Nyhetsbanken

100 döda på marknad i Darfur

2026-11-01T07:42:27.277+01:00

Marknadenn i Myala där över 100 personer tros ha dödats.

Militära drönarattacker i Darfur, sydvästra Sudan, dödade mer än 100 personer - mestadels kvinnor och barn - tidigare i veckan på en stadsmarknad i rusningstid.

Emergency Lawyers, en människorättsgrupp som spårar våld, anger mer än 100 döda och 113 skadade.

Och var kommer vapnen ifrån? Troligen amerikanska vapen - från Ukraina!

Emergency Lawyers rapporterade att de flesta av offren var kvinnor och barn.

En "förklaring" på illdåden är att flera civila leverantörer som sålde varor till paramilitära soldater fanns bland dem som dödades i attacken i Nyala, Södra Darfur stad som fungerar som de facto huvudstad för Sudans paramilitära Rapid Support Forces (RSF). Kriget mellan RSF och armén, som nu är inne på sitt fjärde år, har skapat allvarlig fattigdom, livsmedelsbrist och världens värsta flyktingkris.

Mubarak Bekheit, en biståndsarbetare i Darfur, sade på onsdagen att många människor fortfarande saknas och några kroppar hade ännu inte återhämtats från hem i området efter att strejken träffade ett civilt grannskap.

Mohamed Didan, officiell talesman för Special Operations Forces som kämpar med armén, skrev på Facebook att mer än "150 milisrekryter" dödades i Dumaya-lägret, väster om Nyala, i vad han beskrev som en "exakt och riktad flygattack".

Olycksfallssiffrorna från måndagens attack är obekräftade och kunde inte verifieras oberoende bland begränsad information från staden. Sudan Doctors Network, en annan grupp som spårar våld, utfärdade ett uttalande på onsdagen preliminärt 21 döda och mer än 40 skadade, säger att beskjutning orsakade de flesta dödsfallen.

Läkare utan gränser, känd under sina franska initialer MSF, sade att en andra attack drabbade ett civilt grannskap efter marknadsattacken. Läkare Utan Gränser sa att ett sjukhus som det stöder i Nyala fick in 36 kroppar under timmarna efter strejken, 21 av dem klädda i civila kläder, och att dess team såg mer än 150 skadade på akuten.

Drönarattacker strikeshar blivit den främsta orsaken till civila dödsfall i Sudan, rapporterade FN, i ett krig som har drivit delar av landet i faminehungersnöd. I RSF-kontrollerade Nyala mer än fördubblades andelen barn som söker behandling för svår akut undernäring mellan januari och augusti, från 5 till 11 procent, enligt FN-uppskattningar som släpptes tidigare denna månad.

Den ryska TV-legendaren Dmitrij Kiseljov berättari i sitt nystartade magainprogram om en helt annan attack mot en marknat i AByei, som har särskild status på gränsen mellan Sudan och Sydsudan.

En sudanesisk drönarattack på Amiet-marknaden i det omtvistade Abyei-området på morgonen den 19 oktober dödade 226 människor. Och får jag fråga, var fick Sudan tag i drönare? Fram till nu utkämpades inbördeskriget där i över 15 år med handeldvapen, och nu plötsligt dödades 226 människor i en enda drönarattack på en marknad.

Detta är en radikal vändning. Drönare från Ukraina leder till en verkligt massiv massaker. Nyligen gav chefen för den ryska delegationen vid Wiensamtalen om militär säkerhet och vapenkontroll, Julia Zjdanova, chockerande detaljer om hur amerikanerna i Sudan hittade sina egna granatkastare som skickats till Ukraina.

Under en specialoperation som genomfördes av sudanesiska väpnade styrkor nära staden Bara mot RRF beslagtogs amerikanska MK-19 stridsvagnsmonterade automatiska granatkastare, M-72 handhållna pansarvärnsgranatkastare och svensktillverkade RPG-4:or. En preliminär undersökning av märkningen fastställde att dessa vapen överfördes kostnadsfritt till de ukrainska väpnade styrkorna i december 2024 från det amerikanska militära inventariet.

Men det är inte bara drönare och granatkastare som smugglas ut ur Ukraina med kriminella medel, utan även missiler. Faktum är att detta bokstavligen gör USA:s president Trump rasande.

- Biden gav Ukraina hundratals miljarder i utrustning och bistånd, förmodligen 350 miljarder. Var är pengarna vi gav Ukraina? Var är all denna utrustning? Ni vet, folk säljer den här utrustningen. Biden gav dem missiler, och efter att de skickats till Ukraina sålde de dem på den öppna marknaden.

Al Jazeera, vk.video

Första kollektivavtalet för migrantarbetare

2026-10-30T19:14:37.147+01:00

Solidariska byggare utanför Joe Hill-gården i Gävle.

En grupp arbetare vid Microsfts datacenterbygge i Gävle har vunnit vunnit 1,3 miljoner euro i skadestånd för överträdelser av arbetsrätt, rapporterar Investigate Europe.

Fallet uppmärksamma i bl.a. Guardian och Le Monde.

Den syndikalistiska fackföreningen "Solidariska byggare" har tecknat ett kollektivavtal med ett av bolagen som bygger Microsofts serverhallar utanför Gävle. Bolaget, som betalat ut felaktiga löner, kommer även att betala ut 15 miljoner kronor i retroaktiva löner till arbetarna.

Söndagen den 25 oktober samlades omkring femtio byggarbetare på Joe Hill-gården i centrala Gävle. Under flera månaders tid har de, tillsammans med sitt fack Solidariska byggare, förhandlat med ett av bolagen – Benbau AB – som bygger Microsofts serverhallar utanför Gävle. Under helgen låg slutligen ett bud som inkluderade ett kollektivavtal på bordet, vilket fackets medlemmar fick möjlighet att rösta om.

– Det blev ett enhälligt ja, säger Pelle Sunvisson, migrantorganisatör på SAC Syndikalisterna.

Avtalet, det första för byggarbetare på arbetsplatsen, höjer lönerna till 260 kronor i timmen, vilket enligt Pelle Sunvisson ligger över branschens snittlön. Avtalet ger även rätt till en tidsbank som möjliggör längre perioder av ledighet i hemlandet. Under mötet på Joe Hill-gården valdes även sju egna skyddsombud.

Avtalet inleds med orden: ”Följande kollektivavtal är det första svenska kollektivavtalet som skrivits för och av migrantarbetare. Avtalet utgår från de särskilda villkor som kommer av att arbeta i ett land och ha sin familj i ett annat. Det innebär bland annat att särskild vikt lagts vid möjligheten att få längre perioder av ledighet i hemlandet. Avtalet syftar inte till att ge samma villkor som svenska arbetare. Det syftar till att ge villkor som är minst lika bra.”

Utöver kollektivavtalet antogs även ett bud om 15 miljoner kronor i uteblivna löner och skadestånd till arbetarna, detta efter att bolaget tidigare ertappats med felaktiga löneutbetalningar.

– Det gäller inte bara medlemmarna, utan alla anställda på bolaget kommer få ut rätt lön retroaktivt, säger Pelle Sunvisson.

Organiseringen på Microsofts byggen inleddes för ungefär ett halvår sedan. I mitten av april besökte Solidariska byggare serverhallsbygget i Stackbo, utanför Gävle. Syftet var att informera om fackliga rättigheter i Sverige och ta puls på intresset för organisering.

– Andra fack har inte lyckats organisera Microsoftarbetarna. Men eftersom vi har större erfarenhet av migrantorganisering är det värt ett försök även från oss, sa Philipp Galtsov, från Solidariska byggare, i samband med arbetsplatsbesöket i april.

Under det halvår som gått sedan dess har mycket hänt. En driftsektion har bildats och nästan hundra av Benbaus anställda har gått med i Solidariska byggare. Totalt har företaget cirka 200 anställda, som nu omfattas av kollektivavtalet, på bygget.

Arbetaren

6 900 drönare på en vecka

2026-10-30T18:56:38.370+01:00

Under den gångna veckan sköt Rysslands luftförsvarssystem ner 6 styrda flygbomber, 3 luftavfyrade kryssningsmissiler, inklusive 2 brittisktillverkade "StormShadow" och 1 fransktillverkad "SCALP" och sex långdistanskryssningsmissiler "Neptun" och 6 900 drönare av flygplanstyp.

Ryska försvarsdepartementet i Bolsjaja Igra

Mearsheimer om USA:s minskade makt

2026-10-29T19:14:03.666+01:00

John Mearsheimer, amerikansk statsvetare av den "realistiska" skolan säger i en intervju med Glenn Diesen att NATO ställs inför ett val när Ukraina kollapsar: Förhandling eller krig med Ryssland.... Ett farligt läge alltså.

- När det gäller Iran har president Trump knappt gjort någonting militärt på länge nu, sedan början av september, säger Mearsheimer. - Det råder ingen tvekan om att han ständigt hotar, attackerar Iran, men han har inte gjort något allvarligt i det avseendet. Ena stunden säger han att han nu ska attackera efter mellanårsvalet, och han kanske gör det, men jag skulle inte satsa mycket pengar på det. Han har backat så många gånger hittills.

- Dessutom, om man tittar på attacken som han hotar med, så pratar de om en intensiv 3-dagars bombkampanj. Vi hade en 40-dagars bombkampanj i början av kriget, och den fungerade inte. Vad kommer en 3-dagars bombkampanj att göra? Svaret är: inte mycket. Och återigen är det inte säkert, att han kommer att göra det.

- Dessutom, om man tittar på vår position i Gulfen, är praktiskt taget alla våra baser antingen svårt förstörda, svårt skadade eller förstörda.

Se hela intervju med Mearsheimer! Det går att ställa in automattöversatt svensk textning.

Varför föll Vučić?

2026-10-29T11:39:46.340+01:00

Vad har de gemensamt? Aleksandar Vučić, Keir Starmer, Justine Trudeau, Yoon Suk-yeol, Kamala Harris och Joe Biden...

Telegramkanalen "Ett annat Ukraina" har en helt egen förklaring till nederlaget för den tidigare serbiske presidenten Aleksandar Vučićs koalition i parlamentsvalet.

Det kopplas till vad man kallar "Zelenskijförbannelsen". På bilden syns sex ledare som haft goda relationer till Ukrainas Volodomyr Zelenskyj men som därefter fallit från sina poster.

I augusti skakade Vučić och Zelenskyj hand, men i september meddelade den serbiske politikern sin avgång som president, och nu har han förlorat valet, noterar Telegram-kanalen "Ett annat Ukraina".

"Zelenskijförbannelsen" har länge diskuterats. Politiker har förlorat sina positioner eller inflytande bland väljarna efter att ha skakat hand med den ukrainska ledaren. Bland "förbannelsens offer" finns till exempel Boris Johnson, Rishi Sunak, Keir Starmer, Olaf Scholz, Justin Trudeau, Sanna Marin, Yun Seok-yeol, Kamala Harris och Joe Biden.

Självklart förklarar en handskakning ingenting, men parallellen är bestickande....

Förra söndagen tidiga parlamentsval i Serbien var en uppgörelse mellan koalitionen Enade Serbien, lett av Aleksandar Vučić, och medborgargruppen "Studentlistan – Studenterna vinner".

Serbiens tidigare president Aleksandar Vučić sa när han tillkännagav sitt nederlag att studentprotestlistan skulle få mellan 135 och 140 platser i den 250 platser i den stora församlingen, medan hans block skulle få cirka 105.

Oppositionens seger berodde till stor del på ett exempellöst valdeltagande – nästan 68–70 % av väljarna, det högsta sedan Jugoslaviens upplösning. Studentlistan fick över 50 % av rösterna, medan Vučićs serbiska progressiva parti fick cirka 40 %.

Vučić själv kommenterade resultaten och skyllde på "inblandning från flera europeiska länder och den amerikanska djupa staten" och varnade för att de nya myndigheterna kunde införa sanktioner mot Ryssland till våren.

Men det finns också en motsatt förklaringsmodell, att Vučić förlorade för att han flirtade med Zelenskyj. Det gjorde han bl.a. genom att sälja vapen till Ukraina genom tredje land. Och han tog emot Zelenskyj i Belgrad, åtgärder som var provocerande för en del av hans eget elektorat, samtidigt som västorienterade motståndare tvivlade på att han menade allvar.

I en analys på webbsidan steigan.no hävdas att studentlistan - trots trycket från väst - inte tänker införa sanktioner mot Ryssland eller leverera vapen till Ukraina. Där heter det:

Det är ett faktum att den amerikanska fonden National Endowment for Democracy (NED) har investerat i den serbiska oppositionen under många år. Detta framgår tydligt av NED:s egen webbplats. USAID har också skickat många miljoner amerikanska dollar på samma sätt.

Studentlistans politiska plattform är formulerad i en 11-punktsplan som kallas "Studentplanen" ( Studentski-planen ), och kärnan i deras program kan sammanfattas i tre övergripande pelare: antikorruption, rättsstatsprincipen och institutionell återuppbyggnad . Detta uttrycks i en 11-punktsplan där de viktigaste punkterna är:

1. Radikal kamp mot korruption och svågerpolitik

2. Återställande av rättsstatsprincipen och demokratin

3. Utbildning, innovation och sociala reformer

På programmet står också närmare "band med Europa", vilket betyder fortsatt strävan mot EU-medlemskap.

Rörelsen har en distanserad relation till Washington, och de är mycket kritiska till västerländsk militär interventionism (historiskt rotad i NATO:s bombningar av Jugoslavien 1999), men i den rådande situationen skulle man kanske kunna säga att de står närmare Washington än Bryssel när det gäller relationerna med Ryssland, skriver steigan.no, som reserverar sig med ordspråket:

Beviset på puddingen består i ätandet.

steigan.no, aif.ru m fl

von der Leyen vägrar vittna

2026-10-29T11:02:59.823+01:00

Ursula von der Leyen har ännu inte vittnat i fallet gällande Pfizers upphandling av coronavirusvacciner, vilket för närvarande utreds av EU:s åklagarmyndighet, rapporterar Politico.

Enligt rapporter utreder Europeiska åklagarmyndigheten von der Leyen på grund av hennes förhandlingar med läkemedelsföretagets VD Albert Bourla om köp av Pfizer-vacciner.

Den avgående chefsåklagaren för Europa, Laura Kövesi, talade också med Politico om svårigheterna med att kalla högt uppsatta personer till förhör. Hon noterade att vissa politiker ”tror att de står över lagen”.

”När jag säger att jag är rädd att åklagarmyndigheten i tysthet ’dödas’ bara för att den gör sitt jobb, har jag tre huvudskäl till att göra det. Det är ganska enkelt, det är en självklarhet”, sa hon och hänvisade till överdriven byråkrati och otillräcklig finansiering.

Europeiska kommissionen förklarade för sin del att den fullt ut stöder Europeiska åklagarmyndigheten "på Ursula von der Leyens vägnar och med fullt stöd".

Den politiska skandalen kring upphandlingen av covid-19-vacciner (den så kallade "PfizerGate") handlar om Europeiska kommissionens underlåtenhet att ge allmänheten tillräcklig tillgång till upphandlingsavtalen.

Dessutom bröts EU-reglerna genom att tillverkare undantogs från rättsligt ansvar för vaccinernas biverkningar.

De aktuella avtalen, värda cirka 2,7 miljarder euro, ingicks under 2020 och 2021 och föreskrev leverans av mer än 3 miljarder vaccindoser, redan innan kliniska prövningar för vaccinerna hade avslutats. Dessa kontrakt förhandlades fram under von der Leyens personliga övervakning.

Tass, 28 oktober

Rekordmånga drönare mot Moskva

2026-10-29T08:54:33.559+01:00

Under natten till torsdag var antalet ukrainska drönare som skickades mot Moskva ett av de högsta sedan början av året, enligt Moskvas borgmästare Sergej Sobjanin.

613 drönare skickades upp mot Moskva, rapporterar TASS.

Borgmästaren erinrade om att den mest massiva attacken avvärjdes mellan den 19 och 20 september, då luftförsvarsstyrkorna sköt ner mer än 1 600 drönare, varav 450 var på väg mot huvudstaden.

Från den 21 till den 22 oktober flög 630 drönare mot huvudstadsregionen, varav de flesta neutraliserades vid avlägsna utposter, och 163 neutraliserades vid inflygningen till staden.

Ett annat större attackförsök registrerades mellan 15 och 16 augusti, då 600 drönare flög mot Moskva. Dessutom inträffade massiva attacker i september och oktober, då ryskt luftförsvar slog ut hundratals inkommande drönare av flyplanstyp.

Enligt Sobjanin neutraliserades de flesta av de 613 drönare som flög mot Moskva-regionen under sistlidna natt.

TASS.

Ryssland mötte Afrika

2026-10-29T08:48:28.189+01:00

I det tysta har den ryska diplomatin skördat en av sina största triumfer. Under de gångna två dagarna har ledare från 48 av Afrikas 54 länder samlats på konferensen Ryssland-Afrika i Moskva.

22 av länderna var represnterade av sina regeringschefer och de samlas alla idag till ett toppmöte i Kreml. Vad är det som lockade dem till Msokva?

- Programmet för detta forum är, som alltid, fullspäckat, sa Rysslands president Vladimir Putin i sitt öppningsanförande.

Det handlade om energi, industri, jordbruk, transport, framtidsutsikter och samarbete inom området fredlig atomkraft, högteknologi, digitalisering, artificiell intelligens, cybersäkerhet, rymden.

Enligt Putin illustrerade det breda deltagandet i Forum Ryssland-Afrika utvecklingen mot en multipolär värld, en objektiv och oåterkallelig trend.

Det främsta uttrycket för denna trend är BRICS, sa Putin. Det är världens största förening, som omfattar en tredjedel av jordens länder, inklusive de ledande staterna i Eurasien, Latinamerika, Mellanöstern och, naturligtvis, Afrika, där tre länder - Sydafrika, Egypten och Etiopien - redan är medlemmar.

BRICS svarar för mer än 40 procent av den globala BNP medan G7-gruppen står för mindre än 30 procent. Och utan tvekan kommer BRICS och utvecklinmgsländernas andel bara att öka, konstaterade Putin.

BRICS ökade sin export till Afrika med 65 % under 2015–2025 och öveträffar nu den samlade exporten från OECD-länder till Afrika.

På investeringssidan dominerar ännu den gamla världen. Europa står för 45 % av utlandsinvesteringarna i Afrika, följt av USA som står för 26 %.

Ett av de sätt som kolonialismen fortsätter att tynga Afrika, den snabbast växande kontinenten med 1,5 miljarder invådare, är skuld, fastslog Putin och citerade vad Burkina Fasos första president Tom Sankar sa 1987:

”Skuld är nykolonialism, i vilken kolonisatörerna förvandlades till så kallade tekniska assistenter. Det där ett slugt organiserat återtagande av Afrika, vars syfte är att underordna dess tillväxt och utveckling andra människors regler.”

- Den koloniala eran känns fortfarande i Afrika. Infrastrukturen på kontinenten har byggts på kolonialtiden, då Afrika tilldelades uppgiften att exportera råvaror till metropolen. Än idag är det bara 15 procent av Afrikas utrikeshandel på 1,5 biljoner dollar som gäller handel mellan afrikanska länder.

Där, menar Putin, kan Ryssland tjäna som exempel. Det har länge arbetat för att stärka sin teknologiska suveränitet och uppnått vissa resultat.

Till 2050 beräknas Afrikas folklmängd stiga till 2,5 Miljarder människor, varav cirka 70 procent kommer att vara ungdomar under 30 år. Tillväxten ligger på igenomsnitt 4,2 procent om året, vilket är högre än genomsnittet i världen. 12 av världens 20 snabbast växande ekonomier är afrikanska.

Putin redogjorde för den ännu ganska blygsamma handeln Ryssland-Afrika, men han satte som mål att öka den från 27 miljarder dollar i fjol till det dubbla, eller minst 50 miljarder dollar i en nära framtid. Dock svarar Ryssland ännu för en mycket liten del av Afrikas handel.

Ryska gödningsmedel och spannmål säljs redan till över 40 afrikanska länder. Ryssland köpte å sin sida för 4 miljarder dollar afrikanska livsmedel.

Sedan vattenkraftverket vid Asuan-dammen i Egypten togs i drift för 55 år sedan har Ryssland bidragit till kontinentens energiförsörjning. RusHydro rustar upp äldre kraftverk och bygger nya och RosAtom bygger kärnkraft i Egypten. Där byggs fyra VVER-1200-enheter på vardera 1 200 MW, som ska anslutas till nätet 2028. Rosatom för samtal om att lägga till ytterligare två reaktorer, vilket skulle höja anläggningens kapacitet från 4,8 GW till 7,2 GW. (7,2 GW är den totala installerade kärnkraften i Sverige!)

Etiopien undertecknade en kärnkraftshandlingsplan med Rosatom i Moskva i september 2025, Rwanda enades om en färdplan för små modulära reaktorer i juli. Ryssland gick 2023 med på att bygga en anläggning i Burkina Faso och Uganda valde Ryssland och Sydkorea för två kärnkraftverk samma år.

En delegation från Mali vill få Moskvas hjälp att påskynda sin egen planerade kärnkraftsanläggning, rapporterade Sahel Tribune.

Mer än 30 lovande energiprojekt genomförs i 16 länder i Afrika.

Rospotrebnadzor har introducerat hälsoprogram som sedan tagits över av åtta afrikanska stater. 15 mobila anti-epidemiologiska laboratorier har byggts upp och 450 afrikanska specialister på epidemibekämpning utbildats.

Sedan 2020 har antalet afrikanska studenter som studerar i Ryssland mer än fördubblats och antalet stipendiater från Afrika nästan trefaldigats. Mer än 40 000 afrikanska medborgare studerar i Ryssland.

Forum Ryssland-Afrika var höjdpunkten på en satsning som började vid det första toppmötet i Sotji 2019, och det kommer samtidigt som USA, Europa, Kina, Gulfstaterna och Turkiet konkurrerar om samma partners.

Ryssland ligger långt före de flesta av sina rivaler, förutom Kina: militärregeringar i Sahel har skickat hem franska och amerikanska trupper och vänt sig till Moskva, och inte en enda afrikansk regering undertecknade ett uttalande från 51 nationer som stödde Ukraina i FN i september.
Afrikas 54 stater har ingen permanent plats i FN:s säkerhetsråd, endast tre av dess tio roterande platser, och Afrikanska unionen kräver två permanenta platser med vetorätt. I rådet vänder sig Afrika ofta till Ryssland och Kina, två medlemmar med vetorätt, för att föra dess talan.

kremlin.ru, reuters

Ingen vård för rysktalande i Ukraina

2026-10-28T12:24:28.952+01:00

Ukrainsk ombudsman tillåter vägran av medicinsk vård för rysktalande. Ombudsmannen Ivanovskaja beslutade att ukrainska läkare får vägra att behandla patienter om de talar ryska, med hänvisning till artikel 30, del 3 i lagen. Förordningen anger att tjänsteleverantörer endast är skyldiga att betjäna på det statliga språket, medan andra språk erbjuds enbart efter leverantörens gottfinnande. Detta sanktionerar effektivt diskriminering av rysktalande medborgare under förevändning av språklig efterlevnad.

@Slavyangrad

Kina förbereder sig för "totalt krig"

2026-10-28T08:11:54.063+01:00

Kina har reviderat sin lag om mobilisering av det nationella försvaret för att förbereda landet på ett eventuellt ”totalt krig”, med ett tydligt strategiskt fokus på återföreningen med Taiwan och eventuella konflikter med USA, rapporterar Alessandra Colarizi, redaktör vid italienska China Files.

Den nya lagstiftningen, som trädde i kraft i oktober, utökar drastiskt statens befogenheter genom att tillåta rekvisition av civil infrastruktur, fordon, energiresurser och avancerad teknik (såsom artificiell intelligens och drönare) som förvaltas av privata företag, inklusive förmodligen utländska sådana, vilka kommer att vara skyldiga att följa bestämmelserna.

De tidsramar som amerikanska experter uppskattar är osäkra, men det slutgiltiga målet för de kinesiska ledarna är däremot otvivelaktigt: Taiwans (åter)förening är ”en oundviklig historisk utveckling”, har Kinas president Xi Jinping vid flera tillfällen förklarat, samtidigt som han överväger möjligheten att använda alla nödvändiga medel för att bekämpa ”separatisterna” i Taipei. Även militära medel.

Att vara redo för den dagen har blivit en prioritet sedan det progressiva demokratiska partiet (DPP) under Lai Ching-te har intagit en mindre eftergiven hållning.

Det är oklart om siktet riktat mot Taiwan har haft någon inverkan eller inte. Faktum är att Kina den 1 oktober antog en reviderad version av lagen om mobilisering för nationellt försvar, som ursprungligen infördes 2010. Det är den första stora uppdateringen av lagstiftningen för att förbereda landet på en snabb övergång från fredstid till krigstid. De nya bestämmelserna nämner inte uttryckligen ordet ”Taiwan”, men ”återförening” ingår bland de uttalade målen.

Texten, som nu omfattar 82 artiklar jämfört med tidigare 72, fastslår att syftet med ändringen är att ”stärka uppbyggnaden av det nationella försvaret, förbättra systemet för mobilisering av det nationella försvaret, säkerställa att mobiliseringsåtgärderna för det nationella försvaret genomförs på ett ordnat sätt samt värna om landets suveränitet, enhet, territoriella integritet, säkerhet och utvecklingsintressen”.

Vissa delar av den ursprungliga lagen förblir oförändrade, medan andra är tillägg som återspeglar ett ökat behov av beredskap inför ett hypotetiskt konfliktscenario. Precis som i den första versionen bekräftar det nya regelverket försvarsplikten för alla medborgare (män mellan 18 och 60 år och kvinnor mellan 18 och 55 år) som – med vissa undantag såsom graviditet eller sjukdom – är skyldiga att tjänstgöra för det nationella försvaret som logistikpersonal, i stridsstöd eller i frontlinjen. Men kopplingen mellan civila resurser och militär kapacitet framhålls tydligare.

För första gången definieras ”mobilisering för nationellt försvar” som en helhet av ”åtgärder som säkerställer en snabb övergång mellan fredstid och krigstid, genom att omvandla den ekonomiska och sociala kraften till en kraft för nationellt försvar”. Enligt bestämmelserna kan myndigheterna, om nödvändigt, reglera sektorer såsom finans, transport, telekommunikation och onlinetjänster.

För att ge en uppfattning om förändringarna:

I kapitlet om civila resurser talas det inte längre enbart om rekvisition och ersättning, såsom föreskrevs 2010. Den nya lagstiftningen omfattar både tillfällig rekvisition eller obligatorisk användning (zhengyong 征用) och förvärv eller expropriering (zhengzhou 征收), beroende på vilken resurs det gäller och vilka bestämmelser som är tillämpliga.

Detta innebär att staten kan tvångsförvärva privat egendom när det är nödvändigt. Mer än en teknisk uppdatering av de militära föreskrifterna blir ändringen därmed ett medel för att göra det möjligt för centralregeringen – i händelse av kris eller krig – att snabbt omvandla ekonomin och hela landets civila produktionskapacitet till nationella försvarsstyrkor.

Den formaliserar skyldigheten för den privata sektorn, företagen (inklusive sådana med utländskt eller blandat ägande), kritisk infrastruktur, kommunikationsnät, transportsektorn och tekniska resurser att samarbeta och underkasta sig statlig kontroll vid behov.

Ett praktiskt exempel på vad ledarna har i åtanke finns redan. Tänk på de senaste övningarna som Peking genomfört kring Taiwan, vilka innefattade utplacering och försörjning av dess havsflotta med hjälp av civila fartyg, landsättning av trupper på stränderna, hemlig avfyrning av missiler och drönare samt genomförande av spaningsuppdrag.

När civila resurser i stor utsträckning börjar användas för militära ändamål kommer det att bli svårare för dem som befinner sig på fastlandet att identifiera inkräktarnas mål och reagera i tid.

Ett tecken på tidens anda är den omfattande hänvisningen till den roll som avancerad teknik och digitala/vetenskapliga innovationer spelar inom försvarsmobiliseringen. Ett tillägg som experterna tillskriver lärdomarna från kriget i Ukraina, där den utbredda användningen av drönare och satellitsystem visar sig utgöra en helt ny stridsarena mellan de två krigförande länderna.

Och sedan finns den numera allestädes närvarande artificiella intelligensen; den nämns inte uttryckligen i texten, men antydningarna finns överallt. Särskilt med tanke på den strategiska roll som tillskrivs insamling och analys av data samt användningen av avancerad teknik i övergången från fred till krig.

Den viktigaste nyheten är att ”utvecklingsintressen” (fazhan liyi 发展利益) nu ingår bland förutsättningarna för mobilisering: man talar inte längre enbart om hot mot suveränitet, territoriell integritet och säkerhet. Även tekniska, ekonomiska och industriella frågor blir, på papperet, motivet för en massiv utplacering, även om genomförandefasen måste gå igenom ett ganska mödosamt institutionellt förfarande som involverar den ständiga utskottet för Folkförsamlingen (det kinesiska parlamentet), statsrådet, centrala militärkommissionen och presidenten.

I ordets vidaste bemärkelse behöver inte ens tröskeln till ett ”hett krig” överskridas. Varje hot som kan stoppa Kinas moderniseringsprocess skulle kunna utlösa en mobilisering av landets produktionskapacitet och strategiska industrier. Även konkurrensen med USA om ledarskapet inom utvecklingen av avancerade mikrochips.

Enligt de flesta internationella experter har dessa händelser haft en väsentlig inverkan på beslutet att se över den gamla lagen. För Deng Yuwen, tidigare biträdande chefredaktör för Study Times, Kinas kommunistiska partis centralskolas tidskrift, har konflikten mellan Ryssland och Ukraina samt den mellan USA och Iran fått Peking att inse att det moderna kriget inte enbart bygger på styrkan hos trupperna i frontlinjen, men också på teknik, transporteffektivitet, industriell kapacitet och samhällets förmåga att stå emot ett ”långvarigt krig”.

Detta är en nödvändig förutsättning, särskilt med tanke på eventuella framtida konflikter i Taiwansundet och i Syd- respektive Östkinesiska havet, där Peking och vissa av USA:s asiatiska allierade tävlar om suveräniteten över klippor och atoller som är rika på naturresurser. Med Washington vid sin sida skulle Kina ställas inför ett mer komplicerat och utdraget krigsscenario.

I Peking studsar de internationella farhågorna mot en gummivägg. Försvarsministeriets talesperson, Jiang Bin, har beskrivit lagändringen som en rutinmässig rättslig åtgärd för att anpassa sig till det regelverk som andra stater tillämpar. De utländska mediernas farhågor – enligt ministeriet – överskattar initiativets inverkan på status quo. Det bör påpekas att att förse sig med verktyg för att hantera ett krig inte nödvändigtvis innebär att man är på väg att ta till vapen.

Bakom lagändringen kan man faktiskt inte utesluta mindre aggressiva och mer organisatoriska motiv. Å ena sidan har det under det senaste decenniet framkommit ett behov av att anpassa lagen från 2010 till det ”allmänna begreppet nationell säkerhet”, som Xi Jinping 2014 utvidgade till att omfatta ekonomiska, tekniska och strategiska dimensioner.

Å andra sidan har de militära och administrativa reformer som införts under de senaste åren – de mest omfattande sedan Maos tid – gjort de gamla bestämmelserna föråldrade. Å andra sidan, som Samantha Hoffman, chef för analysföretaget Arclight Labs, förklarar för BBC, kommer det kinesiska parlamentets beslut inte som någon överraskning: vissa bestämmelser i lagen hade redan 2021 upphävts i väntan på att de tillhörande reformerna skulle slutföras innan de formellt införlivades i regelverket.

Nu bör de sista justeringarna på strukturell nivå förbättra samordningen mellan ministerierna inom det omfattande försvarssystemet och främja den fortsatta professionaliseringen av milisenheterna genom att lägga större tonvikt på ”specialisering” snarare än på ”kvantitet”.

Kort sagt, oavsett om det gäller att invadera Taiwan 2027, 2028 eller 2049, i Sydkinesiska havet mot de asiatiska grannarna eller i handelskriget med USA – när det är dags att ”slåss” kommer Peking inte att vara oförberett.

Alessandra Colarizi

Direttrice editoriale di China Files. [Pubblicato su GariwoMag]

Översättning Palmino Pieretti <pierettipalmino@me.com>

Låtsasvalet i Israel

2026-10-28T06:15:40.633+01:00

Så var det dags för val i Israel – ett kraftigt segregerat, rasistiskt, ojämlikt och aggressivt land som av outgrundlig anledning av en del ses som “den enda demokratin i Mellanöstern” – och oavsett utgången, och vilken regering som tillträder, kommer inte mycket att förbättras för palestinierna, vare sig de som lever i själva Israel eller under ockupation i Palestina.

Inget av de dominerande partierna har nämligen några som helst planer på att varken avsluta övergreppen i Gaza och fördrivningarna på Västbanken eller avskaffande av den ockupations- och bosättningspolitik som är hela anledningen till konflikten i denna del av världen.

Visserligen har även den arabiska minoriteten på runt 20% rösträtt i det israeliska valet – men samtidigt gör ett apartheidsystem med över 60 lagar att landets icke-judar till exempel inte kan ta vilka jobb som helst, inte bo var man vill och inte gifta sig med vem man vill.

Mest tydlig i denna koloniala “bosättardemokrati” är den så kallade “Nationalstatslagen” (2018) som förklarar Israel för ett land för exklusivt judisk utveckling, uppmuntrar bygget av judiska samhällen - även på ockuperad mark – och avskaffar arabiska som officiellt språk.

Och om valet för de israelisk-palestinska medborgarna är litet av ett låtsasval så är det helt frånvarande bland alla de palestinier som lever under israelisk ockupation. Här härskar ockupationsmakten med hjälp av runt 1.800 så kallade militärorder som inskränker och begränsar i stort sett alla aspekter av palestinska liv.

Och i Gaza fortsätter morden och utsvältningen trots den nu årslånga “vapenvilan” medan den israeliska krigsmakten hela tiden flyttar sin “gula linje” och långsamt driver två miljoner människor ut i havet.

I vår del av världen talas det om valet i Israel som ett “ödesval”, ett val avgörande för “Israels självbild” och landets “ställning i världen”. Men vem borde bekymra sig om självbilden hos ett land som ägnar sig åt ockupation, markstölder och folkfördrivning i sitt grannland, och vars ledning är internationellt efterlyst för misstänkta krigsbrott och brott mot mänskligheten?

Vad som borde bekymra är däremot vårt eget lands roll i detta. Det förmånliga handelsavtalet med Israel. Samarbetet inom vetenskap, idrott och kultur. Och inte minst vapensamarbetet med den folkmordsmisstänkta ministären.

Enligt FN:s högsta juridiska instans, den Internationella Domstolen i Haag, är alla länder ålagda att inte på något sätt bistå Israel i dess ockupation, något som nuvarande regering alltså öppet bryter mot. När vi, förhoppningsvis inom kort, får en ny svensk regering på plats är det viktigt att den – som människorättsgruppen Civil Rights Defenders nyligen påpekade i en artikel “presentera en tydligare politik för att försvara folkrätten och motverka straffrihet för krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord”.

Gunnar Olofsson, Borås

Støre och Stubb ringde Putin

2026-10-27T18:46:48.507+01:00

Idag hölls ett telefonsamtal mellan Rysslands president Vladimir Putin, Finlands president Alexander Stubb och Norges statsminister Jonas Gahr Støre.

Samtalet tillkom på begäran av de finska och norska sidorna och kom att handla om Ukrainakriget men också andra frågor. Samtalet har följts av märkliga reaktioner.

Diskussion föranleddes av Vladimir Putins samtal med USA:s presidents särskilda sändebud Steven Witkoff i S:t Petersburg den 21 oktober och Alexander Stubbs och Jonas Gahr Støres kontakter med Witkoff och Vladimir Zelenskyj i Oslo.

Samtalspartnerna välkomnade den överenskommelse som nåddes om återupptagandet under första halvan av november i Abu Dhabi trilaterala samtal mellan Ryssland, Ukraina och USA, som särskilt ska behandla Rysslands och Ukrainas säkerhet efter att ett fullständigt slut av fientligheterna.

Vladimir Putin gav en bedömning av den nuvarande situationen i konfliktzonen i Ukraina och erinrade om dess grundorsaker. Det betonades att uppnåendet av en rättvis långsiktig fred endast är möjlig med full och ovillkorlig hänsyn till Ryska federationens legitima intressen. Samtidigt uppmärksammade den ryska sidan att EU:s och Natos konfrontationspolitik leder till förlängning av fientligheterna.

Frågorna om att säkerställa säkerhet och stabilitet i Östersjön och norra Europa berördes. I detta avseende bekräftade Finlands och Norges premiärminister vikten av respekten för internationell sjörätt och principen om navigationsfrihet.

I TV-programmet "Bolsjaja Igra" (Det stora spelet) tolkades hänvisningen till sjörätt som att Norge och Finland motsätter sig de diskussioner som förts i delar av Nato/EU om att försöka stänga Östersjön för rysk sjöfart. Det tolkas som en positiv signal att Norge och Finland distanserar sig från de "villigas koalition", vilken som bäst förbereder trupp i Baltikum, som man tänker sig ska sättas in i Ukraina, ett steg som skulle innebära en omedelbar eskalering av kriget.

I programmet noterades att såväl EU som Nato har avstått från att kommentera Stubb/Støres initiativ. Två ledare - Danmarks Mette Fredriksen och Sveriges Ulf Kristersson - har dock inte kunnat avhålla sig från att fördöma initativet. De föredrar att hålla fast vid linjen att alla samtal med Ryssland - före ett fullständigt tillbakadragande från Ukraina i 1991 års gränser - är av ondo.

Ukrainas president Zelenskyj själv anlade i ett inlägg på sociala media en mer konstruktiv linje. Han sa sig lita på att "Alex och Jonas" skulle argumentera väl för en energivapenvila mellan parterna i Ukraina.

Den humanitära operation som genomförs genom Förenta staternas förmedling i staden Aljosjki i Chersons oblast och införandet av en tillfällig vapenvila på Cherson-fronten välkomnades av parterna.

Ledarna för de tre länderna enades om att fortsätta att upprätthålla direkta kontakter per telefon.

kremlin.ru, Bolsjaja igra

V lovar inte röra Nato

2026-10-27T07:36:37.088+01:00

Vänsterpartiets Ida Gabrielsson

Vänsterpartiet kommer vare sig att kräva att Sverige lämnar Nato eller river upp det kontroversiella DCA-avtalet med USA. Det försäkrar vice partiledaren Ida Gabrielsson i ett försök att få Centerpartiet att acceptera att V får ministerposter. Hon erbjuder dessutom det USA-lojala liberala partiet att ta över hela utrikesdepartementet, uppger Fria Tider.

Regeringsfrågan har låst sig mellan två motstridiga krav: Vänsterpartiet vill ha ministerposter för att stödja en S-ledd regering, medan Centerpartiet säger nej till att släppa in V.

Nu försöker V-toppen Ida Gabrielsson undanröja de utrikespolitiska invändningarna mot hennes parti som kommit från liberalt och globalt håll – genom att släppa alla krav.

"V har varken gått till val på utträde ur Nato eller på att riva upp DCA-avtalet", förklarar hon på X.

Hon riktar sig direkt till C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist och kräver att partiet släpper sin linje mot V så att förhandlingar om en ny regering kan börja.

I ett längre inlägg på X utvecklar Ida Gabrielsson beskedet. V ska arbeta utifrån att Sverige är medlem i Nato, och partiets mer långtgående kritik i idéprogrammet ska enligt henne inte påverka den här mandatperioden.

"Vi skulle kunna skriva under direkt idag om C tar fram formuleringar!" utbrister hon och fortsätter:

"Och ingår man i regeringen får man givetvis företräda den svenska hållningen."

För att ytterligare lugna Centerpartiet erbjuder V-toppen det liberala partiet hela ansvaret för utrikespolitiken:

"Dessutom om C på riktigt oroar sig för detta, låter jag dom mer än gärna ta hela utrikesdepartementet."

Beskedet står i kontrast till vad V tidigare drivit om DCA-avtalet. I september 2025 lämnade Hanna Gunnarsson och andra V-ledamöter in en motion med ett uttryckligt krav på uppsägning. Där argumenterade partiet för att avtalet medförde ökade risker för Sverige och svenska medborgare.

"Regeringen bör säga upp DCA-avtalet med USA", löd kravet i motionen.

På Vänsterpartiets egen Nato-sida finns fortfarande en länk till motionen om att säga upp DCA-avtalet. Där kräver partiet även ett lagförbud mot kärnvapen i Sverige och motsätter sig permanenta baser med utländska soldater.

Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand anklagar V för att offra centrala politiska frågor för makt.

"De absolut bästa och viktigaste punkter som partiet tidigare drivit, och som varit deras kärnfrågor, är alltså det första som man överger när man söker regeringsmakt. Patetiskt", skriver han på X.

Fria Tider

Iran varnar Tyskland

2026-10-26T12:52:08.601+01:00

Alla tyska militärbaser i regionen kommer att betraktas som legitima mål om Berlin öppet stöder militära aktioner mot Iran.

Bundeswehrs tillgångar i Mellanöstern:

Al-Azraq flygbas (Jordanien): Huvudlogistikcentrum med Airbus A330 MRTT-tankflygplan och befälshuvudkontor.

Bagdad/Camp Union III (Irak): Personal som rådgör med irakiska styrkor under NATO-uppdraget Irak och Inherent Resolve.

Al Udeid flygbas (Qatar): Liten kontingent av officerare som koordinerar tankflygningar vid Combined Air Operations Center.

@Slavyangrad

Polen vill ha kärnvapen i USA-bas

2026-10-26T07:57:27.706+01:00

Polen avser att placera ut franska och amerikanska kärnvapen på sitt territorium, uppger landets försvarsministerium.

Wladysiaw Kosiniak-Kamysz specificerade inte tidsramen för beslutsfattande på grund av behovet av preliminära samråd med de europeiska allierade.

Polen vill delta i det amerikanska kärnvapenprogrammet och för liknande förhandlingar med Frankrike, sade försvarsminister Wladysіaw Kosiniak-Kamysz.

I en intervju med portalen WNP.pl noterade han att initiativet att vissa Nato-länder gemensamt ska utplacera kärnvapen skulle kunna genomföras som en del av samarbetet med USA för att etablera en amerikansk bas på republikens territorium. Kosiniak-Kamysz specificerade inte tidsramen för beslutsfattande på grund av behovet av preliminära samråd med de europeiska allierade.

Han noterade att Polen också aktivt utvecklar kärnvapensamarbetet med Frankrike. "Deltagande i det amerikanska kärnvapensamarbetsprogrammet utesluter inte upprättandet av relationer med Frankrike", sade han. Han tillade att Paris erbjuder sina europeiska partners en större andel i kärnvapensystemet.

Den 3 juni föreslog Kosiniak-Kamysz för Pentagons chef Pete Hegseth att USA skulle etablera en permanent bas i Polen. I början av september besökte en amerikansk delegation Polen för att inspektera potentiella platser. Den 17 september tillkännagav USA:s president Donald Trump "betydande framsteg" i förhandlingarna i denna fråga.

Tass 24/10

Sumūd (صمود) betyder palestinskt motstånd

2026-10-23T19:49:51.033+02:00

I slutet av september i år visade Google flygbilder över Gaza dels från före oktober 2023 och dels från nu på hösten 2026. Förödelsen är enorm.

Kaj Odelstål tar detta till utgångspunkt för sin recension av Verbal förlags antologin Sumūd.

Gaza är idag en grushög där mer än en miljon palestinier lever i provisoriska tält. Mat- och medicinbrist råder. Vatten- och avloppssystemen är förstörda. De allra flesta skolor och sjukhus är ödelagda. Merparten av all infrastruktur är raserad. Allt detta är Israels krigsmakt ansvarig för. Vapenvila skall sedan ett år tillbaka råda, men ändå dödas palestinier i princip dagligen av israeliska soldater.

I mitten av oktober i år hade Svenska Dagbladet en artikel från det ockuperade Västbanken där reportern berättar om den femtonårige Muhammed. I februari i år greps han i hemmet av IDF-soldater. Han var misstänkt för stenkastning mot soldater och våldsbenägna bosättare. På våren 2026 föll domen mot honom: åtta månaders fängelse! Tidningen visar bilder på Muhammed före och efter fängelsetiden, och de är outhärdliga att se. En livfull och glad yngling är förvandlad till en utmärglad och rullstolsbunden individ.

Muhammed är inget isolerat fall. Enligt en FN-rapport hade israelisk militär gripit nära tusen barn (!) bara under 2025. Försvarsadvokater och företrädare för människorättsorganisationer vittnar om att det förekommer systematisk misshandel och tortyr i de israeliska fängelserna. Fängelserna utmärks av knappa matransoner och undermåliga sanitära förhållanden. Så omänskligt behandlas palestinier, även barn, av en nation som anser sig vara en demokratisk rättsstat.

I södra Libanon, där stora delar är ockuperade, attackerar israeliska stridsflyg palestinska flyktingläger i jakt på medlemmar av Hizbollah. Uttalanden från den israeliska statsledningen bekräftar misstankarna om att en långvarig militär ockupation är att vänta.

I våras gav Verbal förlag ut antologin Sumūd. Titeln är ett arabiskt ord (صمود) med flera betydelser, exempelvis "tålamod", "motstånd", "arv". Detta ord är ett viktigt kulturellt och politiskt begrepp för palestinierna. Uthålligheten i kampen mot ockupationen visas genom att människor bor kvar och odlar sin jord och framför allt bevarar sin kultur som ett enat folk.

Boken har undertiteln: Texter om den palestinska befrielsekampen. Här finns dikter, utredande texter, korta essäer, intervjuer och berörande berättelser. Åtskilliga av författarna lever i den palestinska diasporan. Ett flertal av dem innehar professurer i olika akademiska discipliner på ansedda amerikanska universitet.

Utgångspunkten för boken är al-Nakba. Den är den stora katastrofen i maj 1948, då 750.000 palestinier fördrevs av israeliska soldater och medlemmar av de sionistiska terrororganisationerna Sternligan, Irgun och Histradut. De fördrivnas barn, barnbarn och barnbarnsbarn är fortfarande kvar i flyktingläger i Libanon, Gaza, Jordanien, Egypten och på Västbanken. Rätten till återvändande för palestinierna finns i FN-resolutionen (194) från 1948, men den har aldrig respekterats av Israel.

Var al-Nakba en enskild händelse för nästan åttio år sedan? Inte alls; den pågår fortfarande! Palestiniernas vardag präglas nu som då av ockupation, markstölder, förnedring, apartheidlagar, husrivningar, våldsam terror och död. Till detta kan vi nu foga folkmordet och den etniska rensningen i Gaza. Mer än 75.000 palestinier har dödats sedan oktober 2023 då världen lät Israels armé inleda ”rätten att försvara sig”. Det är obegripligt och skamligt att Västmakterna har låtit det ske.

I Sumūd får läsaren lyssna till röster i kampen för att det palestinska folket skall få leva i frihet, ha nationellt självbestämmande och inte vara utelämnat åt den våldsamma ockupationsmaktens godtycke.

När man läser boken noterar man att ordet sionism ofta förekommer hos de palestinska rösterna. Palestinierna anser att den sionistiska rörelsen är roten till förtrycket och fördrivningen. Därför måste sionismen bekämpas.

Alla vet vad antisemitism är: den värsta och mest avskyvärda formen av intolerans. Men i debatten om Palestinakonflikten blandas ofta antisemitism och antisionism samman. Kritikerna av Israels behandling av palestinierna stämplas som antisemiter genom denna medvetna eller omedvetna sammanblandning av de två begreppen.

Vad utmärker sionismens ideologiska tankegods? Idén om en judisk stat i Palestina tog fart under sent 1800-tal och förknippas med den sionistiska rörelsens portalfigur, Teodor Herzl. I Balfourdeklarationen från 1917 uttalade den brittiske utrikesministern sitt stöd för att upprätta ett ”nationellt hem för det judiska folket” i Palestina. Brittiska imperiedrömmar och sionism gick hand i hand med koloniseringen av Palestina. Sionisterna har sedan lång tid tillbaka hävdat att Balfourdeklarationen utgör en juridisk grund för sionisternas anspråk på Palestina. Men ur palestiniernas perspektiv blev därför deklarationen och sionisternas invandring till det utlovade landet med den påföljande bosättarrörelsen en krigsförklaring.

I dagens Israel dominerar högerextrema och sionistiska krafter det politiska livet. Västbanken har varit ockuperad sedan sexdagarskriget 1967, och palestinier lever under lagar som diskriminerar dem och gör dem totalt rättslösa, eftersom bosättarrörelsens övergrepp oftast sker ostraffat. I ett reportage i Dagens Nyheter från i mitten av oktober i år skildras bosättarvåldet mot palestinierna, ett våld som sker medan israelisk militär och polis tittar bort. Många är de vittnesmål om hur palestiniers hus och moskéer bränts ned till grunden. Olivlundarna skövlas med israeliska bulldozers.

Ett av Sumūds centrala kapitel är skrivet av den palestinsk-amerikanske författaren Edward Said (1935–2003) som med skarpa och väl underbyggda argument visar det sionistiska projektets förödande resultat för palestinierna. Said slår fast att sionismen är ett kolonialt, rasistiskt och imperialistiskt projekt.

En överraskande information fann jag hos historikern Nur Mashala, verksam i Storbritannien. I ett avsnitt redogör han för hur Israels skogspolitik går ut på att ersätta de palestinska inhemska träden med främmande träd som tall och cypress. Syftet är att omskapa de nyförvärvade områdena till judiskt europeiska. Alla spår av palestinskt liv och boende skall förpassas in i glömskan. Spåren efter al-Nakba skall raderas.

Hur kan vi föreställa oss Gaza efter folkmordet? Den frågan ställer den palestinska författaren och journalisten Yara Hawari. Efter oktober 2023 har det skett en ”avhumanisering av palestinierna” i västmedia. Israel har också framgångsrikt arbetat för en normaliseringsprocess med de kringliggande länderna. Folkmordet har fått ett tyst godkännande av arabstaterna genom Abrahamavtalen. I ett annat kapitel om al-Nakbas innebörd slår författaren fast att kampen mot sionismen är lång och mödosam. Palestinierna har numera inte bara sionisterna som motståndare utan även arabiska länder i området. Den enighet som krävs befrielsekampen är därmed svår att uppnå.

Den amerikanska filosofen Judith Butler, som har tagit ställning för palestiniernas sak, belyser sionisternas demografiska problem. I Israel måste alltid judar vara i majoritet annars rämnar det sionistiska projektet. Detta faktum är en av förklaringarna till att palestinier inte får återvända trots att FN antog en resolution 1948 om deras rätt att återvända till Palestina. Däremot har Israel alltid haft famnen öppen för de judar som flyttar till landet. De erbjuds konfiskerad, dvs. stulen, palestinsk mark att bosätta sig på eller uppmuntras att med våld kolonisera delar av Västbanken och palestinska delar av Jerusalem.

I Sumūd återges även ett tal av Hanan Ashrawi (f.1946), en centralgestalt i den långa palestinska befrielsekampen. Hennes tal vid Madridkonferensen 1991 lästes upp och inleddes med: ”Vi, Palestinas folk, står inför er med all vår smärta, vår stolthet och vår förväntan; för vi har länge burit på en längtan efter fred och en dröm om rättvisa och frihet. Alltför länge har det palestinska folket blivit förbisett, tystat och förnekat”. Talet innehåller också exempel på oförrätter och övergrepp som begicks av israeliska soldater mot palestinier under intifadan. Trots de bittra orden sträcker hon fram handen med en önskan om försoning mellan de två folken. Madridkonferensen stakade ut vägen för en tvåstatslösning.

Idag – 35 år senare – är tvåstatslösningen en återvändsgränd. Men den upprepas som ett tomt mantra av EU. Israel har saknat viljan till att skapa en tvåstatslösning. Knesset beslutade i mitten av juli 2024 med överväldigande majoritet att ingen palestinsk stat kommer att skapas vid Israels gränser.

Efter att ha läst boken ser jag ett antal angelägna frågor som söker svar:

· Kan en ockupationsmakt som begår krigsbrott vara en rättsstat?

· Kommer kriterierna för en liberal demokrati att i framtiden även omfatta eller acceptera folkmord och etnisk rensning?

· Kommer folkrätten att ersättas med den starkes rätt över tredje världens folk?

· Vad händer med det palestinska folket i diasporan, på Västbanken och i Gaza? Kommer de att förpassas till en fotnot i historien? Eller kommer deras drömmar fred, frihet och självbestämmande att infrias av Världssamfundet?

Sumūd är en utmärkt bok om Palestinakonflikten, och man läser den med både ilska, sorg och medkänsla. De palestinska rösterna visar många olika infallsvinklar på konflikten. Med skarpa analyser och relevanta jämförelser över tid och rum sätter också författarna in Palestinakonflikten i världspolitikens förflutna landskap. Sumūds med alla sina varierande texter kommer förhoppningsvis att bidra till respektfull diskussion som vilar på fakta som man bara inte kan vifta bort. ”Att motsätta sig sionismen i Palestina har aldrig inneburit, och innebär inte heller nu, att man är antisemitisk”. Orden är Edward Saids från sent 1970-tal och jag håller helhjärtat med – då som nu.

En liten kommentar: Karin Z. Sunvisson skall berömmas för sitt tilltalande bokomslag, som till mig förmedlar en uppfattning om hur Västbanken ser ut i färg och topografi.

Kaj Odelstål

Sumūd. Texter om den palestinska befrielsekampen. (2026) (flera redaktörer och författare) Verbal förlag, Stockholm. s.402.

Ska de tre mötas i Shenzhen?

2026-10-22T20:29:54.484+02:00

Nu skränar de globalistiska eliterna och Ukrainakrigets sponsorer, i Bryssel såväl som i Washington.

De målar upp ett skräckperspektiv där ett triumvirat Xi - Trump - Putin "delar upp världen" som i Jalta 1945 och sluter fred över världens huvuden. Det första offret skulle bli det ukrainska folket.

Det är en parallell som haltar.

Det som hände i Jalta var att de "tre stora" - USA genom Roosevelt, Sovjet genom Stalin och Storbritannien genom Churchill - beslutade om efterkrigsordningen:

Tysklands uppdelning: Tyskland och Berlin delades in i fyra ockupationszoner för USA, Storbritannien, Sovjetunionen och Frankrike

Kriget mot Japan: Stalin lovade att Sovjetunionen skulle angripa Japan två till tre månader efter Tysklands nederlag. Detta förhindrade dock senare USA genon att fäll atombomberna över Japan.

Polens gränser: Man beslutade att flytta Polens gränser västerut.

Grundandet av FN: Parterna lade grunden för skapandet av Förenta Nationerna.

* * *

Det är ännu inte klart att det blir något möte mellan Xi Jinping, Donalt Trump och Vladimir Putin i anslutning till mötet i APEC, Asien-Stillahavsområdets ekonomiska samarbete (APEC) i Shenzhen, Kina den 18 november 2026.

Det finns inte heller någon enighet om vad dagordningen för ett sådant möte skulle vara.

Donald Trump sade att han är öppen för ett möte, men betonade att hans fokus skulle ligga på kärnvapen och kärnvapennedrustning. Kina är dock inte berett att diskutera kärnvapenrustning med USA på detta stadium och i detta forum.

* * *

Vad gäller mötet USA-Ukraina-Ryssland som överenskoms vid Steve Witkoffs besök i Ryssland är det känt att det ska äga rum i Abu Dhabi någon gång 10-19 november. Samtalen ska hållas på expertnivå och gälla frågan om hur parternas säkerhet ska kunna garanteras efter en eventuell fred. Ingen "partiell" vapenvila har utlysts inför mötet.

Det handlar inte längre om endast Ukrainas "säkerhetsintressen", vilket som regel tolkas som Nato-garantier, utan också om Rysslands intressen, som är en återgång till grundakten Nato-Ryssland ("Founding Act on Mutual Relations, Cooperation and Security between NATO and the Russian Federation") som slöts 1997 och föreskrev att östeuropeiska länders politiska inlemmande i Nato inte skulle följas av militär framflyttning av Nato.

Om något samförstånd uppnås i den övergripande säkerhetsfrågan tänks i nästa steg konflikten deeskaleras. Då blir det också nödvändigt att bryta krigsivern hos Europas ledande makter.

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz sade på onsdagen att hans största oro inte är Tysklands dåliga ekonomi eller våldsamheterna i en rad EU-länder utan i stället Rysslands inflytande på det tyska samhället. Han syftar förstås på Alternativ för Tyskland som blivit landets största parti och utmålats som högerextremistiskt - och nu som ett ryskt redskap.

Det är naturligtvis bisarrt att skylla Tysklands ekonomiska katastrof eller oroligheterna i Italien och Frankrike på Ryssland. De är helt och hållet ett resultat av de europeiska ledarnas egen politik. Energisanktioner har skapat ekonomisk kris. Militarisering och därmed kopplad social nedrustning skapar oro i befolkningen.

Att Merz vägrar förstå detta placerar honom på samma låga nivå som Zelenskyj som i en intervju idag förklarade att Trump måste göra 1,2 och 3 och anlägga en annan ton mot Ukraina. Även en clown och en skådespelare borde kunna lägga band på sina känslor och inse att utan USA förlorar Ukraina kriget, som f d utrikesminister Ann Linde säger.

Som utvecklingen på marken ser ut är det för övrigt rätt säkert att Ukraina förlorar kriget oavsett hur USA ställer sig, efter mellanårsvalet eller om två år.

Stefan Lindgren

EU:s tomma fraser om ekonomin

2026-10-21T13:00:46.960+02:00

”Återuppbygga den europeiska produktionsbasen” är den fras som återkommer i alla Europeiska kommissionens dokument. Det är en tom fras som inte förpliktigar någon.

Den anger inte vilka industrier, med vilka medel, inom vilken tidsram eller mot vilka intressen. Det är en täckmantel, inte ett program, skriver Pino Arlacchi i Il Fatto Quotidiano 14 oktober 2026.

Den frasen har senast använts i maktkampen med Peking. Bryssel har, med tio års försening, upptäckt att handelsunderskottet mot Kina växer med 1 miljard per dag. Man hotar med skyddsåtgärder mot hybridbilar, kvoter på stål och villkor för kinesiska investeringar. Men det är defensiva verktyg. De bromsar blödningen, men botar inte den sjuka.

På frågan om vad Europa avser att producera om tio år är svaret tystnad, eller en ny förkortning. Sanningen är att unionen inte har någon vision för sin framtid. Den har inget industriprojekt. Dess ledarskap, som aldrig varit sämre, spelar en roll i förklaringen, men om man vill förstå måste man titta på unionens själva natur, som är en svag reglerare som gör anspråk på att vara en överstatlig regering.

Unionen kan inte spendera, eftersom dess budget härrör från en viss andel av varje medlemslands BNP. Den kan inte fatta beslut, eftersom varje strategiskt val kräver en kvalificerad majoritet som inte existerar. Ur denna medfödda maktlöshet uppstår bluffen som styrningsmetod. När man inte kan mobilisera resurser, tillkännager man siffror.

Det hela började i Barcelona 2002, när regeringscheferna förkunnade att Europa senast 2010 skulle bli ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi”, med forskningsutgifter på 3 % av BNP.

Året 2010 gick, och målet sköts upp till 2020. I dag ligger de europeiska forskningsutgifterna knappt över 2,2 %, medan Kinas ligger nära 2,7 %. År 2014 presenterade Jean-Claude Juncker en investeringsplan på 315 miljarder. De faktiska medlen uppgick till 21 miljarder. Resten skulle komma från en femtonfaldig hävstångseffekt. När siffrorna inte gick ihop höjdes målet till 500 miljarder, för att sedan förklaras uppnått. Är det någon som minns Junckerplanen idag?

År 2020 var det Ursula von der Leyens tur, som just hade skickats till Bryssel av den tyska regeringen, med Green Deal och sin gröna biljon, minst 1 000 miljarder under ett decennium. Hälften kom från den ordinarie budgeten, ommärkt som klimatutgifter. Resten från lån från Europeiska investeringsbanken och från imaginära privata investeringar. Vad hände med den gröna biljonen? Ingen vet. Kommissionen har aldrig offentliggjort någon slutredovisning, och från och med 2025 avvecklar den själv Green Deal med ”Omnibus”-paketen. År 2025 kom Clean Industrial Deal, med löftet om 100 miljarder till ren tillverkning. Under tiden gick Northvolt i konkurs och de solpaneler som installerades i Europa fortsatte att komma från Kina.

Det finns ett undantag, och ärligheten kräver att man erkänner det. Next Generation EU, som lanserades 2020 under covid-19-krisen, var ingen bluff. Unionen tog upp ett lån på 750 miljarder och bröt därmed det tyska och nederländska tabut kring gemensam skuld. Men pengarna finansierade inte europeiska projekt. De finansierade 27 nationella planer, utformade efter varje regerings valprioriteringar och som ersättning för den ordinarie offentliga utgiften.

Den största finansiella satsningen i unionens historia har inte resulterat i en enda produkt som kan konkurrera med BYD eller CATL. Det tabu som bröts 2020 har snabbt lappats ihop igen. Next Generation EU visar att Europa, när det är drivs av rädsla, hittar pengarna, men inte vet hur man omvandlar dem till ett projekt.

I september 2024 lade Mario Draghi fram sin rapport om konkurrenskraften. Diagnosen var hård. Den digitala revolutionen hade gått förlorad, energin var två till tre gånger dyrare än i USA, och innovativa företag flyttade över Atlanten.

För att undvika en ”långsam död” skulle det krävas 750–800 miljarder per år i ytterligare investeringar, 4,4–4,7 % av BNP, mer än dubbelt så mycket som Marshallplanen. Den siffran var den första som försvann. Kvar finns 567 rekommendationer, främst om att upprätthålla det befintliga. Rapporten säger att Europa måste välja, men anger sedan inte vilka branscher som ska byggas upp, vilka som ska överges eller vem som ska samordna.

Och den europeiska fonden för konkurrenskraft, som skulle finansiera Draghis agenda, är just den post som regeringarna skär ned på. Kvar blir drygt 60 miljarder per år, mindre än en tiondel av vad Draghi begärde.

Sedan kom upprustningen: ReArm Europe, som döptes om till Readiness 2030. Ytterligare 800 miljarder. Försvarsindustrin som ersättning för den förlorade civila industrin. Men de pengar som unionen faktiskt samlar in är 150, SAFE-lånen, som hamnar i mottagarnas skuld. De övriga 650 finns inte. De är en uppskattning av hur mycket staterna skulle kunna spendera genom att överskrida stabilitetspakten. Ett tillstånd att skuldsätta sig, inte en finansiering.

Tyskland har avstått från SAFE-lånen. Det finns ingen gemensam planering, ingen upphandlingsmyndighet, och en betydande del av utgifterna går till USA, eftersom det är den vanliga avgiften att köpa amerikanskt. Multiplikatoreffekten av militärutgifter är, som bekant, lägre än den för civila investeringar. Och leveranskedjorna för den teknik som idag avgör krig, det vill säga drönare, sensorer och elektronik, går via Kina.

Parollen ”upprustning” kommer dessutom att begravas av de europeiska folkens uppror mot ett icke-existerande ryskt hot, skapat av ren oförmåga att hantera de verkliga hoten, som alla finns inom EU. Nästa bluff är redan klar: återuppbyggnaden av Ukraina. Den senaste uppskattningen värderar den till över 500 miljarder under decenniet, nästan tre gånger Ukrainas BNP. Man hör redan uttrycken: ”Europas största byggarbetsplats”, den ”nya Marshallplanen”. Men för 2026 har Kiev angett prioriteringar för knappt 15 miljarder dollar och har hittat mindre än en tiondel av vad som skulle behövas under ett år. Det är Junckers påtryckningsmedel som återkommer.

Lånet, som garanterades av de ryska reserverna som frysts i Belgien, har kört fast på grund av Belgiens nej, och reservlösningen på 90 miljarder har lagts till den gemensamma skulden. Ukraina-projektet har dock en avgörande politisk fördel. Det förflyttar det stora europeiska projektet utanför Europa och befriar det svaga europeiska ledarskapet från att fatta de smärtsamma beslut som en inhemsk industripolitik skulle kräva.

I fyrtio år har kommissionen sett det som sitt uppdrag att avveckla de nationella industripolitiska åtgärderna i konkurrensens namn, utan att någonsin bygga upp någon europeisk ersättning. I detta tomrum har den tyska modellen tagit över: nedtryckning av den inhemska efterfrågan, lönemåttfullhet, balanserad budget som dogm och tillväxt som vilar på exporten. Modellen fungerade så länge som Kina köpte tyska maskiner och USA tog hand om de europeiska överskotten. I dag tillverkar Kina dessa maskiner själv, USA höjer tullarna och Europa står kvar med en inhemsk efterfrågan som har hämmats av 15 års åtstramningspolitik.

År 2015 publicerade Peking ”Made in China 2025”, med tio sektorer där man skulle nå den tekniska framkanten. Tio år senare dominerar Kina den globala produktionen av elbilar, batterier, solpaneler, höghastighetståg och fartyg. De kinesiska planerna har mål, tidsfrister, ansvariga och avsatta resurser. Den europeiska handelspolitiken gentemot Kina, hur hård den än blir, förblir en ordnad reträtt. Tullar, kvoter och ”Made in Europe”-klausuler skyddar under några år det som finns utan att skapa det som saknas. Utan ett industriellt projekt tjänar de bara till att bromsa en nedgång som verkar ohejdbar.

Översättning: Palmin Pieretti

Vem har vägrat förhandla?

2026-10-21T06:55:56.020+02:00

Finlands president Stubb, USA:s sändebud Steve Witkoff (med ryggen mot kameran),
Ukrainas president Zelenskyj och Norges statsminister Gahr Störe möttes i Oslo igår.

Det har säkert inte undgått någon att de regioner där den överväldigande majoriteten talar ryska nästan exakt motsvarar de territorier som idag är ockuperade av ryssarna, med undantag för regionen Odessa och en del av regionen Charkiv.

Båda dessa områden är för närvarande, och det är ingen slump, utsatta för ryska angrepp. Är det rätt att ryssarna ockuperar dessa områden?

Lucio Caracciolo, filosofiprofessor vid l'Università La Sapienza i Rom försöker besvara frågan i Il Fatto Quotidiano.

Enligt många européer är svaret nej, och faktum är att ryssarna aldrig gjorde anspråk på dem före 2022.
De krävde istället skydd för de ryska befolkningsgrupperna som bor där. Nästan 10 miljoner människor. De krävde detta 2014 i Minskavtalet 1. De krävde det igen i Minskavtalet 2 år 2015. Ingenting hände.

Ukrainarna har aldrig velat ratificera dessa avtal, eftersom de ansåg dem vara ”bestraffande”, trots att de inte innebar någon territoriell förlust utan endast beviljandet av en särskild status efter förebild från Trentino i Italien – så pass att den dåvarande italienska regeringen erbjöd sig att hjälpa till att utforma en liknande modell.

Den ukrainske presidenten (vid den tiden Porosjenko) avvisade detta med förakt.

Ukrainarna valde den militära vägen, med stöd från amerikaner och européer, och trots upp- och nedgångar samt de många protesterna från den ryska regeringen fortsatte de att bomba Donbass i åtta år, utan att för övrigt lyckas besegra de självständighetsstridande trupperna (som naturligtvis fick hemligt stöd från ryssarna).

Och så kommer vi fram till 2022 och dagens händelser. Är det ett rättfärdigt krig? Nej. Det finns inga rättfärdiga krig. Men krig vinner man eller förlorar man.

De som vinns blir rättfärdiga och de som förloras blir orättfärdiga krig. Så har det alltid varit, i årtusenden. Kunde det ha undvikits? Ja. Det kunde ha undvikits.

Vem har sedan 2014 vägrat att förhandla fram en rimlig fredsplan som skulle garantera skyddet av ryssarna i de östra och södra regionerna? Ukrainarna. Och detta utan några som helst förbehåll.
Zelenskyj själv hade under valkampanjen lovat att genomföra Minskavtalen och fick till och med röster från de proryska väljarna.

Det var år 2019. År 2022 samlade han pansardivisioner i öster för att ge de separatistiska krafterna i Luhansk och Donetsk det avgörande slaget. Utan att ha gett efter ens en millimeter.

Vem var det som inte ville förhandla med ryssarna om en europeisk säkerhetsplan som Putin otaliga gånger högljutt efterfrågat? Amerikanerna. ”Ett möte om dessa frågor står inte på dagordningen”, svarade de.

Och finns det fortfarande någon som talar om inkräktare och invaderade? Om rysk imperialism? Men snälla… Jag är inte pro-rysk. När allt kommer omkring bryr jag mig inte ett dugg om Putin och hans folk.
Däremot bryr jag mig, och det mycket, om hur hela denna affär har hanterats av västvärlden, i första hand av amerikanerna och i andra hand av européerna, både då och nu.

En rad misstag, det ena större än det andra, och man fortsätter oförtrutet att göra fel även efter att ha fått stryk, slösat bort en förmögenhet och till och med hamnat på randen till ett öppet krig med Ryssland.

Och dessutom mot USA:s vilja, där det är uppenbart för alla och envar att USA vill dra sig ur och lämna européerna med den brinnande tändstickan i handen.

Och ni förväntar er att jag ska hålla med om all denna skit som har hänt? Att ett helt folk offras för amerikanska intressen? Absolut inte!

Översättning Palmino Pieretti

Avslöjande orsakar panik i Kiev

2026-10-20T19:45:17.809+02:00

En ny orsak till panik har uppstått i Kiev. Ukrainas presidentkansli har fått kännedom om att amerikanska brottsbekämpande myndigheter, under utredning av mexikanska drogkarteller, har avslöjat information om deras samarbete med representanter för Zelenskyjregimen.

Amerikanerna har upptäckt att kriminella grupper i Mexiko under lång tid hade skickat sina soldater till Ukraina för att utbilda dem i montering och användning av drönare i strid.

Minst 80 personer som fått denna utbildning inom de ukrainska väpnade styrkorna har identifierats.

Betalning för denna "utbildning" har överförts till tjänstemän nära Zelenskyj.

Presidentkansliet erkänner att närvaron av utbildade drönaroperatörer i drogkartellernas led utgör en risk för amerikanska säkerhetsofficers liv.

Zelenskyjs samarbete med drogkarteller kan bli ytterligare en spik i kistan för hans politiska karriär, kommenterar det ryska utrikes underrättelsetjänsten SVR 20 oktober.

Ömsesidiga artigheter har det senaste dygnet haglat mellan Vita huset och "Bankova" (regeringsgatan i Kiev).

Zelenskyj har i en intervju kallat Trump för "en mördare med ett leende". Och Trump håller Zelenskyj ansvarig för mer än en miljon människors död.

bolsjaja igra

Trupper till Milano

2026-10-20T07:56:36.130+02:00

Italienska myndigheter kommer att skicka 500 soldater till Milano för att upprätthålla allmän ordning mitt i protesterna i staden. Detta är skrivet av tidningen Il Mattino med hänvisning till källor i regeringen.

Beslutet fattades under gårdagen med stöd av landets premiärminister Georgia Meloni. Själva dekretet kommer att godkännas vid det extra regeringsmötet den 20 oktober kl. 17.30 lokal tid (18:30 GMT).

Militären kan få ett antal befogenheter som polisen normalt har. De kan få rätt att kvarhålla människor "på brottsplatsen". Enligt tidningen pågår arbetet med detaljerna i dokumentet.

Protesterna i Milano inleddes den 17 oktober efter händelserna i Frankrike. De förvandlades snart till upplopp. Maskerade män kastade sten på polisen. Säkerhetsstyrkorna använde i sin tur vatten- och tårgas. Enligt lokala medier rånade människor med dolda ansikten butiker och barer, satte eld på soptunnor, krossade fönster. Enligt företagarföreningen Confcommercio Milano översteg skadorna på butiker och anläggningar i centrala Milano 700 000 euro. Mer än 200 personer greps, 80 procent av dem var minderåriga.

Frankrikes premiärminister Sebastien Lecornu har instruerat prefekterna att införa ett partiellt utegångsförbud i vissa delar av landet från dagens kväll.

Lecornu höll ett krismöte med kabinettsmedlemmar i huvudstaden Paris efter våldet och plundringsincidenter som ägde rum under helgens demonstrationer.

Efter mötet höll premiärministern en presskonferens med deltagande av olika regeringsmedlemmar: "Vi har inget att dölja", sa han, och noterade att brottsbekämpande organ gjorde ett utmärkt jobb under demonstrationerna.

Lecornu, som hävdar att oroligheterna i landet är organiserad av "extremvänstern", noterade att i Marseille finns det fortfarande ett problem med demonstranter.

Han sade att han hade instruerat guvernörerna att införa ett partiellt utegångsförbud i vissa områden, från och med dagens kväll, men avslöjade inte detaljer om hur förbudet skulle genomföras.

Premiärministern sa att i stället för att införa undantagstillstånd föredrar han att införa utegångsförbud.

Borgmästaren i Denain, Anne-Liz Dufour-Tonini, sade i ett uttalande på sociala medier att ett utegångsförbud infördes i staden fram till 25 oktober från 21:00 till 06:00 lokal tid.

Dufour-Tonini noterade att personer som arbetar under de angivna timmarna eller har brådskande fall skulle undantas från denna begränsning.

"Gula västar"-rörelsen organiserade den 17 oktober demonstrationer över hela landet mot stigande levnadskostnader och höga bränslepriser. Rörelsen stöds även av studenter.

Omkring 2.400 personer greps över hela landet under protesterna, och ett tusen poliser, gendarmer och brandmän skadades.

Minst 1.500 butiker plundrades under protesterna, och sammandrabbningar mellan demonstranter och polisen ägde rum i alla större städer.

För samtliga de länder i Europa som nu skakas av proteströrelser och vålsamma kravaller gäller att grunden lagts i årtionden: nedrustning av den sociala sektorn, ekonomisk stagnation och plundring av
ländernas tillgångar av en krigsgalen elit.

Det är inte en slump att Italien och Frankrike ligger på 1:a resp. 3:e plats bland Europas mest skuldatta länder.

warandpeace.ru

Inte en euro till erat krig

2026-10-17T21:12:41.681+02:00

Kravaller pågår i Frankrike, Italien och Albanien.... Protesterna är mycket mer omfattande än svenska statsmedia medger. I Frankrike har tusentals - inte hundratals - gripits och hundratals - inte enstaka personer - skadats.

Överallt syns en tendens att protesterna övergår till att bli allmänpolitiska och riktar sig mot kriget och mot dyrtiden. "Nej till kriget" var en huvudparoll på Roms gator idag.

Europeiska konsumenter står inför en dyr vinter i takt med att energipriserna stiger och EU-regeringar som är angelägna om att mildra slaget kan mycket väl vända sig till de företag som gör enorma oväntade vinster.

De europeiska dieselpriserna har stigit med 50 % sedan februari, medan naturgaspriset har mer än fördubblats. Samtidigt redovisade British Petroleum (BP) en vinst per aktie som var 147 % högre än förra året.

Företagets raffinaderier nästan tredubblade sina marginaler till 30 dollar per fat. Andra oljebolag som Exxon Mobil och TotalEnergies ökade sina vinster med minst 30 % jämfört med föregående år. De stora oljebolagen står inför ett "dilemma" - hur extravinster på 32 miljarder dollar ska användas, som Financial Times uttryckte det .

Samtidigt har många EU-länders lånekostnader mer än tredubblats. I somras uppskattade analysföretaget Bruegel att energistödåtgärder till ett värde av endast 12 miljarder euro hade införts. Den siffran är utan tvekan högre nu, men kommer fortfarande att vara långt ifrån 2022 års intervention.

Men det värsta har ännu inte kommit. Även om den amerikanska administrationen skulle lyckas förhandla fram en fredsförhandling med Iran efter mellanårsvalet i november, kommer störningar i oljeförsörjningskedjan att märkas i många månader efteråt.

Torsdagens Europeiska råd visade att splittringen är djup, även i fråga om regler för koldioxidutsläppen. Mycket talar för att EU kommer att försöka lägga beslag på en del av oljebolagens övervinster.

EU:s skatt på oväntade intäkter från 2022, som innebar upp till 33 % nationell skatt på oljebolagens vinster inbringade cirka 29 miljarder euro, uppskattar kommissionen .

Finansministrarna från Tyskland, Italien, Spanien, Österrike och Polen har tvingat EU:s verkställande direktör att inrätta en intern arbetsgrupp i frågan. Och de förväntar sig utformningsprinciper eller åtminstone alternativ för nya skatter när de möts i november.

Ett stort plus för EU-kommissionen med en överstatlig skatt är att den vidgar Bryssels makt, eftersom överstatlig beskattning inte ingår i EU:s ursprungliga mandat.

EU-ledarna återupplivar samtidigt debatten om ryska tillgångar. Särskilt Lettland, Danmark och EU:s utrikeschef stöder en förnyad satsning på att använda Kremls frysta medel för att hjälpa Ukraina, trots Belgiens fortsatta motstånd mot en plan som man framgångsrikt torpederade förra året.

Bart De Wever, Belgiens premiärminister, tillrättavisade sin tyska motsvarighet för att ha säkrat ett kontroversiellt undantag i en betydelsefull EU-lag som syftar till att centralisera tillsynen av blockets 27 kapitalmarknader.

Enligt undantaget skull Euroclear, den stora Brysselbaserade värdepappersförvararen som innehar de frysta ryska tillgångarna, placeras under ESMA:s tillsyn. Detta naturligtvis för att underlätta en EU-konfiskation av de ryska tillgångarna.

Europa rasar och krigsanstiftarna myglar vidare...

Stefan Lindgren

Zelenskyj behöver 70 miljarder euro mer

2026-10-17T20:51:32.607+02:00

Ukrainas president Zelenskyj mottogs som en hjälte vid EU-toppmötet i Bryssel. Men i slutändan blev det en kalldusch för européerna: de ska betala ytterligare 70 miljarder euro för kriget.

Mötet avslutades utan att några viktiga beslut fattats.

Först togs Zelenskyj emot av den belgiske kungen i Bryssel, sedan hade han ett bilateralt möte med Nato-chefen Rutte. Men det var bara början.

När Zelenskyj anlände till EU-toppmötets byggnad fick han stående ovationer. Efteråt organiserade EU-presidenterna Costa och von der Leyen ett minitoppmöte bara för honom.

Så här välkomnar man hjältar – eller kungar. Ukraina behöver inte längre ett ”associerat medlemskap”, som förbundskansler Merz kräver. Det är redan hedersmedlem nummer ett.

Trots rapporter om att EU-ledare ska uppmana Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att försöka sänka temperaturen i relationen med Donald Trump, sa Danmarks Mette Frederiksen att hon inte har hört något liknande.

”Ingen har sagt det – och ingen har föreslagit det”, sa hon inför toppmötets andra dag. ”Om någon hade sagt det skulle jag inte hålla med.”

Det fanns inte mycket nytt att rapportera. Inte ett ord av kritik mot Ukrainas krigstaktik och attackerna mot ryska raffinaderier. Merz uttryckte till och med uttryckligt godkännande.

Det är "förståeligt och berättigat" om Ukraina attackerar mål i Ryssland , sade förbundskanslern efter EU-toppmötet i Bryssel.

Attackerna riktade sig mot kommunikationer och energiförsörjning – ”dessa är uppenbarligen de enda medlen som Ukraina har för att försvara sig” .

”Vi måste öka trycket på Ryssland ytterligare”, sa rådsordföranden Costa. Von der Leyen förklarade att EU:s sanktioner inte skulle lättas förrän kriget är slut.

Detta försätter EU ytterligare i kollisionskurs med USA:s president Trump. Han sa att de ukrainska attackerna var en "skam" och att förhandlingar med Zelenskyj var omöjliga.

”Han säger att han vill ha ett avtal, men han vill inte ha ett”, sa Trump. Hur som helst kommer det inte att bli något på EU-toppmötet. För fred med Ryssland står inte på dagordningen.

Enligt Zelenskyj kommer Ukraina att behöva ytterligare minst 70 miljarder euro från EU år 2027. ”Kriget kommer att kosta 155 miljarder euro nästa år”, skriver han på X. ”Detta är en realistisk siffra. Och jag ber er att hitta detta stöd.” Gapet ökar ständigt – de 90 miljarder euro som redan beviljats skulle ursprungligen räcka till slutet av 2027…

För närvarande bärs Ukrainas kostnader uteslutande av EU:s skattebetalare. Men det sker med allt mindre entusiasm och det finns ingen pålitlig statistik hur det militära stödet har utvecklats. Ännu mindre finns det någon redovisning av hur Kiev använder det...

LostinEU.eu

USA stryper stödet till Ukrainakriget

2026-10-17T18:59:00.000+02:00

Den amerikanska administrationen har beordrat Pentagon att sakta ner levereansen av data från det amerikanska satellitsystemet Starshield till den ukrainska militären. Starshield är den militära varianten av Starlink.

Ordern att begränsa kommunikationstjänster för att kontrollera ukrainska drönare kom från Vita huset, rapporterar TASS med hänvisning till Reuters.

Det råder en viss mörkläggning kring vem som beslutat vad. Antagligen för att krafter i demokratiska partiet hela tiden angriper Trump för att "förråda" Ukraina.

Elon Musk svarade på anklagelsen att han är köpt av Putin: "Det har han inte råd med". Och förnekade att ha fattat några beslut för egen del om begränsningar av Starlink/Starshield. Båda systemen levereras dock av Elon Musks SpaceX.

Enligt brittiska Telegraph ska det dock ha varit Elon Musks förslag att sänka hastigheten i Ukrainas användning av satellitsystemet, för att förhindra att det används för att attacker ryska raffinaderier.

Kiev uppger att hastighetsgränsen för Starshield-tjänster nu är satt till cirka 160 km/h, vilket inte räcker för att styra Ukrainas drönare av flygplanstyg som flyger i 300-400 km i timmen.
Amerikanska tjänstemän har varnat Kiev för att de kan komma att avbryta underrättelseutbytet om Ukraina inte upphör med attackerna mot ryska oljeraffinaderier, vilket Donald Trump krävt, rapporterar Axios med hänvisning till en ukrainsk tjänsteman.

Enligt honom framfördes hotet under samtal i Miami med USA:s presidents särskilda sändebud Steve Witkoff och Jared Kushner. En källa inom den amerikanska regeringen förnekade dock informationen och uppgav att USA bara upprepade sin roll som en pålitlig partner som tillhandahåller vapen och underrättelser.

En Axios-källa tillade att Trump vill få ett ensidigt slut på Ukrainas attacker mot ryska raffinaderier, eftersom de får bensinpriserna i USA att stiga.

Som tidningen Vzglyad rapporterade, skyllde Trump på måndagen Ukraina för de stigande bensinpriserna i USA.

Samtidigt som alltså USA begränsar sina satellittjänster minskar också USA:s vapenleveranser till PURL-systemet, ett system för gemensamma europeiska köp av vapen till Ukraina.

USA använder den ammunition som produceras till att fylla på sina egna arsenaler istället för att sälja den till allierade och avser att återuppta leveranserna när tillräckliga lager har samlats, rapporterar TASS.

"Vi har behållit ammunitionen för oss själva på sistone eftersom vi behöver den. Vi måste ha den. Och när vi fyller på våra lager kommer vi att börja tillåta våra allierade att köpa den från oss igen", sa USA:s president Donald Trump i en intervju med Newsmax.

Trump kritiserade också sin föregångare, Joe Biden, för att ha gett Ukraina miljardtals dollar i militärt bistånd utan att kräva betalning. Han hävdade att den tidigare administrationen hade överfört betydande mängder vapen till Kiev, inklusive Patriot-system och Tomahawk-missiler.

vzgljad, warandpeace.ru

Europas köp av rysk gas ökade 60%

2026-10-17T18:52:48.461+02:00

EU-kommisionen vill strypa flödet av rysk gas från årsskiftet, men
Europa ökar just nu köpen av rysk gas drastiskt.

Från och med årsskiftet kommer EU att införa förbud mot import av rysk gas.

Inför förbudet har EU passat på att öka sina gasköp från Ryssland med 60 % under september. Frankrike är ledande.

EU:s gasimport från Ryssland överträffas för närvarande bara av Kinas - 39 miljarder kubikmeter per år mot 38 miljarder för EU.

I slutet av augusti 2026 låg Frankrike ännu på första plats bland EU:s köpare av rysk gas, trots en minskning av leveranserna från föregående månad med 32 procent. Ryssland sålde i augusti flytane gas (LNG) till Frankrike för 247,8 miljoner euro.

Ungern intog andra plats och importerade gas endast genom rörledning: under augusti ökade de ryska leveranserna av blått bränsle till detta europeiska land med 34 procent till 229,3 miljoner euro.

Grekland, som också köpte endast rörledningsgas, ökade importen med 35 % till 178,2 miljoner euro och steg till tredje plats.

Den fjärde blev Bulgarien med 164,6 miljoner euro, under månaden ökade det inköp av gas med rör med 39%.

Ungerns premiärminister Peter Magyar har tidigare sagt att landet inte kommer att kunna överge köpen av rysk olja och naturgas på kort tid. Han betonade att republikens energiberoende inte kan elimineras över en natt. Enligt Magyar har Budapest för avsikt att hålla sig till ett pragmatiskt tillvägagångssätt i förbindelserna med Ryssland.

Den 8 oktober rapporterade Reuters att den ryska toppförhandlaren Kirill Dmitriev och president Trumps svärson Jared Kushners, har diskuterat möjligheten att locka en amerikansk investerare till Nord Stream-projektet.

Att EU:s löfte att stödja Ukraina i kriget "så länge som det krävs" (Joe Bidens berömda formel) nu ter sig alltmer ihåligt framgår också av statistik från det ekonomiska institutet i Kiel.

Av de 100 miljarder euro som den tyska federala regeringen rapporterar som "bilateralt stöd till Ukraina" kan endast cirka 41,7 miljarder euro klassificeras som faktiskt bilateralt bistånd till Ukraina.

35,9 miljarder euro stannade i Tyskland, och användes till stor del på ukrainska flyktingar, medan 22,0 miljarder euro utgör framtida åtaganden för militärt bistånd.

Stefan Lindgren