Min plan var att vinna loppet utan att ta ihjäl mig.

Efter ett par kilometer inser jag att närmsta tjej ligger oroväckande nära och vågar inte såsa på för mycket. Upptäcker tidigt att jag inte har speciellt mycket krafter att uppbringa, benen känns tröga och eftersom jag springer hela loppet själv kickar inte den där tävlings-växeln in. Hittar inte känslan. Det känns som ett jobbigt träningspass och tiden blir därefter… 44.28 och faktiskt en rätt usel tid med tanke på att jag sprang första milen i Göteborg 1.5 minut snabbare.

Men ok. Jag vann. Och förstapriset var finfint. Fikapengar på Carolas café. Så jag borde vara nöjd, men kan inte riktigt glädjas när känslan inte var där.

Kanske är jag inte helt återhämtad från Göteborg, eller så var det bara en mindre bra dag.

Den röda tröjan är obligatorisk och ställer till det lite färgmässigt.

Familjejuryn är grovt oeniga. Jag låter er bestämma. Vilken outfit springer snabbast?

Jag vill köra fullt men som ni vet har jag en blåsa under foten som förmodligen vill annorlunda. Blåsa är lite fel ordval, det är mer ett hål där blåsan suttit. Hålet är stort som en femkrona och avgrundsdjupt. Jag väljer att inte lägga upp en bild…

Anyway. Jag tänkte att jag behövde ett par nya springskor eftersom det säkert är skorna det är fel på…  Gick till Löplabbet med förhoppning om DET PERFEKTA PARET SKOR.  Ut kom jag med ett par LÖPARSTRUMPOR!!!!!  Säljaren ville inte sälja skor till mig. Hon trodde inte det skulle hjälpa. Hur kunde det hända? Jag äger ju en miljon löparstrumpor. Vad gick snett?

Löparstrumpor med dubbla lager tyg som ska förhindra friktion och därmed blåsor.

Big time antiklimax alltså. Då kunde jag lika bra fortsätta shoppa tråkigheter:

Nu har jag allt som behövs för ett lite mindre ont lopp. Så hoppas vi hålet hinner läka till Stockholm marathon. Annars går jag bärsärk på apoteket!

Blev kontaktad av Månpocket som ville skänka mig ett ex av Born to run. Nu råkar jag redan ha boken här i min bokhylla, men tänkte att någon av er kanske är sugen på att läsa den?

Har bara läst den engelska versionen, men tyckte jättemycket om den. Så vill du ha något att läsa i hängmattan framöver, hör av dig på anna@piggelina.se! Först till kvarn…

I senaste numret av Runner’s world finns en “marathon-skola” som ska hjälpa oss inför och under Stockholm marathon. Tanken är fin, men jag tror nog det gick lite fel någonstans på vägen…

2-3 dagar före loppet “bör 85-95% av ditt kaloriintag bestå av kolhydrater”.

För att illustrera en sådan dag har jag räknat lite. Jag gillar ju siffror som bekant.

Stina är en helt vanlig tjej med ett energibehov på 2500 kcal. 85% av kaloriintaget motsvarar då 531 g kolhydrat. 10% fett motsvarar 28 g och 5% protein 31 g.

Stina äter en portion havregrynsgröt med mjölk och en halv banan till frukost. Dessutom en smörgås med smör och ost.

Till lunch äter Stina en portion pasta med tomat och auberginesås.

Sen mina vänner är dagens ranson av fett och protein slut. Totalt för dagen återstår nu 422 g kolhydrater och Stina klunkar i sig 5,2 liter saft för att inte riskera att få i sig något fett och protein och därmed förstöra sin energibalans…  

Helt ärligt hade jag inte sprungit något marathon med den laddningen. Och  nu har jag ändå räknat på den lägre siffran. Med 95% kolhydrater lär det bli saft för nästan hela slanten. I 2-3 dagar…

Hur tänkte ni nu Runner’s world?

Lyckan förbyttes dock snabbt till bekymmer när jag insåg att jag förutom två stora väskor även skulle kånka denna otympliga maskin på tåget hem. Med lite bärhjälp och två väl fungerande biceps lyckades jag ta mig till tåget och började genast drömma om vilka mirakeldrycker jag skulle trolla fram.

Gjorde ungefär 2 försök men arbetet med att diska eländet översteg med råge nöjet att dricka mina juicer. Allt smakade nämligen sött. Utom rödbetorna då, men jord är ju inte mumma det heller precis…

Juicemaskinen hamnade längre och längre in i skåpet och tillbringade sina dagar tillsammans med sina kompisar Våffeljärnet och Glassmaskinen. De hade kanske trevligt därinne vad vet jag, men jag började allt mer fundera på att sälja min mackapär, det var ju dyra grejer det där.

Juicepressen blev dock aldrig såld. Ni vet tummar som aldrig kommer loss. I ett desperat försök att bli kvitt en förkylning började jag för två veckor sedan experimentera med ingefära. Och nu kommer vi till poängen med detta inlägget: INGEFÄRA är lösningen på jordens alla problem!

Ingefära tar bort jordsmak från rödbetor.

Ingefära tar bort söt smak från äpplen och apelsiner.

Ingefära ger dig pers på Göteborgsvarv…

Numera tar jag en shot till frukost varje dag och jag är evigt tacksam att jag inte sålde min maskin.

Att sen dottern skäms inför sina kompisar för att vi har så mycket snapsglas i diskmaskinen, det är en helt annan historia.

Skål.

Facebook är ett fantastiskt redskap för folk att dra ihop till alla möjliga mysiga evenemang. Helt plötsligt dyker det upp små guldkorn, nästan gratis, där man får tillfälle att träffa likasinnade. I detta fall löparnördar.

Trailcamp Körsbärsdalen är ett sådant guldkorn. Första helgen i september, fredag till söndag på Österlen. Löpning i gott sällskap längs stigar i fin natur.

Så trevligt att jag bokade in både mig och Coach F. Tyvärr var jag som vanligt inte snabbast i stan och platserna tog slut någonstans mellan min anmälan och hans.  Nu återstår att se om det blir en egohelg eller om coachen får tälta utanför… oavsett vilket, det kommer att bli grymt!

Jag älskar siffror och statistik och kan roa mig länge och väl med en helt vanlig resultatlista. Här snackar vi lättroad.

Den här gången roade jag mig med att räkna ut hur snabb man måste vara som kille i Göteborgsvarvet för att motsvara min tid. Håll i hatten!

Räknade ut att min placering bland tjejerna tillhörde de 1.2% högsta. Motsvarande placering i herrklassen tillhör Daniel Allard från Eskilstuna som sprang i mål på 1:22:02.

Väljer man att räkna som % av segertiden hamnar jag 35% över. För en kille skulle det motsvara en tid på 1:21:36.

Därför kan jag med gott samvete säga att jag vann över Coach F i Lidingöloppet 2010 trots att han slog mig med 34 sekunder…  Nuff said.

Premiär på utomhusträningen idag, i perfekt uteträningsväder.

Tyvärr var det jämna par så jag fick inte vara med och leka. Ni kan ju gissa hur plågsamt det är att TITTA PÅ när alla andra kravlar rundor i gräset, släpar omkring på varandra och imiterar grodor.

Jag vill också vara groda.

Tack för alla era fina kommentarer! Och roligt att läsa om era prestationer, med eller utan kjol.

Nu är det måndag och livet knatar vidare. Men jag fortsätter suga på min karamell. Försöker att njuta av den lite till innan jag vänder blad. Försöker få mer valuta för pengarna.

Och under tiden fortsätter jag hosta. Ett Göteborgsvarv gjorde inte precis underverk för rethostan men när den nu har fått lite mer kraft inbillar jag mig att den kanske lyckas få med sig eländet upp från lungorna.

Ha en underbar måndag alla! Och en ingefära-skål på det!