eller sin “kostym” på sig som i många fall döljer vem som finns bakom.

När jag tänker tillbaka på UGL så tror jag att många av oss sett denna kurs som en “rulla apelsin”-kurs, som man pinat sig igenom istället för som det blev nu en kurs som jag är övertygad att många av oss som gått den i sin officersutbildning fortfarande ofta reflekterar över och inte minst haft stor nytta av i sitt officersyrke men även i det privata livet och i ett yrkesliv utanför försvarsmakten, det vet jag att jag haft iaf. Bara att jag här skriver ett helt inlägg om detta 14år efter att jag slutade som yrkesofficer (fick i förra veckan medaljen “För rikets försvar” som troligt är den sista bekräftelsen på att jag inte längre ens är anställd som reservofficer.

Med denna bloggpost har jag alltså lyckats väva ihop nästa trend på internet med en ledarskaps-utbildning på Officershögskolan, inte illa.

Silverbakk Measure (ny produkt)

Det är nog även första gången jag berättar om vad vår nya produkt Silverbakk Measure faktiskt kommer att göra, så är du nyfiken på hur Silverbakk Measure kan hjälpa till att mäta företags hela online närvaro så kan det vara värt att kika för de första hintarna om vad som snart komma skall.

Lite kul är att Annika faktiskt intervjuade mig även 2009 på LeWeb precis efter att vi lanserat Silverbakk. Så vill du även höra hur jag pratar om Silverbakk ca 2mån efter att vi lanserad 2009 så är denna intervju lite kul.