Ninna - om Kost och Hälsa

Berglins har fått till det med LCHF

2012-01-18T08:27:00.001+01:00

Bilden har jag hämtat från SvD, och det är som sagt Berglins som är upphovet till den.

Haha! Ja! Smal kan man nog bli med LCHF, bara man inte proppar i sig för mycket fett. För kalorier är ändå alltid kalorier. Äter man fler än man förbränner så blir man inte smalare. Tvärtom.
Och sen har vi det där andra....
Vitaminer, mineraler, antioxidanter, enzymer, basbildande ämnen...
Men det tar vi en annan gång.

Nå! Kan sallat läka fibromyalgi?

2012-01-17T20:11:00.001+01:00

Ja, jag är böjd att svara JA på den här frågan. Även om man givetvis även måste ta med i beräkningen att fibromyalgi har väldigt mycket med stress att göra.
Kvarstår den stress i ens liv som ligger bakom fibromyalgi, utbrändhet mm, kan kanske inte en ändring av kosten göra en frisk, men sannolikt kommer en förändring åtminstone att lindra besvären betydligt.

Nu har det gått 2,5 månad sedan jag förändrade min kost till att innehålla betydligt mer färsk frukt och råa grönsaker. Inte minst den typ av sallad som är gröna blad av olika sort. Jag har alltså inte valt att äta salladskål, eller isbergssallad annat än i vissa blandningar, även om det inte är fel på något vis. Istället har jag valt bladspenat, ruccola, machesalld m.fl sorter. Ju intensivare, mörkare grön färg på bladen, desto bättre. Det finns utmärkta salladsblandningar i butikerna, många av dem redan färdigsköljda.
Och jag mår helt klart fysiskt bättre. Mindre smärta, inte lika trött, bättre koncentrationsförmåga, magen och tarmarna fungerar bättre och - min personliga bästa vinst med det hela - är inte längre lika stel och benägen för yrsel. (Den typ av yrsel som har med stela muskler och leder att göra.

Då har jag ändå inte tagit steget fullt ut och ätit enligt en strikt Rawfooddiet. Alltså enbart rå, oupphettad mat. Jag resonerade nämligen som så, att jag nog skulle må lite väl dåligt om jag la om kosten så radikalt från ena dagen till den andra. Kan även vara svårt att hålla fast vid en ny kosthållning om man förändrar sina vanor alltför abrupt. Nå, en del kan, men jag har inte den läggningen att jag skulle klara av det.
Dessutom kan det vara bra sett ur ett längre perspektiv att skynda långsamt. Lägg till en nyttig sak i taget så kroppen hinner vänja sig efterhand. Även ett barn vänjer man vid nya smaker och konsistenser med en sak i taget. Detta gäller även vuxna magar.

Första tiden, faktiskt 1,5 - 2 månader nånting, var väldigt turbulent med magkatarr och illamående. På vissa sätt mådde jag sämre än innan. Men jag hade förväntat att något skulle hända som kanske inte var helt trevligt, och eftersom jag som positiva inslag gick ner några kilo i vikt och blev både piggare och klarare i tankarna, var det ju klart och tydligt att något positivt hände i kroppen tack vare all sallat och annat grönt.

Jag blev onekligen en smula förvånad över att jag blev så behagligt och varaktigt mätt av det jag åt. Även jag har ju tagit intryck av LCHF och har också sedan långt innan LCHF dök upp i det allmänna medvetandet, känt till att protein mättar länge och håller kroppen med låga blodsockersvängningar.

På kuppen blev det så att jag rent generellt åt mindre mängd mat och mer vegetariskt. Även det jag lagat till i form av risotto eller grytor eller annat. Det mår jag bra av, har jag tydligt märkt.

Jag vill inte skrika här om att detta är det enda rätta sättet att äta. Var och en av oss är en unik individ som själv måste finna ut vad vi mår bäst av. men rent generellt anser jag att LCHF-rörelsen vuxit sig lite väl stark, och dess mest extrema form är snarare hälsovådlig än nyttig. På längre sikt sett alltså.
Däremot kan det säkert finnas en och annan som verkligen mår bra av en mer proteinrik kost, liksom att det kanske rent av kan vara nödvändigt med en period av en extremt låg GI-diet för att balansera upp gamla, dåliga sockerrika kostvanor. Men en stadigvarande kost praktiskt taget helt utan vegetabilier tror jag inte på.

Att jag pratar för en mer vegetariskt inriktad kost, ska inte förstås aom att jag anser att socker och andra snabba kolhydrater skulle vara bra. Tvärtom! Jag hävdar fortfarande att raffinerat socker, vitt raffinerat vetemjöl och andra processade "förädlade" varor inte är ägnat som människoföda!

Ät naturliga rena råvarar! Så lite behandlade och förändrade som möjligt!
Låt också bli alla mejerivaror. Komjölk är inte heller avsett som människoföda, och framför allt inte alla dessa underliga yoghurtsvarianter i miniförpackningar som snarare är godis än mat.

Ett betydligt bättre alternativ om man vill ha fruktyoghurt är att åtminstone ta naturell yoghurt och själv blanda i bitar av frukt. Det är bra mycket nyttigare och mycket, mycket godare.

För 1,5 vecka sedan vaknade jag med svidont i halsen (ett barnbarn som smittat mig) och det utvecklade sig till en urtrist brakförkylning. Sängläge med andra ord. Nå, sånt händer men nackdelen var ju att det mesta av den frukt och de grönsaker jag hade hemma tog slut. Några morötter låg ensamma och dansade i grönsakslådan. En kväll drabbades jag (i abstinenes költåg?) av ett vansinnigt sug efter grillad kyckling, och i fredags tog jag tag i mig och cyklade bort till Ica.
Så till fredag middag proppade jag i mig alldeles för mycket kyckling, till lördag frukost åt jag macka med ett jättelager leverpastej. Under dygnet som gick från första kycklingtuggan åt jag också tre fyra ägg och ännu en omgång kyckling.
Jag fick inte bara ont i magen, utan i flera dygn efteråt har jag nu varit stelare, tröttare och haft mer ont i muskler och leder. Trots att jag även hade ätit apelsiner, sallat, körsbärstomater och annat i grönsaksväg.
Kan inte, hur gärna jag än skulle vilja, skylla på förkylningen för det.

Nu har jag köpt mera grönfoder och tänker att det nog är dags att ta den här Rawfood-dieten till nästa nivå. Alltså ännu mer grönsaker och mindre tillagat och mindre kött i kosthållningen. Jag tänker inte, åtminstone inte ännu, bojkotta allt animaliskt och allt tillagat och bara knapra råkost. Men jag känner att det är dags för en ökning av intaget enzymer, antioxidanter och basbildande föda.

Och det är otroligt gott med sallader!
Prova med att inte bara äta sallad, tomat och gurka, utan blanda i små buketter av rå broccolli, tunt skivade strimlor av färsk fänkål, bladselleri, rårivna morötter, avocado och - naturligtvis - cashewnötter, valnötter, pinjenötter, sötmandel....
Och som ytterligare mättnadsfaktor - kidneybönor, kikärtor eller andra baljväxter!

Fruktsallader med olika nötter i är gott, näringsrikt och mättande. Och inte bara som mellanmål! Frukt till frukost och sedan enbart frukt under hela förmiddagen är Rawfoods råd nummer ett.

Mera om - Kan Sallat läka Fibromyalgi?

2011-12-18T22:07:00.002+01:00

Första inlägget om Sallat och Fibromyalgi hittar du HÄR.

Allt skrivet om Sallat och Fibromyalgi finns HÄR på en egen temasida, samt på HEMSIDAN

Det hade gått 5 eller 6 dagar av min första enkla kostförändring, när min bäste vän på jobbet dängde en bok i händerna på mig och sa: "Jag tror du kanske skulle kunna ha nytta och glädje av den här! Läs och berätta sedan för mig vad du tyckte."

Boken han så lämpligt och vältajmat presenterade för mig, var Harvey Diamonds "Lev utan smärta" med underrubriken:
"Förstå orsaken till: led & muskelvärk, magbesvär, huvudvärk, trötthet och mycket mer...
och hur du besegrar dem på ett naturligt sätt"

"Fit for life" mumlade jag och sa sedan högt: "Honom känner jag till! Jag vet vad han står för och har läst hans bok Fit for life. Har den hemma förresten. Och det är ju lite åt det hållet som jag börjat äta nu."
Jag tog hem boken och slukade den!

Jag skulle vilja rekommendera den till var och en som har problem med hälsan. Som Diamond skriver på första sidan, är det en bok för den som lider av "artrit, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, huvudvärk, lupus, och mycket mer."

Men nu när jag har läst den och delvis ätit enligt rekommendationerna, och i en hel vecka försökt att skriva något om den, finner jag att det är jättesvårt. Hur skriver jag en recension om en sådan här bok? Hur skriver jag om att äta sallad och avocado och cashewnötter - och en hel del annat som smakar hur bra som helst - morgon middag kväll, och övertygar om att det är en bra idé?

För under de 6 veckor som gått sedan jag var hos doktorn och bl.a. tog EKG, har jag - trots en smula bumpighet på vägen i form av mindre sköna reaktioner på dieten (berättar om detta vid ett senare tillfälle) - blivit piggare och gladare, börjat kunna cykla och promenera igen så smått, smärtan har vikit undan en del,och till och med den där jävelusiska stelheten har minskat. Visserligen har jag fortfarande ont, och stelheten är där så jag har fortfarande hemska morgnar och får tänka mig noga för hur jag rör mig - eller inte rör mig. Men ÄNDÅ! Det har lättat i min kropp! Jag har också bättre ork och lättare för att såväl ta mig för ett och annat, liksom att jag fått tillbaka en del av min koncentrationsförmåga. Jag märker ju till exempel att jag har börjat få idéer igen till skrivande, och en del av dessa idéer orkar jag till och med förverkliga.

Dessutom har jag gått ner sisådär 3-4 kg i vikt. På köpet! Som bonus!

Det jag äter är godare än det jag åt tidigare! Jag blir behagligare mätt, och mättnaden håller i minst lika länge som när jag åt en massa animaliskt protein. Jag är numera sällan sugen så där på "något". Choklad längtar jag inte speciellt mycket efter, inte kaffe heller. Utom de där båda dagarna då jag hade grillat tre kycklingklubbor och åt två ena kvällen och en till lunch dagen därpå. Oj vad jag pimplade kaffe de där dagarna! Undrar varför det var så?
Och cigaretter har jag bara skänkt några ytliga tankar vid ett par tillfällen. Mitt periodrökande har jag velat bli av med länge eftersom jag mått så dåligt av det. Vem kunde ana att sallat skulle få bukt med det!

Tja! Så det jag bästa kan göra är väl att skriva om vad jag gör, hur jag gör, vad jag äter och hur jag mår av det. Men just nu - bara ytterligare lite info!

Vad som gäller, är att man ska äta massor av FÄRSK FRUKT OCH RÅA GRÖNSAKER! På det sättet får man i sig vitaminer, mineraler, antioxidanter och naturliga enzymer- för det är detta som är vägen till hälsa. Det behöver inte alls vara krångligt. Man äter av det som finns i butikernas grönsaksdiskar. Man behöver inte handla i specialbutiker eller hälsokostaffärer. Det är vanliga salladsblandningar det är frågan om. Samt förstås tomat, gurka, paprika, zuccini, stjälkselleri, fänkål, spenat, morötter - äh! Titta er runt i diskarna! Välj och vraka och stoppa i er.

Nej det behöver inte bli dyrare för matkontot. Automatiskt äter man mindre av det andra, och om man tänker ett steg till, slipper man snart lägga ner en massa pengar på smärtstillande, antiinflammatoriskt, blodtryckssänkande, sömnpiller, lugnande, den där knäppa medicinen man ibland ger fibromyalkiker som egentligen är avsedd för epileptiker...
Ja! Behöver jag säga så mycket mer! Till och med kosttillskotten kan man minska på!
Vad har ni att förlora? Mat ska man ju ändå ha! Så varför inte låta maten vara ens medicin!
_ _ _ _

Den här lilla recensionen av boken fann jag på 5code där den även finns att köpa, liksom på adlibris (142 kr där, ingen porto kommer till)

Denna banbrytande bok kommer att bli till stor glädje för alla som längtar efter att lära sig hur man kan övervinna artrit, fibromyalgi, lupus, kroniskt trötthetssyndrom och andra slags smärtor, istället för att bara lära sig leva med dessa sjukdomar och bekämpa dem med farliga mediciner. Detta är inte bara en genomgång av problemen och en hjälp för hur du skall hanterad dem, utan den ger dig en genomförbar plan för tillfrisknande.

Boken förser dig med de efterlängtade svaren på hur du kan övervinna dessa problem så att du kan leva ett smärtfritt liv med mer energi. Förutom detta kommer du att få lära känna ett naturligt alternativ till antiinflammatoriska mediciner nämligen enzymer som minskar inflammation utan att ge några som helst biverkningar.
Ord. Pris: 189 Kr

149:-

I boken tar Diamond upp vikten av att få i sig tillräckligt av inte bara vitaminer och mineraler, utan även av enzymer. Och enzymer finns bara i levande föda. Alltså mat som inte tillagats. Varken kokts, stekts eller grillats. Ingenting får hettas upp till mer än 40 grader. Det behöver inte innebära att man enbart måste äta färsk frukt, råa grönsaker, groddar och nötter och mandel. Man kan även äta tillagade rätter - om man vill göra det.
Men han rekommenderar åtminstone ett par saker:

om man inte vill gör någon annan förändring i sitt ätande, så ta åtminstone som vana att äta enbart färsk frukt under förmiddagarna. Enbart den förändringen kan göra underverk
ät åtminstone hälften av totala mängden mat i form av levande föda. Sallat, tomat, paprika, gurka etc
att en vecka per månad, eller en dag per vecka, enbart leva på levande föda

Det är väl inte oöverstigligt?

Jag kommer att skriva inlägg då och då om vad jag äter och hur jag mår av det. Följ etiketten "Sallat och Fibro", för vanliga blogginlägg, eller läs under länken Sallat och Fibromyalgi som ligger uppe bland temasidorna, eller på Hemsidan.

Lycka till!
önskar Sallatoholicken Ninna (ni kan inte ana så gott det smakar med späda spenatblad)

Hon fick vänta i tio år!

2011-12-12T11:15:00.002+01:00

Eva Mandelqvist från Borlänge - Foto Ingvar Karmhed

Jag hoppar kort in här med ett annat inlägg än det jag planerat och jobbar med, men som även får illustrera hur den vanliga läkarvetenskapen missar att under åratal ställa rätt diagnos. Till helt onödigt lidande för patienten.

Jag kan inte låta bli att tänka att en alternativ hälsokonsult, till exempel en zonterapeut, betydligt snabbare hade funnit orsaken och dessutom kunnat ge adekvata kostråd.

Tio år i väntan på en diagnos
"Det tar i genomsnitt nästan tio år för en glutenintolerant att få sin diagnos, visar ny forskning från Umeå universitet. Tusentals personer mår dåligt i onödan och riskerar allvarliga följdsjukdomar, anser Svenska Celiakiförbundet" Läs mer...

Att behöva gå i upp till 10 år innan man får en diagnos, tycker jag är horribelt. Det är inte så lätt för den enskilde, alla har inte de kunskaper som behövs för att själv förstå vad som är fel och man litar på läkarna. Att sedan läkare lättvindigt tar till "diagnoser" såsom stress eller psykiska problem, är ännu mer horribelt. En liten klapp på huvudet "Det är här inne det fungerar fel..."

Nej jag menar inte att läkare i gemen är okunniga eller slarviga eller överlägsna. De allra flesta är seriösa och har gedigna kunskaper i det de fått lära sig. Men i allmänhet vet de inte så mycket om hur kosten påverkar våra kroppar, och inte tillräckligt om hur matsmältningssystemet fungerar. Till det behöver man en specialinriktad utbildning såsom till dietist eller ännu heller nutritionist.

Däremot borde de veta mer än vad många tycks göra. Att ordentligt undersöka eventuella fysiologiska orsaker borde vara det första en läkare tänker på. Men så är det långt ifrån alltid.

Jag är själv glutenintolerant och därtill veteallergiker men fick själv ta tag i för att bli åtminstone lite tagen på allvar. Men när jag väl kom dithän att man tog prover, så hade jag inte ätit några sädesslag alls på såpass lång tid att det inte syntes nåt anmärkningsvärt på provsvaren. Grundförutsättningen är nämligen den att problemen måste vara aktuella för att det ska synas något. men inte ville jag börja äta vete igen under X antal månader bara för att det skulle synas på provsvaren.

Gluten påverkar tunntarmen på så sätt att flimmerhåren som normalt ska ta upp näring förstörs. Framför allt på barn orsakar detta näringsbrist och i värsta fall blir inte bara blodvärdena dåliga, även tillväxten kan stanna av.

Om man drabbas av Celiaki som vuxen kan det vara svårare att se det. Blodvärdena anses vara inom det normala spektrat och ingen omotiverad viktminskning kan påvisas. Symptomen kan vara sådana som gasbildning, illamående, magknip, diaréer som ibland varvas med förstoppning, klåda i ändtarmsöppningen mm (mer om symptom här) men mer sällan i direkt anslutning till att man äter något med gluten i.

Med symtptom som dessa och de som även Eva Mandelqvist berättar om, borde ingen avfärdas med att det hela bara är frågan om stress utan att någon ordentlig undersökning först kunnat utesluta andra orsaker.

Kan sallat läka fibromyalgi?

2011-12-11T22:17:00.007+01:00

Jag har haft fibromyalgi i ett flertal år, och det brukar ju gå lite upp och ner med hur man mår.
De senaste månaderna har jag mått riktigt ruskigt dåligt.

Liksom många andra som mår dåligt, har jag förstås försökt hitta lösningar och bot. Jag har hela tiden vägrat acceptera en kronisk sjukdom. Jag ska bli frisk, har jag tänkt, men hittills misslyckats. Men jag vill inte ge upp! Oftast inte, i alla fall.

Jag anser att den sjukdom eller ohälsa man fått och som inte totaltförstört något i kroppen - ett avkapat ben lär inte växa ut igen för att ta ett drastiskt exempel - måste också kunna fås att försvinna igen. Om man bara ger kroppen rätt förutsättningar är den fantastisk nog och helt kapabel till att kunna läka allt.

Kruxet är nog bara det, att vi inte förrän det gått alldeles för lång tid blir medvetna om en sjukdom eller ett syndrom. De tidiga små signalerna ignorerar vi. Vi vet faktiskt ofta inte ens om att det är kroppen som signalerar att något håller på att gå fel. Vi tänker att livet är så här. Lite ont i huvudet då och då. Det kliar på huden. Man har snuva och skyller kanske på nån allergi. Inget att göra något åt. Livet är sådant.

När det börjar bli besvärande går vi till doktorn, men där hittar man inget fel på oss. Inga prover visar något konstigt. Kanske lätt förhöjt kolesterol. Liten smula för högt blodtryck. En släng av magkatarr. Hjärtat slår dubbelslag ibland. Vi får rådet att ta det lite lugnare. Minska på stressen. Så får vi kanske något att hämta ut från apoteket.

Inte förrän vi sitter där med smärta i hela kroppen eller något annat mer eller mindre handikappande, blir vi till fullo medvetna om att problemet kanske är allvarligare än vi trott. Och den medicin vi får hjälper inte. Lindrar kanske - i bästa fall - men tar inte bort grundorsaken. Man blir inte frisk. Istället mår man bara allt sämre.

~~~~ ~~~~ ~~~~

När det gäller fibromyalgi har jag stött på ett flertal teorier om vad som är orsaken.
En kvinna menade att det orsakas av Candida albicans, en svamp som normalt finns i vår bakterieflora, men som har tagit över och skapat obalans i kroppen.
Detta är inte alls ologiskt eller otroligt och boten den här kvinnan förordade var att under 2 - 6 månader dricka aloeverajuice och vitlökssaft (Jo. Pressad rå vitlök.) Givetvis skulle man också utesluta socker och vitt bröd (något jag ändå inte äter).
Jag drack vitlökssaft och aloeverajuice i 2,5 månad men det enda det gav mig var förbaskat ont i magen.
Men det fungerar tydligen för en del. (Kan det skada?)

Men om orsaken hade varit så enkel som Candida, kan man undra varför inte läkare som rutin ger fibromyalgipatienter ett lagom antal doser av någon svampdödande medicin. Diflucan till exempel. Då hade man ju snabbt haft problemet ur världen. Eller?

Annika Dahlkvist menar att LCHF-kosten botade hennes fibromyalgi, och det kan visst vara så. Personligen har jag nog aldrig kommit att må så dåligt av en specifik mathållning, som jag gjorde när jag provade LCHF. Men vi är alla olika och mår bra av olika saker, och så måste det få lov att vara.

Andra åter förordar ingefära, gurkmeja, Litomove, omega 3 eller annat som hälsokostaffärer och olika naturterapeuter kan erbjuda. Det finns zonterapi, olika typer av massage, yoga, ayurveda, homeopati - ja en uppsjö av olika teorier och behandlingar.

De enda personer jag under åren läst om som blivit av med sin fibromyalgi, är de som gjort radikala förändringar i sitt liv. Kanske har de anammat den psykiska biten, stressen är ju en betydande orsak, och gått ur ett nedbrytande förhållande eller sagt upp sig på ett jobb de vantrivts med.
Eller som en kvinna jag för många år sedan läste om i tidningen Hälsa. Hon hade brutit helt med sitt gamla liv. Flyttat till Hawaii, blivit vegetarian och gått på regelbunden massage. Undrar hur det är med henne nu för tiden?

Många preparat kan lindra. I form av droppar, kapslar, tabletter, örttéer, juicer, extrakt. Inte tu tal om det. Litomove nyponkapslar, har jag funnit ge utmärkt lindring. Ingefära fungerar (utrensande), liksom gurkmeja (inflammationshämmande). Och glöm för allt i världen inte vitlök!

Omega 3 är nödvändig för många av kroppens funktioner och har dessutom en antiinflammatorisk effekt. För övrigt har hälsobranschen många preparat att välja emellan som är alldeles utmärkta.

Har ni förresten lagt märke till, att allt jag hittills skrivit även involverar att man blir tvungen lägga ut pengar för något extra man behöver köpa? Varor eller tjänster! Något man kanske borde fundera lite över. Tycker ni inte?

~~~~ ~~~~ ~~~~

Skolmedicinen förser oss med mediciner tillverkade och distribuerade av (vinstdrivande) läkemedelsföretag. Vi får antiinflammatoriska fast man säger till oss att fibromyalgi inte är inflammatoriskt (vilket är bullshit, de enda värktabletter som hjälper är Ipren, Naproxen och liknande NSAID alltså antiinflammatoriska). Förutom smärtstillande kan vi också mycket väl få utskrivet blodtryckssänkande, muskelavslappnande, lugnande, uppiggande, insomningsmedel.... och en mängd andra gifter som på sikt gör mer skada än nytta.

Men jag har inte mött eller hört talas om någon som blivit frisk med hjälp av smärtstillande eller inflammationshämmande, med blodtrycksänkande eller muskelavslappande, med lugnande eller ångestdämpande. De lindrar i bästa fall. Dövar. Men friskare blir man inte. Snarare tvärtom. Efter ett antal år söker sig många vidare till den alternativa medicinen, då de bara mår sämre och sämre med den moderna traditionella. De som inte mår så dåligt att de gett upp förstås, och sitter och knaprar tabletter på löpande band och tar död på sig den vägen. Eller som aldrig ens tänkt på att ifrågasätta farbror doktorns råd och recept.

Vi är en guldgruva för läkemedelsbolagen, så det är klart att DE inte vill att vi ska bli friska.

Jag har alltid ansett att varje person med fibromyalgi har sin egen unika kombination av orsaker till syndromet, och även sin alldeles egna unika möjlighet till läkning. Vissa blir friska av vitlökssaft och aloeverajuice, andra genom att skippa en sockerrik diet och äta enligt LCHF.
Vilken är din väg?
För andra åter ser det kanske mer hopplöst ut. Lindring, men sällan någon bot. Eller?

Har ni för övrigt tänkt på, att de flesta alternativa läroteser är tusentals år gamla - örtmedicin, zonterapi, akupunktur, schiatzu, ayurveda, etc etc - medan vår moderna medicinvetenskap endast har några hundratals år på nacken. Kanske kan man rent av säga att den först blev något att "räkna med" från mitten av 1800-talet nån gång, och kanske särskilt från förra sekelskiftet. La belle epouque på mer än ett sätt. (HA!)

Nej, jag har inte brytt mig om att kolla upp några exakta årtal. Det är inte så viktigt i det här sammanhanget. Men det var faktiskt inte särskilt länge sedan läkare gick direkt från obduktioner till förlossningar, utan att ens tvätta händerna däremellan. Det var heller inte särskilt länge sedan personer såsom t.ex Marie Curie, Röntgen, Pasteur med flera gjorde sig kända över hela Europa och än vidare.

~~~~ ~~~~ ~~~~

För lite drygt en månad sedan, kände jag att jag stod inför ett allvarligt val. Jag mådde så dåligt, att livet rent ut sagt var som pest OCH kolera. Hade fruktansvärt ont. Var fruktansvärt stel. Hade ingen ork och minimal koncentrationsförmåga. Orkade inte ens göra sådant som jag normalt tycker är roligt. Skulle det vara på det här viset resten av mitt liv, vore det lika bra om resten av mitt liv blev så kort som bara vore möjligt!

Eller också kunde jag göra något åt det hela.

Ändra på de stora sakerna kunde jag ju inte göra. Politiker och deras beslut om sjukförsäkringar, utförsäkringar och "arbetslinje" kunde jag ju inte byta ut. Något jobb kunde jag inte gå till en arbetsgivare och tvinga mig till. Kunde ju knappt gå någonstans förresten.

Vinna på tips eller lotto eller hästar skulle jag inte heller kunna räkna med - ja det vet vi ju alla hur lätt DET är, dessutom är det sällan eller aldrig som jag satsar pengar på något sådant - så det där med att bli rik snabbt var ju en ganska så utopisk tanke. Hade annars varit trevligt.

Och att få publicerat nåt jag skriver! Hehe! Jag skriver ju inte ens något nytt skönlitterärt för närvarande och har inte gjort på ett bra tag, så ett och annat blogg- och hemsidesinlägg var väl vad jag i bästa fall kunde hoppas på att prestera.

Vad kunde jag göra då för att åtminstone må lite bättre resten av det liv jag har? Oavsett om det blir för 20 år till eller för bara en vecka. Tja, det primära vore ju faktiskt att åtminstone kunna må drägligt! Hoppet om att bli av med fibromyalgin helt var inte särskilt stort. Men att kunna ta en promenad på nån halvtimme åtminstone, cykla den jämförelsevis lilla rundan ner till stranden och hem igen, sitta på en vanlig stol länge nog för att hinna dricka en kopp kaffe! Kanske rent av ha ork att umgås med någon då och då. Vore det för mycket att hoppas på?

I bakhuvudet hade kunskaperna bultat på ett bra tag. Det var kroppen som skrek åt mig vad jag borde göra. ATT jag borde göra NÅGOT! "Du är fullproppad med slaggprodukter, toxiner, översyrlighet och är jävligt i obalans" - skrek den. Ayurvedadelen av mig skrek lika högt: "Du har ju en obalans som inte är av denna världen! I ALLA doshorna!"

Jag hörde skriken och sa "jaja" så där lite nonchalant som att jag minsann veeeet - men glömde det sedan och stekte krögarpytt till lunch. Firade helgen med choklad och cigaretter.

Äpplena låg i skålen tills de endera krympte bort eller ruttnade. Päronen blev till mos i min väska och bananerna svartnade.

Broccolin gulnade, gurkan blev gulseg, tomaterna möglade, kålrötter och selleri blev sega och beska, och morötterna kunde man nästan knyta ihop. Om jag nu ens köpte några grönsaker förstås.

Jag levde ett matliv tvärt emot mina egna principer och kunskaper.

Men när jag under en hel vecka inte ens klarade av att lugnt cykla de knappa 15 minuter det oftast tar till min arbetsträning utan tvingades ta bilen, och väl där knappt kunde sitta eller stå eller gå för att kroppen vägrade samarbeta, och då det stramade över bröstet...
DÅ BLEV JAG RÄDD!

I början av november gick jag så till farbror doktorn och fick kollat upp mitt EKG. Det var inget fel på hjärtat och jag drog en lättnadens suck. Spänningen över bröstet minskade faktiskt redan innan jag hunnit gå därifrån. (Och vad övrigt sas där är mellan honom och mig.)

Ett par dagar senare lydde jag äntligen kroppens tjatande och beslöt att till en början se till att äta mer färsk frukt och råa grönsaker. Dessutom la jag av med blodtrycksmedicinen och hade bara Ibumetinen som reserv om jag skulle få riktigt ont. Jag hade nämligen redan börjat känna av magkatarrsliknande besvär, och då en av biverkningarna av antiinflammatoriska mediciner är magsår och allmänt ökad blödningbenägenhet, var det nödvändigt att hålla upp med de tabletterna.

Bara ett par dagar senare hade min ständiga molande huvudvärk släppt liksom resten av trycket över bröstkorgen.

Jag ökade mängden råa grönsaker och lyssnade på min mage som sa att kött inte var det lämpligaste för närvarande. (jävla kyckling den där helgen... fast den smakade gott i munnen...)

Så det blev vegetariskt och samtidigt mindre portioner.
Det var magen som sa det. Inte jag. Egentligen.

Under de följande 10 dagarna släppte den tandvärksliknande smärtan i händerna och jag blev piggare. Jag blev oerhört lycklig när jag på lördagen kunde cykla till amnesty och hem igen, och på söndagen klara av att (lugnt) cykla och promenera en sväng om travet och Vallåsdammarna och det visade sig att jag hade varit ute en hel timme sammanlagt.

Jag hade visserligen ändå väldigt ont och var stel i musklerna, och kunde fortfarande inte sitta på en vanlig stol och äta, men den värsta udden av smärta hade slipats ner. Dessutom hade jag under de här 10 dagarna gått ner 1,5 kg.

~~~~ ~~~~ ~~~~

Jag tror det hade gått 5 - 6 dagar av min kostförändring, när en vän på min arbetsplats dängde en bok i händerna på mig och sa: "Jag tror du kanske skulle kunna ha nytta och glädje av den här! Läs och berätta sedan för mig vad du tyckte."

Boken han så lämpligt och vältajmat presenterade för mig, var...

(fortsättning följer i nästa inlägg...)

Sockerchock!

2011-11-13T10:49:00.001+01:00

(Bilden kommer också från Svenska Dagbladet)

Länk till: Quiz om socker på SvD:s matsida

Jag blev faktiskt en smula chockad när jag såg svaret på en av de här frågorna. Därför kan jag inte låta bli att kommentera det här, trots att jag nu "fuskar" och ger er facit till just den frågan.

Enligt försäljningsstatistiken äter svenska folket i snitt inte mindre än 40 kilo socker per år och person!
40 kilo på 52 veckor!
Det är mer än 7,5 hg per vecka och person!
Det är sjukt!

Men så kom jag att tänka på, hur mycket godis, kakor, läsk osv som faktiskt konsumeras så jag borde inte bli chockad av resultatet.
En stund senare kom jag att tänka på att inget i frågan sagt att försäljningsstatistiken tagit med godis, kakor etc. Tänk om det är så att de här 40 kg socker per person och år ÄR rent socker!
Strösocker, bitsocker, råsocker, rörsocker, muscovado, farin, etc etc
Då blir bilden betydligt mer skrämmande.

Inte konstigt att så många är eller blir sjuka på olika sätt.

Kaffe - värsta hälsodrycken?

2011-10-02T18:06:00.011+02:00

En artikel i Svenska Dagbladet fångade min uppmärksamhet. Om Kaffe!

Det är Petra Månström som skriver om det i sin Maratonblogg.
Jag kopierar in hennes inlägg här nedan i dess helhet.
Även bilden har jag hämtat därifrån.

Den ursprungliga artikeln finns HÄR!!!

Kaffe har flera positiva effekter på hälsan, visar ny forskning. Foto: Colourbox.
Kaffe är rena hälsodrycken, läser jag idag. I artikeln fanns en intressant lista över åtta hälsovinster med att dricka kaffe som jag gärna vill visa för er som inte har sett den:
1. Verkar aptitdämpande och ökar energiförbrukningen genom att öka kroppens värmeproduktion samtidigt som användandet av fett ökar. Den ökade energiförbrukningen är måttlig, kanske 10 procent under ett dygn då man druckit 3-4 koppar kaffe, men kan ha vikteffekter på lång sikt.
2. Koffeinet i kaffe verkar uppiggande. Koffein blockerar sömn genom att reagera med en receptor i nervsystemet som kallas adenosinreceptorn.
3. Frisätter adrenalin som piggar upp och höjer blodtrycket tillfälligt vilket ökar blodflödet till hjärnan. Adrenalin vidgar luftrören och stimulerar andningen vilket är bra för astmatiker.
4. Kaffe innehåller nyttiga antioxidanter som flavanoider, exempelvis klorogensyra. Dessa anses vara viktiga orsaker till att kaffedrickare har lägre risk för flera sjukdomar som olika cancerformer exempelvis lever-, prostata- och bröstcancer.
5. Kaffe ökar nivåerna av dopamin.
6. Kaffe ökar insulinkänsligheten och stabiliserar blodsockret vilket kan vara en orsak till att det minskar risken för typ 2 diabetes (så kallad ålders-diabetes).
7. Tycks motverka Parkinsons sjukdom samt demens som alzheimer.
8. Minskar risken för stroke.
(Källa: Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds Universitet)
Hela artikeln hittar du här. Ska man vara lite kritisk så undrar man ju vem som beställt/finansierat studien…

Petra Månström 29 september 2011 |

"Demensrisk ökar med vikten"

2011-05-03T10:45:00.003+02:00

Man kan idag läsa nedanstående i Svenska Dagbladet. Alltså ännu en anledning till att göra sitt yttersta för att gå ner i vikt.

Demensrisk ökar med vikten

3 maj 2011 kl 01:30, uppdaterad: 3 maj 2011 kl 07:01

Den som är överviktig eller fet i medelåldern löper 80 procent högre risk än normalviktiga att drabbas av demens på äldre dagar, visar en studie av 8 500 svenska tvillingar. Ju högre vikt, desto större risk att insjukna, skriver Dagens Nyheter.

En förklaring kan vara att många överviktiga lider av högt blodtryck eller åderförkalkning, som ökar demensrisken. Dessutom bildar kroppsfettet proteiner som kan trigga igång inflammationer i hjärnan.

~~~~~~

Redan en viktminskning av 10% kan göra stor skillnad även om det kan förefalla vara frågan om få antal kilon. Inte bara vad gäller blodtrycket. Hela kroppen mår bättre av en lägre vikt. Hjärt- och kärlsystemet, blodsocker/insulin-balansen, hormonbalansen. Ja alla fysiologiska funktioner!
Men givetvis även den fysiska känslan. Att kunna röra sig lättare och smidigare. Orka mer. Att helt enkelt må bättre på alla sätt.

På det psykologiska planet är känslan av en lättare kropp helt fantastisk. När man märker att förra vinterns jacka är stor som ett hus och man måste köpa en ny, blir man lycklig. Liksom när man efterhand märker hur alla andra av ens kläder plötsligt flaxar och fladdrar kring kroppen på en.
När man åter kan knyta skorna utan att huvudet förefaller sprängas och man inte längre låter som en ångvält, då blir man också lycklig.
När man orkar gå den där skogspromenaden utan att vila minst tre gånger och vara helt "färdig" när man kommer tillbaka hem, då är det en ren njutning!
Och att ha ork över när man kommer hem från jobbet! Ja! Behöver jag säga mer?

Jag har själv gått ner 14 kg hittills och även om jag bör gå ner ungefär lika mycket till, känner jag mig redan som en ny människa. Jag orkar cykla och promenera. Jag är gladare och mer positivt inställd till det mesta. Jag känner mig rakare i hållningen och skäms inte längre över min kropp. Och lyckokänslan att kunna få på mig kläder som tidigare bara låg och gav mig dåligt samvete - den är obeskrivlig! För att inte tala om ett och annat nyinköp jag kunnat göra.

Jag har gått ner ganska sakta i vikt, men i gengäld har jag inte drabbats av några stora bakslag. Jag har gått ner, vikten har stått stilla, jag har gått ner lite till - och så vidare. Men man får inte glömma att ens viktökning har pågått under ganska lång tid, så varför tro att man plötsligt ska bli av med allt på ett litet kick? Det är i de allra flesta fall dömt att misslyckas.

Jag skulle vilja rekommendera ViktVäktarna för en varaktig viktminskning, men att man väljer mat med lågt GI, alltså med långvarig mättnad, och med högt näringsvärde. De har ett sunt tänkande att man måste förändra sina kostvanor och sitt mattänkande för en varaktig viktminskning. Men också att man måste leva på ett sätt som fungerar i vardagen. Var och en måste hitta det som han eller hon mår bra av och som fungerar. Här i Halmstad har vi Veronikas Välmående, som erbjuder ett komplett program för viktminskning och bättre hälsa, och som jag varmt rekommenderar.

LCHF, Xtravaganza och liknande då?
Ja LCHF har i grunden ett ganska positivt tänkande, att utesluta snabba kolhydrater och äta sådant som får bra balans på blodsocker/insulinutslaget. Men jag tror inte på att leva resten av sitt liv på en extrem LCHF-kost. Däremot kan det vara bra att inleda en bättre kosthållning med en tämligen strikt diet. Jag tror inte på att utesluta kolhydrater helt för all framtid. Men även här är det ju balans det är frågan om. Vad mår just jag bra av? Hur ska just min framtida kosthållning se ut?

X-travaganza tror jag inte alls på. Jo, möjligen som en kickstart då, liksom LCHFs extremaste variant. Men enligt den uppfattning jag fått, är det här snarare till skada än till nytta. Extremt hård träning i kombination med underliga grönsakssoppor och mängder med vatten. Visst bör man dricka mycket! Men att rekommendera minst 5 liter vatten per dag utöver det man får i sig med sopporna och i kombination med mycket hård träning! NEJ! Det ger alltför stora risker för sk vattenförgiftning. Detta har hänt! Med såna stora mängder vätska lakas kroppens salter ut, och det är INTE BRA!!!

För övrigt? Jo! Folk i allmänhet tycks inte ha den blekaste aning om vad vare sig kolhydrater egentligen är, eller hur kroppen fungerar och vad den behöver och tål.
Man vill inte ändra på sitt sätt att leva! Man vill äta sitt godis och sina pizzor, eller vad det nu är man gör. Softa i soffan och fika på stan. Man tycks inte inse att för en varaktig viktminskning och ett hälsosammare liv MÅSTE man ändra sin livsstil. Äta bättre och mindre, motionera och träna mer!

Istället tar man tar sig en snabbkur och blir av med den förargliga övervikten (I bästa fall. Om man inte blir sjuk på kuppen.) Och sedan återgår man till att leva på just precis det sätt som orsakade ens övervikt - och i förekommande fall sjukdom - från första början.

Gränsdragning

2011-02-21T12:08:00.001+01:00

Normalt sett är den här bloggen avsedd att handla om kost och hälsa. Jag skriver om näring, proteiner, kolhydrater, fett, vitaminer etc. Jag skriver om BMI, om viktminskning; om olika kostvarianter. Ja, jag skriver om det mesta som har med den fysiska kroppen att göra. Inklusive om fibromyalgi och andra närliggande ämnen.
Men förra inlägget hamnade på gränsen till något helt annat. På gränsen till politik.

Det finns en sak som påverkar den fysiska hälsan oerhört mycket, utöver virus, bakterier m.m. å ena sidan, och övervikt, kostrelaterade sjukdomar etc. å den andra, och det är psyket. Och jag pratar inte här om psykiska sjukdomar, jag pratar om stress.

I dagens läge. I en tid då sjukförsäkringen undermineras, när arbetslinjen är en linje till arbetslöshet och utanförskap, när alltfler människor far alltmer illa, orsakar gällande regler att sjuka bara blir sjukare.
Man hör allt oftare tal om människor som begår självmord i ren förtvivlan, och det är inte svårt att räkna ut att svartjobb och småkriminalitet ökar som en följd av en alltmer ansträngd ekonomi. För dem som har ork och kunskaper och möjligheter förstås. Andra mår bara sämre och sämre.

Att vara arbetslös och sjuk - och kanske därtill ensam - stimulerar inte till att ta sig i kragen och ta ett låglönejobb, i den mån det ens finns något, bara för att ersättningarna stryps och kontrollen över de utslagna blir alltmer styrd för varje Fas. En ekonomi som är mer eller mindre obefintlig, oron inför framtiden, och den känsla av värdelöshet som reglerna trummar in i en, skapar enbart depression och en djup känsla av meningslöshet. Det ger inget som helst incitament till att vara aktiv. All ork har runnit ur en.

Moment 22 - i modern tappning

2011-02-15T22:24:00.002+01:00

Läste om hur Laholms kommun hjälper nyanlända flyktingar med att ta körkort, för att de lättare ska kunna få jobb. Aldrig har man hört att någon kommun på motsvarande sätt hjälpt en svenskfödd arbetslös att ta körkort för att lättare kunna få jobb....
Och jag tänker inte komma med några kommentarer om huruvida de verkligen får ett jobb sedan...
Inte konstigt att SD får alltfler sympatisörer.

Det svider extra, så här i utförsäkringarnas tid, när till och med de näst sämst drabbade svenskarna får betala skatt på sina 223 kr per dag (1115 kr per vecka), vilket är den summa man kan få i aktivitetsstöd. Före skatt alltså.
De allra sämst drabbade får ingenting. Inte ens socialbidrag...
(Och socialbidrag blir väl inte mer värdigt för att man kallar det vid ett annat namn.)

~~ ~~ ~~

Och knappt ingen utförsäkrad får något jobb! Det ser bara ut så i statistiken. Vi går från att vara arbetslösa eller sjukskrivna till att - i bästa fall - få aktivitetsstöd och används som gratis arbetskraft under kortare eller längre tid. Dock inte längre än 6 månader på ett och samma ställe.

Det heter att den här arbetslinjen ska få folk att ta de jobb som finns att tillgå. Det är bara det - man TAR aldrig ett jobb. Det tillhör de rikas privilegium att bli "head-huntade". Och de med "kontakter".
En vanlig svensson kan inte bara kliva in på ett företag och säga: Nu ska jag jobba här!

Men ingen arbetsgivare erbjuder en sjuk eller en handikappad en anställning. Inte när det finns friska förmågor att tillgå. Och inte heller så länge det finns gratis arbetskraft - i form av utförsäkrade och arbetslösa som ska ha sk praktikplatser eller arbetsprövningsställen.

Till policyn hör däremot, att man inte får en praktik- eller arbetsprövningsplats om inte företaget kan (eller vill?) anställa personen i fråga senare. Så nu är vi vid Moment 22 - man får varken jobb eller praktikplats. Man kastas i stället hit och dit, tills dess man ger upp och istället kastar sig i närmaste vattendrag eller tömmer burken med sömnpiller.

~~ ~~ ~~

Hallandsposten låter idag meddela:

I ett nytt pressmeddelande hänvisar Arbetsförmedlingen till nya siffror som pekar på att arbetslösheten i Halland nu verkar ha bromsats - och till och med minskar.
"Antalet inskrivna är i dag färre än för ett år sedan" säger Bodil Ljungberg, arbetsförmedlingschef i Halland, i pressmeddelandet.
Under januari anmäldes 1 450 nya jobb till Af vilket är 500 fler än för ett år sedan. Dessutom har antalet inskrivna minskat med 150 personer sedan januari 2010.
Fler verkar befinna sig i någon form av arbetsmarknadspolitiskt program.
"Vi kan se en tydlig ökning av de som står längst bort från arbetsmarknaden i arbetsmarknadspolitiska program, och det är bra", säger Bodil Ljungberg.

"Fler verkar befinna sig i någon form av arbetsmarknadspolitiskt program." står det bland annat. Ja, det är säkerligen just de där som är arbetslösa och har kastats ut till aktivitetsstödsaktiviteter. (Hängde ni med där?) För de ÄR faktisk fortfarande arbetslösa. Egentligen!

Det är också frågan om dem som var sjukskrivna, som blev utförsäkrade, som slängdes iväg till arbetsförmedlingen för att frisera sjukskrivningssiffrorna - och som nu slussats vidare till, i många fall, ingenting.

Och det var inte så väldigt länge sedan man i nyheterna kunde lyssna på uppgifter om att sjukskrivningssiffrorna gått ner, men i nästa andetag fick höra att såväl antalet arbetslösa som personer med försörjningsstöd ökat.
(Socialbidrag! - Nå! Var det mer värde i den andra benämningen?)

~~ ~~ ~~

Och nu ser jag att Halmstad ska ta emot fler flyktingar under 2011. Inte 100, såsom det tidigare beslutats om, utan 150. Ska de också få sina körkort betalda av skattepengar?

~~ ~~ ~~

Sanning går inte att dölja i längden

2011-02-15T16:19:00.001+01:00

M:s ekonomiska politik gynnar höginkomsttagare - Läs på DN/Debatt!

Att tugga eller inte tugga - det är frågan

2011-02-14T23:47:00.000+01:00

"Får man tugga här", frågar en och annan när de kliver in till ViktVäktarna. "Ja visst får man det", blir svaret, och de kliver glada in.
De kommer kanske från Extravaganza eller nån juice- och buljongkur, eller nåt annat som i stort sett bara innebär flytande "föda", underliga pulverblandningar, och kanske extrem träning. Något som kanske kan fungera under en tid - för en del - men som knappast är något att rekommendera för längre tidsperioder, och minst av allt som en bestående livsstil.

Framför allt - tro på dig själv!

Jo man behöver tugga. Man behöver äta mat med substans, som mättar och tillfredsställer. Mat som ger näring och energi, men även fyller behovet av doft, smak, utseende och konsistens. En odefinierbar grådassig sörja gläder ingen, oavsett hur sprängfylld med näring den än må vara.

Det bästa vore, inte enbart vid en önskan om viktminskning, att vänja sig vid en hälsosam kosthållning som man kan hålla fast vid under resten av sitt liv. Inte en kur! Inte några veckor hit och några veckor dit - för att sedan falla tillbaka till de matvanor som redan gjort en överviktig och i värsta fall sjuk.

I de flesta fall kan en såpass enkel sak som mindre portionsstorlekar i kombination med ökad motion, till och med bara lätt ökad motion, göra underverk för såväl hälsan som utseendet. Utesluter man dessutom sötsaker och åtminstone det mesta av de snabba kolhydraterna, dvs bl.a. bullar, kakor, godis, läsk - SOCKER - så kan man sedan svara på frågan: "Men, vad smal du blivit och så pigg du ser ut! Vad har du gjort?" med "Jag har inte gjort nånting, bara slutat äta kakor och godis!" Jodå! Jag har hört detta. Många gånger.

Redan en viktminskning på 5% förbättrar en överviktigs hälsotillstånd märkbart. Och vid en 10%-ig minskning märks det dessutom på ett mycket trevligt sätt på ens kläder. För det är inte bara vad tester hos doktorn säger, blodsocker, kolesterol, blodtryck etc, utan kanske i ännu högre grad hur man känner sig i vardagen. Lättare, rörligare, piggare.
Min egen viktminskning på 13% (hittills) gjorde att jag kunde slänga min gamla vinterjacka, samt börja använda en hel del gamla favoriter som tidigare varit mer eller mindre omöjliga att få på ens. Och det är mycket skönare numera att promenera, även om jag har en bra bit kvar till en mil per dag.

Tugga var det ja! Visst behöver vi tugga! Men många gånger tuggar vi i oss allt för mycket. Och många gånger är det inte ens frågan om ett modest tuggande!
Vi glufsar i oss!

Efter middagen - var ärliga nu - hur många av oss sätter oss inte framför teven med en påse av nånting, en skål av nånting annat. Och sen går det per automatik mest hela kvällen. In i munnen med kakor, chips och godis.

Det spelar ingen roll hur mätt man var efter middagen. Sötkladdigt och saltkrispigt finns det alltid rum för. Och hur många av oss stoppar inte i oss resterna från barnens tallrikar, de sista köttbullarna, några kalla potatisar med en klick smör på. Eller vad som nu blev över av middagen.
För inte kan man slänga mat heller! Det vore ju synd och skam!

Rätt vad det är så finner man sig sitta där, kanske i värsta fall dubbelt så stor som man en gång var. Och begriper inte hur det kunnat bli så! För de där chipsen, godisbitarna, kakorna, det var ju inte så mycket egentligen! Bara lite gott att tugga på till kvällsfikat!
Men tuggade gjorde vi. Automatiskt! En godis, ett chips i taget. Hela tiden. Oupphörligen. Utan att vi ens tänkte på det.

Dags kanske att börja tänka till lite?
Dags kanske att börja tänka på att varje överflödigt kilo har vi själva tuggat oss till. För det är väl ingen som tvingat oss till det?

Man kan undra var vi lärt oss det här beteendet. Att man prompt måste ha nåt att tugga på i snart sagt alla tillfällen. Måste vi äta när vi ser på teve? Måste vi ha nåt sött att tugga på till kaffet på maten? Måste man alltid fira med mat? Trösta sig med mat?

Men man kan ännu mer undra hur det kommer sig att vi, vuxna människor, sitter och proppar i oss sådant som inte bara är helt onödigt, utan rent ut sagt farligt för oss. Borde vi inte veta bättre?

Nej! Jag gör inte så här längre. Gör ni?

Kan man bli smalare och friskare utan LCHF?

2011-01-24T13:43:00.002+01:00

Ja det kan man säkerligen!
Gå ner i vikt - helt klart - för det finns en faktor som ingen kosthållning kan komma förbi. Nämligen den, att för att kunna gå ner i vikt måste kroppen förbränna fler kalorier än den tar in. Sedan spelar det ingen som helst roll om kalorierna kommer från fett eller kött eller bröd eller frukt eller ens - från kakor och godis.
Vad gäller energiomsättningen alltså.

Om viktminskningen är så särskilt hälsosam däremot, är en helt annan femma. Och om man kan vänja sig vid en kosthållning som man mår bra av och kan hålla för resten av sitt liv. För det är väl det det hela främst handlar om? Att välja en livsstil som är hälsosam!
Den livsstil man hittills haft har ju renderat en övervikt och sannolikt också mer eller mindre uttalade hälsorisker. För att inte säga kanske en redan etablerad kostrelaterad sjukdom.

Så varför just LCHF! Är det det ultimata och mest perfekta svaret?
Inte nödvändigtvis. Man kan leva hälsosamt även på annat sätt.

MEN!!!!
Inte om man fortsätter med att äta snabba kolhydrater i tid och otid.
Vitt raffinerat socker, och bröd bakat på vitt raffinerat vetemjöl, kakor, godis och läsk, är några av de produkter jag helst skulle vilja bannlysa.
Men det skulle ju inte gå. Hela industrier skulle kollapsa.
Förutom det faktum att människor i allmänhet varken kan, vill, eller orkar lägga om sina vanor så mycket. Vete är alldeles för etablerat, liksom socker och alla översötade mjölkvarianter. Smaksatta miniyoughurtar t.ex, som i själva verket inte är annat än godis.

Men det finns alternativ till LCHF. Nämligen Atkins, Southbeach, Montignac, GI, Stenålderskost och kanske några till.
Som ni ser - nära besläktade med LCHF.

För min personliga del tål jag inte att äta våra vanliga sädesslag. Framför allt då inte vete. Så just den punkten underlättar ju mathållningen för mig.
Trodde ni ja!

Jag tål inte heller mjölkprodukter, vilket fick en mycket obehaglig följd då jag följde LCHF senhösten 2009 och både åt ost och turkisk youghurt.
Jag mår heller inte bra av för mycket av vare sig fett eller animaliskt protein, så vad gör jag då? Jo, jag äter med baktanken: En kombination av GI och Stenålderskost. Sneglar åt LCHF och hittar bra tips och recept på de sidorna.

Jag äter kolhydrater. Jag märker att jag mår bra av kolhydrater - men inte vilka kolhydrater som helst! Och inte i vilka mängder som helst!
Endast i undantagsfall äter jag av de snabbare sorterna, och då alltid i samband med något med lågt GI.
Jag äter vanligt fett, men jag vräker inte i mig av det - samma gäller kött, kyckling och fisk.
Jag konsumerar en hel del ägg, i olika former.

Men kanske framför allt! Jag har lärt mig att äta mindre portioner än tidigare, jag äter regelbundet, och jag motionerar såpass mycket som jag klarar av med tanke på min fibromyalgi och den för närvarande rådande väderleken.

Jag går ner i vikt, sakta visserligen men säkert.

Och det viktigaste - jag äter på ett sätt som inte hindrar mig i vardagen eller i det praktiska livet. Jag äter övervägande det som är näringsrikt och hälsosamt, och jag kan fortsätta att äta så för resten av mitt liv.
Nej. Jag försakar inte "godbitarna" helt - men jag äter mindre av dem och njuter när jag gör det. Vägrar ha dåligt samvete för en chokladbit.
För det är inte enbart VAD man äter som avgör hur man mår, utan även HUR och NÄR och i vilka kombinationer.

SÅ! En fråga till sist:
Tuggar ni den mat ni äter, eller glufsar ni bara i er? Minns att magen har inga tänder! Och kroppen kan bara ta upp näring från MYCKET finfördelad föda.

Viktminskning ; Lite om gångna tider

2011-01-12T20:58:00.001+01:00

Funderingarna kring och skrivandet om viktminskning kommer jag att fortsätta med ett tag framöver. Men i dagens LCHF-influerade kost-nätaktiviteter vet man knappt om man törs lägga in något som handlar om kolhydrater, och som uttrycker något annat än fasa för de farliga kolhydraterna, men why not!
Varför fega ur nu när man inte gjort det tidigare?
Mina worddokument på mitt omistliga USB-minne är en outsinlig källa till både det ena och det andra.

Och jag tänker börja med att ta er tillbaka i tiden några miljoner år eller så. Så sätt er nu till rätta, bunkra upp med kaffe eller te och se till att ni sitter riktigt bekvämt.
Klara? Bra! Då kör vi igång!

I apans fotspår

I begynnelsen!
Om man ser tillbaka på människans långa utvecklingshistoria, framgår det att tandbyggnaden med små hörntänder är hennes äldsta särdrag. Därnäst kommer den upprätta gången, varigenom händerna blev fria att gripa, använda verktyg osv, och sist av allt hjärnans kraftiga utveckling.

Fossil pekar på, att de första primaterna levde här på jorden redan för ca 80 miljoner år sedan. I Egypten har man upptäckt ett stort antal fossila primatrester med en ålder av 30-35 miljoner år. De flesta fossil från denna tid är Pongider, alltså den familj som inbegriper gorilla, schimpans och orangutang, men det finns också en del rester av en liten apa med människoliknande tandbyggnad, Propliopithecus. Möjligen kan detta vara en tidig medlem av Hominidae.

Upptäckter i Östafrika tyder på att de första mer människoliknande varelserna dök upp för ca 20 miljoner år sedan, nämligen Ramapithecus. Man vet inte så mycket om denna art. Inte ens om den var tvåbent eller fyrbent. Men sannolikt levde den i skogarna, eftersom man har hittat fossil av den tillsammans med andra skogslevande djur. Bl.a. har man i lager av samma ålder, hittat ett skenben av en antilop. Detta ser ut att ha blivit krossat av en sten, för att man skulle komma åt märgen. Kanske tyder det på att Ramapithecus använde redskap. Däremot säger det inget som helst om Ramapithecus själv jagade.

För 5 miljoner år sedan kom halvmänniskorna eller Australopithecus. Dessa hade upprätt gång, mänsklig tandbyggnad och har kanske åtminstone till en del kunnat tillverka enkla stenverktyg. Hjärnans storlek var dock jämförbar med människoapornas. Släktet Homo anses ha utspjälkats från Australopithecus för ca 2,5-3 miljoner år sedan. Man har funnit en tidig art, Homo habilis, vilken levde under samma tid. Deras hjärna var större och kraniet mer människolikt.

Homo erectus, "den upprättgående människan", levde under en tidsrymd som sträcker sig från ungefär 2 miljoner till 100 000 f.Kr. Då tar Neanderthal-människan vid som dominerande ras fram till ca 40 000 f.Kr.

Den moderna människan
Under och efter sista nedisningen, som tog slut för ca 50 000 år sedan, dök en ny människoform upp, Homo sapiens, vilken tycktes sopa Neanderthal-människan från jordens yta. Det är denna Cro Magnon-människa, som också hade en konstnärlig ådra och skapade oändligt många grottmålningar, samt började tillverka mer sofistikerade verktyg, kläder, smycken mm.

Läs gärna Jean Auel's böcker om Ayla, "Grottbjörnens folk" m.fl. De ger på ett spännande och intressant sätt inblick i hur livet kanske kunde te sig för detta folkslag. Auel lär ha gjort en gedigen research inför skrivandet av sina romaner.
(Homo sapiens betyder för övrigt "den tänkande", eller "den förståndiga" människan. En beteckning som kanske inte alltid stämmer överens med verkligheten.)

Matvanor
Exakt när vi klev ner från träden och ut på slätten, och när vi så småningom började jaga, är svårt att fastställa. I första hand fick man hur som helst förlita sig på, att få sin näring från vad man kunde finna på marken och i träden. Frukt, bär, nötter, fröer, rötter, stjälkar, vildväxande sädesslag, gröna blad och annat ätbart från olika växter. I urmänniskans diet ingick också ett rikt sortiment av insekter inklusive larver. Detta gav ett proteinrikt och fettfattigt kosttillskott. Men huvudsakligen, och helst, livnärde man sig på frukt. Då även de frukter som vi nu mest kallar grönsaker, alltså av typen tomat, gurka, zuccini, aubergine, paprika o.likn.

Det är bara att se efter hur apsläktet lever nu för tiden och vad de äter, så förstår man hur det kan ha varit för våra avlägsna förfäder. Man åt en sak i taget! Hittade de ett träd med mango (?), åt man mango så länge det fanns några kvar. Man samlade inte ihop till tio olika födoämnen och gjorde någon sorts sallad eller gryträtt på dem. Inte heller förstörde man födan genom att upphetta den! Och likadant gjorde man oavsett vad det var man fann. Var det larver det var frågan om, så åt man larverna, precis sådana de var, utan att koka eller steka dem. Utan att servera den med ris och grönsaker. Man åt tills man var mätt eller det inte fanns fler. Då letade man efter annan föda. Denna kosthållning torde ha varit dominerande i åtskilliga miljoner år.

Vi börjar få smak för kött
Kanske var det med Ramapithecus eller rent av först med Australopithecus, som vi så smått började ta oss ut på stäppen och upptäcka kött mer på allvar. Först troligen i form av de rester som kan ha funnits kvar av byten som nedlagts av olika rovdjur. Men detta var ett mycket riskabelt sätt att skaffa mat. När som helst kunde den rättmätige ägaren till bytet komma tillbaka, och då fick denne jägare lätt ytterligare ett byte att smörja kråset med.

Men man måste ha märkt, att man höll sig mätt längre på kött än på blad och frukter. Detta gav tid över för annat än att bara äta mer eller mindre konstant. Man började bli mer social, mer konstnärlig, hjärnan utvecklades! Kanske lärde man sig snara och tillverka andra typer av fällor för råttor, kaniner och annat, för att så småningom gå samman i grupper och fånga även större djur.

Svält - ett evigt dilemma
Svälten har varit människans följeslagare så länge hon har existerat! Först nu på senare tid (och på det stora hela är det en mycket kort tid), har vi kunnat vara relativt säkra på att inte behöva svälta. D.v.s. en del av oss har inte behövt riskera svält. Globalt sett är det än i dag fler människor på vår jord som svälter, än som lever i överflöd. Den stora skillnaden mellan oss och stenåldersmänniskorna, är att de svalt periodvis under året, medan det under andra tider fanns rikligt med föda. Nu för tiden är det så, att vissa folk svälter till döds, medan andra sakta begår självmord med kniv och gaffel.

Först sedan vi för ca 15 000 år sedan blev bofasta och lärde oss att odla spannmål och annat matnyttigt, ökade möjligheterna att förvara större mängder föda inför kommande behov. Ändå var tillgången på föda aldrig något man kunde vara helt säker på, eftersom skörden kunde slå fel eller bli förstörd under lagringen av många olika anledningar.

På det stora hela, under årmiljoner, har svält varit ett betydligt vanligare tillstånd än överflöd. Därför har det varit ett måste för kroppen, att kunna lagra energi så effektivt som möjligt, för att överleva svältperioder. Den som bäst klarade av svältperioderna, var också den som kunde sätta avkomma till världen och på så vis föra sina gener vidare till nästa generation. Detta genetiska arv, som utvecklats under så oerhört lång tid, innebär att våra kroppar än i dag är inställda på svält. Så fort den får chansen, lagrar den energi. Och det är i form av fett, energin lagras! När vi låter bli att äta, som under en fasta, eller bara äter lite, som under en bantningskur, tror kroppen att den svälter och ställer in sig på sparlåga. Det gäller ju att spara på de resurser den har, tills den får mat igen. Varje sådan svältperiod lär kroppen att bli allt effektivare i sitt energisparande. D.v.s. saktar ner ämnesomsättningen för att tära så lite som möjligt på energiförrådet, för att när kroppen så äntligen får mat igen, är den än effektivare i sitt sätt att lagra fett inför kommande svältperioder. Det är därför det inte fungerar att gå ner i vikt genom att äta mindre.
Dessutom, vilket inte är så särskilt lustigt för oss överviktiga som vill ha tillbaka ungdomens slankhet, använder sig kroppen i fösta hand av proteinet när den tvingas ta av sina resurser under svältperioden. Med andra ord sparar den så länge det går på fettdepåerna och tär istället på musklerna.

Det förefaller vara logiskt "ät mindre, så blir du smalare" men är helt fel. Kroppen fungerar inte på det viset. Det är en myt att det går att förlora vikt genom en bantningskur! Jovisst, kan man förlora ett antal kilo under kurens lopp, men så snart man börjar äta som vanligt igen, går man upp de förlorade kilona och i allmänhet några till. Om man verkligen vill bli smalare, gäller det att tillägna sig en helt ny livsstil som tar hänsyn till dessa faktorer. D.v.s. i stora drag, inte äta mindre kanske utan vettigare, samt öka energiåtgången med motion och träning. Forskarna basunerade relativt nyligen ut att de hade funnit en fetma-gen. Givetvis måste det finnas en gen för fetma! Eller rättare sagt, en gen för att effektivt kunna lagra energi i fettdepåer i kroppen. Vi hade knappast kommit ur apstadiet och bort från grottlivet om det inte hade funnits en dylik gen!

Köttätare - och andra
Det finns ännu en sak som utvecklats hos oss under årmiljonerna, som är av betydelse när det gäller kost och hälsa, nämligen - matsmältningssystemet! Vi är fortfarande byggda för att i huvudsak livnära oss på vegetabilier, inte kött. Vi har tänder som fungerar bäst när det gäller att mala och krossa nötter och annan cellulosarik föda. Jämför gärna med kattens tänder, som är avsedda att fånga ett byte och sedan slita sönder dess kropp.

Vi har ett långt tarmsystem, som är anpassat för att hinna bearbeta dessa cellulosarika födoämnen och utvinna näringen därur. Typiska köttätare har ett kort tarmsystem. I viss mån, och om vi äter på rätt sätt, har vi anpassat oss till en diet där det ingår kött, men alltför mycket kött skapar ofta problem under digestionen. Vi drabbas av magkatarrer och uppkördhet. Tarmpassagen blir för långsam, utan eller med för lite cellulosafibrer. Detta orsakar förstoppning. Denna förstoppning leder så småningom till hemorrojder och divertiklar och sannolikt också till magkatarr, magsår, ulcerös colit, morbus crohn m.fl. tarmsjukdomar. Och detta är bara en del av de problem som ensidig förtäring av animaliska produkter orsakar.

Framför allt den alternativa hälsorörelsen, hävdar att en långsam tarmpassage och därav följande förstoppning, även leder till så vitt skilda problem som allergier, eksem, återkommande förkylningar, njurbesvär, urinvägsinfektioner, muskel- och ledbesvär, sömnsvårigheter, huvudvärk, illamående och nervositet. Första steget är ofta att kroppen blir för sur. Man blir trött, okoncentrerad, ofta förkyld, får besvär med lederna och återkommande svampinfektioner - för att bara nämna några av obehagen! Denna obalans, denna försurning av blodet, har även ett medicinskt namn - Acidos. Men som ofta är så vanligt, besvären finns där långt innan läkarna med hjälp av blodprover, inser att något är fel.

Vi är anpassningsbara
Nu säger kanske någon: "Men eskimåerna då, dom äter ju bara kött och fisk och så'nt, och tycks ändå vara friska? Diabetes och hjärt- kärlsjukdomar lär vara väldigt sällsynta!" Ja, det stämmer! Men det finns ändå en viss skillnad! Först vill jag påpeka att detta gäller gamla tiders Inuiter. Nu har den moderna civilisationen invaderat även Grönland, med allt vad det innebär av kostförändringar och alkohol- och tobaksmissbruk. Människokroppen är nämligen fantastisk när det gäller att anpassa sig! Från början beboddes jorden enbart på områden där det dels var en temperatur som var behaglig att leva i, dels där det fanns växtlighet så man ständig kunde finna föda. Men människorna utvecklades, blev fler, lärde sig jaga och blev nomader för att kunna följa efter sina bytesdjur. Successivt anpassade man sig till att leva under andra betingelser. Men det var en anpassning som tillägnades under åtskilliga tusentals år.

På Grönland och i Alaska hamnade ett folkslag, Eskimåer. Detta ord kommer av esquimantjik, vilket betyder "den som äter rått kött". Själva kallar de sig inuit, "människa". Dessa levde på vad havet kunde erbjuda. Och - som namnet säger - i rått tillstånd! Numera vet vi, att fiskars, sälars och valars fett är omättat, vilket ger ett mycket gott skydd för hjärt- och kärlsjukdomar. Dessutom åt man delar av dessa djur, som vi moderna människor aldrig ens skulle komma på tanken att stoppa i mun. T.ex. ansågs ögonen på en nyfångad val vara en delikatess! Rå lever var bland det första man stoppade i sig när man skurit upp bytet i fråga. Förmodligen var det just sådana och andra, för oss udda vanor, som gjorde att de fick i sig alla de näringsämnen de behövde. T.o.m. vitamin C! Detta finns bl.a. i huden på sälar och valar, vilket man tuggade i sig rått som vi tuggar i oss kola.

En sak till! Jägar- och samlarfolken rörde sig mycket och över stora områden. Det var man tvungna till, för att kunna samla in mat. Man gjorde alltså åt en hel del energi genom sitt sätt att leva. Vi däremot behöver i allmänhet inte röra oss särskilt mycket för att fungera i samhället. Vi har bilar, hissar, fjärrkontroller, närliggande livsmedelsbutiker etc. och många, om än inte alla, har ett mer eller mindre stillasittande arbete.

Olika livsstilar
Nu skulle man kunna tro, att den moderna människan ändå har existerat tillräckligt länge för att generna ska ha kunnat anpassa sig till den nya livsstilen. Men för att hålla oss strikt till saken - det är egentligen bara under de senaste decennierna, eller möjligen seklet, som vår nuvarande kosthållning med sina genmanipulerade och raffinerade produkter har existert.
Det hade ju varit praktiskt om det varit så, men ack nej! Vad är ens några hundra år i vår moderna historia mot de miljoner år det tog att utveckla oss till den Homo sapiens sapiens vi nu är? Nämligen stenåldersmänniskor, om än i en IT-värld!
På den riktiga stenåldern åt man så mycket man kunde när man hade möjligheter till det. Kosten var rik på fibrer, mineraler och vitaminer. Ingenting var raffinerat eller bearbetat. Socker fick man i sig naturligt från frukt och bär. Visst åt man fett, men det behövdes och dessutom var det frågan om naturliga nyttiga fetter i naturliga sammanhang. Ingen tog bort fettranden, men det fanns heller inga margariner, inga transfetter, ingen konstgjord mat, what so ever!

Vi tycks tro nu för tiden, med LCHF-rörelsen och liknande, att det är de mättade fetterna som är bäst eftersom det är dessa som finns i dagens kött. Men det är så att viltkött har en betydligt högre halt omättade och fleromättade fettsyror än vanligt nöt- och griskött. Och det var alltså det som människan åt under åtskilliga tusentals år. Att det är så, att köttet numera innehåller mer mättade fetter, beror på den moderna djurhållningen och den mat som djuren i allmänhet får. Ingen kossa, gris eller höna vill egentligen frivilligt äta torkat och pulveriserat fiskrens. Inte om de hade kunnat få välja själva.
Och inte heller hade de valt att ständigt stå uppbundna i lagårdar eller hållna i stior och andra mer eller mindre trånga utrymmen. Lyckligtvis tycks det gå mot allt mer frigående djurbesättningar och ekologiskt producerat kött.

Moderna tider
I samband med industrialiseringen utvecklades välfärden och med den förändrades matvanorna för allt fler. De rika har alltid strävat efter att stå över allmogen, inte minst vad gäller kosten. Där åt man vetebröd i stället för grovt rågbröd. Man åt mycket kött och söta, feta delikatesser istället för kål, lök och rovor. Men det var också bland överklassen som man i allmänhet var fet och led av gikt, gallbesvär och andra åkommor. Visserligen var det kanske inte så roligt att höra till det motsatta lägret. Man led å ena sidan inte av välfärdssjukdomar, men å andra sidan var risken för undernäring större och kroppen slets ofta ut i förtid av tungt arbete och andra umbäranden. Men de bland arbetarklassen som fick tillräcklig mängd föda, och inte hade det alltför erbarmligt, var som regel också betydligt friskare än den rike. Men avundsjukan och strävan efter att få det bättre, har nog alltid funnits. Och det att få det bättre, ansåg man innebära bl.a. en "finare" kost.

Nu för tiden har alla vi västerlänningar en "fin" kost. Vi äter förhållandevis mycket kött och mycket vitt bröd och kakor och andra sötade delikatesser. Vi äter mängder av godis och dricker litervis med läsk, och snabbmatsrestauranger poppar upp som svampar ur jorden en varmfuktig sensommardag. Kosten är rik på mättade fetter, raffinerat vetemjöl och raffinerat socker. Många av våra baslivsmedel är fråntagna sina naturliga näringsämnen, för att sedan bli "berikade" med t.ex. vitaminer. Vi blir allt fetare och allt sjukare. Näringsbrist är faktiskt en realitet och bristsjukdomar långt ifrån en utopi. Framför allt lider vi i allmänhet brist på vitaminer och mineraler. Faktum är, att man vid undersökningar har sett, att vi totalt sett äter mindre i västvärlden. Trots detta blir vi alltså bara fetare. Vi äter mindre men en större andel av det vi äter, består av fett och socker. Kosten ger då inte utrymme för att få i sig tillräckligt av viktiga näringsämnen. Jag för min del tror att det finns minst två större faktorer bakom den trenden.

Den ena är att alltför många av oss har gått på "bantningsmyten". Vi äter färre kalorier för att vi tycker att vi är för tjocka och vill gå ner i vikt. Kroppen svarar med att minska ämnesomsättningshastigheten. Den "behöver" allt mindre kalorier. Så när vi slutar den kuren, går vi upp i vikt igen. Givetvis! Vi har ju varit utsatta för svält! Kroppen vill bara lagra upp energi för att skydda sig inför nästa eventuella svältperiod. Och den kommer! Vi ville ju bli smala!

Efter ett antal sådana här bantningskurer, den ena "bättre" än den andra, är vi med största sannolikhet fetare än när vi började. Vi äter antagligen vid det här laget väldigt lite. Kanske i värsta fall bara 1000 - 1200 kcal/dag. Som en följd av detta får vi inte i oss tillräckligt av de näringsämnen vi behöver. Vi är undernärda och övergödda samtidigt. Det är detta som kallas jojo-bantning, och är långt skadligare för oss än en måttlig övervikt.

Den andra faktorn är att vi är ena riktiga gottegrisar. Vi älskar det som är sött. Kombinationen sött och fett är oemotståndlig! Bakelser, choklad, kakor! Mums! Det söta, feta är lätt att få tag i. Det finns överallt! I kiosker, på bensinstationer, varuhus och i livsmedelsaffärer. Det är överkomligt i pris. Men det har den egenskapen, att även om vi egentligen inte anser oss ha råd, så köper vi det ändå! Vi kan längta så starkt efter sötsaker, att vi bara måste stoppa det i munnen! Det är faktiskt varken mer eller mindre än en drog!

Det finns anledning till att vi har förkärlek för söta smaker. Antagligen flera, men en av dem är att när stenåldersmänniskan gick ut för att samla mat, gällde det att veta vad som var giftigt och vad som var ätligt. Enda metoden att ta reda på det, var att smaka sig fram. De redan kända växterna var väl OK, men eftersom vi pratar om nomadiserande folk, har man säkert funnit nya, okända växter då och då.

I allmänhet är det så att ätliga växter är mer eller mindre söta. Smakar det beskt eller bittert, är det troligen giftigt!

Men det finns många ätliga växter som inte är söta. Det finns också ett otal örter som är medicinskt effektiva och definitivt inte söta! Hur bar man sig åt för att nå kunskap om detta?

Troligtvis helt enkelt genom "trial and error". Man iakttog hur de vilda djuren gjorde. Kanske fanns en del kunskap nedärvd i någon sorts minnesbank, från den tid vi var apor. Men när man väl hade en del erfarenheter, var det lättare att dra slutsatser även om nya saker. Sedan lät man givetvis kunskaperna gå i arv. Man lärde sina barn vad som gick att äta och vad som var farligt och måste undvikas.

Viktminskning

2011-01-08T15:18:00.002+01:00

Jag skrev härom dagen att jag gått ner 12 kg och förlorat 12 cm runt midjan på 12 månader.
Det var en sanning med modifikationer.
Men medge att det lät bra rent språkligt! 12-12-12
(Bara så ni vet - jag är en språkfanatist.)

En sanning med modifikationer ja. I själva verket är det snarare 15 kg totalt sett - och på något längre tid - och inget alls under ca 7 månader under första halvan av 2010, då jag tvärtom gick upp ett par kg.

Våren och sommaren 2009 linkade jag omkring med nån sorts underlig inflammation i ena knät. Ja, linka är inte rätt ord. När det var som värst kunde jag knappt ens ta mig runt i lägenheten. Minns knappt hur jag gjorde för att ta mig mellan säng, fåtölj, badrum och kök. Var väl nån sorts hoppande släpande gång á la Quasimodo misstänker jag.

Att lägga mig respektive gå upp på morgnarna, eller för den delen byta ställning i sängen, eller när jag skulle ta mig i och ur fåtöljen, krävde att jag tog tag i benet med händerna och lyfte det på plats. Även när jag skulle vända mig om i sängen var jag tvungen ta till handkraft.
För att inte tala om hur lidande sömnen blev av det här.
Hade av någon anledning ingen som helst styrka i lårmusklerna heller, och min läkare var precis lika förbryllad hon.
Vid undersökningarna under den här tiden kunde hon känna hur jag ansträngde mig för att försöka lyfta benet rakt upp i liggande ställning - men ingenting hände. Det gick bara inte att lyfta benet av egen kraft.

Under den här tiden tvingades jag även "slåss" mot försäkringskassan för att få förlängt min sjukskrivning ett år. De ville att jag skulle gå tillbaka till jobbet, vilket då var på en städfirma. Och min tjänst var INTE som kontorist. Jag var ute på fältet med dammsugare och mopp!
Men till slut blev det lyckligtvis fortsatt godkänt att jag var sjukskriven. Mycket tack vare min dåvarande chef.

Under den här tiden med knäbekymmer la jag också på mig ytterligare 5 kg till en redan befintlig övervikt.
Och jag kan upplysa nytillkomna läsare om att jag i botten har en diagnostiserad fibromyalgi som bråkar med mig och min kropp.
Så 5 kg extra till den där kroppen var INTE bra.
Att behöva bråka med försäkringskassan var INTE bra.
Extra stress var INTE bra.

Jag mådde fan rent ut sagt.

*

Successivt blev jag så bättre i knät, och successivt kunde jag börja röra på mig. Promenerade huset runt (100 meter?), och när jag så hämtade hem min cykel i juli vågade jag mig så smått på att använda den. Typ 10 minuter åt gången. Endast plan mark. Och mycket lugnt och försiktigt.

Men den efter hand ökande rörligheten gjorde nytta viktmässigt, och eftersom de 5 kilona inte suttit där så länge att de "fastnat", blev jag relativt snabbt av med dem. I oktober var jag nere igen i "bara" överviktig.
Okej då! Fetma enligt BMI:t!

Sedan gick jag ner 1 kg i samband med att jag provade på att äta enligt LCHF, men jag mådde så dåligt av den dieten att jag var tvungen sluta. Det var nog mest all ost och turkisk youghurt jag petade i mig som orsakade uschligheten. Jag visste med mig att jag inte tål mjölkprodukter, men ville prova om det gick att äta det om jag helt bojkottade alla snabba kolhydrater.
Och vete tål jag heller inte, vilket jag vetat ganska länge och lever efter, så där låg inte problemet.
Men det var nog inte bra med så mycket animaliskt protein och fett heller. Det passar i vart fall inte mig och min kropp.

Under första halvåret 2010 gick jag inte ner ett dugg i vikt. Istället gick jag upp ett par kilo. Jag mådde dåligt psykiskt av olika anledningar. Bland annat av gammal stress som ånyo dök upp inom mig och växte. Jag genomgick terapi som visade sig vara mycket effektiv, och efter det mår jag mycket bättre på alla plan. Även vad gäller fibromyalgin. Den finns där fortfarande, men handikappar mig inte helt längre.

Så det är egentligen främst efter midsommar 2010 som jag har lyckats gå ner i vikt. 9 kilo då på 6 månader vilket jag är väldigt nöjd med.
Jag har också kunnat öka min ork, min kondition och styrka vilket är fantastiskt med tanke på fibron. Jag som med nöd och näppe klarade av att promenera 20 minuter - om jag alls kunde promenera mer än runt huset - klarar nu ca trekvart. Och från att bara kunna cykla ca en mil, på företrädesvis plan mark, kan jag nu ta mig runt på velocipeden i ända upp till 1,5 - 2 mil. Om än fortfarande på relativt plan mark.
Men då är jag förstås både förbannat envis, samt har alltid cyklat. Rundor på 4 mil eller mer var ingenting för mig förr.

Men jösses vad jag längtar efter en riktigt lång cykelrunda till sommaren, med fika och filt i korgen och en vacker plats som utflyktsmål.
Ska jag någonsin kunna göra det igen? Jag hoppas verkligen det.

(Fortsättning följer i nästa inlägg...)

Nystart!

2011-01-06T11:28:00.006+01:00

För det har ju precis varit årsskifte!
Det har också nästan lika nyligen varit midvintersolståndet, och dygnets ljusa minuter blir nu fler för var dag som går.
En samverkan som får en att vilja starta om på nytt!

Man tänker på att sluta röka, börja banta*, börja motionera och träna.
Säkerligen finns det andra saker man tänker sig att börja göra nu, när man så smått vädrar vårluft - trots att det för närvarande snöar för fullt, blåser och inte alls känns särskilt vårlikt.

Jag ska inte börja banta* eller motionera, eftersom det är något jag hållit på med ett tag. 12 månader, tolv kilo och tolv cm runt midjan - på ett ungefär. Det tycker jag är en lagom takt som också borgar för att jag kommer att nå min målvikt och sedan kunna hålla den.
Men jul- och nyårshelgerna la på mig 9 hg. Inget stort, tack och lov, men jag vill ändå få bort de hektona så snart som möjligt.
Så jag fortsätter här med mindre portioner och nyttigare på tallriken och successivt ökande promenader för min del. Ja och så förstås cykelturer, så snart väderleken tillåter det.

Jag har också fått en nytändning vad gäller skrivandet, och sätter igång både den här bloggen igen och min "vanliga". Båda med lite ny design eftersom jag tycker det är roligt och inspirerande.
Så tänker jag även titta över min hemsida. Den behöver också lite uppfräschning.

* Om att Banta!
Bantningskurer är inget att rekommendera. När man "bantar" får man i regel tillbaka vartenda kilo man blev av med - plus några till.Bra mycket bättre är det att följa en kostplan som är näringsrik, ger hälsa och energi, samt som är så god och varierande att man kan hålla den för resten av sitt liv.

För det är ju så, att om man går tillbaka till de kost- och motionsvanor som gjorde att man blev överviktig och kanske rent av sjuk, så kommer man åter att bli överviktig och sjuk.

Det är dumt att tro, att man under en tid kan äta kalorisnålt, ja rent av spartanskt och ensidigt, för gå ner ett antal kilo - och sedan gå tillbaka till det "gamla vanliga" ätandet igen.
För det "gamla vanliga" ätandet var ju inte så bra!
Det gjorde ju att man blev överviktig och sjuk!

Gott Nytt År och God fortsättning
önskar
Ninna

Vardagsfanatism

2010-09-22T15:41:00.005+02:00

Länk till
Aftonbladet

Att äta eller inte äta, det är frågan.

När man ser på den debatt som fortfarande blossar huruvida man ska äta fett eller inte äta fett, äta kolhydrater eller inte äta kolhydrater, så vet man nästan inte om man ska skratta eller gråta.

Kan det vara så, att de som nu är mest fanatiska med att inte äta kolhydrater - "nolla"; "Ufos" - är de som tidigare var som mest fanatiska med att inte äta fett?
Att det där raseriet i själva verket bara är en fobi och inget annat?

Hur skulle det vara om vi började äta efter sans och vett och sunt förnuft!
Som ViktVäktarna säger; Man kan äta allt men inte alltid!
Och man kan prioritera näringsrika, fiberrika kolhydrater framför snabba, samt äta bra fetter i lagom mängder. Allt efter vars och ens behov.

Vackert? Sexigt?

Kroppen har sina skäl

2010-08-19T21:24:00.000+02:00

Detta är titeln på en bok skriven av Thérèse Bertherat. Underrubriken är "Självhelande och anti-gymnastik". Jag skulle också vilja lägga till ord såsom: medvetandegörande, kroppskännedom, muskelkunskap, helhet.

Jag blev tipsad om den här boken av min coach, J, varpå jag hojtade till. "Jamen den har jag ju i min bokhylla!" Och som tur var så hade jag inte rensat ut den i någon missriktad städiver. Den fanns där fortfarande! Och jag har nu läst om den och ska skriva ner de övningar som finns i slutet för att i alla fall göra någonting själv, av det här.

Beskrivning från bokens baksida:
"Kroppen glömmer ingenting. I stela och sammandragna muskler, i smärtor i ryggen, benen, diafragman, ja till och med i ansiktet och könsdelarna avslöjar sig hela livshistorien, från födelsen till idag.Under hela livet reagerar vi på tryck utifrån och man fogar sig som man kan, man formar sig - och blir deformerad.

Men vi kan bli fria från smärtorna och det förflutnas programmering. Här berättar Thérèse Bertherat om sin metod som hon kallar anti-gymnastik. Det är ingen stram "dressyr" av kroppen som en varelse som ska betvingas, utan mjuka rörelser i en kroppslig resa "tillbaka till framtiden" och vår "riktiga" kropp - harmonisk, säker och i jämvikt."

(Finns i pocket på adlibris för 41:-)

Vi är inte en massa smådelar, utan just en samverkande helhet. Vi är inte bara en lever, två lungor, ett par skulderblad, en magsäck, en hjärna osv. Våra kroppar är en helhet som består av en mängd mindre delar, men gör vi något med en av dessa delar påverkar det den övriga kroppen. Och ofta misshandlar vi denna vår kropp på olika sätt, men smärta och stelhet som följd.

Thérèse Bertherats bok är välskriven och lättläst. På ett engagerande sätt berättar hon om sig själv, hur hon började med den här metoden, sin utbildning och sitt arbete som terapeut. Hon ger exempel på olika problem och berättar lite om olika patienter hon mött.

Jag som läsare och som sedan länge är införstådd med att kroppen är en helhet som man inte kan hantera som innanmätet på en bilmotor, (nja det var kanske inte en så bra liknelse förstås) känner en längtan efter att möta en terapeut som arbetar enligt de här principerna.

Jag som själv är fylld av stelhet tänker: vad ligger bakom den här stelheten? Egentligen! Skulle jag med den här metoden kunna finna en möjlig väg ut ur mina problem?

För som jag nämnt tidigare, jag vägrar acceptera att fibromyalgin har kommit för att stanna. Har den kunnat komma in i min kropp, så borde den också kunna lämna den. Det gäller bara att hitta rätta vägar. En av vägarna är att äta vettig kost och att motionera. En annan väg är att trivas i sitt liv, att älska sig själv först och främst och gärna också älska någon annan.

Men det finns fler vägar. För det är inte det jag upplever nu som orsakar mina problem, utan det jag upplevt tidigare i mitt liv. Allt det som gjort mig stressad, spänd och på min vakt.

Därmed inte sagt att det är helt lätt det här, vägen tillbaka till livet. Men ATT det finns en väg - det är jag övertygad om. Och en av vägarna som hjälper till, kan vara den avspänning som går på djupet. Medvetenheten om mina muskler.

Och så enkelt som jag beskrivit det här, är det säkert inte heller. Men det kan vara en början.

Först övningen kan jag dela med mig av, i övrigt hänvisar jag med varm hand till boken - och om ni hittar en terapeut som arbetar enligt de här metoderna

Övning 1 att alltid göra, först eller bara denna. (Direkt ur boken)

Lossa på kläderna, allt som trycker mot kroppen. ”nej då, min BH sitter inte alls åt, jag är så van vid den”, får jag ofta höra. I själva verket är det djupa märken i skinnet.

Lägg er på rygg på golvet. Med hela kroppen. Armarna utmed bålen, handflatorna uppåt, fötterna dinglande som de vill. Låt tystnaden lägga sig. Det går lättare om ni blundar. Ni kanske inte tycker det känns riktigt bra. Ge er till tåls. Ändra ingenting. Observera bara.

På vilka punkter har kroppen kontakt med golvet? Hur ligger
- hälarna? Ena hälen i förhållande till den andra?
- vaderna?
- skinkorna? Bäckenbenen? Korsbenet?
- ryggen? Hur många kotor vilar mot golvet?
- skulderbladen? I förhållande till ryggraden? Ena skulderbladet i förhållande till det andra?
- axlarna? Känner ni hur långt det är till golvet?
- huvudet? Känner ni hur tungt det är? Var har det kontakt med golvet?

Var uppmärksam på käkarna. Om de är sammanbitna så försök spänna av. Låt tungan breda ut sig i munnen. Låt den ta hela sin plats i munhålan. Så där ja. Då börjar arbetet

Socker och honung

2010-07-04T13:39:00.010+02:00

Socker är nog det dödaste ämne som överhuvudtaget finns. Det skulle i så fall vara vid sidan om vanligt koksalt.

Jag vill inte ens kalla socker för livsmedel, trots att det stod så i en gammal kokbok jag har, för det enda det består av är snabb energi. Tomma, näringslösa kalorier. Om man ska säga något posivtivt om socker - försöka i varje fall - så är det ett utmärkt konserveringmedel. Ser man till att förvara rent socker helt torrt, håller det sig förmodligen hur länge som helst.

Detta utnyttjas inte bara i sylt, marmelad och saft, utan även i ättiksinläggningar, ketchup och diverse andra färdigprodukter i livsmedelsbutikerna.

Socker är ett samlingsnamn för ett stort antal organiska ämnen, sockerarter - eller med ett annat namn: kolhydrater (monoackarider). Socker smakar sött, är rikt på energi och utgör i form av glykogen, det huvudsakliga bränslet i livsprocesserna .

I vardagligt tal används termen socker oftast om raffinerad sackaros (C12H22O11). Vårt vanliga strö-, bit-, pärl- och florsocker. I bakverk och godis, och till och med i burkarna med vita bönor i tomatsås.

Från Wikipedia (man är ju lite lat - dock icke okunnig)

"En monosackarid är enkel sockerart (sackarid) som utgör grundenheter i kolhydrater, till exempel glukos (druvsocker) och fruktos (fruktsocker). Monosackarider delas ibland in i grupper beroende på antalet ingående kolatomer; de minsta är trioser med tre kolatomer, och de spelar liksom tetroser viktiga metaboliska roller. Pentoser med 5 kolatomer och hexoser med 6 kolatomer är de vanligaste och de är vattenlösliga och smakar sött. En heptos (sju kolatomer) spelar en viktig roll inom fotosyntesen, och oktoser med okänd funktion finns hos avokado; större monosackarider verkar vara okända."

HONUNG består till övervägande delen av frukt- och druvsocker (fruktos och glukos vilka är pentoser). Honung är en av bina fermenterad råvara och innehåller värdefulla mjölksyrabakterier.

Jag har längre tillbaka i tiden läst en rapport om ett test som gjordes över den blodsockerstegring och det insulinsvar som sker när man äter honung respektive vanligt raffinerat socker.
Den undersökningen fann, att vid intaget av såväl socker som honung, steg blodsockret snabbt. Däremot sjönk blodsockret betydligt långsammare, alltså under en längre tid och inte lika brant, när man intagit honung än vid motsvarande mängd socker. Troligtvis beroende på de enzymer som tillsatts från bina under fermenteringen.

Honung anses ju nyttigt inte minst på grund av här enzymerna, men eftersom dessa enzymer förstörs om man hettar upp honungen till mer än 38 grader C, så blir honung i te eller bakverk inte ett dugg nyttigare än vanligt socker. Ett sötningsmedel bara, om än med en viss arom.

Tre vita gifter

2010-06-29T13:15:00.008+02:00

Och jag talar inte om arsenik, stryknin, nikotin eller liknande.
Jag talar om vitt salt, raffinerat socker och raffinerat mjöl.

Det var åtskilliga år sedan som jag först hörde om de här tre "livsmedlen" i termer som vita gifter som borde rensas bort helt ur kosten. Eller åtminstone minskas drastiskt på.

Nu för tiden propagerar framför allt LCHF-anhängarna om att ta bort de snabba kolhydraterna ur kosten. Socker och spannmål, särskilt vete. Det gör de rätt i. Vad de anser om salt kan jag inte säga på rak arm, men de brukar gilla bacon till äggen. =D

Men vi börjar med socker. Visste ni det här?

59 skäl till att raffinerat socker skadar hälsan

Kan hämma immunförsvaret.

Kan påverka kroppens mineraler negativt

Kan ge upphov till hyperaktivitet, oro, koncentrationssvårigheter hos barn.

Framkallar en markant ökning av triglycerider.

Bidrar till ett försämrat försvar mot bakteriella infektioner.

Kan orsaka njurskador.

Minskar mängden HDL (high density lipoproteins; det "goda" fettet).

Leder till krombrist.

Leder till cancer i bröst, äggstockar, tarmar, prostata och ändtarm.

Ökar fastevärdet för glukos och insulin.

Framkallar kopparbrist.

Försämrar synen.

Stör upptagningen av kalcium och magnesium.

Höjer halten av serotonin (neurotransmittorer).

Kan orsaka hypoglykemi.

Kan ge ökad magsyrautsöndring.

Kan höja adrenalinnivån hos barn.

Orsakar ofta absorbtionsstörningar hos patienter med tarmsjukdomar.

Kan skynda på åldrandet.

Kan leda till alkoholism.

Kan ge tandskador.

Bidrar till fettbildning.

Ökar risken för Crohns sjukdom och ulcerös kolit.

Kan orsaka förändringar av det slag som man ofta ser hos patienter med sår i magsäck och tolvfingertarm.

Kan ge upphov till artrit.

Kan ge upphov till astma.

Inverkar negativt på enzymkapaciteten.

Kan ge upphov till gallsten.

Kan ge upphov till hjärtbesvär.

Kan ge upphov till blindtarmsinflammation.

Kan ge upphov till MS, multipel skleros.

Kan ge upphov till hemorrojder.

Kan ge upphov till åderbråck.

Kan påverka glukos- och insulinreaktionen hos P-pilleranvändare.

Kan leda till tandlossning.

Kan bidra till benskörhet.

Gör saliven sur.

Kan orsaka minskad insulinkänslighet.

Leder till minskad glukosintolerans.

Kan minska halten tillväxthormon.

Kan öka kolesterolet.

Kan öka det systoliska blodtrycket.

Kan ge upphov till trötthet och passivitet hos barn. (Vuxna?)

Kan ge upphov till migränanfall.

Kan störa proteinupptaget.

Ger upphov till matallergier.

Kan bidra till uppkomsten av diabetes.

Kan orsaka havandeskapsförgiftning.

Kan ge upphov till hjärt- kärlsjukdomar.

Kan skada DNA-strukturen.

Kan ändra proteinstrukturerna.

Kan få huden att åldras genom att ändra kollagenstrukturen.

Kan ge upphov till grå starr.

Kan ge upphov till emfysem.

Kan ge upphov till aeroskleros.

Kan öka mängden LDL (low density lipoprotein; det "onda" fettet).

Kan ge upphov till fria radikaler i blodomloppet.

Kan ge upphov till Candida albicans ("torsk", en svampsjukdom i munslemhinnan).

Ninna i trotsåldern

2010-05-10T18:48:00.002+02:00

Inlägg ursprungligen skrivet 29 nov 2009

Mammografi i rampljuset

Jag hittade den här artikeln idag på Svenska Dagbladet, som handlar om mammografins berättigande.

Som så ofta är, är intentionerna bakom långt bättre än mammografin är i sig självt. Att i så tidigt stadium som möjligt upptäcka och behandla livsfarliga tumörer. Men som det har blivit, sker mängder av operationer, strålbehandling osv helt i onödan; och de mängder av liv man tänkt sig rädda - de var uppenbarligen aldrig ens i riskzonen.

Jag har aldrig gått med på att låta mig mammograferas. Inte bara för smärtans skull - det lär göra helvetiskt ont - utan jag tror inte att det är någon särskilt vettig sak att göra. Dels för att jag tror att ju mer rädd man är för att en sak ska hända, desto större risk är det att det händer. Dels för att jag inte vill leva i oro och rädsla. Det räcker så väl med den oro och rädsla man ändå lever i mer eller mindre medvetet, så varför spä på med ännu mer.
Och för den delen; om man nu ska dö i cancer så gör man kanske det ändå. Den tumör som var farligast hade ju ändå redan hunnit skicka ut metastaser, trots att den var pytteliten. Detta enligt artikeln.

Tänk också så många operationer och behandlingar som utförs helt i onödan och all den skräck och oro som följer med det. För såväl den "sjuka" som hennes närstående. Och då tänker jag inte ens på kostnaderna i pengar räknat för alla inblandade parter.

Nej! Mitt sätt att försöka förebygga sjukdom, är att leva ett så gott liv som möjligt. Äta sunt - numera LCHF; motionera lagom; göra saker jag tycker om - skriva, engagera mig i ämnet kost och hälsa; umgås med trevliga människor; och skratta. Roliga filmer är ett måste!

Och det här gör jag så gott jag kan. Ibland lyckas det bättre, ibland sämre; men att förebygga sjukdom med medicinering eller operation! NEVER!

Glutenfritt

2010-05-10T18:37:00.005+02:00

Inlägg från augusti 2009 - nu i rätt blogg

Om den glutenfria hanteringen

Jag tänkte, nu när jag höll på att baka bröd, glutenfritt sådant, att jag kanske skulle ha med ett och annat recept i den här bloggen. Men folk skulle bli som galna antagligen. Jag hittar nämligen på efterhand, beroende på vad jag har för ingredienser hemma.

Det här brödet, till exempel! Ingen skulle kunna följa mitt recept och få ett bra bröd. Jag begriper inte hur de gör, de bagerier som saluför glutenfritt bröd på Ica och annorstädes. Mitt hemmabakade, glutenfria bröd smular ALLTID! Å andra sidan är brödet i butikerna inte bara fruktansvärt dyrt, det är också tämligen fritt från fibrer.

Det helt vita i ganska små skivor, kan vara bra att ha ibland. Man kan använda det som hamburgerbröd - trots fyrkantiga skivor - eller rosta till räkor eller annat smaskens. Men det är inte direkt någon mat att tala om. Snarare intetsmakande luft, något frasigt om man rostat det.
Givetvis ramlar även det i bitar vid hanteringen.

Ett annat bröd av typen lantbröd finns, ljust om än inte helt vitt, som är riktigt gott.
Fem skivor i förpackningen för trettio kronor. Jysta priser, va!!! Och ibland fyller skivorna förpackningen - ibland är skivorna skamligt små. Det står en vikt på paketet, men man lägger tydligen oreflekterat i fem skivor. Varken mer eller mindre. Oavsett storlek.
Jag tycker det luktar lurendrejeri.

Okej! Jag är begränsad! Jag tål nämligen inte vete alls. Dvs inte alls de bröd och andra bakverk som bakas av vetestärkelse. Vilket är de flesta. Jag måste hålla mig till det som är naturligt glutenfritt. D.v.s. ris, majs, bovete och potatismjöl. Nej inte soyamjöl. Det går inte det heller. Tyvärr! Alla dessa ingredienser har dåliga bakegenskaper, eftersom det är just glutenet som binder samman brödet till vettiga skivor som inte blir till müsli under ätandet.
(HUR har bagerierna lyckats med att få bröd som hänger ihop såpass bra ändå? VILKA tillsatser har de i brödet?)

Är inte det också en ganska lustig (hm) sak? Man tar bort proteinet (glutenet alltså) ur vetet och använder resten för att baka bröd av till personer med celiaki. Men man får oftast inte bort riktigt all gluten. Det får visst lov att vara upp till 0,3% kvar. Är det okej? Varför använder man inte alltid naturligt glutenfria råvaror istället för att gå den omvägen?

Förresten! Det var protein och stärkelse det. Vad finns det mer i ett vetekorn? Fett, en del mineraler och vitaminer. Mera? Ja en smula vatten är det nog också. Och var hamnar detta? Tillsammans med stärkelsen eller med proteinet?

Vitaminer och mineraler var det också ja! De flesta försvann väl samtidigt med att man tog bort alla skal och hinnor från kärnan, så det är väl inget problem med dem.
Med mindre det faktum att man blir tvungen berika vetemjöl med bl.a. järn och B-vitaminer eftersom man tog bort det naturliga under raffineringen.

Nu börjar vi visst snurra runt i ekorr- nej vetemjölshjulet här.

Recept!!! Ähhh! Ni hade inte kunnat följa det i alla fall. Mitt bröd blir olika varje gång och ibland får jag det knappt ur formen ens utan att det ramlar sönder i atomer.

Nu måste jag kolla om dagens brödskörd är acceptabel. Fast äta går det ju i alla fall.

Mer synpunkter om mjölk

2010-05-06T19:43:00.004+02:00

Man kan läsa mjölkreklam i Svenskan. Denna gång i form av en artikel med överskriften: "Barn som dricker mycket mjölk kan leva längre".

Det är en studie om personer som var barn på trettiotalet, och kopplar samman kalken i mjölk med hälsa och livslängd.
"Över 4 000 barn som deltog i en studie om matvanor på 1930-talet spårades upp 65 år senare och det visade sig att de som fick i sig mycket kalcium levde längre. Enligt ett pressmeddelande från Bristol University hade 34 procent av personerna dött fram till 2005. 378 av dem avled av en hjärtsjukdom och 121 dog av stroke."
Nu tänker jag inte räkna om bland procent och antal, men varför har man utgångspunkten att det är kalken i mjölken som är det positiva i sammanhanget? Och hur såg kosten ut i övrigt? Levnadsstilen? Tobak? Alkohol? Fysisk aktivitet?

Trettiotalet! Var mjölken pastöriserad och homogeniserad då? Pastöriseringen förstör visserligen bakterier, det var framför allt tuberkulosen man var rädd för, men förstör samtidigt viktiga enzymer. När man läser om högpastörisering och åtföljande lång hållbarhet på mjölk, kan man undra om det överhuvudtaget är en produkt som har rätt att kallas mjölk. Har det överhuvudtaget rätt att kallas LIVS - MEDEL!!!

Homogenisering slår sönder de naturliga fettansamlingarna till små, små klumpar. Det ser kanske trevligare ut att slippa grädden på ytan, men förstör mer än det tillför mjölken. Bland annat upptas dessa små fettpartiklar mer eller mindre direkt genom tarmslemhinnan, när de istället borde ha brutits ner i matsmältningsbara molekyler med hjälp av gallan.

Mjölken var säkerligen nyttigare och en mer naturlig produkt på trettiotalet. Men mjölk nu? Snarare en hälsofara. Jag citerar från Wikipedia:

Pastörisering är uppvärmning av vissa livsmedel, framför allt mjölkprodukter till en viss temperatur för att ta död på skadliga bakterier och mikroorganismer. Pastörisering av mjölk sker på ett mejeri. Man skiljer på hög- och lågpastörisering. Vid lågpastörisering sker en kortvarig upphettning till 72-74 grader följt av snabb nerkylning. Vid lågpastörisering behålls smaken i större utsträckning än vid högpastörisering som sker vid 105-110 grader och som görs för att ge produkten högre hållbarhet. Pastörisering är uppkallat efter fransmannen Louis Pasteur.

I Sverige är det lag på att all mjölk – med ett undantag – som säljs till allmänheten skall vara pastöriserad. Undantaget är mjölk från s k reaktionsfri besättning, d v s hela besättningen har vid tuberkulinprov visat sig fri från tuberkelbaciller (bovin tuberkulos )

Läs utförligare om HOMOGENISERING HÄR

Kalken i mjölk finns i form av kalciumfosfat. (Kalcium i form av kalciumkarbonat hade varit bättre.) Fosfor bildar fosforsyra och "fräter" på kroppens celler - med bl.a. urkalkning som följd. Dessutom är kalken så starkt bundet till proteinet att kroppen har svårt att överhuvudtaget ta till sig någon kalcium den vägen. Så det är faktiskt skitsnack att vi bör få i oss mjölk för kalkens skull och med det minska risken för benskörhet.
I Sverige och Finland dricks mycket mjölk per capita, men samtidigt är det oerhört vanligt med benskörhet. I asien och afrika dricks det varken mjölk i dessa mängder eller på det vis som vi gör här - och det finns ingen pastörisering eller homogenisering av den förhållandevis lilla mängd mjölk som trots allt används. Men benskörhet finns inte.

Kroppen behöver kalk tillsammans med magnesium och vitamin D3. Det finns praktiskt taget inget magnesium i mjölk. Brist på magnesium kan ge kramper.

Komjölk är till för kalvar som har ett helt annat näringsbehov än människor, och som klarar av att bryta ner det i sin matsmältningskanal. Antagligen har kons fyra magar någon funktion redan då, inte bara i gräsätarstadiet. Vi har bara en mage. (Och det finns alldeles för många som tror att magen har tänder så de bryr sig inte om att tugga maten i munnen. Men nu ska vi inte gå in på DET.)

Mer information HÄR .

Det slår mig nu, att det inte står något om att man i trettiotalsstudiet fann tecken på att det mättade fettet i mjölken var skadligt. Däremot rekommenderar dagens livsmedelsinstitut att man dricker mager mjölk.
Jag rekommenderar att man inte dricker mjölk över huvudtaget. Och vet ni vaaaad?
Jag avstår helst från ost och andra mjölkprodukter också.

Kalcium kan man bl.a. få från: Spenat och andra gröna bladgrönsaker, oskalade sesamfrön, torkade fikon och aprikoser, paranötter och mandel, persilja, citron, sojamjöl, äggula.
OCH FRÅN APOTEK OCH HÄLSOKOSTAFFÄRER!

LCHF eller inte LCHF?

2010-05-06T19:38:00.003+02:00

Detta inlägg från: tisdag, juli 28, 2009
KOLHYDRATER! Mer konstigheter för var gång man läser...
Fler tankar apropå artikeln från gårdagens SvD om att man går ner i vikt genom att äta kolhydrater. Här ett citat:

"Samma personer som åt mycket kolhydrater åt också mer fibrer, frukt och grönsaker och mindre mättat fett."

Jag vill bara påpeka att "fibrer, frukt och grönsaker" ÄR KOLHYDRATER!

Och eftersom fibrer, frukt och grönsaker INTE innehåller något mättat fett så är det ju en ganska löjlig slutsats. den liksom biter sig i svansen. "De stora är större än de små" ungefär. Självklarheter. (Har jag tryckt in det ordentligt nu?)

Den enda vegetabilie som innehåller mättat fett är kokos.

Varför kan man inte sluta prata om kolhydrater som om alla var desamma? De kolhydrater vi ska låta bli är ju de snabba: socker, VITT bröd, godis, kakor, läsk - och tro inte att "sockerfritt" är bättre. Inte för kroppen.

Ät däremot: Fullkornsbröd (helkorn), baljväxter, grönsaker, rotfrukter, frukt. Proppa i er vitkål, broccoli, brysselkål, spenat, kålrot, selleri, päron, äpplen...

osv osv osv

Men ge tusan i geléråttorna och kexchokladen och wienerbröden och... och...

... och nu ska jag ut på min dagliga cykelrunda. För JAG ska gå ner i vikt. Så det så!

Bantning! Och så de där förb... kolhydraterna igen

2010-05-06T19:15:00.002+02:00

Inlägg ursprungligen skrivet:

måndag, juli 27, 2009

Bantning igen - så man kan gå upp i vikt lite till

Nu är det kolhydrater som gäller för att gå ner i vikt.
Jag såg artikeln i SvD i morse, men hann inte skriva något då eftersom jag skulle iväg på ett jobb. Men nu! Efter sen lunch, en stunds slummer och ett varv inom affären efter yoghurt och bananer, kan man ju alltid ta tag i de där tankarna som fullkomligt oombedda poppar upp i skallen.
(Bilden norpad från Svd:s artikel om Nordkoreas första snabbmatsrestaurang.)

Jamen det är ju det jag hela tiden sagt, tänkt och vetat! De där dieterna som baseras på protein (bara animaliskt dessutom efter vad det verkar) ÄR INTE BRA!!! Och även om man följer en sådan diet, är det ett krav på att man håller ner antalet kalorier annars går man inte ner i vikt!

Min fasta övertygelse, är att kroppen behöver en väl varierad kost där det både ingår kolhydrater, protein och fett. Men tonvikt på varierad. Så många olika slag av födoämnen som man överhuvudtaget har möjlighet till. Det är lika illa att enbart leva på vita bönor och strimlad vitkål, som att bara proppa i sig kött och aromsmör. För att hårddra det hela lite.

Apropå en kommentar på ett inlägg av Pennelina, som jag läste i morse, så är det GLYKOGEN som hjärnan vill ha. Och kroppen föredrar att syntetisera glykogen från kolhydraterna. Det går att äta proteiner enbart, men när kroppen syntetiserar proteiner till glykogen så bildas även KETONER. Något som inte är lika bra för vare sig hjärnan eller kroppen i övrigt.
Jag rekommenderar verkligen den som är intresserad att läsa de artiklar jag har länkat till här ovan. Så slipper jag dessutom utbreda mig i onödan om det, när det redan finns bra information som är lättillgänglig.

Eftersom det är KOLHYDRATER det är frågan om och kolhydrater generellt sett är billigare än kött, så kan man OCKSÅ säga: Varför köpa bränsle till hjärnan som kostar 50 - 100 kr kilot, eller mer, när det går att köpa t.ex. morötter för 8-10 kr kilot?

En annan sak som alltid irriterar mig när det gäller det här, är att man oftast drar alla kolhydrater över en kam. Som om alla kolhydrater är lika! I bästa fall kan det nämnas lite om långsamma respektive snabba kolhydrater.

Det är de snabba kolhydraterna, monosackarider, som vi ska undvika och helst äta så lite som möjligt av. Raffinerat vitt socker till exempel. (Godis, kakor)

Disackarider, eller stärkelse, bör vi kanske vara lite försiktiga med, men jag tycker nog att det är rätt överdrivet att helt avstå från t.ex. ris och potatis.

Polysackarider, det är fibrer det. Dels olösliga fibrer som i kli. Finns i grovt bröd bl.a. och grövre grönsaker. Dels lösliga fibrer som det finns gott om i bl.a. äpplen. Lösliga fibrer är perfekta när det gäller att balansera blodsockernivån, och olösliga fibrer är något som magen och tarmarna mår skitbra av. Just det!

Så är det också en enorm skillnad på vitt bröd och helkornsbröd, på melon och vitkål, på avocado och hallon, på bananer och broccoli. Och vi får inte glömma alla baljväxter. Bönor, linser, ärtor. En superb källa till såväl långsamma kolhydrater, fibrer, som protein.

Det finns en del som tror att proteiner från kött skulle vara bättre bara för att våra muskler är kött. Fel, fel, fel, fel fel. ALLA proteiner oavsett om de kommer från oxfile, fisk, bruna bönor eller äpplen, bryts ner i kroppen till aminosyror som sedan byggs upp igen till just det som kroppen behöver. Och det är inte bara till muskler. ALLA celler i kroppen byggs upp av aminosyror, liksom även alla enzymer.
Det finns också en del som tror att enbart det protein som kommer från kött är fullvärdigt. Dvs innehåller alla de aminosyror kroppen behöver. Också fel, fel, fel, fel fel! Aminosyran metionin saknas i köttvävnad. Däremot finns det gott om metionin i - ceralier! Så en hamburgare eller en ostmacka är inte fel i det hänseendet.

Vi får inte heller glömma nötter, mandel, valnötter m.m. som inte bara är rika på protein, utan även på olika mineraler. Däremot är det en hel del fett i nötter och mandlar. Räkna med ca hälften av vikten, men det är nyttigt fett.

Jahapp! Så blev det här en liten föreläsning i nyttigheter. Jag förespråkar inte nödvändigtvis att man blir vegetarian. Men jag ser människokroppen som att den fortfarande lever på grottstadiet och den mår bäst av den typ av mat man åt då. Paleolitisk kost. Även HÄR.

Och jag lär väl förr eller senare återkomma till ämnet...