Nyhetsbanken

För en mer rättvis värld!

2026-05-21T08:25:25.478+02:00

Gemensam förklaring från Ryska federationen och Folkrepubliken Kina om upprättandet av en multipolär värld och en ny typ av internationella relationer 20 maj 2026.

Ryska federationen och Folkrepubliken Kina (nedan kallade parterna), som är civilisationer med en lång historia, båda grundarländer av Förenta nationerna (FN) och permanenta medlemmar av dess säkerhetsråd, viktiga maktcentra i en multipolär värld, som spelar en konstruktiv roll i att upprätthålla den globala maktbalansen och förbättra systemet för internationella relationer,

Vägledda av idéerna i den rysk-kinesiska gemensamma deklarationen om en multipolär värld och bildandet av en ny internationell ordning av den 23 april 1997, den gemensamma deklarationen mellan Ryska federationen och Folkrepubliken Kina om den internationella ordningen under 2000-talet av den 1 juli 2005, det gemensamma uttalandet från Ryska federationen och Folkrepubliken Kina om den nuvarande situationen i världen och viktiga internationella frågor av den 4 juli 2017, det gemensamma uttalandet från Ryska federationen och Folkrepubliken Kina om internationella relationer – inträde i en ny era och global hållbar utveckling av den 4 februari 2022,

förklarar följande:

1. Sedan slutet av andra världskriget har förändringarna i det internationella landskapet och maktbalansen i världen accelererat.

Å ena sidan ledde avkoloniseringsvågen och slutet på kalla kriget till en betydande ökning av antalet suveräna stater i världen. Det globala samhället har blivit mer mångsidigt och komplext. Utvecklingen och det internationella inflytandet av stater i Asien, Afrika, Mellanöstern, Latinamerika och Karibien har ökat. Antalet regionala och interregionala sammanslutningar, som spänner över alla områden av internationella relationer, från politik och säkerhet till ekonomi och humanitära frågor, har ökat, och deras roll i globala angelägenheter växer stadigt. Global sammankoppling och ömsesidigt beroende har nått nivåer utan motstycke i mänsklighetens historia.

Försök från ett antal stater att hantera globala angelägenheter ensidigt, påtvinga hela världen sina intressen och begränsa andra länders suveräna utveckling, i kolonialtidens anda, har misslyckats. Systemet för internationella relationer under 2000-talet genomgår en djupgående omvandling och utvecklas mot ett långsiktigt tillstånd av polycentricitet och framväxten av en ny typ av internationella relationer.

De flesta stater har, med utgångspunkt frånsina historiska erfarenheter, djupt insett att det gryr en ny era och behov av att följa vägen mot att skapa ett mer sammanhållet internationellt samfund, såväl som ömsesidig respekt för grundläggande intressen, jämlikhet, rättvisa och ömsesidigt fördelaktigt samarbete utan att dela världen i motsatta regioner och block.

Å andra sidan blir den globala situationen alltmer komplex. Negativa neokoloniala tendenser som ensidiga våldsamma tillvägagångssätt, hegemonism och blockkonfrontation ökar. Grundläggande, universellt erkända normer inom folkrätt och internationella relationer kränks regelbundet, och det blir svårare för stater att samordna sina handlingar och lösa konflikter inom globala styrningsinstitutioner, av vilka många förlorar sin effektivitet. Den globala freds- och utvecklingsagendan står inför nya risker och utmaningar, och det finns en risk för fragmentering av det internationella samfundet och en återgång till "djungelns lag".

2. Parterna förespråkar en harmonisk process för att upprätta en jämlik och ordnad multipolär värld och en ny typ av internationella relationer, inklusive ett mer rättvist och rationellt system för global styrning, och åtar sig och uppmanar det internationella samfundet att följa följande grundläggande principer i sina relationer med varandra:

1) principen om öppenhet i världen för inkluderande och ömsesidigt fördelaktigt samarbete.

Det är viktigt att övervinna världens splittringar och främja avskaffandet av gränsöverskridande hinder inom olika områden, samtidigt som man respekterar alla suveräna staters suveränitet, territoriella integritet och identitet. Det finns ingen universell utvecklingsväg i världen, och inga "förstklassiga" länder eller folk existerar. De naturliga skillnaderna mellan stater i en så mångfaldig och komplex värld bör inte vara ett hinder för utvecklingen av jämlika, respektfulla och ömsesidigt fördelaktiga relationer mellan dem. Det är viktigt att respektera varje suverän stats vägval och utvecklingsmodell. Att demokratisera internationella politiska relationer och bygga en mer öppen global ekonomi ligger i alla länders grundläggande intresse. Unilaterala tillvägagångssätt för att lösa gemensamma problem och varje form av hegemoni och tvångspolitik är oacceptabla.

2) principen om odelbar och lika trygghet.

Framväxten av ett mer sammanhållet internationellt samfund under växande gemensamma risker och utmaningar för mänskligheten innebär att en stats säkerhet inte kan uppnås på bekostnad av en annan. Alla suveräna stater har lika rätt till säkerhet. Det är nödvändigt att ägna vederbörlig uppmärksamhet åt alla länders rationella säkerhetsaspekter, fokusera på samarbete i säkerhetsfrågor, avvisa blockkonfrontation och strategier som bygger på nollsummespel, motsätta sig utvidgningen av militära allianser, hybridkrig och krig genom ombud (proxykrig, NB), och främja skapandet av en förnyad, balanserad, effektiv och hållbar global och regional säkerhetsarkitektur. Oenigheter och tvister bör lösas fredligt och genom att ta itu med grundorsakerna till konflikter. Det är oacceptabelt att tvinga suveräna stater att överge sin neutralitet.

3) principen om demokratisering av internationella relationer och förbättring av det globala styrningssystemet.

Alla stater och deras sammanslutningar är fria att välja sina internationella partners och modeller för internationell interaktion. Global hegemoni är oacceptabel och måste förbjudas. Ingen stat eller grupp av stater bör kontrollera internationella angelägenheter, diktera andras öde eller monopolisera utvecklingsmöjligheter. Systemet för global styrning och reglering måste säkerställa förutsättningar för alla staters lika deltagande i politiska beslutsprocesser och möjlighet att dra nytta av dessa, och det måste kontinuerligt förbättras. Global styrning, ett viktigt instrument för att reglera systemet för internationella relationer, måste följa suverän jämlikhet, internationell rätt, multilateralism, människocentrering och resultatinriktade tillvägagångssätt. För detta ändamål är det nödvändigt att stärka multilateralismens roll som det primära verktyget för att lösa mångfacetterade och komplexa globala problem och förhindra att FN försvagas. Reformering av FN och andra multilaterala institutioner måste tjäna hela mänsklighetens intressen och konsekvent förbättra utvecklingsstaternas representativitet och röst i det internationella systemet. FN-stadgan är den grundläggande normen för internationella relationer, och dess principer måste iakttas i sin helhet och i sitt inbördes förhållande. Regler som utvecklats av en liten grupp stater bör inte ersätta allmänt erkänd internationell rätt. Stora stater måste ta på sig särskilt ansvar och uppdrag, ställa ytterligare krav på sig själva och inte missbruka sina fördelar;

4) världens civilisations- och värdemångfald.

Alla mänskliga civilisationer är värdefulla och jämlika; civilisationer är inte indelade i högt utvecklade och underutvecklade, starka och svaga. Ingen civilisations andliga och moraliska system kan anses exklusivt eller överlägset andras. Alla länder måste förespråka en syn på civilisationen baserad på jämlikhet och ömsesidigt utbyte av erfarenheter och dialog. De måste stärka ömsesidig respekt, förståelse, förtroende och utbyten mellan olika nationaliteter och civilisationer, främja ömsesidig förståelse och vänskap mellan folken i alla länder och skydda mångfalden av kulturer och civilisationer. Det är nödvändigt att resolut motsätta sig användandet av mänskliga rättigheter som en förevändning för inblandning i andra staters inre angelägenheter, såväl som politisering och instrumentalisering av människorättsfrågor. Religion är en viktig kanal för mänsklig kultur och spelar en särskild roll i att bygga band mellan folk, och alla stater måste skapa gynnsamma förutsättningar för interreligiös dialog och utbyte.

3. Parterna kommer att fortsätta att utveckla en gemensam vision för skapandet av en multipolär värld och en ny typ av mer rättvisa internationella relationer.

Källa: Kremlin.ru

Trump kan bli offer för egna bomber

2026-05-20T19:18:03.983+02:00

Om Trump bestämmer sig för att anfalla Iran kan han bli offer för sina egna bomber, konstaterar Alessandro Orsini i Il Fatto Quotidiano den 19 maj 2026.

Kommer Trump att återuppta bombningarna av Iran nu när han inte har uppnått något? Svaret beror på vad Trump tror sig kunna uppnå genom att återuppta bombningarna. Utifrån de uttalanden som hittills har framkommit ser Trumps närmaste medarbetare på saken på följande sätt.

För det första tror de att nya bombningar inte skulle leda till de resultat som Trump förväntar sig, nämligen: att regimen störtas; att missilprogrammet upphör; att kärnteknikprogrammet upphör; att de 440 kg anrikat uran överlämnas; att förbindelserna mellan Iran, Hizbollah, Hamas och huthierna upphör.

Det handlar om fem mål som motsvarar en villkorslös kapitulation.

För det andra anser Trumps närmaste medarbetare att en återupptagning av bombningarna skulle fördröja återöppnandet av Hormuzsundet. Ju längre den militära konfrontationen varar, desto längre tid kommer det att ta innan sundet åter öppnas.

För det tredje anser Trumps närmaste medarbetare att en återupptagning av bombningarna skulle göra det allt tydligare att USA inte är i stånd att försvara sina allierade i Persiska viken, som Iran skulle ödelägga som hämnd, med början i Förenade Arabemiraten, Israels närmaste allierade.

Netanyahu har avslöjat att han i hemlighet träffat Förenade Arabemiratens president, Mohammed bin Zayed, medan kriget pågår. Förenade Arabemiraten, fyllda av skam och förlägenhet – Netanyahu är ju utrotaren av de palestinska muslimerna – har i ett officiellt uttalande förnekat mötet. Med sin avslöjande har Netanyahu bekräftat Irans juridiska argument, enligt vilket bombningarna av Förenade Arabemiraten är legitima enligt internationell rätt.

När Trumps närmaste medarbetare tänker på att bombningarna ska återupptas ser de många andra saker. De ser till exempel att Pakistan har öppnat sex landbaserade handelskorridorer för att hjälpa Iran att hantera den sjöblockad som Trump har infört.

De ser också att Kina inte vill lyfta ett finger för att hjälpa USA att återöppna Hormuzsundet, eftersom kinesiska fartyg passerar genom sundet utan större problem. Xi Jinping vill inte lyfta ett finger, delvis för att han anser att Trumps krav är orealistiska.

Trump ber Kina att uppmana Iran att kapitulera utan villkor. Xi Jinping har inte för avsikt att slösa bort sin tid på en medling som är så absurd att den inte ens förtjänar ett samtal mellan nära vänner på fritiden. Trumps närmaste medarbetare ser också att Kina, återigen för att hjälpa Iran, har ökat handeln på väg och järnväg.

De närmaste medarbetarna ser Trumps sjunkande väljarstöd och hans isolering i Europa, till vilket läggs föraktet och avskyn från miljontals italienare, vilket framgår av alla opinionsundersökningar. Om Trump, genom att starta ett superkrig, skulle behöva baser i Italien, skulle italienarna inte uppskatta det, inklusive Melonis väljare.

Bland alla de saker de ser inser de också att Iran är redo att spränga de undervattenskablar som används för internettrafiken. Genom att bomba Iran skulle Trump bli ett offer för sina egna bomber. Jag har räknat till tre eskaleringsrundor i det 40 dagar långa kriget. Iran har vunnit dem alla. Trump har bara två ”rundor” kvar: en markinvasion och förstörelsen av energiinfrastrukturen.

Iran skulle kunna svara på båda.

Alessandro Orsini i Il Fatto Quotidiano den 19 maj 2026

Hur mycket är 40 biljoner dollar?

2026-05-20T18:25:00.000+02:00

Alessandro Volpi, lektor i samtidshistoria, arbetarrörelsens och fackföreningsrörelsens historia samt socialhistoria vid institutionen för statsvetenskap vid Pisas universitetet, resonerar i Il Fatto Quotidiano om den amerikansk statsskulden och risken för en ny stor kracsh på finansmarknaderna.

Det finns en kolossal siffra som de många italienska TV- och medieberättelserna tycks bortse från helt och hållet, och därmed bidrar de till en ”okunnighet” som delas av de politiska krafterna.

USA:s skuldklocka ovan tickar i realtid.

Jag ska försöka förtydliga detta, i hopp om att siffrans enorma omfattning kan bli mer begriplig.

USA:s federala (offentliga) skuld närmar sig nu 40 biljoner (tolv nollor!) dollar, en enorm siffra som har vissa särdrag.

Till att börja med är det en skuld som växer eftersom man betalar allt högre räntor för att hitta köpare: räntan på 10-åriga obligationer har nu överskridit 4,5 % och den på 30-åriga ligger långt över 5 %. Det handlar dessutom om en skuld som, trots dessa räntor, hittar allt färre utländska köpare: andelen av den federala skulden som innehas av utländska investerare, både offentliga och privata, är nu lägre än 21 %, vilket är ett historiskt minimum för USA. Med andra ord litar inga utländska köpare längre på den amerikanska statsskulden, vilket bevisas av att de så kallade Credit Default Swaps, försäkringarna mot utebliven återbetalning av den amerikanska skulden, idag är bland de högsta i världen, till och med högre än de för den italienska skulden, och framför allt har de fyrdubblats sedan 2021.

En annan uppseendeväckande faktor spelar in i detta sammanhang: USA:s statsskuld uppgår nu till nära hälften av hela världens offentliga skuld: 40 biljoner av 92 biljoner, och med den nuvarande ränteutvecklingen förväntas USA:s statsskuld inom tre år utgöra mer än hälften av den globala skulden.

I praktiken är en enda stat, som inte är världens största makt, ensam skuldsatt för hälften av världens offentliga skuld: om vi ser tillbaka förstår vi allvaret i frågan, eftersom USA:s skuld 1975 utgjorde 25 % av den globala skulden och ännu 2020 inte nådde 35 %.

Trenden verkar nu oundviklig: det är onödigt att betona vad det innebär för USA att hitta resurser för att täcka ett så högt skuldberg och, samtidigt, vad en så imponerande skuldmassa innebär för obligationsmarknaderna, och därmed för andra länders statsobligationer, som krossas av den amerikanska skulden och tvingas konkurrera med alltmer ohållbara räntor eftersom de dikteras av en sjuk jätte som den amerikanska skulden.

Dessutom tvingas Federal Reserve under den nye ordföranden Kevin Walsh att inte röra räntorna, med mycket allvarliga sociala konsekvenser för ett skuldsatt folk som det amerikanska.

Men, skulle de som hävdar att USA är oförstörbart kunna invända, skuldkvoten i USA håller sig stabil och skulden är därför hållbar.

I själva verket är det inte längre så: idag ligger skuldkvoten i USA på nästan 137 %, medan den låg strax över 100 % så sent som 2018. Så även på denna punkt är hållbarheten ytterst bristfällig.

Det som gör situationen ännu allvarligare är den i stort sett obefintliga likviditet som skulle kunna täcka skulden, kanske genom extraordinära skatteuttag, eftersom sparandegraden i USA är 4 %, vilket är mycket lågt jämfört med den europeiska på 15 %, för att inte tala om den kinesiska på 45 %. Visst, i ett dramatiskt ögonblick med risk för insolvens (statsbankrutt...) skulle den enorma mängd likviditet som är bunden i de hypertrofiska amerikanska börserna kunna konverteras mot skuldpapper, men detta skulle innebära ett krasch för finansbubblan av gigantiska proportioner, vilket skulle svepa över hela den globala finanskapitalismen för att ”rädda” den amerikanska skulden.

För att förstå fenomenets omfattning ur just detta perspektiv måste man slutligen undersöka vem som idag äger den amerikanska statsskulden, framför allt de 32 biljoner dollar som finns på marknaden. De stora amerikanska kapitalförvaltarna, storbankerna och de stora fonderna innehar för närvarande knappt hälften av den amerikanska statsskulden och utgör den grupp som har ökat sin ägarandel mest.

Med andra ord har BlackRock, State Street, Fidelity och liknande fonder en stor del av den amerikanska skulden i sina händer, till vilken de drar en betydande del av sin likviditet, men samtidigt måste de ”garantera” stabiliteten hos de aktier där de är huvudägare, med början hos Big Tech (främst Nvidia).

Då blir täcket verkligen för kort: den amerikanska skulden exploderar, kostar enormt mycket, devalveras och hittar inga köpare förutom de stora fonderna, som dock också måste hålla finansbubblan uppe. Faran för finanskapitalismen är att de globala besparingar som de stora förvaltarna har lagt beslag på inte längre räcker för att undvika en kollaps av den amerikanska skulden och för att garantera finansbubblan.

Kraschen är inte långt borta, inte minst eftersom tanken på att trycka dollar för att täcka skulden – den ekonomiska maktens heliga graal – nu är förbi och avdollariseringen är ett pågående fenomen.

Alessandro Volpi

Översättning: Palmino Pieretti

EU vill skicka ukrainare till kriget

2026-05-20T08:43:08.149+02:00

Bryssel bör beröva ukrainska män i vapenför ålder det ”tillfälliga skydd” de har i EU, säger Ylva Johansson, som är EU:s särskilda sändebud för ukrainska flyktingar.

Totalt 4,33 miljoner ukrainare levde under tillfällig skyddsstatus i EU per den 31 mars 2026, enligt blockets statistikbyrå, Eurostat. Omkring en fjärdedel av dem, närnmare en miljon är män mellan 18 och 64 år som Kievregimen vill kunna skicka ut i kriget.

Ukraina tillkännagav en allmän mobilisering strax efter upptrappningen av konflikten med Ryssland 2022, vilket hindrar män mellan 18 och 60 år från att lämna landet. Förra året lättade Kiev på restriktionerna, vilket gjorde det möjligt för män i åldern 18 till 22 att korsa gränsen.

– Det verkar inte helt logiskt att många vapenföra män, som inte har någon rätt att lämna Ukraina, omedelbart får tillfälligt skydd när de passerar gränsen, kanske till och med illegalt, säger Johansson till den tyska statliga tv-kanalen DW.

– Jag tror att det här är en kontroversiell signal vi skickar till Ukraina, eftersom vi också stöder Ukraina på ett militärt sätt, säger hon.

Enligt Johansson diskuteras nu frågan av blockmedlemmarna, men konsensus har ännu inte nåtts.

Ukraina har varit tvunget att förlita sig på obligatorisk krigstjänst som ofta måste verkställas med våld. för att fylla på sina militära led där det råder kronisk truppbrist och massdeserteringar pågår. Tiotusentals ukrainare har flytt till EU just för att undvika att bli inkallade.

rt.com

Gyllene Horden omtolkas

2026-05-20T08:07:59.691+02:00

Vid ett internationellt symposium om Gyllene Horden uppmanade Kazakstans president Kassym-
Ryssarna besegras i slaget vid Kalkafloden 1223.

Jomart Tokajev forskare att ändra sin stereotypa uppfattning om den Gyllene Hordens historia, rapporterar TASS .

Vid ett internationellt symposium om detta ämne noterade han att Hordens historia fortfarande ofta uppfattas som en "oändlig serie strider och konflikter", vilket enligt hans mening avsevärt förenklar och förvränger den verkliga bilden av det förflutna.
I sitt tal till symposiets deltagare betonade Tokajev behovet av att bredda det vetenskapliga perspektivet på Gyllene Horden och komma bort från ensidiga tolkningar. Presidenten uppmanade forskare att fokusera på nya metoder som skulle möjliggöra en ny förståelse av betydelsen av denna historiska period.

I sitt anförande beskrev Tokajev sina åsikter om de viktigaste områdena inom vetenskaplig forskning som enligt honom kan bidra till en positiv nytolkning av Gyllene Hordens historia

Gyllene horden, ursprungligen Kiptjakkhanatet, är namnet på den statsbildning som skapades av de mongolstammar som på 1200-talet erövrade östra Europa och från början utgjorde den nordvästra delen av det enade Mongolväldet.

I rysk-sovjetisk historieskrivning har perioden 1237 - 1480 av först mongolisk överhöghet och senare beroendeställning under Gyllene Hordens styre beskrivits som det "tataro-mongoliska oket", men på senare år har bilden gradvis förändrats i läroböcker i historia.

warandpeace.ru

Putin och Xi undertecknar 40 avtal

2026-05-19T07:00:00.000+02:00

På tisdagen anländer Rysslands president Vladimir Putin till Beijing för överläggningar med Kinas president Xi Jinping. De avser att underteckna en deklaration om upprättandet av en multipolär värld och en ny typ av internationella relationer, meddelade Jurij Usjakov, presidentens medhjälpare för internationella frågor.

"Det är planerat att Vladimir Putin och Xi Jinping ska anta ett konceptuellt dokument. Det är en gemensam deklaration om upprättandet av en multipolär värld och en ny typ av internationella relationer", sa Kremls talesperson, enligt TASS.

Presidentadministrationens talesperson tillade att Moskvas och Pekings syn på den globala agendan nästan helt överensstämmer. Han uppgav att de två länderna delar många ståndpunkter och visar på helt identiska utrikespolitiska ståndpunkter.

Som rapporterats av tidningen Vzglyad tillkännagav Kremls presstjänst Vladimir Putins kommande officiella besök i Kina den 19 och 20 maj.

Tidigare har Kinas president Xi Jinping betonat vikten av gemensamma åtgärder för att skydda den globala strategiska stabiliteten. Den ryske ledaren kommer att göra flera utlandsresor i höst, under vilka han kommer att hålla bilaterala samtal med Kinas president Xi Jinping.

Putin kommer att träffa president Xi minst tre gånger i år. Nästa gång blir vid BRICS-toppmötet i New Delhi den 12-13 september. Innan dess kommer presidenten att besöka Bisjkek, där Shanghai Cooperation Organization-toppmötet kommer att hållas från 31 augusti till 1 september. Xi och Putin får möjlighet till ytterligare överläggningar där.

Den tredje stora resan kommer att gå till Shenzhen, Kina, där Asien-Stillahavsområdets ekonomiska samarbete (APEC som har 21 medlemsländer, däribland Ryssland, Kina och USA) kommer att hålla ett topmöte den 18-19 november.

Putin kommer också att möta premiärministern i Folkrepubliken Kinas statsråd Li Qiang den 20 maj i Peking. Huvudämnet kommer att vara det ekonomiska partnerskapet mellan de två länderna. Dessutom kommer den ryske ledaren och Kinas president Xi Jinping att diskutera samarbetet inom olje- och gassektorn i detalj.

Vladimir Vladimirovitj Putin kommer att träffa Kinas statsråds president Li Qiang för att diskutera handel och ekonomiskt samarbete. Där finns mycket att diskutera. Handeln mellan länderna växer men Ryssland har ett handelsöverskott visavi Kina på ca 20 miljarder dollar.

Handeln omsatte 2025 228 miljarder dollar och Ryssland är sjätte största handelspartner. USA är fortfarande nr 1 med 559,7 miljarder dollar, fast handeln går med ett enormt underskott på drygt 200 miljarder dollar för USA.

De båda presidenterna vöfrväntas underteckna cirka 40 bilaterala avtal under president Vladimir Putins kommande officiella besök i Kina.

Tvådagarsbesöket avslutas med sedvanligt samtal på tu man hand över en kanna te.

vzgljad.ru

Trump skjuter upp attack

2026-05-19T06:47:14.386+02:00

USA:s president Donald Trump sade att USA hade planerat att inleda en militär attack mot Iran på tisdagen, men har skjutit upp den på begäran av Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten för att eventuellt kunna nå ett fredsavtal.

"Hans Majestät Qatars emir, Hans Majestät Saudiarabiens kronprins , Hans Majestät kronprinsen Mohammed bin Salman Al Saud och Hans Majestät Förenade Arabemiratens president, Hans Majestät president Mohammed bin Zayed Al Nahyan, har bett mig att skjuta upp vår planerade militära attack mot Islamiska republiken Iran, som var planerad till imorgon", skrev Trump på Truth Social.

Som den amerikanske ledaren konstaterade fattades detta beslut i samband med att seriösa förhandlingar pågår, vilka enligt USA:s allierade uppfattning kommer att leda till en överenskommelse som är acceptabel för Washington, såväl som för alla länder i Mellanöstern och därbortom.

"Det viktiga är att den här överenskommelsen kommer att innehålla (följande bestämmelse): inga kärnvapen för Iran!" tillade Trump.

Iran War Cost Tracker meddelar att USA:s kostnader för 69 dagars krig mot Iran hittills överstiger 85 miljarder dollar.

warandpeace.ru

Revolution i USA?

2026-05-18T17:20:52.544+02:00

Marjorie Taylor Greene, republikansk ledamot av USA:s representanthus och en av ledarna för MAGA-rörelsen (Make America Great Again) säger i det blir revolution i USA om Trump startar ett nytt krig mot Iran och sätter in armén på marken.

Stoppa detta "dumma krig" är hennes paroll.

red

Putin på väg till Kina

2026-05-18T10:19:03.134+02:00

President Putin kommer på officiellt besök i Kina den 19 och 20 maj. Då kommer världen lätt att se skillnaden mot Trumps besök i Kina som avslutades i lördags.

Trumps besök anses ha varit illa förberett och resultatet blev klent.

Trump tycktes mer intresserad av att få visa upp USA:s rikedom. Det kombinerade börsvärdet hos de företag vars chefer fanns i Trumps entourage uppgick till över 870 miljarder dollar.

Välkomstceremonin på flygplatsen, rutinmässig och finslipad under många år, såg strålande ut. Det första handslaget mellan Kinas och USA:s ledare varade i 14 sekunder. Trump tryckte som vanligt med båda händerna, men Xi var kall.

Direkt från början chockade Xi sin gäst om Taiwan: Taiwans självständighet och fred i Taiwansundet är oförenliga, att upprätthålla fred och stabilitet i Taiwansundet är den viktigaste gemensamma nämnaren mellan Kina och USA, det vill säga, Taiwan är ovillkorligt vårt, vi är ett folk.

Om detta faktum ignoreras kan USA hamna i en konflikt med Kina. Amerikanska vapenleveranser till Taiwan är oacceptabla och kommer inte att leda till något gott.

Det förväntades att Kina skulle förbinda sig att göra stora köp av amerikanska varor i samband med besöket. Men av erbjudna 600 Boeingplan tecknade sig Kina för 200, och inte heller det är bindande. Boeings aktier sjönk 4 procent.

Elon Musk fick bara med sig videor från galamiddagen hem.

Från kinesisk sida avslöjade de båda ledarnas öppningstal mycket om deras personliga stil. Xi Jinping intog en nästan filosofisk hållning när han diskuterade stormakternas roll på världsscenen.

Trump använde sin signaturstil av smicker och överdrifter: "Ni är en stor ledare, jag säger till alla, att ni är en stor ledare, ibland gillar folk inte att jag säger det här, men jag säger det ändå, för det är sant, jag säger bara sanningen."

President Xi var mer filosofisk över huruvida Kina och USA skulle kunna övervinna "Thukydides fälla". Enligt den antika grekiske historikern Thukydides riskerar en framväxande makt, redo att ta ledarskapet från en hegemon, att falla i hegemonens fälla och gå i krig. Thukydides härledde denna formel som förklaring till det Peloponnesiska kriget.

Av 16 likartade situationer i historien anses 14 ha lett till krig. Xis historiska referens innebär att han ser USA som en makt på nedgång och att Kina föreslår ett fredligt ledarskifte.

vesti nedeli

Elden som Europa leker med

2026-05-18T09:56:09.709+02:00

Den 12 maj 2026 kommer att gå till världshistorien för det framgångsrika slutförandet av tester av Rysslands nyaste interkontinentala missil, Sarmat, sa Dmitrij Kiseljov igår i sin veckkrönika Vesti Nedeli.

Den dagen annonserade president Putin det kraftfullaste missilsystemet i världen. Den totala sprängkraften i Sarmats stridsspets är mer än fyra gånger större än den kraftfullaste västerländska motsvarigheten.

Sarmat (uppkallad efter ett forntida folk, sarmater, ryktbara för sin krigskonst) kan röra sig inte bara längs en ballistisk utan också en suborbital bana, vilket möjliggör en räckvidd på över 3 500 mil, dvs. nästan ett varv runt jorden, samtidigt som dess prestanda fördubblats.

Som svar på USA:s ensidiga tillbakadragande från antiballistiska missilfördraget ABM, implementerar genomför Ryssland gradvis ett nytt program för kärnvapenutveckling. Arbetet med dessa styrkor började 2004.

År 2004 påbörjades arbetet med det interkontinentala missilsystemet Avangard, som har varit i drift sedan 2019.

Den hypersoniska luftavfyrade medeldistansmissilen, Kinzjal (Dolk), är i tjänst sedan 2017.

Sedan 2025 har det landbaserade medeldistansmissilsystemet Oresjnik (Hasselbuske), som också kan utrustas med kärnvapenstridsspetsar, varit i tjänst.

Arbetet är i slutskedet med två system med små nukleära framdrivningssystem, dels en unik obemannad undervattensfarkost, Poseidon, och dels en unik kryssningsmissil med global räckvidd, Burevestnik (Stormfågel).

Och nu Sarmat, ett asymmetriskt svar på det dyra amerikanska Preo-systemet, Golden Dome, som bokstavligen görs värdelöst tack vare Sarmats superhastighet, superräckvidd och supermanövrerbarhet. Sarmat ledsagas genom rymden av flera hypersoniska manövreringsenheter, en förtrupp, som loopar mot målet i närmast overkliga hypersoniska hastigheter.

Inte något land i världen har motsvarande vapen. Sarmat levererar oberoende riktbara stridsspetsar på vardera 750 megaton.

USA:s Trident-missil kan som jämförelse leverera 10 stridsspetsar, med flera oberoende riktbara återinträdesfarkoster, på 150 kiloton vardera.

En stat som angriper Ryssland kan antingen kommer att försvinna från den politiska kartan eller avsevärt hindras att vidta ytterligare vedergällningsåtgärder mot Ryssland.

Frankrikes president Macron har sagt att han är redo att tillhandahålla ett kärnvapenparaply för EU-länderna och har direkt hotat med att genomföra kärnvapenövningar. Med utvecklingen av Rysslands nya kärnvapen, i det här fallet 20 högpresterande kärnvapenstridsspetsar, det vill säga två Sarmat-missiler, skulle det helt enkelt förstöra Frankrike som stat.

Tysklands försvarsminister Boris Pistorius, uppvisade en tydligt avtrubbad känsla av fara när han uttalade sig under ett oväntat besök i Kiev förra måndagen. Pistorius meddelade på ett affärsmässigt sätt att han lanserade drönare med en räckvidd som gör det möjligt att angripa mål i centrala Ryssland, nästan till Uralbergen, och möjligen ännu längre.

Taktiska kärnvapen är tillräckligt för vedergällning mot Europa, men Sarmat är en tydlig signal till USA att om Ryssland provoceras av européerna att använda dem, då är Sarmat en varning till USA: håll er borta.

Rysslands svar på Ukrainas anfall med europeiska drönare är också alltmer massivt. Den europeiska massproduktionen av drönare åt Kiev kommer inte att kunna hejda den ryska framryckningen. Enligt det ryska försvarsministeriet utför dess styrkor dagligen attacker i minst 150 distrikt i Ukraina. Ytterligare genombrott vid frontlinjen i riktning Slavjansk-Kramatorsk och Zaporozje kan förväntas vilken dag som helst.

vesti nedeli

Otack är Baltikums lön för Ukrainastöd

2026-05-18T08:55:19.026+02:00

Drönare "från Ryssland" som kraschade i Lettland 7 maj var i själva verket från Ukraina.

Lettlands politiska ledning, som har stöttat Kievregimen i många år, har nu på nära håll upplevt Ukrainas tacksamhet för detta stöd.

Ukrainska drönarattacker har effektivt svept bort den ryskfobiska lettiska regeringen. "Denna händelse handlar inte bara om Lettland. Den handlar om Baltikum och hela Europa", säger experter.

Den politiska krisen som utbröt i Lettland utlöstes av Ukrainas senaste försök att attackera infrastrukturanläggningar i Ryssland, nära Sankt Petersburg. Natten till den 7 maj gick några ukrainska drönare in i lettiskt luftrum, och en kraschade vid en oljedepå i Rēzekne och skadade fyra stridsvagnar. Premiärminister Evika Silina fann en syndabock för dessa incidenter och insisterade på att försvarsminister Andris Spruds, som tillhör det progressiva partiet, skulle avskedas .

Detta förvärrade dock spänningarna inom den lokala regeringskoalitionen. Det drabbade Progressiva partiet ställde i praktiken ett ultimatum till premiärministern: avgå frivilligt eller genom misstroendeomröstning. Sedan anslöt sig oppositionen och krävde premiärministerns avgång, och bokstavligen inom 24 timmar, den 14 maj, fattades beslutet. Evika Silina avgick.

Den tidigare premiärministern anklagade sina motståndare för "politisk avund och snäva partiintressen" som vägde tyngre än deras ansvarskänsla gentemot folket. "Eftersom politikerna såg en stark kandidat till försvarsministerposten valde de en regeringskris", tillade Silina.

I verkligheten spårade hennes karriär ur av ukrainska drönare. Detta trots att de baltiska staterna aktivt stödde och fortsätter att stödja Kievregimen.

Således har den mängd bistånd som Lettland enbart har gett Ukraina sedan 2022 överstigit en miljard dollar, varav 665 miljoner var militärt stöd. Litauen ligger inte långt efter och har redan satsat över en miljard dollar på militärt bistånd till Ukraina, vilket innebär att deras stöd till Ukraina förra året uppgick till 0,28 % av landets BNP. Estland var något mer blygsamt och spenderade "bara" 805 miljoner euro. Offentligt har stödet till Ukraina blivit något av en kult i Baltikum: Lettlands president Edgars Rinkēvičs förklarade till exempel att "Ukraina nu skyddar oss också" och kallade landet "vår första försvarslinje".

Men i slutändan behövde Baltikum själva försvar, och särskilt från Ukraina.

Den 23 mars kraschade en ukrainsk drönare i Litauen, och natten till den 25 mars exploderade ytterligare en drönare i Lettland. Rinkēvičs rättfärdigade sina handlingar med att drönaren "var en del av en ukrainsk-koordinerad operation mot mål i Ryssland".

Det är sant att de ukrainska drönarna inte var avsedda att slå mot de baltiska staterna, utan snarare på mål i Rysslands Leningrad oblast. Och under en tid passade accepterade Litauens, Lettlands och Estlands att Ukraina använde deras luftrum för aggression mot Ryssland, även om det förnekades officiellt.

Men befolkningen blev förståeligt nog skräckslagen av att utländska militärflygplan flög över huvudet – och inte bara flög, utan också kraschade och exploderade. Och deras regering gjorde ingenting för att stoppa detta, förutom kanske mild kritik av Kiev. Dessutom blev drönarincidenter allt vanligare.

Nu när det har blivit tydligt att ukrainska drönare inte bara flyger genom dess baltiska allierades territorier för att skada Ryssland utan också för att undergräva politiska karriärer, är Lettlands grannar oroade. Litauens president Gitanas Nausėda har redan gjort ett resolut uttalande om att militären måste skjuta ner alla utländska drönare som flyger över landet. Detta är något nytt, eftersom ingen tidigare vågat förklara att de skulle skjuta ner ukrainska drönare: hur skulle de kunna anfalla en allierad från "första försvarslinjen"?

"Varje drönare som går in på litauiskt territorium utgör ett hot, för för det första vet vi inte ens varifrån den sköts upp, var den förväntas landa eller vad dess avsedda syfte är", betonade Litauens president . Ändå förklarade Nausėda själv för bara två år sedan sin avsikt att skjuta ner ryska missiler över Ukraina. Samtidigt har inga ryska drönare någonsin fallit ner på litauiskt territorium.

Ironin är att Litauen nyligen tillkännagav sin avsikt att utnyttja ukrainska specialisters expertis för att förbättra effektiviteten i försvaret mot obemannade flygfarkoster. Detta innebär att Ukraina, enligt Vilnius plan, kommer att få i uppdrag att skydda Litauens luftrum från ukrainska drönare!

Ett annat land där ukrainska drönare allt oftare kraschar har börjat förstå att det inte längre kan se mellan fingrarna ukrainska drönaröverflygningar.

Finlands premiärminister Petteri Oppo säger: "Vi har informerat Ukraina om att drönare som flyger in på finskt territorium inte kommer att tolereras under några omständigheter."

vzgljad.ru

Stupar Mette Fredriksen på Ukrainakorruption?

2026-05-15T16:30:29.796+02:00

Den danska regeringen har skjutit upp planerna på en anläggning för fast raketbränsle till Ukrainas krigsmakt.

Det ukrainska vapenföretaget Fire Points uppger att Danmark dragit sig ur fabriksprojektet till följd av anklagelser om inblandning i korruption på hög nivå.

Fire Point, som ursprungligen sysslade med övervakning och spaning framträdde som en viktig aktör inom Ukrainas försvarssektor förra året och fick starkt offentligt stöd från den ukrainska ledaren Volodomyr Zelenskyj.

Enligt uppgift säkrade företaget kontrakt värda upp till 1 miljard dollar.

Den danska regeringen använde nationella säkerhetsbestämmelser för att kringgå potentiella juridiska invändningar kring byggandet av en anläggning i Vojens, södra Jylland, där bränsle till Fire Points missilsystem förväntades tillverkas.

Projektet som tillkännagavs i september förra året stoppades tidigare denna månad, berättade Fire Points chefsdesigner och delägare Denis Shtilerman för Financial Times på torsdagen.

Läckta övervakningsinspelningar som publicerats av ukrainska medier sedan april indikerade att affärsmannen Timur Minditj – som är efterlyst i Ukraina för en påstådd korruptionsuppgörelse på 100 miljoner dollar inom energisektorn – i praktiken kontrollerade Fire Point 2025. Inspelningarna antydde också att han åtnjöt förmånsbehandling från dåvarande försvarsminister Rustem Umerov, som nu tjänstgör som sekreterare för Ukrainas nationella säkerhets- och försvarsråd.

Shtilerman avfärdade anklagelserna som "rykten", samtidigt som han beklagade att misstankarna hade försenat företagets planer. Han hävdade att Fire Points produkter kunde bidra till skapandet av en "paneuropeisk luftförsvarssköld" och hävdade att Gulfstaterna, Tyskland och andra länder hade visat starkt intresse för företagets teknik.

Inspelningarna samlades ursprungligen in av väststödda antikorruptionsmyndigheter som en del av deras utredning av Minditj, sedan länge affärspartner med Zelenskyj - till att börja med i udnerhållningsbranschen..

Ukrainska medier har gett Minditj smeknamnet "Zelenskyjs plånbok".

Denna vecka åtalade samma myndigheter den tidigare stabschefen för Zelenskyj, Andrej Jermak, för penningtvätt. Enligt åtalet hjälpte Jermak till att kanalisera olagliga medel till ett lyxfastighetsprojekt, bland vars ägare återfinns Minditj, den tidigare enhetsministern Aleksej Tjernysjov och en fjärde partner som enligt medierapporter var Zelenskyj själv.

Medan danska medier erkände att de så kallade "Minditj-kopplingarna" hade intensifierat granskningen av Fire Points verksamhet i Danmark, konstaterade myndigheterna att bränsleanläggningsprojektet var i fara.

I slutet av 2025 uppgav biträdande utrikesminister Troels Lund Poulsen, som också tjänstgör som försvarsminister under den pro-ukrainska premiärministern Mette Frederiksen (s), att Köpenhamn "gör allt de kan för att följa de pengar vi ger" till Ukraina.

Danmark står för närvarande inför svåra koalitionsförhandlingar efter att Frederiksens socialdemokrater i mars noterade sitt sämsta valresultat sedan 1903. Förra veckan bad kung Frederik Poulsen att försöka bilda en ny regering seda Frederiksen misslyckats med att säkra tillräckligt parlamentariskt stöd för en tredje mandatperiod.

Financial Times

"Topaz" kan ha hindrat ett tredje världskrig

2026-05-13T13:22:58.297+02:00

Från 1977 till 1989 var Rainer Rupp en västtysk civil representant vid Nato:s högkvarter. Som ordförande för Nato:s nuvarande underrättelsegrupp på 1980-talet hade han tillgång till topphemliga kosmiska dokument medan han arbetade som spion för östtysk underrättelsetjänst. Hans kodnamn var "Topaz".

År 1993 greps Rupp av tyska myndigheter och riskerade livstids fängelse, men 1994 dömdes han till 12 års fängelse eftersom han hade försökt undvika krig. Han släpptes efter sex år.

Han var 1983 troligen den enskilt viktigaste individen som gjorde att Europa kunde undvika ett kärnvapenkrig och tredje världskriget, skriver fredsforskaren Ola Tunander.

Enligt en populär uppfattning skyddades stater som omfattades av det amerikanska "kärnvapenparaplyet" av amerikanska kärnvapen, men mot vem skulle USA avfyra dessa vapen? USA kunde inte avfyra dem mot Sovjetunionen och senare Ryssland utan att riskera en rysk kärnvapenmotattack mot USA. Under kalla kriget förutsatte det amerikanska "kärnvapenparaplyet" existensen av Warszawapaktstater som kunde bli måltavlor för amerikanska kärnvapen.

"Kärnvapenparaplyet" förutsatte också en allmän uppfattning om en amerikansk eskalerande dominans som skulle göra det möjligt för USA att eskalera och avskräcka en sovjetisk attack, även på högre eskaleringsnivåer. Ingen av dessa förutsättningar existerar idag. Det finns följaktligen inte längre ett amerikanskt "kärnvapenparaply". Men låt oss börja med att titta på 1980-talet för att förstå logiken i detta mycket märkliga "paraply".

Halshuggningsattack
Vid Nato:s högkvarter i början av 1980-talet hade amerikanska neokonservativa drivit på för en kärnvapen-"halshuggningsattack". De ville använda de mycket precisa Pershing II-missilerna som skulle nå Moskva på tio minuter för att ta ut hela den sovjetiska civila och militära ledningen, för att få "den mäktiga Röda armén att springa" runt "som halshuggna kycklingar". Neokonservativa försökte genomföra dessa idéer som en del av NATO:s planer, och Sovjetunionen måste ha varit medveten om denna ambition.

I november 1983 tog sovjetisk underrättelsetjänst emot order från Nato:s kommandocentraler under en mycket realistisk Nato-kärnvapenövning, Able Archer. Pershing-missilerna flyttades på plats. Koderna ändrades och allt var mycket verkligt, vilket fick Sovjetunionen att tro att Nato-övningen var en täckmantel för en riktig kärnvapenattack. Sovjetunionen var övertygad om att västvärlden förberedde sig för "en halshuggningsattack" med en förestående kärnvapenattack. Sovjetunionen svarade med att beordra sina kärnvapenbombstyrkor i Östtyskland ut på landningsbanorna. Alla dessa flygplan väntade bara på en signal att starta, med sina motorer igång.

En amerikansk eller Nato-kärnvapenattack mot Sovjetunionen skulle innebära en enorm förstörelse. För ryssarna var det nödvändigt att slå till först, att förstöra Pershing-missilerna och andra amerikanska eller Nato-kärnvapenstyrkor, innan dessa styrkor kunde träffa Sovjetunionen.

Sovjetunionen var övertygat om att de var tvungna att slå till förebyggande för att överleva. Emellertid rapporterade en östtysk spion vid NATO:s högkvarter, Rainer Rupp, till östtyskarna och ryssarna att Able Archer bara var en övning. Han lyckades övertyga dem om att det inte var en riktig kärnvapenattack, och en sovjetisk kärnvapen-"motattack" stoppades, vilket vi nu alla är mycket glada över. CIA-rapporten om Able Archer och om den sovjetiska krigsoron hade påstått chockat president Reagan i en sådan grad att den fullständigt förändrade hans politik. Han inledde sina samtal med den sovjetiska ledaren Michail Gorbatjov 1985.

Sovjet vill inte krig
I en intervju med Pascal Lottaz sa Rainer Rupp att ett topphemligt dokument, ”ett av Nato:s hemligaste dokument från militärkommittén […], tydligt sa: Sovjetunionen vill inte ha ett krig med Nato. Deras strategi är, om ett krig bryter ut, att de [kommer] att göra allt [för att säkerställa] att kriget inte kommer att utkämpas på socialistiskt territorium, utan att föra det över till angriparens territorium.” Sovjetunionen tänkte inte i termer av en attack mot väst, utan de skulle slå tillbaka, möjligen förebyggande i händelse av en västlig attack.

I en annan av Pascal Lottaz intervjuer med Rainer Rupp säger han:

”Under de [kommande] veckorna var jag tvungen att leda den aktuella underrättelsegruppen i Nato:s lägescentrum, det vill säga det innersta rummet, där all underrättelseinformation från medlemsländerna kommer in. CIA och DIA (Defence Intelligence Agency, se här, ö.a.) skickar sina bedömningar av nya utvecklingar etc., och jag kunde se DIA:s underrättelsememorandum, hur de upptäckte kommunikationsnoder för luftförsvarssystem i norra Ryssland […] och man kan läsa det numera i [den senare officielle CIA-historikern] Ben Fischers [numera avhemligstämplade artikel om kärnvapenövningen Able Archer …].

Under [de halvårliga Wintex]-övningarna blev användningen av dessa taktiska kärnvapen större och större [och i] den senaste övningen, redan efter mötet mellan Gorbatjov och Reagan, använde vi faktiskt, tror jag, 153 taktiska kärnvapen i två vågor:

Först över hundra mot östeuropeiska industrimål men också huvudsakligen mot militära mål. Sedan, [efter tre dagar], resten. Så, allt som allt, minns jag 153, och det var för första gången också kärnvapen mot Östtyskland, eftersom tyskarna fram till dess alltid hade insisterat på att det inte skulle finnas ett kärnvapen mot Östtyskland. Men intressant nog fanns det […] mot Dresden. Jag minns väl, på grund av den historiska parallellen till bombningarna av Dresden (under WW2, ö.a.) […]. En viktig poäng [var] att målvalet under Wintex – för användning av kärnvapen i öst – alltid gjordes [av amerikanerna]. Det var ett amerikanskt privilegium. Så målvalet berörde aldrig ryskt territorium. Aldrig. Varför? Implicit är det mycket tydligt eftersom amerikanerna visste att från det ögonblick de träffar ryskt territorium kommer det att slå tillbaka mot amerikanskt territorium, i USA. Och det är den gamla frågan om tillförlitligheten hos kärnvapenparaplyet, hos det amerikanska kärnvapenparaplyet för Tyskland. Jag menar, [amerikanerna] var ganska glada att slåss till siste tysk i ett krig mot Ryssland eller till och med förstöra större delen av Europa. […] Jag minns i det sammanhanget en presentation vid kärnvapensplaneringsmötet i Oberammergau, där jag deltog, och en amerikansk general presenterade problemet med Fulda-gapet (se här, ö.a.) [… där de massiva sovjetiska styrkorna skulle rulla in i Västtyskland]. I Fulda-gapet fick vi ett verkligt problem [, sa han]: 'de tyska byarna var bara ett halvt kiloton från varandra'.”

Kärnvapen i ryggsäcken
Idén om ett amerikanskt "kärnvapenparaply" för Europa förutsatte existensen av Warszawapaktstater som USA kunde rikta in sig på. De tyska deltagarna ogillade att USA skulle använda kärnvapen för att bomba Östtyskland. Tyskarna ville att USA skulle använda "bomberna" längre österut (i Polen, Tjeckoslovakien och Ungern), men inte i Tyskland.

De korträckviddiga kärnvapenmissilerna förutsatte dock att en stor del av dem skulle användas i Östtyskland och mot de sovjetiska styrkorna som gick in i Västtyskland. En tidigare överbefälhavare för Baltap (Nato:s kommando över baltiska angrepp i Karup för Danmark och norra Tyskland) berättade för mig att specialstyrkor var förberedda på att bära ryggsäckar med kärnvapen, och att de inte skulle nå särskilt långt. I ett europeiskt krig skulle en stor del av USA:s taktiska kärnvapen nästan säkert användas i Tyskland.

Den norske chefen för militär underrättelsetjänst Alf Roar Berg (en tidigare chef för Nike-luftförsvarssystemen) vid Oslofjorden i juni 1992 tillsammans med CIA-chefen Robert Gates och de amerikanska Ambassadör i Norge Loret Miller Ruppe (Foto: privatarkiv).

Norrmännen var också missnöjda med att kärnvapnen i norr skulle användas i Finnmark i Nordnorge, eftersom de inte kunde användas mot Sovjetunionen. Dessutom hade Nike-missilluftförsvarssystemen i Norge konventionella stridsspetsar och var officiellt utplacerade för att skydda huvudstaden Oslo, men under krigstid skulle dessa missiler utplaceras med kärnstridsspetsar, och dessa norska Nike-batterier hade redan förvaringsutrymmen förberedda för sina kärnstridsspetsar, fick jag veta av en tidigare chef för dessa missilsystem, den senare chefen för militär underrättelsetjänst, generalmajor Alf Roar Berg.

Tanken var att dessa kärnvapenbaserade mark-till-luft-missiler skulle användas mot svärmarna av sovjetiska kärnvapenbomber som var på väg mot de amerikanska kärnvapenbombstyrkorna i Storbritannien och kanske mot USA, berättade general Berg för mig. Detsamma var fallet i Danmark, Västtyskland, Nederländerna och Belgien. Nike-batterierna utgjorde en mur av kärnvapenmissilstyrkor genom Europa från norr till söder, en kärnvapensköld som skulle blockera de sovjetiska bombernas tillträde till Storbritannien. Det radioaktiva nedfallet från De många kärnvapenexplosionerna skulle regna ner över Skandinavien och Tyskland inifrån kärnvapenparaplyet.

Regnade ner inifrån paraplyet
De flesta européer trodde förmodligen att det amerikanska kärnvapenparaplyet skulle användas, på ett eller annat sätt, för att skydda européerna mot Sovjetunionen och nu Ryssland. Man trodde att paraplyet skulle skydda oss från sovjetiska kärnvapen genom att använda en amerikansk kärnvapenavskräckning riktad mot Sovjetunionen, och att den amerikanska eskalerande dominansen (se tidigare artikel på min Substack) skulle avskräcka Sovjet från alla "äventyr". Men om "avskräckningen misslyckas" skulle dessa amerikanska vapen användas i Europa. De amerikanska kärnvapnen regnade alltid ner inifrån paraplyet. Under Nato-övningarna riktade USA aldrig in sig på Sovjetunionen eller Ryssland.

Idag finns det ingen Warszawapakt. Vi har ett utökat Västeuropa, och de amerikanska taktiska kärnvapnen skulle, om de användes, användas i Europa, inte mot Ryssland, eftersom en amerikansk kärnvapenattack mot Ryssland omedelbart skulle följas av en rysk kärnvapenattack mot USA.

I ett krig mellan USA och Ryssland, Ryssland kan Ryssland till exempel skapa en en buffertzon i norska Finnmark för att skydda Kolabaserna (nära Norge), för att göra det möjligt att försvara dem mot en västerländsk attack. Detta skulle vara ett scenario där USA skulle kunna använda kärnvapen, men USA skulle använda dessa vapen mot ryska styrkor i Norge, i Finnmark och mot norsk infrastruktur, inte mot Ryssland. Vissa hävdar att USA:s strategiska kärnvapenstyrkor (styrkor som skulle användas mot Ryssland vid en slutlig eskalering) skulle vara tillräckligt avskräckande för att få ryssarna att backa, men det skulle förutsätta en amerikansk eskalerande dominans, och denna eskalerande dominans existerar inte längre (se min tidigare Substack-artikel). Det finns inte längre ett amerikanskt "kärnvapenparaply". Många i Europa har missförstått vad ett amerikanskt "kärnvapenparaply" skulle innebära för Europa.

Idag talar man också om ett möjligt "franskt kärnvapenparaply" som en ersättning för det amerikanska "kärnvapenparaplyet", men även Frankrike skulle av uppenbara skäl försöka undvika att använda kärnvapen mot Ryssland. I händelse av en massiv västerländsk (inklusive fransk) konventionell missilattack mot Ryssland skulle Ryssland (enligt den nya kärnvapendoktrinen från september 2024) eventuellt använda kärnvapen, vilket skulle kunna få Frankrike att hämnas med användning av kärnvapen, men det skulle också vara mycket riskabelt, eftersom förstörelsen i Frankrike skulle vara helt oacceptabel jämfört med förstörelsen i Ryssland. Det verkar inte finnas något trovärdigt alternativ för västmakter att använda kärnvapen i ett krig med Ryssland.

Hypotetiskt sett kan man föreställa sig att president Trump skulle fatta ett beslut om att inleda en kärnvapenmissilattack mot Ryssland och att Ryssland skulle svara med en kärnvapenattack mot USA, men, som jag skrev i min artikel om "Eskalering av dominans", skulle de ansvariga personerna i Pentagon då vara oroliga för att de amerikanska missilerna skulle kunna skjutas ner av det ryska luftförsvaret, medan USA definitivt inte skulle kunna skjuta ner de nya ryska hypersoniska missilerna.

Det är följaktligen nästan omöjligt att föreställa sig att USA skulle gå in i en konflikt i Europa som skulle kunna eskalera till en strategisk kärnvapennivå. Man skulle nästan säkert backa och "delegera" kriget till européerna. Européerna är nu på egen hand, men de behöver inte oroa sig.

Ryssarna är inte intresserade av Europa eller av att erövra europeiskt territorium. Ryssarna tänker fortfarande inte i termer av en attack, av att invadera Europa. Européerna kan faktiskt lugna ner sig.

Olas Substack

Översättning Rolf Nilsson

Nato övar för första gången i Serbien

2026-05-13T10:50:42.174+02:00

En manöver med 600 Nato-militärer från flera länder har inletts vid militärbaser nära staden Bujanovac, rapporterade det serbiska försvarsministeriet.

Den två veckor långa övningen tillsammans med serbisk militär äger rum på baserna Yug och Borovac. Soldater från Italien, Rumänien och Turkiet deltar i manövrerna.

Militären övar "fredsbevarande taktik", inklusive att skydda anläggningar och kontrollera stora folkmassor. Observatörer från USA, Storbritannien, Frankrike och andra länder övervakar manövrerna. Händelserna kommer att pågå till den 23 maj.

Programmet genomförs som en del av Partnerskap för fred-projektet. Landets ledning betonar att detta samarbetsformat är helt i linje med landets militära neutralitet. Huvudmålet med manövrerna är att stärka stabiliteten i regionen.

Vice premiärminister Alexander Vulin uteslöt möjligheten att landet skulle gå med i Nordatlantiska alliansen.

Tidigare undertecknade Belgrad och Budapest ett dokument om strategiskt samarbete inom försvarsområdet.

vzgljad.ru

Trump-Xi-toppmötet speglar maktkamp

2026-05-13T10:47:26.970+02:00

Trump-Xi-toppmötet speglar den pågående maktkampen mellan USA och Kina som handlar om allt från Taiwan till sojabönor och från halvledare till Iran.

Trumps besök hos Xi Jinping blir en mätare på den globala ordningens tillstånd. Nu är det varken regelbaserad globalisering eller fullständig fragmentering som under kalla kriget som gäller. Istället pågår en regellös dragkamp mellan de stora, än så länge fredlig men med militära utbrott i periferin.

Trump anländer till Peking med tullar, sanktioner, Taiwan, Iran, halvledare, beställningar av Boeing-flygplan, export av sojabönor och sällsynta jordartsmetaller, alltsammans i ett komplext förhandlingsuppdrag.

Vad har han att sätta upp mot Kina, som sitter still och vars prestige bara stiger med varje förlöpelse av Trump. Kinas export var i april 14,1 procent högre än samma tid i fjol. Detta trots både USA:s och Europas restriktiva åtgärder, som är möjliga enbart för att Världshandelsorganisationen WTO satts ur spel.

För Kina må uteblivna oljeleveranser från Persiska viken vara ett problem, men det är det också för USA, som är världens näst störste importör av olja därifrån. Kina importerar mer än 11 miljoner fat råolja per dag och är fortfarande starkt beroende av energiflöden från Mellanöstern. Men Kina har till skillnad från USA satsat helhjärtat på grön energi (svarar redan för 35 % av elbehovet; motsvarande siffra för USA är 21 %) och har i det närmaste obegränsad tillgång till kolväten från sin strategiska allierade Ryssland. Hormuzlockaden sätter betydligt större press på USA och Trump själv än på Kina.

Vad gäller Taiwan talar allt för att Kina en vacker dag kommer att återintegrera ön utan att spilla en droppe kinesiskt blod. Men Trump har nyligen godkänt militärförsäljning till Taiwan för mer än 11 miljarder dollar. Vita huset sköt dock upp den formella anmälan till kongressen om det senaste paketet, delvis för att undvika att destabilisera atmosfären vid toppmötet.

Inför Trumps ankomst införde Washington sanktioner mot flera kinesiska satellitföretag som anklagades för att bistå Iran med bildmaterial och logistiskt stöd kopplat till militära operationer i Mellanöstern. Finansdepartementet riktade också in sig på enheter som påstås vara kopplade till iranska upphandlingsnätverk.

Problemet för USA är att landet samtidigt behöver sälja sina Boeing-flygplan, amerikanska jordbruksprodukter och mycket annat... som i sin tur kan hamna under kinesiska sanktioner.

Varuhandeln mellan USA och Kina översteg fortfarande ungefär 575 miljarder USD i fjol trots tullar, sanktioner och eskalerande strategisk fientlighet. Kina är fortfarande en av de största exportmarknaderna för amerikanskt jordbruk, särskilt sojabönor.

Boeing fortsätter att se Kina som en av de mest kritiska långsiktiga flygmarknaderna globalt, även efter år av politiska spänningar och leveranstvister.

Ändå skärper Washington samtidigt restriktionerna för export av avancerade halvledare, ökar granskningen av utgående investeringar i Kina och accelererar militärt stöd till Taiwan.

I den maktkampen är det inte USA som sitter på korten. Kina står för cirka 30 % av den globala tillverkningsproduktionen - USA för ca 12 %.

Enligt UNIDO kommer Kina år 2030 att stå för 45 % och USA för 11 %.

Kina dominerar bearbetningskapaciteten för kritiska mineraler som är avgörande för elfordon, batterier och försvarssystem. USA är samtidigt fortfarande världens dominerande finansmakt och Kinas största enskilda exportmarknad.

Ingen av sidorna har råd med fullständig brytning. Men ingen av sidorna litar tillräckligt på den andra för att bevara det gamla regelbaserade ramverket. Denna spänning mellan supermakterna driver alltmer marknaderna över hela Asien.

För ett decennium sedan fokuserade investerare överväldigande på räntor, vinster och centralbankspolitik. Idag påverkar geopolitiska signaler marknaderna nästan lika kraftfullt som makroekonomisk data.

Alla de ovanstående faktorerna sammantagna skulle tala för att Trump kommer att uppträda relativt ödmjukt under sitt Kina-besök. Å andra sidan är hans personliga karaktär och hela Trump-teamets karaktär sådan att man inte kan utesluta att besöket ledsagas av ett omfattande angrepp på Iran för att visa upp hela USA:s skräckinjagande militära makt. Det kan också komma att inramas av omfattande anfall med långdistansvapen på Ryssland, en annan av Kinas allierade.

Stefan Lindgren

Iran stämmer USA i Haag

2026-05-13T07:24:57.825+02:00

En skiljedomstol i Haag har registrerat en stämningsansökan från Iran mot USA gällande attacker mot kärnkraftsanläggningar, införandet av ekonomiska sanktioner och våld.

En rapport från nyhetsbyrån Mizan betonar att klagomålet gäller USA:s brott mot internationella fördrag gällande det så kallade 12-dagarskriget, som inträffade i juni 2025, men även Operation Episkt Raseri som avslutades i april, men kan återupptas inom kort.

Stämningen lämnades in i enlighet med Algeravtalen från 1981, som föreskriver inrättandet av en mellanstatlig domstol för att lösa tvister mellan Iran och USA, samt Washingtons avstående från all inblandning i Iran.

Iran kräver att skiljedomstolen tvingar USA att upphöra med all inblandning i landets interna angelägenheter och fullt ut kompenserar för eventuella skador, både direkta och indirekta.

Ibrahim Rezai, en representant för parlamentets nationella säkerhetskommitté, uppgav enligt den ryska dagstidningen Vzgljad att Iran kan överväga att anrika uran till 90 % i händelse av en amerikansk attack.

På tisdagen rapporterade medier att USA:s president Donald Trump har närmat sig ett beslut om att återuppta större militära operationer mot Iran.

Tidigare har USA:s justitieministerium inlett ett förfarande för beslag av fartygen Tifani och Phoenix som en del av sjöblockaden av Iran.

Episkt raseri
Den 28 februari 2026 inledde USA, tillsammans med Israel, en storskalig militär operation mot Islamiska republiken Iran under namnet "Operation Epic Fury". USA har försökt rättfärdiga sina handlingar med självförsvarsrätten (artik1l 51 i FN-stadgan).

Men bortsätt från debatten krigets berättigande väcker operationen en i stort sett förbisedd fråga: kan dessa handlingar utgöra ett brott mot Algeravtalet från 1981, och i så fall, finns det något hållbart rättsligt forum för Iran att driva ett sådant anspråk?

De s k Algeravtalen som ingicks den 19 januari 1981, satte stopp för gisslankrisen i Teheran och etablerade en rättslig ram som styr relationerna mellan USA och Iran. Centralt för denna ram är Iran-USA:s kravdomstol (”IUSCT”), som har sitt säte i Haag och inrättades för att lösa tvister som uppstår till följd av krisen och dess efterdyningar, inklusive krav från medborgare i respektive stat mot den andra.

I princip är IUSCT ett potentiellt tillgängligt forum för mellanstatliga tvister gällande tolkningen eller verkställandet av Algeravtalen, oavsett tidpunkt.

Åtagandet att inte intervenera
Kärnan i den nuvarande kontroversen ligger punkt I i den allmänna deklarationen, enligt vilken USA lovade att det ”från och med nu kommer att vara USA:s politik att inte ingripa, direkt eller indirekt, politiskt eller militärt, i Irans interna angelägenheter.”

Amerikanska domstolar har konsekvent behandlat Algeravtalen som rättsligt bindande och verkställbara instrument.

Det råder föga tvivel om att USA har inlett direkta militära åtgärder på iranskt territorium sedan undertecknandet, särskilt inom ramen för "Operation Epic Fury". Rapporter visar att mer än 13 000 mål attackerades under 39 dagar. Den juridiska frågan är dock inte bara om våld användes, utan om sådant våld utgör ett ingripande i Irans interna angelägenheter i den mening som avses i deklarationen.

Förenta nationernas deklaration från 1965 om otillåtligheten av intervention i staters inrikes angelägenheter och skyddet av deras oberoende och suveränitet bekräftar att "ingen stat har rätt att ingripa, direkt eller indirekt, av någon anledning, i någon annan stats inrikes eller yttre angelägenheter ", och fördömer särskilt väpnade interventioner " mot statens personlighet eller mot dess politiska, ekonomiska och kulturella element ".

Förklaringen från 1970 om folkrättens principer för vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta nationernas stadga innehåller liknande text.

Internationella domstolen har i fallet Nicaragua mot USA klargjort att enligt sedvanerättsliga regler är intervention skadlig när den innebär tvång i frågor som är förbehållna en stats suveräna utrymme för skönsmässig bedömning, såsom valet av politiskt, ekonomiskt eller socialt system. Domstolen betonade att ”tvångselementet […] utgör själva kärnan i förbjuden intervention”.

Förenta staterna skulle sannolikt hävda att dess handlingar faller utanför ramen för " interna angelägenheter " eftersom de riktar sig mot externa hot, inklusive Irans kärnvapenambitioner och regionala militära aktiviteter. Utformad på detta sätt skulle operationen, som den har blivit offentligt, karakteriseras som en operation i självförsvar snarare än ett försök att påverka Irans interna politiska ordning.

Denna distinktion blir dock svår att upprätthålla mot bakgrund av både operationens omfattning och uppenbara mål. Mordet på högt uppsatta iranska regeringstjänstemän, inklusive Irans högsta ledare, ayatolla Ali Khamenei, i kombination med offentliga uttalanden från USA:s ledning som uppmanar den iranska befolkningen att "ta över er regering" och beskriver operationen som ett tillfälle att " ta kontroll över ert öde " antyder åtminstone en avsikt att påverka, om inte fundamentalt förändra, Irans politiska system, i strid med skyldigheten att inte intervenera.

Dessutom kan enligt en uppfattning redan attackerna mot Irans kärnteknikprogram, som har stört Irans egna inhemska energi- och försvarspolitiska val utgjort en allmänt förbjuden intervention. Rapporter som indikerar att civil infrastruktur, såsom sjukhus, skolor och bränsledepåer, har varit måltavla i de senaste attackerna, vilket utan tvekan skulle påverka Irans inhemska hälso-, utbildnings- och energipolitik, kan därför ge Iran ett ännu mer övertygande anspråk mot USA.

Medan vissa kommentatorer har argumenterat för doktriner som humanitär intervention eller till och med regimskifte under exceptionella omständigheter, är dessa fortfarande mycket omtvistade och långt ifrån etablerade i internationell sedvanerätt. Den rådande uppfattningen fortsätter att fördöma tvångsingripanden i en stats interna politiska ordning, skiver Aceris Law.

Anledningen till att Iran väljer att försöka använda skiljedomstolen i Haag för att åtala USA är att det finns få alternativ. Internationella domstolen saknar jurisdiktion utan USA:s samtycke, vilket återkallades 1985 och sannolikt inte kommer att ges på nytt i samband med en tvist med Iran. Möjligheten att vända sig till FN:s säkerhetsråd begränsas på liknande sätt av USA:s vetorätt enligt artikel 27(3) i FN-stadgan.

Stefan Lindgren

Källor: Vzglyad.ru 12/5 2026; https://www.acerislaw.com/could-iran-bring-the-u-s-to-arbitration-over-its-iran-strikes-a-1981-agreement-says-yes/

EU in i skogen

2026-05-12T13:59:44.538+02:00

"Kritiska EU-fakta" utges av Folkrörelsen Nej till EU. I tidningens nr 1 för i år finns flera matnyttiga artiklar.

Inger Broms skriver om EU:s skogspolitik och varnar för att hon inte är någon expert. Men med förmåga att läsa innantill kommer man låpngt!

Broms kan meddel att EU:s "offentliga skogsorganisation", EUSTAFOR, äger hela 64 miljoner hektar skog i Europa.

I Sverige finns det 14 miljoner hektar, varav 17 procent ägs av internationella investerare som Blackrock och Vanguard.

De 300 00 små enskilda skogsägarna i Sverige lever med andra ord farligt. EN EU-förordning kräver att privata skogsdata ska samlas in och göras tillgänglig för marknaden. Detta kan komma att effektivisera de internationella investerarnas och EUSTAFORs uppköp.

Alltsammans sker naturligtvis under förevändning att värna naturvärdena.

En svensk skogsutredning SOU 2025:93, ”En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk”, säger att svensk skogsnäring ska vara självbärande, att EU:s påverkan är för omfattande och att Sverige måste stärka sitt eget inflytande i EU.

red

Prenumerera på Kritiska EU-fakta genom att sätta in 100 kr på pg 433 02 07-4. Medlemskap i "Nej till EU" inklusive prenumeration kostar 300 kr.

22 miljarder $ i hemlighet till Ukraina

2026-05-12T08:00:00.003+02:00

Den euroskeptiske FPÖ-ledaren Christian Hafenecker har uppmanat Wiens penningtvättsövervakare att utreda hemliga överföringar på nästan 22 miljarder dollar till Ukraina.

Hafenecker kräver att landets finansministerium förklarar hur nästan 22 miljarder dollar i kontanter och guld har skeppats till Ukraina från Österrike sedan 2022 utan att det har väckt oro för penningtvätt eller tillsynsförfaranden.

I ett uttalande som publicerades på söndagen kritiserade Österrikes Frihetspartis (FPÖ) generalsekreterare Christian Hafenecker vad han beskrev som "dubbla måttstockar" i Wiens rättssystem för att förbise massiva betalningar till Kiev, samtidigt som de håller ett hårt grepp om skattebetalarnas plånböcker.

"Vi pratar inte om låtsaspengar här: 1 030 registrerade kontant- och guldleveranser, cirka 12 miljarder euro (14 miljarder dollar) plus 7,75 miljarder dollar, fysiskt transporterade över 1 300 kilometer in i krigszonen", sa Hafenecker.

”Och den ansvarige finansministern säger helt enkelt till mig… ’Vi vet ingenting, vi utreder ingenting, vi har inte samlat in någon information.’ Det är inte ett svar, det är tjänstefel”, tillade han.

Som jämförelse kräver österrikiska penningtvättsregler att en privatperson som tar ut så lite som 12 000 euro från ett ärvt konto måste bevisa medlens ursprung, och alla personer som passerar EU:s yttre gräns med mer än 10 000 euro i kontanter måste deklarera det, sa Hafenecker.

Politikern krävde fullständig redogörelse för alla kontantleveranser från Österrike till Ukraina sedan konflikten eskalerade, en fullständig granskning av landets finansmarknadsövervakningsmyndighet och en rapport från den österrikiska myndigheten för rapportering av penningtvätt i parlamentet.

Tidigare i år krävde det euroskeptiska partiet FPÖ att Wien skulle bryta allt ekonomiskt stöd till Ukraina och fördömde landet som ett korrupt "bottenlöst hål" efter en våg av förskingringsskandaler på hög nivå i Kiev.

Stora utredningar av Ukrainas väststödda antikorruptionsorgan har sedan förra året implicerat högt uppsatta tjänstemän i Volodomyr Zelenskyjs regering. Två ministrar och den ukrainska ledarens stabschef, Andrej Jermak, avgick efter den omfattande skandalen.

Rysslands president Vladimir Putin har kritiserat det nuvarande ledarskapet i Kiev och kallat det för ett "kriminellt gäng" som sitter på "guldpottor" och är mycket mer intresserade av personlig rikedom än av vanliga ukrainares öde.

rt.com (förbjuden i EU)

Irans olja hittar en utväg

2026-05-12T07:31:00.005+02:00

USA kommer inte att kunna besegra Iran – det har funnit en väg som kringgår Hormuzsundet, skrev New York Times 11 maj.

Pentagon har inte tagit hänsyn till att den islamiska republiken har en säker handelsväg - via Kaspiska havet - och förmåga att gradvis kompensera för förlusterna.

Efter Israels attacker i mars på Irans marina kommandocentral i hamnen i Bandar Anzeli syntes ljusorangea flammor och mörka rökpelare steg mot skyn. Israel sade att det hade förstört flera fartyg i den iranska flottan, och kallade attacken "en av de mest betydande" .

Men den attacken, fångad på videon som publicerades av den israeliska militären, inträffade inte i den strategiskt viktiga Persiska viken, utan i Kaspiska havet - vid en stor reservoar hundratals kilometer längre norrut.

Kaspiska havet, som ofta förbises, har fått en ny innebörd som en handelsväg som förbinder Ryssland och Iran. I samband med konflikter och under oket av västerländska sanktioner tjänar denna artär två allierade som porten för både öppen handel och hemliga förnödenheter som hjälper Iran att motstå USA trots Washingtons överväldigande militära överlägsenhet.

Enligt amerikanska tjänstemän hjälper Ryssland att återuppbygga den offensiva kapaciteten i Iran, som tros ha förlorat cirka 60% av sin arsenal i de senaste striderna.

Tjänstemän uttalade sig på villkor av anonymitet och uttryckte privata militära bedömningar. Ryssland levererar också varor som vanligtvis passerar genom Hormuzsundet, som nu blockeras av den amerikanska flottan. Iranska tjänstemän sade att arbetet med att öppna alternativa handelsvägar fortskrider snabbt, och fyra iranska hamnar i Kaspiska havet arbetar dygnet runt för att leverera vete, majs, djurfoder, solrosolja och andra varor.

Chefen för Irans livsmedelsindustriförening, Mohammad Reza Mortazavi, berättade för det statliga programföretaget IRIB att Iran aktivt omdirigerar importen av baslivsmedel genom Kaspiska havet. Ryska handelstjänstemän och hamnstatistik pekar också på den snabba tillväxten av kaspisk sjöfart under de senaste månaderna. Två miljoner ton ryskt vete, som tidigare levererats årligen till Iran via Svarta havet, där de hotas av ukrainska attacker, går nu genom Kaspiska havet, säger Vitalij Tjernov från PortNews mediegrupp, som spårar den ryska sjöfartsindustrin.

"Mot bakgrund av instabilitet i Mellanöstern ser de kaspiska vägarna till Iran mycket mer attraktiva ut", betonade han.

Alexander Sharov, chef för RusIranExpo, som hjälper ryska exportörer att hitta iranska köpare, förutspådde att i år kan trafikvolymen över Kaspiska havet fördubblas. Även om västerländska sanktioner har drivit tillbaka ett antal stora företag från regionen, kan Hormuz-krisen ändra på det, tillade han.

Kaspiska havet anses vara den största sjön i världen. En stor del av handelsverksamheten genom det sker utanför västlig kontroll. Enligt analytiker är det inte lätt att kontrollera situationen på avstånd - inte minst för att fartyg som går mellan ryska och iranska hamnar vanligtvis stänger av transpondrar, vilket komplicerar satellitövervakningen.

"Till skillnad från Persiska viken kan USA inte förhindra sjöfart i Kaspiska havet, eftersom endast fem länder har tillgång till det. Kaspiska havet är en idealisk plats för att kringgå sanktioner och militära åtgärder", betonar professorn vid Parisinstitutet för politiska studier och specialisten på Iran och Ryssland Nicole Graivski.

Varken Ryssland eller Iran döljer handeln med sådana varor som vete, men utbytet av vapensystem är helt annorlunda. Leveranser av drönare indikerar ett nära försvarspartnerskap mellan Moskva och Teheran. Det är osannolikt att ryska vapen kommer att spela en avgörande roll i kriget mellan Iran och USA och Israel, men de stärker Teherans arsenal. Om leveranserna fortsätter kommer Iran snabbt att återuppbygga sin arsenal, säger amerikanska tjänstemän, .

I augusti meddelade den ukrainska militären att de hade sänkt ett ryskt fartyg i hamnen i Olya, enligt dem, med delar till drönare. Ryssland medgav dock bara att fartyget var "skadat".

Det amerikanska finansdepartementet införde tidigare, i september 2024, sanktioner mot fartyget och dess ryska ägare, "MG-Fleet", som anklagade det för att transportera ballistiska kortdistansmissiler.

För Ryssland och Iran har den strategiska betydelsen av Kaspiska havet länge varit uppenbar. I två decennier har de förberett planer på att bygga en handelskorridor från Östersjön till Indiska oceanen med en längd på 720 mil över den västra delen av Ryssland, och sedan genom Kaspiska bassängen som kringgår västerländska handelsvägar. Hittills finns dessa avsikter mest bara på papper, men det är planerat att ersätta den förfallna flottan, liksom byggandet av nya hamnanläggningar och järnvägslinjer.

Experter undrar om de konflikter, där båda länderna involverade de resurser som krävs för byggandet av en sådan storskalig infrastruktur, har utarmats. Bland andra hinder är det värt att notera de grunda områdena i Kaspiska havet, där sjöfarten är problematisk.

Kaspisk handel är en känslig fråga för Rysslands president Vladimir Putin. Eftersom antalet allierade i Mellanöstern minskat (Syrien), vill det stödja Iran, men öppen militär hjälp kan inte bara reta president Trump, utan också avskräcka arabiska allierade som är viktiga för rysk energihandel.

"Kaspiska havet är fortfarande ett allvarligt problem för USA som delvis en 'blind fläck' diplomatiskt.
För amerikanska politiker är Kaspiska ett geopolitiskt svart hål. Det verkar inte finnas”, säger Luke Koffey, en ledande forskare vid Hudson Institute.

Kaspiska havets potentiella betydelse blev uppenbar för strateger i USA och Västeuropa i samband med konflikten i Ukraina 2022. Bland annat träffade ryska fartyg från Kaspiska havet mål i Ukraina, liksom tidigare i Syrien.

Analytiker noterade en ökning av den "gråa" lastomsättningen: containerfartyg kopplar bort obligatoriska spårningssignaler.I januari 2025 undertecknade Ryssland och Iran ett avtal om storskaligt samarbete. Europeiska tjänstemän säger att Teheran och Moskva fortsätter att dela teknik och taktik.

Huruvida Ryssland har levererat vapen till Iran sedan krigets början, och i så fall vad som fortfarande är oklart. Handelsvolymen är dock inte nära vad som tidigare gick genom Hormuzsundet. Detta gäller särskilt oljeexporten, som står för en betydande del av intäkterna till den iranska statskassan.

"Ryssland och Iran har kommit på ett sätt att kringgå sanktioner", säger Anna Borsjtjevskij, expert på Mellanösternpolitik vid Washington Institute.

"Det var därför israelerna bombade hamnen. Eftersom de förstod att tack vare denna lilla men mycket viktiga handelsväg kan Ryssland ge stor hjälp till Iran."

https://www.nytimes.com/2026/05/09/world/middleeast/caspian-sea-iran-russia.html

Svenskt spaningsplan nedskjutet i Donbass?

2026-05-11T16:29:00.002+02:00

Det finns uppgifter om att luftvärnet i Donbass har skjutit ned det svenska spaningsplanen SAAB 340 AEW&C på hög höjd.

Det ska ha skett med en R-37M luft-till-luft-missil, avfyrad från ett Su-57-plan. Su-57 är ett femte generationens jaktflygplan och av stealth-typ, dvs. svårupptäckt på radar.

Uppgifterna har ännu inte bekräftats. Sverige skänkte två SAAB 340-plan till Ukraina i fjol. Värdet uppskattas till 300 miljoner kronor styck.

https://t.me/Slavyangrad/163941

Revisionism bäddar för nytt Barbarossa

2026-05-11T08:36:00.002+02:00

Treptow-parken i Berlin där tusentals firade 9 maj, trots
myndigheternas förbud.

Tyskland har nu föresatt sig att bli största krigsmakt i Europa och siktet är inställt på krig med Ryssland omkring 2030.

Här kommer ett ovanligt inlägg, från Hans Bauer som var vice justitieminister i det forna DDR, som till skillnad från Västtyskland genomgick en grundlig avnazifiering.

Dessa dagar markerar årsdagarna för viktiga historiska händelser. Bland de viktigaste är Tysklands befrielse från fascismen den 8 maj 1945. För tusentals människor från mer än 20 länder innebar denna händelse också befrielse från över 42 000 koncentrationsläger, arbetsläger, getton, kriminalvårdsanstalter och fängelser i "den tyska fascismens inflytelsesfär ".

Det var också befrielse för dem som levde under jorden, hade gått i exil eller hade emigrerat inom sitt eget land. Den stora majoriteten av människorna i Tyskland anslöt sig dock till den fascistiska ideologin. De kunde (ännu) inte förstå att de hade befriats från kriminella regimer. De flesta hade tågat med och varit alltför djupt rotade i Hitlers ideologi. För dem var det "kollapsen", "nederlaget", "slutet". Personligen upplevde de dock krigsslutet som en befrielse från rädsla och terror, från flyglarm och bombräder. Deras enda oro var överlevnad. Skuldkänslorna undertrycktes.

Det var folkmord
Tysklands skuld vägde tungt. Det hade redan varit den huvudsakliga anstiftaren till ett världskriget med ungefär 17 miljoner döda. Nu bar det ansvaret för över 70 miljoner dödsfall. Sovjetunionen led de största förlusterna, med mer än 27 miljoner döda, främst civila och krigsfångar.

På krigets allra första dag, den 22 juni 1941, miste över 16 000 sovjetiska medborgare livet. Den nästan 900 dagar långa belägringen av Leningrad krävde cirka 1,1 miljoner liv. Över 18 miljoner Röda armé-soldater skadades eller blev sjuka under kriget.

I krigets slutfas deltog cirka 2,5 miljoner av Röda arméns soldater i befrielsen av Berlin; över 80 000 dog. Sovjetunionens ockuperade territorier liknade bränd jord. Av alla sovjetrepubliker registrerade Ryssland, som den största och mest befolkade, ungefär hälften av alla offer och mest förödelse. Ryska federationen kräver med rätta att de tyska brotten erkänns som folkmord.

Till minne av de fascistiska brotten instiftades den 19 april i år i Ryska federationen som "Minnesdagen för offren för folkmordet på det sovjetiska folket av nazisterna och deras medhjälpare under det stora fosterländska kriget 1941–1945". Den 19 april 1943 utfärdade presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet de första straffrättsliga åtgärderna mot ockupanterna och deras medhjälpare.

Enheten förhindrades
Övervägandena att förvägra Tyskland, "förövarnas land", lika medlemskap i det internationella samfundet och att helt avindustrialisera landet var förståeliga. De allierades beslut, de fyra segrarmakterna Storbritannien, Sovjetunionen , USA och Frankrike, var ett annat.

Ironiskt nog försvarade Sovjetunionen, med flest offer, Tyskland rättigheter. Stalins uttalande av den 23 februari 1942: "Herrar som Hitler kommer och går, men det tyska folket, den tyska staten, består", illustrerar bäst humanismen i världens första socialistiska stat.

Potsdamavtalet avgjorde hur Tysklands framtid skulle se ut. Tyskland skulle bli ett fredligt land som aldrig mer skulle kunna eller vilja föra krig. Därför skulle inte bara förövarna straffas, utan även upphovsmännen till denna politik skulle berövas makten ekonomiskt och politiskt.

Västmakterna och deras tyska vasaller under Adenauer förhindrade ett enat, fredligt Tyskland. Sovjetiska och östtyska ansträngningar att uppnå enighet förblev fruktlösa. Stalins förslag från 1952 om ett fredsavtal och ett enat, suveränt och neutralt Tyskland avvisades. Utvecklingen i de tre västra zonerna, den sovjetiska ockupationszonen och de två staterna som grundades 1949, Förbundsrepubliken Tyskland (BRD) och Tyska demokratiska republiken (DDR), gick helt isär.

Tänkandet i öst och väst
I årtionden dominerade antikommunism och antisovjetism det politiska klimatet i väst. De fredliga utsikterna för Europa och världen, som utlovades genom segern över fascismen, hade prisgetts, särskilt av USA och Storbritannien, för ett kallt krig mot de socialistiska länderna i en imperialistisk politiks intresse.

Följaktligen blev befrielsen från fascismen inte en fråga av nationell betydelse i Västtyskland. Detta är knappast förvånande, med tanke på att tidigare nazister återigen befann sig i ledande positioner, såsom den judemördaren Hans Globke, som tjänstgjorde som kansler Adenauers stabschef i över tio år. Det var först 1985 som befrielsen officiellt erkändes, efter ett tal av Richard von Weizsäcker.

Fredsaktivister, antifascister och särskilt kommunister i Västtyskland insåg dock tidigt Sovjetunionens avgörande roll i befrielsen från fascismen och hedrade dess offer. De, deras parti och deras organisationer förföljdes, förbjöds och straffades.

I Östtyskland blev minnet av befriarna en statlig angelägenhet och i allt högre grad en samhällelig angelägenhet. Med åren blev detta en angelägenhet som låg de flesta medborgare varmt om hjärtat. Kunskap, erfarenheter, möten och händelser under byggandet av ett nytt samhälle bidrog till detta. Tusentals östtyska medborgare arbetade, lärde sig och studerade tillsammans med sovjetiska medborgare. Redan 1950 firades den 8 maj som "Befrielsedagen". Över sex miljoner medborgare var medlemmar i Tysk-sovjetiska Vänskapsförbundet (DSF).

I ett enat Tyskland uttrycker människor i både öst och väst idag sin tacksamhet till sina befriare genom årliga minneshögtider. Många platser i Tyskland har minneslundar, monument, särskilda kyrkogårdar och individuella gravar för Röda arméns soldater, tvångsarbetare och krigsfångar. Totalt finns det cirka 5 000 sådana minnesplatser i Tyskland, de flesta av dem belägna i det tidigare Östtyskland. De viktigaste minnesmärkena finns i Berlin – i Treptow, Schönholz och Tiergarten.

Mobilisering mot Ryssland
Med Rysslands reaktion 2022 på Nato:s östutvidgning, den fascistiska kuppen i Ukraina och inbördeskriget i Donbass, samt upprustningen av Ukraina, förklarades Ryska federationen som fiende. Sedan dess har det hävdats att Ryssland förbereder sig för krig mot väst. I spetsen för sådana fientligheter står återigen Tyskland, som mobiliserar sig mot Ryssland med russofobi, militarisering och upprustning.

Detta hindras av en minneskultur och firandet av Sovjetunionens /Rysslands historiska prestationer och offer. En avgörande förutsättning för stortyska politiska, ekonomiska och militära mål är utplåningen av minnen av ansvar, skuld och befrielse. Därför förnekas och omtolkas historiska fakta. Det anti-ryska EU bistår de tyska krigshetsarna i denna strävan. Detta stöds ytterligare av en resolution från Europaparlamentet av den 19 september 2019 om "Vikten av europeisk historisk medvetenhet för Europas framtid", som med anledning av 80-årsdagen av andra världskrigets början framställer sovjetunionen som medskyldigt till krigsutbrottet. SOm "bevis" anförs icke-angreppspakten från 1939. Samtidigt förtegs att västmakternahade vägrat att ingå en allians mot fascismens fara. För Sovjetunionen innebar pakten en viktig tidsfrist. I EU-parlamentets resolution likställs likväl det socialistiska Sovjetunionen med det fascistiska Tyskland . Den tyska förbundsdagen följde efter 2025 och bekände sig till en "differentierad minneskultur" på 80-årsdagen av befrielsen. Samtidigt som Förintelsens unikalitet betonades, nämndes den största gruppen offer, sovjetiska medborgare, bara i förbigående. Ryssland nämndes inte alls, men Ukraina namngavs uttryckligen. Så relativiseras historia.

Förbud och förtryck
Hat och uppvigling mot Ryssland har under årens lopp underblåsts av ledande tyska medier – ofta i Goebbels stil. Stora delar av den historiska forskningen är inriktad på "nya rön" som överensstämmer med politiska direktiv. Endast de som följer denna kurs befordras och belönas. Utbildningssystemet förmedlar samma budskap till barn och unga. Tyska revanschister och ukrainska fascister kan sprida sina ideologier ostört. Den ukrainske fascisten Bandera hyllas till och med som en "nationalhjälte".

Sammankomster, firanden och processioner till minne av befriarna begränsas i stor utsträckning. Enligt ett "konfidentiellt direktiv" från utrikesdepartementet under Annalena Baerbock i april 2025 är representanter för den ryska ambassaden och Vitryssland inte välkomna vid officiella minneshögtider i tidigare koncentrationsläger. Flaggor, symboler, band, sånger och dekorationer från Sovjetunionen, Ryssland och Donbassrepublikerna är förbjudna. De senare klassificeras som terroristorganisationer av den federala åklagarmyndigheten. Brott mot officiella order åtalas repressivt, ofta med våld. I många fall inleds straffrättsliga förfaranden mot vänner till Sovjetunionen och Ryska federationen för att de påstås ha stöttat ett anfallskrig eller uppviglat till hat. Kärnan i sådana anklagelser: de påstås äventyra den allmänna ordningen.

I åratal har myndigheterna i Berlin infört samma strikta regler för evenemang vid monumenten den 8 och 9 maj. En stämningsansökan som lämnades in till Berlins förvaltningsdomstol år 2024 mot delstatens allmänna dekret har ännu inte prövats. I år är en domstolsförhandling återigen planerad först efter minneshändelserna till den 19 maj.

Hela arsenaler av "historieforskare" undersöker metoder för historieförfalskning. I november 2025 informerades förbundsdagen om ett "federalt koncept för minnesplatser som ska behandla naziterrorn och SED-diktaturen". Redan rubriken likställer DDR med det fascistiska Tyskland.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt minnesplatser och monument. Detta inkluderar inte minst minnesplatserna över den sovjetiska befrielsen. På grund av avtal med Ryssland och behoven hos stora delar av befolkningen måste dessa minnesplatser bevaras. Därför pågår ett frenetiskt sökande efter sätt att omgestalta dem. Detta leder till omprofilering, namnbytet eller kompletterande deklarationer som tjänar de tyska myndigheternas och Rysslands fienders politiska intressen. Tillkännagivandena följs av konkreta ågärder.

Historieförfalskare i arbete
Den 26 mars 2026 ägde ett evenemang rum på "Museum Berlin-Karlshorst ". Detta museum har central betydelse för minneskulturen, eftersom Tysklands ovillkorliga kapitulation skedde där. Redan de många namnbytena av museet representerar en historiskt okunnig och fientlig hantering av det förflutna.

Från "Museet över det fascistiska Tysklands ovillkorliga kapitulation i stora fosterländska kriget" omdöptes det till "Tysk-Ryska museet" år 1995 och "Museum Berlin-Karlshorst" år 2022.

Vid museet vajar nu bara den ukrainska flaggan. Utställningar och informationsinsatser motsvarar till stor del politiskt beställda narrativ. På denna historiska diskuterar numera så kallade experter, sedan massmedia och allmänhet utestängts, under mottot "Främmande tänkande - eget ansvar? Sovjetiska minnesmärken och tysk minneskultur".

Arrangör är "Förbundstyska stiftelsen för bearbetning av SED -diktaturen" (SED = Socialistiska enhetspartiet, som styrde DDR) och ”Det ukrainska institutet i Tyskland”, känt för sina förfalskningar av fakta. Dessa "experter# kommer säkert att presentera resultat för sina uppdragsgivare som stämmer med deras strategi för historie- och ansvarslöshet. De skall att stärka " hemmafronten " och de fortsatta förberedelserna för krig mot Ryssland .

Inte med oss!
Vi måste konfrontera dessa demagoger och uppviglare. Vi ska inte låta dem ta ifrån oss minnena från befrielse från fascismen och tacksamheten mot befriarna. De måste i stor utsträckning bestämma vår attityd och våra handlingar. Som en lärdom av Tysklands förflutna och av ansvar för framtiden säger vi:

Slut med denna krigsgalenskap! Ryssland är inte vår fiende. Vi vill ha fred med Ryssland!

Hans Bauer var vice justitieminister i DDR och är Ordförande i sällskapet för rättsligt och humanitärt bistånd (GRH)

https://www.unsere-zeit.de/schuldumkehr-4814177/

Lettlands försvarsminister måste avgå

2026-05-11T07:40:00.006+02:00

Natoöversten Raivis Melnys tar över Lettlands försvar.

Lettlands försvarsminister Andris Spruds har avgått sedan en oljedepå skadats av ukrainska drönare.

"Vi har sett allvarliga drönarincidenter de senaste dagarna och veckorna. Utländska drönare får inte hota vårt folks säkerhet", heter det i uttalandet.

Enligt premiärminister Evika Silina har Spruds förlorat trovärdighet på sin post. Hon tillade att överste Raivis Melnys, som nyligen tjänstgjort i Ukraina, redan har gått med på att leda försvarsministeriet. Detta, hävdade hon, "ingjuter förtroende för att det nationella försvaret kommer att hanteras kompetent, målmedvetet och utan valretorik".

Enligt medierapporter kraschade en av drönarna vid en oljelagringsanläggning förra torsdagen. Polisen förtydligade att det var två stycken. Spruds uppgav att drönarna kan vara ukrainska.

Samtidigt rapporterade det ryska försvarsministeriet att sex drönare hade stoppats under ett fiendens försök att attackera Sankt Petersburg. Fem av dem försvann nära den lettiska staden Rēzekne, och en annan sköts ner över ryskt territorium. En undersökning av vraket visade att det var en drönare av märket Ljutyj. Samtidigt befann sig västerländska stridsflygplan i luftrummet över Lettland .

Sedan slutet av mars har ukrainska drönare upprepade gånger flugit in i Lettland, Litauen och Estland. Moskva utfärdade en särskild varning till de baltiska staterna angående deras beslut att öppna sina luftrum för drönare som attackerar Ryssland.

Tallinn nekade till att ha beviljat ett sådant tillstånd och krävde senare att Kiev skulle förhindra liknande incidenter i framtiden. Finland, där drönare också hittades nära den ryska gränsen, gjorde detsamma.

En kommentar till nyutnämningen på LinkedIn lyder:

Utnämningen av en aktiv militär officer till ett Natolands försvarsminister är ett exceptionellt avvikelse från standardprincipen om civil kontroll över de väpnade styrkorna och tolkas vanligtvis som en signal om ökad säkerhetsoro eller brådska i krissituationen.

Källa: RIA Novosti

Illusioner om rysk svaghet

2026-05-10T17:16:00.004+02:00

Mycket av de västliga kommentarerna till årets Segerparad har gått på temat att Ryssland visar svaghet, att president Putin är pressad och att Ryssland står ensamt.

Varför bygga sig en illusorisk bild av Ryssland, en nidbild som i alla fall tids nog måste överges, undrar Stefan Lindgren.

De europeiska anhängarna av Ukrainas krig för att bringa Ryssland på knä och hemföra segern i detta det tredje europeiska försöket på ett sekel för att rycka loss Ukraina från Ryssland, säger sig tro på Ukrainas seger.

Se bara hur dess drönare når ända till Perm och Murmansk! Men till vilken militär nytta? Svar: noll. Detta är en terror som inte kan påverka utgången av landkriget i Ukraina. Ryssland har motmedel mot drönarna, medan Kievregimens krigsmakt VSU är helt beroende av väst. Det finns inga drönare som tillverkats i Ukraina, medger presidentrådgivaren Kyrylo Budanov.

För att projicera bilden av en väldig militär makt påstår Kiev att vapenvilan 9-11 maj tillkommit genom "tillstånd" från Kiev etc. Verkligheten är att Kiev med knapp nöd, delvis på grund av presidnet Trumps medgivande, undgick att få regeringskvarteren lagda i ruiner.

Den korrupta marionetten Zelenskyjs saluför en parallell verklighet och har hittills på ett fantastiskt sätt lyckats sälja sina illusoriska bilder till EU-länderna för sagolika belopp. (128 miljarder kr bara från Sverige, varav 80 procent i vapen).

Ett uttalande av Putin under presskonferensen igår tas till intäkt för att säga att Ryssland tänker avsluta kriget i år. Vad Putin sa var att man inte ville vissa upp militär utrustning i år "framför allt för att de väpnade styrkorna måste fokusera sin uppmärksamhet på fiendens slutgiltiga nederlag som en del av den särskilda militära operationen (SVO)".

Han förklarade också varför antalet gäster i år var mindre än vanligt. Kreml hade helt enkelt inte skickat ut några inbjudningar utan de som kom kom på eget initiativ.

Att Kazakstans president Tokajev kom liksom Malaysias högste ledare Sultan Ibrahim, Uzbekistans president Sjavkat Mirzijojev och Demokratiska folkrepubliken Laos president Thongloun Sisoulith vittnar om hur tyngdpunkten förskjutits mot Asien.

I väst gör man ett nummer av att Armenien plötsligt gjort en helomvändning i riktning mot EU. Men man glömmer fundamenta. Armenien är ett litet land som utan Rysslands stöd lätt skulle kunna förvandlas till "Västazerbajdzjan". Handeln mellan länderna omsätter 7 miljarder. Med tanke på att Armeniens BNP är 29 miljarder är det en betydande summa, påpekade Putin på presskonferensen..

Det antagligen viktigaste uttalandet som president Putin gjorde under 9 maj-firandet kom under den högtidliga mottagningen i Kreml

"I år är det 85 år sedan Nazitysklands anfall mot Sovjetunionen. Detta datum sörjer vi de miljoner som omkom och påminner oss om de allvarliga konsekvenser som kan uppstå av blind tro på den egna överlägsenheten, rasism, främlingsfientlighet och förnekandet av andra folks rätt till sin egen identitet. Jag är övertygad om att den mer rättvisa multipolära arkitektur som framträder idag måste baseras på normerna i FN-stadgan i sin helhet och fullständighet, vägledas av principen om lika och odelbar säkerhet, och ta hänsyn till den kulturella och civilisatoriska mångfalden hos planetens folk, deras rätt att bestämma sitt eget öde, och att följa sina förfäders traditioner och föreskrifter, som testamenterade åt oss alla plikten att bevara och skydda freden."

Detta är kärnan i Putins politik, som han framlade redan i München 2007, och som han drivit under hela sin karriär på ledande poster.

Idag börjar enskilda röster höjas i Europa för att det är dagas att återuppta en dialog med Ryssland. Den närmaste tiden kommer att visa om det finns något allvar i detta.

Det går knappast att med ena handen utfärda nya sanktionspaket (redan uppe i 20) och den andra handen söka överläggningar.

Enligt Putin är det revanschism som ligger bakom dagens europeiska hets mot Ryssland. På presskonferensen tog Putin upp fallet Finland som anslutit sig till Nato, trots att alla konfliktämnen mellan länderna sedan länge bilagts. Endast det faktum att Putin är uppväxt i Rysslands kulturhuvudstad hindrade honom att använda vissa ord om att Finland upplivat planer på att kunna flytta fram sin gräns till Systerbäck på Karelska näset.

President Stubbs halsstarriga hållning i fråga om den stängda gränsen, som berövat tusentals finnar sin utkomst, vittnar om att konflikten har revanschistiska rötter.

Stefan Lindgren

Sverige och Finland släppte igenom Fico

2026-05-09T16:25:00.008+02:00

Firandet av segerdagen förlöpte lugnt i Ryssland. Kievregimen tycks i stort sett ha respekterat vapenvilan. I Moskva närvarade bl.a. Malaysias högste ledare Sultan Ibrahim och Robert Fico, Slovakiens premiärminister som hade förbjudits att flyga genom Polen och Baltikum. Istället fick han resa genom Tyskland, Sverige och Finland. "Bättre än till häst", kommenterade president Putin.

Andra utländska ledare som var med och lade ner blommor på den okände soldatens grav i Aleksanderträdgården efter segerparaden var: Abchaziens president Badra Gunba

Vitrysslands president Alexander Lukasjenko

Kazakstans president Kassym-Jomart Tokayev

Demokratiska folkrepubliken Laos president Thongloun Sisoulith

Uzbekistans president Sjavkat Mirzijojev

Sydossetiens president Alan Gagloyev Republika Srpskas (Bosnien och Hercegovina) president Sinisa Karan

talmannen för Republika Srpskas nationalförsamling Nenad Stevandić

ordföranden för Republika Srpskas oberoende socialdemokraters union Milorad Dodik

I Estland var firandet förbjudet. Men Ivangorod satte man en storskärm för att visa firandet i Moskva för hundratals åskådare på västra stranden av Narvaån. En många kilometer lång kö av människor bildades i Narva av människor som ville komma över på den ryska sidan för att fira 9 maj.

I Donbass hölls inga möten av säkerhetsskäl. Man vallfärdade istället till begravningsplatser och minnesmärken. Drönare cirkulerade med röda flaggor.
Stefan Lindgren

Tjuvarna vill "samtala" med de bestulna

2026-05-08T20:44:00.003+02:00

Det belgiska clearinginstitutet Euroclear uppgav idag att det hittills överfört 6,6 miljarder euro till Ukraina av intäkter från frysta ryska tillgångar.

Det är pengar som EU har beslutat att konfiskera till förmån för kriget i Ukraina. Beskedet kommer praktiskt taget samma dag som António Costa, Europeiska rådets ordförande, föreslår att öppna samtal med Moskva, efter 12 års total isolering.

Sedan 2024 har det belgiska clearinginstitutet Euroclear överfört 6,6 miljarder euro från Rysslands frysta tillgångar.

"Nästa betalning, som uppskattas till 1,4 miljarder euro, bör ske i juli 2026", står det i rapporten. Dokumentet visar att bolagets balansräkning för närvarande är ”200 miljarder euro i sanktionerade ryska tillgångar”.

Tidigare rapporterades det att Nederländerna vill återuppta förhandlingarna om att använda inte bara avkastningen av frysta ryska tillgångar på nära 210 miljarder euro för att finansiera Ukrainakrigetg utan också överföra själva kapitalet till Ukraina.

lenta.ru