Niklas Blogg

Kommentarer till seminariet den 10/5 -06

2006-06-17T12:01:00.000+02:00

Detta seminarium leddes av Jakob Tholander som är lektor vid institutionen. Större delen av seminariet handlade om Thorlanders tidigare forskningsprojekt. Han visade bilder och videoklipp, och förklarade hur forskningen gått till. Projektet handlade om att ta fram olika miljöer lämpade för barn att lära sig programmera i. Miljöerna varierade från att vara mer konventionella då barnen använde en dator, mus och tangentbord; till mer okonventionella där barnen fick programmera på en matta på golvet. De olika miljöerna testades och barnen filmades. Dessa filmer analyserades sedan noggrant med fokus på barnens interaktion.

Seminariet gav insikt i hur denna typ medieteknisk forskning kan gå till och var därmed givande. Jag hade emellertid svårigheter med att förstå själva syftet med projektet. Att ta fram olika miljöer där barn programmerar, vad syftar det till? Anses kunskap om barnens handlande i de olika miljöerna ha ett egenvärde? Eller är syftet att finna ett bra sätt att förklara/introducera programmering för barn? Eller är syftet något helt annat? Har någon ett svar eller en fundering kring detta så kommentera gärna.

Kommentar C-uppsats

2006-06-16T17:09:00.000+02:00

Här följer en kommentar av uppsatsen ZOMG l2p n00b i wtfpwn u! – En sociolingvistisk studie av språkbruket i onlinerollspelet World of Warcraft. Av Frida Tilly.

Generellt handlar Tilly’s uppsats om hur ny teknologi ger upphov till förändringar i hur vi kommunicerar med varandra. Mer specifikt är uppsatsen en analys av en uppsättning uttryck som är vanligt förekommande i onlinespelet World of Warcraft (WoW).

Enligt Tilly är språket i WoW eklektiskt; det är en blandning av olika slangspråk såväl som en blandning av skrift– och talspråk. Vidare är det ett språk har formats utifrån behovet att kommunicera mycket snabbt, men även andra behov har haft stor betydelse för språket, menar Tilly. Hon betonar och för en intressant diskussion kring språkets förhållande till identitet – dess funktion att bekräfta grupptillhörighet och att skaffa sig status och prestige. Även språkets användning för att skoja och leka tas behandlas.

Jag tyckte uppsatsen generellt sätt var välskriven, intressant, underhållande och gav intrycket av att vara väl genomtänkt. Detta sagt så tycker jag mig dock ändå hitta en del brister värda att ta upp här. För det första så tycker jag uppsatsens avgränsning är något oklar. Är det all språklig kommunikation mellan spelare, eller bara användandet av ”nya ord och uttryck” som uppsatsen fokuserar på? Vilka ord och uttryck är ”nya” och i vilken bemärkelse kan de sägas vara detta? Har de uppstått bland WoW–spelare? Vad finns det i så fall för belägg för att hävda det? Vad har egentligen språket ”leet” med detta att göra? Kort sagt önskar jag att det vore klarare vad uppsatsen egentligen avhandlar.

För det andra tycker jag att redogörelsen för WoW är onödigt lång; den bidrar lite till att svara på uppsatsens frågeställningar.

Min tredje och sista invändning gäller metodvalet. Uppsatsens metodavsnitt är välskrivet och tydligt, men tycks dock finnas ett betydande problem med hur undersökningen utförts. Enligt Tilly är det metoden deltagande observation som ligger till grund för studien. Deltagande observation skiljer sig emellertid ifrån att ”endast” analysera tidigare erfarenheter, på det vis Tilly har gjort. Både deltagandet och observationen bör ske på ett sätt som är förenligt med forskarens ontologiska och epistemologiska ståndpunkter och, i min mening, bör de även vara genomtänkta och strukturerade på ett medvetet sätt. Konkret skulle detta till exempel innebära att forskaren reflekterar över hur aktiv denna bör vara i sitt deltagande och att löpande anteckningar förs under studiens gång. För att detta ska vara möjligt måste undersökningen vara planerad. Man bör alltså inte skriva om sina upplevelser och kalla sin metod deltagande observation om dessa erfarenheter inte erhållits under den tid en man bedrivit sin studie.

Typografi på webben

2006-05-10T14:24:00.000+02:00

Många webbmakares dröm har ju länge varit en förbättrad typografi för webben. Nu tycks det finnas ett vettigt sätt att med hälp av flash och javascript använda teckensnitt på hemsidor utan att användaren behöver ha dessa installerade på sin dator. Metoden heter sIRF och du kan läsa om den på Axbom's blogg samt på Mike Davidsons blogg. Inte illa!

Bloggtips

2006-05-10T14:18:00.000+02:00

Jag har hållit ett öga på Per Axboms Blogg under terminen. Axbom håller på med användbarhet och tillgänglighet på webben och publicerar en hel del intressanta nyheter om detta.

Kommentarer till seminariet den 26/4 -06

2006-04-26T15:53:00.000+02:00

Idag hade vi ytterligare ett seminarium knutet till kursen medieteknisk forskning. Denna gång var det Mattias Arvola, forskare och blivande lektor vi SH, som var seminarieledare. Diskussionen kretsade huvudsakligen kring interpretiv forskning och vad man bör tänka på när man bedriver sådan – vilka principer man bör tillämpa – vilka principer man bör tillämpa. Arvola berättade om sin egen forskning och vilka problem och brister den har i detta avseende.

Vi diskuterade även huruvida det är rimligt att byta ontologisk och epistemologisk ståndpunkt när det passar. Arvola’s ståndpunkt var pragmatikerns. Han hävdade att metod och teori (vilka i sin tur underbyggs av vissa världs- och kunskapssyner) bör anpassas för att åstadkomma bra forskning. Själv skulle jag nog inte vilja vara så flexibel i mitt val, för mig är ontolgiska och epistemologiska ståndpunkter en fundamental tro, som inte kan justeras av bekvämlighet.

Arvola menade också att forskare vid olika institutioner förväntas ha olika ståndpunkter. Inom medieteknik har den positivistiska traditionen gällt (även om den interpretiva på senare tid vunnit mark). Detta har bland annat gjort att MTforskare generellt har avstått från att inkludera en beskrivning av sina personliga ståndpunkter i forskningspresentationer.

Kommentarer till seminariet den 22/3 -06

2006-03-23T10:15:00.000+01:00

Ett nyckelord för detta seminarium var metodologi vilket seminarieledaren, Ken Knoespel, menade var synonymt med inramning eller angripssätt. Knoespel uppmanade oss till att återvända till att göra grundläggande filosofiska frågeställningar om alla våra upplevelser och i synnerhet att ställa nya frågor om alla de fenomen vi ställs inför, i våra medietekniska arbeten såväl som i vardagen.
Under föreläsningen fördes mina tankar till Edmund Husserls berömda fenomenologiska metod. Under en hel termin lät han sina studenter analysera en postlåda ur olika perspektiv. Husserls poäng skiljde sig nog i och för sig till viss del från Knoespels. Husserl strävade efter att hitta "tillbaka till sakerna själva", dvs. bort från tingens benämningar. Han uppmuntrade dock, precis som Knoespel, till att vidga våra perspektiv på fenomen i vår omvärld; att hitta nya angreppssätt.

Kommenarer till seminariet 22/2 -06

2006-02-28T19:02:00.000+01:00

I kursen Vetenskapligt skrivande hade vi förra veckan ett seminarium som huvudsakligen handlade om etnografi. Vi diskuterade styrkor och svagheter med etnografisk metod samt en studie där denna metod använts. Jag kommer i det följande att ta upp en av de aspekter av diskussionen som jag tyckte var intressant.
Ett återkommande tema i vår diskussion var vad som brukar kallas reflexivitet, det vill säga hur forskarens (eller etnografens) närvaro påverkar det fält han/hon avser att studera. Den etnografiska metoden, i likhet med många andra metoder, innebär oundvikligen att forskaren på ett eller annat sätt inverkar på sitt studieobjekt, Detta ignorerades i regel av tidiga etnografer som tyckte sig, enligt naturvetenskaplig förebild, kunna utföra sina studier utan att behöva ta hänsyn till reflexitetens problem. Under seminariet kom det också upp idéer om vad som möjligen kan mildra problemet. Ett förslag var att bedriva etnografiska studier under lång tid, så att de som ingår i fältet hinner vänja sig vid etnografens närvaro. Ett annat var att wallraffa, det vill säga att forskaren inte talar om för de i fältet att han/hon studerar dem. Detta, var vi överens om, innebar en del moraliska problem. Att ljuga för de man studerar, eller på annat sätt få dem att tro att man är någon man egentligen inte är, var vi nog eniga om var omoraliskt. För en forskare att varje gång han/hon träffar en ny (potentiell) informant förklara att denne ingår i en studie ansågs emellertid inte heller nödvändigt. Vad som krävs är således att forskaren gör en rimlig avvägning. Ett tredje sätt att undvika reflexivitetens problem ansågs kunna vara för forskaren att delta i studiesubjektens aktiviteter. Genom att gå utöver en vanlig observation och göra en deltagande observation skulle forskaren bli integrerad i sitt fält och på detta sätt skulle studiesubjekten agera mer ”naturligt”.

Niklas och Johan

2006-02-02T14:11:00.000+01:00

Titta på videon

Vlog

2006-02-02T10:32:00.000+01:00

Titta på videon

Den här videon gjordes i en workshop den 2 februari 2006. Skulle kanske rakat mig...

Min Feed-läsare

2006-01-25T21:25:00.000+01:00

Så här ser min feed-läsare, FeedDemon, ut.

2006-01-25T11:28:00.000+01:00

För er som uppmärksammat mina nysningar under de senaste dagarna kommer detta inte som någon överraskning. Jag är brakförkyld.

Dagen kommer att tillbringas ensam i lägenheten inlindad i filtar. Ja, det är fruktansvärt synd om mig.

En första post

2006-01-24T17:22:00.000+01:00

Jaha ja, det blev en bloggare av mig med.